I denna lag finns bestämmelser om beskattning av tobaksvaror.

Lagens innehåll är uppdelat enligt följande.

• 1 kap. Innehåll, tillämpning, definitioner och förklaringar

• 2 kap. Skattepliktens omfattning, skattebelopp och kontrollmärkning

• 3 kap. Godkännanden inom uppskovsförfarandet

• 4 kap. Flyttningar under uppskovsförfarandet

• 5 kap. Dokumenthantering vid flyttningar av varor under uppskovsförfarandet

• 6 kap. Distansförsäljning

• 7 kap. Förfarandet för beskattade varor

• 8 kap. Dokumenthantering vid flyttningar under förfarandet för beskattade varor

• 9 kap. Skattskyldighet för EU-harmoniserade tobaksvaror

• 10 kap. Hantering och skattskyldighet avseende snus, tuggtobak och övrig tobak

• 11 kap. Avdrag

• 12 kap. Återbetalning av skatt

• 13 kap. Generella förfaranderegler, omprövning och överklagande.

Tobaksskatt ska betalas till staten enligt denna lag för cigaretter, cigarrer, cigariller, röktobak, snus, tuggtobak och övrig tobak.

Genom denna lag genomförs rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror.

Vidare genomförs rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt såvitt avser de EU-harmoniserade tobaksvarorna. De EU-harmoniserade tobaksvarorna omfattas av bestämmelserna i 2 kap. 2–8 och 11–22 §§, 3–9 kap., 11 kap. 1, 2, 6 och 7 §§, 12 kap. 2–5 och 7–10 §§ och 13 kap. Vad som avses med EU-harmoniserad tobaksvara framgår av 5 §.

Snus, tuggtobak och övrig tobak omfattas av bestämmelserna i 2 kap. 9–11 §§, 10 kap., 11 kap. 3–7 §§, 12 kap. 6–10 §§ och 13 kap. 2, 3 och 10 §§.

I detta kapitel finns bestämmelser om

• skatt på cigaretter (2–4 §§),

• skatt på cigarrer och cigariller (5 §),

• skatt på röktobak (6 §),

• produkter som helt eller delvis består av andra ämnen än tobak (7 och 8 §§),

• skatt på snus och tuggtobak (9 §),

• skatt på övrig tobak (10 §),

• skatteomräkning (11 §),

• undantag från skatteplikt (12–18 §§), och

• kontrollmärkning och andra regler om försäljning av cigaretter (19–22 §§).

Skatt på cigaretter tas ut med 1 krona och 62 öre per styck och 1 procent av detaljhandelspriset.

Med cigaretter avses

1. tobaksrullar som går att röka som de är och som inte är cigarrer eller cigariller enligt 5 § andra stycket,

2. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hantering kan införas i cigarettpappersrör, eller

3. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hantering kan rullas in i cigarettpapper.

Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger 8 centimeter men inte 11 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 3 centimeter som en cigarett.

För kalenderåret 2024 och efterföljande kalenderår ska den i första stycket angivna styckeskatten räknas om enligt 11 §.

Med detaljhandelspris avses i denna lag varje cigarettprodukts högsta tillåtna detaljhandelspris, inklusive tobaksskatt och annan statlig skatt eller avgift. Detaljhandelspriset fastställs av tillverkaren eller dennes representant eller, i fråga om cigaretter som importeras, av importören.

Cigaretter får inte säljas till högre pris än detaljhandelspriset.

Om detaljhandelspris inte har fastställts får beskattningsmyndigheten uppskatta priset efter vad som kan anses skäligt.

Tillverkaren eller dennes representant eller, i fråga om cigaretter som importeras, importören ska senast den 31 januari varje år till Skatteverket lämna uppgifter om försäljningen av cigaretter i de olika priskategorierna för det föregående kalenderåret.

Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och 42 öre per styck.

Med cigarrer och cigariller avses, om de kan rökas som de är och med hänsyn till sina egenskaper uteslutande är avsedda att rökas som de är,

1. tobaksrullar med ett yttre täckblad av naturtobak,

2. tobaksrullar fyllda med en riven blandning och med ett yttre täckblad som har cigarrers normala färg, gjort av homogeniserad tobak, om

   1. det yttre täckbladet täcker produkten helt och i förekommande fall inkluderar filtret men, i fråga om cigarrer med munstycke, inte munstycket,

   2. styckevikten utan filter eller munstycke är minst 2,3 gram och högst 10 gram, och

   3. omkretsen är minst 34 millimeter på minst en tredjedel av längden.

För kalenderåret 2024 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppet i första stycket räknas om enligt 11 §.

Skatt på röktobak tas ut med 1 971 kronor per kilogram.

Med röktobak avses

1. tobak som skurits eller på annat sätt strimlats, tvinnats eller pressats till kakor och som går att röka utan ytterligare industriell beredning,

2. tobaksavfall som går att röka, bjuds ut till detaljhandelsförsäljning och inte omfattas av 2 § andra stycket eller 5 § andra stycket.

Med tobaksavfall avses rester av tobaksblad och biprodukter från bearbetning av tobak eller framställning av tobaksprodukter.

För kalenderåret 2024 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppet i första stycket räknas om enligt 11 §.

Produkter som delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna i 5 § andra stycket behandlas som cigarrer och cigariller.

Produkter som helt eller delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna i 2 § andra stycket eller 6 § andra stycket behandlas som cigaretter respektive röktobak.

