19.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 211/67

1.1

EESK välkomnar kommissionens initiativ att lägga grunden till en politisk debatt i Europaparlamentet och rådet som kan leda till gemensamt godtagbara principer för beviljande av undantag från mervärdesskattesystemet. Eftersom det rör sig om en klart politisk process är den tidsfrist som satts för antagande av de nya reglerna – slutet av 2010 – fullt realistisk.

1.2

Det ursprungliga syftet med mervärdesskattesystemet var att skapa förutsättningar för en skatteharmonisering som skulle säkerställa en väl fungerande inre marknad. De många ändringar som skett sedan dess, framför allt undantag och avvikelser, har emellertid haft en motsatt effekt, och försöket att harmonisera undantagen måste anses som den bästa lösningen under nuvarande omständigheter.

1.3

Undantagen tillämpas i varje medlemsstat på grundval av skattekriterier i kombination med politiska och sociala överväganden. Undantag tillåts när de inte har någon gränsöverskridande inverkan, eller om de uppfyller befästa gemenskapspolitiska kriterier. EESK anser att dessa kriterier måste respekteras, men att undantagen bör granskas framför allt – om än inte enbart – utifrån i vilken mån som de bidrar till en politik för omfördelning av inkomster.

1.4

Under diskussionerna bör man särskilt uppmärksamma lokala tjänster som inte kan tillhandahållas på distans och som därför inte har någon direkt påverkan på inre marknaden: en kategori som omfattar många verksamheter, som förutom att de har en otvivelaktig ekonomisk och social nytta, i vissa avseenden är omstridda eller där andra överväganden spelar in: hantverk, restaurangtjänster, offentliga och privata hälsotjänster, arbetsintensiva sektorer med icke-kvalificerad arbetskraft, böcker och tidningar.

1.5

EESK påpekar att undantag måste beviljas utifrån en differentiering av kostnader för låg- och höginkomsttagargrupper, en distinktion som är svår att göra. Kommittén påminner om att undantagen bör präglas av insyn och beakta de kostnader som inexakta och vaga bestämmelser medför för skattemyndigheter och företag – kostnader som i slutänden får bäras av slutkonsumenterna.

1.6

Särskild uppmärksamhet bör ägnas direkta subventioner som alternativ till en reducerad momssats, en lösning som kommissionen presenterar utan att för den skull ta ställning. EESK anser att detta alternativ måste övervägas med stor försiktighet eller väljas med återhållsamhet och endast då det inte går att finna andra lösningar. Subventioner bör under alla omständigheter aldrig ta form av statligt stöd.

2.1

Det hör till sakens natur att mervärdesskattesystemet bygger på ett komplicerat system. Det inrättades 1977 som ett ”provisoriskt” system (1), och kallas alltjämt så – efter 30 år! Systemet har undergått ett otal ändringar som ett resultat av anpassningar till tillfälliga eller mer långvariga omständigheter, överväganden av politisk art, inre marknadens utveckling och utvidgningen.

2.2

Den nödvändiga insatsen för att förenkla myndigheternas och de ekonomiska aktörernas arbete gjordes av kommissionen med ”momsdirektivet” från 2006 (2), som bringade ordning i lagstiftningen och i praktiken utgör den ”enda rättsakten” på området. De principer som ligger till grund för detta nya direktiv är de ursprungliga från 1977, och som delvis reviderades 1992. I huvudsak gäller att den lägsta normalskattesatsen är på 15 % (3) och att skatten normalt uppbärs i ursprungslandet. Det medges dock undantag och avvikelser. Normalskattesatsen kan sänkas och beskattningen av några varor och tjänster kan ske på destinationsorten.

2.3

Enligt bestämmelserna kan medlemsstaterna tillämpa en eller två reducerade skattesatser, men endast på de varor och tjänster som anges i bilagan till momsdirektivet (4). Samtliga medlemsstater, delvis med undantag av Danmark, utnyttjar denna möjlighet, men i olika omfattning och på varierande varor och tjänster som väljs ut bland dem som är tillåtna. Med sådan varierande praxis är det långt till den samordning som krävs för en väl fungerande inre marknad. Kommissionen vill nu komma med en ”inbjudan till politisk debatt” till rådet och Europaparlamentet – med deltagande av EESK, som ombetts utarbeta ett yttrande – i syfte att nå fram till en överenskommelse mellan medlemsstaterna om en ny struktur för reducerade mervärdesskattesatser.

