Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Domstolens dom (femte avdelningen) den 23 oktober 1997. - Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland. - Fördragsbrott - Fordonsbeskattning - Diskriminering. - Mål C-375/95.



Rättsfallssamling 1997 s. I-05981



Sammanfattning

Parter

Domskäl

Beslut om rättegångskostnader

Domslut

Nyckelord



Bestämmelser om skatter och avgifter - Intern beskattning - Punktskatt och särskild extraavgift på personbilar - Beräkning av beskattningsunderlag och skattesats som missgynnar importerade begagnade bilar i förhållande till sådana som tidigare har registrerats och inköpts på den nationella marknaden - Otillåtet

(EG-fördraget, artikel 95)

Sammanfattning



Det är oförenligt med artikel 95 i fördraget att i nationell lagstiftning, i syfte att utkräva en punktskatt och en särskild extraavgift, fastställa det beskattningsbara värdet av importerade begagnade bilar genom att priset på motsvarande nya bilar minskas med 5 procent per år som det berörda fordonet har varit i bruk, varvid minskningen i princip inte får överstiga 20 procent. Eftersom den årliga minskningen av bilarnas värde vanligtvis väsentligt överstiger 5 procent, eftersom denna värdeminskning inte är linjär, särskilt inte som den de första åren är betydligt mer omfattande än senare, och slutligen eftersom företeelsen i fråga fortsätter även efter det fjärde året som följer på att bilarna satts i trafik, motsvarar nämligen det beskattningsbara värde som följer av denna form av beskattning inte det som följer av normalt slitage av begagnade bilar. Därav följer att punktskatten och den särskilda extraavgift som belastar begagnade importerade bilar vanligtvis är högre än den återstående del av skatten som ingår i värdet av de begagnade bilar som tidigare har registrerats och köpts på den inhemska marknaden.

Det strider även mot artikel 95 i fördraget att i nationell lagstiftning inte låta importerade begagnade bilar med miljövänlig teknik omfattas av de nedsatta punktskattesatser vilka tillämpas på denna fordonstyp.

Parter



I mål C-375/95,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren Dimitrios Gouloussis, delgivningsadress: Carlos Gómez de la Cruz, rättstjänsten, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

sökande,

mot

Republiken Grekland, företrädd av Panagiotis Mylonopoulos, juridisk medarbetare med ansvar för gemenskapsrättsliga tvister, utrikesministeriet, och chefsjuristen Anna Rokofyllou, juridisk rådgivare med förordnande vid utrikesministeriet, delgivningsadress: Greklands ambassad, 117, Val Sainte-Croix, Luxemburg,

svarande,

angående en talan om fastställelse, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget, av att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 95 i EG-fördraget genom att ha infört och upprätthållit bestämmelser om beskattning av begagnade bilar vilka, för det första, med avseende på fastställandet av beskattningsunderlaget för punktskatten, föreskriver att avdrag från försäljningspriset för motsvarande nya bilar endast får minskas med 5 procent per år som bilen har varit i bruk och att avdraget inte får överstiga 20 procent av värdet av motsvarande nya bilar och, för det andra, reglerar uppbörden av den särskilda extraavgiften på fordon utan att föreskriva om en nedsättning för begagnade bilar samt, för det tredje, föreskriver skattelättnader (nedsättning av punktskatten) endast för nya bilar med miljövänlig teknik och inte för importerade begagnade bilar med miljövänlig teknik,

meddelar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C. Gulmann samt domarna M. Wathelet, J.C. Moitinho de Almeida, D.A.O. Edward och J.-P. Puissochet (referent),

generaladvokat: A. La Pergola,

justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att parterna har avgivit muntliga yttranden vid sammanträdet den 29 maj 1997,

och efter att den 26 juni 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl



1 Europeiska gemenskapernas kommission har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 30 november 1995, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget väckt talan om fastställelse av att Republiken Grekland har åsidosatt sina skyldigheter enligt bestämmelserna i artikel 95 i EG-fördraget genom att i fråga om beskattning av importerade begagnade bilar ha infört och upprätthållit följande bestämmelser:

