Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS1990-0324

Taxeringslag (1990:324)

Taxeringslagen

Denna lag upphör enligt Lag (2011:1244) att gälla vid utgången av 2011.

Angående övergångsbestämmelser, se Lag (2011:1244).

Inledande bestämmelser

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt

  1. inkomstskattelagen (1999:1229),

  2. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

  3. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–4 och 6–10 nämnda lag,

  4. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

  5. lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,

  6. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.

Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som ska gälla vid handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 10 kap. 31 § skattebetalningslagen (1997:483).

Ang. 3 st. se 6 kap.

SFS 2011:1277

Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även avgift och avgiftsskyldig enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift.

SFS 2007:1399

Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområden som i inkomstskattelagen (1999:1229).

Bestämmelserna om juridiska personer ska dock tillämpas också på handelsbolag och dödsbon.

Med kommun likställs i denna lag landsting och annan menighet som har beskattningsrätt.

SFS 2007:1399

I lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter finns bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för taxering. I fråga om debitering, redovisning och betalning av skatt gäller bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:483).

SFS 2001:1231

Taxeringsorganisationen

Skatteverket

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2003-0655

Skatteverket ansvarar för taxeringsarbetet i landet.

Vid Skatteverket finns skattekontor. Vid varje skattekontor finns en skattenämnd.

F (2007:780) med instr. för SkatteverketLag (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhetF (2001:588) i samma ämne – F (2003:1107) om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av 7 okt. 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92.

SFS 2003:655

Beslut i taxeringsärende fattas av Skatteverket.

Fråga om undanröjande pga. bristande domförhet på förvaltningsområdet (omprövningsbeslut fattat av enskild tjänsteman) R 1999:52.

SFS 2003:655

Skattenämnden

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att en skattenämnd skall bestå av flera avdelningar. Bestämmelserna om skattenämnd gäller även avdelning.

Taxeringsärende avgörs i skattenämnd, om ärendet

  1. avser omprövning av en tvistig fråga och nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis den skattskyldige åberopar,

  2. avser en skälighets- eller bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige,

  3. av någon annan särskild anledning bör prövas i nämnden.

I skattenämnd finns ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter. Om nämnden består av flera avdelningar, skall det finnas en ordförande för varje avdelning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer antalet vice ordförande vid varje skattekontor.

Ordföranden och vice ordföranden i skattenämnden skall vara tjänstemän vid Skatteverket. De förordnas av verket för högst fyra år i taget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal övriga ledamöter i skattenämnden som skall finnas vid varje skattekontor. Sådana ledamöter väljs för högst fyra år. För val av dessa ledamöter gäller bestämmelserna i 7 kap. 5–7 §§.

SFS 2003:655

Skattenämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och tre övriga ledamöter är närvarande. Nämnden är dock beslutför med tre ledamöter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden, om de är ense om utgången i ärendet. Fler än ordföranden eller vice ordföranden och fem övriga ledamöter får inte delta i behandlingen av ett ärende.

SFS 1999:1055

Utredning i taxeringsärenden

Skatteverkets utredningsskyldighet

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2003-0655

Skatteverket skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda.

SFS 2003:655

Den skattskyldige skall ges tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om det inte är onödigt.

I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och att få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223).

Kommunikationsskyldigheten fullgjord? R 1995:27 – Fråga om utredningsskyldighet R 2005:7.

Kan det antas att den skattskyldige inte är deklarationsskyldig enligt bestämmelserna i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter får beslut om taxering fattas på grundval av kontrolluppgift om intäkter i inkomstslaget kapital utan att den skattskyldige underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över kontrolluppgiften.

SFS 2001:1231

Vill den skattskyldige lämna upplysningar muntligt inför skattenämnden i ett taxeringsärende som angår honom och skall avgöras i nämnden, skall han få tillfälle till det om inte särskilda skäl talar emot det.

Föreläggande att lämna upplysningar eller visa upp handling

Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara skattskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration är riktiga eller annars för hans taxering.

Skatteverket får också förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än dödsbo, att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att skyldigheten enligt 19 kap. 2 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter fullgörs.

SFS 2010:850

Ett föreläggande enligt 5 § får förenas med vite, om det finns anledning att anta att det annars inte följs.

Första stycket gäller inte, om det finns anledning att anta att den skattskyldige eller, om denne är en juridisk person, ställföreträdare för den skattskyldige har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Förutv. 6 § upphävd g. Lag 1994:467.

Lag (1985:206) om viten inf. under FörvProc.

Föreläggande att inkomma med uppgifter kunde ej förenas med vite då det fanns skäl anta att utelämnande av uppgifter skulle medföra skattetillägg R 2007:23.

SFS 2003:211

Taxeringsbesök

Om några uppgifter i en självdeklaration behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får Skatteverket komma överens med den skattskyldige om att sådan avstämning skall göras vid besök hos honom eller vid annat personligt sammanträffande. Överenskommelse får även träffas om besiktning av fastighet, inventarier eller annat som är av betydelse för taxeringskontrollen.

SFS 2003:655

Taxeringsrevision

Skatteverket får besluta om taxeringsrevision för att kontrollera att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt eller att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma.

Skatteverket får besluta om taxeringsrevision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras.

Taxeringsrevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) och hos annan juridisk person än dödsbo.

Enl. äldre motsvarighet (56 § 1 mom. i 1956 års lag) till denna § kunde taxeringsrevision ej ske hos fondkommissionär i syfte att få ut handlingar ang. dennes samtliga kunder R 1986:69.

SFS 2003:655

Ett beslut om taxeringsrevision skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 13 och 14 §§.

I ett beslut om revision som avses i 8 § andra stycket får Skatteverket, om det finns särskilda skäl, utesluta uppgift om vilken person eller rättshandling granskningen avser.

I ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förordnas att verkställa revisionen (revisor).

Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Är det av betydelse att vidta sådana åtgärder som avses i 11 § andra stycket, får dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen annars kan mista sin betydelse. Även i fall där revisionen är begränsad till sådana handlingar som rör personalen och utförs i samband med kontroll enligt lagen (2006:575) om särskild skattekontroll i vissa branscher får underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs.

SFS 2006:578

En taxeringsrevision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 12 § fjärde stycket och om andra tvångsåtgärder i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

Revisionen får verkställas hos den reviderade om han medger det. Revisionen skall ske hos den reviderade om han begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet.

Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.

SFS 1994:467

Vid taxeringsrevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 13 §.

Vid revision får revisorn inventera kassan, granska lager, maskiner och inventarier samt besiktiga lokaler och byggnader som används i verksamheten. Revisorn får också ta prov på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten samt prova kassaapparatur, särskild räknarapparatur, mätapparatur och annan teknisk utrustning.

Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

SFS 1997:494

Vid taxeringsrevision skall den reviderade tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Han skall också lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten för sådan åtgärd som avses i 11 § andra stycket och om möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till förfogande. Den reviderade skall i övrigt ge den hjälp som behövs vid revisionen.

Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda terminal eller annat tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant hjälpmedel, om inte den reviderade i stället tillhandahåller en kopia av upptagningen och denna utan svårighet kan granskas med annat tillgängligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att kopian stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning som avses i andra stycket får endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas, som behövs för att tillgodose ändamålet med revisionen. Granskningen får inte verkställas via telenät.

Om den reviderade inte fullgör sina skyldigheter enligt första eller andra stycket, får Skatteverket förelägga honom vid vite att fullgöra dem. Finns det anledning att anta att den reviderade eller, om den reviderade är juridisk person, ställföreträdare för den reviderade har begått en gärning som är straffbelagd eller som kan leda till skattetillägg, får den reviderade inte föreläggas vid vite att medverka i utredningen av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

SFS 2003:655

En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.

Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall återlämnas, skall Skatteverket överlämna handlingarna till konkursförvaltaren. Skatteverket skall underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren.

Skatteverket skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.

SFS 2003:655

Handlingar och uppgifter som skall undantas

Rubriken införd g. SFS1994-0467

På den enskildes begäran skall från föreläggande eller revision undantas

  1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken,

  2. annan handling med ett betydande skyddsintresse om handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom.

Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även föreläggande att lämna uppgifter.

R 1998:34 (handling som ingivits till länsrätten men som genom dess dom undantagits från taxeringsrevision enl. 1 st. p. 2 skulle på begäran återlämnas till den reviderade) – Ang. tidningsföretags rätt till undantag beträff. uppgifter ang. transaktioner med annonsör m.h.t. tystnadsplikt enl. TF 3:3 R 2000:58 – Ang. advokatbyrås rätt till undantag R 2001:67, anm. vid RB 36:5 – Handlingar med uppgifter om anställdas samtal på mobiltelefoner som arbetsgivaren tillhandahållit ej undantagna R 2005:40.

SFS 1994:467

En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling skall ges in till den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande enligt 22 kap. 1 a–1 c §§ skattebetalningslagen (1997:483), tillsammans med föreläggandet och den begärda handlingen eller uppgiften.

Om den reviderade begär att en handling skall undantas från revision skall handlingen, om Skatteverket anser att den bör granskas, omedelbart förseglas och överlämnas till förvaltningsrätten.

Förvaltningsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller uppgiften skall undantas från kontrollen.

SFS 2009:805

I fråga om upptagning, som avses i 11 § tredje stycket, bestämmer förvaltningsrätten i vilken form eller på vilket sätt den skall tillhandahållas i målet.

Förvaltningsrätten får, i fråga om upptagning som avses i föregående stycke, besluta om sådana begränsningar i revisorns rätt att själv använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgift, som skall undantas från granskning, inte skall bli tillgänglig för revisorn.

SFS 2009:805

Om den enskilde begär det, skall förvaltningsrätten pröva om beslut kan fattas utan att rätten granskar handlingen.

Anser den enskilde att en handling eller uppgift inte omfattas av kontrollen handläggs frågan om undantagande på sätt som anges i 14 och 14 a §§ samt i första stycket.

SFS 2009:805

Om en handling eller del av handling undantagits från kontroll, får dess innehåll inte återges eller åberopas vid redogörelse för granskningen eller annars inför myndighet. Detta gäller även om en handling, utan beslut av förvaltningsrätten, återlämnats efter det att den begärts undantagen.

Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

SFS 2009:805

[Upphävd g. Lag (2001:1231).]

SFS 2001:1231

Utlämnande av uppgifter

Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för taxering ska på Skatteverkets begäran tillhandahållas verket.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 15 kap. 1 eller 2 § eller 16 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något enskilt eller allmänt intresse, föreligger uppgiftsskyldighet endast om regeringen på ansökan av Skatteverket beslutar att uppgiften ska lämnas ut.

SFS 2009:443

Uppgifter i självdeklarationer och i andra handlingar som har upprättats eller för granskning omhändertagits vid taxeringskontroll eller lämnats till ledning för taxering enligt bestämmelserna i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter får tillhandahållas myndighet i främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i skatteärenden.

Se Lag (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden, inf. efter lagen 1997:483. Bih.

SFS 2003:655

[Upphävd g. Lag (2001:1231).]

SFS 2001:1231

Taxeringsbeslut

Taxeringsbeslut är grundläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder efter domstols beslut.

Den skattskyldige skall utan dröjsmål underrättas om innehållet i ett taxeringsbeslut, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet är till den skattskyldiges nackdel skall han underrättas om hur han kan begära omprövning av eller överklaga beslutet.

Årlig taxering

Skatteverket skall varje taxeringsår fatta taxeringsbeslut före utgången av november på grundval av de uppgifter som lämnats enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter samt vad som i övrigt framkommit vid utredning enligt 3 kap.

Ang. äldre rätt (71 § i 1956 års lag): R 1972:45 (att beslut fattats senare medförde ej att det saknade laga verkan).

SFS 2003:655

Grundläggande beslut om årlig taxering får fattas genom automatisk databehandling i det fall skälen för beslutet enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223) får utelämnas.

SFS 1994:766

Kan skatt eller underlag för att ta ut skatt inte beräknas tillförlitligt på grund av att den skattskyldige, trots att han varit skyldig att lämna självdeklaration, inte avgett någon sådan, eller på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen, skall skatten eller underlaget för att ta ut skatt uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet (skönstaxering).

Skönstaxering av inkomst av prostitution R 19821:20 – Låg bruttovinst skäl till skönstaxering av företag? R 1995:31 – Förutsättningar för skönstaxering på grundval av kontantberäkning R 2009:27 I–IV.

SFS 1992:1660

[Upphävd g. Lag (2001:1231).]

SFS 2001:1231

Skatteverket skall inte ta upp en inkomst till beskattning hos en skattskyldig för vilken grundläggande beslut om årlig taxering fattas senast den 15 augusti taxeringsåret om den skattskyldige gör sannolikt att det efter denna tidpunkt kommer att finnas förutsättningar för att han inte skall vara skattskyldig för inkomsten på grund av bestämmelserna i 3 kap. 9–13 §§ inkomstskattelagen (1999:1229). I det fall grundläggande beslut fattas efter den 15 augusti gäller motsvarande om den skattskyldige gör sannolikt att nämnda förutsättningar kommer att finnas efter utgången av november taxeringsåret.

SFS 2003:655

Skatteverket får avstå från att vid taxeringen avvika från en självdeklaration, om avvikelsen skulle avse endast ett mindre belopp.

SFS 2003:655

Omprövning

Skatteverket skall ompröva ett taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna, om den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige överklagat ett taxeringsbeslut framgår av 6 kap. 6 §.

Om något grundläggande beslut om årlig taxering inte har fattats får taxering ske genom omprövning.

Skatteverket får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Ej hinder mot omprövningsbeslut till skattskyldigs nackdel under året efter taxeringsåret R 1996:102, se 14 §.

SFS 2003:655

Om en fråga som avses i 7 § har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol, får Skatteverket inte ompröva frågan.

Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar inf. under FörvProc.

Jfr 12 §.

SFS 2003:655

Omprövning på begäran av den skattskyldige

Vill den skattskyldige begära omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till Skatteverket före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett taxeringsbeslut som är till hans nackdel eller ett besked om den slutliga skatten eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till Skatteverket med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen.

Ang. länsrätts avvisningsbeslut se 6:10.

Rättsfall ang. besvär i särskild ordning av den skattskyldige enl. 100 § i 1956 års taxeringslag: Ang. ”uppenbart förbiseende” (jfr 17 § 1 st. 1) R 1954:10; 1956:41; 1977:9; 19781:7; 19801:33 I; 19811:38; 19821:32; 1989:110R 1948:3, 45; 1961:2, 6, 52; 1962:4, 31; 1970:43; 1971:24 – Hinder mot ny prövning R 1962:49R 1976:66, 79 – 100 § 1 st. 2) ej tillämplig på talan av delägare i fastighet om nedsättning med belopp som utgjort annan delägares andel i inkomst av fastigheten R 1975:110 (plenum) – Besvär enl. 100 § kunde ej anföras mot beslut varigenom framställning om återupptagande av vilandeförklarad ansökan om skatteberäkning för ackumulerad inkomst avvisats som inkommen för sent R 1977:82 – Besvär kunde föras enl. 100 § 1 st. 7), då det ansågs ursäktligt att talan ej förts enl. 102 § R 19791:4 – Taxeringsintendents på annan grund framställda kvittningsyrkande avvisades, fastän beloppen kunnat bli föremål för eftertaxering R 1987:32 – Av taxeringsintendenten kvittningsvis framställt yrkande avvisat eftersom det inte ansågs avse samma sak R 1988:155 – Se även R 19831:15 samt 1988:60 anm. vid p. 14 av anv. till 32 § kommunalskattelagen.

Rättsfall ang. besvär i särskild ordning av den skattskyldige enl. 99 § i 1956 års taxeringslag (motsv. 2 st.): Underrättelse enl. 69 § i 1956 års taxeringslag ej avfattad i föreskriven ordning R 1974:62 – Talan enl. 99 § kunde ej avse annan fråga än den betr. vilken underrättelse underlåtits R 1974:72; jfr 1977:10 – Då skattskyldig anfört besvär i visst hänseende, avvisades kvittningsyrkande från taxeringsintendenten på annan grund R 1977:18 – Fråga om besvärsrätt enl. 99 § förelåg med hänsyn till avfattningen av underrättelse enl. 69 § 1 mom. i 1956 års taxeringslag R 19791:100 – Utkvittering med stöd av postfullmakt av underrättelse om avvikelse ansågs med hänsyn till omständigheterna ej innebära att adressaten erhållit underrättelsen R 19821:53 – Fråga om besvärsrätt enl. 99 § förelåg R 1986:63 – Tid för begäran om omprövning av taxeringsbeslut ansågs kunna återställas R 2002:66.

SFS 2003:655

Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans ombud, får Skatteverket utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs.

SFS 2003:655

Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett beslut om skattetillägg på begäran av den skattskyldige omprövas, så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

En begäran om omprövning får göras efter utgången av den tid som anges i 9 §, om den avser

  1. särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst och föranleds av Skatteverkets taxeringsbeslut eller av en allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om taxering,

  2. tillämpning av 4 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och föranleds av Skatteverkets eller en allmän förvaltningsdomstols beslut om huruvida den lagen eller inkomstskattelagen (1999:1229) är tillämplig för den aktuella inkomsten,

  3. tillämpning av 5 a § lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. och föranleds av Skatteverkets eller en allmän förvaltningsdomstols beslut om huruvida den lagen eller inkomstskattelagen är tilllämplig för den aktuella inkomsten, eller

  4. prissättning av internationella transaktioner och föranleds av Skatteverkets beslut enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella transaktioner.

En begäran enligt första stycket ska ha kommit in till Skatteverket inom ett år från det att beslutet meddelades.

R 2002:66 anm. vid 9 §.

SFS 2009:1294

Om en skattskyldig enligt punkt 3 eller 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (2002:1143) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) begär att reglerna om framskjuten beskattning vid andelsbyten i 48 a kap. och 57 kap. inkomstskattelagen skall tillämpas och detta medför att beslut avseende tidigare taxeringsår påverkas, får beslut avseende dessa taxeringsår omprövas även om tiden för omprövning gått ut enligt 9 § första stycket.

SFS 2005:1133

Trots bestämmelsen i 8 § får en fråga som har avgjorts av förvaltningsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett avgörande av Högsta förvaltningsdomstolen som har meddelats därefter.

SFS 2010:1454

Omprövning på initiativ av Skatteverket

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2003-0655

Omprövar Skatteverket självmant ett taxeringsbeslut, får omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av

  1. Skatteverkets taxeringsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om taxering avseende annat taxeringsår eller annan skattskyldig,

  2. allmän förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i fastighetstaxering,

  3. Skatteverkets beslut om fastighetstaxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

  4. beslut om utländsk skatt eller om obligatoriska avgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229),

  5. Skatteverkets eller en allmän förvaltningsdomstols beslut om huruvida inkomstskattelagen i stället för lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. är tillämplig för den aktuella inkomsten,

  6. Skatteverkets prissättningsbesked enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella transaktioner eller beslut om ändring av sådant prissättningsbesked.

Även om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får Skatteverket till den skattskyldiges fördel självmant ompröva ett beslut om skattetillägg så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

SFS 2009:1294

Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får, utom i fall som avses i andra stycket samt i 16 och 17 §§, inte meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret.

Har den skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid, får ett omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag självdeklarationen kom in till Skatteverket, dock senast före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

R 1995:27R 1996:102 anm. även vid 7 § – 1 st. förutsätter att omprövningsbeslutet senast under året efter taxeringsåret har expedierats eller på annat sätt offentliggjorts R 2004:105.

SFS 2003:655

Eftertaxering

Skatteverket får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 14 § första stycket under de förutsättningar och på det sätt som anges i 16–22 §§(eftertaxering).

SFS 2003:655

Eftertaxering får ske om den skattskyldige

  1. i självdeklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat oriktig uppgift till ledning för taxeringen,

  2. lämnat oriktig uppgift i mål om taxering eller

  3. underlåtit att lämna självdeklaration, uppgift eller infordrad upplysning trots att han är uppgiftspliktig

    och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett taxeringsbeslut som avser den skattskyldige eller hans make blivit felaktigt eller inte fattats.

Vad som avses med oriktig uppgift framgår av 5 kap. 1 § andra stycket.

Rättsfall ang. tidigare motsvarighet (114 §) i 1956 års taxeringslag: Fråga om det styrkts att förutsättningar för eftertaxering förelåg R 19831:43 – Underlåtenhet att upplysa taxeringsnämnden om att dess avvikelse från deklarationen till den skattskyldiges förmån grundade sig på villfarelse kunde ej leda till eftertaxering R 19831:71 – Fråga om skyldighet förelegat att i samband med deklaration upplysa om ansökan ang. uppskov med realisationsvinstbeskattning R 1986:98 – Eftertaxering när deklarant inte lämnat sådana upplysningar om sina fastighetsaffärer som behövdes för att avgöra frågan om rätt inkomstslag R 1987:46 – Oriktig uppgift om hemortskommun hade föranlett taxering till kommunal inkomstskatt i fel kommun R 1987:55 – För låg taxering ansågs inte ha föranletts av åberopade brister i deklarationen R 1987:97 – Ej eftertaxering pga. oriktig överföring av rörelseresultat från en vid deklarationen fogad resultaträkning R 1988:98 – Eftertaxering vid oriktigt avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv R 1990:4 – När utgående varufordran ej redovisats ett år och influten betalning påföljande år ej heller redovisats, kunde eftertaxering ske för det senare året R 1995:11 – Otillåtet åberopande i högre instans av ny grund för eftertaxering? R 1990:49 I och II – Uppgift i självdeklaration om marknadsvärde på fastighet ej sådant oriktigt meddelande som krävs för eftertaxering och skattetillägg R 1999:17.

Eftertaxering vid oriktig uppgift om inkomstfördelning mellan makar i ett av dem ägt kommanditbolag R 1987:144 – Eftertaxering av make som pga. andra makens oriktiga uppgift om sin förmögenhet fått extra avdrag pga. nedsatt skatteförmåga R 1988:19 – Värdet av varor som delägare i fåmansbolag tagit ut ur bolaget uppskattat enl. best. motsv. 3 § då tillförlitlig utredning ang. uttagen inte förebragts R 1988:97.

Rättsfall ang. äldre lydelse av 114 § i 1956 års lag: R 1966:24 (utdelning från bostadsförening); 1973:18; 1974:78; 1975:104; 1976:18, 97, 115, 155; 19781:33; 19801:3 (eftertaxering utesluten när uppgiften ej kunde antas ha varit oriktig vid deklarationstillfället), 1:47, 1:52 (ang. 3 st.), 1:54 (eftertaxering skall åsättas genom särskilt taxeringsbeslut; även fråga om ej påfört belopp var ringa), 1:56 (fråga i eftertaxeringsmål om beskattning av huvudaktieägare i fåmansbolag för inkomster som oriktigt uteslutits i bolagets bokföring), 1:71 (ang. kravet på bevisning att oriktig uppgift lämnats); 19811:14 (fåmansbolag yrkade förlustavdrag utan att upplysa om skedda ändringar i ägarstrukturen), 1:74 och 1:84 (båda ang. frågan om det kunde anses bevisat att oriktig uppgift lämnats); 19841:36 (fråga om sådant oriktigt meddelande lämnats som utgör grund för eftertaxering), 1:79 (enbart den omständigheten att lägre bruttovinst än genomsnittet i branschen deklarerats ej tillräcklig grund för skönsmässig eftertaxering), 19851:71 (av deklaranten lämnade uppgifter ansågs ha varit fullt tillräckliga för åsättande av riktig taxering) – Vid ordinarie taxering medgivet avdrag för nedsatt skatteförmåga undanröjdes utan yrkande vid eftertaxering för stor realisationsvinst R 19841:70 – Sedan fastighetsförsäljning realisationsvinstbeskattats genom lagakraftvunnen eftertaxering ansågs inkomsten av försäljningen inte kunna efterbeskattas som tomtrörelse R 1986:116.

R 2004:51, anm. vid 4:18 – 1 st. p. 3 ej tillämplig sedan deklaration getts in oaktat det ej skett i rätt tid R 2005:58 – Oriktig uppgift föranledde ej felaktigt taxeringsbeslut R 2006:25.

SFS 2007:1399

Eftertaxering får också ske

  1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

  2. när kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter saknats eller varit felaktig,

  3. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av beslut som anges i 13 § andra stycket 1–6,

  4. när en förening eller ett registrerat trossamfund inte har genomfört en investering inom den tid som har föreskrivits i ett sådant beslut som avses i 7 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229) eller inte har iakttagit ett annat villkor i beslutet,

  5. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av en uppgift enligt 3 kap. 9 a §, 19 a § eller 5 kap. 2 § första stycket lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter, och

  6. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av en uppgift som har lämnats eller skulle ha lämnats enligt 3 kap. 21 a § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

Rättsfall ang. tidigare motsvarighet (101 § 1 mom.) i 1956 års taxeringslag (besvär i särskild ordning) till p. 1 och 2: R 1973:114 – Sedan skattskyldig anfört besvär enl. 100 § i 1956 års taxeringslag betr. viss inkomstpost, ägde taxeringsintendenten ej att efter utgången av hans ordinarie besvärstid yrka höjning i annat hänseende R 1975:61 – På grund av detta stadgande ansågs taxeringsintendent behörig föra talan om påförande av skattetillägg; tillika fråga om ”uppenbart förbiseende” förelåg R 1976:33 – Sedan skattskyldig i besvär enl. 100 § yrkat avdrag för viss kostnad i rörelse, ägde taxeringsintendenten ej kvittningsvis yrka att avdrag för annan kostnad i rörelsen skulle vägras R 1977:8 – Felsortering och bristfälligt underrättelseförfarande mellan taxeringsnämnder ej ”uppenbart förbiseende” R 19791:16 – Underlåtenhet att tillämpa 53 § 3 mom. 4 st. (nu 3 st.) kommunalskattelagen ej sådant uppenbart förbiseende som nu avses i p. 1 R 19841:5 – Se även R 19801:33 I anm. vid 9 § – Besvär till den skattskyldiges nackdel när taxeringsnämnd medgett förlustavdrag trots att uppgivna förluster innefattade även årets underskott R 1989:97.

Rättsfall ang. tidigare motsvarighet (105 §) i 1956 års taxeringslag (rörande besvär) till p. 3: R 1966:22; 1975:61 (ej överflyttning på annan när överflyttningen skulle förutsätta särskild prövning av beloppets storlek); 1976:25; 19791:42; 19801:76; 19811:15, 1:59 (betr. mervärdeskatt kunde överflyttning på annan ske endast inom tidsfristen för efterbeskattning enl. 40 § lagen om mervärdeskatt); 19831:40; 1987:59R 19821:52 (den skattskyldiges make eftertaxerad) – R 19831:61 (efter utgången av 6:e året efter taxeringsåret ändrades ej den andres taxering; även fråga om behörig taxeringsintendent) – Ang. äldre lydelse R 1977:45 – För höjning av makes taxering i fråga om underskottsavdrag förutsattes att frågan om rättelse första gången prövades av domstol inom 6 år efter taxeringsårets utgång R 19851:20.

Felaktig tillämpning av lag eller ”uppenbart förbiseende” enl. p. 1? R 2003:38 – Ang. p. 3 R 1993:28 (förhåll. mellan gammal och ny lag).

SFS 2009:1291

Eftertaxering enligt 16 § samt 17 § 1 och 2 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse.

Eftertaxering får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om Skatteverket tidigare fattat beslut om eftertaxering avseende samma fråga.

Fråga om beslut om eftertaxering varit uppenbart oskäligt R 2004:51.

SFS 2003:655

Skatteverkets beslut om eftertaxering skall meddelas före utgången av femte året efter taxeringsåret om inte annat anges i 20–22 §§.

SFS 2003:655

Beslut om eftertaxering enligt 17 § 3 får meddelas även efter den tid som anges i 19 § men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.

Beslut om eftertaxering på grund av oriktig uppgift i omprövningsärende eller mål om taxering får meddelas efter den tid som anges i 19 § men senast inom ett år från utgången av den månad då Skatteverkets eller domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit laga kraft.

