Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Lag (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Arvs- och gåvoskattelagen

Rubriken – som tidigare var Förordning om arvsskatt och gåvoskatt – har denna lydelse enl. Lag 1974:857.

<kgp:law-ref>

Lagen, senast införd i 2005 års lagedition, har upphävts g. Lag 2004:1341 (prop. 2004/05:25, bet. 2004/05:SkU18), som innehåller:

</kgp:law-ref>
<kgp:law-ref>

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 2004. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i de fall skattskyldighet har inträtt före utgången av år 2004, om inte annat följer av nästa stycke.

Bestämmelserna om eftergift i 56 § tillämpas inte i det fall att den som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva avlider efter utgången av år 2004.

</kgp:law-ref>
<kgp:law-ref>

Regeringens tillkännagivande (2009:126) om tabeller för uträkning av arvsskatt och gåvoskatt.

</kgp:law-ref>

Denna lag har enligt Lag (2004:1341) upphört att gälla vid utgången av år 2004.

I samband därmed meddelas följande övergångsbestämmelser:

Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i de fall skattskyldighet har inträtt före utgången av år 2004, om inte annat följer av nästa stycke.

Bestämmelserna om eftergift i 56 § tillämpas inte i det fall att den som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva avlider efter utgången av 2004.

Inledande bestämmelser

Skatt till staten utgår enligt denna lag för egendom, som förvärvas genom arv eller testamente (arvsskatt) eller genom gåva (gåvoskatt).

För egendom, som förvärvas genom att arv eller försäkringsbelopp avstås enligt 24 eller 25 § lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden, utgår arvsskatt till staten som om förvärvet skett genom testamente efter den avlidne.

<kgp:refblock>

Jfr KF (1963:588) om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss, inf. här nedan – Ang. 2 st. jfr 49 a § – Ang. preskription H 1934:293, 1946:115 (anm. vid 32 §) – I fall som avses i 2 st. beräknas arvsskatten enl. de regler som gällde vid arvlåtarens död och räknas preskriptionstiden från dagen för beslutet om avstående H 1978:203 – Preskription skall av beskattningsmyndigheten självmant beaktas; får åberopas av skattskyldig även om han inbetalt skattebeloppet H 1962:343 – Fråga om skyldighet att erlägga arvsskatt för medel som tagits i anspråk på grund av beslut om permutation av testamente H 1980:70.

</kgp:refblock>

SFS 1994:244

Skattskyldig är den som förvärvar egendomen.

Från skattskyldighet enligt denna lag äro befriade

  • staten;

  • trossamfund som avses i 2 § lagen (1998:1593) om trossamfund, kyrka, samarbetsorgan för sådana juridiska personer samt stiftelse eller sammanslutning som är anknuten till trossamfund och vars verksamhet kan anses utgöra ett led i samfundets verksamhet;

  • stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar;

  • stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock icke där ändamålet är att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter;

  • akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer icke sammanslutning, som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, och ej heller utländsk akademi, stiftelse eller sammanslutning.

<kgp:refblock>

Enl. Lag 1978:922 är Stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond och Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne befriade från skattskyldighet enligt lagen om arvsskatt och gåvoskatt.

Rättsfall, delvis avseende äldre lydelse av 3 §:

Skattebefrielsen för staten ansågs skola tillkomma svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans centralråd och svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse H 1967:215 – Verkan av ändamålsbestämmelser för en genom testamente bildad, till statlig institution, Vitterhetsakademien, överlämnad fond H 1967:334.

Befrielse från skattskyldighet har erhållits: för stipendiefond vid läroverk med företrädesrätt för släkting eller elev från viss församling H 1943:609; för stiftelser eller fonder till förmån för behövande ålderstigna, företrädesvis pauvres honteux 1944:605; 1945:58, 132, 380, 538; 1946:37; 1954:27 (”äldre fröknar, som varit självförsörjande”); jfr 1952:360; för behövande ålderstigna f.d. privatlärarinnor 1945:397; för behövande änkor och barn efter underofficerare vid två angivna regementen 1947:417; för hjälp åt fattiga inom viss församling med företräde för änkor med många oförsörjda barn 1950:143; för frisängar på sjukhus eller sjukhem 1946:316; 1947:76 (med företräde för släktingar och anställda vid visst företag); för föreningen Svenska Röda korset 1946:614; jfr dock 1960:573 anm. här nedan; för föreningen Svenska Blå stjärnan 1947:293; för KFUM:s riksförbund och en lokal KFUM-förening 1948:349; för Magn. Bergvalls stiftelse för understöd åt svenska forskares arbete 1949:672; för stiftelsen Sophiahemmet 1955:515; för diakoniverksamhet i församling 1956:323; 1968:495; för stiftelse att ägas och förvaltas av Frälsningsarméns slumverksamhet (vård åt reumatikersjuka, företrädesvis från ”köpmannakåren”) 1957:696, jfr ang. Frälsningsarmén 1969:141; för legat till Förstamajblommans riksförbund mot folksjukdomarna, att användas för skötsel av vägar m.m. på fastighet där förbundet driver sommarkolonier för barn 1961:301; för Svenska Multipel Skleros-Föreningarnas Riksförbund 1966:509; Inomeuropeisk Mission 1966:561; för legat att användas av kretsloge av IOGT till nykterhetsvårdande verksamhet 1967:346; stiftelse vars avkastning skulle användas till ”kulturminnesvård och annan vetenskaplig forskning” 1968:158; De Handikappades Riksförbund 1970:500; fond för utbildning av ledarhundar 1971:1; De blindas förening 1971:5; jfr 1974:72; Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka 1971:285; fond för främjande av vård av behövande ålderstigna på ett ålderdomshem genom att på olika sätt bereda dem angenäma avbrott i tillvaron 1973:463; Lutherhjälpen tillfallna medel som enl. dess stadgar fick användas endast för ändamål som var skattefritt enl. denna § 1975:607; Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens mission 1980:165; Ersta diakonisällskap för fastighet avsedd att användas som semesterhem för viss kategori av dess personal 1984:32; Förbundet S:t Lukas och Föreningen S:t Lukas i Västerås 1997:498.

Skattebefrielse har ej erhållits: för medel anslagna till Arbetarinstitutsföreningen i Stockholm H 1945:60; till vilo- och rekreationshem för ”äldre damer av medelklassen” 1945:134; till understöd åt vissa mindre bemedlade barnaföderskor 1945:144; till ”behövande fattiga” 1945:432; till ”Bohuslänska fiskarefonden” 1945:630; till Stockholms blindförening 1947:620; till Sveriges Kontoristförenings hjälpfond 1946:436; till stiftelse med ändamål att lämna ”bidrag för självhjälp” åt familjer i viss ställning 1947:278; till Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm 1947:620; till Riksförbundet för Sveriges försvar 1948:543; till fond för understöd åt behövande gamla och sjuka samt till studier, med företrädesrätt för vissa släktmedlemmar (i skatteärendet beräknade till omkr. 100) 1948:788; jfr 1960:532 (anm. vid 38 §); till fond vars avkastning i första hand skulle av en av Svenska Röda Korsets lokalkretsar användas för kretsens sociala verksamhet 1960:573; till luftbevakningsförening att användas för medlemmarnas förströelse m.m. 1959:248; till Samfundet för hembygdsvård samt hembygdsförening 1965:73; till stiftelsen Svenska Missionssällskapet Kyrkan och Samerna 1965:422; till församling för bl.a. verksamhet ”som kommer gamla och unga till glädje och nytta” 1977:392 (äldre lag); till Neurologiskt Handikappades Riksförbund 2000:124.

Ang. bristande överensstämmelse mellan testamente samt stadgar för stiftelse till förmån för ungdom och behövande ålderstigna H 1956:727 – Fråga om med testamentsförordnanden avsetts att huvudsakligen tillgodose intressen som avses i 3 § H 1969:368, 1970:91, 1971:1, 459, 509, 1972:57, 58 – Fråga om sannolikheten för att medel från en i och för sig skattefri fond skulle komma att användas för annat i testamentet angivet ändamål H 1986:464 – Se även rättsfall vid ÄB 11:1.

</kgp:refblock>

SFS 1999:1049

[Upphävd g. Lag (2004:128).]

SFS 2004:128

Om arvsskatt

Skattskyldighetens omfattning

Arvsskatt tas ut för egendom inom eller utom Sverige som efterlämnas av den som vid sin död var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige eller var antingen svensk medborgare eller gift med en svensk medborgare och hade flyttat från Sverige mindre än tio år före dödsfallet.

Arvsskatt tas också ut för följande slag av egendom som efterlämnas av en annan person än som avses i första stycket, nämligen

  1. fast egendom, tomträtt och vattenfallsrätt i Sverige,

  2. i Sverige befintlig lös egendom som är att hänföra till anläggnings- eller driftkapital i förvärvsverksamhet som bedrevs här av den avlidne,

  3. andel i bostadsrättsförening, bostadsförening eller bostadsaktiebolag i Sverige och rätt till royalty och periodiskt utgående förmån från egendom som avses i punkten 2,

  4. svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar, bolag, aktiefonder och rederier, under förutsättning att de efterlämnas av svensk medborgare.

Utlänning, som vid sin död tillhörde främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning, anses inte ha varit bosatt här i riket; ej heller sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, om de vid sin död bodde hos honom och var utlänningar.

<kgp:refblock>

(Tidigare momentindelning slopad g. lagen 1988:1516.)

Rättsfall ang. äldre lydelse: Tillgodohavande på samägt bankkonto (joint account) i USA utgjorde ej tillgång i dödsboet efter avliden delägare i kontot, och efterlevande delägare var ej skyldig att erlägga arvsskatt. Den förra frågan bedömd enligt rätten i vederbörande främmande stat H 1967:175. Jfr 1970:420.

</kgp:refblock>

SFS 1988:1516

Tid för skattskyldighetens inträde

Skattskyldighet inträder, där ej nedan annorlunda stadgas, vid arvlåtarens (testators) död.

<kgp:refblock>

Jfr H 1959:91 (ang. verkan av att testamentstagares dödsbo förklarat sig avstå från dennes rätt).

</kgp:refblock>

Har genom testamente eller annan före dödsfallet tillkommen rättshandling upplåtits hela nyttjanderätten till eller rätt till all ränta, avkomst eller annan förmån av viss egendom och har äganderätten tillfallit annan, inträder skattskyldighet för äganderätten först då rättigheten upphör.

Vad nu sagts skall dock icke gälla

  1. om ägaren förutom sålunda belastad egendom samtidigt erhållit annan egendom, vars värde uppgår till mer än tre gånger den skatt, som belöper å sammanlagda värdet av ägarens förvärv;

  2. om rättigheten upplåtits på viss tid, understigande fem år;

  3. om enligt förordnande i testamente å den belastade egendomen belöpande skatt skall gäldas av dödsboet eller eljest av annan än den egendomen tillfaller; eller

  4. om ägaren senast då skatteärendet i övrigt upptages till avgörande begär, att jämväl hans förvärv skall tagas till beskattning.

Har någon fått sig tillagd ränta till visst belopp eller avkomst till viss angiven storlek, skall, såframt räntan eller avkomsten för år räknat uppgår till minst fem procent av värdet av den belastade egendomen, rättigheten anses omfatta all av egendomen utgående avkastning.

Erlägges i fall, som avses i d), för äganderätten fastställd skatt icke inom tid, varom i 52 § 1 mom. första stycket förmäles, skall meddelat beslut om skattens fastställande icke vidare gälla och skattskyldighet för äganderätten inträda efter vad eljest är stadgat.

<kgp:refblock>

Ang. inträde av skattskyldighet betr. viss del av egendom som makar givit till barn med särskilda förbehåll om avkastningsrätten H 1962:863 – Ang. tiden för skattskyldighet för äganderätt enl. testamente, då annan testamentstagare avsagt sig nyttjanderätten H 1965:503 I – Ang. beräkning av skatt för äganderätten, då avkastningsrätt upphört i förtid genom avstående H 1973:678; då nyttjanderätt upphört i förtid genom avstående mot vederlag H 1989:822 anm. vid 36 § – Stadgandet i 2 st. c) har ansetts tillämpligt på universell testamentstagare; tillika fråga om betydelsen av att domstol vid inregistrering av bouppteckningen efter föregående innehavaren uttalat, att arvsskatt för förvärvet icke då skulle uttagas H 1975:21 – Fråga om skattskyldighet för äganderättsförvärvet inträtt därför att avkastningsrätten upphört eller, då upphörande ej ansågs ha skett, på grund av att egendomen överlåtits H 1976:32 – Äganderätt eller nyttjanderätt? H 1976:530.

</kgp:refblock>

SFS 1958:562

Där jämlikt förordnande i testamente eller annan rättshandling av framtida händelse beror, vem egendom skall tillkomma, eller egendom eljest först framdeles skall tillfalla någon utan att äganderätten under tiden tillkommer annan, inträder skattskyldighet för äganderätten vid tiden för förvärvet.

Är för tid efter förvärvet av äganderätten upplåten rättighet, som avses i 6 §, inträder skattskyldighet för äganderätten efter vad i nämnda paragraf stadgas.

<kgp:refblock>

H 1945:223; 1946:360; 1950:64, 546; 1951:152; 1960:42; 1963:243; 1966:296; 1971:512; 1973:614; 1974:166 – Jfr H 1950:260 anm. vid 36 §.

</kgp:refblock>

Skall jämlikt 3 kap. ärvdabalken eller på grund av testamente egendom, som tillfallit någon med fri förfoganderätt, därefter övergå å annan eller å flera efter varandra, inträder skattskyldighet för senare förvärv, då föregående innehavares rätt upphör. I fall av avstående från arv enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken inträder skattskyldighet för den avstående först vid den efterlevande makens död.

