Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS2000-0980

Socialavgiftslag (2000:980)

Socialavgiftslagen

Utkom från trycket den 5 december 2000
Utfärdad den 23 november 2000.

Innehåll och definitioner

Innehåll

I denna lag finns bestämmelser om avgifter för finansiering av systemen för social trygghet (socialavgifter).

Bestämmelser om avgifter för finansiering av ålderspensioneringen finns även i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift.

Bestämmelser om fördelning av socialavgifter finns i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter.

Bestämmelser om särskilda avdrag från socialavgifterna finns i

  • lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980),

  • lagen (2023:747) om särskilt avdrag vid beräkning av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift för personer som arbetar med forskning eller utveckling, och

  • lagen (2023:748) om särskilt avdrag vid beräkning av egenavgifter och allmän löneavgift i vissa fall.

Bestämmelser om särskild beräkning av arbetsgivaravgifter finns i lagen (2016:1053) om särskild beräkning av vissa avgifter för enmansföretag.

SFS 2023:750

Socialavgifter utgörs av arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. eller egenavgifter enligt 3 kap.

Unionsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtal om social trygghet som ingåtts med andra stater kan medföra begränsningar i skyldigheten att betala avgifter enligt denna lag.

SFS 2011:294

Definitioner

Termer och uttryck som används i denna lag omfattar också motsvarande utländska företeelser, om inte annat anges.

I denna lag avses med

  • godkännande för F-skatt: sådant godkännande som innebär att innehavaren ska betala F-skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244),

  • näringsverksamhet: näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen (1999:1229),

  • inkomst av tjänst: inkomst i inkomstslaget tjänst enligt inkomstskattelagen.

Vad som sägs i denna lag om handelsbolag och om delägare i dem gäller också i fråga om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) och delägare i dem.

Allmän anmärkning:

Se lagen 2011:1244 9:1 ff och lagen 1999:1229 13:1 resp. 10:1–3, båda i Bih.

SFS 2011:1257

Arbete i Sverige

Med arbete i Sverige avses förvärvsarbete i verksamhet här i landet.

Om en fysisk person som bedriver näringsverksamhet har sådant fast driftställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall verksamhet hänförlig dit anses bedriven här i landet.

Arbete på fartyg

Arbete på fartyg anses som arbete i Sverige i samma utsträckning som enligt 6 kap. 3 § socialförsäkringsbalken.

SFS 2010:1282

Utsändning

Arbete för en arbetsgivare som utförs i ett annat land än det där arbetsgivaren bedriver sin verksamhet anses som arbete i Sverige i samma utsträckning som enligt 6 kap. 4 § socialförsäkringsbalken.

SFS 2010:1282

Diplomater

Arbete som utförs av en person som tillhör en utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat anses som arbete i Sverige endast om det är förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de konventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons personliga tjänare.

Ett sådant arbete som medför att en person på grund av anknytning till en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, anses som arbete i Sverige endast i den utsträckning det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som anges i bilagan till den lagen.

Arbete i utlandet

Med arbete i utlandet avses annat förvärvsarbete än arbete i Sverige.

SFS 2023:750

SFS 2023:750

SFS 2023:750

Arbetsgivaravgifter

Avgiftsskyldigheten

Den som utger avgiftspliktig ersättning ska betala arbetsgivaravgifter enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Förmån av personaloption som avses i 10 kap. 11 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) ska anses utgiven av den i vars tjänst personaloptionen förvärvades.

Bestämmelser om avgiftspliktig ersättning finns i 10 och 11 §§.

Rättsfall:

Äldre rätt: Fråga om ensamföretagare var att anse som arbetsgivare R 19831:84 – Arbetstagare, uppdragstagare eller rörelseidkare? R 19841:24 (bilrekonditionering) och där anm. rättsfall, 1:29 (anskaffande av intervjuobjekt), 1:42 (grävmaskinsägare), 1:47 (försäljare av monteringsfärdiga trähus), 1:56 (delägare i handelsbolag som utfört arbete åt aktiebolag), 1986:8 (byggnadsarbeten), 124 (försäljare av monteringsfärdiga trähus), 134 (tandläkare som mot ersättning använde annan tandläkares praktiklokal och utrustning kvällar och lördagar), 183 (personer med egna företag anlitade för arbete i en varvsrörelse under uppbyggnad), 1987:163 (försäljare av hushållsartiklar vid s.k. homeparties), 164 I och II (frisörer som hyrt arbetsplats i frisersalong), 1991:18 (restaurangs serveringspersonal vid arbete utanför restaurangen) – Fråga om personer med trafiktillstånd vilka utfört transporter varit att anse som arbetstagare till den som förmedlat transportuppdragen R 19851:76 – Konkursbo avgiftsskyldigt för arbetsgivaravgifter på utdelning i konkurs avseende lön till tidigare anställda hos konkursgäldenären R 2000:29.

SFS 2017:1213

Bestämmelsen i 1 § första stycket skall inte tillämpas om en avgiftspliktig ersättning utgörs av rabatt, bonus eller annan ersättning på grund av kundtrohet eller liknande. I fråga om sådana avgiftspliktiga ersättningar skall arbetsgivaravgifter i stället betalas av den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för ersättningen.

Bestämmelsen i 1 § första stycket ska inte tillämpas om en annan avgiftspliktig ersättning än sådan förmån som avses i 1 § andra stycket utges av en fysisk person som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person och ersättningen har sin grund i en anställning i Sverige hos någon annan än den som har utgett ersättningen. I sådant fall ska arbetsgivaravgifter i stället betalas av den hos vilken mottagaren är eller har varit anställd i Sverige.

SFS 2017:1213

Situationer när avgifter skall betalas

    Arbetsgivaravgifter ska, om inte annat följer av 5–9 §§, betalas på avgiftspliktig ersättning för

  1. arbete i Sverige, och

  2. arbete i utlandet till en person som när arbetet utförs omfattas av svensk socialförsäkring enligt unionsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller enligt avtal med andra stater.

Allmän anmärkning:

Ang. p. 1 jfr 1:6–9.

SFS 2011:294

Undantag

Mottagaren av ersättningen är godkänd för F-skatt

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2011-1257

Arbetsgivaravgifter ska inte betalas om den som tar emot ersättning för arbete är godkänd för F-skatt antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut. En uppgift om godkännande för F-skatt från mottagaren får godtas om den lämnas i en handling som upprättas i samband med uppdraget och som innehåller nödvändiga identifikationsuppgifter för utbetalaren och mottagaren. Om utbetalaren känner till att en uppgift om godkännande för F-skatt är oriktig, får den inte godtas.

Om mottagaren är godkänd för F-skatt med villkor enligt 9 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244), gäller första stycket första meningen bara om godkännandet åberopas skriftligen.

Första och andra styckena gäller inte ersättning från semesterkassa.

SFS 2011:1257

Ersättning som utges av privatpersoner

Arbetsgivaravgifter skall inte betalas av en fysisk person eller ett dödsbo, om det kan antas att den sammanlagda avgiftspliktiga ersättningen till mottagaren under året kommer att understiga 10 000 kronor och annat inte anges i 7 §.

Allmän anmärkning:

Jfr 24 § 2 st.

Bestämmelserna i 6 § gäller inte om den avgiftspliktiga ersättningen utgör

  1. en utgift i en av utgivaren bedriven näringsverksamhet, eller

  2. sådan ersättning till en förmyndare, god man eller förvaltare som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken.

Bestämmelserna i 6 § gäller inte heller om utgivaren och mottagaren har kommit överens om att arbetsgivaravgifter ska betalas på ersättningen. En sådan överenskommelse gäller dock inte om mottagaren är godkänd för F-skatt utan sådant villkor som avses i 9 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

SFS 2011:1257

SFS 2012:831

Ersättningar från handelsbolag till delägare i bolaget

Ett handelsbolag skall inte betala arbetsgivaravgifter på ersättning till delägare i handelsbolaget.

Avgiftspliktig ersättning

Löner, arvoden, förmåner och andra ersättningar för arbete är avgiftspliktiga. Detsamma gäller annat som utges med anledning av ett avtal om arbete, dock inte pension.

Rättsfall:

Ett bolags ersättning till bärplockare, som genom bolagets försorg fått arbetstillstånd i Sverige, ansågs utgöra ersättning för arbete R 2003:89 – Bolag som drev HVB-hem påfördes ej arbetsgivaravgifter för kostförmåner när anställda intagit måltider med vårdtagarna R 2009:16 – Fråga om arbetsgivaravgifter ska utgå för rabatter och premier vid jultidningsförsäljning HFD 2022:20.

SFS 2011:1257

Förmåner ska värderas enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen (1999:1229) med följande undantag:

  1. värdet av förmån av bostad i Sverige som inte är semesterbostad eller bostad som avses i 61 kap. 3 a § inkomstskattelagen ska beräknas enligt värdetabeller, och

  2. värdet av drivmedelsförmån som avses i 61 kap. 10 § inkomstskattelagen ska beräknas till marknadsvärdet.

De tabeller som avses i första stycket 1 ska ange förmånsvärdet av en bostad till den genomsnittliga kostnaden per kvadratmeter bostadsyta inom ett område där boendekostnaderna är i huvudsak enhetliga. Förmånsvärdet för en bostad som ligger utanför tätort och dess närområde ska dock bestämmas till 90 procent av den lägsta genomsnittskostnaden.

Anmärkt författning:

Socialavgiftsförordning (2011:1263).

SFS 2011:1257

Bestämmelserna om justering av värdet av bilförmån eller kostförmån i 61 kap. 18, 19 och 19 b §§ inkomstskattelagen (1999:1229) får tillämpas bara om Skatteverket på begäran av utgivaren har beslutat om en justering.

Hänvisad författning:

Se anm. vid 10 a §.

Rättsfall:

Äldre rätt:R 2000:43 anm. vid IL 61:19; 2002:10 anm. vid IL 61:3.

SFS 2011:1257

Om värdet av bostadsförmån enligt 10 a § första stycket 1 avviker med mer än 10 procent från det värde som följer av 61 kap. 2 eller 20 § inkomstskattelagen (1999:1229), får Skatteverket på begäran av utgivaren bestämma värdet av förmånen.

SFS 2011:1257

Om Skatteverket har bestämt ett förmånsvärde enligt 10 b eller 10 c §, ska utgivaren underrätta mottagaren om beslutet.

SFS 2011:1257

Med ersättning för arbete likställs i denna lag

  1. kostnadsersättning och sådan ersättning som enligt 10 kap. 3 § andra stycket 8 och 9 skatteförfarandelagen (2011:1244) ska räknas som ersättning för arbete,

  2. garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497),

  3. ersättning som utges till Försäkringskassan enligt 24 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön, varvid ersättningen ska anses ha betalats ut till den person som sjuklönen avser,

  4. forskarstipendium från Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen (Marie Curie-stipendium), om stipendiet utges av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person,

  5. ersättning från semesterkassa, och

  6. den del av utbetalningen som avses i 11 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229) när en medlem har gått ur en ekonomisk förening.

SFS 2021:407

Avgiftsfri ersättning

Skattefria ersättningar

En ersättning är avgiftsfri om den

  1. är skattefri enligt inkomstskattelagen (1999:1229),

  2. undantas från skatteplikt enligt 6 § 1 eller 2 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller

  3. undantas från skatteplikt enligt 8 § 5 eller 6 lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

SFS 2020:953

[Upphävd g. Lag (2009:1064).]

SFS 2009:1064

Ersättning understigande visst belopp

En ersättning till en person är avgiftsfri om ersättningen till den personen under året understigit 1 000 kronor.

Rättsfall:

R 1988:105 (socialavgift påförd ett lönebelopp som efter avdrag för vissa kostnader understeg 1 000 kr).

Vissa ersättningar vid sjukdom m.m.

En ersättning till en person vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse är avgiftsfri, till den del ersättningen motsvarar föräldrapenning, sjukpenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 11 kap. 13 §, 27 kap. 56 eller 57 § eller 31 kap. 13 § socialförsäkringsbalken.

Rättsfall:

R 1989:78.

SFS 2010:1282

Vissa ersättningar för vilka särskild löneskatt skall betalas

Ersättningar från avtalsförsäkringar m.m., som enligt 1 § första stycket 1–5 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt, är avgiftsfria.

Ersättning för vilken statlig ålderspensionsavgift skall betalas

En ersättning, för vilken statlig ålderspensionsavgift skall betalas enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, är avgiftsfri.

