Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS2006-0227

Vägtrafikskattelag (2006:227)

Vägtrafikskattelagen

Utkom från trycket den 20 april 2006
utfärdad den 30 mars 2006.

Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

Vägtrafikskatt i form av fordonsskatt och saluvagnsskatt ska betalas till staten för vissa fordon enligt denna lag.

För vissa personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar ska fordonsskatt i stället betalas till staten enligt lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt.

SFS 2009:1468

Beslutande myndigheter

Beslut om vägtrafikskatt enligt 4 kap. 1 § samt beslut om dröjsmålsavgift fattas av Transportstyrelsen för Skatteverkets räkning. Övriga beslut enligt denna lag, med undantag av beslut med stöd av ansvarsbestämmelserna i 6 kap. 4–6 §§, fattas av Skatteverket.

För Skatteverkets räkning verkställer Transportstyrelsen debitering och återbetalning av skatt, avgifter och ränta enligt denna lag.

SFS 2008:1384

Definitioner och hänvisningar

I denna lag avses med

dieselolja: de produkter för vilka skatt ska betalas enligt2 kap. 1 § första stycket 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi,

räddningstjänst: detsamma som i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor samt motsvarande verksamhet som bedrivs av annan än staten eller kommunerna, och

elhybridbuss: buss som

  1. för sin framdrivning hämtar energi från de båda följande i fordonet placerade källorna för lagrad energi:

    1. ett förbrukningsbart bränsle,

    2. en lagringsanordning för elektrisk energi,

  2. kan köras under minst 4 timmar varvid energilagret belastas med en medeleffekt om minst 10 kW, och

  3. i energilagret kan ta emot 60 kW i medeleffekt under minst 18 sekunder från bussens rörelseenergi.

Fordonsbegreppen i övrigt samt viktbegreppen och begreppet bärighetsklass i denna lag har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

SFS 2009:1467

Med skatteår avses

  1. i fråga om fordonsskatt, tolv kalendermånader i rad, och

  2. i fråga om saluvagnsskatt, kalenderåret.

Med skatteperiod avses fyra kalendermånader i rad.

Med fordonsår avses den uppgift i vägtrafikregistret som anger ett fordons årsmodell eller, om sådan uppgift saknas, tillverkningsår. Om båda uppgifterna saknas i registret, avses med fordonsår det år under vilket fordonet första gången togs i bruk.

SFS 2006:473

Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatten beräknas i vissa fall. Skattevikten är för

1. traktorer och motorredskap,

 

tjänstevikten

 

2. tunga bussar, tunga lastbilar, tunga terrängvagnar och andra släpvagnar än påhängsvagnar,

 

totalvikten, dock högst den bruttovikt som fordonet får föras med på vägar som tillhör bärighetsklass 1

 

3. påhängsvagnar

 

den del av fordonets totalvikt som vilar på dess fasta axel eller fasta axlar, dock högst den bruttovikt som fordonet får föras med på vägar som tillhör bärighetsklass 1.

 

Om en tung buss, tung lastbil, tung terrängvagn eller släpvagn kan förses med två eller flera olika karosserier, beräknas skattevikten efter det karosseri som ger den högsta totalvikten för fordonet. I fråga om lastbilar som kan förses med en anordning för påhängsvagn beräknas dock skattevikten efter fordonets totalvikt med en sådan anordning.

Med skattepliktig för första gångenavses den tidpunkt då ett fordon för första gången blir skattepliktigt enligt2 kap. 1 § eller, om lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt är tillämplig, enligt 3 § den lagen.

Om ett fordon har registrerats i ett annat land än Sverige före den tidpunkt som avses i första stycket, ska i stället med skattepliktig för första gången avses den tidpunkt då fordonet för första gången har registrerats i ett annat land enligt uppgift i vägtrafikregistret.

Om det vid tillämpningen av andra stycket inte går att fastställa den tidpunkt då fordonet för första gången har registrerats i ett annat land, ska i stället med skattepliktig för första gången avses den 1 januari det år som utgör fordonsåret enligt 1 kap. 5 §.

SFS 2013:965

Uppgift om fordons utsläpp av koldioxid hämtas i vägtrafikregistret.

Om det för fordon finns uppgift om fordonets utsläpp av koldioxid vid drift med en bränsleblandning som till övervägande del består av alkohol, eller helt eller delvis med annan gas än gasol, ska den uppgiften användas. Om det finns flera sådana uppgifter ska det högsta värdet av dessa beaktas vid bestämmande av fordonsskatt.

Om det för fordon finns uppgift om fordonets utsläpp av koldioxid vid viktad/ blandad körning, ska den uppgiften användas. Om det finns flera sådana uppgifter ska det högsta värdet av dessa beaktas vid bestämmande av fordonsskatt.

Om det för andra fordon än sådana som avses i andra och tredje styckena finns flera uppgifter om fordonets utsläpp av koldioxid vid blandad körning, ska det högsta av dessa beaktas vid bestämmande av fordonsskatt.

SFS 2017:1215

Vad som sägs i denna lag om vägtrafikskatt, med undantag av bestämmelserna om användningsförbud i 6 kap. 1 §, gäller även ränta och dröjsmålsavgift.

I ärenden och mål om vägtrafikskatt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

  1. föreläggande i 37 kap. 6, 7, 9 och 10 §§,

  2. dokumentationsskyldighet i 39 kap. 3 §,

  3. Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera i 40 kap. 1–3 §§,

  4. revision i 41 kap.,

  5. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §,

  6. vitesföreläggande i 44 kap. och sådant besluts verkställbarhet i 68 kap. 1 §,

  7. bevissäkring och betalningssäkring i 45, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap., samt

  8. uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll i 47 kap. och 68 kap. 1 och 3 §§.