Vad sålunda stadgas äger tillämpning jämväl då genom testamente viss egendom tillagts två eller flera efter varandra under villkor att egendomen skall oförminskad övergå från den ene till den andre.

I fall, som avses i denna paragraf, skall vad i 7 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

<kgp:refblock>

Jfr 24 § – Fideikommiss eller livstidsnyttjanderätt? H 1945:642 – Fri förfoganderätt eller avkomsträtt resp. nyttjanderätt? H 1962:852; 1965:62; 1966:342; 1980:25.

</kgp:refblock>

SFS 1987:1206

Har genom testamente nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån tillagts två eller flera efter varandra, inträder skattskyldighet för senare innehavares förvärv av rättigheten då föregående innehavares rätt upphör.

Skall eljest rätt, som nu avses, tillkomma någon först framdeles, inträder skattskyldighet vid tiden för förvärvet.

<kgp:refblock>

Frågor ang. framskjutna förvärv H 1949:773; 1952:305; 1967:389 – Se även 1974:240.

</kgp:refblock>

Beräknande av skattepliktig lott

Arvsskatt utgår efter värdet av skattskyldigs lott.

1 mom.

Såsom arvinges eller testamentstagares lott anses vad enligt lag och testamente å honom belöper av behållningen i dödsboet eller i sådan kvarlåtenskap, varom förmäles i 4 § andra stycket 1–4; dock skall, där i skatteärendet föreligger arvskifte, den däri gjorda fördelningen efter vad i 16 § stadgas lända till efterrättelse.

Behållningen beräknas med ledning av bouppteckning eller, där skatten uttages efter deklaration, med ledning av denna.

2 mom.

Skall enligt förordnande i testamente skatt för legat gäldas av dödsboet, anses den del av behållningen, som åtgår till skatt för legatet, utgöra en särskild lott (skattelott), dock icke där mottagaren av legatet jämväl är arvinge eller universell testamentstagare eller skattskyldighet för legatet inträder senare än vid testators död.

Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl vad som tillfaller någon enligt bestämmelserna i 104 § andra stycket nämnda lag. Hälften av vad som tillfaller försäkringstagarens make i egenskap av förmånstagare är fritt från skatt.

Vidare skall

  1. där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

  2. där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom, vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, får likväl från värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade inte överstiger 2 500 kronor per år.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring stadgas i 58 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagarförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som motsvarar statens grupplivförsäkring, även om förmånen inte utgår på grund av försäkring.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom eller är fråga om en sådan försäkring som – om den inte hade varit utländsk – skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket a), tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde stycket andra meningen.

Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

Skattskyldighet föreligger inte för rätt till pension på grund av pensionssparavtal enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. När behållning på pensionssparkonto skall tas upp som en tillgång i dödsboet och avskattning skall ske enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen skall behållningen tas upp till halva värdet.

<kgp:refblock>

Rättsfall ang. äldre lydelse av denna §: Med hänsyn till äktenskapsförord ansågs, att efterlevande maken inte skulle haft giftorätt i utfallande försäkringsbelopp, om dessa hade ingått i den avlidna makens kvarlåtenskap H 1980:490 – Ang. tillämpning av 1 st. p. 3 då den efterlevande erhållit hela kvarlåtenskapen enl. GB 13:12 2 st. H 1980:34 – Vid beräkning enl. 1 st. p. 3 beaktades även förvärv, som enl. p. 1 ej var att anse som arvfallen egendom, och förvärv, som av annan anledning var fria från arvsskatt; även fråga om hur giftorättsandelen skulle fördelas mellan de förmånstagarförvärv som beskattades H 1980:687 – Ang. efterlevande makes förmånstagarförvärv se även rättsfall vid 15 § 1 mom. – Ömsesidig försäkring av kompanjoner H 1942:61 – Ang. avdrag för ett såsom ”livränteskuld” betecknat belopp H 1945:595 – Ang. tillämpning på förmånstagare av 4 st. (äldre lydelse) H 1945:601 – Fråga om tillämpning av 4 st. betr. förvärv, som på grund av 104 § 2 st. försäkringsavtalslagen tillfallit laglottsberättigad H 1978:581 – Ang. s.k. ledareförsäkring H 1948:735 – Ang. verkan av att dödsbodelägare avstått del av förmånstagarrätt H 1956:648; 1966:549; jfr rättsfall vid 11 § – Fråga om skattskyldighet inträtt vid försäkringstagares död för försäkring, som tagits å hustruns liv med arvingarna som förmånstagare H 1957:36 – Fråga om förmånstagare erhållit förfoganderätten över försäkring vid försäkringstagarens död H 1970:529 II, 1977:587; i sistnämnda fall även fråga om premiebelopp som återbetalats till den del det belöpte på tid efter dödsfallet; 1978:120 – Fråga om förmånstagarförordnande återkallats m.m. H 1966:355 – Frågor i övrigt om arvsskatt för förmånstagarförvärv H 1968:586; 1970:529 – Förmånstagare ej skattskyldig, då hans rätt var grundad ej blott på försäkringsavtalet utan även på ett i samband med hemskillnad träffat bodelningsavtal H 1976:629 – Förmånstagarförordnande jämkat till förmån för laglottsberättigad delägare i dödsbo med brist H 1978:329 – Vid beräkning enl. 1 st. sista meningen beaktades tjänstegrupplivförsäkring med den efterlevande maken och barnen som förmånstagare H 1979:430 – Att förmånstagare efter TR:ns skattebeslut övertagit betalningsansvaret för dödsboets gäld kunde ej beaktas H 1984:438 – Ang. förmånstagares partiella avstående H 1984:654 anm. vid 11 § 1 mom. – Återbäring, som utfallit på pensionsförsäkring, skulle tas upp som fordran bland tillgångarna i bouppteckning, medan inkomstskatten på återbäringen skulle tas upp som skuldpost H 1994:119.

</kgp:refblock>

SFS 1999:1233

1 mom.

Vid beräknande av behållning i dödsbo iakttages

  1. att bland boets tillgångar inräknas egendom, vartill den avlidne på livstid haft i 8 § första stycket avsedd rätt;

  2. att bland boets tillgångar icke inräknas egendom, vilken av den avlidne innehafts med sådan rätt, som avses i 8 § andra stycket;

  3. att avdrag må ske för begravnings- och bouppteckningskostnad;

  4. att bland boets skulder icke må inräknas;

    1. gäld, för vilken under 2) avsedd egendom på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar;

    2. belopp, som skall betalas i arvsskatt.

2 mom.

Vid beräknande av behållning i kvarlåtenskap, som avses i 4 § andra stycket, får avdrag från värdet av den skattepliktiga egendomen göras endast för de skulder som kan hänföras till egendomen, såsom skulder på grund av förvärv, förbättring, reparation eller underhåll av den skattepliktiga egendomen eller, om fråga är om förvärvsverksamhet, lönekostnader, skatter och avgifter som belöper på förvärvsverksamheten.

Har äganderätt eller annan rätt till egendom genom testamente tillagts två eller flera personer att samtidigt av dem åtnjutas, skall för envar beräknas andel i rätten efter huvudtalet, där icke annan fördelning blivit i testamentet bestämd.

<kgp:refblock>

Jfr H 1967:389 och 1974:240, båda anm. vid 9 §.

</kgp:refblock>

1 mom.

Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make, beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods. Den efterlevande makens andel skall dock beräknas i enlighet med en bodelningshandling som ges in i skatteärendet under förutsättning att bodelningen förrättats enligt lag. Med bodelning likställs det fall att i skatteärendet föreligger

  1. skriftligt avtal, varigenom efterlevande make och de som vid avtalstillfället, näst denne, har rätt till arv eller testamente, enligt lag har bestämt vad som skall tillkomma den efterlevande med äganderätt och med fri förfoganderätt,

  2. skriftlig uppgift, utvisande att efterlevande make framställt sådan begäran som avses i 12 kap. 2 § äktenskapsbalken, eller

  3. dom eller avtal mellan efterlevande make och sådan efterarvinge eller testamentstagare som avses i punkten 1, vari 12 kap. 3 § äktenskapsbalken tillämpats.

Är äldre giftermålsbalken tillämplig å förmögenhetsförhållandena i boet, beräknas den andel, som tillfaller efterlevande make såsom fördel, giftorätt och morgongåva, till hälften av den gemensamma behållningen i boet, där den inte enligt lag annorlunda bestämts vid boskifte och däröver i skatteärendet föreligger behörigen upprättad handling. Med boskifte likställs sådant avtal som avses i första stycket 1.

För efterlevande makes sålunda beräknade andel erlägges ej arvsskatt.

När efterlevande makes enskilda egendom enligt 20 kap. 4 § ärvdabalken antecknas i bouppteckning, skall vid dess värdering 20–27 §§ äga motsvarande tillämpning.

1 a mom.

I bouppteckningen eller i särskild handling som ges in tillsammans med bouppteckningen skall anges

  1. om den efterlevande maken i fall som avses i 15 § 1 mom. första stycket med tillämpning av 12 kap. 2 § äktenskapsbalken erhållit mindre än hälften av giftorättsgodset,

  2. om den efterlevande makens enskilda egendom med tillämpning av 10 kap. 4 § äktenskapsbalken ingått i sådan delning som avses i 15 § 1 mom. första stycket, eller

  3. om någon, som är bröstarvinge till den först avlidne maken men inte till den efterlevande maken, vid den först avlidne makens död avstått från sitt arv till förmån för den efterlevande maken.

Sådan handling som avses i första stycket skall ges in tillsammans med bouppteckningen. Om handlingen upprättas efter det att bouppteckningen getts in men innan beslut meddelats om fastställande av skatt, skall handlingen ges in till Skatteverket.

2 mom.

Har kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make såsom arvinge och har vid dennes död den först avlidnes arvingar rätt till andel i den efterlevandes bo, beräknas denna andel till hälften, om inte annat sägs i andra–fjärde styckena.

Andel som nu sagts skall bestämmas med tillämpning av 3 kap. 2 § tredje stycket ärvdabalken, om

  1. makarna eller någon av dem ägde enskild egendom vid den först avlidne makens död,

  2. den först avlidne genom testamente så förordnat att något av kvarlåtenskapen vid dennes död tillföll annan än den efterlevande maken,

  3. den först avlidne efterlämnade bröstarvinge som inte är den efterlevande makens bröstarvinge och denne inte avstod från sin rätt till arv till förmån för den efterlevande maken eller

  4. den efterlevande makens andel efter den först avlidne maken i fall, som avses i 15 § 1 mom. första stycket, enligt lag blivit bestämd till annat än hälften av boet.

Har den andel i den sist avlidne makens bo som tillkommer den först avlidnes arvingar vid delningsförrättning blivit enligt lag bestämd till annat än hälften av boet och föreligger i skatteärendet i behörig ordning upprättad handling över förrättningen, skall andelen bestämmas i enlighet med denna.

Ett ytterligare undantag från första stycket följer av 3 kap. 8 § ärvdabalken.

I fall, som avses i 12 kap. 1 § ärvdabalken, skall vad i första–fjärde styckena stadgas äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av testamente, varom fråga är.

I bouppteckning skall anges om den avlidne tidigare varit gift och om det finns efterarvingar till den avlidnes tidigare bortgångne make. I sådant fall skall bouppteckning och, i förekommande fall, delningshandling avseende den först avlidnes dödsbo ges in till Skatteverket.

3 mom.

En sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 1, 1 a och 2 mom. skall vid ingivandet vara åtföljd av styrkt avskrift eller styrkt kopia. Inges ej avskrift eller kopia, skall sådan göras på bekostnad av dödsboet eller den skattskyldige. Avskriften eller kopian förvaras hos Skatteverket.

SFS 2003:646

Om bodelning skall äga rum enligt sambolagen (2003:376), skall den andel som skall tillfalla den avlidnes sambo vid fördelning av bostad och bohag beräknas till hälften av den behållna egendomen om inte annat följer av 18 § andra stycket nämnda lag eller andelen blivit enligt lag annorlunda bestämd vid bodelning över vilken i behörig ordning upprättad handling föreligger i skatteärendet.

För sambons sålunda beräknade andel erläggs inte arvsskatt.

När en sådan handling som avses i första stycket ges in till Skatteverket gäller vad som stadgas i 15 § 3 mom.

SFS 2003:646

Föreligger i skatteärendet i behörig ordning upprättad arvskifteshandling, skola arvingars och universella testamentstagares lotter beräknas enligt skifteshandlingen med tillämpning av däri angivna värden, dock icke där i 15 eller 15 a § avsedd delning av boet skett annorlunda än enligt lag eller universell testamentstagares lott enligt skifteshandlingen utgör större del av kvarlåtenskapen än i testamentet bestämts. Om i skifteshandling angivits grunden för blivande delning av från skiftet undantagen egendom ävensom dess värde, skall jämväl sådan egendom anses fördelad å lotterna enligt angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testamentstagares sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som återstår av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, 20–23 och 27 §§ stadgas, sedan därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 § skattefria andel eller efterlevande sambos enligt 15 a § skattefria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelott och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom, skola lotterna bestämmas såsom om det belopp, varmed deras sammanlagda värde understiger dödsbobehållningen efter nu nämnd avräkning, uppdelats å lotterna i förhållande till deras storlek.

När skifteshandling ges in till Skatteverket gäller vad som stadgas i 15 § 3 mom.