Ersättning från vinstandelsstiftelse

En sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller från någon annan juridisk person med motsvarande ändamål, som enligt 25 kap. 21–23 §§ socialförsäkringsbalken inte ska beaktas vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst, är avgiftsfri.

Rättsfall:

Då ersättningar från vinstandelsstiftelse ansågs ej tillkomma de anställda på likartade villkor, skulle de ingå i stiftelsens underlag för arbetsgivaravgifter (äldre lag) R 2004:5.

SFS 2010:1282

Ersättning till idrottsutövare

En ersättning till en idrottsutövare från en ideell förening som har till ändamål att främja idrott och som uppfyller kraven i 7 kap. 4–6 och 10 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) är avgiftsfri, om ersättningen från föreningen under året inte har uppgått till ett halvt prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.

Rättsfall:

Äldre rätt:R 1999:25.

Läkare som biträtt bandyklubb i samband med matcher och träning ansågs ej som idrottsutövare 2004:88.

SFS 2013:961

Ersättning för skiljemannauppdrag

En ersättning för skiljemannauppdrag är avgiftsfri om parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet.

Ersättning som motsvarar utgifter i arbetet

Om en ersättning till viss del motsvarar utgifter i arbetet är ersättningen till den delen avgiftsfri, om ifrågavarande utgifter under året kan beräknas uppgå till minst 10 procent av ersättningen från utgivaren under samma år.

Detta gäller inte ersättning som beskattas enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.

Utgifterna får för bestämda yrkesgrupper beräknas enligt schablon grundad på de genomsnittliga utgifterna inom respektive grupp.

Om det inte finns någon sådan schablon som avses i tredje stycket, ska Skatteverket på begäran av den som ger ut ersättning för utgifterna bestämma hur utgifterna ska beräknas.

Om utgifterna har beräknats enligt tredje eller fjärde stycket, ska utgivaren underrätta mottagaren om beslutet.

Hänvisad författning:

Se anm. vid 10 a §.

SFS 2011:1257

Ersättning till barn i vissa fall

Ersättning för arbete till barn är avgiftsfri, om avdrag för utgiften för ersättningen inte får göras enligt 60 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Vissa förmåner och ersättningar från fåmansföretag och fåmanshandelsbolag

Sådan utdelning och kapitalvinst som enligt 48 a kap. 9 §, 50 kap. 7 §, eller 57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska tas upp i inkomstslaget tjänst är avgiftsfri.

SFS 2012:758

Avgiftsunderlaget

Huvudregel

Underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter (avgiftsunderlaget) är summan av de avgiftspliktiga ersättningar som den avgiftsskyldige har utgett under en kalendermånad.

Ersättning som avses i 1 § andra stycket ska räknas in i underlaget för den kalendermånad under vilken utgivaren fick kännedom om att rättigheten har utnyttjats eller överlåtits.

Ersättningar som avses i 2 och 3 §§ ska räknas in i underlaget för den kalendermånad under vilken den avgiftsskyldige fick kännedom om ersättningen.

I avgiftsunderlaget ska också ingå tidigare under året utgiven avgiftsfri ersättning som sammanräknad med en ersättning som utgetts under kalendermånaden blir avgiftspliktig.

SFS 2011:1257

Fåmansföretag och fåmanshandelsbolag

När avgiftsunderlaget bestäms skall ersättning till företagsledare, make och barn anses ha utgetts till den som enligt bestämmelserna i 60 kap. 12–14 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) skall beskattas för ersättningen.

Avgifter på grund av socialavgiftsavtal

Rubriken införd g. SFS2012-0831

Vid beräkning av avgiftsunderlaget i sådana fall som avses i 5 kap. 5 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska det underlag som beräknats enligt 24 § divideras med ett belopp motsvarande den sammanlagda procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter tas ut ökad med 100 procentenheter.

SFS 2012:831

Avgifterna och avgiftsberäkningen

Huvudregel

Arbetsgivaravgifterna är 19,80 procent av avgiftsunderlaget och utgörs av

1. sjukförsäkringsavgift

 

3,55 %

 

2. föräldraförsäkringsavgift

 

2,60 %

 

3. ålderspensionsavgift

 

10,21 %

 

4. efterlevandepensionsavgift

 

0,60 %

 

5. arbetsmarknadsavgift

 

2,64 %

 

6. arbetsskadeavgift

 

0,20 %

 

SFS 2018:2085

Avgifter för personer som har fyllt 66 år

Rubriken har denna lydelse enl. Lag 2022:888. SFS2022-0888

På ersättning till personer som vid årets ingång har fyllt 66 år ska bara ålderspensionsavgiften betalas.

SFS 2022:888

SFS 2023:790

SFS 2023:750

SFS 2023:750

SFS 2023:750

Egenavgifter

Avgiftsskyldigheten

En fysisk person som har avgiftspliktig inkomst skall betala egenavgifter enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Bestämmelser om avgiftspliktig inkomst finns i 3–8 §§.

Situationer när avgifter skall betalas

    Egenavgifter ska betalas på avgiftspliktig inkomst av

  1. arbete i Sverige, och

  2. arbete i utlandet om den avgiftsskyldige när arbetet utförs omfattas av svensk socialförsäkring enligt unionsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller enligt avtal med andra stater.

SFS 2011:294

Avgiftspliktig inkomst av näringsverksamhet

Överskott av näringsverksamhet är avgiftspliktig, om den som har inkomsten har arbetat i verksamheten i inte oväsentlig omfattning.

Rättsfall:

R 1988:92 (ang. vad rörelseidkare pga. trafikförsäkring erhållit i ersättning för utebliven rörelseinkomst).

Avgiftspliktig inkomst av tjänst

Inkomst av självständigt bedriven verksamhet

Inkomst av tjänst från verksamhet som bedrivs självständigt men som inte räknas som näringsverksamhet är avgiftspliktig.

Ersättning som utges av privatpersoner

En ersättning för arbete som utförts åt en fysisk person eller ett dödsbo är avgiftspliktig, om den skall tas upp i inkomstslaget tjänst och arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 6 § inte skall betalas på ersättningen.

[Upphävd g. Lag (2012:831).]

SFS 2012:831

Marie Curie-stipendier

Forskarstipendium från Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen (Marie Curie-stipendium) är avgiftspliktigt.

Detta gäller inte om stipendiet utges av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person.

SFS 2011:294

Inkomster för den som är godkänd för F-skatt

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2011-1257

Löner, arvoden, förmåner och andra ersättningar för arbete är avgiftspliktiga, om den som gett ut ersättningen enligt bestämmelserna i 2 kap. 5 § inte skall betala arbetsgivaravgifter. Detsamma gäller annat som utges med anledning av ett avtal om arbete samt sådan ersättning som enligt 2 kap. 11 § 1, 2 eller 4 likställs med ersättning för arbete.

Avgiftsfri inkomst

Ersättningar under 1 000 kronor

Sådana ersättningar för arbete från en utbetalare som sammanlagt under året understiger 1 000 kronor är avgiftsfria.

Detta gäller inte om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.

Sjukpenning och rehabiliteringspenning

Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt socialförsäkringsbalken är avgiftsfri.

Detta gäller också arbetsskadesjukpenning enligt samma balk och motsvarande ersättning som utges enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

SFS 2010:1282

Ersättning till näringsidkare som inte är godkänd för F-skatt

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2011-1257

En ersättning för arbete som utgör inkomst i inkomstslaget näringsverksamhet är avgiftsfri, om den som utger ersättningen skall betala arbetsgivaravgifter på den enligt bestämmelserna i 2 kap.

Avgiftsunderlaget

Underlaget för beräkning av egenavgifter (avgiftsunderlaget) är summan av

  1. de avgiftspliktiga nettoinkomsterna enligt beslut om slutlig skatt för den avgiftsskyldige, och

  2. andra avgiftspliktiga nettoinkomster beräknade i enlighet med bestämmelserna i inkomstskattelagen (1999:1229) om en obegränsat skattskyldig fysisk person som bedriver motsvarande verksamhet i Sverige.

Ett underskott i en näringsverksamhet får inte minska ett överskott i en annan näringsverksamhet.

Avgiftsunderlag ska inte fastställas, om den avgiftsskyldige avlidit under beskattningsåret.

SFS 2012:831

Avgifterna och avgiftsberäkningen

Egenavgifterna är 17,35 procent av avgiftsunderlaget och utgörs av

1. sjukförsäkringsavgift

 

3,64 %

 

2. föräldraförsäkringsavgift

 

2,60 %

 

3. ålderspensionsavgift

 

10,21 %

 

4. efterlevandepensionsavgift

 

0,60 %

 

5. arbetsmarknadsavgift

 

0,10 %

 

6. arbetsskadeavgift

 

0,20 %

 

SFS 2018:2085

Avgiftsunderlag mindre än 1 000 kronor

Inga egenavgifter skall betalas om avgiftsunderlaget understiger 1 000 kronor.

Avgifter för personer som har fyllt 66 år

Rubriken har denna lydelse enl. Lag 2022:888. SFS2022-0888

Den som vid ingången av beskattningsåret har fyllt 66 år ska bara betala ålderspensionsavgiften.

SFS 2022:888

[Upphävd g. Lag (2015:474).]

SFS 2015:474

Avgifter för personer som har pension

Den som har haft hel allmän ålderspension enligt socialförsäkringsbalken hela beskattningsåret ska bara betala ålderspensionsavgiften. Detsamma gäller den som har haft hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt samma balk någon del av beskattningsåret.

SFS 2011:1257

Sjukförsäkringsavgift vid karenstid för sjukpenning

Den för vilken sjukpenningförsäkring enligt 27 kap. 29–31 §§ socialförsäkringsbalken gäller med karenstid ska betala sjukförsäkringsavgift efter en procentsats som beräknas med hänsyn till hur karenstiden bedöms påverka försäkringens utgifter.

Hänvisad författning:

Procentsatsen enl. denna § fastställes av Riksförsäkringsverket (F 1998:562 anm. vid SFB 2:2).

SFS 2010:1282

SFS 2023:750

[Upphävd g. Lag (2012:758).]

SFS 2012:758

[Upphävd g. F (2013:1013).]

SFS 2013:1013

Förfarandet

Betalning av socialavgifter

Föreskrifter om förfarandet vid uttag av avgifter enligt denna lag finns i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Bestämmelserna om omprövning och överklagande i 66 och 67 kap. skatteförfarandelagen gäller för beslut enligt 2 kap. 10 b och 10 c §§ samt 2 kap. 21 § fjärde stycket. Besluten ska vid tillämpningen av bestämmelserna i skatteförfarandelagen anses som beslut om arbetsgivaravgifter.

SFS 2011:1257

Skattebrott m.m.

I fråga om avgift som avses i denna lag gäller vad som föreskrivs om skatt i skattebrottslagen (1971:69).

SFS 2011:1257

Verkställighetsföreskrifter

Närmare föreskrifter för tillämpningen av 2 kap. 21 § tredje stycket och 3 kap. 17 § meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Hänvisad författning:

Se F 1998:562 anm. vid SFB 2:2.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 2000:980

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2001.

2. Genom lagen upphävs lagen (1981:691) om socialavgifter.

3. Äldre bestämmelser om arbetsgivaravgifter gäller fortfarande i fråga om ersättning som betalas ut före ikraftträdandet.

4. Äldre bestämmelser om egenavgifter gäller fortfarande i fråga om inkomster som uppbärs före ikraftträdandet. Om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år 2000 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 2000 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

5. Bestämmelsen i 2 kap. 27 § gäller inte för den som är född år 1937 eller tidigare. På ersättning till en sådan person skall inga avgifter betalas om denna vid årets ingång har fyllt 65 år.

6. Bestämmelsen i 3 kap. 15 § gäller inte för den som är född år 1937 eller tidigare. På inkomster som en sådan person har skall inga avgifter betalas, om personen har fyllt 65 år vid ingången av året före taxeringsåret.

7. Arbetsgivaravgifter skall inte betalas på ersättning för arbetsskada som har inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter eller på ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa eller Försäkringskassan efter utgången av juni 1993, allt under förutsättning att ersättningen utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken meddelats enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Detta gäller emellertid endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samma arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

8. En förbindelse som avses i 2 kap. 11 eller 12 § eller 15 kap. 18 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension i dess lydelse före d. 1 jan. 2001 skall alltjämt gälla, om arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 4 § denna lag inte skall betalas på den ersättning som omfattas av förbindelsen.