- Artikel 1 i lag nr 363/1976 (ändrad genom lag nr 1676/1986) om beräkning av beskattningsunderlaget för punktskatten, i vilken föreskrivs att avdrag endast får göras med 5 procent av försäljningspriset för motsvarande nya bilar för varje år som fordonet i fråga varit i bruk och att avdraget inte får överstiga 20 procent av priset på motsvarande nya fordon.

- Artikel 3.1 i lag nr 363/1976 (senast ersatt genom bestämmelserna i artikel 2.7 i lag nr 2187/1994) om regler för betalning av den särskilda extraavgiften utan avdrag för begagnade bilar.

- Artikel 1 i lag 1858/1989 (senare ändrad genom lag nr 1882/1990 (artiklarna 37.2 och 42.1), lag nr 2093/1992 (artikel 10) och i dess lydelse enligt artikel 2.1 i lag nr 2187/1994), vilken beviljar skattelättnader (nedsättning av punktskatten) endast till nya miljövänliga fordon och inte till importerade begagnande bilar med samma teknik.

2 Genom den grekiska lagen nr 363/1976, ändrad genom lag nr 1676/1986, infördes en punktskatt och en särskild extraavgift på personbilar som importerats till eller tillverkats i Grekland.

3 Punktskatten skall betalas när bilen köps för första gången eller när den importeras. Skattesatsen varierar beroende på motorns cylindervolym. Skattebeloppet motsvarar en viss procentuell andel av försäljningspriset på bilen exklusive skatt. Vad beträffar importerade begagnade bilar, fastställs det beskattningsbara värdet genom att priset på motsvarande nya bilar minskas med 5 procent för varje år som de berörda bilarna varit i bruk, varvid minskningen i princip inte får överstiga 20 procent (25 procent om bilen är skadad eller uppvisar tecken på slitage som är större än vad som följer av normalt bruk).

4 Den särskilda extraavgiften skall betalas när en bil registreras för första gången i Grekland, oavsett om den är ny eller begagnad. Ända fram till år 1994 fastställdes skattebeloppet i drakmer och endast i förhållande till fordonets cylindervolym. Importerade begagnade bilar omfattades av skatten på samma sätt som nya bilar, utan att omfattas av någon nedsättning. Efter att lag nr 2187/1994 infördes uppgår beloppet av den särskilda extraavgiften numera till en viss procentuell andel av försäljningspriset på bilen exklusive skatt. Beloppet stiger i takt med att motorns cylindervolym ökar. Det beskattningsbara värdet av importerade begagnade bilar fastställs på samma sätt som för punktskatten.

5 I lag nr 1858/1989 föreskrivs en nedsättning av punktskatten för så kallade "fordon med ny teknik" eller "med miljövänlig teknik", vilka uppfyller vissa krav som fastställs genom dekret. Skattesatserna har nedsatts vid ett flertal tillfällen genom lagarna nr 1882/1990, 2093/1992 och 2187/1994. För bilar med en cylindervolym om 1 000 cm3, 1 600 cm3 och 2 000 cm3 uppgår de till 20 procent, 25 procent respektive 45 procent mot 80 procent, 166 procent respektive 304 procent som är de normala skattesatserna. Importerade begagnade bilar som ingår i kategorin så kallade "bilar med ny teknik" eller "miljövänlig teknik" omfattas inte av de nedsatta skattesatserna.

6 Kommissionen meddelade genom en formell underrättelse av den 31 december 1991 Republiken Grekland att den ansåg att det grekiska systemet för beskattning av personbilar stred mot artikel 95 i fördraget, eftersom det medförde en diskriminering till skada för begagnade bilar som importerades från de övriga medlemsstaterna i förhållande till begagnade bilar som inköptes i Grekland.

