Förvaltningsprocesslag (1971:291)
Förvaltningsprocesslagen
Lagens tillämpningsområde
Denna lag gäller rättskipning i Högsta förvaltningsdomstolen, kammarrätt och förvaltningsrätt.
SFS 2010:1400
Har i lag eller i författning som beslutats av regeringen meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.
Rättsfall:
R 19821:37 anm. vid 28 §.
SFS 1980:275
Måls anhängiggörande m.m.
Rubriken har denna lydelse enl. . SFS1995-1692
En ansökan, ett överklagande, en anmälan, en underställning och varje annan åtgärd som inleder ett mål ska vara skriftlig.
En ansökan eller ett överklagande från en enskild ska innehålla uppgift om hans eller hennes
personnummer eller organisationsnummer,
postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande fall annan adress där han eller hon kan anträffas för delgivning genom stämningsman,
telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen samt mobiltelefonnummer, med undantag för nummer som avser ett hemligt telefonabonnemang som behöver uppges endast om rätten begär det,
e-postadress, och
förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med honom eller henne.
Om den enskildes talan förs av en ställföreträdare, ska motsvarande uppgifter lämnas även om ställföreträdaren. Har den enskilde ett ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, telefonnummer till arbetsplatsen och mobiltelefonnummer anges.
En ansökan eller ett överklagande från en enskild ska dessutom innehålla uppgifter om enskild motpart, om det finns en sådan, i de hänseenden som anges i andra och tredje styckena. Uppgift om motpartens eller hans eller hennes ställföreträdares arbetsplats, telefonnummer, e-postadress och ombud behöver lämnas endast om uppgiften utan särskild utredning är tillgänglig för den enskilde. Saknar motparten känd adress, ska uppgift lämnas om den utredning som gjorts för att fastställa detta.
Uppgifter som avses i andra-fjärde styckena ska gälla förhållandena när uppgifterna lämnas till rätten. Ändras något av dessa förhållanden eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, ska det utan dröjsmål anmälas till rätten.
SFS 2013:86
I en ansökan eller ett överklagande eller en därmed jämförlig handling skall anges vad som yrkas samt de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet. I överklagandet anges dessutom det beslut som överklagas. Om prövningstillstånd krävs, skall även anges de omständigheter som åberopas till stöd för att ett sådant tillstånd skall meddelas.
Sökande eller klagande bör vidare uppge bevis som han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis.
SFS 1994:436
Om en ansökan eller ett överklagande innehåller en sådan brist att handlingen inte kan läggas till grund för prövning i sak, ska rätten förelägga sökanden eller klaganden att inom viss tid avhjälpa bristen vid påföljd att hans eller hennes talan annars avvisas. Detsamma gäller om ansökan eller överklagandet inte uppfyller föreskrifterna i 3 §, om bristen inte är av ringa betydelse för frågan om delgivning.
Rättsfall:
R 19831:15.
SFS 2013:86
Ett mål tas inte upp till prövning, om en ansökan, ett överklagande eller en annan åtgärd som inleder ett mål inte har skett inom föreskriven tid.
SFS 2013:86
Ett överklagande ska ges in till den myndighet som har meddelat det beslut som överklagas. Om ett överklagande kommer in till den domstol som ska pröva överklagandet i stället för till den myndighet som har meddelat beslutet, ska domstolen sända överklagandet till myndigheten och samtidigt lämna uppgift om vilken dag överklagandet kom in till domstolen.
Överklagandet ska ha kommit in inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet.
Om klaganden är en enskild och ett beslut av en förvaltningsrätt eller kammarrätt har meddelats vid en muntlig förhandling, eller det vid en sådan förhandling har angetts när beslutet kommer att meddelas, ska dock överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag domstolens beslut meddelades.
Om klaganden är en part som företräder det allmänna, ska överklagandet alltid ha kommit in inom tre veckor från den dag förvaltningsrättens eller kammarrättens beslut meddelades.
Anmärkning om flytt:
Tidigare beteckning 7 §.
Rättsfall:
Besvärstiden felaktigt angiven i fullföljdshänvisning R 1973:84 – R 19802:15 (klaganden hade fått del av besvärshänvisning senare än av beslutet; även fråga om återställande av försutten tid) – Yrkande om eftergift av skattetillägg som framställts först sedan prövningstillstånd meddelats avvisades R 1987:119 – Besvärstiden räknades från delgivning med ombudet, när denne fått del av beslutet tidigare än huvudmannen R 1994:68 anm. även vid delgivningslagen (2010:1932) 15 § efter RB 33: – Förvaltningsrätts bedömning att ett överklagande kommit in i rätt tid ansågs bindande för kammarrätten HFD 2011:65 – Avskrivningsbeslut av mål pga. återkallat överklagande, som meddelats innan överklagandetiden gått ut ansågs ej hindra klaganden från att komma in med nytt överklagande HFD 2011:76.
SFS 2013:86
Den myndighet som har meddelat det beslut som överklagas prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid. Om överklagandet har kommit in för sent, ska det avvisas.
Överklagandet ska dock inte avvisas om förseningen beror på att myndigheten inte har lämnat klaganden en korrekt underrättelse om hur man överklagar. Överklagandet ska inte heller avvisas om det inom överklagandetiden har kommit in till den domstol som ska pröva överklagandet.
Om överklagandet inte avvisas enligt denna paragraf, ska den myndighet som har meddelat beslutet överlämna det och övriga handlingar i ärendet till den domstol som ska pröva överklagandet.
SFS 2017:901
Om rätten finner att den saknar behörighet att som första domstol handlägga ett mål men att en annan allmän förvaltningsdomstol är behörig, ska handlingarna i målet lämnas över till den domstolen, om det inte finns något skäl mot det.
Handlingarna ska anses ha kommit in till den andra domstolen samma dag som de kom in till den domstol som först tog emot handlingarna. Den domstol som handlingarna har lämnats över till ska underrätta parterna om överlämnandet.
Anmärkning om flytt:
Förutv. 7 § nu 6 a §.
SFS 2018:1960
Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen.
Första stycket gäller inte i fråga om beslut som överklagas direkt hos kammarrätt.