<kgp:refblock>

Jfr H 1943:305 (ang. efter inregistrering av bouppteckning vunnen upplysning om dessförinnan lämnat medgivande i fråga om rätt enl. testamente) – Ang. överenskommelse rörande grunderna för blivande bodelning och arvskifte H 1947:369. Jfr 1961:547 anm. vid 15 § 1 mom. – Fråga om arvsförskott vid skifte beräknats enl. lag H 1951:158 – Vid provisoriskt arvskifte har tillämpats testamentarisk föreskrift om avräkning av arvsförskott H 1953:233 – Frågor om tillämpning av åberopad bodelningshandling och om avräkning av arvsförskott H 1953:273; 1955:257 – Ang. frågan om hänsyn skall tas till partiellt avstående från arvs- eller testamentslott se rättsfall vid 11 § – Fråga om sist avliden make med laga verkan avstått från sin rätt enligt inbördes testamente H 1968:49 – Ang. bestämmande av arvsskatt utan hänsyn till arvskifte H 1968:563 – Ej hinder att beakta arvskifte när vissa universella testamentstagare fått större lotter till följd av andra sådana testamentstagares partiella avståenden H 1984:474 – Se även H 1973:581 anm. vid 15 § 1 mom. samt rättsfall vid 51 §.

</kgp:refblock>

SFS 2003:646

För företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom. eller av sådan handling, som avses i 15 a §, eller av arvskifteshandling skall Skatteverket medge anstånd med skattens fastställande, om arvinge, universell testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutor gör framställning om det i samband med ingivande av bouppteckning för inregistrering.

Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det belopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen senast skolat vara ingiven.

Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteckningens registrering.

På framställning av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutor i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 § 1 eller 2 mom. eller 15 a §, eller av arvskifte anstånd beviljas med avlämnande av deklaration, därvid bestämmelserna i första och andra styckena skola äga motsvarande tillämpning.

Mot bevis att påförd skatt blivit betald skall säkerheten återställas till den som nedsatt den. Om säkerheten minskat genom borgensmans död eller av annan orsak och inte efter anmaning annan godtagbar säkerhet lämnas, skall Skatteverket förklara att beviljat anstånd inte längre skall gälla.

SFS 2003:646

Har, då beslut om fastställande av skatt skall meddelas, ej kunnat utrönas, huruvida den döde efterlämnat arvinge, som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arvet, skall ändock lott beräknas tillkomma arvinge, om vilken kännedom sålunda saknas.

Är utrönt, att arvingar finnas, men äro arvingarna eller en del av dem icke kända till antalet, skall vad som tillkommer sådana arvingar inom varje gren beskattas såsom en lott.

1 mom.

Arvs- eller testamentslott, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas med gåva, som arvingen eller testamentstagaren erhållit av den avlidne, under förutsättning att skattskyldighet för gåvan inträtt vid dödsfallet eller inom tio år dessförinnan. Har den avlidne till arvingen eller testamentstagaren överlämnat handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, skall, i den mån gåvan icke före dödsfallet blivit fullbordad, sammanläggning äga rum även om handlingen överlämnats mer än tio år före dödsfallet. Skatten å arvs- eller testamentslotten skall utgå efter den eller de procentsatser som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för de sammanlagda förvärven samt arvs- eller testamentslotten utgjort den högst beskattade delen därav.

Lott, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till senare tidpunkt än dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas med annan från samme arvlåtare (testator) härrörande arvs- eller testamentslott, för vilken skattskyldighet inträtt inom tio år före den tidpunkt, då skattskyldighet för förstnämnda lott inträdde; och skall skatten beräknas med tillämpning av de i första stycket stadgade grunderna. Detsamma skall gälla, där arvingen eller testamentstagaren av arvlåtaren (testator) erhållit gåva, för vilken skattskyldighet inträtt inom tid som nu är sagt.

2 mom.

Utgöres arvs- eller testamentslott av egendom, för vilken jämlikt 8 § första stycket skattskyldighet är att hänföra till senare tidpunkt än arvlåtarens (testators) död, och har mottagaren av lotten, medan föregående innehavare förfogade över egendomen, erhållit gåva av denne, skall, med tillämpning i övrigt av föreskrifterna i 1 mom., vid skattens beräkning lotten sammanläggas med sådan gåva, där ej mottagaren såsom arvinge eller testamentstagare efter föregående innehavaren erhåller egendom till högre värde än nämnda lott.

Inträder för gåvan skattskyldighet senare än för lotten, skall vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning vid beskattning av gåvan.

3 mom.

Har givare förbehållit sig nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån av bortgiven egendom, skall, ändå att sådant förbehåll icke föranlett beskattningens uppskjutande, vid tillämpning av denna paragraf så anses som om skattskyldighet inträtt först då den givaren förbehållna rättigheten upphörde.

Förvärv, som avses i 12 § och 37 § 2 mom., skola sammanläggas med annat förvärv allenast i den mån de ej äro skattefria jämlikt 12 §.

4 mom.

Bouppteckning skall vid ingivandet vara åtföljd av skriftlig uppgift angående i denna paragraf avsett tidigare förvärv eller försäkran att sådant förvärv ej förekommit. Enahanda uppgifter eller försäkran skall lämnas i deklaration angående arvfallen eller testamenterad egendom.

5 mom.

Värdering av egendomen

Vid uppskattning av egendom skall lända till efterrättelse i bouppteckning eller, där skatt uttages efter deklaration, i denna upptaget värde, så framt icke föreskrifterna i 21, 22 eller 23 § föranleda åsättande av annat värde. Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som av arvlåtaren stiftats genom testamente, uppskattas enligt i 23 § meddelade föreskrifter.

Att i vissa fall skatt skall utgå efter lägre värde än nu sagts, därom stadgas i 27 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 21–27 §§ skall vad som föreskrives om fastighet äga motsvarande tillämpning i fråga om byggnad som är lös egendom.

SFS 1973:1104

Uppskattningen sker med hänsyn till förhållandena vid tiden för skattskyldighetens inträde.

Där jämlikt 19 § skatt skall beräknas efter sammanlagda värdet av skilda förvärv, uppskattas det tidigare förvärvet med hänsyn till förhållandena vid den i fråga om sistnämnda förvärv för varje särskilt fall angivna tiden.

<kgp:refblock>

Ang. 2 st. jfr H 1953:51, anm. vid 19 § 1 mom.

</kgp:refblock>

1 mom.

Som värde av fast egendom vid den tidpunkt, som avses i 21 §, skall gälla det föregående årets taxeringsvärde om inte bestämmelserna i 2 eller 3 mom. föranleder annat. Finns det sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken skall dessa tas upp särskilt. Bestämmelserna i 23 § F om värdesättning av lös egendom tillämpas vid värderingen.

2 mom.

Har fast egendom efter den tidpunkt som näst föregående års taxeringsvärde avsett, sjunkit i värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan sådan händelse eller genom borttagande av byggnad eller annan anläggning på egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av verksamhet i vilken egendomen använts, eller av annan liknande anledning, skall på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor, efter verkställd utredning, egendomen åsättas särskilt värde till ledning för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt.

Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett på fast egendom eller dess värde annars höjts till följd av ny-, till- eller ombyggnad eller väsentlig förändring av verksamhet, vari egendomen använts, eller annan liknande anledning, får egendomen för ändamål enligt första stycket, åsättas särskilt värde.

Fast egendom som inte har särskilt taxeringsvärde skall också värderas till ledning för arvsskattens bestämmande. Värdering behövs dock inte om det är uppenbart att egendomens värde inte överstiger 50 000 kronor.

Värdering enligt detta moment görs av Skatteverket.

Vid värderingen skall hänsyn tas till egendomens beskaffenhet vid den tidpunkt som avses i 21 §. Värdet skall uppskattas enligt de grunder som gäller för bestämmande av taxeringsvärde året före det år då denna tidpunkt inföll. Föreskrifterna i 22 § 1 mom. andra och tredje meningarna skall därvid tillämpas. Skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor skall lämna Skatteverket de upplysningar som behövs för prövning av ansökningen. Verket får även besluta om besiktning av egendomen. Har ärendet tagits upp på ansökan, får dock sådant beslut fattas endast om sökanden åtar sig att betala kostnaderna för besiktningen.

Skatteverkets beslut enligt detta moment får inte överklagas.

3 mom.

Ingår fast egendom enligt inkomstskattelagen (1999:1229) i en näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i 4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Vad nu har sagts gäller även sådan egendom som enligt punkt 2 sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen om statlig förmögenhetsskatt skulle anses som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet. Vid tillämpningen av den upphävda lagen om statlig förmögenhetsskatt skall vad som där sägs om rörelse och jordbruksfastighet gälla sådan rörelse som avses i 2 kap. 24 § inkomstskattelagen.

Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall som taxeringsvärde anses det värde som enligt 1 eller 2 mom. skall ligga till grund för beräkning av arvsskatt.

SFS 2003:1199

Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A.

Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas, i den mån ej annat följer av 20 § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

B.

Aktier som är inregistrerade vid inländsk börs eller noteras på utländsk börs, andelar i investeringsfonder samt andra värdepapper än aktier som omsätts marknadsmässigt och är av det slag som anges i 48 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) tas upp till 75 procent av det noterade värdet.

Aktier som inte är av det slag som avses i första stycket men som är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet.

Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.

Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värderingen.

Aktier som inte omfattas av bestämmelserna i första–tredje styckena samt andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, varvid dock följande skall iakttas. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som ingår i en näringsverksamhet beräknas – under förutsättning att verksamheten är sådan som avses i 2 kap. 24 § inkomstskattelagen – tillgångarnas värde med tillämpning av reglerna i F tredje stycket; vid gåva dock under den ytterligare förutsättningen att de i 43 § tredje stycket angivna kraven iakttagits. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som avses i första–tredje styckena, skall värdet av dessa tillgångar anses motsvara vad som skulle tas upp vid en tillämpning av bestämmelserna i första–fjärde styckena.

Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första–tredje och femte styckena tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.

C.

Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å tid, som avses i 21 §. Är fordringen ej förfallen och skall ränta därå ej beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen till belopp, som utgör dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade tabellen I.

Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran anses icke utgöra tillgång. Den omständigheten att gäldenären är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens uppskattande enligt andra grunder än som eljest äro tillämpliga.

Medel, för vilka uppskov med inkomstbeskattning åtnjutes enligt bestämmelserna om skogskonto, upphovsmannakonto, uppfinnarkonto eller investeringskonto för skog, tas upp till halva värdet. Har medel satts av till fond för särskilt ändamål enligt föreskrift i lag eller annan författning och har avdrag vid inkomstberäkningen medgetts för avsättningen, får halva det avsatta beloppet tas upp som skuld.

D.

För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller annan förmån uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den senast för helt år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III. Om livränta på grund av försäkring skall utgå så länge någon är i livet, dock längst under viss tid, eller skall börja utgå framdeles, beräknas värdet enligt försäkringstekniska beräkningsgrunder med iakttagande av föreskrifterna i denna paragraf. Där rättighet, som belastar viss egendom, ej är på nyss angivet sätt bestämd, anses årliga värdet utgöra fem procent av det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock att, där rättighet avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som prövas skäligt.

Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten för helt år motsvarar.

Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

E.

Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på checkar, utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattskyldighetens inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke beräknas efter denna grund, bestämmer regeringen eller den myndighet regeringen förordnar, hur beräkningen skall ske.

F.

Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett värde som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det värde som föreningens eller bolagets fastighet skall tas upp till enligt 22 § och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt senaste bokslut.

Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antas ha betingat vid en med tillbörlig omsorg skedd försäljning, som föranletts av boets avveckling.

Vid värderingen av en näringsverksamhet eller en del av en näringsverksamhet tillämpas – under förutsättning att verksamheten är sådan som avses i 2 kap. 24 § inkomstskattelagen (1999:1229) – bestämmelserna i 4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

SFS 2004:48

Har egendom tillfallit någon med i 8 § första stycket avsedd rätt, uppskattas denna såsom om egendomen bekommits med äganderätt.

Sådan rätt till egendom, som omförmäles i 8 § andra stycket, uppskattas såsom nyttjanderätt.

<kgp:refblock>

Ang. beräkning av kapitalvärdet utav nyttjanderätt till fideikommissfastighet resp. rätt till avkastning av fideikommisskapital H 1946:194 – Se rättsfall vid 8 §.

</kgp:refblock>

Häftar vid egendom förpliktelse på grund av nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, skall egendomens värde minskas med rättighetens kapitalvärde. Har rättigheten för livstid tillagts två eller flera efter varandra, skall vid avräkningen kapitalvärdet bestämmas efter den yngstes levnadsålder.

<kgp:refblock>

Jfr H 1943:132 anm. vid 11 § 1 mom. – Ang. förpliktelse på grund av uppburen förskottshyra H 1971:193 (plenum) – Ang. avdrag för värdet av skogsavverkningsrätt som givare av fastighet förbehållit sig H 1983:299.

</kgp:refblock>

Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av egendoms värde.

Om en skattskyldig påkallar tillämpning av sådant särskilt värde av fast egendom som avses i 22 § 2 mom. första eller tredje stycket, skall erforderligt anstånd med skatteärendets avgörande lämnas när ansökan om åsättande av särskilt värde av egendomen blivit gjord.

Till ledning för värdering av aktier, obligationer och därmed jämförliga värdehandlingar som är börsnoterade eller annars omsätts på kapitalmarknaden skall företes intyg av bank, mäklare eller annan sakkunnig.