Om den skattskyldige har avlidit, får beslut om eftertaxering inte meddelas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteckningen efter honom gavs in för registrering.

Ang. 3 st. se ÄB 20:.

SFS 2003:655

Har den skattskyldige på sätt som anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser hans beskattning eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beslut om eftertaxering för det år som brottet avser meddelas av Skatteverket även efter utgången av den tid som anges i 19 §. Detsamma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.

Beslut om eftertaxering får i fall som avses i 12 § skattebrottslagen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 19 §.

Beslut enligt första stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslut enligt andra stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit skall dock beslut om eftertaxering meddelas inom sex månader från dödsfallet.

Beslut enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen, undanröjas av Skatteverket, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.

SFS 2003:655

Vad som sägs i 21 § tillämpas också beträffande en juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses i 21 § första stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69) föreligger beträffande honom.

Beslut om taxeringsåtgärder

Skatteverket skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om taxering fastställa den skattskyldiges beskattningsbara inkomst eller beskattningsbara förvärvsinkomst och överskott eller underskott i inkomstslaget kapital och vidta de taxeringsåtgärder i övrigt som föranleds av domstolens beslut.

SFS 2003:655

[har upphävts genom lag (1992:1186).]

SFS 1992:1186

Särskilda avgifter

Detta kap. infört g. (ändr. g. ). Förutv. 5 kap. samtidigt upphävt. SFS2003-0211

Skattetillägg

Rubriken införd g. SFS2003-0211

Skattetillägg vid oriktig uppgift

Rubriken införd g. SFS2003-0211

Om den skattskyldige på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för taxeringen, skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i ett mål om taxering och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

En uppgift skall anses vara oriktig om det klart framgår att en uppgift som den skattskyldige har lämnat är felaktig eller att den skattskyldige har utelämnat en uppgift till ledning för taxeringen som han varit skyldig att lämna. En uppgift skall dock inte anses vara oriktig om uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut. En uppgift skall inte heller anses vara oriktig om uppgiften är så orimlig att den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

Rättsfall även ang. tidigare motsvarighet (116 a §) i 1956 års taxeringslag:

Skattetillägg påfört:R 1975:30 I och II; 1976:11; 1977:4, 19 (avdrag yrkat med vad som motsvarade en som traktamente betecknad ersättning utan att det angivits att denna avsett tjänstgöring på vanliga verksamhetsorten), 96 (av köpeskilling för överlåten rörelse hade endast angivits vad som influtit under beskattningsåret, ej det totala beloppet); 19781:15 (skattetillägg för huvuddelägare i fåmansbolag, då bolaget betalat högre lön till hans hustru än som svarat mot hennes arbetsinsats); 19781:35 (underlåtenhet att redovisa hemmavarande barns förmögenhet); 19801:60 (vid taxeringen fördelades byggnadskostnader mellan underhåll resp. ny-, till- eller ombyggnad på annat sätt än i deklarationen); 19831:24 (visst avdragsyrkande ansågs innebära lämnande av oriktig uppgift).

Skattetillägg ej påfört:R 1975:5, 84 (ej sådan oriktig uppgift som skall medföra skattetillägg), 6 (oriktig uppgift men på grund av förlustavdrag ingen beskattningsbar inkomst); 1976:161 (ej tillräckligt stöd för antagande att oriktig uppgift lämnats); 1977:101 (underlåtenhet att i samband med yrkande om förlustavdrag upplysa att deklarationerna för förluståren ingetts efter taxeringsårens utgång); 19811:25 (fråga om oriktig uppgift lämnats); 19831:19 (d:o); 19811:70 I (ej tillräcklig bevisning); 1991:29 (bristfälliga räkenskaper ej tillräckligt bevis) – R 1999:17 anm. vid 4:16 – Fråga om oriktig uppgift ang. avdrag för underskott då ackord erhållits R 1999:59.

Frågor om bestämmande av underlag för skattetillägg på grund av oriktig uppgift R 19821:85 I–V – Av KamR påfört skattetillägg undanröjt till den del påföringen skett utan yrkande R 19841:70 – Skattetillägg fastställt till stadgade 50 % fastän taxeringsintendenten i länsrätten yrkat 40 % R 19851:4 – När folkpensionärs extra avdrag återfördes till beskattning vid eftertaxering medräknades inte avdragsbeloppet i underlaget för skattetillägg R 1986:24 – Vid beräkning av underlag för skattetillägg togs hänsyn till det avdrag för egenavgifter som kunde ha medgivits vid beslutad höjning av rörelseinkomst R 1987:65 I och II; jfr 19841:20 – Skogsliggare ansågs inte vara ”normalt tillgängligt kontrollmaterial” R 1987:96; inte heller upplysningar om danskt banktillgodohavande enl. 1972 års nordiska konvention om handräckning i skatteärenden 1988:36 – Fråga om skattskyldig lämnat oriktig uppgift genom att yrka avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats utan att upplysa om att det fanns en kortare väg än den använda R 1988:34 – Se även R 1987:119 anm. vid 6 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) och 1987:171 (oriktig uppgift om avsättning till allmän investeringsfond) – Då inkomst upptagits i inkomstslaget kapital mot rätteligen tjänst, skulle skattetillägg beräknas på den sammantagna förändringen av skatteuttaget R 2004:144.

Att taxeringsintendenten åberopat 116 b §, nu 2 §, ansågs i visst fall ej utgöra hinder att pröva frågan om skattetillägg enl. 116 a §, nu 1 §, R 1988:86 – Denna § i äldre lydelse ej tillämplig när den oriktiga uppgiften lämnats i besvärsprocess R 1976:117 – Påfört skattetillägg utgjorde ej hinder mot påföljd för skattebedrägeri H 2000:622 – Det svenska skattetilläggsförfarandet ansågs förenligt med art. 6 i Europakonventionen i mål om inkomsttaxering (I) och mål om anstånd med betalning av skatt (II); tillika fråga om kostnader i målet (I) R 2000:66 – Ej förutsättning för skattetillägg då den skattskyldige efter utredning av skattemyndigheten lämnat klargörande besked R 2002:20 – Då bilförmån påförts pga. presumtion om privatkörning men det ej visats att sådan körning förekommit, saknades förutsättning för skattetillägg R 2002:31 – Att skattskyldig dömts för skattebedrägeri utgjorde ej hinder mot att i senare prövning låta påfört skattetillägg bestå (olika brott ansågs föreligga) R 2002:79 – Ej grund för skattetillägg då ett bolag utan närmare förklaring yrkat avdrag för nedskrivning av anläggningstillgångar (”närmast uteslutet att avdraget skulle godtas utan närmare utredning”) R 2003:4; samma utgång när uppgift om underlag för särskild löneskatt på pensionskostnader saknades på därför avsedd blankett 2003:22 – Skattetillägg för oriktig nedskrivning av anläggningstillgångar, m.m. R 2004:11 anm. även vid 8 § – Ej skattetillägg då skattskyldig yrkat avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats med ett tio gånger för högt belopp, motsvarande 2/3 av inkomsten R 2008:51 – Dom för skatteförseelse utgjorde ej hinder för skattetillägg R 2009:94.

SFS 2003:211

Skattetillägg vid skönstaxering

Rubriken införd g. SFS2003-0211

Skattetillägg skall tas ut om

  1. avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering, eller

  2. skönstaxering har skett på grund av utebliven självdeklaration och en självdeklaration inte har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till den skattskyldige.

Ang. innebörden av ”sänts ut” i äldre motsvarighet till p. 2 i denna § R 1990:83, 1991:95.

SFS 2003:211

upphävd genom

SFS 2003:211

Beslut om skattetillägg enligt 2 § 2 skall undanröjas om en självdeklaration har kommit in till Skatteverket eller en allmän förvaltningsdomstol inom fyra månader från utgången av det år då beslutet meddelades.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte har fått kännedom om ett beslut om skattetillägg eller ett besked om den slutliga skatten eller någon annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek före utgången av det år då beslutet meddelades skall skattetillägget undanröjas, om en självdeklaration har kommit in inom två månader från den dag då han fick sådan kännedom.

Att beslut om skattetillägg enl. 116 c § i 1956 års taxeringslag, nu 5:2, undanröjts enl. 116 d § i 1956 års lag, nu 5:3, utgjorde ej hinder mot påförande av nytt skattetillägg vid avvikelse från den sedermera avgivna deklarationen R 1989:114 – När det vid tillämpning av äldre motsvarighet till 2 st. var oklart när den skattskyldige fått del av beslutet om skattetillägg ålåg utredningsskyldighet domstolen R 1990:94.

SFS 2004:499

Beräkning av skattetillägg

Rubriken införd g. SFS2003-0211

Om en oriktig uppgift har lämnats är skattetillägget fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–5 och som, ifall den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make. I fråga om mervärdesskatt är skattetillägget tjugo procent av den skatt som felaktigt skulle ha tillgodoräknats den skattskyldige.

Skattetillägget ska beräknas efter tio procent eller, i fråga om mervärdesskatt, fem procent när den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för Skatteverket och som har varit tillgängligt för verket före utgången av november taxeringsåret.

Om den oriktiga uppgiften består i att ett belopp hänförts eller kan antas komma att hänföras till fel taxeringsår eller fel redovisningsperiod, ska skattetillägget beräknas efter tio procent eller, i fråga om mervärdesskatt, fem procent.

Fråga om tillämpning av tidigare motsvarighet till 2 st. R 19821:79, 2001:32R 1989:30, 2004:75, 106 och 107 (normalt tillgängligt kontrollmaterial?), 1994:10 (fåmansbolags deklaration ansågs som kontrollmaterial vid granskning av delägares i bolaget deklaration) – Fråga enl. tidigare motsv. till 3 st. om periodisering eller inte R 2003:13 – Fråga om skattetillägg pga. oriktig uppgift i självdeklaration som inte var behörigen undertecknad R 2009:63.

SFS 2007:1399

Om avvikelse har skett från självdeklaration genom skönstaxering skall skattetillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom.

Vid skönstaxering på grund av utebliven självdeklaration skall skattetillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts vid taxering enligt de

  1. uppgifter som den skattskyldige på annat sätt än muntligen har lämnat till ledning för taxeringen, och

  2. kontrolluppgifter som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter och som har varit tillgängliga för Skatteverket före utgången av november taxeringsåret.

    Vid beräkningen av skattetillägget skall bestämmelserna i 4 § första stycket tillämpas. I den utsträckning en skönstaxering innefattar rättelse av en oriktig uppgift, skall tillägget dock beräknas enligt bestämmelserna i 4 § första–tredje styckena.

Rättsfall ang. tidigare motsvarighet (116 b och 116 c §§ samt, före 1978 års ändr., 116 a §) i 1956 års taxeringslag: R 1975:4 (ej undertecknad deklaration) – R 1976:136 – Ang. beräkning av skattetillägg, när intäkt av rörelse skönsmässigt höjts samtidigt som avdrag för ytterligare kostnader medgivits R 1976:22; när inkomst av tjänst skönsmässigt höjts samtidigt som avdrag medgivits för pensionsförsäkringspremie 19791:19R 19791:84 (i samband med besvär över skönstaxering avgiven deklaration med oriktig uppgift) – R 19801:87 (fråga om avvikelse från deklaration skett med tillämpning av 21 § i 1956 års taxeringslag, nu 4:3) – R 1987:168 (till tidigare beskattningsår hänförligt förlustavdrag begränsat på skönsmässiga grunder) – Ej grund för skattetillägg när avvikelse från självdeklaration ej skett R 1991:29.

SFS 2003:655

Till den del en oriktig uppgift, ifall den hade godtagits, skulle ha medfört ett sådant underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägget inte beräknas på sådan skatt som anges i 4 § första stycket utan på en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen av den oriktiga uppgiften har medfört.

Om en skönstaxering medfört minskning av ett sådant underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägget i stället för vad som anges i 5 § första och andra styckena beräknas på en fjärdedel av denna minskning.

Om en skönstaxering som avses i 2 § 2 innefattar att ett vid en tidigare taxering fastställt underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst utnyttjas helt eller delvis, skall skattetillägget beräknas på en fjärdedel av den del av underskottet som utnyttjas.

SFS 2003:211

Skattetillägget skall beräknas utan hänsyn till invändning som går ut på att skatten skall påverkas först under kommande taxeringsår eller redovisningsperiod eller som i övrigt gäller en annan fråga än den som ligger till grund för tillägget.

Vid beräkning av underlag för skattetillägg pga. underlåtenhet att redovisa ett antal värdepappersförsäljningar, några med realisationsvinst och andra med förlust, tilläts inte kvittning av förlusterna mot vinsterna R 2001:20; däremot tilläts vid underlåtenhet att redovisa mervärdesskatt kvittning av ingående mervärdesskatt mot utgående skatt (en och samma fråga) R 2002:46.

SFS 2003:211

Situationer där skattetillägg inte skall tas ut

Rubriken införd g. SFS2003-0211

Skattetillägg skall inte tas ut

  1. vid rättelse av en felräkning eller ett skrivfel som uppenbart framgår av självdeklarationen eller av något annat meddelande från den skattskyldige som inte är muntligt,

  2. om den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av en kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter och som har varit tillgänglig för Skatteverket före utgången av november taxeringsåret,

  3. om en avvikelse avser bedömning av ett yrkande och avvikelsen inte gäller någon uppgift i sak,

  4. om den skattskyldige frivilligt har rättat den oriktiga uppgiften, eller

  5. om det skattebelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt.

Rättsfall ang. tidigare motsvarighet (116 f § och, före 1978 års ändr., 116 b §) i 1956 års taxeringslag: Uppenbar felräkning eller misskrivning? R 1975:72 I–III, 94 (felaktiga ingående balansposter i bokslut); 1976:9; 1989:40 (avdrag för resor yrkat för 304 i stället för 204 dagar) – Fråga om oriktig uppgift rättats frivilligt R 1976:144, 1977:56, 90, 19791:59, 19801:79, 19821:83, 1987:72 (frivillig rättelse av underlaget för fåmansbolags mervärdeskatt ansågs inte omfatta rättelse av ägarens uppgift till ledning för hans taxering), 2004:11 – Jfr ang. p. 4 R 2002:20 anm. vid 1 §.

SFS 2003:655

Förseningsavgift

Rubriken införd g. SFS2003-0211

Om den som är skyldig att lämna en självdeklaration inte har kommit in med en sådan inom föreskriven tid, skall en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut.

En självdeklaration skall inte anses ha kommit in om innehållet är så bristfälligt att den uppenbarligen inte kan läggas till grund för taxering.

Delägare i handelsbolag kunde ej påföras förseningsavgift på den grund att uppgifter om bolagets näringsverksamhet inte inkommit i rätt tid R 2003:62.

SFS 2003:211

Förseningsavgift tas ut med 5 000 kronor av aktiebolag och ekonomiska föreningar och med 1 000 kronor av andra deklarationsskyldiga.

SFS 2003:211

Om den deklarationsskyldige inte har kommit in med en självdeklaration inom tre månader från den tidpunkt då självdeklaration senast skulle ha lämnats, skall ytterligare en förseningsavgift tas ut.

Har därefter ytterligare två månader förflutit utan att självdeklarationen har kommit in, skall en tredje förseningsavgift tas ut.

Då flera tidsfrister försuttits, kunde flera förseningsavgifter påföras i samma beslut R 2007:30.

SFS 2003:211

Om den deklarationsskyldige inom föreskriven tid har lämnat en deklarationshandling som inte är behörigen undertecknad, tas förseningsavgift ut endast om bristen inte har avhjälpts inom den tid som föreskrivits i ett föreläggande.

SFS 2003:211

Vad som sägs om en deklarationsskyldig och självdeklaration i 9–12 §§ gäller också för den som är skyldig att lämna särskild uppgift enligt 5 kap. 1, 2 eller 2 a § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter. Vad som sägs om en självdeklaration gäller då sådana särskilda uppgifter.

Förseningsavgift tas i dessa fall ut med samma belopp som för andra deklarationsskyldiga än aktiebolag och ekonomiska föreningar.

SFS 2006:1522

Befrielse från särskild avgift

Rubriken införd g. SFS2003-0211

Den skattskyldige ska helt eller delvis befrias från särskild avgift om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Om den skattskyldige delvis befrias från avgiften, ska den sättas ned till hälften eller en fjärdedel.

Vid bedömningen av om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig ska det särskilt beaktas om denna kan antas ha

  1. berott på den skattskyldiges ålder, hälsa eller liknande förhållande,

  2. berott på att den skattskyldige har felbedömt en skatteregel eller betydelsen av de faktiska förhållandena, eller

  3. föranletts av vilseledande eller missvisande kontrolluppgifter.

Vid bedömningen av om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp ska det särskilt beaktas om

  1. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller underlåtenheten,

  2. en oskäligt lång tid förflutit efter det att Skatteverket har funnit anledning att anta att den skattskyldige ska påföras skattetillägg utan att den skattskyldige kan lastas för dröjsmålet, eller

  3. felaktigheten eller underlåtenheten även har medfört att den skattskyldige fällts till ansvar för brott enligt skattebrottslagen (1971:69) eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Rättsfall ang. tidigare motsvarighet (116 h § och, före 1978 års ändr., 116 d §) i 1956 års taxeringslag:

Eftergift beviljad:R 1975:53, 72 I (skattetillägg), 112 (förseningsavgift); 1976:61 III (den skattskyldiges personliga förhållanden åberopade), 121, 135 (felaktigt avdrag av 72-åring för periodiskt understöd); 19781:26 (ålder och sjukdom); 19811:74; 19821:24 (vid deklaration av realisationsvinst hade 8 år tidigare gjord avskrivning utöver plan förbisetts), 1:25 (skattskyldig hade inte deklarerat realisationsvinst men hans make hade i stället gjort det), 1:30 (ålderspensionär med viss förvärvsinkomst); 19811:10 (eftergift enl. nuvarande 1 st. andra meningen), 1988:8 (på beskattningsåret belöpande skuldränta som betalats 22 jan. taxeringsåret hade avdragits), 1989:82 (periodisering av förskottsinbetalning), 1994:15 (arvinge beaktade ej vid avyttring av ärvd fastighet att arvlåtaren beviljats uppskovsbelopp) – R 1999:59 anm. vid 1 §, 2005:7 (felaktigt avdrag för nedskrivning av anläggningstillgång) – Skattetillägg (på ca 70 milj. kr) stod ej i rimlig proportion till bolagets försummelse R 2007:65 – Vid misskrivning i deklaration delvis befrielse enligt 3 st. p. 1 R 2008:61 II.

Eftergift ej beviljad:R 1975:72 II och III, 75, 115 (oriktig elementär bokföringsåtgärd av bokföringspliktig); 1976:61 I och II (med hänsyn till den skattskyldiges insikter och erfarenheter i ekonomiska frågor resp. till deklarationsblankettens tydlighet), 111 (underlåtenhet av 64-årig änka att upptaga änkepension), 134 (att deklarationsmedhjälpare ursäktligt misstolkat uppgift i deklarationsunderlaget ansågs ej i och för sig böra föranleda eftergift), 165 (trots att i deklarationen gjorts reservation för inkomstuppgifts riktighet); 1977:4 (aktiebolag, som yrkat förlustavdrag, hade underlåtit uppge att aktierna bytt ägare under förluståret), 77 (ang. förseningsavgift); 19781:35 anm. vid 1 §; 19781:38 (förseningsavgift för aktiebolag); 19791:45 (bristande erfarenhet hos aktiebolags ställföreträdare och förbiseende av dess revisor); 19801:55 (underlåtenhet av erfaren rörelseidkare att ta upp restituerade belopp av skattepliktig natur); 19851:32R 19831:6 (realisationsvinst vid överlåtelse av bostadsrätt ej deklarerad; ny bostadsrätt samtidigt förvärvad för samma belopp som erhållits vid överlåtelsen), 1:51 (ägare av nyförvärvad villa hade dragit av under taxeringsåret erlagd ränta som belöpte på beskattningsåret), 1986:157 (att skattetillägg enl. 116 c § och 116 b § i 1956 års taxeringslag baserats på delvis samma underlag ej skäl för nedsättning eller eftergift), 1987:61 (utlänning som underlåtit upplysa om att han hade förmånen av ”fri skatt”) – Varken det förhållandet att skattetillägg skulle komma att uppgå till avsevärt belopp eller att vissa osäkra faktorer förelegat i samband med en fastighetsförsäljning ansågs medföra, att det skulle anses ”uppenbart oskäligt” att ta ut skattetillägg R 1995:5R 2001:32 anm. vid 4 §, 2002:75R 2009:94 anm. vid 1 § – Ej befrielse när den skattskyldige för samma oredovisade ersättningar dömts för skattebrott till villkorlig dom och samhällstjänst R 2010:117.

SFS 2008:371

Befrielse även när något yrkande inte framställts

Rubriken införd g. SFS2003-0211

Bestämmelserna i 14 § skall beaktas även om något yrkande om befrielse inte har framställts, om vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift ger anledning till det.

SFS 2003:211

Beslut om särskild avgift

Rubriken införd g. SFS2003-0211

Beslut om eftertaxering får inte avse enbart särskild avgift.

Ang. äldre rätt (116 j § i 1956 års taxeringslag): R 19831:27 (fråga om beslut fattats i laga ordning).

SFS 2003:211

Utöver vad som följer av bestämmelserna i 4 kap. får beslut om skattetillägg fattas på sätt som anges i 18 och 19 §§.

Jfr ang. äldre rätt (116 n § i 1956 års taxeringslag): R 1977:20, 19831:72 och 1989:8.

SFS 2003:211

Beslut efter utgången av året efter taxeringsåret om skattetillägg på grund av en oriktig uppgift i ett omprövningsärende skall meddelas samtidigt med beslutet i omprövningsärendet.

Beslut om skattetillägg på grund av en oriktig uppgift i mål om taxering får meddelas inom ett år från utgången av den månad då domstolens beslut vann laga kraft.

Ang. tidsfrist i äldre lag (116 k § i 1956 års taxeringslag): R 19791:60.

SFS 2003:211

Om ett taxeringsbeslut i en fråga som har föranlett skattetillägg ändras, skall Skatteverket göra den ändring av beslutet om skattetillägg som föranleds av det nya taxeringsbeslutet.

Ang. äldre motsvarighet (före 1978 års ändr. 116 i § i 1956 års taxeringslag) till denna §: Fråga om skattetillägg fick ej tas upp i taxeringsmål, då part ej fört talan däremot, i annat fall än som anges i denna § R 1975:113.

SFS 2004:129

Övriga bestämmelser om särskild avgift

Rubriken införd g. SFS2003-0211

Särskild avgift skall tillfalla staten.

Särskild avgift skall inte tas ut om den skattskyldige har avlidit.

SFS 2003:211

Vid tillämpning av 7 kap. 4 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela befrielse från särskild avgift.

SFS 2003:211

Bestämmelser om debitering och betalning av särskild avgift finns i skattebetalningslagen (1997:483).

SFS 2003:211

Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst påföras skattetillägg på undandragen skatt efter skilda procentsatser räknas först skatten ut på summan av de undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också när skattetillägg skall tas ut efter skilda procentsatser på undandragen skatt i annat fall än som avses i första stycket. Vid beräkning av skattetillägg på minskning av underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst skall underlaget vid tillämpning av de skilda procentsatserna fördelas efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.

Skall skattetillägg tas ut efter skilda procentsatser och beräknas på såväl undandragen skatt som minskning av underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst, görs beräkningen med tillämpning av första och andra styckena på de båda underlagen var för sig.

SFS 2003:211

Överklagande

Överklagande av Skatteverkets beslut

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2003-0748

Skatteverkets taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna får överklagas hos förvaltningsrätten av den skattskyldige, det allmänna ombudet hos Skatteverket och, i fråga om beslut om taxering till kommunal inkomstskatt, kommunen.

Om det är den skattskyldige som överklagar, skall Skatteverket vara den skattskyldiges motpart sedan handlingarna i målet överlämnats till förvaltningsrätten. Om även det allmänna ombudet hos Skatteverket överklagar, tillämpas dock bestämmelserna i 2 § lagen (2003:643) om allmänt ombud hos Skatteverket. Vad som nu sagts gäller också om en kommun överklagar ett beslut om taxering till kommunal inkomstskatt.

Den skattskyldige får också överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av taxeringsbeslut.

Skatteverkets beslut enligt första eller andra stycket överklagas hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande enligt 22 kap. 1 a–1 c §§ skattebetalningslagen (1997:483).

Om talan om betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 eller 6 a § skattebetalningslagen har väckts genom ansökan mot en företrädare för en juridisk person, har företrädaren rätt att föra talan beträffande den skattefordran som betalningsskyldigheten grundas på. Talan förs på det sätt som föreskrivs för den juridiska personen.

Ett i konkurs försatt aktiebolag ansågs som part och tillerkändes talerätt i mål om eftertaxering för år före konkursutbrottet R 1996:7.

SFS 2009:805

Föreläggande vid vite och beslut om taxeringsrevision får inte överklagas.

Jfr 7 kap. 2 §.

Den skattskyldiges överklagande

Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Om taxeringsbeslutet har meddelats efter den 30 juni femte året efter det taxeringsår som beslutet avser och den skattskyldige har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett taxeringsbeslut även om det inte gått honom emot.

Överklagandet skall ges in till den myndighet som meddelat beslutet, se Förvaltningslag (1986:223)23 §, inf. under FörvProc.

Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om skattetillägg överklagas så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

Skatteverket skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall verket avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att Skatteverket har lämnat den skattskyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in till en allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till Skatteverket med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen.

SFS 2003:655

Skatteverket skall snarast ompröva det överklagade beslutet. Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas enligt 5 § eller hinder mot omprövning föreligger enligt 4 kap. 8 §.

Ett överklagande förfaller, om Skatteverket ändrar beslutet så som den skattskyldige begär.

Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla överklagandet.

Vid obligatorisk omprövning med anledning av skattskyldigs överklagande kan ej meddelas beslut, som i förhållande till det överklagade beslutet är till nackdel för den skattskyldige R 2008:37.

SFS 2003:655

Om överklagandet inte avvisas enligt 5 § eller förfaller enligt 6 §, skall Skatteverket överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut och övriga handlingar i ärendet till förvaltningsrätten. Om det finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas till förvaltningsrätten utan föregående omprövning.

Jfr ang. äldre rätt R 19851:66 (länsrätt hade överlämnat inkomna besvär till taxeringsnämnden för omprövning; sedan nämnden beslutat till klagandens nackdel borde länsrätten pröva besvären i sak).

SFS 2009:805

Det allmänna ombudets eller kommuns överklagande

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2003-0655

Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist som enligt 4 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av Skatteverket eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Överklagas ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

Se anm. vid 3 §.

Kommun äger anföra besvär till den skattskyldiges förmån R 1968:2 – Ang. resning i taxeringsmål till men för skattskyldig R 1992:105 anm. vid RF 11:13 – Söndagsregeln i lagen (1930:170) om beräkning av lagstadgad tid tillämplig på Riksskatteverkets överklagande enl. 1 st. R 1997:57 – Ang. besvär i särskild ordning enl. äldre rätt av Riksskatteverket ang. höjning av underlag för statlig fastighetsskatt R 1999:49.

SFS 2003:655

Om det allmänna ombudet har överklagat ett taxeringsbeslut, skall därav föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt.

SFS 2003:655

Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande även föra talan till den skattskyldiges förmån. Det allmänna ombudet har då samma behörighet som den skattskyldige.

SFS 2003:655

Överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut

Rubriken har denna lydelse enl. Lag 2009:805. SFS2009-0805

Förvaltningsrättens beslut avseende Skatteverkets beslut att avvisa en begäran om omprövning såsom för sent inkommen får inte överklagas.

SFS 2009:805

[Upphävd g. Lag (2003:655).]

SFS 2003:655

[Upphävd g. Lag (2003:655).]

SFS 2003:655

Om den skattskyldige överklagar förvaltningsrättens eller kammarrättens beslut, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då han fick del av beslutet.