Rättsfall:
Jordbruksverket ägde ej överklaga domstols beslut i mål där första beslut i saken meddelats av länsstyrelsen R 2004:22 – Kommunal nämnd, i vars ärende kammarrätten beviljat resning, ansågs sakna rätt att överklaga resningsbeslutet R 2006:1 – Friskola, som av Skolverket beviljats rätt till bidrag från kommunen, var motpart när kommunen överklagat beslutet R 2008:4 – Fråga om statlig myndighets ställning som part i förvaltningsprocessen HFD 2011:51 – När dom fallit i en förvaltningsrätt ansågs kammarrätten ej på eget initiativ kunna pröva om saken hade bort tas upp av annan förvaltningsrätt HFD 2013:41 – En kommunal byggnadsnämnd är inte part i ett ärende om återställande av försutten tid för att överklaga nämndens beslut H 2021:334.
SFS 1995:1692
Måls handläggning
Rätten ska se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.
Genom frågor och påpekanden ska rätten verka för att parterna avhjälper otydligheter och ofullständigheter i sina framställningar.
Rätten ska se till att inget onödigt förs in i målet. Överflödig utredning får avvisas.
Rättsfall:
Ang. KamR:s utredningsskyldighet i körkortsmål R 1974:29; i mål om återkallelse av läkares legitimation på grund av handlande utom yrkesutövningen 1990:64 – Ang. RegR:s utredningsskyldighet i kommunalmål R 1974:115; patentbesvärsrättens i patentmål 1993:106 – Underlåtenhet i KamR att bereda klaganden tillfälle att ytterligare utveckla sin talan föranledde återförvisning R 2001:61 – Åsidosatt utredningsansvar i KamR R 2002:22 – Utredningsskyldighet i mål om avgift enl. socialtjänstlagen avseende kostnad för boende R 2006:46 – Tilltrosparagraferna i RB ej analogt tillämpliga i förvaltningsprocessen R 2006:82; i migrationsdomstol MIG 2006:1, 2007:7 – I mål om offentlig upphandling ska den part som gör gällande att en upphandling varit felaktig på ett klart sätt ange på vilka omständigheter han grundar sin talan R 2009:69 – Ang. skyldigheten att komplettera en språkanalys i ärende ang. uppehållstillstånd MIG 2011:15 – Ang. migrationsdomstols utredningsskyldighet när sökande gett in läkarintyg som indikerade att han utsatts för tortyr i hemlandet MIG 2012:2, 2014:21 (d:o) – Fråga om domstols utredningsskyldighet i mål om flyktingstatusförklaring MIG 2012:18 – MIG 2013:2 anm. vid 4:2 utlänningslagen (2005:716). Bih. – Förvaltningsdomstols utredningsansvar i upphandlingsmål ansågs innebära att domstolen kan vara skyldig att fordra in uppgifter från upphandlande myndighet HFD 2015:55 – Ang. Migrationsverkets brister i utredningsskyldigheten samt brister i migrationsdomstolens handläggning i ärende om uppehållstillstånd MIG 2016:8 – MIG 2018:15 anm. vid utlänningslagen (2005:716)5:17 – Fråga om migrationsdomstols utredningsansvar i mål om skyddsbehov när landinformationen och övrig utredning tydde på att utlänningen tillhörde en särskild riskgrupp MIG 2021:4 – Migrationsdomstolens utredningsansvar i mål där sökanden var döv med stora kommunikationssvårigheter pga. knapphändigt teckenspråk MIG 2022:4 – Ang. migrationsdomstols utredningsskyldighet i mål om permanent uppehållstillstånd MIG 2023:4, äv. anm. vid 5:7 utlänningslagen (2005:716) – Fråga om domstols utredningsskyldighet när socialnämnden i en ansökan om vård har utelämnat detaljer i ett barns uppgifter om missförhållanden med hänvisning till sekretess HFD 2023:33.
Ang. medlemsstats samarbetsskyldighet vid asylansökan, se C-277/11 M.
Ang. muntlig förhandling i kammarrätt, se ERD Fexler mot Sverige (2011), ERD Eriksson mot Sverige (2012).
SFS 2013:86
Förfarandet är skriftligt.
I handläggningen får det ingå muntlig förhandling om en viss fråga när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet.
Förvaltningsrätten ska hålla muntlig förhandling om en enskild part begär det och det inte är uppenbart obehövligt.
Kammarrätten ska hålla muntlig förhandling om en enskild part begär det och det inte är obehövligt och inte heller särskilda skäl talar mot det.
Rättsfall:
Ang. 4 st.: R 1996:80 (mål om plats för gravsättning; även fråga om ”civil rättighet” enl. Europakonventionen), 1996:83 (mål om varning enl. lagen (1984:81) om fastighetsmäklare; även fråga om bevisbörda), 2002:23 (mål om återbetalning av arbetslöshetsersättning), 2003:31 (mål om rätt till livränta) – Jfr R 1997:10 anm. vid 3:1 lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar – R 1997:62 (muntlig förhandling ansågs onödig i ett socialförsäkringsmål).
SFS 2018:1960
En ansökan, ett överklagande eller en annan handling som inleder ett mål och det som hör till handlingen ska skickas till motparten. Han eller hon ska föreläggas att svara inom viss tid vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte,
om det inte finns anledning anta att talan kommer att bifallas helt eller delvis,
om underrättelse annars är uppenbart onödig,
om motparten är en förvaltningsmyndighet och en underrättelse är onödig eller
om det kan befaras att underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av beslut i målet.
Allmän anmärkning:
Ang. förfarandet se 47 §.
Rättsfall:
KamR borde ej ha ändrat barnavårdsnämnds beslut utan att höra nämnden R 19812:2 – Tillämpning av denna § i kommunalbesvärsmål R 19832:71 – Invändare i varumärkesmål som fört talan i lägre instans har, sedan sökanden klagat till RegR, ansetts där ha ställning som part R 19812:39 – Kommunicering borde ha skett före interimistiskt beslut om körkortsingripande R 1989:46, 1992:35 (felaktigt förfarande genom lösbrev i st. f. delgivning) – Denna § har ansetts tillämplig i mål om återställande av försutten tid R 1996:37 (plenum) – Leverantör som beretts tillfälle att yttra sig i mål om överklagande av tilldelning av anbud enl. lagen om offentlig upphandling ansågs som part HFD 2013:24.
