Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

SFS 2004:218

Utkom från trycket den 4 maj 2004
Förordning om ändring i förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom;
utfärdad den 22 april 2004.

Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

  • dels att 1, 13 och 20 a §§ samt bilagorna 1 och 2 till förordningen skall ha följande lydelse,

  • dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 21 f §, och en ny bilaga, bilaga 3, av följande lydelse.

1) Påföljd som avses i 1 § första stycket lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom får med tillämpning av brottmålsdomskonventionen verkställas i Sverige enligt nämnda lag, om påföljden har dömts ut eller beslutats i någon av följande stater som har tillträtt konventionen: Albanien, Cypern, Danmark, Estland, Georgien, Island, Lettland, Litauen, Nederländerna, Norge, Rumänien, San Marino, Spanien, Turkiet, Ukraina eller Österrike.

1)

Senaste lydelse 2003:363. Ändringen är föranledd av att Albanien och Lettland har tillträtt konventionen.

Verkställighet av påföljd som avses i 1 § andra stycket lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom får, under de förutsättningar som anges i samma lag, med tillämpning av brottmålsdomskonventionen anförtros åt myndighet i någon av de stater som anges i första stycket.

2) Frihetsberövande påföljd får med tillämpning av överförandekonventionen verkställas i Sverige enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, om påföljden har dömts ut eller beslutats av någon av följande stater som har tillträtt konventionen: Albanien, Andorra, Armenien, Australien, Azerbajdzjan, Bahamas, Belgien, Bolivia, Bulgarien, Chile, Costa Rica, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Förenade kungariket och vissa områden för vilkas internationella förbindelser Förenade kungariket ansvarar, Förenta staterna, Georgien, Grekland, Irland, Island, Israel, Italien, Japan, Kanada, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Malta, Nederländerna, Norge, Panama, Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz, Serbien och Montenegro, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tjeckien, Tonga, Trinidad och Tobago, Turkiet, Tyskland, Ukraina, Ungern, Venezuela eller Österrike.

2)

Senaste lydelse 2003:363. Ändringen är föranledd av att Bolivia och Venezuela har tillträtt konventionen.

Under de förutsättningar som anges i lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom får med tillämpning av överförandekonventionen verkställighet av fängelsestraff och överlämnande till rättspsykiatrisk vård som har dömts ut eller beslutats här i landet anförtros åt en myndighet i någon av de stater som anges i första stycket.

3) Frihetsberövande påföljd får med tillämpning av tilläggsprotokollet verkställas i Sverige eller utomlands enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom om påföljden har dömts ut eller beslutats här i landet eller av stat som tillträtt eller anslutit sig till tilläggsprotokollet.

3)

Senaste lydelse 2003:363. Ändringen är föranledd av att Liechtenstein, Luxemburg, Malta och Ukraina har tillträtt tilläggsprotokollet.

Vid överförande av verkställighet gäller bestämmelserna i 14 och 17 §§.

Följande stater har tillträtt tilläggsprotokollet: Cypern, Danmark, Estland, Finland, Georgien, Island, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Malta, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Serbien och Montenegro, Tjeckien, Ukraina, Ungern och Österrike.

Med tillämpning av Förenta nationernas konvention den 15 november 2000 mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermokonventionen) får förverkande som avses i artikel 12, punkt 1 i konventionen verkställas i Sverige enligt föreskrifterna i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, om förverkandet har beslutats i någon av de stater som har tillträtt konventionen och som anges i bilaga 3 till denna förordning.

Om svensk domstol har beslutat om förverkande som avses i artikel 12, punkt 1 i Palermokonventionen får verkställighet av förverkandet anförtros åt myndighet i någon av de angivna staterna enligt föreskrifterna i lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

I de fall som avses i första och andra styckena tillämpas föreskrifterna i 5 § första stycket och andra stycket 1, 2 och 4–7 samt 6–11, 14–16, 18, 24 och 35–39 §§ lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom samt föreskrifterna i 4–7, 9, 10 och 12 §§ i denna förordning. Utöver föreskrifterna i 4 och 9 §§ i denna förordning gäller att en framställning skall innehålla uppgift om den egendom som kan tas i anspråk för verkställighet eller det belopp som framställningen avser. Upplysningar skall också lämnas om den uppgivna egendomens anknytning till den dömde och i förekommande fall vilka intressen andra än den dömde kan ha i egendomen.

Bilaga 14)

4)

Senaste lydelse 2003:363. Ändringen är föranledd av att Kongo och Mongoliet har tillträtt konventionen.

Länder som avses i 21 b §

Afghanistan, Albanien, Algeriet, Andorra, Antigua och Barbuda, Argentina, Armenien, Australien, Azerbajdzjan, Bahamas, Bahrain, Bangladesh, Barbados, Belgien, Belize, Benin, Bhutan, Bolivia, Bosnien och Hercegovina, Botswana, Brasilien, Brunei, Bulgarien, Burkina Faso, Burundi, Centralafrikanska republiken, Chile, Colombia, Costa Rica, Cypern, Danmark, Djibouti, Dominica, Dominikanska republiken, Ecuador, Egypten, El Salvador, Elfenbenskusten, Eritrea, Estland, Etiopien, Fiji, Filippinerna, Finland, Frankrike, Förenade Arabemiraten, Förenade kungariket, Förenta staterna, Gambia, Georgien, Ghana, Grekland, Grenada, Guatemala, Guinea, Guinea-Bissau, Guyana, Haiti, Honduras, Indien, Indonesien, Irak, Iran, Irland, Island, Israel, Italien, Jamaica, Japan, Jemen, Jordanien, Kamerun, Kanada, Kap Verde, Kazakstan, Kenya, Kina, Kirgizistan, Komorerna, Kongo, Kroatien, Kuba, Kuwait, Lesotho, Lettland, Libanon, Libyen, Litauen, Luxemburg, Madagaskar, Makedonien, Malawi, Malaysia, Maldiverna, Mali, Malta, Marocko, Mauretanien, Mauritius, Mexiko, Moçambique, Moldavien, Monaco, Mongoliet, Myanmar, Nederländerna, Nepal, Nicaragua, Niger, Nigeria, Norge, Nya Zeeland, Oman, Pakistan, Panama, Paraguay, Peru, Polen, Portugal, Qatar, Rumänien, Rwanda, Ryssland, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, San Marino, São Tomé och Príncipe, Saudiarabien, Senegal, Serbien och Montenegro, Seychellerna, Sierra Leone, Singapore, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sri Lanka, Sudan, Surinam, Swaziland, Sydafrika, Sydkorea, Syrien, Tadzjikistan, Tanzania, Tchad, Thailand, Tjeckien, Togo, Tonga, Trinidad och Tobago, Tunisien, Turkiet, Turkmenistan, Tyskland, Uganda, Ukraina, Ungern, Uruguay, Uzbekistan, Venezuela, Vietnam, Vitryssland, Zambia, Zimbabwe och Österrike.

Bilaga 25)

Länder som avses i 21 c §

Albanien, Andorra, Armenien, Australien, Azerbajdzjan, Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Island, Italien, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Malta, Moldavien, Monaco, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Ryssland, San Marino, Schweiz, Serbien och Montenegro, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tjeckien, Tyskland, Ukraina, Ungern och Österrike.

Bilaga 3

Länder som avses i 21 f §

Afghanistan, Albanien, Algeriet, Antigua och Barbuda, Argentina, Armenien, Azerbajdzjan, Belize, Bosnien och Hercegovina, Botswana, Brasilien, Bulgarien, Burkina Faso, Cooköarna, Costa Rica, Cypern, Danmark, Ecuador, Egypten, Ekvatorialguinea, Estland, Filippinerna, Finland, Frankrike, Gambia, Guatemala, Honduras, Jamaica, Kanada, Kina, Kirgizistan, Komorerna, Kroatien, Laos, Lesotho, Lettland, Litauen, Mali, Malta, Marocko, Mauritius, Mexiko, Monaco, Namibia, Nya Zeeland, Nicaragua, Nigeria, Norge, Peru, Polen, Rumänien, Rwanda, Senegal, Serbien och Montenegro, Seychellerna, Slovakien, Spanien, Sydafrika, Tadzjikistan, Tunisien, Turkiet, Uzbekistan, Venezuela och Vitryssland.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 2004:218

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2004.

På regeringens vägnar

THOMAS BODSTRÖM
Ulf Wallentheim
(Justitiedepartementet)