Om förvaltningsrättens beslut överklagas av Skatteverket, det allmänna ombudet eller kommunen, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades. Detsamma gäller om verket, ombudet eller kommunen överklagar kammarrättens beslut.

Rättsfall ang. tidigare motsvarighet (98 §) i 1956 års taxeringslag till 1 st.: Besvärstiden räknad från den dag beslut delgavs rättegångsombud R 1962:62 – Delgivning av obestyrkt protokollsutdrag R 1971:44.

SFS 2009:805

Om en part har överklagat ett beslut av förvaltningsrätt eller kammarrätt, får även motparten ge in ett överklagande, trots att den för honom gällande tiden för överklagande gått ut. Ett sådant överklagande skall ges in inom en månad från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet av någon annan anledning, förfaller också det senare.

Anslutningsbesvär förfallna, då den som först besvärat sig ej fått prövningstillstånd R 1972:64 – Ej anslutningsbesvär då huvudbesvären avsåg endast skattetillägg R 1975:71 – Partiell återkallelse av ett överklagande ansågs inte innebära att ett anslutningsöverklagande förföll R 2010:104.

SFS 2009:805

[Upphävd g. Lag (2003:655).]

SFS 2003:655

[Upphävd g. Lag (2003:655).]

SFS 2003:655

Skatteverket får inom den för verket gällande tiden för överklagande föra talan till den skattskyldiges förmån. Verket har då samma behörighet som den skattskyldige. Motsvarande gäller för det allmänna ombudet om ombudet fört det allmännas talan.

SFS 2003:655

Handläggning vid domstol

En talan får inte ändras i andra fall än som anges i 19 och 20 §§.

Som ändring av talan anses inte när klaganden inskränker sin talan eller, utan att frågan som är föremål för prövning ändras, åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan.

R 19831:31 anm. vid 29 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) – Skattskyldig kunde ensidigt återkalla sina av taxeringsintendenten tillstyrkta besvär med yrkande om höjd taxering R 19831:75 – Av Riksskatteverket framställt yrkande först i RR om tillämpning av skatteflyktslagen ansågs inte innefatta otillåten taleändring men stå i strid med instansordningsprincipen R 2000:54 – Innebar ny omständighet ändring av saken i mål om realisationsförlust? R 2003:15 – Fråga om KamR:s dom var utformad på sätt som omöjliggjorde fortsatt handläggning R 2004:63 – Av skattemyndigheten i KamR åberopad ny grund för yrkande att ett aktiebolag skulle vägras avdrag för underskott i kommanditbolag ansågs utgöra otillåten taleändring R 2005:77 – Av Skatteverket som motpart framställt andrahandsyrkande ansågs innebära ändring av frågan i målet R 2007:9.

Klaganden får framställa ett nytt yrkande om inte en ny fråga därigenom förs in i målet.

I mål i förvaltningsrätten får klaganden dessutom, inom den tid som gäller för överklagande, föra in en ny fråga som har samband med den fråga som skall prövas, om förvaltningsrätten finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

Samband mellan ny fråga och överklagad fråga i länsrätten (2 st.)? KamR ägde på eget initiativ pröva länsrättens ställningstagande i frågan, om otillåten taleändring skett R 2000:50.

SFS 2009:805

I ett mål om taxering får klaganden föra in en fråga om skattetillägg som har föranletts av den taxeringsfråga som är föremål för prövning, om domstolen finner att skattetilläggsfrågan utan olägenhet kan prövas i målet.

Om domstolen i fall som avses i 19 § andra stycket och 20 § inte tar upp den nya frågan till prövning får rätten överlämna den till Skatteverket för omprövning.

SFS 2003:655

Om det finns fler frågor i samma mål, får särskilt beslut meddelas i någon av dem trots att handläggningen i övrigt inte har avslutats.

Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskilt beslut ges över en av flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet eller över hur en viss uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörandet av saken.

När särskilt beslut meddelas bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterna om talan mot beslutet skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot rättens slutliga avgörande i målet. Om rätten bestämmer att talan skall föras särskilt, får den förordna att målet i övrigt skall vila till dess det särskilda beslutet har vunnit laga kraft.

Jfr R 1995:94 anm. vid skattebetalningslag (1997:483) 22:13 – Fråga om förutsättningar för mellandom i mål om eftertaxering R 2002:57.

Vid handläggningen i förvaltningsrätt och kammarrätt av mål om särskild avgift skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning att anta att avgift kommer att tas ut.

SFS 2009:805

Övriga bestämmelser

Vite

Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

Fråga om utdömande av vite prövas av den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt denna lag.

Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Lag (1985:206) om viten under FörvProc.

Ang. äldre motsvarighet (124 § i 1956 års taxeringslag) till denna §: Frågor om utdömande av vite R 1968:37, 38 – Utdömt vite föll bort när den dömde dött innan beslutet om utdömande vunnit laga kraft R 19841:7.

SFS 2009:805

Ställföreträdare

Vid bedömningen av vem som är behörig ställföreträdare för skattskyldig enligt denna lag skall 19 kap. 1 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter tillämpas.

Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är juridisk person, anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.

R 2009:63 anm. vid 5:3.

SFS 2001:1231

Ändring i taxeringsbeslut till följd av dubbelbeskattningsavtal

Om en bestämmelse i avtal för att undvika eller lindra dubbelbeskattning som Sverige har träffat med någon annan stat leder till att ändring skall vidtas i fråga om taxering som rör statlig eller kommunal skatt eller i fråga om någon annan åtgärd varigenom sådan skatt har påförts, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer vidta sådan ändring.

Jfr förf:ar anm. vid Inkomstskattelag (1999:1229) 9:5. Bih.

Val till skattenämnd

Val av ledamot i skattenämnd vid skattekontor förrättas av landstingsfullmäktige i det landsting där skattekontoret är beläget. Val av ledamot i skattenämnd vid skattekontor i Gotlands län förrättas av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Om skattekontorets beslutande arbetsenheter är belägna inom flera landsting eller inom ett eller flera landsting och Gotlands kommun, skall ledamöter väljas av landstingsfullmäktige respektive kommunfullmäktige i proportion till folkmängden i de kommuner där skattekontorets beslutande arbetsenheter är belägna.

Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot som erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. I lagen (1992:339) om proportionellt valsätt finns särskilda föreskrifter om förfarandet.

Vid val av ledamöter skall eftersträvas att lekmannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ledamöternas ålder, kön och yrke.

SFS 2005:264

Valbar till ledamot i skattenämnd är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige och inte har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Tjänsteman vid Skatteverket eller allmän förvaltningsdomstol eller nämndeman i allmän förvaltningsdomstol får inte väljas till ledamot i skattenämnd.

Den som har fyllt sextio år eller uppger giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som ledamot.

Skatteverket skall pröva den valdes behörighet.

SFS 2003:655

Den som fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara ledamot. Skatteverket får entlediga en ledamot som visar giltigt hinder. Om en ledamot inte längre är valbar, upphör uppdraget.

När ett uppdrag blir ledigt, utses en ny ledamot för den tid som återstår. Om antalet valda ledamöter ändras, får en nytillträdande ledamot utses för kortare tid än fyra år.

SFS 2003:655

Landstingsfullmäktige får besluta att av landstingets medel skall till de landstingsvalda ledamöterna i skattenämnd betalas arvoden, reseersättningar, traktamenten och andra ekonomiska förmåner enligt de grunder som gäller enligt 4 kap. 14 § kommunallagen (1991:900). Kommunfullmäktige har motsvarande rätt i fråga om de kommunvalda ledamöterna.

Taxeringsförordning (1990:1236).

Lag (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och församlingar och KK (1950:431) med vissa föreskrifter ang. taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal indelning, m.m., båda anm. vid 1:3 lagen 1991:900. Bih. – Lag (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

SFS 1991:1682

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1990:324

1. Denna lag träder i kraft d. 30 juni 1990 då taxeringslagen (1956:623) skall upphöra att gälla. Den nya lagen tillämpas första gången på ärenden och mål som avser 1991 års taxering.

2. Den gamla lagen skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i den gamla lagen sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med d. 1 jan. 1991 gälla skattemyndighet. Straffet för brott mot 120 § andra stycket i gamla lagen skall i stället för böter, högst femhundra kronor, vara penningböter.

3. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 3 kap. 8 § i den nya lagen om vem som får besluta om taxeringsrevision tillämpas i fråga om beslut om taxeringsrevision som fattas från och med d. 1 jan. 1991.

4. I mål som anhängiggörs hos regeringsrätten från och med d. 1 jan. 1991 skall riksskatteverket föra det allmännas talan. Bestämmelserna i 6 kap. 13 § andra stycket, 16 § tredje stycket och 17 § i den nya lagen gäller därvid.

SFS 1990:1138

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas såvitt avser 6 kap. 13 § från och med 1991 års taxering och i övrigt från och med 1992 års taxering. Äldre bestämmelser i 1 kap. 1 § första stycket 9 gäller dock till och med 1992 års taxering.

SFS 1991:314

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

SFS 1991:695

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Bestämmelsen i 5 kap. 1 § tillämpas första gången vid 1991 års taxering och bestämmelsen i 1 kap. 1 § tillämpas första gången vid 1992 års taxering.

SFS 1991:1682

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

SFS 1991:1902

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Såvitt avser andra bestämmelser än 4 kap. 18 § andra stycket och 5 kap. 6 § första stycket tillämpas lagen första gången vid 1992 års taxering.

SFS 1992:1186

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

SFS 1992:1660

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering såvitt avser 4 kap. 3 § och i övrigt vid 1995 års taxering.

SFS 1994:467

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om revisioner som har beslutats före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna i 3 kap. 13–14 c §§ och 6 kap. 10 § tillämpas dock om handlingar och uppgifter begärs undantagna efter ikraftträdandet.

SFS 1994:486

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas från och med 1995 års taxering.

SFS 1994:766

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering.

SFS 1994:1625

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. Val enligt den nya lydelsen skall äga rum för första gången år 1998.

3. Löpande uppdragsperiod för de ledamöter som har valts enligt äldre bestämmelser skall vara fyra i stället för tre år.

SFS 1995:1524

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

SFS 1996:654

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering.

SFS 1996:1333

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering.

SFS 1997:232

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

SFS 1997:328

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering.

SFS 1997:494

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

2. De nya föreskrifterna i 1 kap. 4 § och 5 kap. 13 § tillämpas första gången vid 1999 års taxering.

3. De nya föreskrifterna i 2 kap. 2 § tillämpas från och med den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter skall dock fortfarande tillämpas i fråga om 1998 och tidigare års taxering. Lag (1997:1035).

4. De nya föreskrifterna i 5 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ tillämpas första gången vid 1998 års taxering.

SFS 1997:947

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering.

SFS 1997:1028

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Såvitt avser bestämmelserna i 5 kap. 1 § tillämpas lagen första gången vid 1997 års taxering.

SFS 1997:1035

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

SFS 1998:246

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

SFS 1998:1674

(Utkom den 22 december 1998.)

SFS 1999:1055

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

SFS 1999:1096

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999. I fråga om den som är skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall 3 kap. 8 § även därefter tillämpas i sin äldre lydelse.

SFS 1999:1261

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering.

SFS 2001:1231

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2002.

2. Den nya lydelsen av 1 kap. 4 §, 4 kap. 17 §, 5 kap. 4 § samt 7 kap. 3 § tillämpas första gången vid 2002 års taxering.

3. Den nya lydelsen av 3 kap. 3 § tillämpas första gången vid 2003 års taxering.

4. Den nya lydelsen av 3 kap. 8 och 17 §§ samt 4 kap. 2 § tillämpas första gången vid 2003 års taxering såvitt avser deklarationsskyldighet och uppgifter i självdeklarationen och i övrigt första gången vid 2002 års taxering.

5. Den upphävda bestämmelsen i 5 kap. 5 § tredje stycket tillämpas till och med 2002 års taxering. I övrigt tillämpas den nya lydelsen av paragrafen första gången vid 2002 års taxering.

6. De upphävda bestämmelserna i 3 kap. 15 och 18 §§ samt 4 kap. 4 § tillämpas till och med 2002 års taxering.

SFS 2002:537

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2002 och tillämpas första gången vid 2003 års taxering.

SFS 2003:211

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2003. Det nya 5 kap. tillämpas första gången vid 2004 års taxering.

Det upphävda 5 kap. skall fortfarande tillämpas vid 2003 och tidigare års taxeringar.

SFS 2003:335

(Utkom d. 16 juni 2003.)

SFS 2003:655

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004.

2. Om någon före ikraftträdandet har förelagts enligt äldre föreskrifter i 3 kap. 5 § eller 12 § fjärde stycket eller 4 kap. 10 § att fullgöra en skyldighet enligt lagen gentemot skattemyndighet, skall efter ikraftträdandet skyldigheten i stället fullgöras gentemot Skatteverket.

3. Äldre föreskrifter i 3 kap. 14 § första stycket om behörig länsrätt gäller fortfarande för begäran som har getts in före ikraftträdandet.

4. Uppgifter som enligt äldre föreskrifter i 3 kap. 16 § första stycket begärts av skattemyndighet, skall efter ikraftträdandet tillhandahållas Skatteverket.

5. Äldre föreskrifter i 3 kap. 16 § tredje stycket gäller fortfarande för ansökan som har getts in före ikraftträdandet.

6. Äldre föreskrifter i 4 kap. 9 § tredje stycket gäller fortfarande om begäran om omprövning har getts in före ikraftträdandet.

7. Äldre föreskrifter i 4 kap. 11 a § första meningen samt 4 kap. 13 § andra stycket 1 och 3 gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.

8. Föreskrifterna i 4 kap. 14 § andra stycket gäller även om självdeklaration kommit in till skattemyndighet.

9. Föreskrifterna i 4 kap. 18 § andra stycket om hinder mot eftertaxering i samma fråga gäller även om det tidigare beslutet fattats av skattemyndighet.

10. Äldre föreskrifter i 4 kap. 20 § andra stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.

11. Föreskrifterna i 5 kap. 3 § första stycket gäller även om självdeklaration kommit in till skattemyndighet.

12. Föreskrifterna i 5 kap. 8 § första stycket 2 gäller även om kontrolluppgift varit tillgänglig för skattemyndighet före november månads utgång taxeringsåret.

13. Äldre föreskrifter i 6 kap. 5 § andra och tredje styckena gäller fortfarande för överklagande som har kommit in före ikraftträdandet.

14. Äldre föreskrifter i 6 kap. 9 § gäller fortfarande om taxeringsbeslutet har överklagats före ikraftträdandet.

15. Äldre föreskrifter i 6 kap. 10 § gäller fortfarande för avvisningsbeslut som meddelats före ikraftträdandet.

16. De upphävda föreskrifterna i 6 kap. 12 § gäller fortfarande för överklagande av länsrätts eller kammarrätts beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla Skatteverket.

17. Äldre föreskrifter i 6 kap. 13 § andra stycket om överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller även efter ikraftträdandet. Vad som där sägs om skattemyndighet och Riksskatteverket skall då i stället gälla Skatteverket.

18. Föreskrifterna i 7 kap. 2 § första stycket gäller inte för ansökan om utdömande av vite som getts in före ikraftträdandet.

SFS 2003:748

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004.

2. Om talan om att ålägga en företrädare för en juridisk person betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) har väckts vid allmän domstol före ikraftträdandet, gäller äldre föreskrifter.

3. Äldre föreskrifter i 6 kap. 1 § första stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla det allmänna ombudet hos Skatteverket.

SFS 2004:129

Denna lag träder i kraft d. 1 april 2004.

SFS 2004:499

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2004.

SFS 2004:1143

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2005 och tillämpas första gången vid 2006 års taxering.

SFS 2005:264

Denna lag träder i kraft d. 1 juni 2005. De personer som vid utgången av år 2004 var ledamöter i ett skattekontors skattenämnd är behöriga att vara ledamöter i motsvarande skattenämnd efter d. 1 jan. 2005 till dess att nya ledamöter i den skattenämnden har valts.

SFS 2005:1133

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2006.

SFS 2005:1174

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2006 och tillämpas första gången vid 2007 års taxering.

SFS 2006:578

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2007.

SFS 2006:1522

Denna lag träder i kraft d. 1 febr. 2007 och tillämpas första gången vid 2008 års taxering.

SFS 2007:1253

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2008 och tillämpas första gången vid 2008 års taxering.

SFS 2007:1399

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2008.

2. De nya bestämmelserna i 1 kap. 1 § första stycket 5 och 2 § tillämpas första gången vid 2009 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid 2008 och tidigare års taxeringar.

3. I övrigt tillämpas de nya bestämmelserna första gången vid 2008 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid 2007 och tidigare års taxeringar.

SFS 2008:135

Denna lag träder i kraft d. 1 maj 2008.

SFS 2008:371

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2008.

SFS 2009:443

Denna lag träder i kraft d. 30 juni 2009.

SFS 2009:805

Denna lag träder i kraft d. 15 febr. 2010.

SFS 2009:1291

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering.

SFS 2009:1294

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering.

SFS 2010:850

Denna lag träder i kraft d. 1 nov. 2010.

SFS 2010:1454

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2011.

SFS 2011:73

Denna lag träder i kraft d. 1 april 2011 och tillämpas första gången vid 2012 års taxering.

SFS 2011:1277

Denna lag träder i kraft d. 31 dec. 2011 och tillämpas första gången vid 2013 års taxering.

Lag 1990:324

Författare: Lena Gustafson

Författare: Peter Kindlund

Författare till den ursprungliga kommentaren.

Författare: Lena Gustafson

Taxeringslagen (TL) är huvudsakligen en förfarandelagstiftning. Lagen innehåller således förfaranderegler som gäller vid handläggning av ärenden hos Skatteverket (SKV) och av mål hos allmän förvaltningsdomstol om taxering och särskild avgift (skattetillägg och förseningsavgift). I lagen regleras dessutom de materiella förutsättningarna för beslut om eftertaxering och särskild avgift. TL trädde i kraft den 1 juli 1990 och tillämpades första gången på ärenden och mål avseende 1991 års taxering. Genom TL har taxeringslagen (1956:623), nedan benämnd GTL, ersatts. Till skillnad från GTL innehåller TL inte några regler om skyldigheten att lämna deklaration eller kontrolluppgifter. Sådana regler finns i stället i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter (LSK). TL har anpassats till den nya inkomstskattelagen (1999:1229) (IL) genom SFS 1999:1261.

Bestämmelserna om skattetillägg reformerades genom lagstiftning under våren 2003. Reformen syftade främst till att anpassa det svenska skattetilläggsinstitutets utformning till de rättssäkerhetskrav som ställs upp i artikel 6 i Europakonventionen. Arbetet med reformen påbörjades under 1998 men accentuerades under 2002 då Europadomstolen i två domar förklarade att de svenska reglerna föll in under den nämnda artikeln. Den nya lagstiftningen är uppbyggd på samma sätt som den gamla men är avsedd att ge större utrymme för nyanserade bedömningar i varje enskilt fall. Grunderna för befrielse från skattetillägg har förtydligats och kompletterats. Till skillnad från vad som gällde tidigare skall befrielse kunna ges delvis från ett skattetillägg. Vidare har en rätt till anstånd med betalning av ett påfört skattetillägg införts och vid ett sådant anstånd behöver säkerhet aldrig ställas för skattetilläggsbeloppet. För att den enskildes rätt att förhålla sig passiv i en utredning om skattetillägg skall säkras har ett förbud införts mot att förelägga honom vid vite att medverka i utredningen av sådan oriktig uppgift som kan leda till skattetillägg.

Samtidigt med reformen av skattetilläggsreglerna ändrades också bestämmelserna om förseningsavgift i skärpande riktning.

De nya bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift tillämpades första gången vid 2004 års taxering.

Ursprungliga förarbeten: SOU 1988:21 och SOU 1988:22, prop. 1989/90:74, 1989/90:SkU32.

Förarbeten till viktigare lagändringar: Ds 1991:16, prop. 1991/92:43, 1991/92:SkU17, SOU 1993:62, prop. 1993/94:151, 1993/94:SkU31, SOU 1997:2, prop. 1999/2000:2, 1999/2000:SkU2, SOU 2001:25, prop. 2002/03:106, 2002/03:SkU16, 2002/03:SkU19, prop. 2002/03:99, 2003/04:SkU2.

Förordningar: taxeringsförordningen (1990:1236) och förordningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket.

Allmänna råd och verkställighetsföreskrifter: Allmänna råd (tidigare rekommendationer) och föreskrifter om tillämpningen av TL utfärdas av SKV (tidigare Riksskatteverket, RSV). SKV:s föreskrifter publiceras i verkets författningssamling, medan de allmänna råden tas in i publikationen Skatteverkets allmänna råd. Rekommendationerna publicerades t.o.m. år 2000 i verkets meddelandeserie, RSVS (Direkt skatt – Taxering/Uppbörd/Mervärdesskatt).

Litteratur: Karin Almgren, Börje Leidhammar, Skatteprocessen, 2004; Karin Almgren, Börje Leidhammar, Skattetillägg och skattebrott, 2006; RSV, Handledning för taxeringsförfarandet, 1996, (härefter RSVH); SKV Handledning Särskilda avgifter enligt TL, 2009.

TL omfattas av den översyn av skatteförfarandereglerna som Skatteförfarandeutredningen gjort, se SOU 2009:58. Utredningen föreslår att flertalet bestämmelser om skatteförfarandet ska tas in i en ny lag, skatteförfarandelagen, och att bl.a. TL ska upphävas. Detta är även utgångspunkten för de förslag som lämnas i lagrådsremissen Skatteförfarandet, som regeringen fattade beslut om den 13 januari 2011.

Författare: Lena Gustafson

Härav följer att definitionen i IL av begrepp som näringsverksamhet och taxeringsår äger giltighet även när de används i denna lag.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen i 1 st. medför att handelsbolag och dödsbon inte omfattas av uttrycket juridisk person på grund av den systematik som gäller i IL. Eftersom handelsbolag och dödsbon skall omfattas av uttrycket juridisk person i TL har detta stycke lagts till.

Författare: Lena Gustafson

I kommunallagen (1991:900) har termen landstingskommun utmönstrats och ersatts av termen landsting. I TL talas emellertid endast om kommun som taleberättigad avseende SKV:s, förvaltningsrätts och kammarrätts beslut. 3 st. har införts för att markera att även landsting och annan menighet som har beskattningsrätt har rätt att överklaga sådana beslut, se prop. 1991/92:43 s. 109. Sedan den 15 februari 2010 har länsrätten ersatts av förvaltningsrätten, se prop. 2008/09:165.

Författare: Lena Gustafson

Skatteförvaltningens organisation reformerades genom lagstiftning 2003. Förarbetena finns i prop. 2002/03:99 och 2003/04:SkU2.

Den tidigare skatteförvaltningen med en huvudmyndighet, Riksskatteverket, och tio regionala skattemyndigheter har ersatts av en enda myndighet, Skatteverket. Skatteverket har sitt huvudkontor i det tidigare Riksskatteverkets lokaler i Solna och består dessutom av de skattekontor som fanns i den tidigare organisationen. En skattenämnd är knuten till varje skattekontor.

Syftet med omorganisationen är att bättre kunna utnyttja de samlade resurser som skatteförvaltningen förfogar över, t.ex. genom att ärenden formlöst kan flyttas mellan olika kontor och särskilda ärendegrupper koncentreras till vissa skattekontor. Kontakten med de skattskyldiga och myndighetens service gentemot allmänheten skall kunna ske i samma omfattning som tidigare, se prop. 2002/03:99 s. 246 ff.

Skatteverket företräder som regel det allmänna i skattemål i allmän förvaltningsdomstol. Om en skattskyldig överklagar ett skattebeslut blir verket hans motpart i processen ända upp till Regeringsrätten och detta oavsett vem av parterna som överklagar en förvaltningsdomstols dom i målet.

Eftersom verket inte kan överklaga sina egna beslut har det inrättats en funktion som allmänt ombud hos Skatteverket. Det allmänna ombudets uppgift är främst att föra talan mot Skatteverkets beslut i sådana fall då ett överklagande krävs för att utjämna oenhetlig rättstillämpning på områden där behov av prejudikat är särskilt framträdande och i fall då oenighet förelegat vid beslutsfattandet inom verket, prop. 2002/03:99 s. 287 f. I de nu nämnda fallen är det allmänna ombudet den enskildes motpart i hela skatteprocessen.

Författare: Lena Gustafson

I SKV:s roll som ansvarig för taxeringsarbetet i landet ingår bl.a. att meddela verkställighetsföreskrifter och att genom allmänna råd och uttalanden verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet inom verksamhetsområdet, se 2 § 1 st. 2 förordningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket.

Författare: Lena Gustafson

Med beslut i taxeringsärende avses i första hand de s.k. taxeringsbesluten i 4 kap. 1 §, men också t.ex. beslut om avvisning av en begäran om omprövning, beslut om avvisning av ett överklagande enligt 6 kap. 5 §, beslut om föreläggande av den skattskyldige enligt 3 kap. 5 § samt beslut om taxeringsrevision enligt 3 kap. 8 §. Av 1 kap. 1 § 2 st. följer att behörighetsbestämmelsen även gäller för beslut om skattetillägg, se prop. 1989/90:74 s. 392.

Författare: Lena Gustafson

Skattenämnden är, liksom taxeringsnämnden var, ett förtroendemannaorgan. Till skillnad från taxeringsnämnden, som var en egen myndighet, ingår skattenämnden i SKV och fattar därför, liksom tjänstemännen, sina beslut i SKV:s namn.

Författare: Lena Gustafson

Beslut om avdelningsindelning fattas av SKV, se 11 § förordningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket.

Författare: Lena Gustafson

Innebörden härav är, att vid en avdelningsindelning varje avdelning skall anses som en skattenämnd och således besluta i SKV:s namn, se prop. 1989/90:74 s. 393 och 607.

Författare: Lena Gustafson

De tjänstemän som granskar deklarationerna skall i normalfallet också fatta de taxeringsbeslut som deras granskning ger upphov till. Beslutsbehörigheten ligger således primärt hos de handläggande tjänstemännen. Lekmän skall delta i beslutsfattande endast i de ärenden där deras medverkan kan antas stärka tilltron till SKV:s objektivitet, se prop. 1989/90:74 s. 279.

Författare: Lena Gustafson

Om en omprövning initieras av den skattskyldige är frågan att anse som tvistig om handläggande tjänsteman inte anser sig kunna bifalla den skattskyldiges yrkande fullt ut, se prop. 1989/90:74 s. 280. Så är fallet oberoende av frågans svårighetsgrad. Detsamma gäller när omprövningen föranleds av ett överklagande av den skattskyldige. Avser SKV att på eget initiativ omprövningsvis höja den skattskyldiges taxering får frågan anses tvistig om han vid kommuniceringen motsätter sig eller underlåter att yttra sig över det tilltänkta beslutet. Innebär däremot det tilltänkta beslutet att SKV avser att sätta ned den skattskyldiges taxering torde det krävas att han motsätter sig nedsättningen för att frågan skall anses tvistig.

Författare: Lena Gustafson

Begär den skattskyldige omprövning av eller överklagar ett grundläggande beslut som fattats av en tjänsteman behöver han inte åberopa några nya omständigheter eller någon ny bevisning för att en nämndprövning skall aktualiseras. Vad den skattskyldige t.ex. redovisat i sin deklaration eller anfört i skriftväxling som föregått beslutet är ju fakta som aldrig varit föremål för skattenämndens prövning. Avser den skattskyldiges begäran om omprövning eller hans överklagande en helt ny fråga torde kravet på nya fakta vara uppfyllt redan genom hans yrkande i frågan, jfr prop. 1989/90:74 s. 280 och 393.

