Kungörelse (1960:617) om tillämpning av ett mellan Sverige och Israel den 22 december 1959 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
Skatteavtal Israel
Sedan den 22 december 1959 avtal, vars lydelse i engelsk text och svensk översättning bilaga (bilaga 1) vid denna kungörelse utvisar, slutits mellan Sverige och Israel för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet, har Kungl. Maj:t – med stöd av 72 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), 20 § 3 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt samt 20 § 3 mom. förordningen samma dag (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt – funnit gott
dels förordna, att ifrågavarande avtal skall för Sveriges del lända till efterrättelse och tillämpas med ledning av sin lydelse i den svenska översättningen samt under iakttagande av härvid såsom bilaga (bilaga 2) fogade anvisningar;
dels ock föreskriva, att det skall åligga skattskyldig att, utan hänsyn till att enligt avtalet allenast viss del av hans inkomst skall taxeras här i riket, likväl avgiva alla de uppgifter till ledning för taxeringen, vilka han varit skyldig lämna, därest lindring i skattskyldigheten ej skolat äga rum.
Bilaga 1
Avtal mellan Sverige och Israel för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
|
Artikel I
|
Artikel II
|
Artikel III
|
Artikel IV
|
Artikel V
|
Artikel VI
|
Artikel VII
|
Artikel VIII
|
Artikel IX
|
Artikel X
|
Artikel XI
|
Artikel XII
|
Artikel XIII
|
Artikel XIV
|
Artikel XV
|
Artikel XVI
|
Artikel XVII
|
Artikel XVIII
|
Artikel XIX
|
Artikel XX
|
Artikel XXI
|
Artikel XXII
|
Bilaga 2
Anvisningar
A. Allmänna anvisningar
Bestämmelserna i avtalet skola tillämpas av beskattningsmyndigheterna med iakttagande av innehållet i dessa anvisningar.
Frågan huruvida eller i vilken omfattning en person är skattskyldig i Sverige avgöres emellertid i första hand med ledning av de svenska skatteförfattningarna. Om enligt dessa författningar skattskyldighet icke föreligger, kan sådan ej heller inträda på grund av avtalet. I den mån avtalet innebär inskränkning av den skattskyldighet i Sverige, som föreskrives i de svenska skatteförfattningarna, skall avtalet däremot lända till efterrättelse.
Därest den skattskyldige kan visa, att av beskattningsmyndigheterna vidtagits åtgärder, som medfört eller komma att medföra en mot avtalets bestämmelser stridande beskattning, äger han – utan hinder av vad i första stycket sägs – enligt art. XX göra framställning om rättelse härutinnan. Sådan framställning skall göras hos Kungl. Maj:t och ingivas till finansdepartementet snarast möjligt efter det den skattskyldige erhöll kännedom om ifrågavarande åtgärder.
Rätt att i nyssnämnda ordning påkalla prövning av avtalets tillämpning tillkommer fysisk person, som är bosatt eller stadigvarande vistas här i riket, samt svensk juridisk person.
De flesta inkomstslagen äro i avtalet särskilt behandlade. Vissa speciella arter av inkomster – t.ex. vissa slag av periodiskt understöd – äro dock ej omnämnda i avtalet. I dylika fall sker beskattningen enligt art. XVII § 1 och § 2 b).
Vad angår förmögenhet äro vissa slag därav särskilt behandlade i art. XVI punkterna a–c. I övrigt sker beskattningen enligt art. XVI punkt d. Jämför även art. XVII § 3.
B. Särskilda anvisningar
till art. I.
Avtalet gäller endast beträffande de skatter, som angivas i art. I. Vad beträffar Sverige inbegripas såväl den statliga som den kommunala inkomstskatten ävensom den statliga förmögenhetsskatten.
till art. II.
Avtalets bestämmelser äro i allmänhet tillämpliga allenast å skattskyldiga, som äro bosatta antingen i Sverige eller i Israel.
Huruvida en fysisk person skall anses bosatt i endera staten avgöres med ledning av lagstiftningen i denna stat. Stadigvarande vistelse i Sverige är likvärdig med bosättning härstädes.