7 För det första ifrågasatte kommissionen sättet att beräkna beskattningsunderlaget för punktskatten på begagnade importerade fordon. Kommissionen hävdar att enligt systemet överstiger beskattningsunderlaget för denna fordonskategori alltid det aktuella nettovärdet på ett motsvarande inhemskt fordon, som påfördes skatten då fordonet var nytt. Därav skulle följa att den punktskatt som påförs begagnade importerade bilar uppenbarligen skulle vara högre än den återstående delen av den skatt som ingår i värdet av begagnade bilar som köpts i Grekland.

8 För det andra påpekade kommissionen att begagnade bilar som importeras till Grekland påförs hela den särskilda extraavgiften som om de vore nya. Överbeskattningen av denna kategori bilar i förhållande till grekiska begagnade bilar, vilka påförs skatten när de registreras för första gången, skulle förvärras av att minskningen av de importerade bilarnas värde inte beaktas vid beräkningen av skatten.

9 För det tredje gjorde kommissionen gällande att de importerade begagnade bilarna med miljövänlig teknik inte omfattas av de nedsatta punktskattesatserna. Dessa bilar skulle därför vara föremål för diskriminering i förhållande till jämförbara grekiska begagnade bilar, som omfattades av de nedsatta skattesatserna i fråga när de köptes i nyskick och vars värde inkluderar en återstående del av skatten i den mån som denna nedsatts.

10 Republiken Grekland bestred i en skrivelse av den 6 mars 1992 kommissionens anmärkningar. Inledningsvis hävdade Grekland att bilar som tillverkas i det landet och sådana som importeras beskattas på samma sätt. Grekland motiverade det faktum att de importerade begagnade bilarnas beskattningsbara värde endast kan minskas med 5 procent per år och som mest 20 procent (25 procent om bilen är skadad eller uppvisar tecken på slitage som är större än vad som följer av normalt bruk) med att det är nödvändigt att motverka att gamla, förorenande och farliga fordon sätts i trafik. Grekland anförde dessutom att systemet beaktar fordonens faktiska värdeminskning, i och med att bilarnas livslängd i Grekland är längre än annorstädes och att det pris på en motsvarande ny bil som beaktades för att beräkna skatten var det pris som tillämpades det år som den importerade bilen tillverkades och inte det pris som gällde det år bilen importerades.

11 Republiken Grekland gjorde även gällande att det för att de nedsatta punktskattesatserna skulle kunna tillämpas på importerade begagnade bilar med miljövänlig teknik var nödvändigt att inrätta ett system för individuell kontroll av varje enskilt fordon, till skillnad från vad fallet är med nya fordon som kan kontrolleras genom enkäter. Att inrätta ett sådant system skulle ge upphov till oöverstigliga praktiska problem.

12 Den 7 september 1993 riktade kommissionen ett motiverat yttrande till Republiken Grekland i vilket den upprepade samtliga sina anmärkningar.

13 I sitt svar av den 22 november 1993 vidhöll Republiken Grekland sina ståndpunkter. Den gjorde dessutom gällande att den särskilda extraavgiften tillämpades enhetligt på samtliga bilar, oavsett om dessa var inhemska eller importerade, nya eller begagnade. I själva verket skulle skatten belasta bilarna då de registrerades för första gången i Grekland och vara oberoende av fordonets värde. Till följd av detta svar från Republiken Grekland, väckte kommissionen förevarande talan.

Den första anmärkningen

14 Kommissionen ifrågasätter genom sin första anmärkning att systemet för beräkning av beskattningsunderlaget för importerade begagnade bilar skulle vara förenligt med artikel 95 i fördraget, i den mån som dessa fordons beskattningsbara värde fastställs genom att priset på motsvarande nya bilar minskas med 5 procent för varje år som de berörda bilarna varit i bruk, varvid minskningen i princip inte får överstiga 20 procent.

15 Den grekiska regeringen förnekar i första hand att det alls skulle vara relevant att, som kommissionen har gjort, jämföra behandlingen av importerade begagnade bilar med behandlingen av begagnade bilar som har köpts i Grekland, eftersom de sistnämnda redan påfördes punktskatten då de var nya.

16 Det bör inledningsvis påpekas att punktskatten inte utkrävs vid inhemska affärsuppgörelser med begagnade bilar, eftersom skatten inte uppbärs mer än en gång, vilket i förevarande fall vill säga den första gång fordonet köps inom statens territorium, och att en del av denna skatt fortsätter att utgöra en del av dessa bilars värde (för en liknande skatt, se dom av den 9 mars 1995 i mål C-345/93, Nunes Tadeu, REG 1995, s. I-479, punkt 10).

17 Det är dessutom utrett att importerade begagnade bilar och sådana begagnade bilar som inköps på plats utgör liknande eller konkurrerande produkter och att bestämmelserna i artikel 95 i fördraget således är tillämpliga på punktskatten då denna tas ut vid importen av begagnade bilar (se i det avseendet dom av den 11 december 1990 i mål C-47/88, kommissionen mot Danmark, Rec. 1990, s. I-4509, punkt 17).

18 Därav följer att kommissionen, i syfte att kontrollera att artikel 95 i fördraget iakttagits, med rätta har jämfört den punktskatt som bärs av importerade begagnade bilar med den återstående del av skatten som fortsätter att utgöra en del av värdet på bilarna då de släpps ut på marknaden i Grekland i nyskick, innan de återförsålts.

19 Det bör i det avseendet erinras om att för tillämpningen av artikel 95 i fördraget är det inte bara den interna skatt eller avgift som direkt eller indirekt belastar produkten som skall beaktas, utan även beskattningsunderlaget och formerna för uttag av denna skatt eller avgift (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 18. Se även dom av den 12 maj 1992 i mål C-327/90, kommissionen mot Grekland, Rec. 1992, s. I-3033, punkt 11).

20 Det har dessutom vid ett flertal tillfällen fastslagits vara oförenligt med artikel 95 första stycket att en importerad vara beläggs med skatter eller avgifter enligt andra beräkningsmetoder eller regler än vad som gäller för en liknande inhemsk vara, om detta leder till en högre skatt eller avgift för den importerade varan, även om denna skillnad endast uppstår i ett fåtal fall (se bland annat dom av den 17 februari 1976 i mål 45/75, Rewe-Zentrale, Rec. 1976, s. 181, punkt 15, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, punkt 12).

21 Det är i förevarande fall utrett att reglerna för att fastställa det beskattningsbara värdet av de importerade begagnade bilarna medför att dessa, oavsett skick, medges en minskning av punktskatten per år som bilen varit i bruk som endast uppgår till 5 procent av den skatt som tas ut på en ny bil och att denna minskning vanligtvis inte kan överstiga 20 procent av det sammanlagda beloppet av sistnämnda skatt, oavsett det berörda fordonets ålder. Samtidigt minskar den återstående delen av den punktskatt som ingår i värdet av en begagnad bil som har köpts inom det nationella territoriet i förhållande till fordonets värdeminskning.

22 Som kommissionen har påpekat, bör det i detta avseende erinras om att den årliga minskningen av bilarnas värde vanligtvis väsentligt överstiger 5 procent, att denna värdeminskning inte är linjär, särskilt inte som den de första åren är betydligt mer omfattande än senare, och slutligen att företeelsen i fråga fortsätter även efter det fjärde året som följer på att bilarna satts i trafik.

23 Därav följer att den punktskatt som belastar begagnade importerade bilar vanligtvis är högre än den återstående del av skatten som ingår i värdet av de begagnade bilar som tidigare har registrerats och köpts på den grekiska marknaden (samma innebörd har domen i målet Nunes Tadeu, ovan, punkt 14).