Författare: Lena Gustafson

Skönstaxeringar enligt 4 kap. 3 § är normalt att hänföra till ärenden som avser skälighetsfrågor. Undantag härifrån utgör skönstaxeringar i avsaknad av deklaration som helt grundar sig på tillgängliga kontrolluppgifter, se prop. 1989/90:74 s. 280. Skälighetsuppskattningar sker dessutom ofta när en avvikelse från en skattskyldigs deklaration har sin grund i att han inte förmått lämna godtagbar utredning i det aktuella hänseendet. Det kan vara såväl storleken av den skattskyldiges avdragsgilla kostnader som hans inkomster, t.ex. värdet av viss förmån, som uppskattas, jfr dock prop. 1989/90:74 s. 279 angående schabloniserade synsätt och fasta riktlinjer.

Författare: Lena Gustafson

Som exempel på frågor som normalt innefattar rättsliga bedömningar kan nämnas frågan om en intäkt är av skattepliktig natur, om avdrag kan medges för en kostnad genom direktavdrag eller värdeminskningsavdrag eller om en kostnad över huvud taget är avdragsgill, se SOU 1988:21 s. 50. För att frågan skall anses som en bedömningsfråga i lagrummets mening torde emellertid också krävas att rättsläget är oklart, dvs. att det rör sig om en ”rättsligt kvalificerad fråga”.

Författare: Lena Gustafson

Beloppsrekvisitet torde innebära att en tjänsteman är behörig att fatta beslut som innebär att en deklaration följs, även om deklarationen skulle innehålla en skälighets- eller bedömningsfråga som avser ett väsentligt belopp. En annan ordning skulle nämligen strida mot syftet med lekmannainflytande, jfr prop. 1989/90:74 s. 279 och RSVH s. 67. Först om en avvikelse från deklarationen aktualiseras kan frågan således anses vara av väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige.

Bedömningen av om en fråga är av väsentlig ekonomisk betydelse för en skattskyldig skall göras utifrån hans egna förhållanden. För en normal löntagare måste frågan, för att anses ha väsentlig ekonomisk betydelse i inkomstskattehänseende, gälla en taxerad inkomst om minst 10 000 kr, medan det för ett större bolag krävs ett mångdubbelt större belopp, se prop. 1989/90:74 s. 280.

Författare: Lena Gustafson

Särskild anledning för nämndprövning föreligger t.ex. när fråga är om s.k. pilotärenden eller när handläggande tjänsteman anser att ett av skattenämnden fattat beslut bör ändras, trots att den skattskyldige i sin begäran om omprövning eller sitt överklagande varken åberopat nya omständigheter eller ny bevisning, se prop. 1989/90:74 s. 280.

Författare: Lena Gustafson

Har en tjänsteman, i stället för rätteligen skattenämnden, fattat beslut i en fråga, har det brustit i SKV:s beslutförhet. Såväl TL som förvaltningslagen (1986:223) och förvaltningsprocesslagen (1971:291) saknar regler om konsekvenserna av bristande beslut- eller domförhet. Regeringsrätten har i RÅ 1999 ref. 52 i ett visst fall inte undanröjt ett taxeringsbeslut, som felaktigt fattats av en tjänsteman i stället för av skattenämnden.

Författare: Lena Gustafson

Fastställande sker av SKV, se 11 § förordningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket.

Författare: Lena Gustafson

Fastställande sker av SKV, se 11 § förordningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket.

Författare: Lena Gustafson

För att inte riskera att beslutförheten skall brista t.ex. på grund av att en ledamot får förfall eller måste avträda på grund av jäv, skall alltid fem övriga ledamöter kallas till skattenämndens sammanträden, se 13 § förordningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket.

Författare: Lena Gustafson

I kapitlet regleras SKV:s utredningsskyldigheter och utredningsmöjligheter. Regleringen är inte uttömmande. Allmänna utredningsregler finns i FL och kompletterande sådana exempelvis i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

Författare: Lena Gustafson

En av grundprinciperna i taxeringsförfarandet är att utredning skall företas på myndighetsnivån. Ett ärende skall i princip vara färdigutrett innan det når domstol. SKV skall därför medverka aktivt i utredningen av taxeringsärenden. I praktiken styrs dock SKV:s utredningsinsatser av tillgängliga resurser och bevisbördans fördelning i ärendet, se prop. 1989/90:74 s. 283 f.

Författare: Lena Gustafson

SKV skall ge den skattskyldige tillfälle att yttra sig över ett tilltänkt beslut innan slutligt beslut fattas. Denna kommunikationsplikt torde endast avse beslut om att avvika från den skattskyldiges självdeklaration till dennes nackdel, skönstaxeringsbeslut i avsaknad av deklaration, omprövningsbeslut på SKV:s initiativ till den skattskyldiges nackdel och beslut om särskild avgift, jfr prop. 1989/90:74 s. 395 och RSVH s. 91 f.

Författare: Lena Gustafson

Kommunikation är onödig endast när beslutet avser ändringar av så självklar karaktär att ett yttrande av den skattskyldige inte skulle kunna medföra ett bättre beslutsunderlag, se prop. 1989/90:74 s. 395. Underlåter SKV felaktigt att kommunicera ett tilltänkt beslut, torde det slutliga beslutet sakna laga verkan, se RÅ 1995 ref. 27. Det rättsfallet och dess konsekvenser berörs ingående av Wennergren i SN, 1996, s. 184 ff.

Författare: Lena Gustafson

Härmed avses uppgifter som tillförts ärendet av SKV eller tredje man.

Författare: Lena Gustafson

Enligt huvudregeln i 17 § FL skall den skattskyldige muntligen eller skriftligen underrättas om uppgifter som tillförts ärendet av någon annan än honom själv och beredas tillfälle att yttra sig över uppgifterna. SKV kan dock, såvitt är av speciellt intresse i taxeringsärenden, underlåta sådan kommunikation om avgörandet inte går den skattskyldige emot, om uppgiften saknar betydelse eller om kommunikation av någon annan anledning är uppenbart obehövlig, se 17 § 1 st. 1 p. FL.

Författare: Lena Gustafson

Deklarationsskyldigheten regleras i 2 kap. LSK.

Författare: Lena Gustafson

Avsikten är att endast intäkter, men inte avdrag, får beslutas på grundval av kontrolluppgifter, se prop. 1999/2000:2 s. 750.

Författare: Lena Gustafson

Härmed avses enbart upplysningar i själva sakfrågan.

Författare: Lena Gustafson

Den skattskyldiges möjligheter att lämna muntliga upplysningar till tjänsteman regleras i 14 § FL.

Författare: Lena Gustafson

Vilka ärenden som skall avgöras i skattenämnd regleras i 2 kap. 4 §. En begäran enligt 3 kap. 4 § innebär inte i sig att ärendet blir ett nämndärende, se prop. 1989/90:74 s. 287. Beslut att vägra muntlighet i ärenden som skall avgöras av nämnden fattas av nämnden. Sådana beslut får överklagas endast i samband med avgörandet i sak, se prop. 1989/90:74 s. 396.

Författare: Lena Gustafson

Härmed avses bl.a. att den skattskyldige redan framfört synpunkter muntligen och det inte finns anledning att tro att det skulle framkomma nya uppgifter, att den skattskyldiges önskemål i taxeringsärendet ändå kommer att tillgodoses eller att de uppgifter som den skattskyldige vill lämna är så omfattande eller komplicerade att det är olämpligt att lämna dem muntligt, se prop. 1989/90:74 s. 286.

Författare: Lena Gustafson

Åsyftade handlingar är kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton och liknande handlingar, se prop. 1993/94:151 s. 165 jämförd med paragrafens tidigare lydelse. För kontroll av räkenskaper krävs beslut om revision, jfr Norberg i SN, 1994, s. 471 ff.

Författare: Lena Gustafson

SKV avgör om kopia eller original skall visas. Originalhandlingen kan inkrävas efter att först en kopia begärts, se SOU 1993:62 s. 243.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen i 3 kap. 5 § andra stycket har trätt i kraft den 1 november 2010. Den infördes i samband med att revisionsplikten slopades för bl.a. små privata aktiebolag. Den omnämnda skyldigheten enligt 19 kap. 2 § LSK avser bevarande av underlag; den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i LSK är skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt se till att han har underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten och för kontroll av den. Syftet är att Skatteverket ska kunna göra kontroller under löpande beskattningsår av att dokumentationsskyldigheten enligt LSK fullgörs. Se prop. 2009/10:204.

Författare: Lena Gustafson

Lagen (1985:206) om viten skall tillämpas.

Författare: Lena Gustafson

För att ett första föreläggande skall få förenas med vite torde någon indikation på att den skattskyldige kan tänkas negligera föreläggandet krävas. Det kan t.ex. röra sig om tidigare försummelser i sådant avseende, jfr RÅ 1989 ref. 68, som handlar om förutsättningarna att förena ett första föreläggande att avge självdeklaration med vite. Angående möjligheterna att bli befriad från skyldigheten att efterkomma föreläggandet, se 3 kap. 13–14 c §§.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen i 2 st. fanns intill den 1 juli 2003 i 5 § 2 st. men gällde då endast vitesförbud i samband med misstanke om att brott begåtts. Numera gäller förbudet mot vitesföreläggande även i det fallet att den begångna gärningen kan leda till att skattetillägg påförs. Förbudet inträder vid samma tidpunkt som en brottsanmälan bör göras till åklagare. Bevisgraden ”anledning att anta” är en låg bevisgrad och den korresponderar med den bevisgrad som enligt 23 kap. 1 § och 3 § rättegångsbalken gäller för inledande av förundersökning om brott. Förbudet mot att använda vitesföreläggande tar sikte på samtliga typer av brott. Den omständigheten att grunden för misstanken om brott tillförts skatteärendet från en annan skatteutredning eller från en förundersökning rörande brott tillmäts ingen betydelse, se prop. 1997/98:10 s. 63. Inte heller skall hänsyn tas till sådana omständigheter som att det brott för vilket den skattskyldige misstänks inte kommer att medföra någon påföljd eller att en anmälan av någon annan anledning är obehövlig eller att åklagaren redan beslutat att inte inleda förundersökning, alternativt att lägga ner en förundersökning.

Med uttrycket ”begått en gärning” avses beträffande skattetillägg dels att lämna en oriktig uppgift (jfr 5 kap. 1 §), dels att underlåta att deklarera eller att lämna en bristfällig deklaration som kan leda till skönstaxering (jfr 5 kap. 2 §). Om det således finns anledning att anta att en sådan gärning begåtts och att den kan leda till skattetillägg, får den skattskyldige inte föreläggas vid vite att medverka i utredningen av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. Bestämmelsen syftar till att i skatteutredningar ytterligare garantera de enskilda det rättssäkerhetskrav som uttrycks genom den s.k. passivitetsrätten enligt artikel 6 i Europakonventionen. Prop. 2002/03:106 s. 232. I RÅ 2007 ref. 23 har Regeringsrätten funnit att Skatteverket i visst fall inte ägt förena ett föreläggande att komma in med kontoutdrag avseende bankkonto i utlandet med vite. Vidare har Regeringsrätten i RÅ 2007 not 84 funnit att ett föreläggande att inkomma med uppgifter om kontokort som utställts av en utländsk bank inte kunde förenas med vite.

Författare: Lena Gustafson

Ett taxeringsbesök är ett alternativ/komplement till ett föreläggande med stöd av 3 kap. 5 § respektive en taxeringsrevision med stöd av 3 kap. 8 §. För att ett taxeringsbesök skall komma till stånd måste tre förutsättningar vara uppfyllda. Frågan som skall utredas skall ha aktualiserats av uppgifter i den skattskyldiges deklaration. Frågan skall dessutom vara av sådant slag att klarhet erfarenhetsmässigt kan erhållas genom en enkel avstämning mot räkenskaper eller andra handlingar eller genom besiktning av fastighet eller andra tillgångar. Slutligen måste SKV och den skattskyldige vara överens om att ett taxeringsbesök bör företas.

Syftet med ett taxeringsbesök är att utreda specifika, avgränsade frågeställningar. För en mer allmän kontroll av t.ex. räkenskaper krävs beslut om revision. Det är den skattskyldige som avgör vilka handlingar som SKV skall få del av liksom hur en besiktning skall gå till, se prop. 1977/78:181 s. 254 ff.

Författare: Lena Gustafson

TL:s bestämmelser om taxeringsrevision reformerades genomgripande genom SFS 1994:467. Till grund för reformen låg prop. 1993/94:151. Genom SFS 1997:494, prop. 1996/97:100, har dock äldre regler i viss utsträckning återinförts.

Författare: Lena Gustafson

Paragrafen innehåller de bestämmelser som utgör ramarna för en taxeringsrevision.

Författare: Lena Gustafson

Det inledande ledet i 8 § 1 st. handlar om kontroll av förflutna år medan det avslutande ledet handlar om kontroll av löpande år. Möjligheten att kontrollera om den reviderade på ett tillförlitligt sätt kan fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma infördes genom SFS 1997:494, prop. 1996/97:100. Detta innebär att det är möjligt att kontrollera löpande beskattningsårs räkenskaper och andra handlingar. Kontrollen får utföras utan samband med granskning av tidigare år. I det praktiska arbetet indelar SKV revisionerna i planmässiga revisioner och urvalsrevisioner. Planmässig revision sker hos de vad gäller lönesumman största företagen med jämna intervaller enligt en bestämd plan medan en urvalsrevision riktar sig mot skattesubjekt som av andra skäl är särskilt kontrollvärda. Vid en s.k. integrerad revision kontrolleras olika skatter och avgifter samtidigt. SKV har utfärdat särskilda föreskrifter om taxeringsrevision, se RSFS 2002:33.

Ett beslut om taxeringsrevision är inte överklagbart, se 6 kap. 2 §.

Författare: Lena Gustafson

Föreskrifter om tredjemansrevision har återinförts genom SFS 1997:494, prop. 1996/97:100. Bestämmelsen, att revision får göras även för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt 1 st. av andra än den som revideras, avser både sådan kontroll som görs då SKV har kännedom om namnet på den man vill granska eller den rättshandling man vill granska och generella kontroller. Beträffande skyldighet att avge kontrolluppgift angående rättshandling, se 17 kap. 4 § LSK.

Författare: Lena Gustafson

Ett beslut om taxeringsrevision skall utfärdas på blankett enligt av SKV fastställt formulär, se RSFS 2002:33.

Författare: Lena Gustafson

SKV skall härvid göra en avvägning mellan myndighetens intresse av att kunna använda den insamlade informationen på ett relevant sätt, den reviderades intresse av att få reda på vem eller vad informationen avser och intresset av att det hemlighålls, se prop. 1996/97:100 s. 476. Ett skäl att utelämna ifrågavarande uppgifter kan vara att den reviderade medvetet eller omedvetet kan äventyra utredningen genom att underrätta den som granskningen avser.

Författare: Lena Gustafson

Möjligheten att göra en s.k. överraskningsrevision enligt 4 st. andra meningen infördes genom SFS 1997:494, prop. 1996/97:100.

Författare: Lena Gustafson

Enligt 5 § 1 st. lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet får, efter beslut av förvaltningsrätt enligt 14 § nämnda lag, revision genomföras i den reviderades verksamhetslokaler även om den reviderade inte lämnat sitt samtycke till det, om revisionen inte utan svårighet kan genomföras på någon annan plats. Om den reviderade efter hand ändrar inställning till att revisionen sker i verksamhetslokalerna, men SKV ändå bedömer det nödvändigt att revisionen sker där, krävs också ett beslut av förvaltningsrätten för att revisionen skall få fortsätta i verksamhetslokalerna, se prop. 1993/94:151 s. 166 f. Regeringsrätten har i RÅ 1995 ref. 51 prövat frågan om revision fick ske i den reviderades respektive i hans revisionsbyrås verksamhetslokaler. Angående definitionen av verksamhetslokal, se 3 § lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

Författare: Lena Gustafson

Sådan svårighet kan t.ex. uppstå om granskning i lokalerna medför ett omfattande resande för revisorerna, om den reviderade uppträder hotfullt eller på annat sätt stör granskningsarbetet eller om granskningsarbetet inte kan bedrivas på ett ändamålsenligt sätt i verksamhetslokalerna på grund av att de är trånga, kalla, bullriga etc., se prop. 1993/94:151 s. 167.

Författare: Lena Gustafson

Enligt 6 § taxeringsförordningen (1990:1236) får handlingar som överlämnas för taxeringsrevision inte hållas tillgängliga för någon annan än revisorn, den som biträder denne, den tjänsteman som leder revisionsarbetet samt, i förekommande fall, granskningsledare som förordnats med stöd av lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

Författare: Lena Gustafson

Alla typer av handlingar som rör den reviderades verksamhet får granskas vid revisionen under förutsättning att det, inom ramarna för revisionsbeslutet, behövs för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts. Även löpande beskattningsårs handlingar får granskas i den utsträckning de har någon relevans vid en revision rörande ett tidigare beskattningsår. Det kan t.ex. vara fallet vid årsskiftesfakturering, inventarie- och lagerkontroll m.m., se prop. 1993/94:151 s. 167. Har den reviderade och revisorn olika uppfattningar om vilket material som bör undantas från granskning respektive inte får granskas skall materialet förseglas och frågan avgöras av förvaltningsrätt, se 14 § 2 st. och 14 b § 2 st.

Författare: Lena Gustafson

Rätten att ta varuprover m.m. enligt 2 st. andra meningen infördes genom SFS 1997:494, prop. 1996/97:100. I praktiken kan det vara fråga om att kontrollera hur mycket öl som ryms i ett glas eller vikten på en pizzadeg, se nämnda prop. 1996/97.100 s. 485.

Författare: Lena Gustafson

Bl.a. avses ADB-upptagningar.

Författare: Lena Gustafson

I detta ligger att den reviderade skall fullgöra sina skyldigheter inom rimlig tid. En allmän utgångspunkt bör vara att revisorerna skall ha möjlighet att bedriva revisionen tämligen skyndsamt och i ett sammanhang. Om den reviderade har beaktansvärda skäl för att få mer än en kortare respit bör detta beaktas utan att ses som tredska. Det förhållandet att den reviderade inte avsatt tillräckliga resurser för revisionen utgör generellt sett inte ett godtagbart skäl för fördröjningar, se prop. 1993/94:151 s. 166 och 168.

Författare: Lena Gustafson

Behovet av arbetsplats kan avse alltifrån ett skrivbord i ett mindre kontor till flera rum vid revision av större företag, se prop. 1993/94:151 s. 168.

Författare: Lena Gustafson

Lagtextens utformning till trots torde den reviderades skyldigheter härvidlag vara begränsade till information, upplysningar etc. Det kan med andra ord inte krävas att han biträder vid själva granskningsarbetet genom att t.ex. göra sammanställningar eller kontrollsummeringar, jfr prop. 1961:100 s. 293.

Författare: Lena Gustafson

Härmed förstås hårdvara som datorer, terminaler, maskiner för läsning av mikrofiche m.m. och mjukvara, dvs. dataoperativsystem, bokföringsprogram, revisionsprogram eller andra program som behövs för att granska ett material som finns lagrat på disk eller annat medium som bara kan läsas med hjälp av ADB, se prop. 1993/94:151 s. 162 och 169.

Författare: Lena Gustafson

Härmed avses att sökfunktionen i ett datorprogram används, se prop. 1993/94:151 s. 162 och 169.

Författare: Lena Gustafson

Angående möjligheterna att begränsa revisorns rätt att använda tekniskt hjälpmedel, se 14 a § 2 st. Regler om skydd för den personliga integriteten vid granskning av personuppgifter i personregister i samband med revision finns i personuppgiftslagen (1998:204).

Författare: Lena Gustafson

Härvid skall lagen (1985:206) om viten tillämpas. Ett alternativ till vitesföreläggande är tvångsmedelsanvändning enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet. Vite bör användas om sabotagerisk inte föreligger och vitet kan tänkas ha effekt på den som föreläggandet avser, t.ex. en normalt skötsam näringsidkare, se prop. 1993/94:151 s. 100 f. För att undvika tvångsmedelsanvändning kan den reviderade begära att frågan prövas enligt 14 §.

Författare: Lena Gustafson

Jfr kommentaren till 3 kap. 6 § 2 st.

Författare: Lena Gustafson

Om en handling behövs i bevishänseende kan den i vissa fall tas om hand enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet. Vid misstanke om brott kan handlingen beslagtas enligt RB, se prop. 1993/94:151 s. 169.

Författare: Lena Gustafson

Detta stycke infördes genom SFS 1997:494 och det har sin motsvarighet i 32 § lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

Författare: Lena Gustafson

Resultatet av en taxeringsrevision redovisas i en eller flera revisionspromemorior, se RSFS 2002:33.

Författare: Lena Gustafson

Enligt 36 kap. 5 § RB får vissa där uppräknade yrkeskategorier (bl.a. läkare och advokater), normalt inte höras som vittnen om något som de i sin yrkesutövning anförtrotts eller som de i samband därmed erfarit. Ett motsvarande sekretesskydd finns även såvitt avser uppgifter i handlingar, se 27 kap. 2 § RB och 38 kap. 2 § RB. I RÅ 2000 ref. 58 åberopade ett tidningsföretag gentemot ett föreläggande enligt 3 kap. 43 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter att det hade tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen beträffande de uppgifter som efterfrågades i föreläggandet. Företaget gav emellertid i målet inte några uppgifter om vilka handlingar det önskade få undantagna från föreläggandet. Regeringsrätten fann att det därför saknades underlag för att i sak pröva ansökningen och därmed förutsättningar att medge det begärda undantaget. – I RÅ 2001 ref. 67 medgavs undantag från föreläggande beträffande uppgifter om vad vissa betalningar avsåg, som hade gjorts från ett depåkonto hos en fondkommissionär till en advokatbyrå. Vidare medgavs undantag beträffande om och hur betalning från advokatbyrån till klienten hade skett. I RÅ 2001 not. 184 uppkom fråga om undantag rörande en av en advokatbyrå utställd faktura beträffande uppgifter om namnet på klienten, dennes motpart och frågan vad uppdraget avsett. Här medgavs undantag för vem motparten var och vad uppdraget avsett. I notisfallet medgavs således inte undantag för klientens namn och debiterade belopp.

Författare: Lena Gustafson

Som exempel på sådana skyddsvärda uppgifter/handlingar nämns i prop. 1993/94:151 s. 97 f. råd i skatterättsliga angelägenheter, dock med undantag för handlingar med uppgifter om hur man skall förfara för att undgå skatt på ett otillåtet sätt och handlingar som rör s.k. upplägg, företagshemligheter, såväl av teknisk som annan natur, uppgifter om personliga förhållanden och uppgifter hos yrkesgrupper, som inte nämns i 36 kap. 5 § RB, men som ägnar sig åt liknande verksamhet. I RÅ 2005 ref. 40 undantogs inte handlingar med vissa uppgifter om anställdas samtal med mobiltelefoner tillhandahållna av arbetsgivaren från taxeringsrevision.

Författare: Lena Gustafson

Regeringsrätten har i RÅ 1998 ref. 34 uttalat att en handling, som genom dom undantagits från taxeringsrevision med stöd av bestämmelsen i punkt 2, på begäran skall återlämnas till den reviderade.

Författare: Lena Gustafson

Är skyddsintresset markerat är det angeläget att den skattskyldiges intresse beaktas så långt som möjligt. Det kan i många fall ske genom att nödvändiga uppgifter lämnas i en annan handling eller muntligen, se prop. 1993/94:151 s. 170. Se även RÅ 2005 ref. 40, anmärkt i kommentaren till 3 kap. 13 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Jfr 5 §.

Författare: Lena Gustafson

Jfr 5 § beträffande uppvisande av handling eller överlämnande av kopia av handling. – Sedan den 15 februari 2010 har länsrätten ersatts av förvaltningsrätten, se prop. 2008/09:165.

Författare: Lena Gustafson

Den kan t.ex. tillhandahållas i utskrift, genom kopia av upptagningen eller genom att förvaltningsrätten får teknisk hjälp att ta del av handlingen, se prop. 1993/94:151 s. 170.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen möjliggör för rätten att t.ex. förbjuda sökning i en viss datafil eller att använda vissa sökbegrepp, jfr prop. 1987/88:65 s. 77.

Författare: Lena Gustafson

Finner rätten att granskning av handlingen inte är nödvändig kan domstolen avgöra målet utan att bryta förseglingen eller ta del av den översända handlingen. Det kan t.ex. gälla en principiell fråga, där även revisorn har en tämligen god bild av vad handlingen innehåller för typ av information, se prop. 1993/94:151 s. 170 f.

Författare: Lena Gustafson

Med myndighet avses alla statliga och kommunala organ utom riksdagen, de kommunala beslutande församlingarna och rättssubjekt som är organiserade i privaträttsliga former, se prop. 1973:90 s. 232 f.

Författare: Lena Gustafson

I 15 kap. 1 och 2 §§ samt 16 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) regleras huvudsakligen sekretesskyddet för uppgifter rörande rikets förhållande till andra stater eller mellanfolkliga organisationer samt rikets centrala finans-, penning- och valutapolitik.

Författare: Lena Gustafson

Enligt lagen (1990:314) och förordningen (1990:320) om ömsesidig handräckning i skatteärenden skall svensk myndighet lämna biträde med handräckning i skatteärende, vilket inkluderar utbyte av upplysningar, om myndighet i stat med vilken Sverige har handräckningsavtal begär det och sådana förhållanden som anges i 6 § nämnda lag inte är för handen.

Författare: Lena Gustafson

Sverige har träffat överenskommelse med ett flertal stater om handräckning i skatteärenden. Bl.a. finns sådana överenskommelser med övriga nordiska stater.

Författare: Lena Gustafson

Med taxering avses fastställande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt de lagar som anges i 1 kap. 1 §. Sådan fastställelse sker genom taxeringsbeslut.

Författare: Lena Gustafson

Närmare regler angående underrättelse om taxeringsbeslut finns i 7–11 §§ taxeringsförordningen (1990:1236). Normalt sker underrättelse på så sätt att ett undertecknat beslut sänds till den skattskyldige i vanligt brev.

Författare: Lena Gustafson

Underrättelse torde anses uppenbart obehövlig då SKV inte avviker från en deklaration liksom då en skattskyldig lämnar tilläggsuppgifter till en förtryckt deklaration i separata handlingar och SKV följer de uppgifterna, se RSVH s. 173.

Författare: Lena Gustafson

Taxeringsbeslut är överklagbara oavsett om beslutet gått den skattskyldige emot eller ej, se 6 kap. 3 § 2 st.

Författare: Lena Gustafson

Härmed avses beslut som direkt eller på sikt leder till ett ökat skatteuttag, se prop. 1989/90:74 s. 308 f.

Författare: Lena Gustafson

Det nuvarande datasystemet är utformat så att i princip alla taxeringsbeslut förses med en s.k. överklagandehänvisning, se RSVH s. 170.

Författare: Lena Gustafson

Med taxeringsår förstås det kalenderår under vilket taxeringsbeslut rörande årlig taxering skall meddelas, se 1 kap. 12 § IL och prop. 1989/90:74 s. 295.

Författare: Lena Gustafson

Med beslutsfattande förstås ett ställningstagande i sakfrågan. Själva expedieringen av beslutet torde kunna ske efter sista dagen för fattande av beslut.

Författare: Lena Gustafson

Enligt 20 § 1 st. 1 p. FL får skälen för ett beslut utelämnas helt eller delvis om beslutet inte går någon part emot eller om det av annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen.

Författare: Lena Gustafson

Beslut som fattas genom automatisk databehandling torde anses fattade/meddelade då slutskatteuppgifter tas ut ur skatteregistret för framställning av slutskattsedel, se RSVH s. 186.

Författare: Lena Gustafson

Paragrafen, vari regleras förutsättningarna för skönstaxering, motsvarar 21 § GTL. Skillnaderna i utformning är endast av redaktionell/förtydligande art, se prop. 1989/90:74 s. 400, prop. 1990/91:5 s. 137 och prop. 1992/93:86 s. 69 f. och 79. I förarbetena till 3 § finns därför inga uttalanden angående förutsättningarna för skönstaxering.