SFS 2011:1260

Fordonsskatt

Skatteplikt

Följande fordon är, om annat inte följer av 2 §, skattepliktiga om de är eller bör vara registrerade i vägtrafikregistret och inte är avställda eller endast tillfälligt registrerade:

  1. motorcyklar,

  2. personbilar,

  3. bussar,

  4. lastbilar,

  5. traktorer,

  6. motorredskap,

  7. tunga terrängvagnar, och

  8. släpvagnar.

Undantag från skatteplikt

Följande fordon, vars ålder, beräknad som skillnaden mellan fordonsåret och innevarande kalenderår, är trettio år eller äldre, är inte skattepliktiga (veteranfordon):

  1. motorcyklar, och

  2. bussar, lastbilar och personbilar som inte används i yrkesmässig trafik som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG 1) eller yrkestrafiklagen (2012:210) eller i taxitrafik enligt taxitrafiklagen (2012:211).

    1)

    EUT L 300, 14.11.2009, s. 51 (Celex 32009R1071).

Skattepliktiga enligt denna lag är inte heller

  1. personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar som beskattas enligt lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt,

  2. traktorer, motorredskap eller tunga terrängvagnar som hör till skatteklass II enligt 17 §,

  3. släpvagnar som dras av tunga terrängvagnar som hör till skatteklass II eller av motorredskap som hör till skatteklass II eller beskattas enligt 19 §,

  4. påhängsvagnar med en skattevikt över 3 ton om de dras uteslutande av bilar som kan drivas med dieselolja eller av traktorer som avses i 16 § 5, och

  5. släpvagnar med en skattevikt av högst 750 kilogram.

SFS 2012:222

Skatteverket skall efter ansökan från den som är skattskyldig för ett fordon besluta om befrielse från skatteplikten för fordon som används uteslutande eller så gott som uteslutande vid räddningstjänst. Befrielse från skatteplikt får dock inte medges för personbilar och inte heller för sådana bussar eller lastbilar med skåpkarosseri som har en skattevikt av högst 3 ton.

Skattskyldighet

Skattskyldig är ägaren av fordonet.

Som ägare av ett fordon anses den som är antecknad i vägtrafikregistret som ägare eller den som bör vara antecknad som ägare.

Rättsfall:

Ang. äldre motsvarighet till denna §: Fråga om verkan i efterbeskattningshänseende av ofullständig anmälan till bilregistret om äganderättsövergång R 19801:70 – Fråga, om en i bilregistret upptagen bil ej bort vara registrerad, kunde ej prövas i mål om fordonsskatt R 19821:47.

Skattens storlek

Skatteår och skatteperiod

Fordonsskatten skall betalas för ett skatteår eller, om skatten för ett fordon överstiger 3 600 kronor för ett helt år, för en skatteperiod.

För en skatteperiod är skatten en tredjedel av skatten för ett helt år.

Motorcyklar

Fordonsskatten för motorcyklar är 180 kronor för ett skatteår.

Personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2009-1468

Fordonsskatten tas ut med ett grundbelopp och i förekommande fall ett koldioxidbelopp för

  1. personbilar klass I som enligt uppgift i vägtrafikregistret är av fordonsår 2006 eller senare,

  2. personbilar klass I som är av tidigare fordonsår än 2006, men uppfyller kraven för miljöklass 2005, El eller Hybrid enligt bilaga 1 till den upphävda lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen, och

  3. personbilar klass II, lätta bussar och lätta lastbilar som blivit skattepliktiga för första gången efter utgången av år 2010.

För bilar som kan drivas med dieselolja ska, om inte annat följer av tredje stycket, summan av grundbeloppet och koldioxidbeloppet multipliceras med en bränslefaktor och ett miljötillägg tas ut.

För bilar av fordonsår 2018 eller senare som blir skattepliktiga för första gången den 1 juli 2018 eller senare och som kan drivas med dieselolja ska summan av grundbeloppet och koldioxidbeloppet adderas med ett bränsletillägg och ett miljötillägg.

SFS 2017:1215

Grundbeloppet är 360 kronor för ett skatteår.

Koldioxidbeloppet är för ett skatteår 22 kronor per gram koldioxid som fordonet vid blandad körning släpper ut per kilometer utöver 111 gram.

För fordon som är utrustade med teknik för drift med en bränsleblandning som till övervägande del består av alkohol, eller helt eller delvis med annan gas än gasol, är koldioxidbeloppet 11 kronor per gram koldioxid som fordonet vid blandad körning släpper ut per kilometer utöver 111 gram.

SFS 2017:1215

För personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar av fordonsår 2018 eller senare som blir skattepliktiga för första gången den 1 juni 2022 eller senare ska, i stället för vad som sägs i 9 § om koldioxidbeloppet, andra stycket gälla under tid som infaller under de tre första åren från det att fordonet blir skattepliktigt för första gången.

Koldioxidbeloppet är för ett skatteår summan av

  • 107 kronor per gram koldioxid som fordonet vid blandad körning släpper ut per kilometer utöver 75 gram och upp till och med 125 gram, och

  • 132 kronor per gram koldioxid som fordonet vid blandad körning släpper ut per kilometer utöver 125 gram.

Första stycket gäller inte för fordon som är utrustade med teknik för drift med en bränsleblandning som till övervägande del består av alkohol, eller helt eller delvis med annan gas än gasol.

SFS 2022:349

Bränslefaktorn är 2,37.

Bränsletillägget är produkten av 13,52 och det antal gram koldioxid som fordonet vid blandad körning släpper ut per kilometer.

Miljötillägget är

  1. 500 kronor för fordon som blivit skattepliktiga för första gången före utgången av år 2007, och

  2. 250 kronor för fordon som blivit skattepliktiga för första gången efter utgången av år 2007.

SFS 2017:1215

För personbil klass I som hör hemma i en kommun som anges i bilaga 1 till denna lag ska fordonsskatten betalas endast till den del fordonsskatten för skatteår överstiger 384 kronor.