SFS 2013:86
Den part som har förelagts att svara ska göra det skriftligen, om inte rätten beslutar att svaret får lämnas muntligen.
Parten ska i svaret ange om han eller hon medger eller bestrider yrkandena i målet eller, om målet har inletts genom en anmälan eller en underställning, den åtgärd som målet gäller. Om parten bestrider yrkandena eller åtgärden, ska han eller hon ange skälen för bestridandet och de bevis som åberopas.
Svaret ska innehålla uppgift om vilket mål det avser.
SFS 2013:86
Rätten skall ge sökande eller klagande tillfälle att ta del av svar och det som hör till svaret och att inom viss tid yttra sig skriftligen över detta, om det ej är obehövligt. Rätten får förelägga honom att yttra sig över svaret vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.
Om det behövs, skall rätten inhämta yttrande från förvaltningsmyndighet som tidigare beslutat i saken.
Till en muntlig förhandling ska sökanden eller klaganden och den som har att svara i målet kallas. En enskild får föreläggas att inställa sig personligen vid vite eller vid påföljd att hans eller hennes utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. En förvaltningsmyndighet eller annan part, som enligt föreskrift i lag företräder det allmänna, får föreläggas att inställa sig vid påföljd att partens utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande.
Sökanden eller klaganden och den som har att svara i målet får delta i en muntlig förhandling genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring under samma förutsättningar som gäller enligt 5 kap. 10 § rättegångsbalken.
SFS 2008:652
Enskild part, som inställt sig till muntlig förhandling, får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin inställelse. Rätten får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.
Hänvisad författning:
F (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. och KK (1973:261) om utbetalning av vissa ersättningar etc., båda efter RB 18:.
Rättsfall:
SFS 1980:275
I fråga om offentlighet och ordning vid muntlig förhandling gäller 5 kap. 1–5, 9–9 d och 12–15 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar. Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken får rätten besluta att en förhandling ska hållas inom stängda dörrar, om det kan antas att det vid förhandlingen kommer att läggas fram en uppgift, för vilken det hos domstolen gäller sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
SFS 2019:300
Vid en muntlig förhandling ska följande antecknas:
yrkanden,
medgivanden,
bestridanden,
invändningar,
vitsordanden,
i korthet de omständigheter som parterna åberopar och bemötandena av dessa omständigheter, samt
den utredning som läggs fram vid förhandlingen.
SFS 2013:86
Innan mål avgöres, skall part ha fått kännedom om det som tillförts målet genom annan än honom själv och haft tillfälle att yttra sig över det, om det ej föreligger sådana skäl däremot som anges i 10 § andra stycket.
Rättsfall:
R 1998:1 anm. även vid 34 a § – KamR hade bort kommunicera återkallelsehandling med motparten före avskrivning av målet R 2002:26.
Migrationsdomstols underlåtenhet att kommunicera handling MIG 2007:3.
I fråga om underrättelseskyldighet enligt 10 § första stycket, 12 eller 18 § gäller de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
SFS 2009:409
Vissa bevismedel
Skriftlig handling, som åberopas till bevis, skall tillställas rätten utan dröjsmål. I fråga om sådant bevis gäller i övrigt 38 kap. 1–5 och 7–9 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar. Ersättning till annan än part för tillhandahållande av skriftlig handling utgår dock alltid av allmänna medel.
SFS 1980:104
Åberopas till bevis föremål, som lämpligen kan ges in till rätten, skall föremålet utan dröjsmål överlämnas dit. I fråga om sådant bevis gäller 39 kap. 5 § rättegångsbalken i tillämpliga delar. Ersättning till annan än part för tillhandahållande av föremål utgår dock alltid av allmänna medel.
Åberopar part skriftlig handling eller föremål till bevis, får rätten förelägga honom att inom viss tid tillställa rätten handlingen eller föremålet vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.
Rättsfall:
Underlåtenhet att hos Jordbruksverket på begäran styrka viss uppgift i bidragsärende ansågs ej innebära oriktig eller vilseledande uppgift R 1998:43.
Rätten får besluta om syn på stället för besiktning av fastighet eller plats eller av föremål som inte lämpligen kan ges in till rätten. Vid sådan syn får yrkeshemlighet röjas endast om det finns synnerlig anledning till det.
I fråga om syn på stället gäller bestämmelserna om muntlig förhandling samt 5 kap. 11 § rättegångsbalken i tillämpliga delar.
Rättsfall:
Ang. ersättning för inställelse R 1986:94.
SFS 2008:647
Rätten får inhämta yttrande över fråga, som kräver särskild sakkunskap, från myndighet, tjänsteman eller den, som eljest har att gå till handa med yttrande i ämnet, eller anlita annan sakkunnig i frågan.
I fråga om sakkunnig gäller och 40 kap. 2–7 och 12 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.
Ersättning för utlåtande av myndighet, tjänsteman eller den som eljest har att gå till handa med yttrande utgår endast om det är särskilt föreskrivet. Annan sakkunnig är berättigad till ersättning av allmänna medel för sitt uppdrag. Rätten får bevilja förskott på sådan ersättning.
Hänvisad författning:
Se anm. vid 15 §.
Rättsfall:
Ersättning enl. denna § eller enl. 26 §? Även fråga om KamR:n ägt besluta om ersättningen sedan den dömt i målet R 19832:63 – Fråga om omfattningen av förvaltningsdomstols utredningsansvar när domstolen hämtat in sekretessbelagda uppgifter som ena parten ej fått del av HFD 2018:28.
Rätten får förordna om förhör med vittne eller sakkunnig. Sådant förhör äger rum vid muntlig förhandling. Förhöret får hållas under ed. Om förhör gäller 36 kap. 1–18 och 20–23 §§ samt 40 kap. 9–11, 14, 16 och 20 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.
Vittne och sakkunnig får delta i en muntlig förhandling genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring under samma förutsättningar som gäller enligt 5 kap. 10 § rättegångsbalken.
SFS 2008:652
Vittne eller sakkunnig har rätt till ersättning av allmänna medel för kostnad för sin inställelse. Rätten får bevilja förskott på ersättning för kostnad för resa och uppehälle. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.
Har vittnet eller den sakkunnige inkallats på begäran av enskild part och visar det sig att parten saknade godtagbart skäl för sin begäran, får rätten ålägga honom att återbetala ersättningen till statsverket.