Författare: Lena Gustafson

En deklaration anses föreligga om den skattskyldige undertecknat fastställd deklarationsblankett och blanketten innehåller någon beloppsmässig uppgift till ledning för taxeringen, se prop. 1991/92:43 s. 83 och RÅ 1951 Fi 1436 samt RÅ 1955 ref. 32.

Författare: Lena Gustafson

Enbart den omständigheten att det föreligger brister i eller bristfälligt underlag för självdeklaration utgör inte tillräckliga skäl för åsättande av skönstaxering. Deklarationen måste också bedömas som otillförlitlig, se RÅ 1958 Fi 675, RÅ 1972 Fi 1159, RÅ 1979 Aa 105 och RÅ80 1:87. Förekomsten av formellt korrekta anteckningar om inkomster och utgifter utgör dock inget absolut hinder mot skönstaxering, se prop. 1955:160 s. 100 f. Enbart sådana omständigheter som att en kontantberäkning visar ett oförklarat lågt överskott eller att en redovisad bruttovinst är oförklarat låg kan således utgöra grund för skönstaxering, se t.ex. RÅ 1987 not. 635 och RÅ 1968 Fi 2296. I RÅ 1995 ref. 31 ansågs en påfallande låg bruttovinst inte ensam utgöra tillräcklig grund för skönstaxering med hänsyn till de förklaringar som den skattskyldige gav rörande den låga bruttovinsten. Även i RÅ 2009 ref. 27 behandlar Regeringsrätten frågan om förutsättningar för skönstaxering av inkomst på grundval av kontantberäkning.

Författare: Lena Gustafson

Gränsen mellan skönstaxering och annan avvikelse från deklaration är subtil. Ett bristfälligt underlag för uppgivna kostnader behöver således inte innebära att grund för skönstaxering föreligger utan avvikelse från deklarationen kan i stället ske genom uppskattning till skäligt belopp, se RÅ 1979 Aa 105 och RÅ80 1:87.

Författare: Lena Gustafson

Enligt 3 kap. 9–13 §§ IL är en obegränsat skattskyldig fysisk person inte skattskyldig för vissa anställningsinkomster avseende arbete utomlands. För skattefrihet fordras i vissa fall att anställningen varat minst sex månader och i andra fall att anställningen varat minst ett år. I sådana fall då skattefriheten är kopplad till en ettårsfrist kan denna förutsättning för skattefrihet komma att uppfyllas först efter det att grundläggande beslut om årlig taxering senast skall fattas. Visar en kontroll strax dessförinnan att anställningen består och gör den skattskyldige gällande att anställningen kommer att fortsätta så länge att förutsättningarna för skattebefrielse uppnås, bör normalt skattebefrielse medges, se prop. 1984/85:175 s. 26 f.

Författare: Lena Gustafson

SKV är skyldigt att fatta beslut i enlighet med skatteförfattningarna. Regeln i 6 § möjliggör dock för SKV att underlåta att rätta mindre felaktigheter i självdeklarationen. Olika beloppsgränser tillämpas beroende dels på om felet är till den skattskyldiges fördel eller till hans nackdel, dels på om utredning krävs eller ej, se prop. 1989/90:74 s. 401 och prop. 1977/78:181 s. 244 f. Några officiella beloppsgränser finns av naturliga skäl inte, jfr prop. 1989/90:74 s. 304.

Författare: Lena Gustafson

Omprövning skall avse en särskild sakfråga, se kommentaren till 6 kap. 18 § 1 st. Ändras tidigare beslut skall det nya beslutet enligt ett uttalande i förarbetena – till skillnad mot vad som gäller då allmän förvaltningsdomstol ändrar föregående instans beslut i en taxeringsfråga – innehålla ett fastställande av taxeringen, se prop. 1989/90:74 s. 293.

Författare: Lena Gustafson

Såväl beskattningen aktuellt taxeringsår som senare taxeringsår torde avses, se RSVH s. 206 f.

Författare: Lena Gustafson

Det kan röra sig om att bidrag eller stöd från samhället, som knutits till ett taxeringsbeslut, skulle kunna utgå med annat belopp om taxeringsbeslutet ändrades, se prop. 1989/90:74 s. 413 och RÅ 1970 Fi 1706.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen, som skall ses i sammanhang med bestämmelsen i 6 §, se prop. 1989/90:74 s. 402 och kommentaren till 4 kap. 6 § 1 st., ger utrymme för flexibilitet. S.k. följdändringsbeslut till den skattskyldiges fördel, se 13 § 2 st., bör underlåtas endast om det rör sig om bagatellartade belopp medan möjligheten att underlåta omprövning till den skattskyldiges nackdel är betydligt vidare, jfr prop. 1989/90:74 s. 304.

Författare: Lena Gustafson

En taxeringsprocess är en sakprocess. Kännetecknande för en sådan process är att domstolens dom vinner s.k. negativ rättskraft, innebärande att den prövade frågan inte därefter kan omprövas; s.k. res judicata föreligger. Omprövning kan inte heller ske sedan en fråga efter överklagande har överlämnats till domstol för prövning; s.k. litis pendens föreligger, se prop. 1989/90:74 s. 402 f. Utan hinder av bestämmelsen i 8 § kan nytillkommande omständigheter medföra att omprövning får ske, dock endast under förutsättning att omständigheten är ny i den bemärkelsen att den inte existerat vid domstillfället (s.k. facta superveniens). Så kan t.ex. återbetalning av viss del av köpeskilling medföra att frågan om beräkning av kapitalvinst kan omprövas, trots att den tidigare prövats av domstol, se prop. 1989/90:74 s. 403. Ett ytterligare undantag från bestämmelsen i 8 § återfinns i 12 §. Angående frågan om vad som skall anses utgöra saken i en taxeringsprocess m.m., se kommentaren till 6 kap. 18 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Den skattskyldige har rätt till omprövning oavsett om beslutet leder till lägre eller högre skatt. SKV skall således inte göra en bedömning av om beslutet är till för- eller nackdel för den skattskyldige, se prop. 1989/90:74 s. 403.

Författare: Lena Gustafson

Kravet på skriftlighet, som t.ex. är uppfyllt genom att ett telefax inkommer, se RÅ 1992 not. 277, gäller endast själva anhängiggörandet. Är väl detta formkrav uppfyllt kan den skattskyldige muntligen komplettera sin begäran, se prop. 1989/90:74 s. 301. Är det tveksamt om en inlaga är en begäran om omprövning eller ett överklagande bör den tolkas som en begäran om omprövning, se prop. 1989/90:74 s. 319.

Författare: Lena Gustafson

En begäran om omprövning som inkommer första vardagen sjätte året efter taxeringsåret torde vara i rätt tid inkommen, se 2 § 1 st. lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid och RÅ 1989 not. 339. En för sent inkommen begäran skall avvisas. Överklagbarheten av sådana beslut regleras i 6 kap. 10 §. Det räcker att den skattskyldiges begäran inkommit till SKV inom femårsfristen. Omprövningsbeslutet kan således, utan några speciella tidsgränser, meddelas även efter den fristen. Det ligger dock i sakens natur att en sådan omprövning bör ske så snart som möjligt, se prop. 1989/90:74 s. 403 f.

I RÅ 2002 ref. 66 har Regeringsrätten funnit att tiden för begäran hos skattemyndighet (numera SKV) om omprövning av taxeringsbeslut kan återställas, dvs. prövning i sak av en fråga kan komma att göras om den skattskyldige får bifall till en ansökan om återställande av försutten tid.

Författare: Lena Gustafson

Med allmän förvaltningsdomstol förstås förvaltningsrätter, kammarrätter och Regeringsrätten, se 1 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Författare: Lena Gustafson

I RÅ 1992 not. 571 har Regeringsrätten i plenum slagit fast att en i och för sig undertecknad telefaxhandling inte är att anse som en egenhändigt undertecknad handling.

Författare: Lena Gustafson

Råder det ingen som helst tvekan om att en icke egenhändigt undertecknad begäran om omprövning kommer från den skattskyldige eller dennes ombud, torde det knappast föreligga förutsättningar för att utfärda ett föreläggande om undertecknande, jfr NJA 1991 s. 595.

Författare: Lena Gustafson

Såvitt gäller överklagande av skattskyldig finns en motsvarande regel i 6 kap. 4 § och ett alternativ i 6 kap. 20 §. Det allmännas möjligheter att efter gängse frister ompröva respektive överklaga ett skattetilläggsbeslut regleras i 13 § 3 st. och 6 kap. 8 §.

Författare: Lena Gustafson

Paragrafen infördes i samband med reformen med en ny inkomstskattelag (1999:1229). Bestämmelsen motsvarade ursprungligen 8 § 1 st. i den upphävda lagen (1951:763) om skatt på ackumulerad inkomst. Den har numera ytterligare tillämpningsområden. I 1 st. 2 finns en bestämmelse som avser omprövning av beslut om tillämpning av 4 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. 1 st. 3 avser omprövning av beslut om tillämpning av 5 a § lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. I båda fallen ska det vara fråga om beslut om huruvida den lagen eller inkomstskattelagen ska vara tillämplig för den aktuella inkomsten. Se prop. 2008/09:182, 2009/10:SkU13. I 1 st. 4 finns en bestämmelse som avser omprövning av beslut om prissättning av internationella transaktioner. Denna bestämmelse har tillkommit i samband med införandet av lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella transaktioner, se prop. 2009/10:17, 2009/10:SkU13.

En ansökan om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst kan också tas upp sedan en försutten ansökningsfrist återställts, se RÅ 2002 ref. 66 och kommentaren till 4 kap. 9 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen innebär att en omprövning på den skattskyldiges begäran skall kunna ske avseende en tillämpning av reglerna om framskjuten beskattning vid andelsbyten även sedan den ordinarie femårsfristen för omprövning av en taxering gått ut. Prop. 2005/06:40, 2005/06:SkU10.

Författare: Lena Gustafson

Jfr kommentaren till 4 kap. 8 § 1 st. Ny eller ändrad rättspraxis anses inte utgöra facta superveniens. Regeln i 12 § är således ett undantag från gängse rättskraftsprinciper. Bestämmelsen kan inte tillämpas ex officio av SKV till den skattskyldiges nackdel, se rubriksättningen i kapitlet, men väl till dennes fördel, se 13 § 1 st. Vid ny eller ändrad rättspraxis är SKV inte skyldig att gå igenom tidigare taxeringsbeslut avseende andra skattskyldiga för eventuell åtgärd, se prop. 1989/90:74 s. 304. Beträffande de tidsmässiga förutsättningarna för omprövning med stöd av 12 § gäller 9 § 1 st. och 13 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Angående definitionen av taxeringsbeslut, se 4 kap. 1 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Omprövningsbeslut som omedelbart eller på sikt leder till lägre skatt är fördelaktiga för den skattskyldige, jfr prop. 1989/90:74 s. 308 f.

Författare: Lena Gustafson

Ett av SKV den första vardagen sjätte året efter taxeringsåret till den skattskyldiges fördel meddelat beslut torde vara i rätt tid meddelat, jfr 2 § 1 st. lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid och RÅ 1989 not. 339.

Författare: Lena Gustafson

Beslut i taxeringsfrågor har inte sällan så direkta återverkningar på andra beslut i taxeringsfrågor att dessa andra beslut, oavsett vilken tid som förflutit, inte bör lämnas orubbade. Regleringen i 13 § 2 st. skall ses mot denna bakgrund. Det beslut som föranleder en ändring av ett annat beslut benämns i förarbetena till TL ”huvudbeslut” och beslutet om ändring benämns ”följdändringsbeslut”, se prop. 1989/90:74 s. 305. För att beslut om följdändring skall få meddelas krävs inte att huvudbeslutet har vunnit laga kraft. Ändras huvudbeslutet får således ett nytt följdändringsbeslut fattas. Någon tidsgräns inom vilken SKV skall meddela följdändringsbeslut till den skattskyldiges fördel finns inte. Sådana beslut bör dock fattas skyndsamt, se prop. 1989/90:74 s. 405. SKV får underlåta att fatta sådana beslut endast om ändringen skulle avse ett bagatellartat belopp, se prop. 1989/90:74 s. 304. Beträffande förutsättningarna för fattande av följdändringsbeslut till den skattskyldiges nackdel, se 17 § 3 p. och 20 §.

Författare: Lena Gustafson

Enligt 105 § GTL kunde en allmän förvaltningsdomstol, som ändrade en taxering därför att en inkomst eller en utgift borde hänföras till annat beskattningsår, vidta härav föranledd ändring i den skattskyldiges taxering för det förstnämnda taxeringsåret. Om däremot en skattskyldig medgavs ett avdrag som han ett annat år fått avdrag för eller taxerades för en inkomst som han taxerats för ett annat år var paragrafen inte tillämplig. Vidare kunde allmän förvaltningsdomstol enligt 105 § GTL, om någon befriades från taxering för inkomst därför att någon annan person bort taxeras för den inkomsten, överflytta taxeringen på denne. Däremot var det inte möjligt att med stöd av det lagrummet flytta ett avdrag från en person till en annan. Följdändring med stöd av 13 § 2 st. 1 p. torde vara möjlig i samtliga dessa fall liksom i andra fall då en sådan åtgärd framstår som befogad och skälig och åtgärden är en direkt konsekvens av huvudbeslutet, jfr prop. 1989/90:74 s. 305. Reglerna om följdändring omfattar inte skattetillägg, se SOU 1988:22 s. 205. Angående följdändring av avdrag för avsättning till egenavgifter, se Saldén Enérus i SN, 1991, s. 24 f.

Författare: Lena Gustafson

Se kommentaren till 4 kap. 13 § 2 st.

Författare: Lena Gustafson

En fastighets taxeringsvärde ligger ofta till grund för olika taxeringsbeslut. Om så är fallet och domstol eller SKV sätter ned taxeringsvärdet kan SKV, utan tidsbegränsningar, vidta en följdändring avseende taxeringsbeslutet; t.ex. en justering av underlaget för fastighetsskatt, se prop. 1989/90:74 s. 405.

Författare: Lena Gustafson

Angående den skattskyldiges anmälningsskyldighet till SKV om den utländska skatten sätts ned efter ett avräkningsbeslut, se 15 kap. 8 § LSK.

Författare: Lena Gustafson

Jfr RÅ 1987 not. 416.

Författare: Lena Gustafson

Härmed avses beslut som direkt eller på sikt leder till ett ökat skatteuttag. Motsätter sig en skattskyldig att SKV meddelar ett beslut, som till synes är till hans fördel, anses beslutet vara till hans nackdel, jfr prop. 1989/90:74 s. 308 f.

Författare: Lena Gustafson

För att ett omprövningsbeslut till skattskyldigs nackdel skall anses meddelat före utgången av året efter taxeringsåret måste det senast under detta år ha expedierats eller på annat sätt offentliggjorts, se RÅ 2004 ref. 105.

Författare: Lena Gustafson

Jfr 2 § 1 st. lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid och Wennergren i SN, 1994, s. 551. Regeringsrätten har i RÅ 1997 ref. 57 slagit fast att lagen om beräkning av lagstadgad tid var tillämplig när RSV överklagade skattemyndighetens grundläggande taxeringsbeslut. Motsvarande torde numera gälla allmänna ombudets överklagande av SKV:s beslut.

Författare: Lena Gustafson

Regeringsrätten har i RÅ 1996 ref. 102 slagit fast att SKV äger meddela omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel utan att några nya omständigheter tillkommit.

Författare: Lena Gustafson

Angående vad som avses härmed, se kommentaren till 4 kap. 3 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Angående SKV:s möjligheter att eftertaxera en skattskyldig som underlåtit att lämna självdeklaration, se 16 § 3 p. och det i kommentaren till 4 kap. 16 § 1 st. anmärkta rättsfallet RÅ 2005 ref. 58.

Författare: Lena Gustafson

TL:s regler om eftertaxering innebär en möjlighet för SKV att efter utgången av året efter taxeringsåret fatta omprövningsbeslut till skattskyldigs nackdel, jfr dock 14 § 2 st. Länsrätten kan emellertid även fortsättningsvis komma att få pröva eftertaxeringsfrågor som första instans. Av 6 kap. 1 § jämförd med 4 kap. 1 §, 6 kap. 8 § och 2 § lagen (2003:643) om allmänt ombud hos Skatteverket torde nämligen följa att allmänna ombudet i ett överklagande till förvaltningsrätten kan yrka att domstolen skall besluta om eftertaxering beträffande en fråga som SKV inte har prövat, se även prop. 1989/90:74 s. 322 f.

Författare: Lena Gustafson

Den praxis som har utvecklats beträffande oriktighetsrekvisitet och rekvisitet orsakssamband i 114 § GTL äger giltighet även vid tillämpning av förevarande paragraf, jfr SOU 1988:22 s. 216 och RSVH s. 371 och RSVH s. 426. Genom identiteten mellan rekvisiten oriktigt meddelande och oriktig uppgift i 114 § respektive 116 a § GTL är också praxis avseende sistnämnda rekvisit av intresse vid tillämpningen av paragrafen, se RSVH s. 376. Nedan redovisas därför rättsfall avseende såväl eftertaxering som skattetillägg, se kommentaren till 4 kap. 16 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Med oriktig uppgift avses oriktig sakuppgift. Uppgift i en deklaration om marknadsvärdet på en fastighet som den skattskyldige förvärvat från sitt fåmansföretag har inte ansetts utgöra ett sådant oriktigt meddelande som krävs för eftertaxering, RÅ 1999 ref. 17. Inte heller uppgift i en självdeklaration om marknadsvärdet på aktier i ett fåmansföretag ansågs utgöra oriktig uppgift, RÅ 2004 not. 176 och RÅ 2004 not. 177. Hit torde hänföras såväl felaktiga sifferuppgifter i sak som felaktiga uppgifter om sakförhållanden av betydelse för bedömningen av en taxeringsfråga. Har oriktig sakuppgift lämnats är oriktighetsrekvisitet uppfyllt även om det p.g.a. innehållet i övrigt i den skattskyldiges deklaration funnits anledning för SKV att vidta en utredning i det aktuella hänseendet, se RÅ 1987 ref. 171. För att en oriktig uppgift inte skall anses föreligga torde krävas att det, p.g.a. den skattskyldiges redovisning i övrigt, varit så uppenbart för SKV att uppgiften är felaktig att myndigheten kunnat bortse från den, jfr RÅ 1982 Aa 38. Se också RÅ 2002 ref. 20, där fråga uppkom om skattetillägg kunde påföras i ett fall där den skattskyldiges uppgifter i självdeklarationen var oförenliga med varandra och skattemyndighetens utredningsskyldighet enligt 3 kap. 1 § därför aktualiserades och RÅ 2003 ref. 4, där en liknande bedömning gjordes beträffande ett yrkande om nedskrivning av anläggningstillgångar. Beträffande den sist nämnda frågan gjordes en motsatt bedömning av Regeringsrätten i RÅ 2004 ref. 11, RÅ 2004 not. 102 och RÅ 2004 not. 164.

Författare: Lena Gustafson

En oriktig uppgift i taxeringsmål föreligger om den skattskyldige i ett överklagande till förvaltningsrätten framställt ett yrkande som innefattar en oriktig uppgift och SKV vid sin omprövning inte godtar yrkandet. Överklagandet överlämnas nämligen då till förvaltningsrätten för prövning, varigenom den oriktiga uppgiften skall anses lämnad i mål om taxering, se prop. 1989/90:74 s. 411 f. Detta gäller oberoende av om yrkandet framställts först i överklagandet eller om det tidigare också framställts i den skattskyldiges deklaration. Oriktig uppgift i taxeringsmål föreligger också när en oriktig uppgift lämnats beträffande en fråga som med stöd av 6 kap. 19 § 2 st. förs in i ett pågående taxeringsmål i förvaltningsrätten.

Författare: Lena Gustafson

Enligt 14 § 2 st. kan SKV, om den skattskyldige inte har gett in deklaration i rätt tid, inom ett år från den dag då deklaration kom in till myndigheten i ordinär väg besluta om höjning av hans taxering, dock senast vid utgången av femte året efter taxeringsåret. Genom denna möjlighet att vidta rättelse i ordinär väg torde en tillämpning av förevarande bestämmelse om eftertaxering av skattskyldig som underlåtit att lämna deklaration bli sällsynt. Tillämpningen av bestämmelsen och avgränsningen mot föreskriften om eftertaxering vid underlåtenhet att avge självdeklaration i 4 kap. 16 § 3 p. har behandlats i RÅ 2005 ref. 58. Bestämmelsen är emellertid nödvändig för att rättelse skall kunna vidtas när skattskyldigs underlåtenhet att deklarera föranlett att ett taxeringsbeslut avseende hans make eller annan med honom sambeskattad person blivit felaktigt, se prop. 1989/90:74 s. 407 och RÅ 1988 ref. 19.

Författare: Lena Gustafson

I 3 kap. LSK och 2 kap. FSK finns bestämmelser om de uppgifter, i form av siffror eller annat, som en deklaration skall innehålla. Dessutom skall enligt 3 kap. 3 § LSK, om uppgifterna i en förtryckt deklarationsblankett är felaktiga eller ofullständiga, den skattskyldige göra de ändringar eller tillägg som behövs. De mer detaljerade bestämmelserna om vad en självdeklaration skall innehålla kompletteras av en generell regel i 3 kap. 1 § 7 p. LSK, enligt vilken en självdeklaration skall innehålla de övriga uppgifter som SKV behöver för att fatta riktiga taxerings- och beskattningsbeslut, se prop. 2001/02:25 s. 161 ff., jfr även SOU 1954:24 s. 129 och 178 och BevU 1955:46 s. 19. Eftertaxering kan därför ske inte bara när en skattskyldig underlåtit att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 3 kap. LSK utan även när han brustit i sin upplysningsskyldighet genom att utelämna relevant information, se prop. 1971:10 s. 266 och prop. 1977/78:136 s. 144 f. samt RÅ 1976 ref. 155, RÅ78 1:36 och RÅ 1987 ref. 46. Detta innebär emellertid inte att den skattskyldige skall anses ha brustit i sin upplysningsskyldighet så snart han lämnat ofullständiga upplysningar för åsättande av en riktig taxering. Av bestämmelsen i 3 kap. 1 § följer nämligen att SKV har ett ansvar för att ofullständigheter och oförenligheter i den skattskyldiges redovisning utreds. Har en sådan utredningsskyldighet uppkommit för SKV anses, trots bristerna i det egna uppgiftslämnandet, den skattskyldige inte ha brustit i sin upplysningsskyldighet, jfr t.ex. RÅ 1963 ref. 38, RÅ 1975 Aa 396, RÅ85 1:71 och RÅ 1987 not. 208. Innebörden av 3 kap. 1 § är emellertid inte att en utredningsskyldighet uppkommer enbart av det skälet att det av deklarationsmaterialet framgår att den skattskyldiges uppgifter är ofullständiga, jfr t.ex. RÅ 1979 Aa 84, RÅ80 1:60 och RÅ 1989 not. 308, utan därutöver torde det krävas att bristerna i uppgiftslämnandet, i kombination med de uppgifter som den skattskyldige lämnat, ger SKV grundad anledning att misstänka att en felredovisning föreligger, se även RSVH s. 402 ff.

Frågan om den skattskyldige fullgjort sin upplysningsskyldighet skall bedömas enbart utifrån de uppgifter som han lämnat i sin deklaration eller andra skriftliga meddelanden till ledning för det aktuella årets taxering, jfr RÅ 1975 Aa 692. Uppgifter i annat för SKV tillgängligt material, såsom den skattskyldiges deklarationer för tidigare års taxeringar, makes deklaration, fåmansbolags deklaration eller kontrolluppgifter, saknar således betydelse för bedömningen, se RÅ 1971 ref. 30 och RÅ 1987 not. 170, såvida inte den skattskyldige i sin deklaration hänvisat till materialet. Har så skett får nämligen de uppgifter som hänvisningen avser anses ingå i SKV:s beslutsunderlag, jfr RÅ 1976 ref. 115.

Författare: Lena Gustafson

Enligt 3 kap. 5 § 1 st. får SKV förelägga den skattskyldige att lämna de uppgifter som behövs för kontroll av att uppgifterna i hans deklaration är riktiga. Upplysningsskyldighetens omfattning framgår därvid av föreläggandet. Underlåtenhet att lämna sådan infordrad upplysning kan föranleda eftertaxering.

Författare: Lena Gustafson

I normalfallet är det den skattskyldige själv som lämnat den oriktiga uppgiften. Eftertaxering kan emellertid åsättas skattskyldig även i det fallet att oriktig uppgift lämnats av legal ställföreträdare för honom, jfr 19 kap. 1 § LSK, eller av befullmäktigat ombud, se prop. 1977/78:136 s. 160, RÅ80 1:47 och RSVH s. 372 f. Så kan även ske när en med den skattskyldige sambeskattad person lämnat en oriktig uppgift som föranlett att den skattskyldige blivit feltaxerad, se RÅ 1988 ref. 19 och kommentaren till 4 kap. 16 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Har den skattskyldige lämnat en oriktig uppgift i sin deklaration och SKV har följt deklarationen i denna del föreligger det en presumtion för att den oriktiga uppgiften medfört det felaktiga taxeringsbeslutet, dvs. en presumtion för orsakssamband mellan oriktighet och taxeringsresultat. Denna presumtion gäller även om information om de rätta sakförhållandena funnits tillgänglig inom SKV, t.ex. genom personlig kännedom hos beslutsfattare eller genom kontrollmaterial, se RÅ 1965 Fi 823 och RÅ 1971 ref. 30. För att presumtionen skall brytas torde krävas att det finns en anteckning i deklarationsmaterialet som talar för att SKV med ledning av den personliga kännedomen eller av kontrollmaterialet gjort en rättslig bedömning och därvid kommit till det felaktiga resultatet att deklarationen skall följas. Orsakssamband saknas även i det fallet att en skattskyldig, som lämnat en oriktig uppgift i sin deklaration, efter förfrågan av SKV lämnat sådana uppgifter att myndigheten kunnat göra en riktig bedömning av den fråga som oriktigheten avser, se RÅ 1979 Aa 83 och RSVH s. 430 ff. Bristande orsakssamband ansågs föreligga även i Regeringsrättens dom den 26 april 2006 i mål nr 8091-03. I rättsfallet hade den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i fråga om rätt till avdrag för mervärdesskatt, men då den allmänna uppfattningen av rättsläget – även hos dåvarande RSV – var att rätt till avdrag förelåg stod det enligt Regeringsrätten klart att den oriktiga uppgiften inte medfört att taxeringsbeslutet blivit felaktigt.

Orsakssamband mellan oriktighet och taxeringsbeslut föreligger inte heller om SKV har frångått den oriktiga uppgiften genom en egen värdering eller skälighetsuppskattning. Detta gäller även om SKV:s bedömning blivit felaktig p.g.a. att myndigheten till sin ledning haft otillräckliga uppgifter, se RÅ 1959 ref. 34, RÅ 1966 ref. 5 och RÅ 1968 Fi 870. Har däremot taxeringsunderlaget varit så bristfälligt att SKV avvikit från den skattskyldiges deklaration genom en skönstaxering eller har skönstaxering skett i avsaknad av deklaration är rättsläget ett annat. Har det i efterhand framkommit sådana nya fakta beträffande den skattskyldiges förhållanden att de förutsättningar som förelåg när SKV fattade sitt skönstaxeringsbeslut i inte oväsentlig grad ändrats, utgör nämligen skönstaxeringen inte hinder för eftertaxering, se RÅ 1968 Fi 1109 och RÅ 1972 Fi 1015. Ligger de nya felaktigheterna däremot inom ramen för de brister som SKV lagt till grund för sin skönstaxering, föreligger hinder för eftertaxering, se RÅ 1964 Fi 2051, RÅ78 1:33 och RÅ 1985 Aa 72.

Författare: Lena Gustafson

Med felaktigt taxeringsbeslut avses såväl taxeringsbeslut som medfört ett för lågt skatteuttag som taxeringsbeslut som endast inneburit att ett underskott av näringsverksamhet eller tjänst fastställts till för högt belopp.