Produkter som inte innehåller någon tobak och som uteslutande används för medicinska ändamål behandlas dock inte som tobaksvaror.

Skatt ska betalas för snus och tuggtobak som hänförs till nr 2403 i Kombinerade nomenklaturen enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan i lydelsen enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2159. Skatt tas ut med 462 kronor per kilogram för snus och med 510 kronor per kilogram för tuggtobak.

För kalenderåret 2024 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppen i första stycket räknas om enligt 11 §.

Skatt på övrig tobak tas ut med 1 971 kronor per kilogram.

Med övrig tobak avses tobak som inte är en del av en levande planta och som inte är skattepliktig som cigaretter, cigarrer, cigariller, röktobak, snus eller tuggtobak. Om sådan tobak ingår i en annan vara sker beskattningen utifrån varans totala vikt.

För kalenderåret 2024 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppen i första stycket räknas om enligt 11 §.

För kalenderåret 2024 och efterföljande kalenderår ska skatten för de tobaksvaror som anges i 2, 5, 6, 9 och 10 §§ tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i paragraferna angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2020. När det gäller skatt på cigaretter enligt 2 § ska omräkningen bara avse styckeskatten. Beloppen avrundas till hela kronor och ören.

Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna paragraf ska tas ut för påföljande kalenderår.

Cigaretter får inte tillhandahållas för försäljning annat än i originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhandelspriset. Detta gäller dock inte cigaretter som upplagshavare tillhandahåller för försäljning i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker.

Den som säljer cigaretter till högre pris än detaljhandelspriset ska av beskattningsmyndigheten påföras belopp motsvarande den ytterligare skatt som skulle ha tagits ut enligt 2 § första stycket om detaljhandelspriset hade varit fastställt till det pris som varan sålts för.

Om det saknas nödvändiga uppgifter eller om beloppet av någon annan anledning inte kan beräknas tillförlitligt, får beskattningsmyndigheten uppskatta beloppet efter vad som kan anses skäligt.

Den som tillhandahåller cigaretter till försäljning på annat sätt än i originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhandelspriset döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

Cigaretter som varit föremål för brott enligt 21 §, eller värdet av cigaretterna om dessa inte finns kvar, ska förklaras förverkade om det inte är uppenbart oskäligt.

I detta kapitel finns bestämmelser om

• upplagshavare och skatteupplag (2–8 §§),

• registrerad varumottagare (9–14 §§),

• tillfälligt registrerad varumottagare (15 §),

• registrerad avsändare (16 §),

• ansökan och beslut (17 §),

• återkallelse av godkännande (18 §),

• konkurs (19 §), och

• jämkning av säkerhetsbelopp (20 §).

Som tillfälligt registrerad varumottagare får den godkännas som avser att endast vid ett enstaka tillfälle i Sverige yrkesmässigt ta emot varor som flyttas enligt ett uppskovsförfarande från ett annat EU-land. Godkännandet ska i dessa fall begränsas till att gälla mottagande av varor vid denna särskilt angivna flyttning.

En tillfälligt registrerad varumottagare ska till Skatteverket ange den adress där varorna kommer att tas emot.

Ett godkännande enligt första stycket ska ges när säkerhet ställts för skatten på varorna. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan varorna flyttas från det andra EU-landet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

Som registrerad avsändare får den godkännas som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen eller, om det är fråga om en unionsvara, vid den tidpunkt då skyldigheterna enligt tullagstiftningen fullgjorts. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna om säkerhet för skatten i 6 och 8 §§ tillämpas även på registrerad avsändare. Det som där sägs om flyttningar under uppskovsförfarandet ska då avse flyttningar enligt 4 kap. 4–6 §§.

Skatteverket beslutar i fråga om godkännande av upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare, registrerad avsändare eller skatteupplag efter särskild ansökan.

Godkännande av upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare, registrerad avsändare eller skatteupplag får återkallas, om

1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,

2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller

3. den som är godkänd begär det.

Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även godkännandet av dennes skatteupplag och godkännandet som registrerad avsändare.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Om en godkänd upplagshavare, registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 9 kap. 3, 4 eller 7 § inträder efter konkursbeslutet.

Om sådana varor ägs av någon annan än konkursgäldenären och varorna inte ingår i konkursen, är ägaren skattskyldig för varorna i stället för konkursboet. Skattskyldigheten för ägaren inträder vid den tidpunkt då skattskyldighet skulle ha inträtt för upplagshavaren eller varumottagaren enligt 9 kap. 3, 4 eller 7 §.

Kravet på säkerhet enligt 7 § gäller inte en upplagshavares konkursbo.

I de fall som avses i 7 och 12–14 §§ får Skatteverket medge att säkerhet inte behöver ställas eller att den får uppgå till ett lägre belopp än vad som följer av de bestämmelserna, om det finns skäl till detta med hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter.

I detta kapitel finns bestämmelser om

• när varor får flyttas under uppskovsförfarandet (2–6 §§),

• krav på elektroniskt administrativt dokument och säkerhet (7 §),

• ytterligare krav vid import (8 §),

• när en flyttning avslutas (9 §), och

• flyttningar som påbörjas utanför Sverige (10 §).

EU-harmoniserade tobaksvaror får flyttas under uppskovsförfarandet endast i de fall som anges i 3–6 §§.