Hänvisad författning:
Se anm. vid 15 §.
Rättsfall:
R 19832:63 anm. vid 24 §.
SFS 1980:275
Finner förvaltningsrätt att förhör med vittne eller sakkunnig lämpligen bör hållas av annan förvaltningsrätt, får rätten efter samråd med denna besluta härom.
I fråga om bevisupptagning enligt första stycket gäller 35 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.
SFS 2009:783
Beslut
Den domstol som ska pröva ett överklagande får besluta att det överklagade beslutet, om det annars skulle gälla omedelbart, tills vidare inte ska gälla och även i övrigt besluta rörande saken.
Rättsfall:
Inhibition ansågs ej kunna meddelas i mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt R 1974:74 – Denna § tillämpad i mål om erläggande av tull R 19781:1 – Fråga om inhibition i byggnadsmål R 19782:1; 19812:33 (fråga om inhibition av byggnadslov med hänsyn att frågan om dispens från byggnadsförbud ännu ej slutligt avgjorts); jfr 1974:38, 47 – Inhibition med stöd av denna § har ansetts ej kunna ske i mål om avgiftsunderlag enl. lagen 1959:552R 19821:37 – Ang. inhibition i resningsärende R 19822:14 – Fråga om inhibition i kommunalbesvärsmål R 19822:15 – Denna § tillämplig i mål om omedelbart omhändertagande enl. 6 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga R 19832:40 – Fråga om tillräckliga skäl förelegat för verkställighetsförbud i kommunalbesvärsmål R 19832:43 – Ang. förutsättningarna för inhibition i kommunalbesvärsmål R 1986:7, i mål om ersättning enl. lagen (1993:389) om assistansersättning 1996:24 – Inhibition har ansetts kunna ske i mål om uppdragsgivares betalningsskyldighet enl. 12 § lagen 1982:1006 R 1986:67; likaså i mål ang. avförande ur register enl. lagen om mervärdeskatt 1988:143; i fråga om länsrätts dom på återbetalning av överskjutande ingående mervärdeskatt 1990:20; i mål ang. rätt till pension enl. lagen om allmän försäkring 1996:36 – Fråga, sedan länsrätten återkallat körkort, om KamR:n gjorde fel genom att utan kommunicering med körkortshavaren förordna att körkortet inte fick lämnas ut till denne förrän KamR:n meddelat dom eller förordnat annorledes R 1991:109 – Dom om utgivande av särskild avgift enl. lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade kunde ej bli föremål för inhibition, då den ej var direkt verkställbar R 2004:118 – Se även R 19782:6 och 19832:23 – Interimistiskt beslut ang. utgivande av sjukpenning ansågs kunna vara föremål för resning R 1988:141 – Fråga om inhibition av beslut ang. läkemedelsförmåner R 2009:51 – HFD 2011:5 anm. vid lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga 40 § – Förvaltningsrätts dom om ogiltigförklaring av avtal som slutits efter offentlig upphandling ansågs ej kunna bli föremål för inhibition HFD 2012:27 – Prövning av interimistiskt yrkande i fråga om avtals ogiltighet i mål om offentlig upphandling HFD 2014:13 – Fråga om inhibition av beslut om beredande av vård enl. LVU HFD 2016:12, anm. äv. vid lagen 1971:191 40 §.
SFS 2013:86
Rättens avgörande får ej gå utöver vad som yrkas i målet. Om det föreligger särskilda skäl, får dock rätten även utan yrkande besluta till det bättre för enskild, när det kan ske utan men för motstående enskilt intresse.
Rättsfall:
Ang. yrkande som på grund av felräkning blivit lägre än som bort följa av den föregående texten R 1976:106 – Ang. nytt yrkande inom beloppsgränsen i ordinär taxeringsprocess R 19801:83; jfr betr. skattetilläggsprocess R 19841:70 – Ang. betydelsen av att allmänna ombudet i KamR medgivit hävande av betalningssäkring R 19842:97 – Kvittningsyrkande att viss inkomst skulle anses vara B-inkomst i stället för A-inkomst ej tillåtet i taxeringsprocess R 19831:31 – Ang. beloppsramen i fastighetstaxeringsmål; även fråga om domstol, vid bifall till ägarens yrkande om höjning av byggnadsvärdet, ägt sätta ner markvärdet R 19811:78 – Skattereduktionsbelopp ej motvärde vid kvittning i taxeringsprocess R 19841:30 – Fråga, när grund för extraordinära taxeringsbesvär ej förelåg, om denna § kunde tillämpas betr. taxeringen R 19821:2 – Andra meningen tillämpad i mål om inkomsttaxering R 1975:93 och 19821:45 – Fråga om tillämpning av nämnda mening i körkortsmål R 19842:75 – R 19831:45 anm. vid 33 § samt 19841:61 – Ang. ändring i taxeringsmål av andrahandsyrkande till självständigt yrkande R 1986:78 – Tillstyrkan av skattskyldigs besvär i taxeringsmål ej jämställt med yrkande som avses i denna § R 1987:108 – Att KamR utan yrkande av part ändrat förvärvskälla från tjänst till rörelse ansågs vara till skattskyldigs nackdel R 1987:120 – När talan fullföljts endast betr. kostnader i länsrätten ägde KamR inte ålägga klagandens motpart att ersätta staten för dess kostnader för klagandens rättshjälp i länsrätten R 1987:121 – Fråga om beloppsramen i taxeringsprocess när de som gemensamt deltagit i en rörelse yrkat ändrad fördelning av rörelseinkomsten mellan sig R 1987:161 I och II – Vid prövning av fastighetsägares yrkande om sänkt taxeringsvärde ansågs domstol kunna kvittningsvis beakta värdefaktor som inte åberopats av parterna R 1987:165 – R 1987:169 (dels beloppsmässiga yrkanden, dels en som ”taxeringsintendentens förslag” betecknad tablå vari angivits för låga belopp för taxeringen till statlig inkomstskatt) – Av två olika belopp i ansökan om eftertaxering godtogs det högsta R 1990:62 – R 1993:21 (fastighetstaxeringsmål) – Fråga om res judicata i körkortsmål R 1993:76 anm. äv. vid körkortsförordningen (1998:980) 5:4 – Jfr R 1999:63 (ny grund i överrätt) anm. vid SFB 113:3 – Jfr lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor22 § 3 st. och där anm. rättsfall. Bih. – KamR kunde ej utan yrkande ändra inkomstslag då det innebar nackdel för klaganden R 2008:41 – När ett mål återförvisats till polismyndighet av utredningsskäl har myndigheten ej rätt att fatta beslut till den enskildes nackdel i förhållande till det tidigare beslutet HFD 2013:1 – Kammarrätts avgörande undanröjdes då kammarrätten utan yrkande och till klagandens nackdel upphävt en förvaltningsrätts dom i viss del HFD 2016:24 – Andra meningen tillämpad trots att endast Skatteverket överklagat till den enskildes nackdel (s.k. reformatio in melius) HFD 2019:6.