Författare: Lena Gustafson

Med felräkning och misskrivning avses räknefel och felskrivningar som SKV gjort beträffande belopp som påverkar taxeringen. Även räknefel och felskrivningar som SKV gjort vid beräkning av särskild avgift omfattas av bestämmelsen, jfr 5 kap 8 §.

Författare: Lena Gustafson

Med ”annat uppenbart förbiseende” avses förbiseendefel från SKV:s sida. Ledning för tolkningen av detta rekvisit kan hämtas i den praxis som utvecklats beträffande motsvarande rekvisit i GTL:s bestämmelser om extraordinär besvärsrätt för det allmänna till skattskyldigs nackdel, se prop. 1989/90:74 s. 313. I praxis har feltaxeringar, som avsett felaktigheter som till sin art kan liknas vid felräkningar och misskrivningar ansetts föranledda av uppenbart förbiseende, jfr RÅ 1948 Fi 652 och RÅ 1969 Fi 861. Uppenbart förbiseende har även ansetts föreligga när feltaxeringen rört en taxeringsfråga av grundläggande art, se RÅ 1965 Fi 991, RÅ 1978 Aa 177 och RÅ 1991 not. 78. Har SKV följt en deklaration, som innehåller en felaktighet av grundläggande karaktär som bort upptäckas vid en normalt noggrann granskning av deklarationsmaterialet, föreligger det en presumtion för att det är ett uppenbart förbiseende som är orsaken till feltaxeringen. Denna presumtion har emellertid ansetts bruten i det fallet att den fråga som feltaxeringen avser särskilt markerats av den skattskyldige, jfr RÅ 1987 not. 641, liksom när feltaxering skett under ett flertal år avseende samma fråga, se RÅ81 1:38. Presumtionen för att fråga är om ett förbiseendefel bryts också om det i deklarationsmaterialet finns en anteckning som talar för att SKV gjort en bedömning av den fråga som feltaxeringen avser, jfr domskälen i nyssnämnda RÅ 1991 not. 78. Något uppenbart förbiseende ansågs inte heller föreligga när SKV vid taxering av en tilläggsköpeskilling förbisåg en vid 1990 års skattereform införd övergångsbestämmelse beträffande kvotering av realisationsvinster, se RÅ 2003 ref. 38.

Bestämmelsen är inte bara tillämplig när ett uppenbart förbiseende från SKV:s sida föranlett ett felaktigt taxeringsbeslut utan även när SKV p.g.a. uppenbart förbiseende inte taxerat den skattskyldige, se prop. 1989/90:74 s. 407 och RSVH s. 457 f. Dessutom är den tillämplig när det uppenbara förbiseendet föranlett att SKV påfört skattetillägg med för lågt belopp eller underlåtit att påföra skattetillägg, se 1 kap. 1 § 2 st. och 5 kap. 8 §.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen har sin grund i det tidigare förenklade deklarationsförfarandet som byggde på att den skattskyldige intygade att de kontrolluppgifter han fått var korrekta. Genom det fr.o.m. 1995 års taxering införda förenklade deklarationsförfarandet, där den skattskyldige tillställs en deklarationsblankett i vilken de för SKV tillgängliga uppgifterna om hans inkomster och utgifter förtryckts, torde tillämpningsområdet för bestämmelsen vara ytterligt begränsat.

Författare: Lena Gustafson

Eftertaxering kan ske när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av ett s.k. huvudbeslut av SKV eller domstol. Eftertaxeringsbeslutet skall vara en direkt konsekvens av ett sådant huvudbeslut som anges i 13 § 2 st. 1–6 p., dvs. vara ett följdändringsbeslut. Något krav på att huvudbeslutet skall ha vunnit laga kraft innan följdändringsbeslutet meddelas uppställs inte. Skulle huvudbeslutet komma att ändras efter överklagande får ett nytt följdändringsbeslut fattas, jfr prop. 1989/90:74 s. 405. Tidsfristerna för eftertaxeringsvisa följdändringsbeslut regleras i 19 § och 20 § 1 st. I övrigt äger vad som i kommentaren till 4 kap. 13 § 2 st., sagts om följdändringsbeslut till skattskyldigs fördel giltighet även för eftertaxeringsvisa följdändringsbeslut, se även Bertil Wennergren SvSkT, 1992, s. 122.

Författare: Lena Gustafson

Denna bestämmelse fanns tidigare i 7 § 5 mom. 7 st. den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Eftersom det är fråga om en förfaranderegel flyttades den till TL i samband med att inkomstskattelagen (1999:1229) infördes, se prop. 1999/2000:2 s. 751.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen i 6 p. är föranledd av att det har införts tillfälligt ändrade regler vid försäljning av kvalificerade andelar i fåmansföretag (de s.k. 3:12–reglerna). Dessa gör det möjligt att med stöd av lämnad uppgift enligt uppgiftsskyldigheten i 3 kap. 21 a § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter vid 2008–2010 års taxeringar eftertaxera säljaren i enlighet med punkterna 4, 5, 7, 8 och 9 i övergångsbestämmelserna till lagen (2007:1251) om ändring i inkomsskattelagen (1999:1229). Eftertaxering kan även ske om uppgift inte lämnats men skulle ha lämnats, t.ex. om den skattskyldige inte har kännedom om att närstående förvärvat andelar i det förvärvande företaget och Skatteverket inom eftertaxeringsfristen får kännedom om detta. Prop. 2007/08:19, 2007/08:SkU9.

Författare: Lena Gustafson

En eftertaxering för inkomst bör röra sig om ett inkomstbelopp om ca 5 000 kr för att den skall anses vara av någon betydelse, se prop. 1989/90:74 s. 407. Beloppsrekvisitets innebörd för övriga i 1 kap. 1 § 1 st. angivna skatter och för sådan mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklarationen berörs inte i förarbetena. Vid eftertaxeringar enligt 17 § 3 eller 4 p. är förevarande bestämmelse inte tillämplig utan i stället den allmänna beloppsregeln i 7 § 3 st.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen är tänkt som en ventil för mycket speciella fall där ett eftertaxeringsbeslut skulle framstå som stötande för rättskänslan. Såvitt gäller eftertaxeringar enligt 16 § torde en tillämpning av bestämmelsen huvudsakligen bli aktuell när den skattskyldiges felaktiga redovisning vid ett visst års taxering har sin grund i SKV:s agerande i samma fråga vid ett tidigare års taxering. För att eftertaxeringen skall anses som uppenbart oskälig torde emellertid också krävas att den aktualiseras i slutet av eftertaxeringsperioden, se prop. 1991/92:43 s. 91 f. och RSVH s. 473 ff. Se även RÅ 2004 ref. 51.

För att en eftertaxering i form av ett följdändringsbeslut enligt 17 § 3 p. skall anses som uppenbart oskälig torde krävas dels att den aktualiseras först efter femårsfristens utgång, dels att följdändringsbeslutet avser en annan skattskyldig än den som huvudbeslutet avser och att någon intressegemenskap inte föreligger mellan de skattskyldiga, jfr prop. 1989/90:74 s. 314 och RSVH s. 476 ff.

Författare: Lena Gustafson

Någon ändring är inte avsedd i förhållande till vad som gällde för eftertaxeringsprocessen enligt GTL, se prop. 1989/90:74 s. 408. I konsekvens härmed torde sakfrågan i ett eftertaxeringsärende vara begränsad till den oriktiga uppgift som varit föremål för SKV:s prövning i beslutet om eftertaxering, jfr RÅ 1987 ref. 97 och RÅ 1990 ref. 49 I och II. Detta innebär i sin tur att eftertaxeringsbeslutets rättskraft inte sträcker sig längre än att den utgör hinder för SKV att på nytt eftertaxera den skattskyldige på grundval av samma oriktiga uppgift.

En oriktig uppgift beträffande en av förutsättningarna för ett yrkat avdrag torde därvid inte utgöra samma sakfråga som en oriktig uppgift beträffande en annan förutsättning för samma avdrag, jfr RÅ 1987 not. 708. En ändring av den rättsliga rubriceringen för en eftertaxering, som enbart har sin grund i att SKV i efterhand gör en annan rättslig bedömning av ursprungligen föreliggande brister, innebär däremot inte att en ny eftertaxeringsfråga aktualiseras, se RÅ 1986 ref. 116. Har SKV i ett eftertaxeringsbeslut skönsmässigt avvikit från redovisad inkomst av näringsverksamhet och därvid underkänt såväl inkomst- som kostnadsredovisningen får näringsverksamheten i dess helhet anses ha utgjort den fråga som SKV prövat i eftertaxeringsärendet. Trots detta torde en ny eftertaxering avseende samma näringsverksamhet kunna ske, om det i efterhand framkommer nya felaktigheter som gör att de förutsättningar som förelåg vid den ursprungliga eftertaxeringen i inte oväsentlig grad ändras. Sådana nya felaktigheter skall nämligen, fastän de inte utgör s.k. facta superveniens, jfr kommentaren till 4 kap. 8 § 1 st., inte anses omfattade av det ursprungliga beslutets rättskraft, vilket däremot är fallet med nya felaktigheter som ligger inom ramen för de brister som SKV grundat det ursprungliga beslutet på, jfr prop. 1989/90:74 s. 377 f. och kommentaren till 4 kap. 16 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Kammarrätten i Stockholm har i RRK K 76 1:31 ansett att den s.k. söndagsregeln i lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid inte är tillämplig på beslut om eftertaxering. Motsatt uppfattning har redovisats i RSVH s. 493 ff.

Författare: Lena Gustafson

Tidsfristen för eftertaxering kan inskränkas om den skattskyldige avlider, se 3 st. Beträffande tillämpligheten av oskälighetsregeln i 18 § 2 st., se kommentaren till 4 kap. 18 § 2 st.

Författare: Lena Gustafson

Tidsfristen för eftertaxering kan inskränkas om den skattskyldige avlider, se 3 st., respektive utsträckas i fall av skattebrott, se 21 §.

Författare: Lena Gustafson

Dödsfallsregeln, som uteslutande är av inskränkande natur, är tillämplig på eftertaxeringsfristerna i 19 § och 20 § 1 och 2 st., men däremot inte när eftertaxering skall ske med stöd av reglerna om förlängd tidsfrist i fall av skattebrott, se 21 § 3 st.

Författare: Lena Gustafson

De brott avseende beskattning som kan föranleda en förlängning av eftertaxeringsfristen är skatteförseelse, skattebrott och grovt skattebrott samt vårdslös skatteuppgift, jfr 2–5 §§ skattebrottslagen (1971:69) i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1996. Enligt övergångsbestämmelserna till denna lagändring skall dock äldre bestämmelser i skattebrottslagen fortfarande tillämpas i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet, se SFS 1996:658. Beträffande eftertaxeringsreglernas koppling till skattebrottslagens bestämmelser före den 1 juli 1996, se RSVH s. 503 ff. De särskilda eftertaxeringsfristerna vid skattebrott knyter an till preskriptionstiderna för respektive brott, se 35 kap. 1 § brottsbalken och 14 § skattebrottslagen. Beträffande beräkning av preskriptionstid, se 35 kap. 4 § BrB.

Författare: Lena Gustafson

Tidsreglerna får av naturliga skäl sin huvudsakliga betydelse i fall av grovt skattebrott, eftersom preskriptionstiden för sådant brott är tio år, jfr kommentaren till 4 kap. 21 § 1 st. Eftertaxeringsfristen kan emellertid även komma att förlängas avseende annat skattebrott i det fallet att den skattskyldige delgetts misstanke om brottet i nära anslutning till att preskriptionstiden löper ut. En förlängning av eftertaxeringsfristen på grund av skattebrott torde varken vara begränsad till den fråga eller till det skatteslag som skattebrottet avser, utan torde medföra att eftertaxeringsfristen utsträcks generellt för det taxeringsår som brottet avser, jfr prop. 1971:10 s. 264 f., SOU 1980:4 s. 162 och RSVH s. 508.

Författare: Lena Gustafson

Har eftertaxeringsfristen förlängts med stöd av 1 st. torde en tillämpning av dödsfallsregeln endast aktualiseras när den skattskyldige fällts till ansvar i brottmålet och därefter avlidit. Avlider han innan dom fallit i brottmålet läggs nämligen åtalet ned.

Författare: Lena Gustafson

SKV skall undanröja åsatt eftertaxering även om eftertaxeringen är eller varit föremål för domstolsprövning. Undanröjande skall ske på SKV:s eget initiativ så snart myndigheten blivit underrättad om att sådana förutsättningar föreligger.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen innebär att de tidsfrister som enligt 21 § gäller för eftertaxering av fysisk person vid skattebrott och frivilligt tillbakaträdande från sådant brott också gäller för juridisk person. Med uttrycket ”företrätt” avses faktiskt ställföreträdarskap oberoende av formell behörighet, se prop. 1971:10 s. 264 och 268 samt 7 kap. 3 §.

Författare: Lena Gustafson

Taxeringsåtgärd skall inte förväxlas med följdändring, se 13 § 2 st. och 17 § 3 p. Ett beslut om taxeringsåtgärder skall nämligen avse samma skattskyldig och samma taxeringsår som domstolens beslut avser. Beslutet skall innefatta de förändringar av taxeringen som enligt lag och SKV:s föreskrifter följer av domstolens beslut. SKV får därför i beslut om taxeringsåtgärder inte komma in på bedömningar av t.ex. ett avdrags skälighet och liknande, se prop. 1989/90:74 s. 381. Som exempel på ”taxeringsåtgärder i övrigt” kan nämnas justering av tidigare beslut om beräkning av ackumulerad inkomst, justering av värdeminskningsavdrag samt justering av underlag för beräkning av särskild löneskatt och av allmän pensionsavgift.

I RÅ 2004 ref. 63 uppkom fråga om kammarrätt hade utformat domslutet på ett sådant sätt att fortsatta handläggningsåtgärder omöjliggjordes. SKV yrkade i målet att Regeringsrätten skulle återförvisa målet till verket för omprövning enligt 6 kap. 6 §, men domstolen fann att något formellt hinder mot fortsatta handläggningsåtgärder inte förelåg och avslog därför yrkandet.

Författare: Lena Gustafson

Frågan om det svenska skattetilläggsinstitutet är förenligt med Europakonventionen har varit aktuell i skilda sammanhang under de senaste åren. Såväl Regeringsrätten (RÅ 2000 ref. 66) som Högsta domstolen (NJA 2000 s. 622) har funnit att skattetilläggsförfarandet faller in under artikel 6 i konventionen med dess rättssäkerhetsgarantier och detta bekräftades när Europadomstolen i två domar den 23 juli 2002 avgjorde frågan slutligt (målen Janosevic mot Sverige och Västberga Taxi AB och Vulic mot Sverige). Den förda debatten i frågan och domstolarnas avgöranden är den främsta grunden för den reform av skattetilläggsreglerna som beslutades under våren 2003 på grundval av prop. 2002/03:106 och 2002/03:SkU16 och 2002/03:SkU19. I detta sammanhang har också prövats frågan om tillåtligheten av att samma gärning föranleder såväl att skattetillägg påförs som att den skatteskyldige döms för brott mot skattebrottslagen. De båda högsta instanserna i landet har funnit att detta är lagligen möjligt eftersom det i Europakonventionens mening är fråga om två olika brott, där det subjektiva rekvisitet tillkommer beträffande skattebrottet jämfört med skattetillägget; se Högsta domstolens ovan nämnda avgörande samt RÅ 2002 ref. 79. Europadomstolen har emellertid i en dom den 10 februari 2009 (målet Sergey Zolotukhin mot Ryssland, avgörande i Grand Chambre) prövat frågan om dubbla förfaranden. Domstolen fann att det hade skett en kränkning av artikel 4 i protokoll nr 7, eftersom det brott som det straffrättsliga förfarande som inletts mot Zolotukhin gällde väsentligen var samma brott som det han redan blivit dömd för enligt det administrativa förfarandet. Målet gällde inte påföljder på skatteområdet, utan att Zolotukhin ådömts såväl en frihetsberövande påföljd i ett administrativt förfarande som frihetsberövande i ett brottmålsförfarande för att han hade utan tillstånd tagit in sin flickvän på ett militärt område och dessutom gjort sig skyldig till störande beteende. Frågan om dubbla förfaranden har också prövats av Europadomstolen i en dom den 16 juni 2009 i målet Ruotsalainen mot Finland. Även i det fallet fann domstolen att det förelåg en kränkning av artikel 4 i protokoll nr 7. Klaganden hade kört med bränsle som var lägre beskattat än dieselolja. Han dömdes till böter för ringa skattebrott/bedrägeri med tillämpning av strafflagen och lagen om skatt på motorfordon. Senare påfördes han en bränsleavgift med tillämpning av lagen om bränsleavgift. Domstolen fann att han straffats två gånger för samma brott. Av intresse är också Europadomstolens uttalanden i dess beslut den 27 januari 2009 att avvisa talan i målet Carlberg mot Sverige. Carlberg hade påförts skattetillägg och dömts för bokföringsbrott. Domstolen fann att det inte förelåg någon kränkning av artikel 4 i protokoll nr 7. Domstolen gör emellertid vissa uttalanden som skulle kunna tolkas som att samma vikt inte längre läggs vid att det inte finns ett subjektivt rekvisit för skattetillägg. Regeringsrätten har i RÅ 2009 ref. 94 behandlat problematiken rörande ne bis in idem. Den ordning som gäller i Sverige, enligt vilken skattetillägg kan påföras och ansvar för skattebrott utdömas avseende samma skatteundandragande, strider enligt Regeringsrätten inte mot Europakonventionen. Högsta domstolen behandlar frågan i NJA 2010 s. 168. Högsta domstolen menar att Europadomstolens praxis lämnar visst utrymme för att ha flera sanktioner för samma ”brott” som också kan beslutas om av olika organ vid skilda tillfällen. En förutsättning för att med hänvisning till Europakonventionen underkänna en ordning som gäller enligt intern svensk reglering bör enligt Högsta domstolen vara att det finns klart stöd för detta i konventionen eller i Europadomstolens praxis. Högsta domstolen anser att det saknas sådant stöd för att generellt underkänna det svenska systemet med dubbla förfaranden. Se vidare SvSkT 2010 s. 620 där Elisabeth Palm tar upp frågan om dubbla förfaranden och Europadomstolens praxis. De ovan nämnda målen avser det svenska systemets förenlighet med bestämmelserna i Europakonventionen. På senare tid har emellertid också frågan om förenligheten med EU-rätten kommit i fokus. Haparanda tingsrätt har i ett beslut den 23 december 2010 i mål nr B 550-09 beslutat att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Se även Magnus Gulliksson och Elenor Kristofferssons artikel Betydelsen av Ne bis in idem-principen inom EU-rätten för skattebrott och skattetillägg i SvSkT 2011 s. 211.

Författare: Lena Gustafson

Genom det valda uttryckssättet markeras att även uppgifter som lämnas elektroniskt omfattas av regleringen. Det innebär att uppgifter som lämnas t.ex. i självdeklaration per telefon, sms eller via Internet kan föranleda skattetillägg, om de förutsättningar som i övrigt gäller för sådant tillägg är uppfyllda. Prop. 1996/97:100 s. 461, 600 och 652 samt prop. 2002/03:106 s. 233. I RÅ 2009 ref. 63 har regeringsrätten funnit att grund för skattetillägg saknats då Skatteverket innan beslut fattats om taxeringen upplysts om att den som undertecknat självdeklarationen inte var behörig ställföreträdare för det skattskyldiga bolaget.

Författare: Lena Gustafson

En uppgift anses som avgiven till ledning för taxeringen oberoende av när under förfarandet den har lämnats. Den kan således ha lämnats t.ex. i en deklaration, i ett svar på en förfrågan, i samband med en taxeringsrevision eller i ett omprövningsärende, se prop. 1989/90:74 s. 409 och prop. 1991/92:43 s. 80. I sin dom den 22 juni 2011 i mål 2228-10 konstaterar Högsta Förvaltningsdomstolen regleringen i 5 kap. taxeringslagen innebär att beslut att påföra skattetillägg får fattas även när den skattskyldige har återkallat en begäran om omprövning och ärendet avskrivs. Målet gäller visserligen 2003 års taxering och den för det taxeringsåret gällande lydelsen av tillämpliga bestämmelser, men bestämmelserna har inte ändrats i aktuella delar.

Författare: Lena Gustafson

För att skattetillägg skall kunna komma i fråga måste uppgiften ha lämnats på annat sätt än muntligen i ett meddelande riktat till domstolen, t.ex. i ett överklagande eller i ett yrkande, prop. 2002/03:106 s. 233. Till skillnad från vad som gäller i ett omprövningsärende krävs även att en prövning i sak kommer till stånd i målet.

Författare: Lena Gustafson

Meningen avser att ge en definition av uttrycket ”oriktig uppgift”. Beviskravet för förekomsten av en oriktig uppgift uttrycks på så sätt att det ”klart framgår” att uppgiften är felaktig eller att information har utelämnats. Avsikten är dock inte att med det nya uttryckssättet förändra beviskravets höjd utan denna avses vara densamma som tidigare, dvs. motsvara att uppgiften ”befinns oriktig”. Liksom tidigare gäller även att samma beviskrav skall gälla vid skattetillägg som vid eftertaxering, dvs. ett högre beviskrav än i den vanliga taxeringsprocessen. Skillnaden illustreras av rättsfallet RÅ 2002 ref. 31. I detta mål hade en företagare inte redovisat någon bilförmån i sin deklaration trots att han använde bil i verksamheten. Regeringsrätten anförde att den bevislättnad som gäller för skattemyndigheten vid påförande av värde av bilförmån vid inkomsttaxeringen enligt RÅ 2001 ref. 22 (presumtionsregeln) inte kan tillåtas få genomslag i skattetilläggs- och eftertaxeringssammanhang. Företagaren påfördes därför värde av bilförmån enligt presumtionsregeln men detta var således inte tillräckligt för att också påföra skattetillägg. Se även de i kommentaren till 4 kap. 16 § 1 st. anmärkta rättsfallen RÅ 2002 ref. 20, RÅ 2003 ref. 4 och RÅ 2004 ref. 11.

Den praxis som utvecklats beträffande rekvisitet oriktig uppgift i 116 a § GTL liksom i den tidigare lydelsen av 5 kap. 1 § är fortfarande relevant fullt ut. Eftersom identitet anses föreligga också mellan uttrycket ”oriktig uppgift” och ”oriktigt meddelande” gäller detsamma även för praxis beträffande eftertaxering, se kommentaren till 4 kap. 16 § 1 st., där också några rättsfall om skattetillägg redovisas. Beträffande oriktig uppgift av legal ställföreträdare eller av befullmäktigat ombud, se kommentaren till 4 kap. 16 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen är avsedd att klargöra att oriktig uppgift inte anses föreligga i det fallet att den tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgjort tillräckligt underlag för ett riktigt beslut. Detta innebär exempelvis att en oriktig uppgift inte skall anses vara lämnad om den skattskyldige gör ett oriktigt avdrag, under förutsättning att de uppgifter han i övrigt lämnar är sådana att rätten till avdrag kan bedömas korrekt med ledning av dessa, prop. 2002/03:106 s. 233. Se RÅ 2008 ref. 51 där förutsättningar att påföra skattetillägg inte ansetts föreligga då en skattskyldig yrkat avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med ett tio gånger för högt belopp och det yrkade avdraget motsvarade två tredjedelar av deklarerad löneinkomst.

Författare: Lena Gustafson

Oriktig uppgift anses inte heller lämnad om den skattskyldiges uppgift är så orimlig att den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut. Bestämmelsen avser främst de fall då den skattskyldiges uppgifter visserligen inte är riktiga eller tillräckliga för att ett korrekt taxeringsbeslut skall kunna fattas men uppgifterna är så anmärkningsvärda att de ger upphov till en klar utredningsskyldighet för skattemyndigheten, jfr 3 kap. 1 §. Prop. 2002/03:106 s. 233 f.

I RÅ 2002 ref. 20 ansåg Regeringsrätten att skattetillägg inte kunde påföras på grund av att de uppgifter som den skattskyldige lämnat om bokförda men inte skattepliktiga intäkter uppenbart inte gick att förena med de samtidigt lämnade uppgifterna om totalt bokförda intäkter. En liknande bedömning gjordes i RÅ 2004 not. 98. Från äldre praxis kan nämnas RÅ 1966 Fi 1606, RÅ81 1:25 och RÅ 1987 ref. 171.

Författare: Lena Gustafson

Med självdeklaration avses en i behörig ordning upprättad deklaration. Enligt praxis krävs att fastställd blankett använts, att den skattskyldige eller legal ställföreträdare för honom undertecknat blanketten och att blanketten innehåller åtminstone någon uppgift till ledning för taxeringen av den skattskyldige, t.ex. en nolla, se RÅ 1951 Fi 1436 och prop. 1991/92:43 s. 83. Brister det i någon av dessa förutsättningar utgör en taxering som åsätts den skattskyldige en skönstaxering på grund av utebliven deklaration, jfr dock 7 kap. 3 §. Som framgår av 4 kap. 4 § LSK kan deklaration numera också avlämnas elektroniskt, med stöd av en kvalificerad elektronisk signatur.

Författare: Lena Gustafson

Med skönstaxering avses en skönsmässig uppskattning enligt 4 kap. 3 § och inte en sådan uppskattning efter skälighet som normalt görs när den skattskyldige inte förmått att lämna en godtagbar utredning beträffande storleken av t.ex. ett yrkat kostnadsavdrag, jfr RÅ80 1:87.

Författare: Lena Gustafson

Deklaration anses utebliven inte bara i det fallet att den skattskyldige helt underlåtit att ge in en deklarationshandling utan även i det fallet att en ingiven handling har sådana brister att den inte uppfyller kraven på en i behörig ordning upprättad deklaration, jfr kommentaren till 5 kap. 2 § 1 st. En taxering som sker med en inte undertecknad deklarationsblankett som grund utgör således en skönstaxering på grund av utebliven deklaration.

Bestämmelsen om skattetillägg vid utebliven självdeklaration motsvarar vad som gällde enligt den tidigare ordningen och någon ändring i sak är alltså inte avsedd, prop. 2002/03:106 s. 234.

Författare: Lena Gustafson

Något krav på att den skattskyldige har fått del av föreläggandet har inte ställts upp, jfr prop. 1977/78:136 s. 200 och RÅ 1990 ref. 83.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen är tillämplig oavsett om skattetillägg påförts i ett grundläggande beslut eller ett omprövningsbeslut. Den är av ex officio-karaktär, vilket innebär att om villkoren för undanröjande är uppfyllda skattetillägget skall undanröjas även utan yrkande av den skattskyldige. Skattetillägg som vid en skönstaxering på grund av utebliven deklaration påförts med anledning av en oriktig uppgift i ett skriftligt meddelande till SKV kan inte undanröjas med stöd av bestämmelsen. Sådant skattetillägg utgår nämligen med stöd av 5 kap. 1 §.

Fristen på fyra månader är kortare än vad som gällde enligt de äldre reglerna. Anledningen till tidsförkortningen är att man velat minska riskerna att den skattskyldige väntar ut ett skönsmässigt beslut i syfte att därigenom erhålla en lägre taxering, prop. 2002/03:106 s. 131.

Författare: Lena Gustafson

I ett fall då skatteförvaltningens förelägganden returnerats som obeställbara och det framstått som oklart om den skattskyldige fått del av beslut om skattetillägg eller skattsedel har Regeringsrätten undanröjt påförda skattetillägg, se RÅ 2004 not. 85.