9. Bestämmelsen i 2 kap. 30 § skall tillämpas i fråga om avgifter på ersättningar som betalas ut efter utgången av år 2001.

SFS 2001:909

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2002. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgiftspliktig ersättning som utgetts före ikraftträdandet.

SFS 2001:1174

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2002.

SFS 2002:216

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2003.

SFS 2002:973

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2003.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 26 § tillämpas på ersättning som betalas ut från och med d. 1 jan. 2003.

3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 13 § tillämpas på inkomst som uppbärs från och med d. 1 jan. 2003. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 2002 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 2002 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2003:551

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004.

2. Äldre bestämmelser tillämpas i de fall 11 § förmånsrättslagen (1970:979), i sin lydelse enligt lagen (1975:1248) om ändring i nämnda lag, tillämpas.

SFS 2004:849

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2005.

2. Äldre bestämmelser i 2 kap. 11 § gäller i fråga om ersättning som har betalats till en allmän försäkringskassa.

SFS 2004:1056

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2005.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 26 § tillämpas på ersättning som betalas ut från och med d. 1 jan. 2005.

3. Äldre bestämmelser i 2 kap. 28 § tillämpas fortfarande på arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

4. De nya bestämmelserna i 3 kap. 13 § tillämpas på inkomst som uppbärs från och med d. 1 jan. 2005. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 2004 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 2004 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

5. De nya bestämmelserna i 3 kap. 18 och 19 §§ tillämpas på beskattningsår som börjar efter utgången av år 2004.

SFS 2004:1243

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2005.

SFS 2004:1244

(Utkom d. 17 dec. 2004.)

SFS 2005:829

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2006.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 26 § tillämpas på ersättning som betalas ut från och med d. 1 jan. 2006.

3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 13 § tillämpas på inkomst som uppbärs från och med d. 1 jan. 2006. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 2005 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 2005 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2006:1345

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2007.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 26 § tillämpas på ersättning som betalas ut från och med d. 1 jan. 2007.

3. Bestämmelserna i 2 kap. 26 § i dess äldre lydelse och de upphävda bestämmelserna i 2 kap. 28–30 §§ tillämpas fortfarande på ersättning som betalas ut före ikraftträdandet.

4. De upphävda bestämmelserna i 2 kap. 28 och 29 §§ tillämpas även på ersättning som betalas ut under 2007.

Vid tillämpningen av 2 kap. 28 § skall dock

a) procenttalet vara 2,5 i stället för 5, och

b) beloppet vara 1 545 kronor i stället för 3 090 kronor.

5. Den upphävda bestämmelsen i 2 kap. 30 § tillämpas även på ersättning som betalas ut under 2007. Vid tillämpningen av bestämmelsen skall dock procenttalet vara 2,5 i stället för 5.

6. Bestämmelserna i punkterna 4 och 5 tillämpas inte i fråga om ersättning till arbetstagare som enligt 2 kap. 27 § bara skall betala ålderspensionsavgift.

7. De upphävda bestämmelserna i 3 kap. 18 och 19 §§ tillämpas fortfarande på inkomst som uppbärs före ikraftträdandet.

8. De upphävda bestämmelserna i 3 kap. 18 och 19 §§ tillämpas även på inkomst som uppbärs under 2007.

Vid tillämpningen av 3 kap. 18 § första stycket skall dock,

a) procenttalet vara 2,5 i stället för 5, och

b) beloppet vara 4 500 kronor per år i stället för 9 000 kronor per år.

Vid tillämpningen av 3 kap. 18 § andra stycket skall beloppet vara 18 540 kronor per år i stället för 37 080 kronor per år.

Vid tillämpningen av 3 kap. 19 § skall beloppen vara 18 540 kronor per år i stället för 37 080 kronor per år. Vid tillämpningen av bestämmelsen skall iakttagas vad som sägs i punkt 4.

Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 2006 respektive såväl före som efter utgången av år 2007 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 2006 respektive tiden efter utgången av år 2007 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under respektive tid och hela beskattningsåret.

9. Bestämmelserna i punkt 8 tillämpas inte på inkomst som uppbärs av den som enligt 3 kap. 15 och 16 §§ bara skall betala ålderspensionsavgift.

SFS 2007:284

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2007.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 28 § tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 30 juni 2007.

3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 15 a § tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 30 juni 2007. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 30 juni 2007 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2007:966

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2008.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 26 § tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2007.

3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 13 § tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 31 dec. 2007. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2007 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2008:824

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2009 och tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2008.

SFS 2008:1266

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2009.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 28 § tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2008.

3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 15 a § tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 31 dec. 2008. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2008 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2008:1269

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2009.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 26 § tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2008.

3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 13 § tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 31 dec. 2008. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2008 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2009:1064

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2010 och tillämpas på ersättningar som betalas ut efter d. 31 dec. 2009.

SFS 2009:1160

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2010.

2. Bestämmelsen i 2 kap. 26 § i sin nya lydelse tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2009.

3. Bestämmelsen i 3 kap. 13 § i sin nya lydelse tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 31 dec. 2009. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2009 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2010:404

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2010 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 30 juni 2010.

2. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 30 juni 2010 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2010:436

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2010.

2. De nya bestämmelserna tillämpas på inkomster som uppbärs efter d. 31 dec. 2009.

3. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter d. 1 jan. 2010 ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2009 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2010:1282

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2011.

2. Vad som föreskrivs i 2 kap. 15 och 18 §§ samt 3 kap. 10, 16 och 17 §§ om ersättningar enligt socialförsäkringsbalken gäller även i fråga om motsvarande ersättningar enligt den före d. 1 jan. 2011 gällande äldre lagstiftningen.

SFS 2010:1827

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2011.

2. Bestämmelsen i 2 kap. 26 § i sin nya lydelse tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2010.

3. Bestämmelsen i 3 kap. 13 § i sin nya lydelse tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 31 dec. 2010. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2010 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2011:294

Denna lag träder i kraft d. 15 april 2011.

SFS 2011:1257

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2012.

2. De nya bestämmelserna om arbetsgivaravgifter i 2 kap. 5, 7, 10–11, 21 och 24 §§ samt 4 kap. 1 och 2 §§ tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2011.

3. De nya bestämmelserna om egenavgifter i 3 kap. 12, 15–16 och 18 §§ samt 4 kap. 1 och 2 §§ tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 31 jan. 2012, dock inte om beskattningsåret har börjat före d. 1 febr. 2012.

SFS 2011:1285

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2012.

2. Bestämmelsen i 2 kap. 26 § i sin nya lydelse tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2011.

3. Bestämmelsen i 3 kap. 13 § i sin nya lydelse tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 31 dec. 2011. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2011 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2012:758

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2013.

2. Bestämmelsen i 2 kap. 26 § i sin nya lydelse tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2012.

3. Bestämmelsen i 3 kap. 13 § i sin nya lydelse tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 31 dec. 2012. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2012 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

4. Bestämmelsen i 3 kap. 18 § i sin nya lydelse tillämpas första gången i fråga om självdeklarationen vid 2013 års taxering.

5. Bestämmelsen i den upphävda 3 kap. 19 § gäller dock fortfarande i fråga om självdeklarationen vid 2011 och 2012 års taxeringar.

SFS 2012:831

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2013.

2. De upphävda paragraferna gäller fortfarande för sådan ersättning som har betalats ut respektive inkomst som har uppburits före ikraftträdandet.

3. Den nya bestämmelsen i 2 kap. 25 a § tillämpas på sådan ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2012.

4. Bestämmelsen i 3 kap. 12 § i sin nya lydelse tillämpas på sådan inkomst som uppbärs efter d. 31 dec. 2012. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2012 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2013:961

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2014.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 29–31 §§ tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2013.

SFS 2013:1013

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2014.

2. Den upphävda paragrafen gäller fortfarande för sådan inkomst som har uppburits före ikraftträdandet.

3. Bestämmelsen i 3 kap. 18 § i sin nya lydelse tillämpas på sådan inkomst som uppbärs efter d. 31 dec. 2013.

4. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2013 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2014:1469

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2015.

2. Bestämmelserna i 2 kap. 26 § i den äldre lydelsen tillämpas fortfarande på ersättning som betalas ut före ikraftträdandet.

3. Bestämmelserna i 3 kap. 13 § i den äldre lydelsen tillämpas fortfarande på inkomst som uppbärs före ikraftträdandet.

Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av 2014 respektive såväl före som efter utgången av 2015 ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av 2014 respektive tiden efter utgången av 2015 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under respektive tid och hela beskattningsåret.

SFS 2015:179

1. Denna lag träder i kraft d. 1 maj 2015.

2. Bestämmelsen i 2 kap. 28 § i den nya lydelsen tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 30 april 2015.

3. Bestämmelserna i 3 kap. 15 a och 18 §§ i den nya lydelsen tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 30 april 2015. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 30 april 2015 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2015:474

1. Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2015.

2. Den upphävda bestämmelsen i 2 kap. 28 § och bestämmelsen i 2 kap. 29 § i den äldre lydelsen tillämpas fortfarande på ersättning som betalas ut före ikraftträdandet.

Den upphävda bestämmelsen i 2 kap. 28 § och bestämmelsen i 2 kap. 29 § i den äldre lydelsen tillämpas även på ersättning som betalas ut under perioden 1 aug. 2015–31 maj 2016. På ersättning som betalas ut under nämnda period ska dock vid tillämpningen av 2 kap. 28 §, utöver hela ålderspensionsavgiften, arton tjugofemtedelar av de övriga arbetsgivaravgifterna betalas. Procenttalen för avgifterna ska efter kvoteringen anges med två decimaler så att övriga decimaler faller bort.

3. Den upphävda bestämmelsen i 3 kap. 15 a § och bestämmelsen i 3 kap. 18 § i den äldre lydelsen tillämpas fortfarande på inkomst som uppbärs före ikraftträdandet.

Den upphävda bestämmelsen i 3 kap. 15 a § och bestämmelsen i 3 kap. 18 § i den äldre lydelsen tillämpas även på inkomst som uppbärs under perioden 1 aug. 2015–31 maj 2016. På inkomst som uppbärs under nämnda period ska dock vid tillämpningen av 3 kap. 15 a §, utöver hela ålderspensionsavgiften, arton tjugofemtedelar av de övriga egenavgifterna betalas. Procenttalen för avgifterna ska efter kvoteringen anges med två decimaler så att övriga decimaler faller bort.

Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter d. 1 aug. 2015 respektive såväl före som efter d. 31 maj 2016 ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 1 aug. 2015 respektive efter d. 31 maj 2016 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under respektive tid och hela beskattningsåret.

SFS 2015:776

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2016.

2. Bestämmelsen i 2 kap. 26 § i den nya lydelsen tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2015.

3. Bestämmelsen i 3 kap. 13 § i den nya lydelsen tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 31 dec. 2015. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2015 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2016:1056

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2017.

2. Bestämmelsen i 2 kap. 26 § i den nya lydelsen tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2016.

3. Bestämmelsen i 3 kap. 13 § i den nya lydelsen tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 31 dec. 2016. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2016 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2017:1213

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2018.

SFS 2018:1163

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2019.

SFS 2018:2085

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2019.

2. Bestämmelsen i 2 kap. 26 § i den nya lydelsen tillämpas på ersättning som betalas ut efter d. 31 dec. 2018.

3. Bestämmelsen i 3 kap. 13 § i den nya lydelsen tillämpas på inkomst som uppbärs efter d. 31 dec. 2018. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2018 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2019:479
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2019.

  2. Lagen tillämpas på ersättning som utges efter d. 31 juli 2019.

SFS 2020:125
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 april 2020.

  2. Lagen tillämpas på ersättning som utges efter d. 31 mars 2020.

SFS 2020:953
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2021.

  2. Bestämmelsen i 2 kap. 12 § i dess äldre lydelse tillämpas på lön eller annan därmed jämförlig förmån för arbete som utförs före d. 1 jan. 2021.

SFS 2020:1060

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2021.

SFS 2021:407
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2021.

  2. Lagen tillämpas på ersättning som utges efter d. 30 juni 2021.

SFS 2022:888
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2023.

  2. Bestämmelsen i 2 kap. 27 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på ersättning som betalas efter d. 31 dec. 2022.

  3. Bestämmelsen i 3 kap. 15 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på inkomster som uppbärs efter d. 31 dec. 2022. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2022 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

  4. Bestämmelsen i 3 kap. 18 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på beskattningsår som påbörjas efter d. 31 dec. 2022.

SFS 2022:889
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2026.