Rättens avgörande av mål skall grundas på vad handlingarna innehåller och vad i övrigt förekommit i målet.
Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.
Hänvisad författning:
Se Lag (2006:502) med vissa bestämmelser om förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol inf. efter RB.
Rättsfall:
Ang. 2 st. R 19822:49 (KamR:s beslut med stöd av 6 § lagen 1980:621) – Återtagande av återkallelse innan avskrivningsbeslut meddelats godtogs R 1994:77 – Ang. betydelsen av underordnad myndighets omprövning sedan överklagande skett R 1995:26 anm. vid 28 § förvaltningslagen.
Ett beslut genom vilket rätten avgör målet ska skickas till parterna. Om det finns en skiljaktig mening ska den bifogas.
Ett beslut som får överklagas ska innehålla upplysning om hur det ska ske. Om det krävs prövningstillstånd i högre rätt, ska beslutet innehålla upplysning om det och om de grunder som ett sådant tillstånd meddelas på.
Hänvisad författning:
Se även F (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m.4 § inf. vid RB 17:9.
SFS 2013:86
Om domstolen finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av domstolens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får domstolen besluta om rättelse.
Har domstolen av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med ett avgörande, får domstolen komplettera sitt avgörande inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. En komplettering senare än två veckor efter det att avgörandet meddelades får dock ske endast om en part begär det och ingen annan part motsätter sig kompletteringen.
Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall parterna även i annat fall än som avses i andra stycket andra meningen ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt. Beslutet skall om möjligt antecknas på varje exemplar av den dom eller det beslut som rättas eller kompletteras.
Rättsfall:
R 1973:38.
Hänvisad författning:
Jfr F (2013:390) om mål i allmän förvaltningsdomstol15 § här ovan, efter lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.
SFS 2001:27
Överklagande
Rubriken har denna lydelse enl. SFS1995-0022
Förvaltningsrättens beslut överklagas till kammarrätten. Kammarrättens beslut överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.
Ett beslut får överklagas av den som det angår, om det gått honom eller henne emot.
Kammarrättens beslut att meddela prövningstillstånd får inte överklagas.
Om ett överklagande eller en begäran om omprövning har avvisats på grund av att överklagandet eller begäran har kommit in för sent och rätten efter överklagande har prövat avvisningsbeslutet eller vägrat prövningstillstånd i fråga om ett sådant överklagande, får rättens beslut inte överklagas.
Rättsfall:
I mål med flera klagande avslogs inhibitionsyrkande från en av dem. Besvär däröver av annan klagande prövades ej R 1977:92 – Då av taxeringsintendent ensam förd talan om sänkning av taxering ogillats, prövades ej den skattskyldiges besvär häröver R 19791:30 – Talan, som avsåg ändring av ingångsvärdet på inventarier men ej av taxeringen, prövades ej R 19791:66 – Då taxering, efter återförvisning på klagan av den skattskyldige ensam, fastställts till samma belopp som förut ägde taxeringsintendenten ej fullfölja talan med yrkande om höjning R 19831:45 – Fråga om visst beslut i socialtjänstmål gått socialnämnden eller den biståndssökande emot R 19832:3 – Fråga huruvida beslut om uppskov med beskattning av realisationsvinst gått sökanden emot R 19841:2 – När länsrätt mot den skattskyldiges bestridande bifallit taxeringsintendentens talan om sänkning av taxeringen fick den skattskyldige föra talan mot beslutet R 19841:96 – Svenska kyrkans centralstyrelse fick inte föra talan mot KamR:s dom i mål om skiljande av präst från prästämbetet R 1986:35 – Ang. 2 st. se även R 19832:11 (plenum), 19842:68, 1986:83 (talan avsåg ej ändring av det taxerade beloppet, 0 kr., utan endast av nettointäkten av rörelse), 1986:105 (chef för lokal skattemyndighet behörig överklaga länsrätts dom ang. utdömande av vite enl. taxeringslagen), 1988:104 (besvärsrätt för socialnämnd i mål om förbud enl. 70 § socialtjänstlagen; delvis motsv. 13:6 socialtjänstlagen (2001:453)), R 2002:5 anm. vid lagen (2016:1145) om offentlig upphandling 20:5. Bih. – Besvär över att utlämnande av allmänna handlingar vägrats prövades, fastän klaganden fått del av handlingarna redan vid tiden för överklagandet R 1986:26 – Dom ang. skattskyldigs besvär i taxeringsmål har ansetts gå emot taxeringsintendenten trots att denne tillstyrkt bifall till besvären R 1987:108 – R 1989:63 anm. vid 8:1 djurskyddslagen (2018:1192). Bih. – Besvärsrätt för social distriktsnämnd R 1991:62 anm. vid lagen 1990:52 40 § efter lagen 2001:453. Bih. – Ej besvärsrätt för kommunal nämnd när nämndens beslut om bistånd åt underårig enl. tidigare motsvarighet till 4:1 socialtjänstlagen undanröjts av kammarrätten R 1992:24 – Besvärsrätt för smittskyddsläkare R 1993:5 anm. vid 5:2 smittskyddslagen (2004:168). Bih. – Ny ägare av fastighet fick överta tidigare ägares talan i mål om grannes bygglov R 1995:50 – R 1995:77 anm. vid 22 § förvaltningslagen – Ang. 2 st. jfr även rättsfall vid 42 § förvaltningslagen – Överklagande av beslut om bygglov för tillfällig åtgärd (uteservering) ansågs skola prövas av KamR ehuru tiden för åtgärden gått ut, när det kunde antas att motsv. bygglov skulle komma att begäras kommande år R 1997:24 – Den som inte överklagat länsrättens dom, fastän denna gått honom emot, ägde ej överklaga KamR:ns beslut R 2002:58 – När socialnämnd överklagat försäkringskassas beslut i mål om rätt för nämnden att uppbära enskilds ersättningar från kassan är den enskilde men inte kassan nämndens motpart i länsrätten R 2002:68 – Kammarrätt ej berättigad att återförvisa mål om företrädaransvar till länsrätten i syfte att möjliggöra fortsatta överläggningar mellan parterna om en överenskommelse R 2006:20 – Överklagande av enbart domskälen avvisades R 2006:21 – Beslut