För flyttningar som påbörjas i ett annat EU-land gäller dock 10 §.

För flyttning under uppskovsförfarandet krävs att de varor som flyttas omfattas av

1. sådant elektroniskt administrativt dokument som avses i 5 kap. 4 § eller av sådant ersättningsdokument som avses i 5 kap. 14 §, och

2. sådan säkerhet för skatten som avses i 3 kap. 6 eller 16 §.

Vid flyttning under uppskovsförfarandet från en plats för import i Sverige ska deklaranten eller någon annan person som är direkt eller indirekt involverad i fullgörandet av tullformaliteter enligt artikel 15 i unionstullkodexen till Tullverket lämna

1. det punktskattenummer som identifierar den registrerade avsändaren för flyttningen,

2. det punktskattenummer som identifierar den mottagare som varorna sänds till, och

3. bevis för att avsikten är att de importerade varorna ska avsändas under uppskovsförfarandet.

Första stycket gäller inte om platsen för import är en plats som är godkänd som skatteupplag.

Om tulldeklaration för varorna ges in i ett annat EU-land med stöd av ett tillstånd för centraliserad klarering enligt artikel 179 i unionstullkodexen, får uppgifterna i första stycket lämnas i tulldeklarationen i det andra EU-landet.

En flyttning under uppskovsförfarandet avslutas när mottagaren har tagit emot varorna på en sådan destination som avses i 3–6 §§. Vid export avslutas flyttningen när varorna har lämnat EU. Vid en sådan flyttning som avses i 3 § första stycket 4 avslutas flyttningen när varorna har hänförts till förfarandet för extern transitering.

EU-harmoniserade tobaksvaror som flyttas enligt artiklarna 16–28 i punktskattedirektivet, och där flyttningen inte har påbörjats i Sverige, omfattas av bestämmelserna om flyttning under uppskovsförfarandet i denna lag när varorna befinner sig på svenskt territorium.

I detta kapitel finns bestämmelser om

• det datoriserade systemet (2–13 §§), och

• reservsystemet (14–17 §§).

I det datoriserade systemet ska följande dokument och uppgifter hanteras i samband med flyttningar under uppskovsförfarandet:

1. elektroniska administrativa dokument enligt 4 § första stycket,

2. administrativa referenskoder enligt 4 § tredje stycket,

3. uppgifter om ändrad destination enligt 6 §,

4. underrättelser enligt 8 § om att varor inte längre ska föras ut från unionens tullområde,

5. mottagningsrapporter enligt 10 §, och

6. exportrapporter enligt 11 §.

Bestämmelser om behandlingen av uppgifter i det datoriserade systemet finns i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet.

När det datoriserade systemet inte är tillgängligt gäller bestämmelserna i 14–16 §§.

Bestämmelserna i 4–6, 8, 9, 14, 15 och 17 §§ om avsändande av varor gäller upplagshavare och registrerade avsändare.

Den som upprättar ett elektroniskt administrativt dokument, en mottagningsrapport eller en exportrapport via det datoriserade systemet, ska kunna verifieras genom ett tekniskt förfarande.

Uppgifter som har lämnats för en juridisk person i det datoriserade systemet ska anses ha lämnats av denne, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den juridiska personen.

Innan en sådan flyttning av varor som avses i 4 kap. 3–6 §§ påbörjas, ska avsändaren via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt administrativt dokument till Skatteverket. Avsändaren får återkalla dokumentet så länge flyttningen av varorna inte har påbörjats.

Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av dokumentet.

Är uppgifterna i dokumentet giltiga, ska Skatteverket tilldela det en administrativ referenskod och meddela koden till avsändaren. Är uppgifterna i dokumentet inte giltiga, ska Skatteverket utan dröjsmål underrätta avsändaren om det.

Avsändaren ska lämna den administrativa referenskoden till den person som medför varorna eller, om ingen person medför varorna, till transportören eller fraktföraren. Koden ska på begäran kunna uppvisas för behörig myndighet under hela varuflyttningen.

Den som har avsänt varor under ett uppskovsförfarande får via det datoriserade systemet ändra flyttningens destination. Den nya platsen eller mottagaren måste vara en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 1, 2, 3 eller 4 eller en direkt leveransplats.

Avsändaren ska för detta ändamål via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt dokument om ändrad destination till Skatteverket.

Om en exportdeklaration har getts in till Tullverket för varor som omfattas av en flyttning under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 eller 4, ska deklaranten lämna den administrativa referenskoden för de skattepliktiga varor som avses i exportdeklarationen till Tullverket.

Om varor har avsänts under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 eller 4 från en plats i Sverige, och Skatteverket får uppgifter från Tullverket om att varorna inte längre ska föras ut ur unionens tullområde, ska Skatteverket underrätta avsändaren om detta.

Om en exportdeklaration för varorna har getts in i ett annat EU-land och Skatteverket från de behöriga myndigheterna i det landet tagit emot en underrättelse om att varorna inte längre ska föras ut ur unionens tullområde, ska Skatteverket utan dröjsmål vidarebefordra denna underrättelse till avsändaren.

När en underrättelse enligt första eller andra stycket har tagits emot ska avsändaren, beroende på vad som är lämpligt, återkalla det elektroniska administrativa dokumentet enligt 4 § första stycket eller ändra flyttningens destination enligt 6 §.

Vid flyttning av varor till mottagare som avses i 4 kap. 3 § första stycket 5, ska varorna åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för varorna i det andra EU-landet.