  2. Bestämmelsen i 2 kap. 27 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på ersättning som betalas efter d. 31 dec. 2025.

  3. Bestämmelsen i 3 kap. 15 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på inkomster som uppbärs efter d. 31 dec. 2025. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter d. 31 dec. 2025 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

  4. Bestämmelsen i 3 kap. 18 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på beskattningsår som påbörjas efter d. 31 dec. 2025.

SFS 2023:347
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2023.

  2. Lagen tillämpas på ersättning som utges efter d. 30 juni 2023.

SFS 2023:750
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2024.

  2. De upphävda bestämmelserna i 1 kap. 11–13 §§ och 2 kap. 29–31 §§ gäller fortfarande för ersättning som utges före ikraftträdandet.

  3. Den upphävda bestämmelsen i 3 kap. 18 § gäller fortfarande för inkomst som uppbärs före ikraftträdandet. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före d. 1 jan. 2024 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

SFS 2023:753

(Publicerad d. 5 dec. 2023.)

SFS 2023:790
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2024.

  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ersättning som utges före ikraftträdandet.

Anmärkt författning:

F (1994:549) om nedsättning av socialavgifter.

Rättsfall:

Ang. nedsättning enl. 1983 års lag betr. Norrbottens län R 1993:54 (avser nedsättning även enl. 1990 års lag om nedsättning), 1998:29 (fråga om ”tillverkning”).

Lag 2000:980

Författare: Pia Blank Thörnroos

Författare: Peter Kindlund

Författare till den ursprungliga kommentaren.

Författare: Roger Persson-Österman

Författare till den ursprungliga kommentaren.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Socialavgiftslagen (2000:980), SAL, har ersatt lagen (1981:691) om socialavgifter. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2001 då den äldre lagen upphävdes. Lagen innehåller materiella regler om skyldigheten att betala socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Den nya lagen innebär en formellt sett betydande omarbetning av de gamla reglerna men innehåller i sak endast några få nyheter. Lagen är samordnad med socialförsäkringslagen (1999:799), som också trädde i kraft den 1 januari 2001 och som sedan den 1 januari 2011 ingår som en del av socialförsäkringsbalken, SFB. Samordningen framgår främst av att socialavgifter – arbetsgivaravgifter och egenavgifter – ska betalas på arbetsinkomster för personer som omfattas av SFB:s bestämmelser om arbetsbaserade förmåner.

SAL innehåller i princip endast regler som i olika avseenden gäller skyldigheten för enskilda att betala arbetsgivaravgifter eller egenavgifter, dvs. förhållandet mellan enskilda personer och det allmänna.

Skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter och egenavgifter påverkas även av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004. Dessa förordningar ersatte fr.o.m. den 1 maj 2010 de tidigare gällande rådets förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen med tillhörande tillämpningsförordning. I artikel 21.1 i 883/2004 anges att arbetsgivaren är skyldig att bl.a. betala de avgifter som föreskrivs i den lagstiftning som de anställda omfattas av.

Förarbeten: Förarbetena till SAL är prop. 2000/01:8, 2000/01:SfU5 och SOU 1998:67, Socialavgiftslagen. Av förarbetena till den gamla lagen kan nämnas prop. 1980/81:178 och 1980/81:SfU28, varigenom lagen infördes och prop. 1989/90:110 s. 370–378 och 750–753, 1989/90:SkU30, samt prop. 1990/91:54 s. 161–166 och 323–324, som innehåller de ändringar som gjordes i samband med 1990 års skattereform.

SAL kompletteras av lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Regeringen har i socialavgiftsförordningen (2011:1263) lämnat Skatteverket rätt att meddela föreskrifter om värdetabeller, värdering av bilförmån och beräkning av utgifter i arbetet för bestämda yrkesgrupper.

De avtal om socialförsäkringsförmåner som Sverige har ingått med andra stater (socialförsäkringskonventioner) finns förtecknade i Försäkringskassans vägledning 2017:1, Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avta. I vägledningen finns också en översiktlig beskrivning av hur dessa avtal tillämpas.

Anslutande föreskrifter och rekommendationer: Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2022:13) om sjukförsäkringsavgift vid karenstid för sjukpenning avseende år 2023. Skatteverkets föreskrift SKVFS 2011:22 och SKVFS 2015:10 om beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet att tillämpas vid beräkning av arbetsgivaravgifter och skatteavdrag fr.o.m. beskattningsåret 2012 och SKV A 2008:31 om beskattning av ersättningar m.m. i samband med idrottslig verksamhet att tillämpas vid beräkning av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter m.m. fr.o.m. beskattningsåret 2009.

Litteratur: En översiktlig beskrivning av den nya lagen ges av Rehnberg, Ny socialavgiftslag, SvSkT 2001. Den gamla lagen kommenteras av Carlsson, Silfverberg och Svenström i Socialavgifter, 1999 och den nya lagen av Blank Thörnroos, Carlsson, Silfverberg och Sindahl i Socialavgifter, årliga uppdateringar. Skatteverket har gett ut handledningen Socialavgifter i internationella förhållanden, senast 2010. Av artiklar rörande den gamla lagen, som fortfarande är av intresse, kan nämnas Svenström, EES-avtalet och arbetsgivaravgifterna, SvSkT 1994 nr 5, Svenström och Lagerström, Arbetsgivaren, socialförsäkringen och EU, SN, 1995, nr 4, Svenström, Svenska socialavgifter i internationella sammanhang i SN, 1997, nr 5, Sindahl, Skattefrågor kring arbetsinkomster som uppbärs av eget bolag, SvSkT 1997, nr 4 och Svenström, Det utvidgade arbetsgivarbegreppet inom socialförsäkringen, SvSkT 1999, nr 6–7. De ovan nämnda EU-rättsliga förordningarna om social trygghet kommenteras av Svenström i SN 2010 s. 202–217.

Kommentar till övergångsbestämmelserna

Se kommentaren till 2 kap. 27 §.

Se kommentaren till 3 kap. 15 §.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Begränsningar i skyldigheten att betala socialavgifter följer av EU-rätten oberoende av om en bestämmelse om detta har införts i den interna svenska rätten eller ej. Detta följer direkt av att EU-rätten har företräde framför svensk lag. Ett exempel på detta förhållande finns i RÅ 2010 ref. 122 i vilket rättsfall bestämmelserna om skyldighet för ett svenskt aktiebolag att enligt nationell rätt betala arbetsgivaravgifter för kostnadsersättningar till personer anställda i bolaget men bosatta i Danmark ansågs hindra den fria rörligheten för arbetstagare inom EU och därför inte kunde tillämpas. I den delen har paragrafen således endast informativ betydelse. När det å andra sidan gäller de av Sverige ingångna socialförsäkringsavtalen med andra stater har dessa i allmänhet införlivats med svensk rätt genom förordningar. Det har därför införts en erinran i lagen om att avtal med andra stater indirekt kan ha en begränsande effekt på skyldigheten att betala socialavgifter, se prop. 2000/01:8 s. 92 f. och 178.

Innebörden av den åsyftade begränsningen i avgiftsskyldigheten är att lagen inte ska tillämpas i fråga om ersättning till en person som när arbetet utförs omfattas av ett annat lands lagstiftning om socialförsäkringsförmåner. Detta gäller således oavsett om begränsningen följer av EU-rätten eller av ett avtal med en annan stat. I de flesta fall av förevarande slag gäller att en person omfattas av hela socialförsäkringssystemet i ett annat land och att inga avgifter därför ska betalas för eller av honom. I socialförsäkringsavtalen med USA, Indien, Sydkorea, Japan samt Kanada och Québec kan dock den situationen uppkomma att personen i fråga endast omfattas av en gren av det sociala trygghetssystemet. I ett sådant fall ska endast den eller de avgifter som finansierar den grenen av trygghetssystemet tas ut, prop. 2000/01:8 s. 92.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Utgångspunkten är således att termer och uttryck i lagen också omfattar motsvarande utländska företeelser. Som ett exempel kan nämnas att bestämmelserna i 2 kap. 5 § och 11 § 5 om semesterkassa också är tillämpliga på en motsvarande utländsk semesterkassa. För att markera att det endast är fråga om en svensk företeelse används i lagen ett uttryck som innebär att något gäller eller utgår enligt en viss lag eller vissa lagrum, dvs. en koppling sker direkt till en svensk lagtext, se även kommentaren till 1 kap. 5 § 1 st.

Författare: Pia Blank Thörnroos

De termer som definieras i paragrafen har en särskild teknisk innebörd när de används i lagen. Innebörden anges i definitionerna. Samtliga tre definitioner anknyter endast till svenska företeelser genom tekniken att binda dem till svenska lagar, se kommentaren till 1 kap. 4 §. Definitionen av uttrycket “godkännande för F-skatt” innebär således att motsvarande utländska godkännanden inte omfattas. När det gäller definitionen av näringsverksamhet avses en verksamhet som enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen (1999:1229) (IL) ska hänföras till inkomstslaget näringsverksamhet samt att resultatet av verksamheten beräknas enligt den lagen. Det betyder däremot inte att någon måste vara skattskyldig för verksamheten i Sverige, se prop. 2000/01:8 s. 94. Skattskyldigheten för näringsverksamheten och beskattningen av inkomsten av den har dock betydelse när det gäller underlaget för egenavgifter, se 3 kap. 12 §.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Bestämmelser om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) finns i rådets förordning (EEG) 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG). Även inkomstskattemässigt likställs de med handelsbolag, se 5 kap. 2 § IL.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Uttrycket ”arbete i Sverige” är av central betydelse i SAL. Avsikten är att bestämmelserna i SAL om vad som utgör arbete i Sverige ska tillämpas på samma sätt som i 6 kap. 2 § SFB. Någon skillnad i tillämpning mellan SFB:s bestämmelser om tillhörighet till den arbetsbaserade försäkringen och SAL:s regler om avgiftsuttag är således inte avsedd, se prop. 2000/01:8 s. 94. En utförlig redovisning av vad som anses utgöra arbete i Sverige finns i prop. 1998/99:119 s. 102 ff., se även prop. 2000/01:8 s. 79 ff.

Här bör dock nämnas att ”arbete i Sverige” används som ett rättsligt begrepp och att det därför har en särskild lagteknisk innebörd. Uttrycket omfattar givetvis förvärvsarbete som faktiskt utförs i Sverige men omfattningen har i förhållande till sådant arbete både utvidgats och inskränkts. Vid s.k. utsändning från Sverige (se 1 kap. 8 § och kommentaren till det lagrummet) kan uttrycket omfatta även arbete som faktiskt bedrivs utomlands. Anledningen till denna avvikelse är att man anser att arbetet i ett sådant utsändningsfall har starkare anknytning till Sverige än till den utländska staten. Personen i fråga omfattas då av den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen och ersättningen till honom ska därför ligga till grund för uttag av arbetsgivaravgifter. På samma sätt kan en person som är utsänd till Sverige av en arbetsgivare i ett annat land utföra sitt förvärvsarbete i Sverige utan att arbetet anses vara arbete i Sverige i uttryckets tekniska betydelse. I HFD 2022 ref. 16 har domstolen kommit fram till att en person som arbetat på distans från ett land utanför EES-området och som Sverige inte har ingått socialavgiftsavtal med var omfattad av den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen även fast arbetet fysiskt utförts utanför Sveriges gränser. I domen konstaterar HFD att frågan om ett arbete kan anses vara förvärvsarbete i verksamhet här i landet bör besvaras utifrån förhållandena i varje enskilt fall. Var arbetet rent fysiskt utförs är därvid en omständighet som bör beaktas, men även andra omständigheter såsom arbetets karaktär, arbetsgivarens verksamhet i Sverige och var arbetstagaren är anställd bör vägas in. Skatteverket har med anledning av HFD:s dom publicerat ett ställningstagande, Distansarbete i tredje land kan i vissa fall jämställas med arbete i Sverige – skyldighet att betala arbetsgivaravgifter, 2022-07-07, dnr 8-1793383. I ställningstagandet anges bland annat angett att fatt sådant distansarbete ska anses som arbete i Sverige krävs att personen innan distansarbetet utanför Sverige påbörjas var anställd för att arbeta i sin arbetsgivares verksamhet i Sverige. Det krävs också att arbetsuppgifterna för den svenska arbetsgivarens räkning är av den karaktären att dessa kan utföras på distans från utlandet på samma sätt som om arbetsuppgifterna utförts i Sverige.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Enligt huvudregeln är ett fast driftställe för näringsverksamhet en stadigvarande plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis bedrivs. Uttrycket omfattar särskilt plats för företagsledning, filial, kontor, fabrik, verkstad, gruva, stenbrott och plats för byggnads-, anläggnings- och installationsverksamhet.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Arbete som sjöman på ett svenskt handelsfartyg räknas som arbete i Sverige. Som sådant arbete anses också dels en anställning på utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon som denne anlitat, dels en anställning hos ägaren av ett svenskt handelsfartyg eller någon som denne anlitat, under förutsättning att fartyget hyrs ut i huvudsak obemannat till en utländsk redare.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Utsändning innebär att en arbetsgivare med verksamhet i Sverige skickar en arbetstagare utomlands för att arbeta åt honom där. I dessa fall gäller särskilda bestämmelser om vad som är arbete i Sverige. Om arbetet kan antas vara längst ett år utomlands räknas det som arbete i Sverige med de konsekvenser detta får för socialförsäkringstillhörighet och avgiftsskyldighet. För statligt anställda som sänds ut från Sverige för arbete utomlands gäller att arbetet alltid räknas som arbete i Sverige.