24 Den grekiska regeringen har emellertid hävdat att nivåerna på nedsättningen av det beskattningsbara värdet av de importerade begagnade bilarna motsvarar den verkliga värdeminskningen av dessa fordon, om det beaktas att bilars livslängd i Grekland är längre än annorstädes och att det pris på en motsvarande ny bil som beaktas för beräkningen av skatten är det pris som tillämpades det år som den importerade begagnade bilen tillverkades och inte det som tillämpas det år bilen i fråga importerades.

25 På den första punkten är det tillräckligt att påpeka att den grekiska regeringen inte har lämnat någon preciserad uppgift om bilars exceptionella livslängd i Grekland som är av sådan art att kommissionens uppgifter om bilars normala värdeminskning bör ifrågasättas.

26 Vad beträffar det faktum att det pris som beaktas är det pris på motsvarande nya bilar som tillämpades det år som den begagnade importerade bilen tillverkades, skulle det endast kunna kompensera den diskriminerande verkan som följer av sättet att beräkna dessa fordons beskattningsbara värde om tillverkarna regelbundet genomför särskilt kraftiga prishöjningar. Eftersom en sådan omständighet är av slumpmässig art, kan den i varje fall inte garantera att den importerade produkten aldrig beskattas hårdare än motsvarande inhemska produkt.

27 Under dessa omständigheter kan det konstateras att sätten att fastställa det beskattningsbara värdet av importerade begagnade bilar i syfte att tillämpa punktskatten medför en diskriminerande beskattning av dessa bilar.

28 Den grekiska regeringen har dessutom hävdat att begränsningarna av nedsättningen av det beskattningsbara värdet av de importerade begagnade fordonen var motiverade av att det är nödvändigt att motverka att gamla, förorenande och farliga fordon sätts i trafik.

29 Att en sådan målsättning eftersträvas befriar emellertid inte en medlemsstat från skyldigheten att iaktta regeln om icke-diskriminering enligt artikel 95 i fördraget. Det framgår av fast rättspraxis att ett beskattningssystem endast kan anses vara förenligt med artikel 95 i fördraget om det fastställs att det är organiserat så, att det under alla omständigheter är uteslutet att importerade varor beskattas högre än inhemska varor och att det således inte i något fall får diskriminerande effekter (se bland annat dom av den 17 juli 1997 i mål C-90/94, Haahr Petroleum, ännu inte publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 34)

30 Följaktligen skall kommissionens första anmärkning godtas.

Den andra anmärkningen

31 Genom sin andra anmärkning ifrågasätter kommissionen att reglerna för beräkning av den särskilda extraavgiften på importerade begagnade bilar skulle vara förenliga med artikel 95 i fördraget.

32 Inledningsvis bör frågan ställas om denna anmärkning kan prövas i sak, trots att den inte har bestridits av den grekiska regeringen (dom av den 31 mars 1992 i mål C-362/90, kommissionen mot Italien, Rec. 1992, s. I-2353, punkt 8, och av den 12 juni 1997 i mål C-151/96, kommissionen mot Irland, REG 1997, s. I-3327, punkt 10).

33 Det framgår av punkt 4 i förevarande dom att den särskilda extraavgiften har ändrats under tiden mellan det att kommissionen avgav sitt motiverade yttrande och det att den väckte talan. Ursprungligen varierade skatten endast i förhållande till bilens cylindervolym, och de importerade begagnade bilarna omfattades av skatten på samma sätt som nya bilar, utan att omfattas av någon nedsättning. Genom lag nr 2187/1994 ändrades artikel 3.1 i lag nr 363/1976. Sedan dess grundas skatten på försäljningspriset på bilarna exklusive skatt, och dess belopp ökar i förhållande till cylindervolymen. Det beskattningsbara värdet på de importerade begagnade bilarna fastställs på samma sätt som för punktskatten.