En personbil anses höra hemma i den kommun där den skattskyldige har sin adress enligt vägtrafikregistret vid den tidpunkt som anges i 5 kap. 2 §. Första stycket tillämpas endast i samband med att fordonsskatt ska betalas enligt vad som i övrigt gäller i denna lag.

Allmän anmärkning:

Ang. Bilaga 1 se SFS 2007:1391.

SFS 2009:1469

[Upphävd g. Lag (2017:1215).]

SFS 2017:1215

Övriga skattepliktiga fordon

För följande fordon framgår fordonsskattens storlek för ett skatteår av bilaga 2 till denna lag:

  1. tunga bussar och tunga lastbilar,

  2. traktorer, motorredskap och tunga terrängvagnar, samt

  3. släpvagnar.

I fråga om EG-mobilkranar, traktorer, motorredskap och tunga terrängvagnar finns kompletterande bestämmelser i 18 och 19 §§.

Allmän anmärkning:

Ang. Bilaga 2 se SFS 2009:1467, senast ändr. g. Lag 2014:1502.

SFS 2009:1468

Skattens storlek för en del av ett skatteår eller en skatteperiod

Om ett fordon är skattepliktigt under endast en del av ett skatteår eller en skatteperiod, tas fordonsskatt ut för den tid då fordonet är skattepliktigt. Om skatteplikt föreligger under en del av en kalendermånad, tas dock skatt ut för hela månaden, om inte något annat följer av andra stycket.

I fråga om fordon för vilka fordonsskatten uppgår till minst 4 800 kronor för ett helt skatteår tas skatt ut per dag för den månad under vilken skatteplikten första gången inträder för fordonet eller skatteplikten upphör av annan anledning än avställning. Om ett sådant fordon har varit avställt och avställningstiden har omfattat minst 15 dagar eller om fordonet har gått över till en ny ägare under avställningstiden, tas skatt ut för dag under den månad då avställningen började eller upphörde. För personbilar klass II gäller, om fordonet ställs av under den tid då koldioxidbeloppet bestäms enligt 9 a §, att avställningstiden ska ha omfattat minst 4 dagar i stället för minst 15 dagar.

För en kalendermånad utgör fordonsskatten en tolftedel och för en dag 1/360 av skatten för ett helt år.

SFS 2020:1063

Skattens storlek när ett fordons beskaffenhet eller användning ändras

Om ett fordons beskaffenhet ändras så att fordonsskatt skall tas ut med ett högre belopp än tidigare, tas den högre skatten ut från och med den kalendermånad under vilken registreringsbesiktning med anledning av ändringen skedde eller senast skulle ha skett. Om ändringen medför att fordonsskatt skall tas ut med ett lägre belopp än tidigare, tas den lägre skatten ut från och med kalendermånaden efter den under vilken registreringsbesiktning med anledning av ändringen skedde.

Om ett fordons användning ändras så att fordonsskatt skall tas ut med ett högre belopp än tidigare, tas den högre skatten ut från och med den kalendermånad då ändringen skedde. Om ändringen medför att fordonsskatt skall tas ut med ett lägre belopp än tidigare, tas den lägre skatten ut från och med kalendermånaden efter den då ändringen skedde.

Särskilt om beskattningen av EG-mobilkranar, traktorer, motorredskap och tunga terrängvagnar

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2009-0228

Indelning i skatteklasser

Traktorer, vissa motorredskap samt tunga terrängvagnar delas i skattehänseende in i skatteklass I och skatteklass II.

Till skatteklass I hör

  1. traktorer som har en tjänstevikt över 2 ton och som används för transport på andra vägar än enskilda, om inte något annat följer av bestämmelserna i 17 §,

  2. motorredskap som har en tjänstevikt över 2 ton och som används för transport av gods på andra vägar än enskilda, om transporterna inte är begränsade till sådana som anges i 17 §,

  3. tunga terrängvagnar som används för transport av gods på andra vägar än enskilda, om transporterna inte är begränsade till sådana som anges i 17 § första stycket 1, 2 a, 2 b eller 2 d,

  4. en till traktor eller till motorredskap klass II ombyggd bil, och

  5. traktorer som är särskilt konstruerade för att användas för på- och avlastning av påhängsvagnar inom hamn- och terminalområden eller andra liknande områden.

Till skatteklass II hör sådana traktorer som avses i 16 § 1, om traktorerna

  1. uteslutande eller så gott som uteslutande används för transport av produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske, under förutsättning, när det gäller skogsbruk, att lasten sammanlagt inte överstiger 15 ton, eller

  2. används endast för transporter som är begränsade till

    a) transport av endast traktorn med förare,

    b) godstransport vid passage över en väg,

    c) transport av gods som är lastat på traktorn,

    d) transport vid färd till eller från en arbetsplats, ett försäljningsställe eller dylikt av redskap som skall drivas med traktorn eller av sådant gods som behövs för driften av traktorn eller redskapet eller som behövs för dess förare.

Till skatteklass II hör också

  1. traktorer och tunga terrängvagnar som inte hör till skatteklass I, och

  2. motorredskap som, utan att höra till skatteklass I enligt 16 § 4, har en tjänstevikt som inte överstiger 2 ton.

Skattens storlek i vissa fall

Om en traktor som hör till skatteklass II tillfälligt skall användas på sådant sätt som avses i 16 § 1, skall fordonsskatten tas ut på det sätt som framgår av C 1 i bilaga 2 till denna lag.

Om en tung terrängvagn som hör till skatteklass II tillfälligt skall användas på sådant sätt som avses i 16 § 3, skall fordonsskatten tas ut på det sätt som framgår av C 3 i bilaga 2 till denna lag.

Fordonsskatten enligt denna paragraf skall vid varje tillfälle betalas för en tidsperiod på 15 dagar.

Hänvisad författning:

Se anm. vid 12 §.

Ett motorredskap som inte hör till skatteklass I eller skatteklass II och en EG-mobilkran beskattas på det sätt som framgår av C 2 i bilaga 2 till denna lag.