Författare: Lena Gustafson

Det skall föreligga ett omedelbart samband mellan den oriktiga uppgiften och skatteuttaget på så sätt att skatten skulle ha blivit för låg om den oriktiga uppgiften skulle ha följts, se prop. 1971:10 s. 266. Av detta följer att något skattetillägg inte kan påföras om t.ex. en rättelse av en oriktig uppgift medför att inkomst av näringsverksamhet höjs men – på grund av den skattereduktion den skattskyldige är berättigad till med anledning av redovisat underskott av kapital – inte föranleder att någon slutlig skatt påförs honom. I RÅ 2004 ref. 144 uppkom frågan hur skattetillägget skulle beräknas när en kapitalvinst vid försäljning av en bostadsrätt av den skattskyldige togs upp i inkomstslaget kapital men rätteligen skulle ha tagits upp i inkomstslaget tjänst. Regeringsrätten fann att höjningen av inkomsten av tjänst och den därmed sammanhängande justeringen av inkomsten av kapital från en kapitalvinst till en kapitalförlust utgjorde samma fråga. Den beräknade skatten på kapitalvinsten respektive den skattereduktion som kapitalförlusten ledde till skulle därför tillgodoräknas den skattskyldige vid beräkningen av skattetillägget.

Författare: Lena Gustafson

För att en oriktig uppgift skall anses ha kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial krävs enligt förarbetena att uppgiftens oriktighet framgår av materialet. Det är inte tillräckligt att SKV på grund av innehållet i materialet kan misstänka att en uppgift i deklarationen är felaktig. Behöver SKV företa någon som helst utredning för att kunna konstatera att en oriktig uppgift föreligger är bestämmelsen inte tillämplig. Prop. 1977/78:136 s. 97.

I Regeringsrättens nyare praxis kan ett visst avståndstagande från den i förarbetena uttryckta, strängt principiella hållningen skönjas. Den lägre procentsatsen tillämpades i ett fall där en kapitalvinstredovisning efter aktieförsäljning hade utelämnats helt i deklarationen men en obligatorisk kontrolluppgift fanns om försäljningssumman, RÅ 2001 ref. 32. I RÅ 2002 ref. 75 blev utgången densamma i ett fall där uppgift om sökt lagfart efter fastighetsförsäljning författningsenligt hade lämnats till SKV. Se även RÅ 2004 ref. 75 där uppgifter om marknadsnotering av aktier ansetts utgöra normalt tillgängligt kontrollmaterial och skattetillägg därför skulle utgå efter den lägre procentsatsen.

Enligt den äldre ordningen gällde dubbelt så höga procentsatser som de nu tillämpliga, nämligen 20 % respektive 10 % (vid mervärdesskatt) av den undandragna skatten. Anledningen till sänkningen är att man velat att kontrolluppgifterna i ännu högre grad än tidigare skall komma de skattskyldiga till godo, prop. 2002/03:106 s. 234.

Författare: Lena Gustafson

Om den oriktiga uppgiften kunnat rättas med stöd av en kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande tas skattetillägg inte alls ut, 5 kap. 8 § 2. Här har den ändringen gjorts i förhållande till äldre rätt att även kontrolluppgifter som hör till inkomstslaget näringsverksamhet skall beaktas på samma sätt som redan tidigare gällde för inkomstslagen tjänst och kapital.

Till kontrollmaterial hänförs uppgifter som lämnas enligt annan lagstiftning än LSK, t.ex. uppgift om fastighetsavyttring, se 10 § fastighetsdatakungörelsen (1974:1058) och RÅ 2002 ref. 75, anmärkt i kommentaren till 5 kap. 4 § 2 st. Även den skattskyldiges deklaration för det föregående året utgör normalt tillgängligt kontrollmaterial, se RÅ 2004 ref. 107. Detsamma torde gälla makes deklaration och, såvitt avser fåmansbolagsdelägare, bolagets deklaration, se RÅ 1994 ref. 10 samt sådana register som SKV har tillgång till, t.ex. bilregistret och kontrollmaterial av mer allmän karaktär som aktievärderingslistor, se prop. 1991/92:43 s. 65 och RÅ 2004 ref. 106.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen rör periodiseringsfel och liknande fel, i den upphävda regleringen uttryckt som ”periodisering eller därmed jämställd fråga”. Den omfattar såväl situationen att ett belopp hänförts till fel beskattningsår som situationen att beloppet kan antas komma att hänföras till fel beskattningsår. Till periodiseringsfel räknas fall då den oriktiga uppgiften avser ett belopp som hänförts till fel beskattningsår och som i redovisningsteknisk mening utgör ett periodiseringsfel. Periodiseringsfel innefattar inte bara fråga om rätt beskattningsår vid redovisning av intäkter och kostnader utan också t.ex. fel som uppstått vid värdering av kundfordringar, pågående arbeten m.fl. tillgångs- och skuldposter, se prop. 1991/92:43 s. 68. Med hänsyn till kopplingen till det redovisningstekniska synsättet torde också felaktigheter som innebär att ett i sig riktigt totalbelopp fördelats felaktigt över tiden vara att hänföra till periodiseringsfel, t.ex. då en anskaffningsutgift för byggnad kostnadsförts direkt i stället för att fördelas genom årliga värdeminskningsavdrag eller då utgifter för förvärvade inventarier kostnadsförts direkt i stället för att aktiveras.

Bestämmelsen är tillämplig inte bara vid redovisningstekniska fel utan också i fall som kan jämställas med sådana. Den gäller därför oavsett om det är fråga om näringsverksamhet eller ej och även vid redovisning enligt kontantprincipen. Som ett exempel på fel av det senare slaget nämns i förarbetena att en skattskyldig redovisar en försäljning av en privatbostadsfastighet ett år för sent, prop. 2002/03:106 s. 235. Se även prop. 1991/92:43 s. 68 f. och 110 f.

Författare: Lena Gustafson

Innan underlaget för skattetillägg beräknas skall rättelse ske av felräkningar och andra sådana felaktigheter som inte grundar skattetillägg, se prop. 1977/78:136 s. 198 f. Har den skattskyldige t.ex. redovisat inkomst av näringsverksamhet med 100 000 kr och SKV dels vägrar ett öppet yrkat avdrag om 20 000 kr, dels skönsmässigt höjer inkomsten av näringsverksamheten till 150 000 kr, skall således skattetillägget beräknas på ett underlag av 30 000 kr. Avser däremot den inte skattetilläggsgrundande ändringen en reducering av en redovisad intäkt med 20 000 kr skall, om inkomsten av näringsverksamheten uppskattas till 150 000 kr, skattetillägget i stället beräknas på ett underlag om 70 000 kr.

Författare: Lena Gustafson

Har den skattskyldige inte gett in något deklarationsmaterial alls utgör hela den åsatta taxeringen underlag för skattetillägget. Har han däremot gett in ett skriftligt eller elektroniskt meddelande till ledning för taxeringen, t.ex. en inte undertecknad deklaration, får han tillgodoräkna sig redovisningen i meddelandet. Om den skattskyldige taxeras helt i enlighet med på detta sätt lämnade uppgifter kommer inget skattetillägg att utgå, prop. 2002/03:106 s. 236. Innan skattetillägget beräknas skall rättelse ske av felräkningar och sådana felaktigheter som inte grundar skattetillägg, se kommentaren till 5 kap. 5 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Även om den skattskyldige inte har lämnat några uppgifter till ledning för sin taxering skall han vid beräkningen av skattetillägget tillgodoräknas obligatoriska kontrolluppgifter enligt LSK. Det är enligt förarbetena endast sådana kontrolluppgifter som kan läggas till grund för taxeringen utan föregående utredning från SKV:s sida som kan tillgodoräknas den skattskyldige enligt denna punkt. Om en kontrolluppgift är i så bristfälligt skick att den inte går att lägga till grund för taxering kan skattetillägg tas ut, utan att kontrolluppgiften beaktas. Syftet med bestämmelsen är att i högsta möjliga grad tillgodoräkna den skattskyldige förekomsten av kontrolluppgifter rörande hans skatteförhållanden. Prop. 2002/03:106 s. 236.

Författare: Lena Gustafson

Genom bestämmelsen slås fast dels att procentsatserna 40 och 20 skall tillämpas också vid påförande av skattetillägg vid skönstaxering, dels att skattetillägg skall tas ut enligt övriga bestämmelser om en skönstaxering innefattar rättelse av oriktig uppgift.

Författare: Lena Gustafson

I denna paragraf har samtliga bestämmelser samlats om beräkning av skattetillägg vid underskott.

Underskott som uppkommer i inkomstslagen näringsverksamhet eller tjänst tillgodoförs normalt den skattskyldige som avdrag vid nästföljande års taxering, 10 kap. 16 § 2 st. respektive 40 kap. 2 § IL. Sådant avdrag medges även utan yrkande från den skattskyldige. Har SKV för visst taxeringsår fastställt exempelvis ett underskott av näringsverksamhet till 200 000 kr och den skattskyldige inte lämnar någon deklaration vid nästföljande års taxering har SKV vid skönstaxeringen för det senare året att utgå från underskottet på 200 000 kr. Finner SKV att verksamheten för det året gett ett överskott på 150 000 kr blir resultatet av skönstaxeringen att ett underskott på 50 000 kr fastställs av SKV. Genom skönstaxeringen har då 150 000 kr av underskottet vid föregående års taxering konsumerats och skattetillägget skall då utgå med 40 % på ett underlag av 37 500 kr (en fjärdedel av 150 000 kr), prop. 1991/92:43 s. 111 f.

Innebär rättelsen av en oriktig uppgift att viss inkomst av näringsverksamhet åsätts den skattskyldige i stället för ett redovisat underskott av verksamheten skall han påföras dels ett s.k. underskottsskattetillägg beräknat på hela det redovisade underskottet, dels ett skattetillägg beräknat på den skatt som belöper på den åsatta inkomsten av näringsverksamheten, se prop. 1991/92:43 s. 110.

Vid bedömningen av om en skattskyldig lämnat en sådan oriktig uppgift som kan föranleda skattetillägg uppkom frågan om rätt ordning för prövning av rätten till avdrag för underskott som uppkommit under beskattningsår då den skattskyldige erhållit ackord, RÅ 1999 ref. 59. Regeringsrätten ansåg att grund för påförande av skattetillägg förelåg men befriade från skattetillägget eftersom den skattskyldiges misstag framstod som ursäktligt.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen att man skall bortse från en invändning som går ut på att skatten påverkas först under kommande taxeringsår innebär en utvidgning i förhållande till tidigare reglering. Avsikten är att tydligare än tidigare slå fast att endast invändningar som avser samma fråga som den som föranleder skattetillägget skall beaktas. Prop. 2002/03:106 s. 236 f.

Författare: Lena Gustafson

Endast s.k. oäkta kvittningsinvändningar, dvs. invändningar som har ett direkt samband med den fråga som föranleder skattetillägg skall beaktas vid bestämmandet av underlaget för skattetillägget. Frågan om hur underlaget för skattetillägget skall bestämmas i en kvittningssituation avgörs med ledning av kriteriet om den skattskyldiges invändning rör samma fråga som den som rör grunden för skattetillägget eller ej. Om grunden för ett skattetillägg är en skönstaxering bör skattetillägget bestämmas med hänsyn till alla invändningar rörande de inkomst- och avdragsposter som ingår i det skönsmässigt uppskattade beloppet. Annorlunda förhåller det sig när en enskild inkomst- eller avdragspost är föremål för prövning eller, vid mervärdesskatt, någon enskild mervärdesskattepost. I dessa senare fall måste kvittningsyrkandet vara hänförligt till just den frågan för att det skall kunna beaktas vid beräkningen av underlaget. Prop. 1991/92:43 s. 112 och prop. 2002/03:106 s. 159 ff. och 237 f. Principen illustreras av RÅ 2002 ref. 46 beträffande skönsmässig uppskattning av mervärdesskatt när uppgift varken fanns om utgående eller ingående skatt. I detta fall ansåg Regeringsrätten att redovisningen av mervärdesskatt får ses som en och samma fråga och skattetillägget beräknades därför på skillnaden mellan utgående och ingående mervärdesskatt. Kvittning av underlag medgavs däremot inte i RÅ 2001 ref. 20, där den skattskyldige underlåtit att redovisa värdepappersaffärer i deklarationen och vissa av dem lett till vinst medan andra gav förlust.

Författare: Lena Gustafson

För att en felaktighet skall kunna hänföras till uppenbar felräkning eller misskrivning krävs att SKV enbart med ledning av ingivet deklarationsmaterial kan konstatera att en felaktighet föreligger. Uppenbarhetsrekvisitet är således inte uppfyllt om det krävs en utredning för att konstatera existensen av felaktigheten. Däremot behöver felaktighetens omfattning inte framgå av deklarationsmaterialet, se prop. 1971:10 s. 269 och RÅ 1989 ref. 40.

Författare: Lena Gustafson

Påförande av skattetillägg på grund av oriktig uppgift förutsätter att uppgiften har lämnats på annat sätt än muntligen, dvs. antingen skriftligen eller på elektronisk väg, se 5 kap. 1 § och kommentaren till 5 kap. 1 § 1 st. Lagrummet är därför inte tillämpligt när skönstaxering skett i avsaknad av deklarationsmaterial, även om taxeringen i sin helhet åsätts med ledning av kontrolluppgifter. Beträffande kravet att den oriktiga uppgiften skall ha ”rättats eller kunnat rättas” med ledning av kontrolluppgift, se kommentaren till 5 kap. 4 § 2 st.

Till skillnad från vad som gällde före 2003 års skattetilläggsreform tillgodoräknas den skattskyldige inte endast kontrolluppgifter som hör till inkomstslagen tjänst och kapital utan även till inkomstslaget näringsverksamhet. Bestämmelsen är med andra ord tillämplig på alla kontrolluppgifter som skall lämnas enligt LSK utan föreläggande om detta. Enligt förarbetena gäller emellertid att bestämmelsen endast är tillämplig om kontrolluppgiften innehåller alla uppgifter som behövs för att SKV skall kunna fatta ett beslut. Krävs en utredning skall skattetillägg i stället tas ut med en lägre procentsats eftersom rättelse i ett sådant fall får anses ha skett med stöd av tillgängligt kontrollmaterial enligt 5 kap. 4 § 2 st., prop. 2002/03:106 s. 238. Detta förhållande torde därför gälla kontrolluppgifter avseende avyttring av värdepapper och privatbostadsrätter, vilka till skillnad från tidigare nu omfattas av lagrummet, men där uppgifterna vanligtvis inte är tillräckliga för att ett beslut skall kunna fattas av SKV.

Författare: Lena Gustafson

Ett sådant oriktigt yrkande som avses i bestämmelsen utgör ingen oriktig uppgift. Bestämmelsen saknar därför självständig betydelse för möjligheten att påföra skattetillägg enligt 5 kap. 1–3 §§. Däremot har den betydelse vid bestämmande av underlag för skattetillägg, se kommentaren till 5 kap. 5 § 1 st. och kommentaren till 5 kap. 5 § 2 st.

Författare: Lena Gustafson

Har SKV tillställt den skattskyldige en förfrågan som avser eller har direkt samband med en lämnad oriktig uppgift anses rättelse av uppgiften som görs därefter inte som frivillig, se RÅ79 1:59. Så anses däremot vara fallet om förfrågan saknar samband med den oriktiga uppgiften, se RÅ80 1:79. En rättelse som sker efter det att den skattskyldige fått reda på att SKV avser att göra en taxeringsrevision hos honom anses inte som frivillig, prop. 1971:10 s. 270. Detsamma gäller för rättelser som exempelvis skett efter det att skatteförvaltningen offentliggjort att bankkontroll skall göras beträffande vissa kategorier av skattskyldiga eller att avyttringar av vissa slag av aktier skall granskas närmare, jfr RÅ82 1:83.

Författare: Lena Gustafson

I förhållande till tidigare gällande lydelse av bestämmelsen anges nu explicit att det avgörande är om det skattebelopp som kunde ha undandragits genom den oriktiga uppgiften är obetydligt. Vid bedömningen av om skattebeloppet är obetydligt skall varje skatteslag som påverkas av den oriktiga uppgiften bedömas för sig, jfr RÅ82 1:3.

Författare: Lena Gustafson

Med självdeklaration avses allmän självdeklaration och särskild självdeklaration (före 2003 års taxering förenklad självdeklaration och särskild självdeklaration). Beträffande de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att en självdeklaration skall anses föreligga, se kommentaren till 5 kap. 2 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Med föreskriven tid avses dels de tider som framgår direkt av 4 kap. 5 § LSK, dels den tid som angetts i ett anståndsbeslut enligt 16 kap. 1 § eller 2 § LSK.

Författare: Lena Gustafson

Bristfälligheterna skall vara grava och uppenbara för att förseningsavgift skall kunna utgå. Som exempel på sådana deklarationer kan nämnas att den beträffande näringsverksamhet saknar räkenskapsutdrag eller att den endast innehåller någon enstaka beloppsmässig uppgift samt en upplysning om att den skall kompletteras senare, se prop. 1991/92:43 s. 112.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen innehåller huvudregeln för förseningsavgifter som skall utgå i de i 5 kap. 9 § avsedda fallen.

Författare: Lena Gustafson

Förseningsavgiften i dessa fall blir således sammanlagt 10 000 kr för aktiebolag och ekonomiska föreningar och 2 000 kr för övriga deklarationsskyldiga. Beträffande tidpunkten för avlämnande av självdeklaration, se kommentaren till 5 kap. 9 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Förseningsavgiften i dessa fall blir således sammanlagt 15 000 kr för aktiebolag och ekonomiska föreningar och 3 000 kr för övriga deklarationsskyldiga. Beträffande tidpunkten för avlämnande av självdeklaration, se kommentaren till 5 kap. 9 § 1 st. Regeringsrätten har i RÅ 2007 ref. 30 konstaterat att Skatteverket kan påföra flera förseningsavgifter i samma beslut när mer än en tidsfrist att lämna självdeklaration har försuttits.

Författare: Lena Gustafson

Särskilda uppgifter enligt 5 kap. 1 § LSK skall lämnas av allmännyttiga stiftelser och ideella föreningar samt av registrerade trossamfund. 5 kap. 2 § LSK omfattar sådana svenska handelsbolag och utländska handelsbolag med fast driftställe i Sverige samt europeiska ekonomiska intressegrupperingar som inte är deklarationsskyldiga. För dessa subjekt gäller alltså bestämmelser om förseningsavgift motsvarande dem som gäller för privatpersoner. Enligt 5 kap. 2 a § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter ska en särskild uppgift lämnas av den som sålt en bostad i Sverige och fått uppskov med beskattningen i form av ett s.k. uppskovsbelopp och anskaffat en ersättningsbostad som är belägen utomlands. Om sådan uppgift inte lämnas inom föreskriven tid kan förseningsavgift påföras personen i fråga. Prop. 2006/07:19, 2006/07:SkU7.

Författare: Lena Gustafson

Stycket innehåller huvudreglerna om befrielse från skattetillägg. Före 2003 års skattetilläggsreform kunde befrielse endast medges med hela skattetillägget. Numera kan delvis befrielse ske, men som framgår av andra meningen i stycket kan nedsättning endast ske till halv eller fjärdedels avgift. Hel eller delvis befrielse kan medges såväl i ursäktlighetsfallen som i oskälighetsfallen. Beträffande hel befrielse finns praxis – som alltjämt är relevant – utförligt redovisad av Rydberg i SN, 1996, s. 696 ff.

I prop. 2002/03:106 s. 239 ff. anges en del av de typfall som avses kunna leda till delvis befrielse från skattetillägg. Här kan nämnas följande. Omständigheterna kan i ett enskilt ärende vara av det slaget att frågan om skattetillägg skall utgå är ett gränsfall. Situationen kan vara den att mycket talar för att den skattskyldige bör befrias från skattetillägg men att det ändå finns omständigheter som talar i motsatt riktning. En annan situation är att det inte finns några ursäktliga omständigheter för felaktigheten eller underlåtenheten men det ändå kan anses oskäligt att ta ut fullt skattetillägg på grund av att de vanliga beräkningsprinciperna leder till ett synnerligen högt skattetillägg, som inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller underlåtenheten. Delvis befrielse kan också bli aktuell när en oriktig uppgift upprepas vid flera tillfällen innan den upptäcks av SKV. Även regeln i 5 kap. 7 § att skattetillägg skall beräknas utan avseende på invändningar som rör annan fråga än den som föranleder skattetillägget sägs kunna leda till resultat som framstår som obilliga, t.ex. om någon slutlig skatteförmån över huvud taget inte uppkommer. Det kan också förhålla sig så att den skattelättnad som den oriktiga uppgiften skulle ha lett till om den godtagits inte tillnärmelsevis motsvarar det skattetillägg som skall påföras enligt beräkningsreglerna. Även i ett sådant fall bör delvis befrielse kunna komma i fråga.

För frågan om delvis befrielse skall ske till hälften eller till en fjärdedel sägs det i förarbetena vara av störst betydelse hur starka skälen för befrielse är, prop. 2002/03:106 s. 240.

Författare: Lena Gustafson

Skattskyldig som under inkomståret fyllt 65 år eller som uppburit förtidspension bör, om särskilda omständigheter inte föreligger, utan skriftväxling och särskild prövning befrias från skattetillägg. Som särskild omständighet anses främst att den skattskyldige är ekonomiskt aktiv. Den som är ekonomiskt aktiv bör normalt sett ha fullt ansvar för felaktigheter i uppgiftslämnandet, se prop. 1977/78:136 s. 205. Som ekonomiskt aktiv torde normalt den anses som efter pensioneringen haft betydande inkomster av tjänst eller av egen aktiv kapitalförvaltning eller som bedrivit näringsverksamhet, se RÅ 1976 ref. 111, RÅ 1976 ref 135, RÅ78 1:50 och RÅ82 1:30.

Författare: Lena Gustafson

Fram till 2003 års reform av skattetilläggsreglerna användes uttrycket sjukdom i stället för den nu använda termen hälsa. Med sjukdom avsågs både fysisk och psykisk sjukdom som kunde antas ha menligt inverkat på den skattskyldiges förmåga att fullgöra sin uppgiftsskyldighet, jfr RÅ 1988 ref. 36. Även sjukdom hos deklarationsmedhjälpare kunde leda till befrielse, se prop. 1977/78:136 s. 206.

Termen hälsa är avsedd att ha en vidare betydelse än sjukdom och också omfatta psykosociala faktorer som negativt påverkar förmågan att fullgöra deklarationsskyldigheten, prop. 2002/03:106 s. 241.

Författare: Lena Gustafson

Härmed avses sådana yttre omständigheter som erfarenhetsmässigt brukar påverka en persons handlingsförmåga, som skilsmässa eller nära anhörigs död eller sjukdom, se prop. 1977/78:136 s. 206.

Författare: Lena Gustafson

Som exempel på situationer som enligt förarbetena kan komma i fråga rörande denna befrielsegrund nämns att det inom företagsbeskattningen finns regler som är så komplicerade att det är svårt för den skattskyldige att avgöra hur regeln skall tolkas och hur den skall tillämpas på de aktuella förhållandena. Uppgiftens art och den skattskyldiges kvalifikationer bör beaktas, även om det framhålls att en betydande schablonisering måste ske av prövningen i praktiken. Det framhålls vidare att befrielse inte kan ske endast på grund av ett allmänt påstående från den skattskyldige att han funnit det krävande och komplicerat att deklarera. Det måste som regel krävas av den skattskyldige att han tillgodogjort sig exempelvis de av SKV publicerade deklarationsupplysningarna, såvida dessa inte i det särskilda fallet bedöms som oklara, missvisande eller särskilt svårtillgängliga. Prop. 2002/03:106 s. 241 f.

Före 2003 års skattetilläggsreform fanns möjligheten till befrielse om den skattskyldige ställts inför en svår skatterättslig fråga. Det kunde röra sig om den situationen att varken lagtext eller praxis gav klart besked om gällande rätt, att nya materiella beskattningsregler tillkommit eller att gällande regler ändrats genom ny praxis, se prop. 1977/78:136 s. 156. Även efter reformen torde man kunna förvänta sig att befrielse ges i ungefär samma omfattning som enligt tidigare gällande rätt. Av tidigare rättsfall kan nämnas RÅ81 1:10, RÅ 1988 ref. 8, RÅ 1989 ref. 32, RÅ 1989 ref. 82 samt RÅ 1991 ref. 16 i vilka befrielse medgavs samt RÅ83 1:6, RÅ83 1:51 II, RÅ85 1:32, RÅ 1987 ref. 61 och RÅ 1997 ref. 1 där befrielse inte gavs. Man bör dock hålla i minnet att bedömningen avses bli mer nyanserad med de nya reglerna samt att det subjektiva inslaget i bedömningen gjorts tydligare och mera knutits till att det är den skattskyldiges bedömning som skall framstå som ursäktlig. Slutligen bör nämnas att den skillnaden ju finns mot äldre rätt att delvis befrielse kan komma att ges. Prop. 2002/02:106 s. 144.

Författare: Lena Gustafson

I den före 2003 års skattetilläggsreform gällande regleringen kunde befrielse medges ”om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till någon annan särskild omständighet” (5 kap. 6 § 1 st. 2 andra ledet). Den ändrade lagtexten avses leda till en mer generös tillämpning än tidigare. Till exempel bör befrielse kunna medges på grund av felaktigheter i en lämnad kontrolluppgift liksom om det lämnats flera kontrolluppgifter och detta vilselett den skattskyldige. Prop. 2002/03:106 s. 242.

Författare: Lena Gustafson

Vid tillämpningen av denna bestämmelse skall en rimlighetsbedömning göras av skattetilläggets storlek i förhållande till den felaktighet eller underlåtenhet som den skattskyldige gjort. Den kan jämföras med den tidigare regeln om att befrielse skulle ges ”om det framstår som uppenbart oskäligt” att ta ut avgiften. Avsikten är att befrielse skall kunna ges mer frekvent än tidigare vid skattetillägg som måste bedömas som oskäligt höga i förhållande till felaktigheten eller underlåtenheten. Detta utrymme har enligt förarbetena skapats dels genom att uppenbarhetsrekvisitet har slopats, dels genom möjligheten att delvis befria från skattetillägg. Till skillnad från tidigare krävs för befrielse således numera inte att det skall framstå som ”uppenbart” oskäligt att ta ut skattetillägget. Som ytterligare exempel på den avsedda tillämpningen nämns i förarbetena att deklarationen har avgetts av förmyndare, god man, förvaltare, konkursförvaltare eller annars av en företrädare som den skattskyldige själv inte valt. Prop. 2002/03:106 s. 243. Se även RÅ 2005 ref. 7 och RÅ 2007 ref. 65 där det ansågs uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägg, samt RÅ 2008 ref. 61 där skattetilläggets storlek ansågs oskälig i förhållande till felaktighetens art.

Författare: Lena Gustafson

Syftet med denna befrielsegrund är att tillförsäkra den skattskyldige de rättssäkerhetsgarantier som ställs upp i artikel 6 i Europakonventionen i den del där det föreskrivs att den som är anklagad för ett brott är berättigad till rättegång inom skälig tid. Befrielse kan således bli aktuell när det gått oskäligt lång tid från det att anklagelsen om en felaktighet eller underlåtenhet framfördes till dess att skattetillägget skall bestämmas. Utgångspunkten för tidsberäkningen är ”anklagelsen”, vilket enligt förarbetena motsvaras av ”att skattemyndigheten funnit anledning att anta att skattetillägg skall påföras”. Tidpunkten överensstämmer med den tidpunkt då förbud inträder mot att använda vitesföreläggande mot den skattskyldige enligt 3 kap. 6 § och 12 §. Någon exemplifiering av vad innebörden är av en oskäligt lång tid är finns inte i förarbetena utöver det exemplet att JO i ett fall funnit att en obligatorisk omprövning efter ett överklagande som dröjt mer än ett år efter överklagandetidpunkten inneburit en oacceptabelt lång handläggningstid (beslut den 21 juni 1993, dnr 86-1993). I praktiken måste hänsyn tas till frågans svårighetsgrad samt den enskildes och myndigheternas agerande i processen. Prop. 2002/03:106 s. 243 f.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen infördes vid 2003 års skattetilläggsreform. Syftet är att hänsyn skall kunna tas till ett straff som drabbat den skattskyldige för brott enligt skattebrottslagen så att den sammanlagda straffbördan inte skall bli för stor i ett enskilt fall. I förarbetena framhålls att hel befrielse endast bör ges i de fall då ett ytterst kännbart straff dömts ut samt att det i normala fall bör vara aktuellt att sätta ned skattetillägget till halva beloppet, se prop. 2002/03:106 s. 244 och kommentaren till rubriken ”Skattetillägg vid oriktig uppgift” före 5 kap. 1 §. Se också RÅ 2010 ref. 117, där domstolen prövat frågan om befrielse enligt 5 kap. 14 § tredje stycket 3. Hänsyn ska också tas till om den skattskyldige blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § BrB. De nya bestämmelserna om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet har trätt i kraft den 1 juli 2008. De syftar till att det vid viss allvarlig brottslighet ska vara möjligt att förverka inte bara utbyte av ett visst konkret brott, utan också utbyte av en inte närmare preciserad brottslig verksamhet, se prop. 2007/08:68, 2007/08:JuU18.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen medger inte att eftertaxering i något enda fall får avse endast skattetillägg. Det före 2003 års skattetilläggsreform tillåtna undantaget till eftertaxering för endast skattetillägg med stöd av 5 kap. 8 § och 4 kap. 17 § 1 har således slopats.

