Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

SFS 2005:672

Utkom från trycket den 20 september 2005
Förordning om ändring i förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom;
utfärdad den 8 september 2005.

Regeringen föreskriver att 13 och 20 a §§ samt bilagorna 1, 3 och 4 till förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom skall ha följande lydelse.

1) Frihetsberövande påföljd får med tillämpning av överförandekonventionen verkställas i Sverige enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, om påföljden har dömts ut eller beslutats av någon av följande stater som har tillträtt konventionen: Albanien, Amerikas förenta stater, Andorra, Armenien, Australien, Azerbajdzjan, Bahamas, Belgien, Bolivia, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Chile, Costa Rica, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Förenade kungariket och vissa områden för vilkas internationella förbindelser Förenade kungariket ansvarar, Georgien, Grekland, Irland, Island, Israel, Italien, Japan, Kanada, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Malta, Mauritius, Moldavien, Nederländerna, Norge, Panama, Polen, Portugal, Rumänien, San Marino, Schweiz, Serbien och Montenegro, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tjeckien, Tonga, Trinidad och Tobago, Turkiet, Tyskland, Ukraina, Ungern, Venezuela eller Österrike.

1)

Senaste lydelse 2005:516. Ändringen är föranledd av att Bosnien och Hercegovina har tillträtt konventionen.

Under de förutsättningar som anges i lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom får med tillämpning av överförandekonventionen verkställighet av fängelsestraff och överlämnande till rättspsykiatrisk vård som har dömts ut eller beslutats här i landet anförtros åt en myndighet i någon av de stater som anges i första stycket.

2) Frihetsberövande påföljd får med tillämpning av tilläggsprotokollet verkställas i Sverige eller utomlands enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom om påföljden har dömts ut eller beslutats här i landet eller av stat som tillträtt eller anslutit sig till tilläggsprotokollet.

2)

Senaste lydelse 2005:516. Ändringen är föranledd av att Belgien och Lettland har tillträtt tilläggsprotokollet.

Vid överförande av verkställighet gäller bestämmelserna i 14 och 17 §§.

Följande stater har tillträtt tilläggsprotokollet: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Georgien, Island, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Malta, Moldavien, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, San Marino, Schweiz, Serbien och Montenegro, Tjeckien, Ukraina, Ungern och Österrike.

Bilaga 13)

Länder som avses i 21 b §

Afghanistan, Albanien, Algeriet, Amerikas förenta stater, Andorra, Antigua och Barbuda, Argentina, Armenien, Australien, Azerbajdzjan, Bahamas, Bahrain, Bangladesh, Barbados, Belgien, Belize, Benin, Bhutan, Bolivia, Bosnien och Hercegovina, Botswana, Brasilien, Brunei, Bulgarien, Burkina Faso, Burundi, Centralafrikanska republiken, Chile, Colombia, Cooköarna, Costa Rica, Cypern, Danmark, Djibouti, Dominica, Dominikanska republiken, Ecuador, Egypten, El Salvador, Elfenbenskusten, Eritrea, Estland, Etiopien, Fiji, Filippinerna, Finland, Frankrike, Förenade Arabemiraten, Förenade kungariket, Gambia, Georgien, Ghana, Grekland, Grenada, Guatemala, Guinea, Guinea-Bissau, Guyana, Haiti, Honduras, Indien, Indonesien, Irak, Iran, Irland, Island, Israel, Italien, Jamaica, Japan, Jemen, Jordanien, Kambodja, Kamerun, Kanada, Kap Verde, Kazakstan, Kenya, Kina, Kirgizistan, Komorerna, Kongo, Kroatien, Kuba, Kuwait, Laos, Lesotho, Lettland, Libanon, Libyen, Litauen, Luxemburg, Madagaskar, Makedonien, Malawi, Malaysia, Maldiverna, Mali, Malta, Marocko, Mauretanien, Mauritius, Mexiko, Mikronesien, Moçambique, Moldavien, Monaco, Mongoliet, Myanmar, Nederländerna, Nepal, Nicaragua, Niger, Nigeria, Norge, Nya Zeeland, Oman, Pakistan, Panama, Paraguay, Peru, Polen, Portugal, Qatar, Rumänien, Rwanda, Ryssland, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, San Marino, São Tomé och Príncipe, Saudiarabien, Senegal, Serbien och Montenegro, Seychellerna, Sierra Leone, Singapore, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sri Lanka, Sudan, Surinam, Swaziland, Sydafrika, Sydkorea, Syrien, Tadzjikistan, Tanzania, Tchad, Thailand, Tjeckien, Togo, Tonga, Trinidad och Tobago, Tunisien, Turkiet, Turkmenistan, Tyskland, Uganda, Ukraina, Ungern, Uruguay, Uzbekistan, Venezuela, Vietnam, Vitryssland, Zambia, Zimbabwe och Österrike.