Den som på en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 1, 2 eller 5 eller 5 § tar emot varor som flyttats under ett uppskovsförfarande ska, utan dröjsmål och senast inom fem dagar efter mottagandet, via det datoriserade systemet lämna en rapport till Skatteverket om att varorna tagits emot (mottagningsrapport).

Vid flyttning till en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 ska Skatteverket, efter det att ett intyg har tagits emot från Tullverket om att varorna har lämnat EU, via det datoriserade systemet lämna en rapport om att varorna har exporterats (exportrapport).

Vid flyttning till en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 4 ska Skatteverket, efter det att uppgifter tagits emot från Tullverket om att varorna hänförts till förfarandet för extern transitering, lämna en exportrapport via det datoriserade systemet.

Vid flyttning enligt 4 kap. 6 § första stycket 2 ska Skatteverket, efter det att ett intyg har tagits emot från Tullverket om att varorna tagits emot på fartyget eller luftfartyget, via det datoriserade systemet lämna en rapport om att flyttningen har avslutats. En sådan rapport ska lämnas i form av en exportrapport.

Mottagningsrapporter och exportrapporter utgör bevis på att flyttningen har avslutats på en sådan destination som avses i 4 kap. 3, 5 eller 6 §.

Om det inte har lämnats en mottagningsrapport genom det datoriserade systemet, får Skatteverket intyga att varorna har tagits emot om verket har tillfredsställande bevis för att varorna har nått den angivna destinationen (alternativt bevis). Skatteverket ska informera den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om det alternativa beviset.

När Skatteverket från en behörig myndighet i ett annat EU-land har tagit emot ett sådant alternativt bevis, ska Skatteverket avsluta flyttningen i det datoriserade systemet.

Bestämmelserna i 12 § andra stycket gäller i tillämpliga delar när en exportrapport inte kan utfärdas via det datoriserade systemet. I ett sådant fall ska Tullverket lämna ett intyg enligt 11 § till Skatteverket.

Den som avser att avsända varor genom distansförsäljning, och som inte är registrerad distansförsäljare enligt 3 §, ska innan varorna avsänds från det andra EU-landet anmäla sig till Skatteverket för registrering som tillfälligt registrerad distansförsäljare.

En sådan registrering ska avse en särskilt angiven flyttning och ska göras bara om säkerhet ställts för den skatt som kan påföras i Sverige eller ett annat EU-land för varorna. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en tillfälligt registrerad distansförsäljare påförts skatt i ett annat EU-land, får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid.

Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag ett beslut om avregistrering av den tillfälligt registrerade distansförsäljaren blir gällande.

Den som avser att avsända varor genom distansförsäljning vid mer än enstaka tillfällen får anmäla sig till Skatteverket för registrering som registrerad distansförsäljare.

En sådan registrering ska göras om avsändaren

1. har ställt säkerhet för skatten enligt 4 §,

2. inte har obetalda belopp med mer än 2 000 kronor för skatter och avgifter på skattekontot enligt 61 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) vid en avstämning av detta, och

3. inte har obetalda belopp för skatter, avgifter, böter eller andra fordringar till staten som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs i allmänt mål och som har överlämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning.

En registrerad distansförsäljare ska ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras distansförsäljaren för varorna i Sverige eller ett annat EU-land. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan flyttningen påbörjas. Säkerheten ska som lägst uppgå till ett belopp som vid varje tidpunkt motsvarar skatten på de varor som är under flyttning från den registrerade distansförsäljaren.

Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en registrerad distansförsäljare påförts skatt i ett annat EU-land, får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid.

Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag beslutet om avregistrering blir gällande, om distansförsäljaren avregistreras.

Skatteverket ska avregistrera en tillfälligt registrerad distansförsäljare när den aktuella flyttningen avslutats eller om förutsättningarna för registrering inte längre finns.

Skatteverket får avregistrera en registrerad distansförsäljare, om

1. förutsättningarna för registrering inte längre finns,

2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller

3. distansförsäljaren begär det.

Ett beslut om avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Den som avser att ta emot varor som avsänds till Sverige genom distansförsäljning från någon som varken är tillfälligt registrerad distansförsäljare för den aktuella flyttningen eller registrerad distansförsäljare, ska anmäla flyttningen av varorna till Skatteverket innan varorna avsänds från det andra EU-landet.

I detta kapitel finns bestämmelser om

• när förfarandet för beskattade varor ska användas (2 och 3 §§),

• krav på elektroniskt förenklat administrativt dokument (4 §),

• aktörer inom förfarandet för beskattade varor (5–12 §§),

• när en flyttning påbörjas och avslutas (13 §), och

• flyttningar som påbörjas utanför Sverige (14 §).

Förfarandet för beskattade varor ska användas när beskattade varor flyttas till eller förs in från ett annat EU-land om inte flyttningen

1. omfattas av undantag från skatt enligt 2 kap. 12 § eller motsvarande bestämmelser i destinationsmedlemsstatens lagstiftning, eller

2. utgör distansförsäljning enligt 6 kap. 1 § eller motsvarande bestämmelser i destinationsmedlemsstatens lagstiftning.

Förfarandet för beskattade varor ska även användas när beskattade varor ska flyttas till en plats i Sverige via ett annat EU-land.