Personer, som avses i 69 § kommunalskattelagen, skola vid avtalets tillämpning anses bosatta i Sverige, såvitt fråga är om svensk beskickning eller lönat svenskt konsulat i Israel.
Personer, som avses i 70 § 1 mom. kommunalskattelagen, skola vid avtalets tillämpning anses bosatta i Israel, såvitt fråga är om israelisk beskickning eller israeliskt lönat konsulat i Sverige.
Juridiska personer anses enligt avtalet vara bosatta i Sverige i två fall nämligen dels om den juridiska personen bildats enligt svensk lag samt ledningen och övervakningen av dess rörelse icke äger rum i Israel och dels om den juridiska personen visserligen icke bildats enligt svensk lag men ledningen och övervakningen av dess rörelse äger rum i Sverige. En juridisk person anses enligt avtalet bosatt i Israel, om ledningen och övervakningen av dess rörelse äger rum i Israel.
Därest nu angivna regler skulle leda till att en fysisk eller juridisk person anses bosatt både i Sverige och i Israel, skall art. XVII tillämpas.
till art. III.
Inkomst av rörelse, som bedrives från fast driftställe, beskattas i regel enligt art. III. Vad som i avtalet förstås med uttrycket ''fast driftställe'' angives i art. II § 1 g). Inkomst av sjöfarts- eller luftfartsrörelse beskattas alltid enligt art. V.
Vid tillämpning av art. III § 3 bör i första hand till grund för inkomstfördelningen läggas den särskilda bokföring, som må hava förts vid det fasta driftstället; i mån av behov skall denna bokföring justeras, så att inkomstfördelningen sker i överensstämmelse med den i omförmälda paragraf angivna principen. Jämlikt art. III § 5 medgives avdrag bl.a. för så stor del av huvudkontorets allmänna omkostnader, som skäligen kan anses belöpa å det fasta driftstället.
till art. IV.
Art. IV innehåller en allmän regel angående omräkning av vinstfördelningen mellan koncernföretag. För Sveriges del innebär detta endast, att beskattningsmyndigheterna äro bibehållna vid sin rätt att vid taxeringen verkställa dylik omräkning i den utsträckning och under de förutsättningar, som angivas i 43 § kommunalskattelagen.
Då sådan omräkning äger rum mellan företag i Sverige och i Israel skall anmälan härom, med angivande i korthet av vad som förekommit, av vederbörande taxeringsintendent ingivas till finansdepartementet (rättsavdelningen).
till art. VI.
(jfr art. XVII)
1. Då ett bolag i Israel verkställer utdelning till en fysisk eller juridisk person, som är bosatt i Sverige, skall iakttagas följande:
a) I sådana fall, då utdelningen uppbäres av ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, skall utdelningen vara undantagen från beskattning i Sverige, om utdelningen enligt de svenska skatteförfattningarna skulle hava varit undantagen från beskattning härstädes, därest såväl det utdelande bolaget som det bolag eller den förening, som uppbär utdelningen, hade varit bosatta i Sverige (art. VI § 3). Härutinnan hänvisas till hithörande bestämmelser i 54 § kommunalskattelagen samt 7 § förordningen om statlig inkomstskatt. Härvid skall frågan om avdrag för ränta å gäld, som belöper å aktierna i det israeliska bolaget, vid tillämpningen av 39 § 1 mom. kommunalskattelagen så bedömas som om utdelningen undantagits från skatteplikt jämlikt 54 § samma lag.
b) I andra fall skall svensk skatt beräknas å utdelningens bruttobelopp, d.v.s. å hela det utdelade beloppet utan avdrag för i Israel uttagen inkomstskatt, därvid dock i vanlig ordning avdrag medgives för å utdelningen belöpande förvaltningskostnader och ränta å gäld. Har vid utbetalning av utdelningen det utdelande bolaget icke avdragit israelisk inkomstskatt, ehuru bolaget varit berättigat därtill, beräknas utdelningens bruttobelopp till det belopp, som motsvarar den faktiskt uppburna utdelningen jämte skatt enligt vederbörlig israelisk skattesats å summan av nämnda utdelning och samma skatt.