Bilaga 34)

Länder som avses i 21 f § första stycket

Afghanistan, Albanien, Algeriet, Antigua och Barbuda, Argentina, Armenien, Australien, Azerbajdzjan, Bahrain, Belgien, Belize, Benin, Bosnien och Hercegovina, Botswana, Brasilien, Bulgarien, Burkina Faso, Centralafrikanska republiken, Chile, Colombia, Cooköarna, Costa Rica, Cypern, Danmark, Djibouti, Ecuador, Egypten, Ekvatorialguinea, El Salvador, Estland, Filippinerna, Finland, Frankrike, Gabon, Gambia, Grenada, Guatemala, Guinea, Guyana, Honduras, Jamaica, Kanada, Kap Verde, Kenya, Kina, Kirgizistan, Komorerna, Kroatien, Laos, Lesotho, Lettland, Liberia, Libyen, Litauen, Makedonien, Malawi, Malaysia, Mali, Malta, Marocko, Mauritius, Mexiko, Mikronesien, Monaco, Myanmar, Namibia, Nederländerna, Nicaragua, Niger, Nigeria, Norge, Nya Zeeland, Oman, Panama, Paraguay, Peru, Polen, Portugal, Rumänien, Rwanda, Ryssland, Saint Kitts och Nevis, Saudiarabien, Senegal, Serbien och Montenegro, Seychellerna, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sudan, Sydafrika, Tadzjikistan, Togo, Tunisien, Turkiet, Turkmenistan, Uganda, Ukraina, Uruguay, Uzbekistan, Venezuela, Vitryssland, Zambia och Österrike.

Bilaga 45)

Länder som avses i 21 f § fjärde stycket

Albanien, Algeriet, Argentina, Armenien, Azerbajdzjan, Bahrain, Belgien, Belize, Benin, Bosnien och Hercegovina, Botswana, Brasilien, Bulgarien, Burkina Faso, Chile, Colombia, Costa Rica, Cypern, Danmark, Djibouti, Ecuador, Egypten, Ekvatorialguinea, El Salvador, Estland, Filippinerna, Frankrike, Gambia, Grenada, Guatemala, Guinea, Guyana, Jamaica, Kanada, Kap Verde, Kenya, Kirgizistan, Kroatien, Laos, Lesotho, Lettland, Liberia, Libyen, Litauen, Makedonien, Malawi, Mali, Malta, Mauritius, Mexiko, Monaco, Myanmar, Namibia, Nicaragua, Niger, Nigeria, Norge, Nya Zeeland, Oman, Panama, Paraguay, Peru, Polen, Portugal, Rumänien, Rwanda, Ryssland, Saint Kitts och Nevis, Senegal, Serbien och Montenegro, Seychellerna, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sydafrika, Tadzjikistan, Tunisien, Turkiet, Turkmenistan, Ukraina, Uruguay, Venezuela, Vitryssland och Zambia.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 2005:672

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2005.

På regeringens vägnar

MORGAN JOHANSSON
Lennart Christianson
(Justitiedepartementet)