Allmän anmärkning:

Se anm. vid 12 §.

SFS 2009:228

Nedsättning av eller befrielse från fordonsskatt i vissa fall

Skatteverket skall efter ansökan av den som är skattskyldig för ett fordon besluta om nedsättning av eller befrielse från fordonsskatt i fråga om fordon som

  1. uteslutande skall användas på sådana öar som saknar bro- eller färjeförbindelser och helt eller nästan helt saknar vägar som bekostas av allmänna medel, eller

  2. varaktigt har förts ut ur Sverige.

Ett beslut enligt första stycket 2 får avse skatt för tid efter det att fordonet har registrerats i ett annat land eller för tid under vilken skatt eller avgift för trafik med eller innehav av fordonet har tagits ut även i ett annat land än Sverige.

Om det finns synnerliga skäl skall Skatteverket, självmant eller efter ansökan av den som är skattskyldig för ett fordon, även i annat fall än som avses i 20 § besluta om nedsättning av eller befrielse från fordonsskatt.

Rättsfall:

Äldre rätt: Befrielse medgavs för tid före den dag då ansökan kom in R 1987:40.

Ett beslut enligt 20 eller 21 § får förenas med särskilda villkor

Saluvagnsskatt

Skatteplikt

Motorcyklar och bilar samt släpvagnar med skattevikt över 750 kilogram är skattepliktiga för saluvagnsskatt om de får användas med stöd av en saluvagnslicens som har meddelats enligt lagen (2019:370) om fordons registrering och användning.

SFS 2019:375

Skattskyldighet

Skattskyldig är den för vilken saluvagnslicensen har meddelats.

Skattens storlek

Saluvagnsskatt skall för ett helt skatteår betalas för varje fordon som den skattskyldige samtidigt önskar använda med stöd av licensen. Skatten per fordon uppgår för ett helt skatteår till

  1. 125 kronor för motorcyklar,

  2. 715 kronor för bilar, och

  3. 200 kronor för släpvagnar.

Om skatteplikt gäller under endast en del av ett skatteår, tas saluvagnsskatt ut för den del av året som återstår när skatteplikten börjar gälla. Om skatteplikt gäller under en del av en kalendermånad, tas dock skatt ut för hela månaden.

Beskattningsbeslut

Beslut om vägtrafikskatt

Vägtrafikskatt beslutas av Transportstyrelsen genom automatiserad behandling med stöd av uppgifter i vägtrafikregistret.

Om skatt som har beslutats enligt första stycket har blivit uppenbart oriktig på grund av misstag vid den automatiserade behandlingen, ska Transportstyrelsen rätta beslutet.

Bestämmelserna i 36–39 §§ förvaltningslagen (2017:900) om rättelse och ändring av beslut tillämpas inte i fråga om Transportstyrelsens beslut enligt första stycket.

SFS 2018:824

Beslut som kan omprövas

Äldre rätt:1:6, 1:39, 1:17, 1:70, 1:12 och 64. SFS2006-0227

Skatteverket skall ompröva ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för betalning eller återbetalning av vägtrafikskatt, om den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl.

Av 7 kap. 1 och 4 §§ följer att omprövning skall göras när den skattskyldige har överklagat ett beslut.

Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats, får Skatteverket besluta i frågan på det sätt och inom den tid som gäller för omprövning.

Om en fråga som avses i 2 § har avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol, får Skatteverket inte ompröva frågan.

Trots bestämmelsen i första stycket får en fråga som har avgjorts av en förvaltningsrätt eller kammarrätt genom beslut som fått laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett avgörande av Högsta förvaltningsdomstolen som har meddelats efter beslutet.

SFS 2010:1505

Omprövning på initiativ av den skattskyldige

En begäran om omprövning skall, om inte något annat följer av andra eller tredje stycket, ha kommit in till Skatteverket senast tredje året efter utgången av det kalenderår under vilket skatteåret eller skatteperioden har gått ut.

Även efter den tid som anges i första stycket får omprövning begäras av ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om den skattskyldige gör sannolikt att han eller hon inte inom 60 dagar före utgången av denna tid har fått kännedom om beslutet eller om ett skattebesked eller en annan handling som innehåller uppgift om vad som skall betalas. Begäran skall ha kommit in inom 60 dagar från den dag då den skattskyldige fick sådan kännedom.

Om den skattskyldige vill begära omprövning av ett beslut enligt 1 § på den grunden att fordonet före den tidpunkt som är avgörande för skattskyldigheten har gått över till en ny ägare, skall framställningen göras hos Skatteverket senast 60 dagar efter den dag då skatten senast skulle ha betalats. Om den skattskyldige har fått ett krav på skatten först sedan den skulle ha betalats, räknas dock tiden från mottagningsdagen.

Omprövning på initiativ av Skatteverket

Om Skatteverket självmant omprövar ett beslut, får omprövningsbeslut som är till fördel för den skattskyldige meddelas senast tredje året efter utgången av det kalenderår under vilket skatteåret eller skatteperioden har gått ut.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter denna tid, om det av material som är tillgängligt för Skatteverket framgår att ett beskattningsbeslut är felaktigt.

Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får inte meddelas senare än under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket skatteåret eller skatteperioden har gått ut, utom i de fall som avses i 6 §.

Efterbeskattning

Förutsättningar för efterbeskattning

Skatteverket får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 5 § under de förutsättningar och på det sätt som anges i 7–9 §§ (efterbeskattning).