Skatteverket får, där särskild anledning föreligger, förordna lämplig person att verkställa uppskattning av lös egendom till ledning för dess värdering. Förordnande som nu sagts får efter överklagande meddelas av rätten. Det åligger skattskyldig eller den, som för skattskyldig har hand om egendom, att hålla egendomen tillgänglig för besiktning samt att tillhandagå förrättningsmannen med upplysningar och annan utredning. Ersättning åt förrättningsmannen betalas, om egendomen ingår i dödsbo, av boet och annars av den för egendomen skattskyldige.

<kgp:refblock>

Lag (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt inf. efter lagen 1999:1229. Bih.

Jfr 20 § 3 st. – Ang. beräkning av goodwillvärde (vid gåva) H 1948:785.

</kgp:refblock>

SFS 2003:646

Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets taxeringsvärde avsett, väsentligt nedgått i värde på grund av allmän förändring i det ekonomiska läget eller har å börs eller eljest i marknaden noterad aktie, obligation eller därmed jämförlig värdehandling efter den tidpunkt, som avses i 21 §, nedgått i värde med en fjärdedel eller mera och uppgår, därest egendomen uppskattas efter ovan i denna lag stadgade grunder, skatten för sådana lotter i boet, om vilkas beskattande är fråga, till sammanlagt minst 3 000 kronor, må regeringen, såframt det finnes uppenbart att utgörandet av skatt efter nämnda beräkningsgrunder skulle verka oskäligt betungande, på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor medgiva, att skatten skall utgå efter lägre värde än det, vartill egendomen eljest skall uppskattas.

Ansökan som i denna paragraf sägs skall för att kunna upptagas till prövning vara till regeringen ingiven innan beslut om skattens fastställande meddelas.

<kgp:refblock>

Jfr 20 § 3 st.

</kgp:refblock>

SFS 1974:857

Skattens bestämmande

Till klass I hänföras efterlevande make, sambo, barn, avkomling till barn, make och sambo till barn och efterlevande make eller sambo till avlidet barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren.

På lott som tillkommer den avlidnes efterlevande make eller sambo tas arvsskatt inte ut. Som skattefritt avdrages från lott som tillkommer annan i klass I 70 000 kronor och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass III, 21 000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdrages ytterligare 10 000 kronor för varje helt år eller del därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnås.

Styvbarns- och fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda tillfällen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som avses i klass I eller III.

Till klass III hänföras

  • landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

  • stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

  • stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

  • registrerad understödsförening;

  • sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

  • folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal,

  • där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

 

Klass I

 

Skattepliktig lott, kr.

 

Arvsskatt, kr.

 
 

–300 000

 

10 %

 

inom skiktet;

 

300 000–600 000

 

30 000+20 %

 

”   ”   ;

 

600 000–

 

90 000+30 %

 

”   ”   .

 

Klass II

 
 
 

Skattepliktig lott, kr.

 

Arvsskatt, kr.

 
 

–70 000

 

10 %

 

inom skiktet;

 

70 000–140 000

 

7 000+20 %

 

”   ”   ;

 

140 000–

 

21 000+30 %

 

”   ”   .

 

Klass III

 
 
 

Skattepliktig lott, kr.

 

Arvsskatt, kr.

 
 

–90 000

 

10 %

 

inom skiktet;

 

90 000–170 000

 

9 000+20 %

 

”   ”   ;

 

170 000–

 

25 000+30 %

 

”   ”   .

 

<kgp:refblock>

Tidigare lydelse av 28 § enl. Lag 1982:1191, som trädde i kraft 1 jan. 1983 och även innehöll:

Äldre bestämmelser gäller fortfarande om skattskyldighet inträtt dessförinnan.

Vid ändring av 28 § g. Lag 1980:1056, som trädde i kraft 1 jan. 1981, meddelades dessa övergångsbestämmelser:

Äldre bestämmelser gäller fortfarande om skattskyldighet inträtt dessförinnan. Bestämmelserna i 28 § tillämpas dock först om skattskyldighet inträtt efter 1981 års utgång.

<kgp:law-ref>

Vid ändr. av 28 § g. KF 1970:174, som trädde i kraft 1 jan. 1971, meddelades dessa övergångsbestämmelser:

</kgp:law-ref>
<kgp:law-ref>

1. Äldre bestämmelser om arvsskatt och gåvoskatt gäller fortfarande om skattskyldighet inträtt före d. 1 jan. 1971.

2. Även om skattskyldighet inträtt efter d. 31 dec. 1970 tillämpas 28 § i dess lydelse enligt förordningen (1952:246) angående ändrad lydelse av 28 och 38 §§ förordningen d. 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt vid beräkning av skatt för dels arvslott eller testamentslott, om arvlåtare eller testator avlidit före d. 1 jan. 1959, dock ej när fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen med i 8 § första stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före d. 1 jan. 1959, dels fideikommiss, som instiftats för obegränsad tid. KF 1974:312.

3. Bestämmelserna i 12 § fjärde stycket förordningen i dess lydelse enligt förordningen (1955:85) angående ändrad lydelse av 12 § förordningen d. 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt om rätt till skattefrihet för pension, som utgår på grund av pensionsförsäkring, tillämpas även efter d. 31 dec. 1970, om försäkringstagaren avlidit före d. 1 jan. 1959 eller utbetalning på grund av försäkringen skett till förmånstagare före sistnämnda dag. I sådant fall tillämpas 28 § i dess lydelse enligt förordningen (1952:246) angående ändrad lydelse av 28 och 38 §§ förordningen d. 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt vid beräkning av skatt för vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare till annan försäkring än pensionsförsäkring.

4. I fråga om fall där skattskyldighet inträder efter denna förordnings ikraftträdande äger övergångsbestämmelserna i förordningen (1958:562) angående ändring i förordningen d. 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt ej tillämpning.

</kgp:law-ref>

När universell testamentstagare är befriad från arvsskatt, skall skatt ej heller utgå för legataries skattelott H 1944:605; detta gäller även om behållningen ej förslår till någon lott åt den universelle testamentstagaren 1976:552 – Ang. 4 st. H 1980:121 – Gåvoskatt bestämd enl. den före 1959 gällande lydelsen av 28 § för en före 1959 fullbordad gåva för vilken skattskyldighet inträtt 1982 H 1986:565 – Sambos barn ansågs ej som styvbarn H 1995:388 – Finskt krigsbarn ansågs som fosterbarn H 1996:490.

</kgp:refblock>

SFS 2003:1198

[har upphävts genom förordning (1974:312).]

SFS 1974:312

Där någon bekommit egendom, för vilken jämlikt 8 § första stycket skattskyldighet inträtt senare än vid arvlåtarens (testators) död, beräknas skatten efter skyldskapsförhållandet mellan tillträdaren och föregående innehavaren, därest skatten vid sådan beräkning blir lägre än om den bestämmes efter skyldskapsförhållandet mellan tillträdaren och arvlåtaren (testator).

Då fideikommiss, som genom testamente eller gåvobrev instiftats för obegränsad tid, övergår från en till annan, erlägges arvsskatt beräknad efter skyldskapsförhållandet mellan tillträdaren och närmast föregående innehavaren.

<kgp:refblock>

Ang. inbördes testamente med föreskrift om sekundosuccession men med rätt för den efterlevande att annorledes förordna H 1963:382, 1973:19.

</kgp:refblock>

SFS 1970:174

Till ledning vid uträknandet av skatt enligt denna lag utfärdar regeringen erforderliga tabeller.

<kgp:refblock>

Cirk (1992:79) med tabeller för uträkning av arvsskatt och gåvoskatt. Används då skattskyldigheten inträtt efter 1991 års utgång. Om skattskyldigheten inträtt under år 1991 används tabellerna i Cirk 1991:100, om den inträtt under åren 1988–1990 tabellerna i Cirk 1988:70, om den inträtt under år 1987 tabellerna i Cirk 1987:19 och om den inträtt under åren 1983–1986 tabellerna i F 1983:6.

</kgp:refblock>

SFS 1974:857

Efterbeskattning

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

  1. kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

  2. testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

  3. genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom., 15 a § eller 16 §;

  4. omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning;

  5. kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits;

  6. kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 19 §;

  7. klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses i 18 §;

  8. kunskap vunnits om att sådan delning som avses i 15 § 1 a mom. har skett;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning ske med sålunda felande belopp.

<kgp:refblock>

Ang. preskription av arvsskatt i anledning av tilläggsbouppteckning H 1946:115; jfr rättsfall vid 1 § – H 1949:762 anm. vid 51 § – Att lösöret på auktion efter skattens fastställande inbringat väsentligt mer än det i bouppteckningen upptagna beloppet föranledde ej, att tilläggsbouppteckning skulle upprättas; frågan om högre arvsskatt borde uttagas skulle i stället prövas genom besvär över skattebeslutet H 1981:300 – Ang. d) H 1984:176.

</kgp:refblock>

SFS 1987:1206

Särskilda bestämmelser om beskattning i fall av dödsbos konkurs

1 mom.

Där dödsbo, vari finnes skattepliktig behållning, avträtts till konkurs, skall för egendom, som hör till konkursboet, utgå arvsskatt endast i den mån i konkursen uppkommer överskott, som jämlikt konkurslagen överlämnas till gäldenärens rättsinnehavare.

Egendom, varav sådant överskott utgöres, uppskattas sådan den befanns vid överlämnandet till gäldenärens rättsinnehavare; och räknas med tillämpning i övrigt av vad i denna lag stadgas vid skattens bestämmande överskott såsom behållning i dödsboet.

Vad nu stadgats skall gälla jämväl då arvlåtaren (testator) vid sin död var i konkurs.

Om anstånd jämlikt 17 § blivit beviljat, skall, där dödsboet avträdes till konkurs, anståndet anses förfallet och ställd säkerhet återlämnas.

2 mom.

Uppkommer efter konkursens avslutande för konkursboet ytterligare tillgång, som jämlikt konkurslagen överlämnas till gäldenärens rättsinnehavare, skall i tillämpliga delar gälla vad i 32 § stadgas om efterbeskattning.

3 mom.

Har inom ett år från det att Skatteverket meddelat beslut i skatteärendet dödsbo avträtts till konkurs, har dödsboet eller skattskyldig rätt att återfå betald skatt. Uppkommer i konkursen överskott, skall skatt utgå enligt föreskrifterna i 1 och 2 mom.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts görs skriftligen och tas upp av Skatteverket.

SFS 2003:646

Beslutande myndighet m.m.

Rubriken har denna lydelse enl. SFS1941-0416

Beslut i fråga om arvsskatt fattas av Skatteverket.

Bestämmelser om debitering och betalning av arvsskatt finns i skattebetalningslagen (1997:483).

Förvaring av handlingar skall ske hos Skatteverket.

<kgp:refblock>

2. Har ett ärende anhängiggjorts hos tingsrätt eller skattemyndighet före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser om inte annat sägs nedan.

3. Regeringen får föreskriva att en annan tingsrätt än den som anges som beskattningsmyndighet enligt 34 § i dess äldre lydelse skall ha behörighet att handlägga ett ärende om arvsskatt som har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet. Den tingsrätt som anges i 34 § i dess äldre lydelse skall då lämna över ingivna handlingar till den tingsrätt som skall handlägga ärendet samt underrätta ingivaren om överlämnandet. Lämnade deklarationer skall förvaras hos den tingsrätt som anges i 34 § i dess äldre lydelse.

4. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, upptas efter lagens ikraftträdande ärende om efterbeskattning enligt 32 § av den skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 44 § första–tredje styckena är behörig.

5. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 33 § 3 mom. av den skattemyndighet som enligt 34 § första eller andra stycket är behörig.

6. Om skattskyldigheten för gåva har inträtt före ikraftträdandet tillämpas 44 § i dess äldre lydelse.

7. Har före ikraftträdandet beskattningsmyndigheten medgett att arvsskatt får betalas med skuldebrev eller aktier enligt 52 § 2 mom. i dess äldre lydelse, skall vad som i 52 § 1 och 2 mom., i deras äldre lydelse, sägs om beskattningsmyndigheten i stället avse den skattemyndighet som enligt 34 § första eller andra stycket är behörig.

8. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om eftergift enligt 56 § av den skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 44 § första–tredje styckena är behörig.

9. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 59 § av den skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 44 § första–tredje styckena är behörig.

10. Riksskatteverket skall fullgöra de uppgifter som enligt äldre bestämmelser ankommer på den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten.

11. Har en tingsrätt före ikraftträdandet förelagt vite enligt 67 § första stycket utan att vitet har dömts ut, skall beslutet när fråga är om utdömande av vitet anses vara ett beslut som har meddelats av den skattemyndighet som enligt 34 § första eller andra stycket är behörig.

</kgp:refblock>

SFS 2003:646

Om gåvoskatt

Gåvoskatt tas ut för egendom inom eller utom Sverige som

  1. ges bort av den som vid tiden för gåvan var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige eller var antingen svensk medborgare eller gift med en svensk medborgare och hade flyttat från Sverige mindre än tio år före gåvotillfället, eller

  2. ges bort av en svensk juridisk person.

Gåvoskatt tas också ut för

  1. egendom som anges i 4 § andra stycket 1–3 och som ges bort av en annan person än som avses i första stycket,

  2. egendom som anges i 4 § andra stycket 4 och som ges bort av en annan person än som avses i första stycket, om givaren är svensk medborgare eller gåvotagaren är svensk medborgare eller svensk juridisk person.

