Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 1 oktober 1998. - Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien. - Fördragsbrott - Underlåtenhet att införliva ett direktiv. - Mål C-71/97.



Rättsfallssamling 1998 s. I-05991



Sammanfattning

Parter

Domskäl

Beslut om rättegångskostnader

Domslut

Nyckelord



1 Talan om fördragsbrott - Objektiv karaktär - Fördragsbrottets grund - Saknar betydelse

(EG-fördraget, artikel 169)

2 Institutionernas rättsakter - Direktiv - Tid för genomförande - Förlängning av en frist som har visat sig otillräcklig - Förfarande

(EG-fördraget, artikel 189 tredje stycket)

3 Medlemsstater - Skyldigheter - Genomförande av direktiv - Fördragsbrott - Invändning - Grund - Otillåten

(EG-fördraget, artikel 169)

4 Talan om fördragsbrott - Åtgärder som den berörda medlemsstaten har vidtagit efter det att talan om fördragsbrott har väckts - Saknar relevans

(EG-fördraget, artikel 169)

Sammanfattning



1 Det förfarande som föreskrivs i artikel 169 i fördraget grundas på ett objektivt konstaterande av att en medlemsstat inte har iakttagit sina skyldigheter enligt fördraget eller enligt en rättsakt i sekundärrätten. Så snart ett sådant konstaterande har gjorts saknar det betydelse huruvida fördragsbrottet är en följd av medlemsstatens vilja eller oaktsamhet eller en följd av tekniska svårigheter som medlemsstaten har ställts inför.

2 Om fristen som en medlemsstat har beviljats för genomförandet av ett direktiv skulle visa sig otillräcklig, finns för den berörda medlemsstaten endast en möjlighet som är förenlig med gemenskapsrätten, nämligen den att inom gemenskapens ramar ta lämpliga initiativ för att uppnå att den behöriga institutionen eventuellt förlänger fristen.

3 En medlemsstat kan inte åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter och tidsfrister som föreskrivs i ett direktiv.

4 Domstolen kan inte, inom ramen för en talan om fördragsbrott, ta hänsyn till sådana åtgärder som den berörda medlemsstaten, för att uppfylla sina skyldigheter, har vidtagit efter det att talan har väckts.

Parter



I mål C-71/97,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Fernando Castillo de la Torre, rättstjänsten, i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

sökande,

mot

Konungariket Spanien, företrätt av Santiago Ortiz Vaamonde, abogado del Estado, i egenskap av ombud, delgivningsadress: Spaniens ambassad, 4-6, boulevard E. Servais, Luxemburg,

svarande,

"angående en talan om fastställelse av att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3 och 4 i rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 192), genom att dels inte ha angett de områden som anses som känsliga och underrättat kommissionen om dessa områden, dels inte ha utarbetat riktlinjer för god jordbrukssed och lämnat kommissionen underrättelse om dessa riktlinjer,

meddelar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden H. Ragnemalm samt domarna G.F. Mancini, J.L. Murray (referent), G. Hirsch och K.M. Ioannou,

generaladvokat: J. Mischo,

justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 26 mars 1998 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl



1 Europeiska gemenskapernas kommission har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 19 februari 1997, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget väckt talan om fastställelse av att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3 och 4 i rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, s. 1, svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 192, nedan kallat direktivet), genom att dels inte ha angett de områden som anses som känsliga och underrättat kommissionen om dessa områden, dels inte ha utarbetat riktlinjer för god jordbrukssed och lämnat kommissionen underrättelse om dessa riktlinjer.

2 I artikel 3.2 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna inom en tvåårsperiod efter dagen för anmälan av direktivet skall, som känsliga områden, ange alla kända områden inom deras territorier från vilka avrinning sker till de vattenområden som har förtecknats enligt artikel 3.1 och som bidrar till förorening och att de skall underrätta kommissionen om dessa områden inom sex månader.

3 Enligt artikel 4.1 a och 4.2 i direktivet är medlemsstaterna skyldiga att inom två år efter dagen för anmälan av direktivet utarbeta riktlinjer för god jordbrukssed och till kommissionen lämna uppgifter om den närmare utformningen av dessa riktlinjer.

4 I artikel 12 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet inom två år efter dagen för anmälan och att de genast skall underrätta kommissionen om detta.

5 Eftersom kommissionen inte hade fått något meddelande från Konungariket Spanien om de åtgärder som hade vidtagits för att följa direktivet och inte förfogade över någon annan uppgift som skulle ha gjort det möjligt för den att kontrollera att Konungariket Spanien faktiskt hade vidtagit de åtgärder som var nödvändiga, sände den i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 169 i fördraget en formell underrättelse till den spanska regeringen och uppmanade den att inkomma med sina synpunkter inom två månader. Kommissionen påpekade i denna formella underrättelse att Konungariket Spanien, förutom att det inte hade lämnat någon underrättelse om de åtgärder som hade vidtagits för att genomföra direktivet, inte hade iakttagit artiklarna 3.2 och 4 i direktivet.

6 Genom skrivelse av den 26 juni 1995 överlämnade de spanska myndigheterna till kommissionen en rapport om situationen samt ett förslag till kungligt dekret som syftade till att införliva direktivet med nationell rätt. Genom skrivelse av den 14 mars 1996 överlämnade de därefter kungligt dekret nr 261/1996 av den 16 februari 1996 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket, som syftade till att genomföra direktivet. Detta dekret offentliggjordes i Boletín Oficial del Estado nr 61 av den 11 mars 1996.

7 Eftersom kommissionen fortfarande inte hade fått någon underrättelse från Konungariket Spanien om de områden som avses i artikel 3 i direktivet och om de riktlinjer för god jordbrukssed som avses i artikel 4, riktade kommissionen den 26 september 1996 ett motiverat yttrande till denna stat och uppmanade den att uppfylla sina skyldigheter inom två månader.

8 De spanska myndigheterna underrättade genom skrivelse av den 26 november 1996 kommissionen om att de snart skulle vidta de åtgärder som krävdes i det motiverade yttrandet.

9 Eftersom kommissionen inte hade erhållit någon underrättelse om sådana åtgärder, väckte den denna talan.

10 Kommissionen har i sin replik medgett att den har erhållit 6, av totalt 17, riktlinjer om god jordbrukssed. Den anser därför att det inte är nödvändigt att domstolen träffar avgörande angående den anmärkning som avser den åsidosatta skyldigheten att utarbeta riktlinjer om god jordbrukssed och att lämna underrättelse om dessa riktlinjer i fråga om de autonoma regionerna Madrid, Navarra, Andalusien, Murcia, Valencia och Kantabrien.

11 Konungariket Spanien har i sitt svaromål hävdat att det inte har gjort sig skyldigt till fördragsbrott, eftersom det anser att detta begrepp innefattar en vilja att inte uppfylla sina skyldigheter, vilket det inte är fråga om i detta fall. Konungariket Spanien har meddelat att förseningen av direktivets genomförande beror dels på de tekniska svårigheter som genomförandet innebär, dels på att de befogenheter som staten och de autonoma regionerna förfogar över på de områden som omfattas av direktivet överlappar varandra.

12 Konungariket Spanien har i sin duplik vidare understrukit att riktlinjer för god jordbrukssed har antagits av åtta av de autonoma regioner för vilka anmärkningen avseende artikel 4 i direktivet har vidhållits, nämligen Kastilien-León, Galicien, Baskien, Rioja, Aragonien, Extremadura, Asturien och Balearerna, och att dessa riktlinjer har överlämnats till kommissionen. Dessutom har sju autonoma regioner, nämligen Aragonien, Balearerna, Kanarieöarna, Kastilien-Léon, Navarra, Valencia och Kastilien-La Mancha, angett de områden som anses som känsliga, i enlighet med artikel 3.2 i direktivet, medan fem andra autonoma regioner, nämligen Asturien, Galicien, Madrid, Murcia och Kantabrien, har förklarat att det inte förekom någon sådan typ av område på deras territorier. Slutligen har, enligt Konungariket Spanien, den autonoma regionen Andalusien också angett områden som anses som känsliga, men ännu inte lämnat någon underrättelse om var dessa områden är lokaliserade.