2.3.1

I praktiken handlar det om att se över hela strukturen av de specifika och tillfälliga undantag som redan beviljats – de första till äldre medlemsstater, de andra till gruppen av ”nya” medlemsstater – och att göra om en struktur som beaktar mål som är förenliga med tanken bakom inre marknaden. Det är inte någon enkel process, man måste hitta en av alla accepterad jämvikt mellan alla behov, både politiska, ekonomiska och sociala, som över tiden har motiverat de undantag och avvikelser som tillämpats av varje medlemsstat enligt egna specifika krav. Kommissionen är fullt medveten om att detta är en svår uppgift. Man beräknar att samrådsprocessen inte kommer att kunna leda fram till en ny lagstiftning före slutet av 2010.

2.4

Ett första steg, som är nödvändigt för att alla medlemsstater ska få likvärdiga villkor vad gäller undantag, togs med det förslag till direktiv som till den 31 december 2010 förlänger de tillfälliga undantag som beviljats de nya medlemsstaterna (5). Skälet till förslaget, som antogs den 20 december 2007, är de olika gällande systemen för undantag. De äldre medlemsstaterna har tidsmässigt obegränsade undantag, medan de nya medlemsstaternas tidsfrister löpte ut i slutet av 2007. Den förlängning som beviljades de nya medlemsstaterna den 20 december 2007 skapar lika villkor för samtliga, åtminstone fram till 2010. Så dags hoppas kommissionen att rådet och parlamentet ska ha nått en överenskommelse om antagandet av ett varaktigt och enhetligt system för andra mervärdesskattesatser än standardsatserna.

2.5

Meddelandet som detta yttrande bygger på syftar till att lägga grunden till en ”politisk debatt” i Europaparlamentet och rådet som kan leda till gemensamt godtagbara principer som gör det möjligt att utarbeta lagstiftningsförslag som har stor chans att vinna gehör. Mot bakgrund av tidigare och nuvarande erfarenheter är kommissionen med rätta försiktig i sina uttalanden och lämnar alla möjligheter öppna vad gäller de beslut som ska fattas, och avvaktar signaler. Med meddelandet nöjer man sig därför med att på ett avvägt sätt lägga fram alla faktorer som ska övervägas och bedömas med utgångspunkt i inre marknadens och Lissabonsstrategins principer, men utan att ta definitiv ställning. EESK anser att detta initiativ är avgörande för inre marknadens framtid på skatteområdet. Det är ett enastående tillfälle, vars framgång hänger på beslutsfattarnas ansvarskänsla och goda vilja.

3.1

I meddelandet återges i sammandrag en studie frånCopenhagen Economics, som för kommissionens räkning och i enlighet med uppdraget från rådet och Europaparlamentet har undersökt effekten av reducerade mervärdesskattesatser och tillhörande undantag, med särskild tonvikt på de sociala aspekterna (inkomstfördelning) och kostnaderna för systemet. EESK vill ge kommissionen en särskild eloge för kvaliteten i det dokument som utarbetats på grundval av studien. Där finns inga förbisedda eller oklara aspekter. Den debatt som det kommer att föranleda kan bygga på alla nödvändiga bedömningsfaktorer.

3.2

Inledningsvis redogör kommissionen för sin målsättning, nämligen att ”garantera alla medlemsstater samma möjligheter och samtidigt uppnå mer öppenhet och insyn. Men framför allt vill den se till att den inre marknaden kan fungera friktionsfritt, genom att undanröja hindren för gränsöverskridande ekonomisk verksamhet och minska de fullgörandekostnader som uppstår genom mervärdesbeskattningen” (6).