Från den påförda svenska skatten skall avräknas ett belopp motsvarande den å utdelningen belöpande israeliska inkomstskatten [income tax; art. XVII § 2 a) andra stycket]. Härvid skall iakttagas bestämmelsen i art. XVII § 2 a) tredje stycket, enligt vilken i speciella fall, då viss temporär skattebefrielse eller skattenedsättning meddelats enligt israelisk skattelagstiftning, avräkning må åtnjutas med belopp motsvarande den israeliska inkomstskatt som skulle hava varit hänförlig till utdelningen om sådan befrielse eller nedsättning ej meddelats. Avräkning, som aldrig får ske med belopp överstigande summan av de svenska skatter som belöpa å utdelningen, skall i första hand göras från den statliga inkomstskatten; förslår ej denna, skall återstoden avräknas å den kommunala inkomstskatten i hemortskommunen. Den skattskyldige har att i den allmänna självdeklaration, som avgives för det beskattningsår under vilket utdelningen blivit tillgänglig för lyftning, yrka avräkning för den på utdelningen belöpande israeliska inkomstskatten ävensom förete bevis om skattebeloppet i fråga.
Vid tillämpningen av nyssnämnda avräkningsregel skall iakttagas att på utdelningen anses belöpa så stor bråkdel av hela den statliga inkomstskatten som utdelningen – efter eventuellt avdrag för till densamma hänförliga kostnader – utgör av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten med tillägg av allmänna avdrag. Vederbörande taxeringsnämnd skall i taxeringslängden låta dels anteckna motvärdet i svenska kronor av såväl den på utdelningen belöpande israeliska inkomstskatten som bruttobeloppet av utdelningen efter avdrag för eventuella kostnader, dels ock angiva, att avräkning med förstnämnda belopp (den israeliska skatten) eller, om beloppet av de på utdelningen belöpande svenska skatterna är lägre, med sistnämnda belopp skall ske i första hand från den uträknade statliga inkomstskatten samt därefter, om denna ej förslår, från den uträknade kommunala inkomstskatten. Exempel: En i Sverige bosatt person uppbär utdelning från Israel med ett bruttobelopp motsvarande 10 000 svenska kronor, varå enligt vederbörlig skattesats belöper en israelisk inkomstskatt av 2 500 kronor. Till utdelningen hänförliga avdragsgilla kostnader uppgå till 500 kronor; efter avdrag härför återstå 9 500 kronor. Den skattskyldige antages vidare uppbära nettointäkter av andra förvärvskällor med ett belopp av 90 000 kronor. Vid taxeringen till statlig inkomstskatt antages den skattskyldige åtnjuta allmänna avdrag med 10 000 kronor och den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten blir sålunda (9 500 + 90 000 − 10 000 =) 89 500. I taxeringslängden antecknas ''avräkning från inkomstskatt enligt avtalet med Israel skall ske med 2 500 kronor, dock högst med summan av den kommunala inkomstskatt i hemortskommunen, som belöper å 9 500 kronor, och 9 500/99 500 av hela den statliga inkomstskatten. Avräkning sker i första hand från den statliga inkomstskatten''.
2. Då ett svenskt aktiebolag verkställer utdelning till fysisk eller juridisk person, som är bosatt i Israel, skall iakttagas följande:
Kupongskatt uttages med allenast 15 % av utdelningens bruttobelopp. Då utdelningen uppbäres av ett bolag, som anses bosatt i Israel och som direkt eller indirekt behärskar minst 50 % av röstetalet för samtliga aktier i det svenska bolag, som verkställer utdelningen, skall kupongskatt uttagas med allenast 5 % av utdelningens bruttobelopp.
Angående förfarandet med avseende å svensk kupongskatt skall i övrigt gälla vad därom särskilt stadgas.
till art. VII.
(jfr art. XVII)
1. Då ränta utbetalas från Israel till en i Sverige bosatt fysisk eller juridisk person, tages räntans bruttobelopp till beskattning i Sverige i vanlig ordning (beträffande visst undantagsfall se sista stycket av denna anvisningspunkt). Därvid må avdrag såsom för omkostnad ej medgivas för i Israel uttagen skatt. [Jfr även anvisningspunkten 1 b) till art. VI ovan].