<kgp:refblock>

Ang. gåvor av dödsbo; en eller flera gåvor? H 1965:238 och där anm. äldre rättsfall – Fråga om försäljning av fastighet resp. av aktier i familjebolag innefattade gåva H 1939:60, 294; 1940:661, jfr 1946:419 – Ang. gåvoskatt vid tilldelning av gratisaktier i familjebolag H 1945:236 – Fråga om nedskrivning av skuldförbindelse utgjorde skattepliktig gåva H 1946:419 – Ang. gåva till förening för beredande av samlingsplats för friluftsfester m.m. H 1948:155 – Av dödsbo utan skyldighet men till uppfyllande av den avlidnes önskan bortgivet belopp ansett utgöra skattepliktig gåva H 1948:300 – Såsom gåva ansågs ej en i avtal mellan stad och industribolag ingående vederlagsfri upplåtelse av tomt H 1941:124 – Vid gåva av dels ett skuldebrev och dels ett kontant belopp såsom bidrag till gåvoskatten uttogs sådan skatt endast för skuldebrevets belopp H 1949:809 – När givare förskjutit gåvoskatt och därefter i särskild handling förklarat sig efterskänka förskottet, uttogs ej gåvoskatt H 1949:813 – Fråga om gåva borde i skattehänseende anses såsom testamente H 1972:223 – Avstående till förmån för annan av företrädesrätt vid nyemission i familjebolag H 1973:89 – Gåva av fastighet ansågs omfatta även rätt till nedsatt brandskadeersättning på grund av ägarhypotek, fastän givarens rätt till brandskadeersättning var utmätt H 1978:255 – Livsvarig räntefri försträckning ansågs vara gåva H 1979:610 – Som vederlag för eftergift vid bodelning fick arvinge en räntefri revers av efterlevande maken, ouppsägbar under dennes livstid. Skattepliktig gåva? H 1981:1132 – Fråga i visst fall om givares betalning av ränta och amortering på intecknad gäld i bortgiven fastighet utgjorde skattepliktig gåva H 1982:182 – Arbetsgivares överföring av fastighet till en av honom grundad personalstiftelse ej skattepliktig gåva; att gåvoskatt uttagits ansågs i resningsärende vara uppenbart oriktig lagtillämpning H 1984:614 – I arvskifte delades kvarlåtenskapen i andra proportioner än vid den schematiska delningen vid arvsskattens bestämmande. Skattepliktig gåva? H 1985:264.

</kgp:refblock>

SFS 1988:1516

Skattskyldighet inträder, om inte annat följer av nästa stycke, då gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. När en omyndigs förälder är förmyndare och som gåva åt den omyndige till sådant kreditinstitut som avses i 2 kap. 4 a § inkomstskattelagen (1999:1229) eller företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet överlämnat pengar eller överfört medel som föräldern haft innestående i sådant kreditinstitut eller företag utan att förbehålla sig rätt att för egen räkning förfoga över gåvomedlen anses gåvan fullbordad enligt denna lag när gåvomedlen mottagits av kreditinstitutet eller företaget för den omyndiges räkning eller överförts till den omyndiges konto. I fall, som avses i 37 § 2 mom., inträder skattskyldighet vid den tid, då förmånstagaren erhåller förfoganderätten över försäkringen; dock inträder, där på grund av försäkringen utbetalning tidigare ägt rum till den berättigade, skattskyldighet för sådant belopp vid dess mottagande.

Vad i fråga om arvsskatt är stadgat i 6–9 §§ skall vid beskattning av gåva äga motsvarande tillämpning. Föreskrifterna i 6 § om skattskyldighetens inträde först framdeles skola härvid, utan inskränkningar som angivas i andra stycket under c) och d), gälla jämväl i fall då givaren förbehållit sig själv nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån av den bortgivna egendomen.

<kgp:refblock>

Lag (1936:83) ang. vissa utfästelser om gåva vid HB 9:1 – Skattskyldighet även om gåvoutfästelsen må vara ogiltig enl. allmänna förmögenhetsrättsliga regler eller grundsatser H 1982:493 I; men ej skattskyldighet när gåvoutfästelse var ogiltig därför att uttryckligt villkor ej kunnat uppfyllas 1990:515 – Återgång av gåva påverkade inte skattskyldigheten H 1994:607 anm. även vid 23 § B – Ang. 2 st. p. 2 H 1948:712; 1969:387 (förbehåll om livränta med årsbelopp överstigande egendomens avkastning); 1982:417 (förbehåll om nyttjanderätt för givaren och hans hustru mot årligt vederlag som ej motsvarade nyttjanderättens värde); 1986:478 (tiden för skattskyldighetens inträde för gåva i bodelningsavtal med förbehåll om nyttjande- och avkastningsrätt för givaren) – Ang. tid för skattskyldighets inträde vid gåva av skuldebrev med uppskjuten räntebetalning H 1950:260 – Ang. förbehåll för givare att till visst underpris lösa bortgivna aktier i familjebolag H 1953:597 – Gåva till väntat barn H 1961:711; gåva av skuldebrev 1963:595, båda anm. vid lagen 1936:83 (se ovan) – Gåvor av fastigheter till omyndiga barn fullbordade, då person, sedermera god man för barnen, på gåvobrev tecknat att gåvorna mottoges å barnens vägnar H 1962:428 och 1978:622 (även fråga om tidpunkten för förvärvstillstånd hade betydelse) – Ang. tiden för skattskyldighet då givare förbehållit sig avkomsten av det bortgivna och senare medgivit gåvotagaren att sälja del därav H 1965:503 II; d:o då givaren förbehållit sig visst årligt belopp att utgå ur intäkterna från bortgivna fastigheter 1979:277 – Fråga i visst fall när gåva till omyndig fullbordats H 1980:326 – Fråga betr. fastighetsöverlåtelse som delvis innebar gåva om beräkning av gåvoandelens värde när skattskyldighet inträtt många år efter överlåtelsen H 1988:712 – Ang. beräkning av skatt för äganderätt när förbehållen nyttjanderätt upphört i förtid genom avstående mot vederlag H 1989:822 – Då gåva gjorts beroende av framtida händelse inträder skattskyldighet först vid tiden för förvärvet eller då giltig utfästelse föreligger H 2001:539 anm. även vid 43 §.

</kgp:refblock>

SFS 2004:421

1 mom.

Gåvoskatt utgår vid köp, byte, lega eller annat sådant avtal, om av missförhållandet mellan de å ömse sidor utfästa villkor är uppenbart, att avtalet delvis har egenskap av gåva.

2 mom.

Skatt såsom för gåva utgår för vad som i enlighet med lagen om försäkringsavtal i annat fall än i 12 § avses tillfaller någon i egenskap av förmånstagare.

Vid denna beskattning skall bestämmelserna i 12 § andra–femte styckena tillämpas.

Som gåva beskattas även vad som i annat fall än i 12 § sjunde stycket avses tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring. Därvid skall bestämmelserna i nämnda stycke tillämpas.

3 mom.

Gåvoskatt utgår för utdelning från en investeringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder till annan än andelsägare i fonden. En sådan utdelning skall vid tillämpning av denna lag anses utgöra en gåva från fonden.

SFS 2004:48

Från gåvoskatt äro, förutom i 3 § omförmälda juridiska personer, befriade:

[landstingskommun], kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer endast svensk juridisk person och äger icke rum, där givaren för sin livstid eller för viss tid förbehållit sig nyttjanderätt till eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån av den bortgivna egendomen eller del därav.

<kgp:refblock>

Numera landsting.

Se Lag 1978:922 anm. vid 3 § – Från skatteplikt frikallades Föreningen svenska tonsättare för medel, som mottagits från Stim H 1941:346; Stockholms kaféidkareförening för gåva till fond för understöd åt behövande personer 1946:230 – Bostadsrättsförening ej skattepliktig för tomtmark, som stad utan vederlag överlåtit till föreningen såsom visst bidrag till bostadsproduktion H 1945:43 – Ang. gåva till understöds- och stipendiefond, avsedd för medlemmar av viss släkt H 1960:532; till ”Teosofiska Samfundet i Sverige stiftelse” 1967:10; till stiftelse knuten till Sveriges Spiritualisters Riksförbund 1975:523 – Ang. 2 st. H 1948:365; 1963:367; 1967:10.

</kgp:refblock>

SFS 1980:75

Skattefrihet åtnjutes:

  1. för gåva av möbler, husgeråd och andra lösören, som äro avsedda för gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk och vars värde för samme mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger 10 000 kronor;

  2. för periodiskt understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst;

  3. för vad make eller sambo vid bodelning, som förrättas av annan anledning än makes eller sambos död, erhållit utöver honom enligt lag tillkommande andel, i den mån värdet av vad maken eller sambon bekommit icke överstiger värdet av hans i bodelningen ingående egendom eller, om äldre giftermålsbalken är tillämplig, värdet av samfälld egendom, som av maken i boet vid äktenskapets ingående eller därefter införts;

  4. för annan än under a), b) och c) omförmäld fullbordad gåva, i den mån värdet av gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av samme givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet av dessa gåvor icke överstiger 10 000 kronor.

<kgp:refblock>

Ang. tillämpning av a) i äldre lydelse: H 1971:200; 1974:119 – Tillämpning av b) i äldre lydelse: H 1946:234, 744; 1947:388; 1948:198, 602 och 605 (fråga om gåva fick uppdelas i en skattefri och en skattepliktig lott); 1949:200, 800; 1950:40; 1951:241, 680; 1959:101; 1962:428; 1963:69; 1971:557; 1984:246 – Ang. d) i äldre lydelse H 1968:366 – Vid sammanläggning av arvslott med gåva skulle endast den del av gåvans värde som översteg det tidigare enl. d) skattefria beloppet 2 000 kr. beaktas H 1975:759 – Utdelning från en familjestiftelse i samband med dess upplösning ansågs ej som gåva H 1991:748 – Utskiftade belopp vid upplösning av familjestiftelse betraktade som periodiskt understöd R 1998:28, anm. vid inkomstskattelagen (1999:1229)11:47. Bih.

</kgp:refblock>

SFS 1990:1430

Förhållandet mellan givare och gåvotagare lägges till grund för beräkning av skatten; dock skall vad i fråga om arvsskatt är föreskrivet i 30 § första stycket äga motsvarande tillämpning vid beskattning av gåva.

SFS 1970:174

1 mom.

Gåva, för vilken inträde av skattskyldighet ej är att hänföra till senare tidpunkt än givarens död, skall vid skattens beräkning sammanläggas med annan gåva, som gåvotagaren erhållit av samme givare, under förutsättning att skattskyldighet för sistnämnda gåva inträtt samtidigt eller inom tio år före det sådan skyldighet inträdde för den gåva, om vars beskattning är fråga. Skatten för gåvan skall beräknas med tillämpning av de i 19 § 1 mom. första stycket stadgade grunderna.

Har den som mottagit gåva, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till tid efter givarens död, tillika erhållit annan gåva av samme givare eller arvs- eller testamentslott efter denne, skall vad i 19 § 1 mom. andra stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Att vid beräkning av gåvoskatt hänsyn i visst fall skall tagas jämväl till arvs- eller testamentslott, som härrör från annan än givaren, därom stadgas i 19 § 2 mom.

I fall, som avses i denna paragraf, skall gälla vad i 19 § 3 mom. andra stycket är för där avsedda fall föreskrivet.

2 mom.

Då fråga samtidigt förekommer om beskattning av flera, av skilda givare erhållna gåvor, skall skatt beräknas för vad som erhållits från varje särskild givare.

Egendom, för vilken gåvoskatt utgår, uppskattas med hänsyn till förhållandena vid tiden för skattskyldighetens inträde.

Vad i 21 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där gåva enligt 41 § skall sammanläggas med annan gåva eller med arvs- eller testamentslott.

<kgp:refblock>

Att del av gåva återburits till laglottsberättigad arvinge inverkade ej på gåvoskatten H 1975:128.

</kgp:refblock>

Vid beskattning av gåva gäller i tillämpliga delar, förutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6–9, 12, 19, 21 och 30 §§, vad i fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4 § tredje stycket, 13 § 2 mom., 14 och 20 §§, 22 § med undantag av 3 mom., 23 § med undantag av F tredje stycket, 24–27 §§, 28 § med undantag av andra och fjärde styckena samt 32 §. Därvid skall hänvisningen i 32 § f) till 19 § i stället gälla 41 § samt 28 § första och tredje styckena tillämpas som om gåvan utgjorde arv efter givaren.

När ersättning räknas av från en gåva som skall tas upp till en viss andel av sitt värde, skall ersättningen kvoteras på samma sätt som gåvan.

Har gåva lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller annan och avser gåvan givarens hela näringsverksamhet, en verksamhetsgren eller en ideell andel av en näringsverksamhet eller en verksamhetsgren eller avser gåvan en andel respektive del av en andel i ett onoterat aktie- eller europabolag, en ekonomisk förening eller ett handelsbolag, skall, utöver bestämmelserna i första stycket – under förutsättning att verksamheten är sådan som avses i 2 kap. 24 § inkomstskattelagen (1999:1229) – även 22 § 3 mom. och 23 § F tredje stycket tillämpas när gåvoskatten bestäms. Har gåvotagaren inom tre år efter det att skattskyldighet för gåvan inträtt genom köp, byte eller något därmed jämförligt fång eller genom gåva eller bodelning av annan anledning än makes död avhänt sig egendomen eller väsentlig del därav, skall ny gåva anses föreligga med det värde varmed den ursprungliga gåvan nedsatts.

Som ett förbehåll enligt tredje stycket räknas inte att givaren ställt upp ett villkor om att gåvotagaren skall lämna en ersättning för gåvan.