3.3

Med hänvisning till studien från Copenhagen Economics påpekar kommissionen specifikt att en enda mervärdesskattesats vore den mest rationella lösningen rent ekonomiskt betraktat. En sådan skulle göra det möjligt att minska kostnaderna för myndigheternas och företagens hantering, och teoretiskt sett också minska snedvridningen av konkurrensen. Precis som när det gäller varje strikt regel kan det hända att en enda skattesats inte alltid passar i alla sammanhang och därför behövs en viss dos av flexibilitet. Detta är den princip som ligger till grund för de reducerade skattesatserna.

3.4

Tillämpningen av reducerade skattesatser uppfyller ekonomiska kriterier, men också sociala och politiska kriterier. Exempel på dessa är arbetsintensiva tjänster (särskilt med okvalificerad arbetskraft) och tjänster som tillhandahålls lokalt när de inte nämnvärt påverkar den transnationella handeln. Dessa kriterier bygger på antagandet att lägre skattesatser (och således lägre priser) skulle öka produktiviteten och sysselsättningen. Allmänheten skulle i högre grad utnyttja professionella tjänster och på så sätt minska ”gör-det-själv-verksamheten” och bidra mindre till den svarta ekonomin.

3.5

Den fullständiga förteckningen över varor och tjänster med reducerade skattesatser (artikel 98 i momsdirektivet) återfinns i bilaga III till direktivet. Arbetsintensiva tjänster måste uppfylla tre kriterier (artikel 107). Utöver det som nämnts i punkten ovan ska de till stor del tillhandahållas slutkonsumenten direkt och vara lokala och inte kunna leda till snedvridning av konkurrensen. För varor och ”normala” tjänster är kriterierna mindre explicita men förteckningen över dem visar tydligt de underliggande ”sociala” motiven. Det rör sig nämligen om livsmedel, farmaceutiska produkter, vatten, publikationer, telesändningstjänster, etc. Kommittén återkommer längre fram med kommentarer om dessa aspekter (se punkt 4.12).

3.6

Kommissionen kommenterar ett av de vanligaste argumenten för reducerade skattesatser, dvs. att de skulle öka den sociala jämlikheten, eftersom de skulle förbättra inkomstfördelningen till förmån för de sämst ställda grupperna i samhället. I studien accepteras detta argument med vissa förbehåll, och det tycks även kommissionen göra. De reducerade skattesatserna har en verklig fördelningseffekt endast om andelen utgifter för konsumtion av ”gynnade” varor är tidsmässigt stabil och skapar en verklig differentiering mellan låginkomst- och höginkomsttagargrupper. I meddelandet påpekas också att det råder stora skillnader mellan länderna och att den största och minsta effekten av de reducerade skattesatserna står i relation till hur stora inkomstskillnaderna är mellan socialklasserna.

3.7

En icke obetydlig aspekt är kostnaderna för systemet. Skattesatser andra än standardskattsatserna medför höga administrativa kostnader för företagen och skattemyndigheterna, särskilt när deras tillämpning lämnar plats för tolkningar, vilket nästan alltid är fallet.

3.8

Med hänvisning till studien ifrågasätter kommissionen inte uttryckligen systemet med reducerade skattesatser, men frågar sig om alternativa strategiska instrument inte vore lämpligare vad gäller de mål som medlemsstaterna sätter upp. Som ett alternativ, eller som ett i raden av alternativ, nämns ett system med direkta subventioner, som skulle göra det möjligt att uppnå samma mål men till lägre kostnad. Detta system skulle kunna utformas så att man undviker negativa följder på EU-nivå, garanterar ökad insyn, samtidigt som det skulle bli mindre kostsamt för medlemsstaternas budget. Kommissionen påpekar emellertid att direkta subventioner skulle kunna vara till nackdel för företagen. De skulle kunna tilldelas slumpmässigt eller tillfälligt och vara avhängiga av medlemsstatens budgetkrav eller av den aktuella politiska inriktningen.

3.9

Kommissionen tycks lägga stor vikt vid detta senare alternativ eller vid vilket som helst alternativ till systemet med reducerade skattesatser och rekommenderar att medlemsstaterna noga undersöker alla tänkbara möjligheter. Utan att verka ta ställning påpekar kommissionen att ”ofta finns det instrument som är effektivare och mindre kostsamma för den offentliga budgeten än reducerade mervärdesskattesatser. Detta bör beaktas i beslutsprocessen”.