om tillstånd till åtgärder enl. lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet kunde ej prövas av KamR då åtgärderna verkställts R 2007:80 – HFD 2011:29 anm. vid LOU 20:5 – I ett upphandlingsmål har leverantör ej ansetts ha rätt att föra talan mot domstols förordnande om rättelse, när rättelsen inte innebar att leverantören uteslöts från upphandlingen HFD 2011:85 – Leverantör som överklagat en offentlig upphandling och yrkat viss rättelse ansågs ej ha talerätt mot beslutet att upphandlingen skulle göras om HFD 2012:2 – Landsting ansågs ej ha talerätt i mål enl. lagen om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom EES HFD 2017:24 – Upphandlande myndighet ansågs ej ha rätt att överklaga domstolsavgörande enbart på den grunden att avgörandets motivering medfört att en process om upphandlingsskadeavgift skulle initieras HFD 2017:45 – Fråga om förening som tillvaratar miljöskyddsintressen hade rätt att överklaga ett beslut enl. kulturmiljölagen som inverkade på miljön HFD 2018:10 II – Ang. saken i ett mål om uppehållstillstånd MIG 2018:10 - Beslut ang. statsbidrag som fattats av Riksidrottsförbundet ansågs med stöd av art. 6 i Europakonventionen kunna överprövas av allmän förvaltningsdomstol HFD 2019:43 – KamR ej skyldig överpröva dom om bevissäkring som verkställts HFD 2020:26 – Fråga om Arbetsförmedlingens beslut om återkrav skulle prövas av allmän förvaltningsdomstol trots ett uttryckligt överklagandeförbud HFD 2021:8 – Statlig förvaltningsmyndighet ska ges ställning som motpart i förvaltningsrätt när en kommun överklagar myndighetens beslut HFD 2022:37.
Besvär skall i regel prövas enl. de förvaltningsrättsliga föreskrifter som gäller vid tiden för prövningen också då det överklagade beslutet har fattats innan dessa trätt i kraft R 1988:132 och där anm. äldre rättsfall.
SFS 2013:86
Mot beslut, som ej innebär att målet avgöres, får talan föras endast i samband med talan mot beslut i själva målet. Talan får dock föras särskilt när rätten
ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om att hinder föreligger för talans prövning,
avvisat ombud eller biträde,
förordnat rörande saken i avvaktan på målets avgörande,
förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför rätten och underlåtenhet att iakttaga föreläggandet kan medföra särskild påföljd för honom,
utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet eller ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller tredska,
förordnat angående undersökning eller omhändertagande av person eller egendom eller om annan liknande åtgärd,
förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet,
utlåtit sig i annat fall än som avses i 7 i fråga som gäller rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619) eller i fråga om offentligt biträde enligt lagen (1996:1620) om offentligt biträde eller
beslutat i fråga om förlängning av tidsfrist enligt 46 kap. 14 § andra stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).
Mot beslut, varigenom mål återförvisas till lägre instans, får talan föras endast om beslutet innefattar avgörande av fråga, som inverkar på målets utgång.
SFS 2011:1304
Prövningstillstånd i kammarrätt
Rubriken införd g. SFS1994-0436
För de mål där det är särskilt föreskrivet krävs prövningstillstånd för att kammarrätten ska pröva ett överklagande av ett beslut som förvaltningsrätten har meddelat i målet. Detsamma gäller förvaltningsrättens beslut i en fråga som har ett direkt samband med ett sådant mål. Något sådant tillstånd krävs dock inte när talan förs av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern.
Prövningstillstånd ska meddelas om
det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till,
det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till,
det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller
det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss del av ett beslut, om utgången i den delen inte kan påverka andra delar av det överklagade beslutet.
Om prövningstillstånd inte meddelas, står förvaltningsrättens beslut fast. En upplysning om detta ska tas in i kammarrättens beslut.
Rättsfall:
Eljest gällande krav på prövningstillstånd i visst slags mål ansågs gälla även vid överklagande av beslut under handläggningen R 1996:26 (plenimål) – Ang. 2 st. p. 3 R 1998:3 – R 2004:69 anm. vid SFB 113:2 – Ang. 2 st. p. 4 R 1998:1 – När KamR avslagit ansökan om prövningstillstånd före överklagandetidens utgång (och utan att ta ställning till begäran om inhämtande av sakkunnigutlåtande) återförvisades målet till KamR R 2001:9. Likaså återförvisning när KamR avslagit ansökan om prövningstillstånd utan att ta ställning till begäran om anstånd med ingivande av läkarintyg och om muntlig förhandling 2003:31 – Prövningstillstånd meddelat ang. inbetalning av skatt och skattetillägg vid eftertaxering för betydande belopp med stöd av skatteflyktslagen R 2006:77 – Beslut att ej meddela prövningstillstånd för en klagande hindrar ej prövningstillstånd för annan part i målet HFD 2013:55 – Fråga om s.k. granskningsdispens i kammarrätt HFD 2016:34.
SFS 2013:86
Särskilda regler om överklagande hos Högsta förvaltningsdomstolen
Rubriken har denna lydelse enl. SFS2010-1400
Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som har inletts i kammarrätten genom överklagande, underställning eller ansökan prövas av Högsta förvaltningsdomstolen endast om prövningstillstånd har meddelats.
Om prövningstillstånd inte meddelas, står kammarrättens beslut fast. En upplysning om detta ska tas in i Högsta förvaltningsdomstolens beslut.
Första stycket gäller inte
talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern för i mål om disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning av behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården, detaljhandeln med läkemedel eller djurens hälso- och sjukvård, eller
talan som Justitiekanslern för i mål enligt kreditupplysningslagen (1973:1173) eller inkassolagen (1974:182).