Förfarandet för beskattade varor behöver inte användas för beskattade varor som för yrkesmässig försäljning ombord förvaras på ett fartyg eller luftfartyg som går mellan Sverige och ett annat EU-land, om varorna inte är till försäljning när fartyget eller luftfartyget befinner sig på ett annat EU-lands territorium än det land där varorna har beskattats.

För att en flyttning ska anses vara förenlig med kraven för förfarandet för beskattade varor krävs att de varor som flyttas omfattas av ett sådant elektroniskt förenklat administrativt dokument som avses i 8 kap. 4 § eller av sådant ersättningsdokument som avses i 8 kap. 10 §.

En flyttning under förfarandet för beskattade varor ska göras mellan en certifierad avsändare eller tillfälligt certifierad avsändare och en certifierad mottagare eller tillfälligt certifierad mottagare.

En flyttning under förfarandet för beskattade varor påbörjas när varorna lämnar

1. den tillfälligt certifierade avsändaren, eller

2. den ordinarie eller alternativa avsändningsplats för den certifierade avsändaren i avsändarmedlemsstaten som har angetts i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet.

En flyttning under förfarandet för beskattade varor avslutas när varorna tagits emot av

1. den tillfälligt certifierade mottagaren, eller

2. den certifierade mottagaren på den ordinarie eller alternativa mottagningsplats för den certifierade mottagaren i destinationsmedlemsstaten som har angetts i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet.

Beskattade varor som flyttas enligt artiklarna 33–42 i punktskattedirektivet, och där flyttningen inte har påbörjats i Sverige, omfattas av bestämmelserna om förfarandet för beskattade varor i denna lag när varorna befinner sig på svenskt territorium.

I detta kapitel finns bestämmelser om

• det datoriserade systemet (2–9 §§), och

• reservsystemet (10–12 §§).

I det datoriserade systemet ska följande dokument och uppgifter hanteras i samband med flyttningar under förfarandet för beskattade varor:

1. elektroniska förenklade administrativa dokument enligt 4 § första stycket,

2. förenklade administrativa referenskoder enligt 4 § tredje stycket,

3. uppgifter om ändrad destination enligt 6 §, och

4. mottagningsrapporter enligt 7 §.

Bestämmelser om behandlingen av uppgifter i det datoriserade systemet finns i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet.

När det datoriserade systemet inte är tillgängligt gäller bestämmelserna i 10 och 11 §§.

Bestämmelserna i detta kapitel om certifierade avsändare och certifierade mottagare gäller även tillfälligt certifierade avsändare och tillfälligt certifierade mottagare.

Den som upprättar ett elektroniskt förenklat administrativt dokument eller en mottagningsrapport via det datoriserade systemet, ska kunna verifieras genom ett tekniskt förfarande.

Uppgifter som har lämnats för en juridisk person i det datoriserade systemet ska anses ha lämnats av denne, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den juridiska personen.

Innan en flyttning av varor under förfarandet för beskattade varor påbörjas, ska den certifierade avsändaren via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt förenklat administrativt dokument till Skatteverket.

Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av dokumentet.

Är uppgifterna i dokumentet giltiga, ska Skatteverket tilldela det en förenklad administrativ referenskod och meddela koden till den certifierade avsändaren. Är uppgifterna i dokumentet inte giltiga, ska Skatteverket utan dröjsmål underrätta den certifierade avsändaren om det.

Den certifierade avsändaren ska lämna den förenklade administrativa referenskoden till den person som medför varorna eller, om ingen person medför varorna, till transportören eller fraktföraren. Koden ska på begäran kunna uppvisas för behörig myndighet under hela varuflyttningen.

Den certifierade avsändaren får via det datoriserade systemet ändra flyttningens destination. Den nya destinationen får vara

1. en annan mottagningsplats för den certifierade mottagaren i samma EU-land som den ursprungliga mottagningsplatsen, eller

2. avsändningsplatsen.

Den certifierade avsändaren ska för detta ändamål via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt dokument om ändrad destination till Skatteverket.

Vid mottagandet av varor som flyttats under förfarandet för beskattade varor ska den certifierade mottagaren, utan dröjsmål och senast inom fem dagar efter mottagandet, via det datoriserade systemet lämna en rapport till Skatteverket om att varorna tagits emot (mottagningsrapport).

Mottagningsrapporten utgör bevis på att varorna har tagits emot av den certifierade mottagaren.

När Skatteverket tagit emot en mottagningsrapport ska verket, efter det att den certifierade mottagaren har fullgjort alla nödvändiga formaliteter, sända mottagningsrapporten till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten. Den mottagningsrapport som vidaresänds av Skatteverket ska anses utgöra tillräckligt bevis för att den certifierade mottagaren har fullgjort alla nödvändiga formaliteter och, i tillämpliga fall och såvida varan inte är undantagen från punktskatt, betalat all punktskatt i Sverige.

Om det inte har lämnats en mottagningsrapport genom det datoriserade systemet, får Skatteverket intyga att varorna har tagits emot om verket har tillfredsställande bevis för att varorna har nått den angivna destinationen (alternativt bevis). Skatteverket ska informera den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om det alternativa beviset.

När Skatteverket från en behörig myndighet i ett annat EU-land har tagit emot ett sådant alternativt bevis, ska Skatteverket avsluta flyttningen i det datoriserade systemet.