Efterbeskattning får ske, om ett beskattningsbeslut blivit felaktigt eller inte har fattats på grund av att den skattskyldige

  1. har använt ett fordon i strid mot vad som är föreskrivet om registrering eller avställning av fordon,

  2. inte har lämnat föreskriven anmälan till Transportstyrelsen om ändrad användning av fordonet,

  3. har lämnat någon oriktig uppgift i en anmälan eller i en ansökan till Transportstyrelsen eller Skatteverket eller annars under förfarandet till ledning för beskattningen,

  4. inte har registreringsbesiktigat fordonet i föreskriven ordning efter en sådan ändring som avses i 2 kap. 14 §, eller

  5. har lämnat någon oriktig uppgift i ett mål vid domstol om betalning eller återbetalning av vägtrafikskatt.

En uppgift skall anses vara oriktig, om det klart framgår att den är felaktig eller att den skattskyldige har utelämnat en uppgift till ledning för beskattningen som han eller hon har varit skyldig att lämna. En uppgift skall dock inte anses vara oriktig, om uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut. En uppgift skall inte heller anses vara oriktig, om uppgiften är så orimlig att den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

Rättsfall:

Äldre rätt:H 1998:705 anm. vid 6:4.

SFS 2008:1384

Efterbeskattning får inte ske, om det skattebelopp som den avser är att anse som ringa eller om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt. Om prövningen beträffande fordonsskatt avser flera skatteperioder för samma skatteår, skall frågan om skattebeloppet är att anse som ringa bedömas med hänsyn till det sammanlagda beloppet för perioderna.

Tidsfrister för efterbeskattning

Skatteverkets beslut om efterbeskattning ska, om inte något annat följer av andra eller tredje stycket, meddelas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket skatteåret eller skatteperioden har gått ut.

Beslut om efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i ett omprövningsärende eller i ett mål om betalning eller återbetalning av vägtrafikskatt får meddelas efter den tid som anges i första stycket, men senast ett år från utgången av den månad då Skatteverkets eller domstolens beslut i ärendet eller målet fått laga kraft.

Vid efterbeskattning gäller i övrigt bestämmelserna i 66 kap. 29 och 32–34 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244). Om den skattskyldige har avlidit, ska efterbeskattningen påföras dödsboet.

SFS 2011:1260

Gemensam bestämmelse om beskattningsbeslut

Om vägtrafikskatten inte kan bestämmas tillförlitligt med ledning av uppgifter i vägtrafikregistret eller med stöd av en verkställd utredning, skall den beräknas efter skälig grund.

Betalning av vägtrafikskatt

Hur vägtrafikskatten skall betalas

Vägtrafikskatten skall betalas genom att sättas in på ett särskilt konto för skatteinbetalningar enligt denna lag. Betalningen anses ha skett den dag då den har bokförts på kontot.

Vem som skall betala och betalningstider

Fordonsskatt

Om inte något annat följer av andra eller tredje stycket, skall fordonsskatten betalas av den som enligt 2 kap. 4 § är skattskyldig för fordonet vid ingången av den månad under vilken skatten enligt 3 § skall betalas eller skulle ha betalats.

När ett fordon blir skattepliktigt skall fordonsskatten betalas av den som var skattskyldig när skatteplikten började gälla. Om en sådan ändring som avses i 2 kap. 14 § sker, skall fordonsskatten betalas av den som var skattskyldig när registreringsbesiktning med anledning av ändringen skedde eller senast skulle ha skett eller, i fråga om ändrad användning av fordonet, när användningen ändrades.

Fordonsskatt som fastställs genom ett beslut om efterbeskattning skall betalas av den som var skattskyldig under den tid skatten avser.

Fordonsskatten för ett skatteår eller en skatteperiod skall betalas under månaden före ingången av skatteåret eller skatteperioden (betalningsmånaden).

Om fordonet har blivit skattepliktigt efter ingången av den månad som avses i första stycket, skall fordonsskatten betalas senast tre veckor efter det att skatteplikten började gälla.

Om fordonsskatt i det fall som avses i andra stycket skall betalas för högst en kalendermånad under skatteåret eller skatteperioden, skall fordonsskatt för närmast följande skatteår eller skatteperiod betalas samtidigt.

Hänvisad författning:

Se VägtrafikskatteF (2006:242)6–9 §§ efter denna lag.

Om skatten enligt 2 kap. 14 § skall tas ut med ett högre belopp än tidigare, skall skatten betalas

  1. vid ändring av fordonets beskaffenhet, senast tre veckor efter utgången av den kalendermånad under vilken registreringsbesiktningen skedde eller senast skulle ha skett, och

  2. vid ändring av fordonets användning, senast tre veckor efter den dag då ändringen skedde.

Tillkommande fordonsskatt enligt 13 § skall betalas senast 30 dagar efter det att skatteändringen har trätt i kraft.

Om en traktor eller tung terrängvagn som hör till skatteklass II tillfälligt skall användas på sådant sätt som avses i 2 kap. 16 § 1 eller 16 § 3, skall fordonsskatten enligt 2 kap. 18 § betalas inom tre veckor efter det att användningen anmäldes.

Saluvagnsskatt

Saluvagnsskatt skall betalas senast tre veckor efter det att saluvagnslicens har meddelats.

Om skattskyldighet gäller vid ingången av december månad, skall skatten betalas före ingången av det skatteår som skatten avser.

Hänvisad författning:

Se VägtrafikskatteF (2006:242)10 och 11 §§ efter denna lag.

Gemensam bestämmelse om betalningstider

Vägtrafikskatt som har fastställts genom beslut om omprövning enligt 4 kap. skall betalas inom 30 dagar från beslutsdagen.

Anstånd med betalning av skatt

Anstånd vid omprövning eller överklagande

Skatteverket får bevilja anstånd med betalning av vägtrafikskatt om

  1. den skattskyldige har begärt omprövning av eller har överklagat ett beskattningsbeslut och det är tveksamt om betalningsskyldighet kommer att gälla, eller

  2. det i andra fall kan antas att den skattskyldige kommer att bli helt eller delvis befriad från skatten.

Bestämmelserna i 65 kap. 4 § första stycket och 7 § skatteförfarandelagen (2011:1244) om kostnadsränta vid anstånd ska då tillämpas.

Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning eller med anledning av överklagandet.

SFS 2011:1260

Anstånd i övriga fall

Om det finns synnerliga skäl, skall Skatteverket bevilja anstånd med att betala vägtrafikskatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i 8 §.

Gemensamma bestämmelser om anstånd

En ansökan om anstånd med att betala vägtrafikskatt skall ges in till Skatteverket.

Om de förhållanden som ligger till grund för anstånd har förändrats väsentligt sedan anstånd beviljats eller om det finns andra särskilda skäl, får beslutet om anstånd omprövas.

Återbetalning samt betalning av tillkommande skatt i vissa fall

Om skatteplikten för fordonsskatt för ett fordon upphör under tid för vilken skatt har betalats, skall den överskjutande skatten återbetalas till den som var skattskyldig när skatteplikten upphörde.

Om skatten i det fall som avses i 2 kap. 14 § sänks, skall den överskjutande skatten återbetalas till den som var skattskyldig när registreringsbesiktning med anledning av ändringen skedde eller, om sänkningen beror av ändrad användning, när användningen ändrades.

Om skatteplikt för saluvagnsskatt upphör under tid för vilken skatt har betalats, skall överskjutande belopp efter ansökan återbetalas till den skattskyldige sedan utlämnad saluvagnsskylt har återställts.

Om fordonsskatten för ett fordon på grund av ändring i denna lag skall tas ut med ett annat belopp än tidigare och fordonsskatt har beslutats för tiden efter ikraftträdandet enligt äldre bestämmelser, skall tillkommande skattebelopp betalas för tiden från och med dagen för ändringen till utgången av skatteåret eller, om fordonsskatt har beslutats för en skatteperiod, till utgången av skatteperioden. För samma tid skall överskjutande skattebelopp som har betalats återbetalas.

Den som är skattskyldig vid ikraftträdandet av lagändringen skall betala tillkommande skattebelopp och är berättigad till återbetalning av överskjutande skattebelopp.

Om skatt som enligt 12 och 13 §§ skall återbetalas inte har betalats skall den utestående skatten sättas ned.

Fordonsskatt enligt beslut som anges i 13 § behöver inte betalas om den understiger 200 kronor. Återbetalning skall inte göras av belopp som understiger 100 kronor.

Om en lastbil eller en släpvagn har transporterats på järnväg inom Sverige skall Skatteverket, om förutsättningarna i andra stycket är uppfyllda, efter ansökan besluta att hela eller halva den fordonsskatt som har betalats för fordonet för det skatteår då transporten har ägt rum skall återbetalas.

Skatten återbetalas

  1. helt, om fordonet har transporterats på järnväg sammanlagt minst 120 dygn under skatteåret, och

  2. med hälften, om fordonet har transporterats på järnväg under minst 60 dygn men mindre än 120 dygn.

Berättigad till återbetalning enligt 15 § är den som är skattskyldig för fordonet vid utgången av skatteåret eller, om skatteplikten för fordonet har upphört dessförinnan av någon annan anledning än avställning, den som då var skattskyldig för fordonet.

Ansökan om återbetalning prövas endast om den har kommit in till Skatteverket inom fyra månader efter skatteårets utgång. För Skatteverkets beslut tillämpas 4 kap. 2 §.

Dröjsmålsavgift

En avgift (dröjsmålsavgift) ska tas ut för varje fordon där vägtrafikskatt inte betalas inom den tid och i den ordning som har bestämts enligt denna lag.

Om anstånd med betalning av skatten har beviljats enligt 8 eller 9 §, ska dröjsmålsavgift tas ut endast på det skattebelopp som inte har betalats senast vid anståndstidens slut.

Skatteverket får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.

I övrigt gäller bestämmelserna i 1–5 och 7 §§ lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.

SFS 2008:186

Effekter av att skatt inte har betalats

Förbud att använda fordon på grund av att skatt inte har betalats

Ett skattepliktigt fordon får inte användas, om fordonsskatten inte har betalats inom den tid som har bestämts enligt denna lag. Användningsförbudet gäller till dess skatten har betalats.

Fordonet får dock användas, om det är fråga om

  1. skatt som avser tid före det närmast föregående skatteåret,

  2. skatt som en tidigare ägare av fordonet är skyldig att betala och som har fastställts genom beslut om efterbeskattning enligt 4 kap. 6 § eller avser ytterligare skatt som har beslutats efter ägarbytet, eller

  3. skatt för vilken anstånd med betalningen gäller.

Om det finns särskilda skäl, skall Skatteverket medge att ett visst fordon får användas trots bestämmelserna i första stycket.

Om ett fordon har sålts vid en exekutiv försäljning, av ett konkursbo eller enligt lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall får det användas av den nya ägaren även om fordonsskatt, som en tidigare ägare är skattskyldig för, inte har betalats. Detsamma gäller för fordon som tillhör ett konkursbo i fråga om skatt som konkursgäldenären eller en tidigare ägare är skattskyldig för.

SFS 2022:1233

Användning av fordon trots att skatt inte har betalats

Omhändertagande av registreringsskyltar

Om ett fordon används i strid mot 1 § och två månader har gått från den dag, då den skatt som har föranlett användningsförbudet senast skulle ha betalats, ska en polisman eller bilinspektör ta hand om fordonets registreringsskyltar.

En polisman eller bilinspektör ska ta hand om registreringsskyltarna även på ett avställt fordon, om förutsättningarna för en sådan åtgärd skulle ha förelegat enligt första stycket, om fordonet hade varit skattepliktigt.

Den polisman eller bilinspektör som har tagit hand om fordonets registreringsskyltar får medge att fordonet förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller uppställningsplats.

Hänvisad författning:

Se VägtrafikskatteF (2006:242)12 och 13 §§ efter denna lag.