Författare: Lena Gustafson

Huvudregeln är att SKV i ordinär väg kan meddela beslut om påförande av skattetillägg eller ompröva ett sådant beslut till skattskyldigs nackdel intill utgången av året efter taxeringsåret, se 4 kap. 14 § 1 st. Tidsfristen för sådana ordinära beslut förlängs ytterligare om den skattskyldige inte gett in en deklaration under taxeringsåret, se 2 st. i nämnda lagrum. Beslut om skattetillägg som föranleds av en eftertaxering enligt 4 kap. 16 § kan meddelas under samma tid som eftertaxeringsbeslutet, dvs. normalt till utgången av femte året efter taxeringsåret, 4 kap. 19 §.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen avser endast fall där den skattskyldiges oriktiga uppgift uppmärksammats av SKV och därför inte följts, se prop. 1989/90:74 s. 411. Den utgör således inte hinder mot påförande av skattetillägg i efterhand när en oriktig uppgift i ett omprövningsärende följts och föranlett en feltaxering. Rättas feltaxeringen i efterhand genom eftertaxering kan nämligen beslut om påförande av skattetillägg meddelas samtidigt med eftertaxeringsbeslutet, se kommentaren till 5 kap. 17 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Beträffande exempel på oriktig uppgift i mål om taxering, se kommentaren till 4 kap. 16 § 1 st. Bestämmelsen avser endast fall där den oriktiga uppgiften, efter prövning i sak, inte godtagits av domstolen, se 5 kap. 1 §. Följer domstolen däremot den oriktiga uppgiften och den skattskyldiges talan därför bifalls, kan SKV, om den oriktiga uppgiften upptäcks i efterhand, rätta feltaxeringen med en eftertaxering, se 4 kap. 19 § och 20 § 2 st., och i samband därmed påföra skattetillägg.

Författare: Lena Gustafson

Med taxeringsbeslut avses här omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder efter domstols beslut, se prop. 1989/90:74 s. 412. De ändringar av skattetilläggsbeslutet som kan komma i fråga är endast konsekvensändringar som medför att underlaget för skattetillägg sätts ned. Medför konsekvensändringen att underlaget sätts ned så lågt att det inte överstiger gränsen för obetydligt belopp skall SKV ex officio befria från skattetillägget, se prop. 1989/90:74 s. 325 och RÅ82 1:85 II. Se även kommentaren till 5 kap. 8 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Tillämpningsområdet för bestämmelsen är begränsat till fall där skattetillägg skulle komma att påföras en skattskyldig sedan han avlidit, se prop. 1977/78:136 s. 207 och RÅ 2003 not. 13. Den är således inte tillämplig när skattetillägget drabbar den avlidnes dödsbo eller när den skattskyldige avlider först sedan skattetillägget påförts, jfr 35 kap. 7 § BrB.

Författare: Lena Gustafson

I paragrafen har samlats de bestämmelser som anger hur skattetillägget skall beräknas när olika procentsatser skall användas. Exempel på hur sådana beräkningar skall göras finns i prop. 1977/78:136 s. 213 f.

Författare: Lena Gustafson

Angående definitionen av taxeringsbeslut, se 4 kap. 1 §.

Författare: Lena Gustafson

Se kommentaren till 6 kap. 18 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Se kommentaren till 4 kap. 7 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Jfr kommentaren 4 kap. 7 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

SKV kan inte överklaga sina egna beslut. SKV:s beslut kan dock överklagas av det allmänna ombudet (AO). Denna möjlighet är det meningen att AO skall kunna utnyttja för att utjämna oenhetlig rättstillämpning på områden där behov av prejudikat är särskilt framträdande och där oenighet förelegat vid beslutsfattandet, se prop. 1989/90:74 s. 362 och prop. 2002/03:99 s. 251 ff. En talan av AO kan vara såväl till den skattskyldiges fördel, se 17 §, som till hans nackdel.

Författare: Lena Gustafson

För fysiska personer skall överklagandet ske hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen hade sin hemortskommun det år då beslutet fattades. För juridiska personer är huvudregeln att överklagandet skall ske hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets styrelsen hade sitt säte.

Författare: Lena Gustafson

Föreskriften i sista stycket har föranletts av att nya bestämmelser införts beträffande det s.k. företrädaransvaret, dvs. de bestämmelser som kan medföra att en ställföreträdare för en juridisk person blir personligen betalningsansvarig för den juridiska personens skatter. Om en sådan talan om betalningsskyldighet väckts har det av rättssäkerhetsskäl ansetts motiverat att ställföreträdaren kan få frågan om den grundläggande skattefordringen prövad i allmän förvaltningsdomstol. Rätten till sådan prövning föreligger även om den juridiska personen själv för talan i frågan. Se prop. 2002/03:128, 2003/04:SkU5.

Författare: Lena Gustafson

Lagligheten och lämpligheten av ett vitesföreläggande kan prövas i mål om utdömande av vitet, se 7 kap. 2 §. Beträffande möjligheterna att undanta handling från taxeringsrevision, se 3 kap. 13 §.

Författare: Lena Gustafson

Jfr 3 § och 4 § FPL.

Författare: Lena Gustafson

Vad som sägs i första meningen i kommentaren till 4 kap. 9 § 1 st. torde vara adekvat också i detta sammanhang.

Författare: Lena Gustafson

Sådana beslut skall, om de gått den skattskyldige emot, delges den skattskyldige, se 11 § 3 st. taxeringsförordningen (1990:1236).

Författare: Lena Gustafson

Av bestämmelsen framgår motsatsvis att ett taxeringsbeslut, som meddelats före den 1 juli femte året efter taxeringsåret, inte kan överklagas efter femårsfristens utgång. Detta gäller även om den skattskyldige inte fått kännedom om beslutet inom femårsfristen. I sådana fall kan dock den skattskyldige, under förutsättning att sådana omständigheter som anges i 4 kap. 9 § 2 st. är för handen, få en omprövning till stånd och därefter, om han inte är nöjd med beslutet, överklaga detsamma med stöd av 3 § 1 st. andra meningen. Notabelt är att bl.a. avvisnings- och avskrivningsbeslut faller utanför tillämpningsområdet för 3 § 1 st. andra meningen, se RSVH s. 271 ff.

Författare: Lena Gustafson

Alternativt kan den skattskyldige begära omprövning av beslutet om skattetillägg, se 4 kap. 11 §, eller, om process pågår rörande den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget, föra in skattetilläggsfrågan i taxeringsmålet, se 20 §.

Författare: Lena Gustafson

Överklagas SKV:s beslut skall överklagandet ges in till verket, se 23 § FL, som har att göra en rättidsprövning. Beslutar SKV därvid att överklagandet är i rätt tid inkommet, torde det beslutet inte kunna överprövas av domstol, jfr 49 kap. 10 § RB och RSVH s. 279. Frågan om när en handling skall anses inkommen till SKV regleras i 10 § FL.

Författare: Lena Gustafson

Överklagbarheten av sådana beslut regleras i 30 § FL.

Författare: Lena Gustafson

Jfr kommentaren till 4 kap. 9 § 3 st.

Författare: Lena Gustafson

Vad som härmed avses har inte närmare berörts i förarbetena till TL. Därav framgår dock att SKV inte får fatta ett omprövningsbeslut med stöd av 6 § om inte ärendet är tillräckligt utrett och att kravet på skyndsamhet får vika för kravet på ett gott beslutsunderlag, se prop. 1989/90:74 s. 319 och 414. Kravet på utredning får dock inte drivas in absurdum så att tidsaspekten framstår som en nackdel från rättssäkerhetssynpunkt, se prop. 1989/90:74 s. 283 f. Frågan om vad som mer konkret kan avses med ”snarast” behandlas i JO 1993/94 s. 214 ff. Justitieombudsmannens utlåtande mynnar dock inte ut i något annat än att han ansåg att RSV:s i det ärendet gjorda tolkning av ”snarast” var alltför vidsträckt och att lagstiftaren borde överväga en översyn av lagrummet.

Författare: Lena Gustafson

En sådan omprövning benämns ofta ”obligatorisk omprövning”, se t.ex. prop. 1989/90:74 s. 317. Omprövningen som sådan skiljer sig dock inte från en omprövning enligt 4 kap.

Författare: Lena Gustafson

Vad som sagts i kommentaren till 4 kap. 8 § 1 st. om prövningshinder såvitt avser ”vanlig” omprövning är relevant också när SKV skall vidta en obligatorisk omprövning. Litis pendens torde uppkomma först då överklagandet inkommer till förvaltningsrätten, jfr prop. 1989/90:74 s. 403 och RSVH s. 286 f.

Författare: Lena Gustafson

Några närmare motiv för denna bestämmelse ges inte i förarbetena till TL. Där sägs bara att bestämmelsen motsvarar 28 § FL. Den bestämmelsen infördes på förslag av Lagrådet, se prop. 1985/86:80 s. 112. Regeringsrätten har i RÅ 2008 ref. 37 fastslagit att bestämmelsen i 6 kap. 6 § inte kan tolkas så att den ger skattemyndigheten möjlighet att i ett obligatoriskt omprövningsbeslut med anledning av ett överklagande fatta ett beslut som är till nackdel för den enskilde i förhållande till det överklagade beslutet. Skatteverket är inte förhindrat att fatta ett sådant beslut, men det ska i så fall fattas i ett omprövningsärende på Skatteverkets eget initiativ. Vad sedan gäller rättens prövning av ett överklagat beslut framgår av 29 § FPL att rättens avgörande inte får gå utöver vad som har yrkats i målet. Se även bl.a. RÅ 2009 not 6.

Författare: Lena Gustafson

Denna möjlighet aktualiseras då SKV har anledning att anta att den skattskyldige är nöjd med SKV:s obligatoriska omprövningsbeslut oaktat han inte fått fullt bifall till sitt yrkande. Återkallas överklagandet förfaller det, se prop. 1989/90:74 s. 316. SKV skall i sådant fall avskriva ärendet, se prop. 1989/90:74 s. 320.

Författare: Lena Gustafson

Finner SKV att det föreligger skäl för att överlämna överklagandet till förvaltningsrätten utan föregående omprövning, bör ett särskilt beslut fattas därom innehållande skälen för beslutet. Ett sådant beslut torde inte vara överklagbart, se RSVH s. 306.

Författare: Lena Gustafson

Härmed avses fall då handlingarna inte är fullständiga eller då av annan anledning förutsättningarna för sakprövning inte föreligger. Det kan röra sig om att fullmakt inte inges av ett uppgivet ombud, att yrkandet är oklart eller att res judicata respektive litis pendens, se kommentaren till 4 kap. 8 § 1 st., föreligger. Den praxis som finns avseende sakprövningsförutsättningar för allmän förvaltningsdomstol, 3–5 §§ FPL, torde vara relevant vid bedömningen av om omprövning skall ske eller ej. SKV skall således inte avvisa ett överklagande på grund av bristande sakprövningsförutsättningar utan det ankommer på förvaltningsrätten, se prop. 1989/90:74 s. 319.

Författare: Lena Gustafson

Angående frågan om i vilka fall allmänna ombudet bör överklaga SKV:s beslut, se kommentaren till 6 kap. 1 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Något krav på att ett sådant överklagande skall vara undertecknat uppställs inte. Ett överklagande av myndighet bör dock undertecknas, se prop. 1984/85:109 s. 69.

Författare: Lena Gustafson

Överklagandet skall ges in till SKV, se 23 § FL.

Författare: Lena Gustafson

Dessa frister regleras i 4 kap. 13 §, 14 §, 19 §, 20 § och 21 §.

Författare: Lena Gustafson

Vid överklagande av det allmänna ombudet eller kommunen skall SKV inte vidta någon obligatorisk omprövning och inte heller pröva om sakprövningsförutsättningar föreligger. SKV:s prövning inskränker sig således till frågan om överklagandet inkommit i rätt tid. Verket skall därvid beakta 24 § FL. Är överklagandet för sent inkommet skall SKV fatta ett avvisningsbeslut. Överklagbarheten av avvisningsbeslut regleras i 30 § FL.

Författare: Lena Gustafson

Mot förvaltningsrätts beslut förs talan i kammarrätt, se 33 § 1 st. FPL.

Författare: Lena Gustafson

Mot kammarrätts beslut förs talan hos Regeringsrätten, se 33 § 1 st. FPL.

Författare: Lena Gustafson

För beslut i mål om utdömande av vite gäller FPL:s regel om en överklagandetid på tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet, se prop. 1989/90:74 s. 416. Den på GTL:s tid oklara frågan om vilken överklagandetid som skall tillämpas såvitt avser under handläggningen i domstol meddelade särskilt överklagbara beslut, se 34 § FPL, berörs inte i TL eller i förarbetena till TL. Den frågan berörs dock i RSV:s Handledning för taxeringsprocess, 1989, s. 484 f.

Författare: Lena Gustafson

Sådana överklaganden benämns vanligen ”anslutningsbesvär”. Som förutsättning för att anslutningsbesvär skall kunna prövas gäller, förutom att angiven tidsfrist iakttagits, att den som anför anslutningsbesvär är taleberättigad, dvs. att talan i föregående instans till någon del gått honom emot, se 33 § 2 st. FPL. Avser de först anförda besvären en fråga och anslutningsbesvären en annan i samma dom avgjord fråga, torde anslutningsbesvärsrätt inte föreligga, jfr RÅ 1975 ref. 71.

Författare: Lena Gustafson

Ett anslutningsbesvär förfaller om det först inkomna överklagandet avvisas som för sent anfört, se RÅ 1962 Fi 1407. Resultatet blir detsamma vid process i Regeringsrätten om prövningstillstånd inte meddelas den part som först överklagat, se RÅ 1972 ref. 64. I dom den 10 november 2010 i mål nr 8153-09 har regeringsrätten prövat frågan om vilken inverkan en partiell återkallelse skall ha på ett anslutningsöverklagande.

Författare: Lena Gustafson

Se 13 § 2 st.

Författare: Lena Gustafson

Enligt prop. 1989/90:74 s. 417 skall härmed förstås att talan inte får ändras men att SKV får ändra yrkandet om inte sakens identitet därigenom ändras, se 19 § 1 st., eller t.ex. yrka att den skattskyldige skall befrias från skattetillägg som har föranletts av ställningstagandet i den skattefråga som är under prövning, se 20 §.

Författare: Lena Gustafson

Huruvida en taxeringsprocess skulle anses utgöra en belopps- eller en sakprocess reglerades inte i GTL. Praxis utvecklade sig dithän att en ordinär process, som rörde taxerad/beskattningsbar inkomst, ansågs utgöra en beloppsprocess innebärande att klaganden inom beloppsramen kunde byta grund för sin talan och motparten inom beloppsramen framföra kvittningsinvändningar under förutsättning att grundbytet respektive kvittningsinvändningen också riktade sig mot taxerad/beskattningsbar inkomst. Den ordinära processen i övrigt ansågs utgöra en sakprocess, innebärande att grundbyte och kvittningsinvändningar inte var tillåtna. Den extraordinära processen enligt GTL var också en sakprocess, dock med vissa inslag av beloppsprocess. Skattetilläggsprocessen var en renodlad sakprocess. Vann ett domstolsavgörande i en beloppsprocess laga kraft innebar det att den aktuella taxeringen var rättskraftigt avgjord medan rättskraften av ett lagakraftvunnet domstolsavgörande i en sakprocess inskränkte sig till den prövade sakfrågan.

En process enligt TL utgör en renodlad sakprocess. Föremålet för processen utgörs av de olika delfrågor som skall avgöras vid bestämmandet av ett visst års taxering. Det föremålet individualiseras i varje enskilt fall av det överklagade beslutet, klagandens yrkande och de omständigheter som klaganden åberopar till stöd för yrkandet, se prop. 1989/90:74 s. 367 och 370. Sakbestämningen skall knyta an till den praxis som finns beträffande sakbestämningen i de processer enligt GTL som varit sakprocesser eller haft inslag av sakprocess och, när det är möjligt, till vad som gäller för den allmänna processen enligt RB, se prop. 1989/90:74 s. 371. Av nämnda praxis kan nämnas RÅ78 1:87 (en oriktig uppgift beträffande investeringsavdrag för viss maskinanskaffning utgjorde inte samma sak som en oriktig uppgift beträffande investeringsavdrag för en annan snarlik maskinanskaffning), RÅ 1987 not. 708 (en oriktig uppgift beträffande en förutsättning för ett avdrag utgjorde inte samma sak som en oriktig uppgift beträffande en annan förutsättning för samma avdrag, jfr RÅ 1987 ref. 97), RÅ 1990 ref. 49 I (ändring av talan i kammarrätt om eftertaxering av innebörd att viss verksamhet haft mindre omfattning och annan rättslig karaktär än vad som angivits i länsrätten ansågs inte innebära byte av grund för talan), RÅ 1990 ref. 49 II (ändring av talan i kammarrätt om eftertaxering ansågs utgöra en otillåten ändring av talan) och RÅ 1986 ref. 116 (inkomst från en fastighetsförsäljning, som genom eftertaxering beskattats som realisationsvinst, kunde inte därefter eftertaxeras som inkomst av tomtrörelse eftersom omständigheterna hänförde sig till samma fastighetsförsäljning och samma intäkter och kostnader). I RÅ 2003 ref. 15 ansåg Regeringsrätten att någon otillåten taleändring inte skett när SKV i fråga om avdrag för realisationsförlust ursprungligen åberopat att ett konstverk inte anskaffats för det skattskyldiga bolagets räkning utan för dess företagsledares privata bruk men senare i stället gjort gällande att någon verklig förlust inte uppkommit vid avyttringen av konstverket. Otillåten taleändring ansågs inte heller ha skett i RÅ 2005 not. 83 där frågan var om skattemyndigheten tidigare hade fattat beslut beträffande underlag för arbetsgivaravgifter för mellanhavanden med en anställd i ett dotterbolag. En otillåten taleändring ansågs däremot föreligga i RÅ 2005 ref. 77. Rättsfallet rörde avdrag för underskott i ett handelsbolag hos ägaren av en andel i handelsbolaget. Avdrag för underskottet, som i allt väsentligt bestod av ett i handelsbolaget gjort värdeminskningsavdrag på inventarier, ansågs inte utgöra samma fråga som rätten till värdeminskningsavdrag på dessa inventarier. I RÅ 2007 ref. 9 ansåg Regeringsrätten att kammarrätten gått utanför processramen då den på talan av den skattskyldige biföll hans yrkande om att ett stipendium inte skulle tas upp till beskattning, men samtidigt biföll ett av Skatteverket som motpart framställt andrahandsyrkande att vägra avdrag för kostnader i näringsverksamhet med ett belopp motsvarande stipendiet.

Överklagas en skönstaxering varierar processföremålet beroende på vilket material beslutet grundar sig på. I en process, efter en skönstaxering i enlighet med en inte undertecknad deklaration, kan således processföremålet begränsas till någon enskild sakfråga i deklarationen. Vilar däremot skönstaxeringen på den grunden att den skattskyldige måste ha haft vissa skattepliktiga inkomster, utan att SKV har kunnat härleda inkomsterna till någon viss verksamhet, utgörs processföremålet i en kommande process av hela taxeringen, se prop. 1989/90:74 s. 376 f. Har skönstaxeringen hänförts till viss av SKV känd verksamhet begränsas processföremålet i en kommande process till just den verksamheten, se prop. 1989/90:74 s. 377 och RÅ 1988 ref. 155.

När SKV, utan att grund för skönsmässig avvikelse från deklaration föreligger, uppskattar avdrags- eller inkomstposter efter skälighet, utgörs processföremålet i en kommande process av alla de inkomst- och avdragsfrågor som ingår i det belopp som uppskattats, se prop. 1989/90:74 s. 377.

En doms rättskraft sträcker sig aldrig längre än den rättsföljd, det års taxering och det skatteslag som målet gällde, se prop. 1989/90:74 s. 375. Genom domen prekluderas endast sådana omständigheter som kunnat åberopas i målet. Senare inträffade omständigheter (s.k. facta superveniens) medför att den prövade frågan kan omprövas, se prop. 1989/90:74 s. 375 f. Med facta superveniens likställs det fallet att det, efter att en domstol prövat en skönstaxering, vid en revision framkommer omständigheter som visar att skönstaxeringen är väsentligt för låg, se prop. 1989/90:74 s. 377 f.

I RÅ 1995 ref. 94 upphävde Regeringsrätten kammarrättens dom och visade målet åter till kammarrätten eftersom kammarrätten beträffande ett handelsbolags mervärdesskatt endast tagit ställning till bolagets skattskyldighet och redovisningsskyldighet under viss period men inte till storleken av ingående och utgående mervärdesskatt. Med hänsyn till likheterna mellan ML och TL vad gäller möjligheterna att avgränsa processförmålet torde Regeringsrättens avgörande få genomslagskraft även såvitt avser taxeringsmål, jfr RSVH s. 214.

Innebörden av en sakprocess enligt TL behandlas, förutom i den i stjärnnoten omnämnda litteraturen, i SN 1991, s. 203 ff., SN 1992, s. 38 ff. samt 485 ff., SN 2007, s. 13 ff. och SvSkT 1990, s. 496 ff. och 1992, s. 109 ff.

Författare: Lena Gustafson

Nya omständigheter liksom ny rättslig argumentation kan tillföras processen oberoende av i vilken instans processen förs med den begränsning som följer av 37 § FPL.

Författare: Lena Gustafson

Möjligheterna att beloppsmässigt utvidga talan gäller oberoende av vem som är klagande och oberoende av i vilken instans processen pågår, jfr prop. 1989/90:74 s. 372.

Författare: Lena Gustafson

Olika ränteavdrag utgör sådana frågor som kan ha ett nära samband med varandra, se prop. 1989/90:74 s. 372 f.

Författare: Lena Gustafson

Det kan enligt prop. 1989/90:74 s. 373 t.ex. röra sig om olägenheter i form av att ytterligare utredning krävs beträffande den nya frågan. Anser förvaltningsrätten att olägenhet föreligger, skall den nya talan avvisas, jfr 21 §.

Författare: Lena Gustafson

Möjligheten står klaganden till buds i alla instanser. Angående alternativa möjligheter, se 4 kap. 11 § och 13 § 3 st. samt 6 kap. 4 § och 8 § 1 st.

Författare: Lena Gustafson

Rätten skall från fall till fall bedöma om det med hänsyn till yrkandets beskaffenhet är lämpligt att göra så, se prop. 1989/90:74 s. 418.

Författare: Lena Gustafson

Härmed avses omprövning enligt 4 kap., se prop. 1989/90:74 s. 373.

Författare: Lena Gustafson

Olika frågor rörande en och samma skattskyldig rörande ett och samma taxeringsår bör i domstolen, oavsett om frågorna anhängiggjorts vid ett eller flera tillfällen, handläggas gemensamt. Varje överklagande betraktas dock som ett mål, se SOU 1988:21 s. 159 och 170. Avgörs en sådan fråga separat sker det i form av en s.k. deldom. En sådan handläggning kan vara lämplig då en av flera frågor är otvistig, se SOU 1988:21 s. 170, liksom då en av flera frågor rör ett stort belopp samtidigt som den frågan är relativt okomplicerad, se prop. 1989/90:74 s. 378. Rätten kan besluta om deldom ex officio eller på yrkande av part. En deldom är överklagbar på vanligt sätt. Ett beslut om att inte meddela deldom får inte överklagas särskilt, jfr 34 § FPL. TL:s bestämmelse om deldom har utformats efter mönster från 17 kap. 4 § RB, se prop. 1989/90:74 s. 418. Angående vissa tillämpningsproblem vad avser deldom i inkomstskattemål, se Skattenytt 1993 s. 255 ff.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen, i vilken regleras förutsättningarna för s.k. mellandom, har enligt prop. 1989/90:74 s. 418 utformats efter mönster från 17 kap. 5 § och 49 kap. 1 a § RB (numera 49 kap. 1 § 1 st. RB). Till grund för dessa regler i RB låg prop. 1989/90:71.

En mellandom kan vara lämplig då fråga är om någon är att anse som obegränsat skattskyldig eller inte, samtidigt som det råder tvist om de eventuella skattepliktiga inkomsternas storlek, se prop. 1989/90:74 s. 378. Mellandom kan beslutas av rätten ex officio eller på yrkande av part. Rättskraften av en sådan dom sträcker sig inte längre än den rättsföljd som målet i vilket mellandomen meddelats gällde, se prop. 1989/90:74 s. 379. I vilka fall en mellandom bör göras överklagbar berörs inte i förarbetena till TL, jfr dock prop. 1989/90:71 s. 48. Ett beslut om att inte meddela mellandom är inte separat överklagbart, se 34 § FPL och RÅ 2005 not. 13. Regeringsrätten har i RÅ 2002 ref. 57 relativt utförligt diskuterat förutsättningarna att meddela mellandom i ett mål rörande eftertaxering.

Författare: Lena Gustafson

Härmed avses skattetillägg och förseningsavgift, se 5 kap. Den skattskyldiges ovillkorliga rätt till muntlig förhandling har behandlats av Regeringsrätten bl.a. i RÅ 2009 not 114 och Regeringsrättens beslut den 22 juni 2010 i mål nr 8312-08.

Författare: Lena Gustafson

Förevarande paragraf utgör en komplettering till regleringen i lagen (1985:206) om viten, se prop. 1989/90:74 s. 419.

Författare: Lena Gustafson

Förvaltningsrätten förordnar om uttagande av vite efter ansökan av SKV, se 6 § lagen (1985:206) om viten. Ett vitesföreläggande får inte överklagas, se 6 kap. 2 §. Detta kompenseras av att föreläggandet i hela dess vidd, dvs. såväl dess laglighet som lämplighet, i stället får prövas i mål om utdömande av vitet, se prop. 1989/90:74 s. 419.

Författare: Lena Gustafson

Är uppenbarhetskravet inte uppfyllt utgör en oriktig uppgift, som till ledning för ett bolags taxering lämnats av en formellt obehörig person, grund för att eftertaxera och påföra bolaget skattetillägg.

Författare: Lena Gustafson

Av 5 kap. 21 § följer att vid tillämpning av ifrågavarande lagrum regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela befrielse från särskild avgift.

Författare: Lena Gustafson

Bestämmelsen är av målsättningskaraktär, vilket innebär bl.a. att beslut om val av lekmannaledamöter till skattenämnden inte kan upphävas på den grunden att bestämmelsen inte följts, se prop. 1987/88:138 s. 15.

Författare: Lena Gustafson

Beträffande valbarhetsvillkoren, se 6 § 1 och 2 st.

Författare: Lena Gustafson

Antalet valda ledamöter som skall finnas vid ett skattekontor får ändras om särskilda skäl föreligger. Beslut om ändring skall fattas av SKV, se 11 § förordningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket.

Författare: Lena Gustafson

Sedan den 1 januari 1997 får ledamöter i skattenämnd ersättning för sitt uppdrag enligt samma regler som gäller för nämndemän i förvaltningsrätt. Ersättningen betalas av SKV, se 15 § förordningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket.