Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

SFS 2005:257

Utkom från trycket den 24 maj 2005
Lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti;
utfärdad den 4 maj 2005.

Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs2) att 12 och 13 §§ lagen (1995:1571) om insättningsgaranti skall ha följande lydelse.

1)

Prop. 2004/05:92, bet. 2004/05:FiU25, rskr. 2004/05:226.

2)

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (EGT L 135, 31.05.1994, s. 5, Celex 31994L0019).

3) Varje institut som omfattas av garantin skall betala en årlig avgift till nämnden. Avgiften för ett år grundas på institutens insättningar vid utgången av närmast föregående år, till den del insättningarna omfattas av garantin.

3)

Senaste lydelse 2000:815. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

Institutens sammanlagda avgifter för ett år skall uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1 procent av insättningarna.

Bestämmelsen i andra stycket behöver inte tillämpas när avgiften för ett enskilt institut

  1. bestäms enligt 14 §,

  2. bestäms genom omprövning enligt 27 § förvaltningslagen (1986:223), eller

  3. efter överklagande bestäms av allmän förvaltningsdomstol.

4) Nämnden skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall betala i avgift. Avgiften skall betalas inom en månad från dagen för beslutet.

4)

Senaste lydelse 2002:358.

Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra stycket. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäckningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Dröjsmålsränta skall tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta skall beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 2005:257

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

På regeringens vägnar

SVEN-ERIK ÖSTERBERG
Mats Walberg
(Finansdepartementet)