Från den påförda svenska skatten skall avräknas ett belopp motsvarande å räntan belöpande israelisk inkomstskatt, vilken jämlikt art. VII skall uppgå till högst 25 % av räntans bruttobelopp. Vid avräkningen skall iakttagas bestämmelsen i art. XVII § 2 a) tredje stycket, enligt vilken i speciella fall, då viss temporär skattebefrielse eller skattenedsättning meddelats enligt israelisk skattelagstiftning, avräkning må åtnjutas med belopp motsvarande den israeliska inkomstskatt som skulle hava varit hänförlig till räntan om sådan befrielse eller nedsättning ej meddelats. Avräkning, som aldrig får ske med belopp överstigande summan av de svenska skatter som belöpa å räntan, skall i första hand göras från den statliga inkomstskatten; förslår ej denna, skall återstoden avräknas å den kommunala inkomstskatten i hemortskommunen. Den skattskyldige har att i den allmänna självdeklaration, som avgives för det beskattningsår under vilket räntan blivit tillgänglig för lyftning, yrka avräkning för den på räntan belöpande israeliska inkomstskatten ävensom förete bevis om skattebeloppet i fråga.
Vid tillämpningen av nyssnämnda avräkningsregel skall iakttagas att på räntan anses belöpa så stor bråkdel av hela den statliga inkomstskatten som räntan – efter eventuellt avdrag för till densamma hänförliga kostnader – utgör av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten med tillägg av allmänna avdrag. Vederbörande taxeringsnämnd skall i taxeringslängden låta dels anteckna motvärdet i svenska kronor av såväl den på räntan belöpande israeliska inkomstskatten som bruttobeloppet av räntan efter avdrag för eventuella kostnader, dels ock angiva, att avräkning med förstnämnda belopp (den israeliska skatten) eller, om beloppet av de på räntan belöpande svenska skatterna är lägre, med sistnämnda belopp skall ske i första hand från den uträknade statliga inkomstskatten samt därefter, om denna ej förslår, från den uträknade kommunala inkomstskatten. (Jfr exempel i anvisningarna till art. VI ovan).
Har räntetagaren ett fast driftställe i Israel och äger räntan direkt samband med den från det fasta driftstället bedrivna rörelsen skall räntan undantagas från beskattning i Sverige (jfr art. III).
2. Då ränta utbetalas från Sverige till en i Israel bosatt person, kan räntan enligt gällande skatteförfattningar icke beskattas i Sverige, vare sig inkomsttagaren bedriver rörelse från fast driftställe i Sverige eller icke. Det sagda gäller dock endast beträffande ränta, som utgör intäkt av förvärvskällan kapital; är räntan att hänföra till intäkt av rörelse (jfr punkt 2 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen) beskattas räntan enligt reglerna för dylik inkomst, dock endast under förutsättning att inkomsttagaren har ett fast driftställe i Sverige och räntan äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen. I sådant fall är maximeringsregeln i art. VII ej tillämplig.
till art. VIII och IX.
(jfr art. XVII)
1. Beträffande beskattning av royalty eller annat belopp, som utbetalas såsom ersättning för nyttjanderätt eller ensamrätt till författar- och förlagsrätt, patent, ritning, hemlig fabrikationsmetod, varumärke, recept eller annan liknande egendom, gäller följande:
Därest royaltyn utbetalas från Israel till en fysisk eller juridisk person, bosatt i Sverige, beskattas densamma härstädes, såvida icke inkomsttagaren har ett fast driftställe i Israel och royaltyn äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen. I dylikt fall är royaltyn jämlikt reglerna för beskattning av intäkt av rörelse undantagen från beskattning här i riket (jfr art. III). Om royaltyn utbetalas från Sverige till fysisk eller juridisk person, bosatt i Israel, skall densamma beskattas i Sverige allenast under förutsättning att inkomsttagaren har ett fast driftställe i Sverige och royaltyn äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen. Är detta fallet, beskattas royaltyn eller ersättningen i Sverige i enlighet med reglerna i 28 § 1 mom. tredje stycket och punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen jämfört med 2 och 3 §§ förordningen om statlig inkomstskatt.