34 Under dessa omständigheter avsåg kommissionens kritik under det administrativa förfarandet endast den särskilda extraavgiften såsom den fastställdes innan lag nr 2187/1994 trädde i kraft. I motiveringen till sin ansökan har kommissionen inte upprepat sin kritik annat än genom en hänvisning till den utveckling som skildras i det motiverade yttrandet. Kommissionen har däremot angivit skälen till att den anser att samma kritik kan riktas mot den särskilda extraavgiften i dess nya version som mot punktskatten och därefter dragit slutsatsen att domstolen skall förklara att denna skatt, sådan den förelåg såväl före som efter år 1994, är oförenlig med fördraget.

35 Enligt fast rättspraxis skall kommissionen i varje ansökan som den lämnar in i enlighet med artikel 169 i fördraget ange de exakta anmärkningar som domstolen skall uttala sig om samt, åtminstone översiktligt, de rättsliga och faktiska omständigheter som dessa anmärkningar grundar sig på (se bland annat dom av den 31 mars 1992 i mål C-52/90, kommissionen mot Danmark, Rec. 1992, s. I-2187, punkt 17). Denna skyldighet är inte uppfylld om kommissionens anmärkningar inte framgår i ansökan annat än genom en enkel hänvisning till den motivering som angivits i den formella underrättelsen och i det motiverade yttrandet (dom av den 13 mars 1992 i mål C-43/90, kommissionen mot Tyskland, Rec. 1992, s. I-1909, punkterna 7 och 8).

36 Därav framgår att talan skall avvisas i den mån den avser den särskilda extraavgiften sådan den var organiserad före år 1994.

37 Vidare bör påpekas att gränserna för en talan som väcks med stöd av artikel 169 i fördraget enligt fast rättspraxis utgörs av vad som förevarit under det administrativa förfarande som föreskrivs i den bestämmelsen och att kommissionens motiverade yttrande och talan således måste grundas på identiska anmärkningar (se bland annat dom av den 14 juli 1988 i mål 298/86, kommissionen mot Belgien, Rec. 1988, s. 4343, punkt 10).

38 Domstolen har emellertid klargjort att detta krav inte kan anses vara så omfattande att det under alla omständigheter innebär att fullständig överensstämmelse skall råda mellan de nationella bestämmelser som anges i det motiverade yttrandet och de som upptas i ansökan. Då en lagändring görs mellan dessa båda faser i förfarandet, är det nämligen tillräckligt att det system som inrättas genom den omtvistade lagstiftning som avses i det administrativa förfarandet i stort sett har bibehållits i de nya bestämmelser som medlemsstaten har antagit efter det att det motiverade yttrandet avgavs och vilka ifrågasätts inom ramen för talan (dom av den 17 november 1992 i mål C-105/91, kommissionen mot Grekland, Rec. 1992, s. I-5871, punkt 13).

39 Av de skäl som generaladvokaten har angivit i punkt 10 i sitt förslag till avgörande, är detta fallet just med den grekiska lagstiftningen om den särskilda extraavgiften efter de ändringar som gjordes år 1994. Därav följer att kommissionens andra anmärkning, i den del den avser den nya versionen av skatten, kan prövas i sak.

40 Vad beträffar målet i sak är det tillräckligt att erinra om att efter det att lag nr 2187/1994 antogs är reglerna för att bestämma det beskattningsbara värdet av importerade begagnade bilar, i syfte att tillämpa den särskilda extraavgiften, jämförbara med de regler som gäller för punktskatten. Av de skäl som anges i punkt 14-29 i förevarande dom medför således även de en diskriminerande beskattning av dessa bilar.

41 Under dessa omständigheter skall kommissionens andra anmärkning godtas i den del den avser reglerna för beräkning av den särskilda extraavgiften på importerade begagnade bilar, såsom de organiseras efter år 1994.

