Lag (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid
Då enligt lag eller särskild författning tid skall räknas efter vecka, månad eller år, varde den dag för slutdag ansedd, som genom sitt namn i veckan eller sitt tal i månaden motsvarar den, från vilken tidräkningen börjas. Finnes ej motsvarande dag i slutmånaden, varde den månadens sista dag ansedd för slutdag.
Rättsfall:
R 1962:3.
Infaller den tid, då enligt lag eller särskild författning en åtgärd senast ska vidtas, på en söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton, får åtgärden vidtas nästa vardag.
Första stycket gäller inte i fråga om
de frister för häktningsframställning och häktningsförhandling som anges i 24 kap. 12 och 13 §§, 17 § fjärde stycket och 19 § rättegångsbalken,
den frist för sammanträde som anges i 19 § andra stycket lagen (1988:688) om kontaktförbud och som gäller
i ärende om kontaktförbud avseende gemensam bostad, och
i ärende om förbud enligt 3 kap. 5 § första stycket 2 lagen (2015:642) om europeisk skyddsorder, och
den frist för övervakningsnämndens prövning av Kriminalvårdens beslut om tillfälligt omhändertagande som anges i 26 kap. 22 § och 28 kap. 11 § brottsbalken.
Rättsfall:
Söndagsregeln ej tillämplig i fråga om åtalspreskription H 1948:550 anm. vid BrB 35:1 – H 1974:173 anm. vid KonkL 4:13; 1976:672 anm. vid JB 12:4 – R 2007:28 anm. vid lagen (2016:1145) om offentlig upphandling 20:4. Bih.
Hänvisad författning:
Lag (1989:253) om allmänna helgdagar – F (2001:127) om sommartid.
SFS 2022:931