2. Beträffande royalty eller hyresavgift, som utgår för nyttjanderätt eller ensamrätt till kinematografisk film eller televisionsfilm, skall art. XVII §§ 1, 2 och 6 äga tillämpning.
3. Royalty eller annan ersättning för nyttjande av fastighet eller för bearbetandet av gruva, stenbrott eller annan naturtillgång beskattas jämlikt art. IX.
till art. X.
Vinst genom avyttring av fastighet här i riket beskattas härstädes, om så kan ske enligt eljest gällande beskattningsregler. Däremot skall jämlikt art. X en i Israel bosatt fysisk eller juridisk person icke beskattas i Sverige för realisationsvinst å icke yrkesmässig avyttring av rörelse här i riket eller tillbehör till sådan rörelse. Härigenom göres alltså undantag från den skattskyldighet, som stadgas i 53 § 1 mom. a) och g) kommunalskattelagen samt 6 § 1 mom. a) och c) förordningen om statlig inkomstskatt. Dock inträder skattskyldighet, om den i Israel bosatta fysiska eller juridiska personen har fast driftställe i Sverige och vinsten äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen.
Å andra sidan föreligger skattskyldighet i Sverige för härstädes bosatt person, som förvärvar realisationsvinst i Israel å avyttring av annan egendom än därstädes belägen fastighet; dock att skattskyldighet i Sverige icke föreligger om personen i fråga har fast driftställe i Israel och vinsten äger direkt samband med den från driftstället bedrivna rörelsen.
till art. XI.
Oskift dödsbo är befriat från skyldighet att erlägga svensk skatt eller berättigat till nedsättning av sådan skatt för inkomst eller förmögenhet, som belöper å dödsbodelägare, vilken är bosatt i Israel, i den utsträckning dylik befrielse eller nedsättning enligt avtalet skulle ägt rum för dödsbodelägaren, om denne själv åtnjutit inkomsten eller innehaft förmögenheten.
Därest skyldighet att vidkännas kupongskatt å aktieutdelning åligger oskift dödsbo, skall kupongskatten nedsättas till 15 % i den mån utdelningen belöper å dödsbodelägare, som är bosatt i Israel.
till art. XII, XIII, XIV och XV.
(jfr art. XVII)
1. Löner och liknande ersättningar ävensom pensioner, som utbetalas av israeliska staten till en fysisk person såsom ersättning för arbete, som denne utfört i samma stats tjänst, äro undantagna från beskattning i Sverige, därest personen i fråga är israelisk medborgare utan att samtidigt vara svensk medborgare.
Verkställas utbetalningar av ovan angivna slag av svenska staten till en svensk medborgare i Israel, som icke samtidigt är israelisk medborgare, såsom ersättning för arbete, som denne utfört i svenska statens tjänst, skall vad sålunda till honom utbetalas beskattas i Sverige i den mån så kan ske enligt de svenska skatteförfattningarna.
Bestämmelserna i art. XII § 1 tillämpas icke å utbetalningar, vilka utgöra ersättning för tjänster, utförda i samband med rörelse, som endera staten bedrivit i förvärvssyfte; dylik inkomst behandlas såsom inkomst av enskild tjänst.
2. Inkomst av enskild tjänst och av fritt yrke skall jämlikt art. XVII § 5 beskattas i den stat, där tjänsten eller yrket utövas, för så vitt icke sådant fall föreligger, som avses i art. XIII §§ 1 och 2 (beträffande pensioner, se art. XII §§ 2 och 3 samt, beträffande viss undervisnings- eller forskningsverksamhet, art. XVI och, beträffande viss praktikantanställning, art. XV § 2).
Skådespelare, filmskådespelare, radioartister, musiker, idrottsmän o.dyl., vilka yrkesmässigt ägna sig åt offentlig nöjesverksamhet, beskattas städse för sin inkomst därav i den stat, där verksamheten utövas, oberoende av längden av deras vistelse därstädes. För Sveriges vidkommande skola härvidlag iakttagas stadgandena i 54 § första stycket c) kommunalskattelagen och i 7 § första stycket b) förordningen om statlig inkomstskatt.
till art. XVI.