Den tredje anmärkningen

42 Kommissionen kritiserar genom sin tredje anmärkning Republiken Grekland för att i samtliga fall undanta importerade begagnade bilar från tillämpningen av de nedsatta punktskattesatser som tillämpas på bilar med miljövänlig teknik.

43 Det är utrett att en medlemsstat åsidosätter regeln om icke-diskriminering om den beviljar skattelättnader till mindre förorenande bilar samtidigt som den förvägrar bilar från andra medlemsstater samma lättnader, även om de sistnämnda uppfyller samma krav som de inhemska bilar som omfattas av lättnaderna.

44 Den grekiska regeringen har emellertid åberopat en förklaring som skrivits in i protokollet vid miljöministrarnas rådsmöte den 20 och 21 december 1990. I denna förklaring skulle kommissionen ha medgivit att Republiken Grekland har särskilda problem i fråga om förorening och tillåtit de omtvistade skattelättnaderna som är avsedda att gynna inköp av nya och mindre förorenande fordon.

45 Det bör i det avseendet understrykas att en sådan förklaring inte är av sådan art att den kan påverka räckvidden av en bestämmelse i fördraget och att kommissionen inte kan ge en medlemsstat några garantier avseende nationell skattelagstiftnings förenlighet med fördraget. I förklaringen i fråga uppgav för övrigt kommissionen uttryckligen att ett villkor för att den skulle godkänna de nationella bestämmelserna i fråga var att dessa stod i överensstämmelse med reglerna i fördraget, särskilt förbudet mot all diskriminering mellan inhemska och importerade fordon.

46 Den grekiska regeringen har även gjort gällande att tillämpningen av de nedsatta punktskattesatserna på importerade begagnade bilar skulle göra det nödvändigt att genomföra en individuell teknisk kontroll av dessa bilar då de importeras och att det för närvarande skulle innebära allvarliga praktiska svårigheter att inrätta en sådan kontroll.

47 Det bör emellertid understrykas att även om det skulle fastslås att sådana svårigheter föreligger, kan de inte motivera att interna skatter eller avgifter, som i förhållande till produkter från andra medlemsstater är diskriminerande, tillämpas i strid med artikel 95 i fördraget (se i det avseendet domar i de ovannämnda målen av den 12 maj 1992, kommissionen mot Grekland, punkt 24 och Nunes Tadeu, punkt 19).

48 Under dessa omständigheter skall kommissionens tredje anmärkning godtas.

49 Av vad anförts följer att Republiken Grekland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 95 i fördraget genom att, i syfte att tillämpa punktskatten och den särskilda extraavgiften, fastställa det beskattningsbara värdet av importerade begagnade bilar genom att priset på motsvarande nya bilar minskas med 5 procent per år som det berörda fordonet har varit i bruk, varvid minskningen i princip inte får överstiga 20 procent, och genom att inte låta importerade begagnade bilar med miljövänlig teknik omfattas av de nedsatta punktskattesatser vilka tillämpas på denna fordonstyp.

Beslut om rättegångskostnader



Rättegångskostnader

50 Enligt artikel 69.3 kan domstolen, om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, besluta att kostnaderna skall delas eller att vardera parten skall bära sin kostnad. Eftersom Republiken Grekland emellertid har tappat målet i väsentlig del, skall denna förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Domslut



På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

följande dom:

51 Republiken Grekland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 95 i EG-fördraget genom att, i syfte att tillämpa punktskatten och den särskilda extraavgiften, fastställa det beskattningsbara värdet av importerade begagnade bilar genom att priset på motsvarande nya bilar minskas med 5 procent per år som det berörda fordonet har varit i bruk, varvid minskningen i princip inte får överstiga 20 procent, och genom att inte låta importerade begagnade bilar med miljövänlig teknik omfattas av de nedsatta punktskattesatser vilka tillämpas på denna fordonstyp.

52 Talan ogillas i övriga delar.

53 Republiken Grekland skall ersätta rättegångskostnaderna.