SFS 2013:459
Prövningstillstånd meddelas,
om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta förvaltningsdomstolen eller
om det finns synnerliga skäl till en sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
Om prövningstillstånd meddelas i ett av två eller flera likartade mål, får prövningstillstånd meddelas även i övriga mål.
Rättsfall:
I beslut, varigenom prövningstillstånd ej meddelades, lämnades motivering till att en i målet ställd EG-rättslig fråga ej inverkade på beslutet R 2005:30 – Prövningstillstånd vägrat med hänvisning till möjligheten till omprövning enl. 21 kap. 3 § 3 st. skattebetalningslagen (1997:483)R 2006:72.
SFS 2013:86
Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller en viss del av målet.
I avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett prövningstillstånd som har begränsats enligt första stycket får Högsta förvaltningsdomstolen förklara frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt helt eller delvis vilande.
I den utsträckning som prövningstillstånd inte meddelas och frågan om prövningstillstånd inte heller förklaras vilande, ska det överklagade beslutet stå fast. En upplysning om detta ska tas in i Högsta förvaltningsdomstolens beslut.
SFS 2013:86
Om Högsta förvaltningsdomstolen med tillämpning av 36 a § har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om ytterligare prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt avgörande av målet i övrigt på kammarrättens bedömning eller, med undanröjande av lägre rätts eller myndighets avgörande, besluta om återförvisning av målet för fortsatt behandling.
SFS 2013:86
I mål där prövningstillstånd krävs får omständighet eller bevis, som klaganden åberopar först i Högsta förvaltningsdomstolen, beaktas endast om det finns särskilda skäl.
Föreskrifter om hinder mot att beakta nya omständigheter i vissa mål finns i 13 kap. 7 § kommunallagen (2017:725).
Rättsfall:
Jäv mot ledamot i byggnadsnämnd, åberopat först i RegR, har med hänsyn till 1 st. ej beaktats R 19802:31 – Fråga om särskilda skäl enl. 1 st. förelåg R 1987:104 – R 2000:54 anm. vid skatteförfarandelagen (2011:1244) 67:31 – Ny bevisning i mål om offentlig upphandling som åberopats först i HFD avvisades HFD 2016:4.
SFS 2017:730
[Upphävd g. Lag (1995:22).]
SFS 1995:22
Resning och återställande av försutten tid
Rubriken införd g. SFS1995-0022
Resning får beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt.
Rättsfall:
Resning beviljad när kommunstyrelse i st. f. kommunfullmäktige fick anses ha antagit översiktsplan R 1995:57; likaså i fråga om skyldighet för jordbrukare att återbetala s.k. omställningsstöd 1995:76 – Resning beviljad ex officio av RegR i visst fall R 1996:54 – Ang. behörighet att söka resning R 2003:18 I, II och III anm. vid offentlighets- och sekretesslagen 6:7; 2003:19 anm. vid 42 § lagen (2016:1013) om personnamn – Fråga om beslut av Migrationsverket var behäftat med sådana brister att resning borde beviljas R 2006:24 – Fråga om fel förekommit då viss avgift ansågs ha betalats i rätt tid R 2006:35 – Resning beviljades ej trots uppenbart oriktig rättstillämpning när myndighet ansökt till nackdel för enskild R 2006:76 – Resning beviljades ej i mål om uppskovsavdrag trots att den bestämmelse som tillämpats i målet av EU-domstolen senare ansetts som oförenlig med unionsrätten R 2010:61 – Det förhållandet att en domare objektivt sett varit jävig ansågs ej utgöra grund för resning HFD 2011:15 – Resning beviljades i mål om påförande av skattetillägg avseende samma oriktiga uppgift som legat till grund för ett tidigare åtal för skattebrott HFD 2014:35; men ej resning om skattetillägget påförts innan åtal väckts HFD 2015:37 I och II – Resning beviljades ej i mål där s.k. följd-pt ej meddelats HFD 2020:53.
SFS 1995:22
Om tiden för överklagande eller en därmed jämförbar åtgärd har försuttits på grund av omständighet som utgör giltig ursäkt, får tiden återställas.
Rättsfall:
Återställande beviljades då överklagandet avsänts en onsdag i sådan tid att det kunnat postbehandlas samma dag men inte kommit in till beslutsmyndigheten ännu på fredagen, då tiden gick ut, utan först påföljande måndag R 1996:20 (plenimål) – Avslag i fall då partens ombud, en advokat (I) resp. en bankjurist (II), uppgivit att överklagandeskriften postats i god tid före klagotidens utgång men skriften ej kommit in till beslutsmyndigheten R 2003:82 I och II (plenimål) – R 1996:37 anm. vid 10 § – Tid för begäran om omprövning av taxeringsbeslut ansågs kunna återställas R 2002:66 – Ans. om återställande av försutten tid prövades oaktat ett överklagande inte dessförinnan gjorts och blivit avvisat såsom för sent inkommet R 2002:71 – Tiden återställdes för överklagande som poststämplats tre arbetsdagar före överklagandetidens utgång men som inkommit först därefter HFD 2021:3 – Giltig ursäkt för att inte överklaga ett beslut i rätt tid ansågs föreligga då beslutet skickats till fel adress HFD 2023:38.
SFS 1995:22
Straff
Rubriken har denna lydelse enl. SFS1987-0748
Den som vid en muntlig förhandling stör förhandlingen eller bryter mot en föreskrift eller ett förbud som har meddelats med stöd av 16 §, jämfört med 5 kap. 9 eller 9 c § rättegångsbalken, döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i en skrivelse till rätten uttalar sig otillbörligt.
Första stycket ska tillämpas också i fråga om en sidosal som används i enlighet med vad som föreskrivs i 16 § och 5 kap. 12 eller 13 § rättegångsbalken.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
SFS 2019:300
Den som tar upp eller sprider bild i strid med 16 § jämfört med 5 kap. 9 b § rättegångsbalken döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Första stycket ska tillämpas också i fråga om en sidosal som används i enlighet med vad som föreskrivs i 16 § och 5 kap. 12 eller 13 § rättegångsbalken.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
SFS 2020:319
Den som utan giltigt skäl röjer vad som enligt rättens förordnande ej får uppenbaras dömes till böter.