Se allmänna anvisningarna sista stycket samt punkt 1 av anvisningarna nedan till art. XVII.
till art. XVII.
1. De flesta inkomstslagen äro i föregående artiklar av avtalet särskilt behandlade. I fråga om dylika inkomstslag innebära bestämmelserna i art. XVII följande.
Inkomst från inkomstkällor i Sverige beskattas härstädes i den mån de svenska skatteförfattningarna därtill föranleda och inskränkning av skattskyldigheten icke följer av reglerna i de föregående artiklarna. Om inkomsten ävenledes beskattas i Israel, medgives jämlikt art. XVII § 1 avräkning därstädes för den i Sverige erlagda skatten.
Inkomst från inkomstkällor i Israel får enligt art. XVII § 2 a) inte beskattas i Sverige, därest inkomsten enligt reglerna i de föregående artiklarna må beskattas i Israel; beträffande utdelning från ett israeliskt bolag ävensom inkomst av ränta gälla dock särskilda regler, i fråga om vilka hänvisas till anvisningarna till art. VI respektive art. VII.
I art. XVII § 3 stadgas att förmögenhet, som enligt avtalets bestämmelser må beskattas i Israel, icke får underkastas svensk förmögenhetsbeskattning.
2. Vissa arter av inkomster – t.ex. periodiskt understöd i annat fall än som avses i art. XV § 1 ävensom inkomst av tjänst eller fritt yrke i allmänhet – hava ej särskilt behandlats i föregående artiklar. I dylika fall regleras beskattningen genom bestämmelserna i art. XVII § 1 och § 2 b, vilka innebära följande.
Inkomst från inkomstkällor i Sverige beskattas härstädes, i den mån kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt därtill föranleda. Om inkomsten ävenledes beskattas i Israel, medgives jämlikt art. XVII § 1 avräkning därstädes för den i Sverige erlagda skatten.
Inkomst från inkomstkällor i Israel får icke beskattas i Sverige, därest inkomsten är underkastad beskattning i Israel; det ankommer i dylikt fall å inkomsttagaren att styrka förhållandet i fråga.
3. På grund av bestämmelserna i avtalet kan en skattskyldig komma att taxeras till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt för lägre inkomst eller förmögenhet än som eljest skolat följa av gällande bestämmelser. Härigenom skulle även skatteprogressionen kunna påverkas, såvitt fråga är om fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse. Till förebyggande härav skall beträffande nyssnämnda skattskyldiga, i den mån de äro bosatta eller stadigvarande vistas i Sverige, iakttagas följande: Först uträknas den statliga inkomstskatt eller förmögenhetsskatt, som skulle hava påförts, om vederbörandes hela inkomst eller förmögenhet tagits till beskattning utan hänsyn till avtalets bestämmelser. Därefter fastställes huru stor procent den sålunda uträknade skatten utgör av hela den beskattningsbara inkomst eller förmögenhet, varå skatten beräknats. Med den sålunda erhållna procentsatsen uttages skatt å den inkomst eller förmögenhet, som enligt avtalet får beskattas i Sverige. Exempel: En i Sverige bosatt person har en beskattningsbar inkomst av 20 000 kronor. Av inkomsten utgöra 8 000 kronor sådan inkomst, som enligt avtalet är fritagen från skatt i Sverige. Om skatten å 20 000 kronor skulle befinnas motsvara 20 procent, skall denna procentsats tillämpas å de 12 000 kronor, som äro skattepliktiga i Sverige.
Det åligger vederbörande taxeringsnämnd att i fall, varom nu är fråga, uträkna den statliga inkomstskatten ävensom förmögenhetsskatten. Beloppen skola införas i vederbörlig taxeringslängd med angivande av grunden för uträkningen.
till art. XVIII.
Av stadgandet i art. XVIII § 3 följer att – såsom ett undantag från regeln i 6 § 1 mom. första stycket c) förordningen om statlig förmögenhetsskatt – ett bolag i Israel icke får taxeras till förmögenhetsskatt i Sverige.