<kgp:refblock>

Ang. bestämmande av värdet av gåva av fastighet som saknade särskilt taxeringsvärde H 1979:456 I och II (äldre rätt) – Fråga om vid bestämmande av fastighetsgåvas skattepliktiga värde hänsyn skulle tas till statligt avskrivningslån, som var intecknat i fastigheten H 1980:137 I – Ang. bestämmande av skatt för gåva av fastighet med villkor att gåvotagaren utfärdade räntelös revers med uppsägnings- och amorteringsklausuler H 1981:384 – Fråga i vilken mån av gåvotagare enl. gåvovillkor utfärdade reverser skulle beaktas vid bestämmande av gåvans värde H 1982:182, 842, 1985:67 I och II – Från bortgiven fastighets värde avräknades värdet av annan fastighet som gåvotagaren enligt ett för gåvan uppställt villkor givit en tredje person genom samma gåvohandling H 1984:609 – När i samband med äktenskapsförord, vari en man gav sin hustru en fastighet, träffats muntligt avtal att hon skulle överta ansvaret för gäld som belastade fastigheten, gjordes vid beräkningen av gåvans värde avdrag för sådan gäld H 1984:865 – Fråga om revers skulle anses löpa med ränta fastän ränta ej utfästs i reversen H 1987:840 – Fråga om kringgåendehandling vid gåva av fast egendom H 1991:352, jfr 1968:563 anm. vid 16 § – Av gåvotagare utfärdat skuldebrev som vederlag vid gåva av fast egendom avräknades ej till sitt kapitalbelopp vid gåvobeskattningen, när givaren fick anses ha utfäst sig att inte kräva betalning därav H 1993:533 I och II – Ang. 2 st. (numera 3 st.) H 1986:18 (fråga om gåva av jordbruksrörelse avsett all givarnas rätt till förvärvskällan), 1986:721 I (villkor om vederlag ansågs vara förbehåll om förmån för givaren), 721 II (lättnadsreglerna ej tillämpliga när gåvotagaren först fått hälften av en jordbruksfastighet och ett par veckor senare hela den på fastigheten bedrivna jordbruksrörelsen), 1987:586 (förbehåll om särskild förvaltning tills gåvotagaren fyllt 40 år uteslöt tillämpning av lättnadsreglerna), 1988:357 (likaså villkor om särskild förvaltning tills gåvotagaren fyllt 25 år) – H 1990:434 (vid gåva till flera ansågs villkor i fråga om vissa av gåvotagarna utesluta tillämpning av lättnadsreglerna även beträff. de övriga) – Att givaren vid gåva av samtliga sina aktier i ett företag förbehöll sig rätt till utdelningen för det sista räkenskapsåret före gåvan uteslöt ej tillämpning av lättnadsreglerna H 1992:79 – Vid ny gåvobeskattning enl. 2 st. (numera 3 st.) sista meningen ansågs icke börsnoterade aktier skola värderas efter marknadsvärdet enl. 23 § B 5 st. med avdrag för tidigare värde och ej till återstående 70 % av substansvärdet H 1995:563 – Efter tillämpning av lättnadsreglerna på gåva av aktier fråga, om överlåtelse av viss del av aktierna inom fem år föranledde att ny gåva skulle anses föreligga H 1997:245 – Vid gåva till make av tomträtt beaktades muntligt avtal om att gåvotagaren skulle överta betalningsansvar för lån H 1997:336 – Överlåtelseförbud i överensstämmelse med villkoret i 2 st. (numera 3 st.) andra meningen hindrade ej tillämpning av lättnadsregeln H 1999:13 – Lättnadsregeln i 2 st. (numera 3 st.) tillämplig på gåvoutfästelse H 2001:539 anm. även vid 36 § – Att makar, som erhållit andelar i handelsbolag som gåva, överfört verksamheten till aktiebolag innebar ej att de avhänt sig egendomen på sätt som uteslöt tillämpning av lättnadsreglerna H 2002:431.

</kgp:refblock>

SFS 2004:496

Beslut i fråga om gåvoskatt fattas av Skatteverket.

Bestämmelser om debitering och betalning av gåvoskatt finns i skattebetalningslagen (1997:483).

Förvaring av handlingar skall ske hos Skatteverket.

SFS 2003:646

Gemensamma bestämmelser

Deklaration och vissa andra uppgifter för beskattningen

Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av

  1. egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag;

  2. egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket;

  3. äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6–9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd rätt;

  4. egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 mom.;

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a § ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;

C) angående sådan i 32 § a)–c) och e)–h) samt i 33 § 2 mom. angiven omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej när sådan delning som avses i 32 § h) har ägt rum innan beslut meddelats om fastställande av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång.

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

<kgp:refblock>

Gåvodeklaration, som avgivits av annan på den skattskyldiges vägnar, godtogs ej H 1976:550 – Fråga om arvsskatt för förmånstagarförvärv fått uttagas på grundval av bouppteckning när förmånstagaren rätteligen skulle ha avgivit deklaration H 1983:269.

</kgp:refblock>

SFS 1989:311

Deklaration skall, i fall som anges i 45 § under A), B) och C), avlämnas till Skatteverket inom fyra månader, räknat i fall som anges

  • under A) 1), 2) och 3) samt B) från det skattskyldighet inträdde;

  • under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades till den skattskyldige;

  • under C) i fall som avses i 32 § h) från det att delningen skedde och i övrigt från det att kännedom erhölls angående den omständighet, som föranleder efterbeskattningen.

I fall som anges i 45 § under D) skall deklaration avlämnas till Skatteverket senast den 2 maj året efter det år när skattskyldighet inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som avses i 37 § 2 mom., försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet inträtt, skall dock deklarationen lämnas senast fyra månader efter dödsfallet.

SFS 2003:646

Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket bevilja en skattskyldig anstånd med att lämna deklaration enligt 45 §.

En ansökan om anstånd skall ha kommit in till Skatteverket senast den dag då deklarationen skulle ha kommit in.

Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden har gått ut, får beslutet om anstånd omprövas.

<kgp:refblock>

Om en bouppteckning, arvsdeklaration eller gåvodeklaration kommit in till en tingsrätt eller skattemyndighet före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

</kgp:refblock>

SFS 2003:646

Deklaration skall avges på heder och samvete och innehålla uppgift om

A) då deklarationen avser arvfallen eller testamenterad egendom:

  1. arvlåtarens (testators) och den skattskyldiges fullständiga namn, personnummer eller samordningsnummer enligt folkbokföringslagen (1991:481) och hemvist;

  2. arvlåtarens (testators) dödsdag och, om skattskyldigheten inträtt senare, tidpunkten härför;

  3. förhållandet mellan arvlåtaren (testator) och den skattskyldige ävensom, vid tillämpning av 30 § första stycket, det förhållande, efter vilket i sådant fall skatten skall beräknas;

  4. de grunder, efter vilka lottens storlek bestämts;

  5. beskaffenheten och värdet av den egendom, varav lotten består;

B) då deklarationen avser förvärv, som vid försäkringstagares död tillfallit förmånstagare, vilken icke tillika är arvinge eller testamentstagare:

förhållanden motsvarande de ovan under A) 1), 2), 3) och 5) angivna;

C) då deklarationen avser gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång:

  1. givarens och den skattskyldiges fullständiga namn, personnummer eller samordningsnummer enligt folkbokföringslagen och hemvist;

  2. tidpunkten för gåvans fullbordande eller för överlämnandet till mottagaren av handling, innefattande giltig utfästelse om gåvan, eller, om skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför;

  3. förhållandet mellan givaren och den skattskyldige ävensom, vid tillämpning jämlikt 40 § av föreskriften i 30 § första stycket, det förhållande, efter vilket i sådant fall skatten skall bestämmas;

  4. egendomens beskaffenhet och värde;

  5. tidigare förvärv, till vilka jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid skattens bestämmande.

Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller testamenterad egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B), lämna uppgift angående vissa tidigare förvärv stadgas i 19 §.

Där deklaration avser egendom, vilken av föregående innehavaren på livstid innehafts med sådan rätt, som sägs i 8 §, skall också föregående innehavarens fullständiga namn, personnummer eller samordningsnummer enligt folkbokföringslagen och hemvist uppges.

Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (testator) skall beträffande fideikommiss, som avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående innehavaren.

Deklaration avfattas på blankett enligt formulär, som fastställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Deklarationen skall åtföljas av handlingar, innefattande upplysning om de förhållanden, som är av betydelse för skattens bestämmande. Har bouppteckning efter utlänning förrättats här men vid ingivandet av deklaration angående kvarlåtenskapen ännu inte blivit inregistrerad, skall vid deklarationen fogas bouppteckningen i original eller bestyrkt kopia. Till deklaration som ges in med anledning av att sådan delning som avses i 15 § 1 a mom. har skett skall handlingen fogas. Om sådan handling gäller vad i 15 § 3 mom. är stadgat.

SFS 2001:95

Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som enligt 45 § första stycket D är skyldig att lämna en deklaration inte gjort detta inom föreskriven tid.

Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

SFS 2001:324

Den skattskyldige skall befrias helt från förseningsavgift om

  1. underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig,

  2. underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller

  3. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.

Bestämmelserna i första stycket skall beaktas även om ett yrkande om befrielse inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om förseningsavgift.

SFS 2001:324

Avlämnade deklarationer skall förvaras hos Skatteverket under tolv år från utgången av det år, under vilket de har ingivits. Vad nu har sagts gäller även om deklarationen inte har föranlett att skatt fastställts. Om Skatteverket av särskild anledning finner det påkallat, skall en deklaration förvaras under femtio år från utgången av det år, under vilket den har ingivits. Efter utgången av nu angivna tider skall deklarationerna förstöras.

SFS 2003:646

Där någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal blivit insatt såsom förmånstagare, åligger det försäkringsgivaren att angående händelse, som enligt denna lag medför skattskyldighets inträde, lämna kontrolluppgift till Skatteverket och därvid även uppge övriga förhållanden av betydelse för skattens bestämmande. Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke, därest försäkringsbeloppet eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt, det sammanlagda årsbeloppet ej överstiger 13 000 kronor. Där fråga är om flera försäkringar, skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sammanlagda belopp.

Uppgift enligt första stycket skall för varje kalenderår lämnas senast den 31 januari följande år. Har skattskyldighet inträtt till följd av dödsfall, skall dock uppgift lämnas inom en månad efter det försäkringsgivaren erhöll vetskap om dödsfallet.

Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall, som avses i 12 § sjätte stycket.

<kgp:refblock>

Arvs- och gåvoskatteförordning (1958:563)13 §, inf. efter denna lag.

</kgp:refblock>

SFS 2003:646

Skriftligt meddelande i två exemplar angående beslut om avstående av arv enligt 24 och 25 §§ lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden skall lämnas till Skatteverket.

Innan skatteärendet avgöres, skall den skattskyldige lämna sådan uppgift eller försäkran som avses i 19 § 4 mom. Tillfälle skall beredas honom att yttra sig i ärendet i övrigt.

SFS 2003:646

Har någon på livstid innehaft egendom med sådan rätt, som avses i 8 § andra stycket, skall bouppteckning efter honom vara åtföljd av skriftlig uppgift om fullständiga namnet å den, till vilken egendomen övergått, ävensom hans hemvist. Sådan uppgift lämnas av den som uppgivit boet.

Skattens fastställande och erläggande

Ärende rörande fastställande av skatt, som inte skall tas ut efter deklaration, tas upp till avgörande vid inregistrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a § inkommit till Skatteverket eller, där anstånd med skattens fastställande beviljats enligt 17 §, när till Skatteverket ingivits handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling inte inges inom anståndstiden, vid utgången av sistnämnda tid.

Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §.

Har anstånd med fastställande av skatten beviljats enligt 17 §, åligger det dödsboet att tillhandahålla Skatteverket utlämnad bouppteckning för sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra stycket, skall för anteckning, som där avses, tillhandahållas domstol när denna fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats.

<kgp:refblock>

Fråga om en underskriven men ej vederbörligen bevittnad testamentshandling borde beaktas H 1947:425; d:o betr. såsom muntligt testamente bevakade eller godkända yttranden 1949:762; 1962:454; om i tilläggsbouppteckning ändrad uppgift om delägare i dödsboet borde tagas för god 1954:57; om testamentstagares påstående, att han var son utom äktenskap till testator, borde godtagas 1958:321.

</kgp:refblock>

SFS 2003:646

1 mom.

2 mom.

[Upphävd g. Lag (2001:325).]

<kgp:refblock>

Jfr bl.a. Skattebetalningslag (1997:483) 19:7 a inf. i Bih.

</kgp:refblock>

SFS 2001:325

I fall där domstol fastställt skatt till ett högre belopp än som förut beräknats, skall rätten till Skatteverket snarast översända handling, som tillhandahållits rätten enligt 51 § fjärde stycket. Dessutom är rätten skyldig att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna verket de uppgifter, som verket behöver för att debitera skatten.

<kgp:refblock>

Ang. upphävda 2–4 st. jfr Skattebetalningslag (1997:483)16:, 19: och 20: inf. i Bih.

</kgp:refblock>

SFS 2003:646

Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens (testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående innehavarens död, skall förskjutas av dödsboet, dock inte där fråga är om lott, som beskattas efter vad i 6 § andra stycket d sägs, eller förvärv, som avses i 1 § andra stycket eller 12 §. Den skattskyldige skall vid tillträde av honom tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits av dödsboet, till boet betala på lotten belöpande skatt jämte andel i sådan ränta som betalats enligt bestämmelserna i 19 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Den skattskyldige skall dessutom på det belopp som skall betalas till dödsboet betala ränta enligt den räntesats som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen från den dag dödsboet försköt skatten och räntan enligt skattebetalningslagen till dess full betalning skett.

Om skatt inte har betalats inom den tid som anges i 16 kap. 7 a § skattebetalningslagen och om delning eller arvskifte har skett, tillämpas reglerna i 21 kap. 4 § ärvdabalken om återgång av bodelning och skifte. Beträffande egendom som genom delning tillagts efterlevande make eller sambo gäller dock vad som nu sagts endast i den mån den efterlevande fått mer än som enligt lag tillkommer honom.

SFS 2001:324

1 mom.

2 mom.

3 mom.

4 mom.

5 mom.

6 mom.

Domstol, som mottagit skuldförbindelse, har att omedelbart till skattemyndigheten överlämna densamma med tillhörande säkerhet jämte anståndsbeslutet. Det åligger skattemyndigheten att genast till domstolen översända kvitto på de mottagna handlingarna.

Det ankommer på skattemyndigheten att vårda och bevaka skuldförbindelser och säkerheter, som skattemyndigheten har mottagit.

6 mom.

7 mom.

Eftergift av skatt

Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva, eftergives skatten enligt följande. Sker dödsfallet inom ett år från det skattskyldighet inträtt, eftergives hela skattebeloppet. Avlider den skattskyldige senare men inom tio år efter det skattskyldighet inträtt, eftergives samma belopp, minskat med en tiondedel för varje helt år som förflutit från sagda tidpunkt.

Fråga om eftergift av fastställd skatt tas efter skriftligen gjord framställning upp av Skatteverket.

<kgp:refblock>

H 1976:118 anm. vid 11 § 1 mom.

</kgp:refblock>

SFS 2003:646

Regeringen äger i särskilda fall medgiva befrielse från eller nedsättning av skatt för

  1. sådan historisk, vetenskaplig eller konstnärlig samling, som på grund av förbehåll i testamente eller gåvohandling är avsedd att bibehållas såsom dylik samling;

  2. fast egendom, som tillagts någon med sådan rätt, som avses i 8 § andra stycket, i den mån skatten prövas icke kunna erläggas utan men för ett med egendomen förbundet allmänt intresse av kulturhistorisk eller annan art.

Har, efter det anstånd med skattens erläggande medgivits, den skattepliktiga egendomen genom oförutsedd händelse avsevärt nedgått i värde eller föreligga eljest särskilda skäl därtill, äger regeringen medgiva befrielse från eller nedsättning av återstående del av skatten.

SFS 1974:857

Har egendom beskattats såväl här i riket som i utländsk stat, må regeringen eller den myndighet regeringen förordnar till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, när skäl därtill äro, på ansökan medgiva befrielse från eller nedsättning av den här i riket fastställda skatten.

SFS 1974:857

Även i annat fall än som avses i 57 eller 58 § äger regeringen eller den myndighet regeringen förordnar medgiva befrielse från eller nedsättning av skatt, när synnerliga skäl föreligger.

SFS 1974:857

I fall som avses i 57–58 a §§ skall regeringen besluta i vad mån ränta skall betalas.

SFS 2001:324

Återvinning av skatt

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

  1. kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

  2. testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

  3. genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom., 15 a § eller 16 §;

  4. omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning;

  5. kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits;

  6. klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses i 18 §;

  7. genom sådan delning, som enligt 32 § h) föranlett efterbeskattning, fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den som legat till grund för skattens fastställande;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts görs skriftligen och tas upp av Skatteverket.

<kgp:refblock>

Verkan av att X återbetalt ett av dödsbo – under (påstådd) felaktig förutsättning att beloppet utgjorde testamentsbelopp – till X utgivet gåvobeskattat belopp H 1944:10 – Ang. dom på jämkning av testamente för utfående av laglott H 1963:151 – Jfr H 1949:762 anm. vid 51 § – H 1955:333 – Förlikning, fastställd i mål om testamentsklander, åberopad som grund för återvinning H 1960:111H 1978:625 – Att gåva genom lagakraftvunnen dom förklarats ogiltig enl. 33 § avtalslagen ej återvinningsgrund H 1982:493 II – Rätten till återvinning är underkastad de allmänna preskriptionsreglerna (här 10 år), tiden räknas från den dag då skattebeloppet fastställs H 2001:471.

</kgp:refblock>

SFS 2003:646

Överklagande

Rubriken har denna lydelse enl. SFS1941-0416

Skatteverkets beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Beslut av Skatteverket i frågor som avses i 17 och 26 §§ får inte överklagas. Har någon enligt 67 § förelagts att vid vite fullgöra en skyldighet som anges i 26 §, får föreläggandet prövas endast i samband med överklagande av beslut om vitets utdömande.

<kgp:refblock>

Äldre rätt: Talan mot beslut, varigenom skattskyldighet för gåva förklarats icke föreligga, fick ej föras i administrativ ordning R 1941:20 – Ang. 2 st. jfr H 1947:156; 1954:86; 1959:289, 586; 1970:127H 1949:762 anm. vid 51 § – Jfr H 1954:347 – Frågor om reformatio in pejus för den skattskyldige H 1957:606; 1969:11 – Rättelse till förmån för skattskyldig fastän han ej yrkat det H 1948:788; 1952:72 – Beslut om arvsskatt ändrat till den skattskyldiges förmån, fastän talan fullföljts endast av kammarkollegiet med yrkande om höjning av skatten H 1974:610 – När HovR på talan av dödsbodelägare hänfört rättighet, som av TR:n betraktats som äganderätt, till nyttjanderätt resp. bestämt boets behållning till lägre belopp än TR:n, har HovR:n ansetts äga ändra arvsskatten även till förmån för icke klagande dödsbodelägare H 1976:530 I och II – I högre instans kunde i samband med att skatten sänktes beträffande vissa lotter beskattning ej ske av andra lotter, som ej omfattades av besvären, när besvären anförts av arvingar eller testamentstagare H 1980:40, jfr 1985:489; men väl då besvären anförts av dödsboet, dock fick den totala skatten ej bli högre än den som fastställts genom det överklagade beslutet H 1989:542 – Då HD, dit talan fullföljts av dödsboet, bestämt skatten för viss lott till lägre belopp än HovR:n gjort, kunde HD ej pröva frågan om skatt för lott betr. vilken kammarkollegiet ej gjort gällande att skatt skulle bestämmas H 1980:490 – Fråga om nedsättning av arvsskatt kunde erhållas besvärsvägen eller endast genom återvinning efter tilläggsbouppteckning H 1976:696 – Mot vitesföreläggande enl. 67 § av rätten att inge bouppteckning fick särskild talan ej föras H 1967:137; 1968:533 (äldre rätt); däremot fick föreläggande vid vite av skattemyndigheten att ge in bouppteckning överklagas särskilt R 2004:19 – Talan som ej avsåg nedsättning av skatt avvisad H 1969:247; 1979:706 – Fråga om utdömande av vite H 1974:333 – Kammarkollegiet behörigt att inom den i 2 st. angivna tiden föra talan mot TR:s beslut att registrera bouppteckning H 1978:136; kollegiet ägde däremot ej först i HD yrka upphävande av sådant beslut 1980:25 – I HD åberopad ny omständighet beaktades vid värdering av icke börsnoterade aktier H 1977:694 – Att testamentstagare besvärat sig medförde ej att av kammarkollegiet sedermera förd besvärstalan mot dödsboet ang. andra delägares lotter var hänförlig till talan som avses i 2 st. 4 och 5 meningarna H 1979:394 – Kammarkollegiets besvär över att beskattning uppskjutits prövades ej, då förvärvaren sedermera på grundval av deklaration beskattats genom lagakraftvunnet beslut H 1981:975 – Fråga i visst fall, om kammarkollegiets besvär över HovR:s beslut kunde prövas, då kollegiet ej överklagat TR:ns beslut H 1982:121 – Då TR:n ej redovisat grunderna för avgörandet samt nytt material tillkommit, undanröjdes beslutet och återförvisades målet H 1983:581 – Fråga om verkan av att kammarkollegiet tillstyrkt bifall till besvär H 1986:579 – Se även H 1981:300 anm. vid 32 § – Fråga, om besvär innefattade påstående om sådan felaktighet som föranledde tilläggsbouppteckning H 1994:93 anm. vid ÄB 20:10.

RB:s regler om rättegångskostnader ej tillämpliga i arvsskattemål H 1980:541 – Se numera Lag (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. under FörvProc och där anm. rättsfall – Ang. 1 st. se Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 14 § under FörvProc.

</kgp:refblock>

SFS 2003:646

Ett beslut av Skatteverket får överklagas även av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Ombudet får föra talan till den enskildes förmån.

Skatteverket får även till den enskildes förmån överklaga ett beslut av länsrätt eller kammarrätt. Detsamma gäller det allmänna ombudet om ombudet tidigare har fört det allmännas talan.

SFS 2003:646

Om Skatteverkets beslut innefattar prövning av en fråga om fastställande, eftergift eller återvinning av skatt, får överklagande ske inom tre år från beslutets dag. Har ena parten överklagat beslutet och vill även motparten överklaga det, skall dock dennes överklagande ha kommit in till Skatteverket eller till länsrätten inom två månader från det att motparten har fått del av överklagandet. Prövningen av om motparten har överklagat i rätt tid skall alltid göras av länsrätten.

När ett beslut som avses i första stycket överklagas skall länsrätten alltid ge klagandens motpart tillfälle att yttra sig.

SFS 2003:646

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av beslut enligt denna lag.

SFS 2001:95

[Upphävd g. Lag (2003:646).]

SFS 2003:646

[Upphävd g. Lag (2003:646).]

SFS 2003:646

[Upphävd g. Lag (2001:325).]

<kgp:refblock>

Ang. upphävda 1 och 3 st. jfr Skattebetalningslag (1997:483)18: och 19: inf. i Bih. – Ang. upphävda 2 st. jfr 58 b §.

</kgp:refblock>

SFS 2001:325

[Upphävd g. Lag (2001:325).]

<kgp:refblock>

Jfr Skattebetalningslag (1997:483) 19:12 och 14 inf. i Bih.

</kgp:refblock>

SFS 2001:325

Beslutsförteckning

Rubriken har denna lydelse enl. SFS1941-0416

Skatteverkets beslut i skatteärenden tas upp i särskild beslutsförteckning. Närmare föreskrifter om sådan förteckning meddelas av regeringen.

Finner Skatteverket att avgiven deklaration bör bevaras under längre tid än tolv år, skall anteckning om detta göras i beslutsförteckningen i samband med beslutet om skattens fastställande.

SFS 2003:646

[Upphävd g. lag (1989:311).]

SFS 1989:311

1 mom.

2 mom.

[har upphävts genom förordning (1971:77).]

SFS 1971:77

[har upphävts genom lag (1996:664).]

<kgp:refblock>

Se nu skattebrottslagen (1971:69) inf. under BrB 9: (prop. 1995/96:170 s. 175).

</kgp:refblock>

SFS 1996:664

Vite m.m.

Rubriken införd genom lag 1996:664. SFS1941-0416

Skattskyldig eller annan får av Skatteverket föreläggas vid vite att fullgöra det som åligger honom enligt denna lag, dock ej såvitt avser betalning av fastställd skatt.

På ansökan av Skatteverket får den tingsrätt där den döde hade att svara i allmänhet vid vite förelägga den, som uppgett dödsbo, att med ed bekräfta riktigheten av lämnade uppgifter. Edgång får även åläggas delägare, efterlevande make eller efterlevande sambo, som ej uppgett boet, samt annan som tagit befattning med boet.

Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

Fråga om utdömande av vite enligt första stycket prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt denna lag.

<kgp:refblock>

Ang. fullföljd av talan H 1967:137; 1968:533 anm. vid 60 § – I mål om utdömande av vite förelagt av LSt har domstolen ansetts böra pröva om skattskyldighet förelåg H 1974:333.

</kgp:refblock>

SFS 2003:646

[har upphävts genom förordning (1971:77).]

SFS 1971:77

[har upphävts genom lag (1991:257).]

SFS 1991:257

Särskilda bestämmelser

[Upphävd g. Lag (2001:325).]

<kgp:refblock>

Jfr Skattebetalningslag (1997:483) 23:7 och 8 inf. i Bih.

</kgp:refblock>

SFS 2001:325

1 mom.

Slutes beträffande arvs- eller gåvoskatt avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning eller för beredande av skattefrihet eller skattelindring åt juridisk person, som fullföljer allmännyttigt ändamål, äger regeringen föreskriva av avtalet betingade avvikelser från vad eljest i denna lag är stadgat, så ock meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga för avtalets tillämpning.

2 mom.

Från tillämpning av vad i denna lag stadgas om skattskyldighet må regeringen under förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag innefattande befrielse från eller nedsättning av skatt för egendom, som finnes i viss annan stat eller efterlämnats eller bortgivits av eller tillfallit därstädes bosatt person eller ock bortgivits av eller tillfallit i den andra staten hemmahörande juridisk person.

Överenskommelse, som i sådant avseende träffas med annan stat, skall upphöra att gälla högst sex månader efter därförut skedd uppsägning.

3 mom.

Har regeringen jämlikt 1 kap. 3 § eller 9 kap. 3 § ärvdabalken förordnat, att av egendom, som på grund av arv eller testamente tillfaller utländsk medborgare, skall utöver arvsskatten utgå en särskild avgift, skall beträffande sådan avgift i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat om arvsskatt.

[har upphävts genom lag (2001:95).]

SFS 2001:95

Angående skyldighet för Skatteverket att i vissa fall lämna meddelande om fastställande av skatt gäller vad regeringen förordnat.

Regeringen äger ock utfärda de föreskrifter, som eljest finnas erforderliga för tillämpning av denna lag.

<kgp:refblock>

Arvs- och gåvoskatteförordning (1958:563) inf. nedan. – F (1967:721) om förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning, inf. efter 58 b §.