SFS 1980:104
[Upphävd g. Lag (1987:748).]
SFS 1987:748
Övriga bestämmelser
I fråga om jäv mot den som handlägger mål enligt denna lag gäller bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare.
Rättsfall:
Domare ej jävig därför att han deltagit i arbetet med tillämplig lagstiftning R 1993:31, liknande fråga 2005:1 anm. vid Europakonventionen art. 6 – Adjungerad ledamot i kammarrätt, som var tjänstledig från Skatteverket, ansågs ej jävig i mål där Skatteverket var part R 2009:8 – Domares beslut i anståndsfråga ansågs ej medföra jäv vid efterföljande taxeringsprövning HFD 2011:14 – Kammarrättsråd som fått men ännu ej tillträtt en anställning på Skatteverket ansågs jävig att delta i avgörandet av ett mål där Skatteverket var part HFD 2020:16.
Rätten skall självmant upptaga fråga om ansvar för förseelse under förfarandet och om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag.
Sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som tillförts målet med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Rättsfall:
Handling som översänts till domstol för sekretessprövning ansågs som inkommen och allmän men ej som tillförd målet med följd att en klagande ej ansågs ha rätt att ta del av den HFD 2019:24 II.
SFS 2009:409
En handling ska bekräftas av avsändaren om rätten anser att det behövs.
SFS 2020:922
En handling har kommit in till domstolen den dag som handlingen når domstolen eller en behörig befattningshavare.
Om en handling genom en postförsändelse eller en avi om en betald postförsändelse som innehåller handlingen har nått domstolen eller en behörig befattningshavare en viss dag, ska handlingen dock anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag, om det inte framstår som osannolikt att handlingen eller avin redan den föregående arbetsdagen skilts av för domstolen på ett postkontor.
En handling som finns i domstolens postlåda när domstolen tömmer den första gången en viss dag ska anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag.
Rättsfall:
Tillämpning av 2 st. R 1977:136 – Fråga om besvär genom telex anförts i rätt tid R 19802:52.
SFS 2020:922
Är någon som kallats till muntlig förhandling hindrad att inställa sig, skall han omedelbart anmäla det till rätten.
Om rätten ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det göras genom delgivning. Delgivning ska användas om det är särskilt föreskrivet eller om det med hänsyn till syftet med bestämmelsen om underrättelse framgår att delgivning bör ske, men bör i övrigt användas bara om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna.
Bestämmelserna i 24 § delgivningslagen (2010:1932) hindrar inte att en kammarrätt delger en part handlingar genom förenklad delgivning, om parten under handläggningen i förvaltningsrätten har informerats om att sådan delgivning kan komma att användas i kammarrätten om förvaltningsrättens avgörande överklagas dit.
Andra stycket gäller även för Högsta förvaltningsdomstolen om informationen har lämnats i förvaltningsrätten eller i kammarrätten.
SFS 2018:1960
Den som för talan i mål får som ombud eller biträde anlita någon som är lämplig för uppdraget.
Om den som är ombud eller biträde visar oskicklighet eller oförstånd eller annars är olämplig får rätten avvisa honom eller henne som ombud eller biträde i målet. Rätten får också förklara honom eller henne obehörig att vara ombud eller biträde vid rätten antingen för viss tid eller tills vidare.
Om den som avvisas eller förklaras obehörig enligt andra stycket är advokat, ska åtgärden anmälas till advokatsamfundets styrelse.
Rättsfall:
Fråga om avvisande av ombud R 19852:15 II – Ombud som dömts för grovt bedrägeri till fängelse ett år fick avvisas HFD 2015:56.
SFS 2013:86
Ett ombud ska ha fullmakt.
Om rätten anser att ombudets behörighet behöver styrkas, ska ombudet eller huvudmannen föreläggas att visa upp en skriftlig fullmakt. En sådan fullmakt ska innehålla ombudets namn. Om ombudet får sätta någon annan i sitt ställe, ska detta framgå av fullmakten.
Om ansökan eller överklagandet har getts in av ombudet, ska det i föreläggandet anges att talan tas upp till prövning endast om detta följs. Har ombudet vidtagit någon annan åtgärd, ska det i föreläggandet anges att åtgärden beaktas endast om detta följs.
Rättsfall:
Styrkande i högre instans av ombuds behörighet medförde ej ändring av avvisningsbeslut R 1975:59 – Den som pga. bristande processbehörighet fått sin talan avvisad i migrationsdomstolen kan utverka Migrationsöverdomstolens prövning av beslutets riktighet MIG 2010:4.
SFS 2013:86
Om en part, ett vittne eller någon annan som ska höras inför rätten inte behärskar svenska, ska rätten vid behov anlita en tolk. Rätten får även i annat fall vid behov anlita en tolk eller översätta handlingar.
Rätten ska under samma förutsättningar anlita en tolk och göra innehållet i handlingar tillgängligt vid kontakter med den som har en funktionsnedsättning som begränsar förmågan att se, höra eller tala. Om det är lämpligt får ett tekniskt hjälpmedel användas i stället för att en tolk anlitas.
Rätten ska, om det är möjligt, anlita en tolk eller översättare som är auktoriserad. I annat fall ska en annan lämplig person anlitas.
Den som står i ett sådant förhållande till saken eller till en part att det kan anses minska hans eller hennes tillförlitlighet får inte anlitas som tolk.
Hänvisad författning:
Ang. rätt att använda samiska, finska eller meänkieli se anm. vid RB 5:6.
SFS 2018:1960
Den som anlitas som tolk vid muntlig förhandling skall inför rätten avlägga ed, att han efter bästa förstånd skall fullgöra sitt uppdrag. Finnes anledning antaga att han skall erhålla ytterligare sådana uppdrag av rätten, får han avlägga ed som avser även framtida uppdrag.
SFS 1975:1298
Den som fullgör ett uppdrag som tolk eller översättare annat än i tjänsten har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om en taxa som ska tillämpas när ersättning till tolk bestäms.
Kostnaden för tolkning och översättning ska betalas av staten
Hänvisad författning:
F (1979:291) om tolktaxa inf. vid RB 5:8.
SFS 2018:1960
Vad i denna lag sägs om enskild part gäller i tillämpliga delar även den som är ställföreträdare för parten.