13 Konungariket Spanien anser att det därför inte är nödvändigt att domstolen träffar avgörande angående den åsidosatta skyldigheten att utarbeta riktlinjer om god jordbrukssed och att lämna underrättelse om dessa riktlinjer i fråga om de autonoma regioner som redan har fullgjort sin skyldighet.

14 Vad beträffar den omständigheten att Konungariket Spanien inte har haft för avsikt att underlåta att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3 och 4 i direktivet, skall erinras om att det förfarande som föreskrivs i artikel 169 i fördraget grundas på ett objektivt konstaterande av att en medlemsstat inte har iakttagit sina skyldigheter enligt fördraget eller enligt en rättsakt i sekundärrätten (se i detta avseende dom av den 1 mars 1983 i mål 301/81, kommissionen mot Belgien, REG 1983, s. 467, punkt 8).

15 Så snart ett sådant konstaterande, såsom i detta fall, har gjorts saknar det betydelse huruvida fördragsbrottet är en följd av medlemsstatens vilja eller oaktsamhet eller en följd av tekniska svårigheter som medlemsstaten har ställts inför.

16 I detta hänseende har domstolen fastslagit att om tiden för genomförandet av ett direktiv skulle visa sig otillräcklig, finns för den berörda medlemsstaten endast en möjlighet som är förenlig med gemenskapsrätten, nämligen den att inom gemenskapens ramar ta lämpliga initiativ för att uppnå att den behöriga institutionen eventuellt förlänger fristen (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Belgien, punkt 11).

17 Vad särskilt beträffar argumentet att förseningen i fråga bland annat är en följd av att befogenheter som staten och de autonoma regionerna förfogar över överlappar varandra, skall erinras om att det av en fast rättspraxis följer att en medlemsstat inte kan åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter och tidsfrister som föreskrivs i ett direktiv (dom av den 6 juli 1995 i mål C-259/94, REG 1995, s. I-1947, punkt 5).

18 Vad beträffar Konungariket Spaniens påstående att det inte är nödvändigt att domstolen träffar avgörande angående den åsidosatta skyldigheten att utarbeta riktlinjer om god jordbrukssed och ange de områden som anses som känsliga, såvitt avser de autonoma regioner som nämns för första gången i denna stats duplik, skall det erinras om att det av en fast rättspraxis följer att domstolen inte kan ta hänsyn till sådana åtgärder som en medlemsstat, för att uppfylla sina skyldigheter, har vidtagit efter det att talan om fördragsbrott har väckts (dom av den 17 september 1987 i mål 291/84, kommissionen mot Nederländerna, REG 1987, s. 3483, punkt 15).

19 Av vad anförts följer att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3 och 4 direktivet genom att dels inte ha angett de områden som anses som känsliga och underrättat kommissionen om dessa områden, dels inte ha utarbetat riktlinjer för god jordbrukssed för de autonoma regioner som inte utgörs av Andalusien, Kantabrien, Madrid, Murcia, Navarra och Valencia och underrättat kommissionen om dessa riktlinjer.

Beslut om rättegångskostnader



Rättegångskostnader

Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Spanien har tappat målet, skall denna stat förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Domslut



På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

följande dom:

20 Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3 och 4 rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket, genom att dels inte ha angett de områden som anses som känsliga och underrättat kommissionen om dessa områden, dels inte ha utarbetat riktlinjer för god jordbrukssed för de autonoma regioner som inte utgörs av Andalusien, Kantabrien, Madrid, Murcia, Navarra och Valencia och underrättat kommissionen om dessa riktlinjer.

21 Konungariket Spanien skall ersätta rättegångskostnaderna.