I detta kapitel finns bestämmelser om

• godkänd upplagshavare (2–5 §§),

• registrerad varumottagare och tillfälligt registrerad varumottagare (6 och 7 §§),

• distansförsäljning (8–10 §§),

• certifierad mottagare och tillfälligt certifierad mottagare (11 och 12 §§),

• import och otillåten införsel (13–15 §§),

• tillverkning eller användning för annat ändamål (16–18 §§),

• särskild skattskyldighet i vissa fall för varor för vilka skatten inte har redovisats eller påförts (19–21 §§),

• vissa särskilda undantag (22–24 §§), och

• beskattning vid oegentligheter (25–30 §§).

Skattskyldig är den som i egenskap av godkänd upplagshavare enligt 3 kap. 2 § hanterar EU-harmoniserade tobaksvaror enligt uppskovsförfarandet.

Skattskyldigheten inträder när

1. skattepliktiga varor tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 4 kap. 3 och 5–7 §§,

2. skattepliktiga varor tas emot på en direkt leveransplats,

3. skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller

4. godkännandet av skatteupplaget återkallas.

Skattskyldigheten inträder även när varor som flyttats under uppskovsförfarandet tas emot av upplagshavaren, om

1. varorna tas emot på en plats i direkt anslutning till det skatteupplag som anges i det elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet,

2. mottagandet av varorna accepteras genom en mottagningsrapport enligt 5 kap. 10 § eller genom ett ersättningsdokument enligt 5 kap. 16 §, och

3. varorna inte tas in i skatteupplaget.

Skattskyldighet enligt 3 § 3 gäller inte i fråga om varor som

1. har tagits i anspråk för tillverkning av skattepliktiga tobaksvaror, eller

2. uteslutande har använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget.

Skattskyldig är den som i egenskap av registrerad varumottagare enligt 3 kap. 9 § eller tillfälligt registrerad varumottagare enligt 3 kap. 15 § tar emot varor som flyttats under uppskovsförfarandet.

Skattskyldigheten inträder vid mottagandet av skattepliktiga varor.

Skattskyldig är den som i egenskap av tillfälligt registrerad distansförsäljare enligt 6 kap. 2 § eller registrerad distansförsäljare enligt 6 kap. 3 § avsänder varor genom distansförsäljning.

Skattskyldigheten omfattar även varor som avsänts enligt första stycket men där skattskyldigheten inträder först efter avregistreringen av den tillfälligt registrerade distansförsäljaren eller den registrerade distansförsäljaren.

Mottagaren av varor som avsänts till Sverige genom distansförsäljning ska vara skattskyldig för varorna i stället för avsändaren, om avsändaren inte vid avsändandet är registrerad som tillfälligt registrerad distansförsäljare för den aktuella flyttningen enligt 6 kap. 2 § eller registrerad distansförsäljare enligt 6 kap. 3 §.

Skattskyldigheten för distansförsäljaren inträder när de skattepliktiga varorna tas emot av mottagaren.

Skattskyldigheten för mottagaren vid distansförsäljning inträder när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige.

Skattskyldig är den som i egenskap av tillfälligt certifierad mottagare enligt 7 kap. 5 § eller certifierad mottagare enligt 7 kap. 7 § tar emot varor som flyttats enligt förfarandet för beskattade varor.

Skattskyldig enligt första stycket är även den som efter avregistrering tar emot varor för vilka denne var tillfälligt certifierad mottagare eller certifierad mottagare vid den tidpunkt då det elektroniska förenklade administrativa dokumentet för flyttningen utfärdades.

Skattskyldigheten inträder vid mottagandet av skattepliktiga varor.

Skattskyldig för import eller otillåten införsel av skattepliktiga varor till Sverige är deklaranten eller varje annan person enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln.

Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller varje annan person som hade varit skyldig att betala tull enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen om varan hade varit belagd med tull och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln.

Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull.

Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i unionstullkodexen, inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet.

Skattskyldighet vid import gäller inte i fråga om varor som från platsen för import avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 4 kap. 4–7 §§.

Skattskyldighet vid otillåten införsel gäller inte i fråga om varor för vilka tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen tillämpas som om varan hade varit belagd med tull.

Skattskyldig är den som

1. i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor utanför ett skatteupplag,

2. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten, eller

3. använder varor som vid införsel till landet undantagits från skatteplikt enligt 2 kap. 12 § för annat ändamål än det som var förutsättningen för att varorna undantogs från skatteplikt.

Varor som har förvärvats skattefritt och som går förlorade ska vid tillämpningen av första stycket 2 anses ha använts för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten.

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är skattskyldig enligt 16 § första stycket 1, när varorna tillverkas,

2. den som är skattskyldig enligt 16 § första stycket 2 eller 3, när varorna används för annat än avsett ändamål.

Skattskyldighet enligt 16 § första stycket 2 gäller inte i fråga om varor som förvärvats skattefritt enligt 23 § och som blivit fullständigt förstörda genom oförutsedda händelser eller force majeure.

Skattskyldig är den som förvarar eller lagrar skattepliktiga varor utanför ett uppskovsförfarande utan att skatten för varorna har redovisats eller påförts i Sverige.

En sådan skattskyldighet gäller inte för

1. den som är skattskyldig för varorna enligt 2, 6, 8, 9, 11, 13 eller 16 §, eller

2. den som före tidpunkten för redovisning av skatten, förvarar eller lagrar varor för vilka skattskyldighet har inträtt enligt 3, 4, 7, 10, 12, 14 eller 17 §, om denne har skälig anledning att anta att skatten för varorna kommer att redovisas.

Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då varorna kom att förvaras eller lagras utanför ett uppskovsförfarande.

För den som omfattas av undantag från skattskyldighet enligt 19 § andra stycket 2 inträder skattskyldigheten när undantaget från skattskyldighet upphör.

Om den som är skattskyldig enligt 19 § visar att skatt därefter har påförts eller redovisats för samma varor med anledning av att varorna beskattats enligt någon annan bestämmelse i detta kapitel, eller om detta framkommer på annat sätt, ska Skatteverket besluta om befrielse från den skatt på varorna som har beslutats enligt 19 §.

I detta kapitel finns bestämmelser om

• godkännande som lagerhållare (2–4 §§),

• distansförsäljning av snus, tuggtobak och övrig tobak (5–10 §§),

• vissa krav vid införsel från ett annat EU-land på annat sätt än genom distansförsäljning (11 §),

• skattskyldiga och skattskyldighetens inträde (12–23 §§), och

• mottagande av varor utan skatt vid proviantering (24 §).

Den som inte är godkänd som lagerhållare och yrkesmässigt för in eller tar emot snus, tuggtobak eller övrig tobak på annat sätt än genom distansförsäljning ska, innan sådana varor flyttas från det andra EU-landet, anmäla varorna till Skatteverket och ställa säkerhet för betalning av skatten på varorna. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

Den som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg får, i enlighet med vad som anges i tillståndet, från en godkänd lagerhållare ta emot snus, tuggtobak och övrig tobak utan skatt

1. för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till en utländsk ort, eller

2. för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till ett tredjeland.

En upplagshavare får göra avdrag för skatt på EU-harmoniserade tobaksvaror

1. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt och som förts in i upplagshavarens skatteupplag, eller

2. som uteslutande har använts för provning av varornas kvalitet utanför skatteupplaget.

Om en upplagshavare vid tillverkningen av cigaretter, cigarrer, cigariller eller röktobak har tagit i anspråk snus, tuggtobak eller övrig tobak som skattskyldigheten har inträtt för, får upplagshavaren göra avdrag för skatt med ett belopp som motsvarar skatten på snuset, tuggtobaken eller den övriga tobaken.

En godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på snus, tuggtobak och övrig tobak för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som

1. har förvärvats från någon som inte är godkänd lagerhållare, eller

2. innehas av lagerhållaren vid tidpunkten för godkännandet.

En godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på

1. tuggtobak och övrig tobak som har levererats till en köpare i ett annat EU-land, och

2. snus, tuggtobak och övrig tobak som

   1. har förstörts genom oförutsedda händelser eller force majeure,

   2. har exporterats eller förts till en frizon för annat ändamål än att förbrukas där, eller

   3. har levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 c § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som frihet från tobaksskatt gäller i det EU-landet.

Om en godkänd lagerhållare vid tillverkningen av snus, tuggtobak eller övrig tobak har tagit i anspråk cigaretter, cigarrer, cigariller eller röktobak som skattskyldigheten har inträtt för, får lagerhållaren göra avdrag för skatt med ett belopp som motsvarar skatten på cigaretterna, cigarrerna, cigarillerna eller röktobaken.

En upplagshavare eller godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på varor

1. som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till en utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg, eller

2. som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till ett tredjeland av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg.

Upplagshavare eller godkänd lagerhållare som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker får göra avdrag för skatt på varor som levererats till resande som kan uppvisa en färdhandling för resa till ett tredjeland. Avdrag medges dock högst med vad som enligt 4 § lagen om exportbutiker får säljas till varje resande.

I detta kapitel finns bestämmelser om

• återbetalning för varor som oegentlighetsbeskattats i Sverige (2 §),

• återbetalning för EU-harmoniserade tobaksvaror som flyttats till ett annat EU-land (3–5 §§),

• återbetalning för tuggtobak och övrig tobak som flyttats till ett annat EU-land (6 §),

• återbetalning vid export (7 §),

• återbetalning för varor som omhändertagits av Tullverket (8 §),

• formkrav på en ansökan om återbetalning (9 §), och

• återbetalning för vissa skattebefriade subjekt (10 §).

Har en vara beskattats enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 § och visar den skattskyldige att varan inom tre år efter det att flyttningen påbörjades har beskattats i enlighet med artikel 9 eller 46 i punktskattedirektivet i ett annat EU-land, ska den skatt som betalats i Sverige betalas tillbaka, om det andra EU-landets skatteanspråk är befogat.

En ansökan om återbetalning enligt första stycket ska ges in till Skatteverket inom ett år efter det att beslutet om skatt i det andra EU-landet fått laga kraft.

Om skatt har betalats i Sverige för tuggtobak eller övrig tobak som sedan levererats till en köpare i ett annat EU-land, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten.

Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige och att varorna förts ut ur landet.

Ansökan om återbetalning enligt första stycket ska omfatta ett kalenderkvartal och ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. Återbetalning beviljas inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger 1 500 kronor.

Om skatt har betalats i Sverige för tobaksvaror som sedan exporterats, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten.

Ansökan om återbetalning enligt första stycket ska omfatta ett kalenderkvartal och ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. Återbetalning beviljas inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger 1 500 kronor.