SFS 2014:1413

Ansvarsbestämmelser

En fordonsägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder fordonet eller låter det användas i strid mot 1 § sedan fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 3 §, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Första stycket gäller även när ett avställt fordon används, om fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 3 §, och användningsförbud skulle ha gällt för fordonet enligt 1 §, om fordonet hade varit skattepliktigt.

En fordonsägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder fordonet eller låter det användas på något annat sätt i strid mot 1 § döms till penningböter.

Hänvisad författning:

Se VägtrafikskatteF (2006:242)4 § efter denna lag.

Rättsfall:

Äldre rätt: Ej ansvar enl. denna § för brukande av personbil, som väl varit avställd men inte efterbeskattad H 1998:705.

Den som uppsåtligen använder någon annans fordon utan lov döms i ägarens ställe enligt 4 §. Detsamma gäller den som innehar fordonet med nyttjanderätt och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar någon annan förare än den ägaren utsett.

Hänvisad författning:

Se anm. vid 4 §.

Bestämmelserna i 4 § gäller även föraren, om han eller hon kände till att fordonet inte fick användas. Detta gäller dock inte när fordonet provkörs vid kontroll, prövning, tillsyn eller haveriundersökning enligt 3 kap. 4 § fordonslagen (2002:574).

Hänvisad författning:

Se anm. vid 4 §.

Ansvarsbestämmelserna för ägare eller användare av fordon skall i fråga om fordon som tillhör eller används av staten eller kommun tillämpas på förarens närmaste förman. Om denne har gjort vad som ankommer på honom eller henne för att hindra att ett brott mot lagen begås men sker detta ändå på grund av en överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas ansvarsbestämmelserna i stället på den överordnade.

I fråga om fordon som tillhör eller används av dödsbo, aktiebolag, ekonomisk förening eller annan juridisk person, skall ansvarsbestämmelserna tillämpas på den eller dem som har rätt att företräda den juridiska personen. Om Transportstyrelsen på begäran av en juridisk person godtagit en viss fysisk person som bärare av ägares ansvar, skall dock bestämmelserna i stället gälla denne.

Hänvisad författning:

Se anm. vid 4 §.

SFS 2008:1384

Överklagande

Överklagbara beslut

Beslut enligt denna lag får, utom i de fall som avses i andra stycket, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige och av det allmänna ombudet hos Skatteverket om inte något annat följer av andra föreskrifter. Transportstyrelsens beslut om vägtrafikskatt genom automatiserad behandling med stöd av 4 kap. 1 § får dock överklagas av den skattskyldige först när beslutet har omprövats av Skatteverket enligt 4 kap. 2 §. En skattskyldigs överklagande av ett sådant beslut innan beslutet har omprövats ska anses som en begäran om omprövning.

Beslut om revision får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Hänvisad författning:

Ang. 1 st. se Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar14 § under FörvProc.

SFS 2011:1260

Om det är den skattskyldige som överklagar, ska Skatteverket vara den skattskyldiges motpart sedan handlingarna i målet överlämnats till förvaltningsrätten. Om det allmänna ombudet hos Skatteverket överklagar, tilllämpas dock bestämmelserna i 67 kap. 11 § andra stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

Det allmänna ombudet får föra talan till den skattskyldiges förmån. Ombudet har då samma behörighet som den skattskyldige.

SFS 2011:1260

Den skattskyldiges överklagande

Den skattskyldiges överklagande skall, om inte något annat följer av andra stycket, ha kommit in till Skatteverket senast tredje året efter utgången av det kalenderår under vilket skatteåret eller skatteperioden har gått ut. Om beslutet har meddelats efter den 30 september tredje året efter utgången av det kalenderår under vilket skatteåret eller skatteperioden har gått ut och den skattskyldige har fått del av beslutet efter utgången av november samma år, eller om beslutet avser efterbeskattning, får överklagandet dock komma in inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Om en part har överklagat ett beslut om fastställande av skatt eller om efterbeskattning, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten gällande tiden för överklagande har gått ut. Ett sådant överklagande skall ha kommit in inom två veckor från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha skett. Om det första överklagandet förfaller av någon anledning, förfaller också det senare.

Vid en begäran om omprövning av Transportstyrelsens automatiserade beslut enligt 4 kap. 1 § gäller 67 kap. 19–21 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244).

Vid överklagande av Skatteverkets omprövningsbeslut enligt 4 kap. 2 § gäller 67 kap. 19–22 §§ skatteförfarandelagen.

SFS 2011:1260

Det allmänna ombudets överklagande

Det allmänna ombudets överklagande skall ha kommit in till Skatteverket inom den tidsfrist som enligt 4 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av Skatteverket eller efter sådan tid men inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Om ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning överklagas och det begärs ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades.

Förfarandet vid överklagande

Vid överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut tillämpas 67 kap. 29 och 30 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244).

Rättsfall:

Lagen 2013:108, med ikraftträdande 1 juli s.å., innehåller även:

2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

SFS 2013:108

Övriga bestämmelser

Avrundning

Belopp som avser skatt enligt denna lag skall avrundas till närmaste lägre hela krontal.

Om det till följd av ett skattebeslut uppkommer ett skattebelopp under 50 kronor, bortfaller beloppet och behöver inte betalas in till staten. Sådant belopp återbetalas inte heller.

Avräkning

Vid återbetalning av vägtrafikskatt ska räknas av

  1. sådan vägtrafikskatt som är förfallen till betalning och som inte har betalats, och

  2. sådana avgifter för registrering enligt vägtrafikdatalagen (2019:369) som ska betalas i samband med betalning av vägtrafikskatt.

I fråga om avräkningen ska bestämmelserna i 4 kap. 1–5 och 10 §§ och i 7 kap. tillämpas på motsvarande sätt.

SFS 2019:375

Verkställighet

En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att betala den vägtrafikskatt som omprövningen eller överklagandet avser.