4.1

Kommissionen bör lyckönskas till ett stringent och balanserat meddelande. EESK gläder sig särskilt åt att få bekräftat att några av de ståndpunkter som kommittén tidigare har uttryckt visar sig välgrundade och de kommer att tas upp på nytt i nedanstående kommentarer. Med hänvisning till punkt 3.9 ovan erinrar EESK för det första om att kommittén ställt sig tveksam till systemet med undantag i sitt yttrande om momsdirektivet (7). Där framfördes följande: ”Det tycks inte finnas någon ambition [från medlemsstaternas sida] att se över avvikelserna … och därmed avskaffa dem”. Denna ståndpunkt bekräftas nu och stärks av den vederhäftiga studien från Copenhagen Economics. Kommissionen tycks också dela denna ståndpunkt. Man inser emellertid att eventuella alternativa lösningar för ögonblicket stannar vid tanken, såvida medlemsstaterna inte ändrar hållning.

4.2

Mervärdesskatten är i sig själv en komplicerad skatt som är svår att tillämpa och i hög grad utsatt för skatteflykt. Den medför höga kostnader för medlemsstaterna och näringslivet (8). Men framför allt uppnår den inte det ursprungliga syftet, nämligen att skapa ett slutgiltigt system för skatteharmonisering. Man måste emellertid påpeka att skatteharmoniseringen inte är ett mål i sig utan en nödvändig förutsättning för att inre marknaden ska fungera friktionsfritt. Detta var i alla fall avsikten hos dem som inrättade mervärdesskatten, vilket kommissionen erinrade om i sitt meddelande från januari 1993. Kommittén betraktar detta dokument som en milstolpe i mervärdesskattens historia och beklagar att det inte har fått någon uppföljning (annat än att den lägsta skatten på 15 % godkändes) på grund av motståndet från några medlemsstater. I dag råder samma situation. Kommissionens försök att bringa ordning åtminstone bland undantagen ska välkomnas, men samtidigt är det ett bevis på oförmågan att göra mer på vägen mot en skatteharmonisering på EU-nivå. Objektivt sett är kommissionen inte ansvarig för denna situation, och inte heller medlemsstaterna, i alla fall inte enbart. Det grundläggande problemet återfinns hos mervärdesskattens själva struktur som ett ”tillfälligt system”, vilket kommer att utredas nedan.

4.3

Man måste definitivt inse, och ännu under lång tid acceptera, att mervärdesskatten i sin nuvarande utformning för varje medlemsstat uppfyller företrädesvis skattemässiga mål, tillsammans med politiska och sociala hänsyn som resulterar i en tillämpning av skattesatser som ligger under eller över den lägsta skattesatsen. På gemenskapsnivå är harmoniseringen således en strävan som är orealistisk och det aktuella meddelandet utgör ett försök att till en del råda bot på detta, dvs. en harmonisering av den reducerade mervärdesskatten, åtminstone för de verksamheter som har en gränsöverskridande effekt eller uppfyller godtagna gemenskapspolitiska kriterier. EESK understryker att beslutsfattarna alltid borde tänka på att om ett av syftena med en reducerad mervärdesskatt är att uppnå en omfördelning av inkomsterna så måste en sådan verkligen avspegla sig i praktiken. Med andra ord måste varje sänkning av skatten noggrant analyseras för att man ska försäkra sig om att den verkligen uppfyller ett socialt kriterium och inte döljer andra, mindre ädla syften. Andra krav att beakta är förenklingen av fullgöranden och insyn i reglerna, två krav som gör livet enklare för företagen, men också gör kontrollerna lättare och billigare för skattemyndigheterna.

4.4

Bilaga III till momsdirektivet innehåller en förteckning över 18 kategorier på vilka den reducerade skattesatsen tillämpas. Varje medlemsstat har möjlighet att välja kategorier, lyfta ur varor och tjänster ur dessa kategorier och bestämma hur mycket skatten ska sänkas. I föreliggande meddelande uppmanas medlemsstaterna att ”granska de olika kandidaterna för ytterligare reducerade satser för att se i vilken mån de skulle kunna snedvrida konkurrensen om de blev tillåtna på frivillig basis, och huruvida en sådan snedvridning är godtagbar” (9). Av det allmänna innehållet i meddelandet tycks detta budskap inte kunna tolkas som en uppmaning att förlänga förteckningen över dessa varor och tjänster, utan snarare det motsatta. EESK är emellertid uttryckligen emot en utökning av de olika kategorierna av varor och tjänster på vilka reducerade skattesatser tillämpas. Om man – än så länge bara i tanken – vill fortsätta harmoniseringen borde medlemsstaterna i stället krympa, och inte utöka, förteckningen i bilaga III.

4.5

Vi är dock överlag eniga med kommissionen. Eftersom illusionen om ett ”slutgiltigt” system är glömd – eller ställd på framtiden – är en av prioriteringarna att ge medlemsstaterna större frihet när det gäller reducerade skattessatser för lokala tjänster som inte kan levereras på distans. Kommissionen påpekar att dessa tjänster inte påverkar den inre marknaden. Det handlar inte så mycket om pragmatism som om ett erkännande av de politiska eller sociala krav som ligger till grund för tilldelningen av undantag.

4.6

Man måste också noga analysera de påståenden som kan leda till enkla generaliseringar. Om beskattningen av lokal verksamhet inte påverkar inre marknadens funktion borde varje vara eller tjänstsom produceras eller konsumeras lokaltbli föremål för en beskattning som fastställs lokalt – en princip som helt skulle underminera själva grunden till momsdirektivet. Kommissionen har helt säkert inte för avsikt att fastställa eller godta en sådan princip.

4.7

Om vi går in mer i detalj på de aspekter som kommissionen tar upp vill vi kommentera påståendet att det kan finnas fördelar med reducerade skattesatser i noga utvalda sektorer genom att de kan öka den allmänna produktiviteten, och därmed BNP. Till denna kategori hör tjänster som tillhandahålls lokalt. En sänkning av mervärdesskatten skulle förmå konsumenterna att minska sin gör-det-själv-verksamhet och på så sätt ägna mer tid åt sitt egentliga arbete. Man måste dock beakta fakta. Gör-det-själv-verksamheten är en fritidssyssla som inte bara har ett socialt värde utan också ett ekonomiskt värde för familjerna, och bör alltså uppmuntras. Å andra sidan är det möjligt att en sänkt skatt skulle kunna ge ökade skatteintäkter, dock endast för den del av gör-det-själv-verksamheten som kan utföras av skattepliktiga företag. Det är okänt hur stor del som i stället skulle tillfalla sektorn för svartarbete. Den svarta eller gråa ekonomin – liksom skatteflykten – skulle inte bli synlig bara för att den skulle få en lägre momssats. För detta krävs helt andra åtgärder.

4.8

En särskild hänvisning görs till restaurangtjänster, som enligt kommissionen ligger i en gråzon, eller snarare är kontroversiella. Det påpekas att dessa tjänster främst riktar sig till inhemsk konsumtion, men det erkänns också att de har en stor betydelse inom turismpolitiken i vissa länder, och i alla länder i gränsregionerna. Som tidigare erfarenheter visat kommer det inte att bli lätt att nå enighet på denna punkt, som enligt EESK kommer att kräva ett rent politiskt beslut. Alla övriga ekonomiska eller skattemässiga överväganden riskerar att förlänga diskussionerna i det oändliga. Var och en kommer att hålla fast vid sin egen ståndpunkt och hänvisa till starka inrikespolitiska skäl.

4.9

Vad gäller tjänster som tillhandahålls lokalt vill kommittén peka på en sektor som riskerar att väcka en omfattande debatt, nämligen offentliga och privata hälso- och sjukvårdstjänster, som redan i dag under vissa omständigheter kan åtnjuta reducerade momsskattesatser (10). EESK noterar den ökande tendensen bland invånarna i några medlemsstater att utnyttja de offentliga läkar- och kirurgitjänsterna i andra länder, som med rätta eller felaktigt anses effektivare. Detta har föga att göra med skatter. Däremot är valet att i andra länder utnyttja tjänster som tillhandahålls av privata kliniker och privat sjukvårdspersonal relevantare ur skattesynpunkt. Särskilt inom vissa sjukvårdssektorer leder den stora skillnaden mellan avgifterna i olika medlemsstater till att man överger den egna marknaden till förmån för andra länder. Dessa tjänster håller således på att bli mindre och mindre ”lokala” och håller snarare, när det gäller vissa tjänster i några länder, på att bli gränsöverskridande. Det är inte lätt att göra distinktioner på detta område och det är inte heller möjligt att generalisera. Risken för oenighet är alltså stor.

4.9.1

En överenskommelse är avhängig av den balans som man lyckas finna mellan skilda och motstridiga krav. Hälsoskyddets utpräglat sociala natur skulle å ena sidan göra det tillrådligt att inkludera dessa tjänster i dem som har en reducerad skattesats, men å den andra sidan skulle detta kunna väcka frågor som rör konkurrensen. Vid det slutgiltiga beslutet måste man ta hänsyn till medborgarnas rätt att låta sig behandlas så billigt som möjligt med tanke på familjebudgeten. Med andra ord – medborgarnas/konsumenternas intresse bör vara viktigare än respekten för konkurrensprinciperna.

4.10

Tillämpningen av reducerad mervärdesskatt i arbetsintensiva sektorer med icke-kvalificerad arbetskraft är omstridd. I studien som kommissionen citerar noteras att detta kan leda till permanenta sysselsättningsvinster, men ”förmodligen i begränsad” omfattning, vilket troligen är korrekt. Också i detta fall blir det svårt att komma fram till ett beslut. Sektorer av detta slag (byggnadssektorn, vägarbeten, städföretag, marknader, etc.) har i allmänhet en stabil efterfrågan, och en lägre mervärdesskatt skulle här endast få en mycket begränsad effekt på sysselsättningen. Å andra sidan är detta sektorer där lågkvalificerad svart arbetskraft är mest förekommande. En reducerad mervärdesskattesats skulle säkert sänka företagens kostnader, men frågan kvarstår huruvida detta skulle motsvaras av sänkta priser och en ”verkligt” ökad sysselsättning.

4.11

Mer allmänt noterar kommissionen att lägre skattesatser är effektiva endast om utgifterna för varor och tjänster är tidsmässigt stabila och skiljer sig avsevärt mellan hög- och låginkomsttagargrupper. Dessa skillnader är mer påtagliga i livsmedels-, klädes- och byggnadssektorn. Det råder stora skillnader mellan länderna, men de tydligaste skillnaderna – och de mest orättvisa från social synpunkt – återfinns ofta inom medlemsstaterna själva. Kommittén vill fästa uppmärksamheten på att man i olika medlemsstater tillämpar den reducerade skattesatsen per kategori, utan att ta hänsyn till det i många av dessa kategorier finns produkter som är avsedda för den stora massan av konsumenter medan andra är avgjort exklusiva och kostar mångdubbelt mer än de förstnämnda. Frågan om hur, och enligt vilka kriterier, man ska skilja på beskattningen av varor och tjänster som har samma beteckning, men som alltefter pris och kvalitet är avsedda för olika socialklasser, kvarstår dock. Ett annat problem är hur man ska fastställa varaktiga distinktioner som inte påverkas av modets växlingar, och hur de ska respekteras utan att man ska behöva införa kostsamma och komplicerade kontroller. Slutligen måste man behandla de bedrägerier som är möjliga i alla sektorer, men i synnerhet inom de två som det rör sig om här. Noggranna och detaljerade beteckningar kan underlätta bedrägerier, och att kontrollera dem är allt annat än lätt. EESK vill peka på behovet av att tillämpa skilda kriterier utifrån sociala hänsyn. De reducerade skattesatserna borde med andra ord bidra till en socialpolitik för omfördelning av inkomsterna eller till omfattande sociala program, när de alternativ som nämns i punkt 4.15 inte är möjliga. Öppenheten gentemot de egna medborgarna och de övriga medlemsstaterna måste under alla omständigheter garanteras.

4.11.1

Samma påpekande skulle kunna gälla böcker och tidningar. I en enda kategori förs ibland ihop socialt försvarbara publikationer med andra som helt saknar utbildnings- eller förströelsevärde och vad värre är ligger utanför eller på gränsen för det lagliga eller bortom vanlig anständighet. Hur svåra de än är tycks distinktioner behövas. De kan i varje fall motiveras med avseende på den demokratiska insynen.

4.12

Kommissionen påpekar slutligen att många olika skattesatser medför betydande kostnader för näringslivet och skatteförvaltningen, vilket är uppenbart. Kommittén skulle snarare vilja tala om ökade kostnader, med tanke på att mervärdesskatten på skatteområdet redan i sig är den pålaga som är ojämförligt dyrast att tillämpa och uppbära. Detta har EESK redan konstaterat (11), men det upprepas härmed, samtidigt som kommittén uppmanar medlemsstaterna att upplysa om hur stor andel av budgeten som utgörs av nettointäkterna från mervärdesskatten, när den del som är avsedd för gemenskapsbudgeten och kostnaderna för administration, uppbörd, kontroll och bedrägeribekämpning har dragits av. Vi rekommenderar kommissionen att själv i öppenhetens namn komma med denna uppmaning, och att också undersöka om det inte vore lämpligt med ett alternativt beskattningssystem (12). Man kan hoppas att en eventuell omprövning av hela frågan också ska innehålla resultaten – som skulle kunna vara förvånande – rörande fördelarna för skattemyndigheterna. När de ”verkliga” resultaten väl blir kända är det inte omöjligt att det blir skattemyndigheterna själva som tar initiativet.

4.13

Den enda hithörande fråga som nu måste besvaras är emellertid de ökade kostnaderna ”för näringslivet och skatteförvaltningen” och som rör de administrations- och bokföringskostnader som hör ihop med tillämpningen – och tolkningen – av regler som avviker från standardreglerna. Kommittén påpekar att varje kostnadsökning för företagen överförs på slutkonsumenterna. Därför bör man från fall till fall bedöma om och i vilken omfattning tillämpningen av en lägre skattesats verkligen blir till fördel för medborgarna. I dag beror det stora flertalet av de – otaliga – tvisterna på den vaga klassificeringen, och på de motstridiga tolkningar som de ger upphov till, anlitande av konsulter, inspektioner och överklaganden. De nya reglerna borde därför också utformas så att de blir billiga att tillämpa.

4.14

För ögonblicket är systemet med reducerade skattesatser, även om det är kostsamt, det enda fungerande. Med beaktande av att kommissionen själv har definierat det som inflexibelt och inkonsekvent (13) hoppas kommittén att de politiska diskussionerna mellan rådet och Europarlamentet ska leda till gemensamma beslut som bygger på principerna för den inre marknaden, men som ändå respekterar medborgarnas/konsumenternas, företagens och skattemyndigheternas behov.

4.15

Vad gäller alternativ till de reducerade skattesatserna undrar kommissionen om dessa inte kan ersättas av direkta subventioner – ett politiskt instrument som är effektivare, öppnare och billigare. Kommittén anser att alternativa nationella lösningar är en tillfällig och framkomlig väg i särskilda fall, under förutsättning av man undviker alla åtgärder som liknar statligt stöd. Varje alternativ nationell lösning på momsundantagen bör beslutas utifrån öppenhetskriterier med beaktande av att den under alla omständigheter skulle innebära att vi fjärmade oss ännu mer från inre marknadens mål.

4.16

Som ytterligare ett komplement till de många yttrandena i ämnet upprepar kommittén ett förslag i öppenhetens namn som bygger på sunt förnuft, nämligen att man borde sluta att kalla det nuvarande mervärdesskattesystemet ”provisoriskt”. Denna benämning, som efter trettio år fortfarande används och inte har några utsikter att på medellång sikt bli definitiv, är bedräglig och skadar EU-bestämmelsernas trovärdighet. Den bekräftar också, om det nu skulle behövas, det gamla talesättet att inget är mer definitivt än ett provisorium.