Om skatt har betalats till Skatteverket för beskattade varor eller för snus, tuggtobak eller övrig tobak och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut tobaksvarorna enligt 2 kap. 16 § andra stycket eller 16 a § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten.

En ansökan om återbetalning enligt 2–8 §§ ska göras skriftligen till Skatteverket och vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden.

En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden.

Skatteverket ska efter ansökan besluta om återbetalning av tobaksskatt på varor som har förvärvats av

1. utländsk beskickning, karriärkonsulat i Sverige eller sådan internationell organisation som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,

2. medlem av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar i Sverige och karriärkonsul vid utländska konsulat i Sverige, under förutsättning att denne inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt i Sverige, eller

3. väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, om dessa styrkor deltar i en försvarsinsats för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Medlemsstaters ombud vid en internationell organisation med säte i Sverige och personal hos en sådan organisation har efter ansökan rätt till återbetalning enligt första stycket, om Sverige har träffat överenskommelse med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation om detta.

I detta kapitel finns bestämmelser om

• vilka allmänna bestämmelser som gäller i fråga om förfarandet vid beskattning (2 §),

• förfarandet vid beskattning vid import och otillåten införsel (3 §),

• förfarandet vid beskattning vid oegentligheter (4–9 §§), och

• omprövning och överklagande av vissa beslut enligt denna lag (10 §).

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i 3–9 §§, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Tullverket beslutar om tobaksskatt för den som enligt 9 kap. 13 § eller 10 kap. 17 § är skattskyldig vid import eller otillåten införsel. Skatten ska betalas till Tullverket. För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:253).

Skatteverket beslutar om skatt som avses i 9 kap. 25–28 §§ och ansvar enligt 9 kap. 30 §. Skatten ska betalas inom den tid som Skatteverket bestämmer.

Om skatten enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 § inte kan beräknas tillförlitligt, ska skatten bestämmas till vad som framstår som skäligt med hänsyn till uppgifterna i ärendet.

Om skatt som avses i 9 kap. 25–28 §§ eller ansvar som avses i 9 kap. 30 § har beslutats, ska bestämmelserna om ansvar för delägare i svenska handelsbolag och ansvar för företrädare för juridisk person i 59 kap. 11, 13, 15–21, 26 och 27 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) gälla i tillämpliga delar för det belopp som omfattas av beslutet.

Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara skattskyldig enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 § att lämna uppgift som är av betydelse för beslut om skatt enligt dessa bestämmelser. Skatteverket får vidare förelägga den som omfattas eller kan antas omfattas av 9 kap. 25, 27 eller 28 § att lämna uppgift som är av betydelse för beslut om ansvar enligt 9 kap. 30 §.

Skatteverket får tillämpa bestämmelserna i 37 kap. 9 § första stycket och 10 § skatteförfarandelagen (2011:1244) om föreläggande när det gäller förhållanden som är av betydelse för ett beslut om skatt enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 § eller beslut om ansvar enligt 9 kap. 30 § vad avser någon annan än den som föreläggs.

Skatteverket får besluta om revision för att kontrollera

1. skattskyldighet enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 §, eller

2. om det finns förutsättningar för att besluta om ansvar enligt 9 kap. 30 §.

Skatteverket får besluta om revision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras.

Vid revisionen gäller bestämmelserna i 41 kap. 3–14 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) i tillämpliga delar.

Följande bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244) ska gälla i tillämpliga delar vid handläggning av ärenden samt vid omprövning och överklagande av beslut enligt 4–7 §§:

• 3 kap. 4 § om beskattningsår,

• 43 kap. om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning,

• 45 kap. om bevissäkring,

• 46 kap. om betalningssäkring,

• 47 kap. om undantag från kontroll,

• 60 kap. om befrielse från skatt,

• 61 kap. om skattekonton,

• 62 kap. 2, 11–16 och 19 §§ om betalning av skatt,

• 63 kap. 2, 4–6, 8–10, 15, 16, 22 och 23 §§ om anstånd med betalning av skatt,

• 64 kap. 2–4, 9 och 10 §§ om återbetalning av skatt,

• 65 kap. 2–4, 7, 8, 11, 13–15, 16 och 18–20 §§ om ränta,

• 66 kap. om omprövning,

• 67 kap. om överklagande,

• 68–71 kap. om verkställighet.

Vid tillämpning av 61 kap. 1 § andra stycket, 62 kap. 12 §, 65 kap. 2 § andra stycket, 19 och 20 §§ och 66 kap. 20 § skatteförfarandelagen ska det som sägs om ansvar enligt 59 kap. skatteförfarandelagen även gälla ansvar enligt 9 kap. 30 § denna lag.

Om Skatteverket har beslutat om ansvar enligt 9 kap. 30 §, får den som gjorts ansvarig överklaga det beslut om skatt enligt 9 kap. 25, 27 eller 28 § som omfattas av beslutet om ansvar. Överklagandet ska göras inom den tid och på det sätt som gäller för den som beslutet om skatt gäller. Vid ett sådant överklagande ska Skatteverket ompröva sitt beslut enligt 66 kap. 2 § första stycket 2 skatteförfarandelagen (2011:1244).

Beslut enligt denna lag som inte omfattas av 8 och 9 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

En begäran om omprövning av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 12 kap. 10 § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) vid omprövning av ett sådant beslut.

Ett överklagande av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 12 kap. 10 § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 67 kap. skatteförfarandelagen vid överklagande av ett sådant beslut.