</kgp:refblock>

SFS 2003:646

[Upphävd g. Lag (2003:534).]

SFS 2003:534

Tabeller (i lydelse enl. KF 1974:312).

Tabell I

utvisande kapitalvärdet av en efter förloppet av nedanstående antal år till betalning förfallen fordran eller skuld på 100 kronor, varpå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen. Tiden avrundas nedåt till helt antal år.

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

0

 

100

 

14–18

 

40

 

1

 

90

 

19–24

 

30

 

2–4

 

80

 

25–32

 

20

 

5–6

 

70

 

33–46

 

10

 

7–9

 

60

 

47–

 

0

 

10–13

 

50

 
 
 

Tabell II

utvisande kapitalvärdet av en under nedanstående antal år utgående ränta (avkomst, förmån) på 1 krona. Tiden avrundas nedåt till helt antal år.

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

–4

 

hela det sammanlagda

 

18–20

 

12

 
 

räntebeloppet

 

21–23

 

13

 

5

 

4

 

24–26

 

14

 

6

 

5

 

27–30

 

15

 

7–8

 

6

 

31–35

 

16

 

9

 

7

 

36–42

 

17

 

10–11

 

8

 

43–53

 

18

 

12–13

 

9

 

54–75

 

19

 

14–15

 

10

 

76–

 

20

 

16–17

 

11

 
 
 

Skall ränta börja först efter visst antal år, beräknas kapitalvärde vid ifrågavarande tidpunkt enligt denna tabell, varefter detta värde omräknas till aktuellt kapitalvärde med användning av Tabell I.

Tabell III

utvisande kapitalvärdet av en livsvarig livränta på 1 krona om året. Uppnådd ålder avrundas nedåt till helt antal år.

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0–13

 

19

 

65–67

 

9

 

14–26

 

18

 

68–71

 

8

 

27–34

 

17

 

72–74

 

7

 

35–40

 

16

 

75–77

 

6

 

41–46

 

15

 

78–81

 

5

 

47–50

 

14

 

82–85

 

4

 

51–54

 

13

 

86–89

 

3

 

55–58

 

12

 

90–95

 

2

 

59–61

 

11

 

96–103

 

1

 

62–64

 

10

 

104–

 

0

 

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1941:416

(Utkom d. 21 juni 1941.)

(Lagen 1941:416 träder enligt F 1941:417 i kraft d. 1 jan. 1942.)

SFS 1958:562

Denna förordning träder, med nedan under 5. angivet undantag, i kraft d. 1 jan. 1959. I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Äldre bestämmelser om arvsskatt och gåvoskatt skola fortfarande äga tillämpning, därest skattskyldighet inträtt före d. 1 jan. 1959; dock skall 56 § första stycket i dess nya lydelse tillämpas, där den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva, avlidit efter den 31 dec. 1958.

2. Ändå att skattskyldighet inträtt efter d. 31 dec. 1958 skall nu gällande tariff i 28 § tillämpas vid beräkning av skatt för dels arvslott (testamentslott), därest arvlåtare (testator) avlidit före d. 1 jan. 1959, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen med i 8 § första stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före d. 1 jan. 1959, dels egendom, som medlem av konungahuset förvärvat från annan medlem därav, dels ock fideikommiss, som instiftats för obegränsad tid.

3. Vad i 12 § fjärde stycket nu sägs om skattefrihet för rätt till pension, som utgår på grund av pensionsförsäkring, skall äga tillämpning även efter d. 31 dec. 1958, därest försäkringstagaren avlidit före d. 1 jan. 1959 eller utbetalning på grund av försäkringen skett till förmånstagaren före sistnämnda dag; och skall under enahanda förutsättning nu gällande tariff i 28 § alltjämt tillämpas vid beräkning av skatt för vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare till annan försäkring än pensionsförsäkring.

4. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ i deras nya lydelse skall iakttagas, att skatt ej må beräknas efter sammanläggning med gåva, för vilken skattskyldighet inträtt före d. 1 jan. 1955. Vad nu sagts skall dock icke gälla handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom.

5. Beträffande 20 § skall denna förordning träda i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt äga tillämpning även i de fall då skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.

SFS 1969:386

Denna förordning träder i kraft d. 1 juli 1969 och tillämpas i fråga om avståenden som beslutas efter ikraftträdandet.

SFS 1970:174

Denna förordning träder i kraft d. 1 jan. 1971. I samband med ikraftträdandet iakttages följande.

1. Äldre bestämmelser om arvsskatt och gåvoskatt gäller fortfarande om skattskyldighet inträtt före d. 1 jan. 1971.

2. Även om skattskyldighet inträtt efter d. 31 dec. 1970 tillämpas 28 § i dess lydelse enligt förordningen (1952:246) angående ändrad lydelse av 28 och 38 §§ förordningen d. 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt vid beräkning av skatt för dels arvslott eller testamentslott, om arvlåtare eller testator avlidit före d. 1 jan. 1959, dock ej när fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen med i 8 § första stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före d. 1 jan. 1959, dels fideikommiss, som instiftats för obegränsad tid.

3. Bestämmelserna i 12 § fjärde stycket förordningen i dess lydelse enligt förordningen (1955:85) angående ändrad lydelse av 12 § förordningen d. 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt om rätt till skattefrihet för pension, som utgår på grund av pensionsförsäkring, tillämpas även efter d. 31 dec. 1970, om försäkringstagaren avlidit före d. 1 jan. 1959 eller utbetalning på grund av försäkringen skett till förmånstagare före sistnämnda dag. I sådant fall tillämpas 28 § i dess lydelse enligt förordningen (1952:246) angående ändrad lydelse av 28 och 38 §§ förordningen d. 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt vid beräkning av skatt för vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare till annan försäkring än pensionsförsäkring.

4. I fråga om fall där skattskyldighet inträder efter denna förordnings ikraftträdande äger övergångsbestämmelserna i förordningen (1958:562) angående ändring i förordningen d. 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt ej tillämpning.

SFS 1971:77

Denna förordning träder i kraft d. 1 jan. 1972.

SFS 1973:1104

Denna förordning träder i kraft d. 1 jan. 1976. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas om skattskyldigheten inträtt före ikraftträdandet.

SFS 1974:312

(Utkom d. 11 juni 1974.)

Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande, om skattskyldighet inträtt dessförinnan.

SFS 1974:857

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1975.

Ränta enligt 52 § 1 mom. andra stycket eller enligt 52 a § beräknas icke för tid före ikraftträdandet av denna lag. Ränta enligt äldre lydelse av 52 § 1 mom. beräknas endast intill d. 1 jan. 1976 om anstånd med skattens fastställande enligt 17 § medgivits före ikraftträdandet.

Äldre lydelse av 53 § tredje stycket gäller fortfarande i fråga om skattefordran som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om arvsskatt och gåvoskatt skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

SFS 1980:75

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1980. Äldre bestämmelser skall dock alltjämt tillämpas om skattskyldigheten har inträtt före nämnda dag.

SFS 1981:634

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i de fall då skattskyldighet inträder efter utgången av år 1981. Även i de fall då skattskyldigheten har inträtt tidigare skall dock den nya bestämmelsen i 22 § 3 mom. andra stycket tillämpas när en förvärvskälla värderas enligt 4 § och punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

SFS 1981:1118

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1982.

SFS 1983:384

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1983. De nya bestämmelserna i 55 § 2 och 3 mom., 61 § och 70 § andra stycket tillämpas dock endast i de fall då beslutet om skattens fastställande meddelas efter ikraftträdandet.

SFS 1984:659

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1986.

SFS 1987:1206

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1988 och tillämpas i de fall då skattskyldighet inträtt efter utgången av år 1987.

SFS 1988:1516

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1989.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i de fall då skattskyldighet har inträtt före ikraftträdandet.

SFS 1989:311

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1989.

Har bevakning av testamente skett före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

SFS 1990:337

Denna lag träder i kraft d. 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 jan. 1991.

SFS 1990:1430

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1991 och tillämpas i de fall skattskyldighet inträder efter utgången av år 1990.

SFS 1991:257

(Utkom d. 22 maj 1991.)

SFS 1991:1836

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1992 och tillämpas i de fall skattskyldighet inträder efter utgången av år 1991.

SFS 1992:625

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1993.

Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före ikraftträdandet. Ränta som belöper på tid före ikraftträdandet beräknas enligt äldre föreskrifter.

SFS 1992:1093

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1993 och tillämpas i de fall skattskyldighet inträder efter utgången av år 1992.

SFS 1993:895

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1993. De nya bestämmelserna i paragrafens tredje och fjärde stycke tillämpas dock först från och med d. 1 jan. 1994.

SFS 1993:940

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1994.

SFS 1994:244

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1994.

SFS 1996:253

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1996.

SFS 1996:664

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1996.

SFS 1997:325

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1997.

SFS 1997:445

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1997 och tillämpas avseende gåva som givits efter ikraftträdandet. Avseende gåva som givits efter utgången av juni 1995 men före ikraftträdandet tillämpas denna lag till den del gåvor från samma givare under samma kalenderår inte överstiger 10 000 kronor.

SFS 1997:508

Denna lag träder i kraft d. 1 nov. 1997.

SFS 1997:1039

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1998.

SFS 1998:247

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1999.

SFS 1998:270

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1998 och tillämpas på utdelning som lämnas efter ikraftträdandet.

SFS 1999:1049

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2000.

SFS 1999:1131

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2000.

SFS 1999:1233

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2000 och tillämpas i de fall skattskyldighet inträder efter utgången av år 1999.

SFS 2001:95

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2001.

2. Har ett ärende anhängiggjorts hos tingsrätt eller skattemyndighet före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser om inte annat sägs nedan.

3. Regeringen får föreskriva att en annan tingsrätt än den som anges som beskattningsmyndighet enligt 34 § i dess äldre lydelse skall ha behörighet att handlägga ett ärende om arvsskatt som har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet. Den tingsrätt som anges i 34 § i dess äldre lydelse skall då lämna över ingivna handlingar till den tingsrätt som skall handlägga ärendet samt underrätta ingivaren om överlämnandet. Lämnade deklarationer skall förvaras hos den tingsrätt som anges i 34 § i dess äldre lydelse.

4. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, upptas efter lagens ikraftträdande ärende om efterbeskattning enligt 32 § av den skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 44 § första–tredje styckena är behörig.

5. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 33 § 3 mom. av den skattemyndighet som enligt 34 § första eller andra stycket är behörig.

6. Om skattskyldigheten för gåva har inträtt före ikraftträdandet tillämpas 44 § i dess äldre lydelse.

7. Har före ikraftträdandet beskattningsmyndigheten medgett att arvsskatt får betalas med skuldebrev eller aktier enligt 52 § 2 mom. i dess äldre lydelse, skall vad som i 52 § 1 och 2 mom., i deras äldre lydelse, sägs om beskattningsmyndigheten i stället avse den skattemyndighet som enligt 34 § första eller andra stycket är behörig.

8. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om eftergift enligt 56 § av den skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 44 § första–tredje styckena är behörig.

9. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 59 § av den skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 44 § första–tredje styckena är behörig.

10. Riksskatteverket skall fullgöra de uppgifter som enligt äldre bestämmelser ankommer på den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten.

11. Har en tingsrätt före ikraftträdandet förelagt vite enligt 67 § första stycket utan att vitet har dömts ut, skall beslutet när fråga är om utdömande av vitet anses vara ett beslut som har meddelats av den skattemyndighet som enligt 34 § första eller andra stycket är behörig.

SFS 2001:324

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2001. Om en bouppteckning, arvsdeklaration eller gåvodeklaration kommit in till en tingsrätt eller skattemyndighet före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

SFS 2001:325

(Utkom d. 12 juni 2001.)

SFS 2001:1177

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att rubrikerna närmast före 55 och 61 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall utgå vid utgången av år 2001.

SFS 2003:379

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2003.

2. Om ett samboförhållande har upphört före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser.

SFS 2003:534

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004.

2. Den upphävda paragrafen gäller dock i de fall 11 § förmånsrättslagen (1970:979), i sin lydelse enligt lagen (1975:1248) om ändring i nämnda lag, tillämpas.

SFS 2003:646

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004.

2. Äldre föreskrifter i 22 § 2 mom. sjätte stycket och 33 § 3 mom. första stycket gäller fortfarande för beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

3. Föreskrifterna om allmänt ombud i 60 a § gäller även för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

4. Om någon före ikraftträdandet har förelagts enligt äldre föreskrifter i 67 § första stycket att ge in uppgifter till skattemyndighet, skall efter ikraftträdandet uppgifterna i stället ges in till Skatteverket.

5. De nya föreskrifterna i 67 § fjärde stycket gäller inte för ansökan om utdömande av vite som getts in före ikraftträdandet.

SFS 2003:1198

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004. Äldre bestämmelser tillämpas i de fall skattskyldighet har inträtt dessförinnan.

SFS 2003:1199

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004. Äldre bestämmelser tillämpas i de fall skattskyldighet har inträtt dessförinnan.

SFS 2004:48

1. Denna lag träder i kraft d. 1 april 2004.

2. Vad som sägs i 23 § B och 37 § 3 mom. om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2004:47) om införande av lagen (2004:46) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

SFS 2004:128

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 3 a § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall upphöra att gälla vid utgången av mars 2004. Bestämmelsen i 3 a § skall dock inte tillämpas för tid efter d. 30 juni 2003.

SFS 2004:421

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2004.

SFS 2004:496

Denna lag träder i kraft d. 8 okt. 2004.

SFS 2004:1341

(Utkom d. 27 dec. 2004.)