Motsvarande regler för utsändning gäller om utländska arbetsgivare sänder ut någon för att arbeta i Sverige. Om ett sådant arbete väntas räcka högst ett år räknas det alltså inte som arbete i Sverige.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Bortsett från den diplomatiska personalen gäller att anställda på utländska beskickningar och konsulat enligt huvudregeln omfattas av den svenska socialförsäkringslagstiftningen. Om de är medborgare i den utländska staten utan att vara utsända av denna, kan de dock välja att låta sig omfattas av den statens lagstiftning. Enligt SAL gäller inget undantag från avgiftsskyldighet för sådana s.k. lokalanställda på utländska beskickningar och konsulat som inte omfattas av immunitet eller anses utsända av den utländska staten. Till skillnad från vad som gällde enligt den äldre lagstiftningen föreligger således numera skyldighet för den främmande staten att betala arbetsgivaravgifter på ersättningar till sådan lokalanställd personal.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Bestämmelsen i paragrafen om vad som avses med arbete i utlandet är rent negativt bestämd i förhållande till vad som ska anses utgöra arbete i Sverige. Det är alltså fråga om sådant arbete som enligt de närmast föregående fyra paragraferna inte anses som arbete i Sverige. Att även ett arbete som fysiskt utförs i Sverige kan anses som arbete i utlandet framgår motsatsvis av bestämmelserna om vad som räknas som arbete i Sverige, se kommentaren till 1 kap. 6 § 1 st.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter på ersättning för arbete beror på flera olika omständigheter. Den är beroende av egenskaper hos den som ger ut ersättningen, t.ex. om den ges ut av en person i hans egenskap av näringsidkare eller som privatperson. Den beror också på mottagaren av ersättningen, t.ex. om denne har A-skatt eller F-skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL. Även förhållanden som gäller själva ersättningen kan påverka avgiftsskyldigheten, t.ex. att den uppgår till ett visst minsta belopp. Det är således kombinationer av sådana omständigheter som nu nämnts som avgör om skyldighet att betala avgifter föreligger eller ej. Bestämmelserna om dessa omständigheter har förts in under de sex underrubriker som finns i kapitlet beroende på vilken omständighet som en viss bestämmelse tar sikte på. Som ett exempel kan nämnas att under rubriken ”Avgiftsskyldigheten” har tagits in bestämmelser som anger vem som är avgiftsskyldig i vid mening, men inga bestämmelser om att en ersättning måste uppgå till ett visst minsta belopp för att avgifter ska betalas. Strukturen i kapitlet är alltså sådan att man måste läsa samman de olika delarna under respektive underrubrik till en helhet för att kunna avgöra om avgifter ska betalas på en viss ersättning och hur stor avgiften i så fall blir; prop. 2000/01:8 s. 96.

Författare: Pia Blank Thörnroos

I SAL används inte begreppet arbetsgivare som en teknisk term. I stället talas om ”den som utger avgiftspliktig ersättning”. Denna metodik har använts för att det arbetsgivarbegrepp som annars skulle ha använts skulle ha blivit mycket vitt och skiljt sig från motsvarande begrepp inom annan lagstiftning men också från vad som i dagligt tal menas med arbetsgivare, se prop. 2000/01:8 s. 73 f. och 97. SAL utgår från att den som betalar ut ersättning för arbete till en annan person som under ett år uppgår till minst 1 000 kr ska betala arbetsgivaravgifter. Detta gäller oberoende av hur avtalsförhållandet ser ut mellan parterna och således även om det inte finns något uppdragsförhållande alls dem emellan. För förmån av personaloption gäller dock att den förmånen ska anses vara utgiven av den i vars tjänst personaloptionen förvärvades. Man kan även bli skyldig att betala arbetsgivaravgifter trots att man i praktiken inte är den som ger ut ersättningen. Detta gäller exempelvis vid skattepliktiga intäkter i form av rabatter, bonus eller andra förmåner som ges ut av exempelvis hotell eller flygbolag på grund av kundtrohet eller liknande, men där det är den som slutligt stått för de utgifter som ligger till grund för förmånen som anses vara arbetsgivare, se 2 § och 3 §§.

Inte heller begreppet ”arbetstagare” används i SAL. I stället talar man om ”den som tar emot ersättning för arbete”, vilket är den principiella betydelsen av uttrycket arbetstagare i den äldre lagstiftningen. Liksom beträffande ”arbetsgivare” har det inte ansetts föreligga några lagtekniska fördelar med att använda begreppet ”arbetstagare” i lagtexten.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Konkursbo har ansetts avgiftsskyldigt för utdelning i konkurs som avsåg lön till tidigare anställda hos konkursgäldenären, RÅ 2000 ref. 29. I RÅ 2001 ref. 50 bedömdes avgiftsskyldigheten för ersättningar till utländska idrottsmän. En elitförening i ishockey betalade ersättning för tre spelare via ett bolag på Isle of Man. Kontrakt upprättades ursprungligen mellan föreningen och spelarna, men dessa kontrakt överfördes senare till det utländska bolaget, varefter föreningen hyrde spelarna från detta företag. Högsta förvaltningsdomstolen fann efter en helhetsbedömning av de omständigheter som kunde anses ha betydelse för klassificeringen av rättsförhållandena mellan föreningen och spelarna att föreningen var skyldig att betala arbetsgivaravgifter på all ersättning som betalades ut från föreningen för spelarna.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Den förmån som avses i bestämmelsen är förmån av personaloption. En sådan förmån anses alltid vara utgiven av den i vars tjänst förmånen erhölls, prop. 2007/08:152 s. 32–35 och 42–44. Ändringen har sin grund i uppfattningen att en sådan förmån utgör retroaktiv ersättning för arbete hos den arbets- eller uppdragsgivare i vars tjänst förmånen erhölls. Det är alltså den arbetsgivare som en person är anställd hos när förmånen erhålls som har att svara för arbetsgivaravgifterna. Det saknar betydelse om den anställde byter arbetsgivare och i samband med detta får behålla sina optioner och därför arbetar för en arbetsgivare som helt saknar anknytning till optionsprogrammet när avgiftsskyldigheten utlöses. Även utländska arbetsgivare omfattas av skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter för den del av förmånen som kan anses utgöra ersättning för arbete i Sverige. I Skatteverkets ställningstagande den 23 februari 2009, dnr 131 218739-09/111 behandlas frågan om arbetsgivaravgifter på personaloptioner.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Det är bara den som utger avgiftspliktig ersättning som är skyldig att betala arbetsgivaravgifter. Skyldigheten att ge ut ersättningen ska ha sin grund i en arbetsinsats av något slag eller ett avtal om arbete för att utgivaren ska vara avgiftsskyldig, se prop. 2000/01:8 s. 97.

Författare: Pia Blank Thörnroos

I paragrafen finns ett undantag från huvudregeln att det är utgivaren av en ersättning som är avgiftsskyldig. Bestämmelsen tar i första hand sikte på s.k. frequent flyer-rabatter, se prop. 2000/01:8 s. 97. Beträffande sådana rabatter, som ges ut på grund av regelbundna flygresor i tjänsten, betalas avgiften inte av den som ger ut rabatten, t.ex. ett flygbolag, utan av den som slutligt stått för kostnaden för resorna. Detta är vanligtvis förmånstagarens arbetsgivare. Motsvarande gäller för hotellrabatter och bonus av olika slag som ges ut av t.ex. serviceföretag, men där den slutliga kostnaden bärs av någon annan, som därmed också blir avgiftsskyldig. Inte alla rabatter m.m. vid kundtrohet omfattas av bestämmelsen. För att avgiftsskyldighet ska uppkomma måste det vara fråga om en ersättning för arbete.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Om en anställd får en ersättning från en utländsk utgivare på grund av sin anställning hos en svensk arbetsgivare ska den svenska arbetsgivaren hos vilken mottagaren är eller har varit anställd hos betala arbetsgivaravgifter på utgiven ersättning. Detta gäller i samtliga situationer utom förmån av personaloption som uttryckligen undantagits från paragrafens tillämpningsområde, se kommentaren i anslutning till 2 kap. 1 § 2 st.

Författare: Pia Blank Thörnroos

I 4–7 §§ och 9 § finns bestämmelser som samordnar skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter med den arbetsbaserade försäkringen enligt SFB. Dessa bestämmelser innebär att avgifter i princip endast ska betalas på ersättningar som ges ut till personer som omfattas av den svenska lagstiftningen om social trygghet. Under rubriken finns också bestämmelser som avgränsar skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter från skyldigheten att betala egenavgifter.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Bestämmelserna i paragrafen innehåller huvudregeln om sambandet mellan avgifter och förmåner, se även föregående kommentar. Vad som utgör arbete i Sverige anges i 1 kap. 6–9 §§, se kommentaren till 1 kap. 6 § 1 st. Beträffande arbete i utlandet, se 1 kap. 10 § och kommentaren till det lagrummet.

Författare: Pia Blank Thörnroos

I 2 kap. 5–7 §§ och 9 § finns undantag från huvudregeln i föregående paragraf. Undantagen avser situationer där en i och för sig avgiftspliktig ersättning för arbete till en person som omfattas av den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen inte ska ligga till grund för uttag av arbetsgivaravgifter. Det ojämförligt viktigaste undantaget är att avgifterna ska betalas i form av egenavgifter av den som driver en enskild näringsverksamhet eller är delägare i ett handelsbolag, 2 kap. 5 §.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Bestämmelserna i paragrafen riktar sig till den som betalar ut ersättning för arbete och innebär att arbetsgivaravgifter inte ska betalas om mottagaren av ersättningen är godkänd för F-skatt under de förutsättningar som anges. Dessa förutsättningar överensstämmer med motsvarande bestämmelser om skatteavdrag i 10 kap. 11 och 12 §§ SFL. Innebörden av dessa bestämmelser är alltså att – under de givna förutsättningarna – den som betalar ut ersättningen varken ska göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter med ersättningen som underlag. Jfr även Högsta förvaltningsdomstolens ställningstaganden i RÅ 2007 ref. 61 I och II.

Författare: Pia Blank Thörnroos

När det gäller utbetalningar från semesterkassor saknar frågan om godkännande för F-skatt betydelse. Undantagsreglerna i de båda föregående styckena ska alltså inte tillämpas. I stället gäller huvudregeln i 2 kap. 4 §, vilket innebär att arbetsgivaravgifter ska betalas på ersättningar av detta slag. Angående ersättningar från utländska semesterkassor, se kommentaren till 1 kap. 4 §.

Författare: Pia Blank Thörnroos

2 kap. 6–7 §§ tar sikte på ersättningar som betalas ut av en privatperson för ett utfört arbete eller uppdrag. Normalt sett torde betalningsmottagaren inte vara en enskild näringsidkare, men reglerna omfattar också sådana fall då mottagaren driver näringsverksamhet, men utan att vara godkänd för F-skatt.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Avgiftsskyldigheten ska bedömas utifrån den situation som föreligger vid utbetalningstillfället, se prop. 2000/01:8 s. 83–84 och 101. Om det vid den tidpunkten således kan antas att den sammanlagda ersättningen till betalningsmottagaren under året inte kommer att överstiga 10 000 kr föreligger ingen skyldighet för privatpersonen att betala arbetsgivaravgifter. I ett sådant fall ska mottagaren i stället betala egenavgifter, se 3 kap. 5 §. Att förhållandena senare under året ändras saknar betydelse i sammanhanget. Det bör också observeras att bestämmelsen i 2 kap. 24 § 4 st. om ackumulerade avgiftsfria ersättningar som sammanlagt överskrider beloppsgränsen och därmed blir avgiftspliktiga inte gäller för de ersättningar som omfattas av paragrafen.

Författare: Pia Blank Thörnroos

I de fall som anges i punkterna 1 och 2 gäller i stället huvudregeln i 2 kap. 4 §, dvs. ersättningarna ska ligga till grund för uttag av arbetsgivaravgifter.

Författare: Pia Blank Thörnroos

I ett fall som i och för sig omfattas av undantagsbestämmelserna i 2 kap. 6 § kan parterna komma överens om att den som ger ut ersättningen ska betala arbetsgivaravgifter på grundval av denna. Om mottagaren är godkänd för F-skatt utan villkor saknas dock möjlighet att ingå en sådan överenskommelse. Det går således inte att avtala bort skyldigheten att betala egenavgifter för en person som är godkänd för F-skatt utan villkor. På en sådan ersättning ska arbetsgivaravgifter inte betalas. Prop. 2000/01:8 s. 101.

Författare: Pia Blank Thörnroos

En ersättning från ett handelsbolag till en delägare ligger till grund för uttag av egenavgifter hos delägaren om ersättningen grundas på arbete. Avser ersättningen i stället kompensation för delägarens i bolaget insatta kapital utgår givetvis inga socialavgifter alls på ersättningen.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Med avgiftspliktig ersättning avses ersättningar som ska ligga till grund för uttag av arbetsgivaravgifter. Alla slag av ersättningar som utgår för arbete är avgiftspliktiga. Eftersom sådana ersättningar också alltid är skattepliktiga till inkomstskatt har detta inte särskilt behövt nämnas i paragrafen. Pensioner ligger dock aldrig till grund för arbetsgivaravgifter. På pensioner ska i stället betalas särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader. En arbetstagare med bostadsorten som tjänsteställe fick, då hans tjänstgöring på annan ort sträckte sig över flera helger, av sin arbetsgivare ersättning för en resa högst var fjortonde dag mellan tjänstgöringsorten och bostadsorten. Denna ersättning har inte ansetts avse tjänsteresor och den har därför lagts till grund för uttag av arbetsgivaravgifter, RÅ 2002 ref. 35. I RÅ 2003 ref. 73 fann Högsta förvaltningsdomstolen att ett företag som tillhandahållit anställda såväl övernattningsbostad som nattraktamente skulle betala avgifter på skillnaden mellan nattraktamentsbeloppet och den ersättning för övernattning som de anställda betalat till företaget. Ersättning som ett bolag betalat till utländska bärplockare, vilka genom bolagets försorg fått arbetstillstånd i Sverige, ansågs utgöra ersättning för arbete, RÅ 2003 ref. 89. I RÅ 2005 not. 73 har Högsta förvaltningsdomstolen i ett visst fall funnit att premier för ansvarsförsäkringar till skydd för skadeståndsanspråk mot ett aktiebolag och vissa befattningshavare hos detta inte skulle ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter.

S.k. lönetillägg (eller utlandstillägg) som utges till en anställd som sänds ut för arbete utomlands är avgiftspliktig ersättning. Dessa lönetillägg avser vanligtvis sådana ersättningar som orsakas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i arbetslandet. Som exempel på lönetillägg kan nämnas semesterresebidrag, barntillägg, utbildningsbidrag, barnresebidrag, ersättning för hållande av bil och förflyttningsbidrag. Däremot ligger inte vanliga traktamenten och ersättningar för utgifter för logi som ges ut i samband med tjänsteresa till grund för uttag av avgifter, om dessa inte överstiger de skattemässigt avdragsgilla schablonbeloppen, se 2 kap. 11 § 1 och kommentaren till detta stycke. Inte heller ersättningar för merkostnader till statligt anställda stationerade utomlands ersättningar till utstationerad personal vid Europaskolorna ligger till grund för avgifter eftersom dessa ersättningar inte tas upp till beskattning,prop. 2000/01:8 s. 88 ff.

Frågan om arbetsgivaravgifter på för- och efterskottsbetalningar behandlas i Skatteverkets ställningstagande den 21 september 2009, dnr 131 725372-09/111.

För ersättningar till sjömän fanns i den äldre lagen flera särregler om avgiftsuttaget och man brukade därför tala om uttag av redaravgifter. Dessa särregler har slopats och arbetsgivare som sysselsätter sjömän debiteras nu arbetsgivaravgifter på samma sätt och underlag som andra arbetsgivare, prop. 2000/01:8 s. 85 ff.

Arbetsgivaravgifter betalas endast för ersättningar för arbete. Det betyder att kapitalinkomster inte ligger till grund för avgiftsuttag och att arbetsgivaravgifter heller inte betalas på ersättningar till juridiska personer.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Med uttrycket ”annat som utges med anledning av ett avtal om arbete” har man velat slå fast att en ersättning inte nödvändigtvis behöver utgöra en direkt ersättning för arbete för att vara avgiftspliktig. Det är tillräckligt att ersättningen har sin grund i ett bakomliggande avtal om arbete. Med avtal avses såväl anställningsavtal som uppdragsavtal. I prop. 2000/01:8 s. 103 anges att avgångsvederlag och arbetsrättsliga skadestånd är exempel på sådana ersättningar som är avgiftspliktiga enligt denna bestämmelse. Angående pensioner, se kommentaren till 2 kap. 10 § andra meningen.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Möjligheten till jämkning av bilförmånsvärde prövades i RÅ 2000 ref. 43, där Högsta förvaltningsdomstolen medgav jämkning till 70 % av fullt förmånsvärde för vissa servicebilar. Jämkning av förmånsvärde av fri kost för anställda inom en snabbmatskedja (McDonalds) medgavs av Högsta förvaltningsdomstolen i RÅ 2002 ref. 10. I detta fall gjordes jämkningen från det schablonmässigt bestämda värdet av fri lunch ned till måltidens marknadsvärde. Inget underlag för arbetsgivaravgifter skulle påföras ett aktiebolag som bedrev ett hem för vård och boende (HVB-hem) eftersom de anställda bedömdes inta måltider med vårdtagarna på ett sådant sätt att ingen förmån av fri kost uppkom, RÅ 2009 ref. 16. Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2011 ref. 55 I och II tagit ställning till frågan om hur båtförmåner ska värderas i några olika fall vid inkomstbeskattningen. Samtidigt avgjordes målen nr 2311-2314-10 och nr 7181-09 angående påförande av arbetsgivaravgifter på underlag av utgivna båtförmåner.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Bestämmelser om värdering av avgiftspliktiga förmåner har tidigare saknats i SAL men överfördes till denna lag från 9 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483) i samband med att skatteförfarandet reformerades år 2011. Värderingsreglerna finns därför numera i 2 kap. 10 a – 10 d §§. Huvudregeln om förmånsvärdering finns i 10 a § medan bestämmelserna om justering av värdet av bilförmån och kostförmån resp. bostadsförmån finns i 10 b § resp. 10 c §. Värdetabellerna för bostadsförmåner fastställs årligen av Skatteverket, senast genom SKVFS 2018:14 för beskattningsåret 2019. Förarbetena finns i prop. 2010/11:165 s. 1258 f.

Författare: Pia Blank Thörnroos

De kostnadsersättningar som undantas från avgiftsplikt är främst traktamenten som motsvarar de schablonbelopp som är avdragsgilla vid inkomstbeskattningen och ersättning för logi som motsvarar den faktiska utgiften. Beträffande andra kostnadsersättningar, där det framstår som uppenbart att mottagaren inte får dra av ersättningen eller en viss del av den vid inkomstbeskattningen, ligger den överskjutande, inte avdragsgilla delen av ersättningen till grund för avgifter. Se även det i kommentaren till 1 kap. 3 § nämnda rättsfallet RÅ 2010 ref. 122 angående avgifter vid internationella förhållanden.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Med garantibelopp enligt lönegarantilagen avses en länsstyrelses betalning av en arbetstagares lönefordran hos en arbetsgivare som har försatts i konkurs.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Vid tvist mellan arbetsgivare och arbetstagare om arbetstagarens rätt till sjuklön kan Försäkringskassan besluta att sjuklönen ska betalas från sjukförsäkringen. Försäkringskassan inträder i ett sådant fall i arbetstagarens rätt gentemot arbetsgivaren. Om denne betalar ersättning till Försäkringskassan för sjuklönen ligger ersättningen till grund för uttag av arbetsgivaravgifter, se prop. 1990/91:181.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Arbetsgivaravgifter ska alltså betalas på t.ex. ett stipendium som ges ut av en institution på ett svenskt universitet.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Här avses givetvis den ersättning som ges ut till kassans medlemmar. Har kassan anställd personal skall arbetsgivaravgifter betalas enligt huvudregeln i 2 kap. 10 §. Även ersättningar från utländska semesterkassor omfattas av bestämmelsen, se kommentaren till 1 kap. 4 §.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Avgiftsfri ersättning är den term som används i lagen för att peka ut sådana ersättningar som inte ska ligga till grund för uttag av avgifter. I de följande bestämmelserna i 12 och 14–23 §§ är det i allmänhet fråga om ersättningar för arbete som normalt skulle falla under huvudregeln om avgiftsplikt i 2 kap. 10 § men som alltså undantas från avgiftsplikt genom en uttrycklig regel. I flera av fallen har undantagsregeln syftet att i tveksamma fall klargöra att avgiftsplikt inte föreligger, se 17 §, där i stället statlig ålderspensionsavgift ska betalas.

Författare: Pia Blank Thörnroos

De skattefria ersättningarna anges främst i 8 kap. IL, men bestämmelser om skattefrihet finns i viss utsträckning också i 11 kap. samma lag samt i lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och i lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister. I de fall då endast en del av en ersättning är skattefri gäller undantaget endast den skattefria delen. Som exempel kan nämnas bestämmelserna om partiell skattefrihet för utländska experter, forskare och andra nyckelpersoner, där en fjärdedel av bl.a. lönen är skattefri (11 kap. 22 § och 23 § IL). I ett sådant fall tas avgifter ut på den skattepliktiga delen av ersättningen, men inte på den skattefria, se prop. 2000/01:12 s. 26 ff. För skatte- och avgiftsfrihet krävs beslut av Forskarskattenämnden enligt 11 kap. 23 a § IL.

I RÅ 2002 ref. 109 har förmån av fria betalkort som arbetsgivare tillhandahållit sina anställda inte lagts till grund för uttag av arbetsgivaravgifter eftersom förmånen var skattefri för mottagarna. I HFD 2018 ref.68 har pensionsvägledning i form av information och rådgivning till anställda som bekostas av arbetsgivaren och som avser de pensionsförmåner som arbetsgivaren har utfäst inte ansetts utgöra en förmån för den anställde.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Avgiftsfriheten gäller för vissa kostnadsersättningar, nämligen ersättningar som utges vid tillfälliga anställningar i Sverige eller styrelseuppdrag här och som avser utgifter för resor till och från Sverige och för logi i Sverige.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Genom lagstiftning under 2009 upphävdes den generella avgiftsfriheten för ersättningar som beskattas enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Lagtekniskt skedde detta genom att 2 kap. 13 § upphävdes. Samtidigt infördes en begränsad skattefrihet för de inkomster som avses i denna punkt. Avgiftsfrihet gäller därför alltjämt för ersättningar i annan form än kontanter om det sammanlagda värdet från en utbetalare under en redovisningsperiod uppgår till högst 0,03 prisbasbelopp, avrundat till närmaste hundratal kronor. Även ersättningar som avser nödvändiga resor och transporter samt förmåner av kost och logi är avgiftsfria. Förarbetena finns i prop. 2008/09:182 och 2009/10:SkU2.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Undantagsregeln avser ersättningar som i sig är avgiftspliktiga, men där totalbeloppet understiger 1 000 kr. Bedömningen om avgiftsfrihet föreligger eller ej gäller för de sammanlagda ersättningarna till en och samma person under ett helt år. Det räcker således inte för avgiftsfrihet att ersättningen under redovisningsperioden på en kalendermånad (se 4 kap. 1 § SAL samt 26 kap. 2 och 10 §§ SFL) understiger 1 000 kr om ersättningen under året uppgår till minst det beloppet. I ett sådant fall inträder avgiftsplikt för den tidigare avgiftsfria ersättningen under den kalendermånad då den sammanlagda ersättningen uppgår till minst 1 000 kr, se 2 kap. 24 § 2 st. Enligt den äldre lagen gällde 1 000-kronorsgränsen före ett eventuellt kostnadsavdrag, dvs. avgifter togs ut även om nettobeloppet av ersättningen efter avdrag för kostnader kom att understiga 1 000 kr, se RÅ 1988 ref. 105. Frågan har inte berörts i prop. 2000/01:8, men man torde kunna utgå från att någon ändring i rättsläget inte har skett.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Paragrafen avser sådana fall där en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom e.d. och där arbetsgivaren utgett sådan ersättning och på grund av detta får rätt att uppbära sjukpenning e.d. från Försäkringskassan (arbetsgivarinträde). Den del av ersättningen som överstiger det belopp som arbetsgivaren uppbär från Försäkringskassan är avgiftspliktig. Prop. 1973:46 s. 127 och prop. 1990/91:141 s. 95.

Författare: Pia Blank Thörnroos

De ersättningar som avses i paragrafen rör främst olika slag av avgångsersättningar och ersättningar som utgår som komplement till sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Författare: Pia Blank Thörnroos

De ersättningar som är avgiftsfria avser alla socialförsäkrings- och arbetslöshetsförmåner som grundar pensionsrätt i det allmänna pensionssystemet och som utgivaren betalar statlig ålderspensionsavgift för.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Överföringar av medel från en arbetsgivare till en vinstandelsstiftelse ligger till grund för uttag av särskild löneskatt enligt 1 § 1 st. 6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Några ytterligare avgifter tas normalt inte ut på sådana medel. När utbetalning sker från stiftelsen till destinatärerna undantas denna från arbetsgivaravgifter med stöd av bestämmelsen i paragrafen. Om någon av förutsättningarna för undantag från beräkning av sjukpenninggrundande inkomst inte är uppfylld får detta också den konsekvensen att ersättningen från stiftelsen blir avgiftspliktig, se RÅ 2004 ref. 5. Ersättningar som hänför sig till bidrag som lämnades till stiftelsen under åren 1988–1991 är dock alltid avgiftsfria, eftersom arbetsgivaren under de åren betalade arbetsgivaravgifter på belopp som överfördes till stiftelsen, se prop. 1992/93:29 s. 12 och 14 samt 1992/93:SfU5 s. 3.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Med idrottsutövare avses även gymnastikinstruktörer, domare, linjemän, materialförvaltare och andra funktionärer vilkas medverkan är en direkt förutsättning för den idrottsliga verksamheten i föreningen. Funktionärer med administrativa uppgifter, styrelseledamöter, föredragshållare, kursledare m.fl. omfattas inte av begreppet idrottsutövare, se prop. 1990/91:76 s. 9 och 1990/91:SfU10 s. 2. Aktiva lägerledare inom Friluftsfrämjandet har ansetts falla in under begreppet idrottsutövare, RÅ 1999 ref. 25. En läkare som biträdde en elitklubb i bandy i samband med matcher och träningar ansågs inte vara en sådan idrottsutövare som avses i bestämmelsen, varför den ersättning som läkaren erhöll från klubben skulle ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter, RÅ 2004 ref. 88.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Förutom att föreningen ska ha till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet krävs dessutom att den i den faktiskt bedrivna verksamheten uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser det idrottsliga ändamålet, att föreningen sett över en period av flera år bedriver en verksamhet som skäligen motsvarar avkastningen av föreningens tillgångar samt att föreningen är öppen för nya medlemmar.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Med idrottslig verksamhet avses verksamhet som anordnas av organisation ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller annan jämförlig organisation, se prop. 1990/91:76 s. 10. Friluftsfrämjandet, som inte är anslutet till riksidrottsförbundet, har i RÅ 1999 ref. 25 ansetts ha till huvudsakligt syfte att bedriva idrottslig verksamhet. Lämnade ersättningar till ledare och instruktörer skulle därför inte ingå i avgiftsunderlaget i den mån ersättningen inte uppgått till ett halvt prisbasbelopp per person och år. I domskälen diskuterar Högsta förvaltningsdomstolen relativt utförligt begreppet idrott och gränsdragningen mellan idrott och friluftsliv. Domstolen uttalar bl.a. att det knappast går att dra någon klar gräns mellan idrott och friluftsliv, särskilt vad gäller aktiviteter inom den s.k. motionsidrotten.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Om ersättningen uppgår till ett halvt prisbasbelopp eller mer blir hela ersättningen avgiftspliktig, se 1990/91:SfU10 s. 4.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Att ledamöterna i en skiljenämnd är av svensk nationalitet och att arbetet har utförts i Sverige hindrar alltså inte att ersättningen är avgiftsfri. Däremot krävs att båda parterna är av utländsk nationalitet, se prop. 1981/82:199.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Innebörden av bestämmelsen är att en arbetsgivare, som betalar ut ersättning inklusive ersättning för arbetstagarens utgifter i arbetet, har rätt att göra avdrag för utgiftsdelen av ersättningen före det att arbetsgivaravgiften beräknas.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Den som är skattskyldig enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta har inte rätt att göra avdrag för utgifter i arbetet. Skatten enligt den lagen beräknas således på uppburen bruttoersättning. En motsvarande ordning gäller också för arbetsgivaravgifterna.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Bestämmelsen om avgiftsfrihet tillämpas i praktiken främst för uppdragstagare som själva tillhandahåller dyrare maskiner eller arbetsredskap för arbetet. Skatteverket har i SKVFS 2011:22 och SKVFS 2015:10 angett vilka kostnadsavdrag som fr.o.m. beskattningsåret 2017 får göras vid beräkning av arbetsgivaravgiften från uppburen bruttolön för skogskörare, skogshuggare, hemarbetare som arbetar med sömnad, fritidsombud hos försäkringsbolag, musiker, sångartister och försäljare inom gravvårdsbranschen. För andra yrkesgrupper får kostnadsavdrag endast göras efter beslut av Skatteverket, se nästföljande stycke.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Avgiftsfri ersättning är dels ersättning för arbete som utförs av en skatt- och avgiftsskyldigs barn som är under 16 år, dels sådan ersättning till barn som har fyllt 16 år, till den del den överstiger marknadsmässig ersättning för arbetsinsatsen. Se också kommentaren till 2 kap. 25 §.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Som avgiftsfria ersättningar räknas endast kapitalvinster vid försäljning av aktier och andelar i fåmansföretag och fåmanshandelsbolag samt utdelningar från sådana företag, i den utsträckning de ska tas upp till beskattning i inkomstslaget tjänst. Enligt den äldre lagen omfattades även ersättningar som beskattades enligt de s.k. stoppreglerna för delägare och företagsledare i fåmansföretag av avgiftsfriheten. Dessa stoppregler har slopats (prop. 1999/2000:15) utom såvitt avser s.k. förbjudna lån. Eftersom ett förbjudet lån inte faller in under bestämmelserna om avgiftspliktig ersättning i 2 kap. 10 § har ingen bestämmelse om avgiftsfrihet behövt föras in i paragrafen, se prop. 2000/01:8 s. 107.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Redovisningsperioden på en kalendermånad är densamma som den som gäller för betalning av arbetsgivaravgifter enligt SFL. Fram till 31 december 2018 kunde Skatteverket enligt 26 kap. 38 § SFL besluta att redovisningsperioden för arbetsgivaravgifter för en utländsk arbetsgivare skulle vara en annan än en kalendermånad. Denna möjlighet slopades i samband med att nya regler om redovisning på individnivå i arbetsgivardeklarationen infördes, se prop. 2016/17:58 s. 72.

Enligt den äldre lagen tillämpades en i stort sett strikt kontantprincip vid beräkningen av arbetsgivaravgifterna, se prop. 1983/84:167 s. 53, 86 och 87 samt RÅ 1994 not. 444. Någon ändring av denna ordning torde inte ha inträtt med den nya lagen.

Redovisningsskyldigheten för arbetsgivaravgifter bedömdes av Högsta förvaltningsdomstolen i RÅ 2002 ref. 96. I målet hävdade skatteförvaltningen att redovisningstidpunkten för avgifterna skulle styras av den tidpunkt då skatteavdrag gjorts från lönen och inte vid den tidpunkt då lönen var tillgänglig för lyftning för den anställde. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen anses dock lönen utbetald när beloppet är tillgängligt för lyftning på den anställdes konto och skatteavdrag ska anses ha gjorts när lönen betalas ut. Arbetsgivaren var därför redovisningsskyldig för såväl arbetsgivaravgifter som skatteavdrag först när lönen blev tillgänglig för lyftning.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Undantag från den strikta kontantprincipen gäller för förmån av personaloption och för kundtrohetsförmån eller liknande förmån. En sådan förmån anses utgiven den månad då den avgiftsskyldige får kännedom om att förmånen åtnjutits, se 11 kap. 4–8 §§ SFL. Arbetstagaren ska enligt 34 kap. 6, 7 och 10 §§ SFL lämna uppgift om kundtrohetsförmån och förmån av personaloption senast månaden efter det att den åtnjutits eller erhållits. Beräkningen, redovisningen och betalningen av arbetsgivaravgifter blir därför i dessa fall normalt förskjuten i tiden en månad i förhållande till vad som skulle gälla enligt kontantprincipen.

Författare: Pia Blank Thörnroos

En ersättning som i och för sig är avgiftspliktig är avgiftsfri om den inte uppgår till visst bestämt belopp under en kalendermånad. Detta gäller för ersättning som understiger 1 000 kr under en månad men också för ersättningar från idrottsföreningar som faller under prisbasbeloppsregeln i 2 kap. 19 §. Om sådana ersättningar betalas ut successivt under flera månader där varje månadsbelopp understiger den aktuella beloppsgränsen inträder avgiftsplikt för den sammanlagda ersättningen under den kalendermånad då beloppsgränsen passeras. Avgiftsplikten omfattar då det dittills under året ackumulerade ersättningsbeloppet. Prop. 2000/01:8 s. 78 f.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Enligt de nämnda bestämmelserna i inkomstskattelagen beskattas ersättningar till underåriga barn eller make till företagsledaren i ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag under vissa förutsättningar hos företagsledaren. Om detta blir aktuellt i ett visst fall ska ersättningen även avgiftsmässigt anses hänförlig till den person som beskattas för ersättningen från företaget.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Vid ingången av år 2013 ändrades den avgiftsmässiga regleringen av socialavgiftsavtal som kan ingås mellan en anställd och hans eller hennes utländska arbetsgivare på ett grundläggande sätt. Grundregeln för sådana avtal finns i 5 kap. 5 § SFL. Den innebär att om den som ger ut ersättning för arbete har ingått ett avtal med mottagaren av ersättningen ska denne fullgöra utgivarens skyldigheter i fråga om arbetsgivaravgifter på ersättningen om utgivaren saknar fast driftställe i Sverige. I stället för att betala egenavgifter ska mottagaren således numera betala arbetsgivaravgifter på ersättningen enligt bestämmelserna för sådana avgifter. Det betyder bl.a. att betalning av avgifter normalt ska ske månatligen. Den nya regleringen innebär vidare att utgivaren av ersättningen inte befrias från sina skyldigheter om mottagaren inte fullgör sina skyldigheter enligt avtalet. Ändringarna gäller för ersättningar som betalas ut efter den 31 december 2012. Den nya regleringen knyter an till EU-rätten genom de i stjärnnoten nämnda EU-förordningarna. Förarbetena finns i prop. 2012/13:18 och 2012/13:SfU4.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Beräkningsregeln innebär att den del av den mottagna ersättningen som kan beräknas motsvara avgifterna undantas från avgiftsunderlaget. Exempel på tillämpningen av regeln finns i prop. 2012/13:18 s. 28 f.

Författare: Pia Blank Thörnroos

I det allmänna pensionssystemet gäller att ålderspensionsavgift alltid ska betalas på ersättningar för arbete oavsett åldern på den som utfört arbetet. För personer som uppnått en viss angiven ålder kopplad till riktåldern för pension gäller dock att endast den del av arbetsgivaravgiften som utgör ålderspensionsavgift ska betalas. Anledningen till att endast ålderspensionsavgiften ska betalas är att socialavgifter bara ska tas ut på inkomster som grundar rätt till socialförsäkringsförmåner. Från och med 1 januari 2023 ska enbart ålderspensionsavgift betalas på avgiftspliktig ersättning till personer som vid årets ingång har fyllt 66 år. Från och med den 1 januari 2026 höjs denna gräns till personer som vid årets ingång har fyllt 67 år. Prop. 2021/22:181. För personer som är födda 1937 eller tidigare betalas ingen ålderspensionsavgift, se 5 p. av övergångsbestämmelserna till SAL.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Skyldigheten att betala egenavgifter har knutits till att den avgiftsskyldige har vissa inkomster enligt inkomstskattelagen, antingen överskott av näringsverksamhet eller vissa särskilt angivna inkomster i inkomstslaget tjänst. Kapitlet är uppbyggt på principiellt samma sätt som kapitlet om arbetsgivaravgifter, jfr kommentaren till rubriken till 2 kap. Strukturen i kapitlet är alltså sådan att man måste läsa samman de olika delarna under respektive underrubrik till en helhet för att kunna avgöra om avgifter ska betalas på en viss inkomst och hur stor avgiften i så fall blir.

Arbetsgivaravgifterna utgår dock på ett bruttobelopp som betalas till mottagaren, kallad ersättning. I fråga om egenavgifter är det i stället ett nettobelopp som ligger till grund för avgiftsuttaget, dvs. hänsyn tas vid bestämmande av avgiftsunderlaget till eventuella kostnader för att förvärva inkomsterna. Detta nettobelopp anges i lagtexten med termen inkomst.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Det är endast fysiska personer som betalar egenavgifter. Ett dödsbo betalar således aldrig egenavgifter utan endast särskild löneskatt. Detta gäller även för de inkomster som en enskild näringsidkare har tjänat in under det år då han avlider. I ett sådant fall påförs inget underlag för egenavgifter, se 3 kap. 12 § 3 st. I stället påförs dödsboet särskild löneskatt, beräknad på såväl den inkomst som den avlidne hade tjänat in som på boets egen inkomst efter dödsfallet, se kommentaren till 3 kap. 12 § 3 st.

Författare: Pia Blank Thörnroos

I paragrafen kopplas avgiftsskyldigheten samman med de situationer där den avgiftsskyldige omfattas av den svenska, arbetsbaserade socialförsäkringen. Beträffande arbete i Sverige respektive arbete utomlands, se kommentaren till 1 kap. 6 § 1 st. och kommentaren till 1 kap. 10 §.

Författare: Pia Blank Thörnroos

För att avgiftsplikt ska föreligga för inkomst i inkomstslaget näringsverksamhet krävs att det är fråga om aktiv näringsverksamhet. Detta är innebörden av kravet att den som har inkomsten arbetat i verksamheten i inte oväsentlig omfattning. Se om detta krav i prop. 1989/90:110 s. 646 f. och prop. 1999/2000:2, del 2 s. 43. Den avgiftspliktiga inkomsten omfattar också inkomst av aktiv näringsverksamhet utomlands, under förutsättning att det finns en koppling till den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen, se föregående paragraf och kommentaren till 3 kap. 2 §. Högsta förvaltningsdomstolen har i RÅ 2002 ref. 15 relativt utförligt diskuterat gränsdragningen mellan aktiv och passiv näringsverksamhet. I målet bedömdes en verksamhet som omfattade 200 årsarbetstimmar och som avsåg skogsbruk på en ca 30 hektar stor skogsfastighet som aktiv med hänsyn till att ägaren själv utförde allt arbete på fastigheten. Ett överskott av näringsverksamhet kan innefatta också sjukpenning och rehabiliteringspenning. I ett sådant fall bortser man från den del av överskottet som består av sjuk- och rehabiliteringspenning, se 3 kap. 10 §.

Inkomster i passiv näringsverksamhet ligger aldrig till grund för egenavgifter men omfattas i stället av särskild löneskatt, se 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Under denna paragraf faller främst inkomster av hobbyverksamhet. Vidare omfattas inkomster av självständigt bedriven verksamhet som inte bedrivs yrkesmässigt och därför inte räknas till näringsverksamhet. De inkomster det är fråga om är sådana som ”engångsförfattare” och ”engångsuppfinnare” uppbär och som inte har sin grund i ett utfört uppdrag samt inkomster vid försäljningsverksamhet som inte är av sådant slag eller sådan omfattning att den ingår i näringsverksamhet. Se prop. 2000/01:8 s. 111.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Bestämmelsen kompletterar regeln i 2 kap. 6 § gällande ersättning som utges av privatpersoner och innebär att egenavgifter ska betalas på ersättningen, om den inte ligger till grund för arbetsgivaravgifter. Egenavgifter ska betalas om ersättningen från en och samma utbetalare understiger 10 000 kr under året ersättningen inte utgör en utgift i utbetalarens näringsverksamhet. Om utgivaren och mottagaren kommit överens om att utgivaren ska betala arbetsgivaravgifter även om inkomsten understiger 10 000 kr under året ska mottagaren inte betala egenavgifter, se 2 kap. 7 § 2 st. och kommentaren till 2 kap. 7 § 2 st.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Ett Marie Curie-stipendium ligger till grund för uttag antingen av arbetsgivaravgifter eller av egenavgifter. De senare ska betalas av den som tar emot stipendiet om det ges ut av någon annan än en fysisk person bosatt i Sverige eller en svensk juridisk person, t.ex. av en utländsk vetenskaplig institution, se även kommentaren till 2 kap. 11 §. Egenavgifter ska även betalas i det sannolikt ovanliga fallet att mottagaren är godkänd för F-skatt, se prop. 2000/01:8 s. 100.

Författare: Pia Blank Thörnroos

En person som är godkänd för F-skatt kan också ha anställningsinkomster i form av lön, arvode eller andra förmåner. I ett sådant fall följer av 2 kap. 5 § att den som betalar ut anställningsersättningen inte ska betala arbetsgivaravgifter. Bestämmelsen i paragrafen kompletterar den nyss nämnda paragrafen så att avgiftsplikt till egenavgifter i stället föreligger för sådan ersättning.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Om den som tar emot en kostnadsersättning som helt eller delvis är avgiftspliktig (2 kap. 11 § 1), ett lönegarantibelopp (2 kap. 11 § 2) eller ett Marie Curie-stipendium (2 kap. 11 § 4), är godkänd för F-skatt ska ersättningen ligga till grund för egenavgifter och inte arbetsgivaravgifter. Är det i stället fråga om en ersättning från en semesterkassa (2 kap. 11 § 5) finns inget undantag från regeln att arbetsgivaravgifter ska betalas. Detta gäller således även om mottagaren är godkänd för F-skatt. Egenavgifter kommer heller inte i fråga beträffande sådan sjuklöneersättning som avses i 2 kap. 11 § 3, prop. 2000/01:8 s. 113.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Bestämmelsen i första stycket avser ersättningar som utgör inkomst av tjänst för mottagaren. När det gäller inkomst av näringsverksamhet gäller inte 1 000-kronorsgränsen, eftersom avgifterna grundas på överskottet av verksamheten. Se vidare 3 kap. 14 § och kommentaren till det lagrummet.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Även om det inte uttryckligen sägs i paragrafen gäller bestämmelserna i den endast sådan inkomst som räknas till inkomstslaget näringsverksamhet, se prop. 2000/01:8 s. 113.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Bestämmelsen är avsedd att komplettera reglerna om arbetsgivaravgifter så att varken ett dubbelt avgiftsuttag kan förekomma eller någon ersättning eller inkomst undgår avgifter. Ett exempel på en situation där regeln blir tillämplig är den då en näringsidkare får sitt godkännande för F-skatt återkallat, se prop. 2000/01:8 s. 114.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Uttrycket ”nettoinkomsterna” avser att markera att det är överskottet av intäkterna sedan kostnaderna räknats av som utgör underlaget för egenavgifterna, se prop. 2000/01:8 s. 114.

När det gäller inkomst av tjänst anges i den nämnda propositionen (s. 109) att samma avdrag för kostnader får göras vid bestämningen av avgiftsunderlaget för egenavgifterna som vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 21 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (numera 59 kap. 36 § SFB). Det innebär att avdrag ska göras för kostnader som den avgiftsskyldige haft i arbetet, i den utsträckning kostnaderna, minskade med en eventuell kostnadsersättning, överstiger 1 000 kr.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Till skillnad från vad som gällde fram till utgången av år 2012 ska den som inte är skattskyldig för en inkomst numera betala egenavgifter i Sverige, under förutsättning att personen i fråga är berättigad till förmåner från den svenska socialförsäkringen på grund av inkomsten. Förarbetena till ändringen finns i prop. 2012/13:18 och 2012/13:SfU4.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Den situation som regleras i stycket uppkommer dels om en person har inkomst i en enskilt bedriven näringsverksamhet och samtidigt är delägare i ett eller flera handelsbolag, dels om de olika verksamheterna drivs i skilda handelsbolag.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Om en avgiftsskyldig avlidit under beskattningsåret blir det dödsboet efter avlidne som beskattas för inkomsterna för det året. Som framgår av 3 kap. 1 § är det endast fysiska personer som betalar egenavgifter. Dödsbon betalar inga egenavgifter, och något avgiftsunderlag blir därför aldrig aktuellt att beräkna för dödsfallsåret. För dödsbon gäller i stället att särskild löneskatt ska betalas, se 2 § första stycket sista meningen lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och kommentaren till 3 kap. 1 § 1 st. I ett sådant fall bestäms underlaget för löneskatten med stöd av bestämmelserna i 3 kap. 3–8 §§ SAL.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Att avgiftsunderlaget beräknas som ett nettobelopp, dvs. som skillnaden mellan intäkter och kostnader i en verksamhet framgår av 3 kap. 3 § och 12 § för inkomst i inkomstslaget näringsverksamhet och av den senare paragrafen för inkomst i inkomstslaget tjänst. För tjänsteinkomster gäller dessutom beloppsbegränsningen i 3 kap. 9 §.

Författare: Pia Blank Thörnroos

I det allmänna pensionssystemet gäller att ålderspensionsavgift alltid ska betalas på ersättningar för arbete oavsett åldern på den som utfört arbetet. För personer som uppnått en viss angiven ålder kopplad till riktåldern för pension gäller dock att endast den del av egenavgiften som utgör ålderspensionsavgift ska betalas. Anledningen till att endast ålderspensionsavgiften ska betalas är att socialavgifter bara ska tas ut på inkomster som grundar rätt till socialförsäkringsförmåner. Från och med 1 januari 2023 ska bara ålderspensionsavgift betalas på avgiftspliktig ersättning till personer som vid årets ingång har fyllt 66 år. Från och med den 1 januari 2026 höjs denna gräns till personer som vid årets ingång har fyllt 67 år. Prop. 2021/22:181. Personer som är födda 1937 eller tidigare betalar inga egenavgifter, se 5 p. av övergångsbestämmelserna till SAL.

Författare: Pia Blank Thörnroos

För 2023 har Försäkringskassan bestämt procentsatserna till 3,88, 3,57, 3,35, 3,08 och 2,90 procent vid karenstiderna 1, 14, 30, 60 och 90 dagar, se verkets föreskrifter FKFS 2022:12. De nämnda procentsatserna gäller för inkomster upp till 10 gånger prisbasbeloppet. För inkomster däröver gäller den normala procentsatsen för sjukförsäkringsavgiften på 3,64 procent, se även prop. 1980/81:178 s. 79

Skatteverket har i ett ställningstagande den 21 september 2010 uttalat sig om begreppet hel ålderspension. Enligt verket gäller som förutsättning för att endast ålderspensionsavgift ska betalas att den avgiftsskyldige har tagit ut såväl hel inkomstpension/tilläggspension som hel premiepension, dnr 131 618607-10/111.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Hänvisningen till SFL innefattar också den lagens bestämmelser om befrielse i vissa fall från skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter, se 60 kap. 1 § nämnda lag. Skatteverket har behörighet att besluta om sådan befrielse, se 13 kap. 12 § skatteförfarandeförordningen (2011:1261). För befrielse krävs att synnerliga skäl föreligger. Avsikten är att befrielse ska kunna medges i fall då den som betalat ut ersättningen inte insett att han var avgiftsskyldig, prop. 1996/97:100 s. 595 f.

Författare: Pia Blank Thörnroos

Skatteverket har meddelat föreskrifter i anslutning till bestämmelserna i 2 kap. 21 § 3 st. i SKVFS 2004:36 och SKVFS 2005:29, se även kommentaren till 2 kap. 21 § 3 st. Försäkringskassan har meddelat föreskrifter i anslutning till bestämmelserna i 3 kap. 17 §, se kommentaren till det lagrummet.