Om vägtrafikskatt inte betalas i rätt tid, skall den lämnas för indrivning. Sådan får dock inte begäras för ett belopp som omfattas av anstånd. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken.

Bilaga 1

Förteckning över kommuner som avses i 2 kap. 11 §

Norrbottens län: Arjeplogs, Arvidsjaurs, Gällivare, Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Älvsbyns, Överkalix och Övertorneå kommuner.

Västerbottens län: Bjurholms, Dorotea, Lycksele, Malå, Norsjö, Sorsele, Storumans, Vilhelmina, Vindelns, Vännäs och Åsele kommuner.

Jämtlands län: Bergs, Bräcke, Härjedalens, Krokoms, Ragunda, Strömsunds och Åre kommuner.

Västernorrlands län: Sollefteå och Ånge kommuner.

Gävleborgs län: Ljusdals kommun.

Dalarnas län: Malung-Sälens, Vansbro och Älvdalens kommuner.

Värmlands län: Torsby kommun.

SFS 2007:1391

Bilaga 2

Fordonsskatt

Fordonsslag

Skattevikt, kilogram

Skatt, kronor

 
 
 

grundbelopp

tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen

A

 

Tunga bussar

 
 
 
 

1.

 

Tunga bussar som inte kan drivas med dieselolja samt tunga elhybridbussar

 

3 501–

 

984

 

 

2.

 

Tunga bussar som kan drivas med dieselolja utom tunga elhybridbussar

 
 
 
 

2.1 med två hjulaxlar

 

3 501–3 999

 

2 510

 

 

4 000–4 999

 

2 615

 

 

5 000–5 999

 

2 825

 

 

6 000–6 999

 

3 089

 

 

7 000–7 999

 

3 329

 

 

8 000–8 999

 

3 569

 

 

9 000–9 999

 

3 809

 

 

10 000–10 999

 

4 037

 

 

11 000–11 999

 

4 797

 

 

12 000–12 999

 

5 574

 

 

13 000–13 999

 

6 292

 

 

14 000–14 999

 

8 949

 

 

15 000–15 999

 

12 575

 

 

16 000–16 999

 

13 769

 

 

17 000–17 999

 

16 622

 

 

18 000–18 999

 

18 932

 

 

19 000–

 

23 532

 

 

2.2 med tre hjulaxlar

 

3 501–3 999

 

2 315

 

 

4 000–4 999

 

2 415

 

 

5 000–5 999

 

2 615

 

 

6 000–6 999

 

2 819

 

 

7 000–7 999

 

3 009

 

 

8 000–8 999

 

3 199

 

 

9 000–9 999

 

3 389

 

 

10 000–10 999

 

3 579

 

 

11 000–11 999

 

3 769

 

 

12 000–12 999

 

4 011

 

 

13 000–13 999

 

4 221

 

 

14 000–14 999

 

5 871

 

 

15 000–15 999

 

7 521

 

 

16 000–16 999

 

9 171

 

 

17 000–17 999

 

10 146

 

 

18 000–18 999

 

10 402

 

 

19 000–19 999

 

10 444

 

 

20 000–20 999

 

10 485

 

 

21 000–21 999

 

12 462

 

 

22 000–22 999

 

13 641

 

 

23 000–23 999

 

14 471

 

 

24 000–24 999

 

15 777

 

 

25 000–25 999

 

16 457

 

 

26 000–26 999

 

17 137

 

 

27 000–27 999

 

19 537

 

 

28 000–28 999

 

21 937

 

 

29 000–

 

24 337

 

 

2.3 med fyra eller flera hjulaxlar

 

3 501–3 999

 

2 315

 

 

4 000–4 999

 

2 415

 

 

5 000–5 999

 

2 615

 

 

6 000–6 999

 

2 819

 

 

7 000–7 999

 

3 009

 

 

8 000–8 999

 

3 199

 

 

9 000–9 999

 

3 389

 

 

10 000–10 999

 

3 579

 

 

11 000–11 999

 

3 769

 

 

12 000–12 999

 

4 010

 

 

13 000–13 999

 

4 251

 

 

14 000–14 999

 

4 492

 

 

15 000–15 999

 

5 492

 

 

16 000–16 999

 

6 492

 

 

17 000–17 999

 

8 074

 

 

18 000–18 999

 

9 074

 

 

19 000–19 999

 

9 152

 

 

20 000–20 999

 

10 052

 

 

21 000–21 999

 

10 952

 

 

22 000–22 999

 

11 852

 

 

23 000–23 999

 

12 752

 

 

24 000–24 999

 

13 667

 

 

25 000–25 999

 

14 990

 

 

26 000–26 999

 

16 313

 

 

27 000–27 999

 

17 636

 

 

28 000–28 999

 

18 959

 

 

29 000–29 999

 

20 282

 

 

30 000–30 999

 

21 605

 

 

31 000–31 999

 

22 928

 

 

32 000–

 

24 251

 

 

B

 

Tunga lastbilar

 
 
 
 

1.

 

Tunga lastbilar som inte kan drivas med dieselolja

 

3 501–

 

984

 

 

2.

 

Tunga lastbilar som kan drivas med dieselolja

 
 
 
 

2.1 med anordning för påhängsvagn, med två hjulaxlar,

 
 
 
 

2.1.1 inte vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

 

3 501–5 999

 

3 094

 

 

6 000–6 999

 

3 426

 

 

7 000–7 999

 

5 413

 

 

8 000–8 999

 

6 430

 

 

9 000–9 999

 

8 429

 

 

10 000–10 999

 

8 857

 

 

11 000–11 999

 

11 775

 

 

12 000–12 999

 

13 365

 

 

13 000–13 999

 

16 875

 

 

14 000–

 

17 737

 

 

2.1.2 vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

 

7 000–7 999

 

1 727

 

 

8 000–8 999

 

2 084

 

 

9 000–10 999

 

3 423

 

 

11 000–12 999

 

4 751

 

 

13 000–

 

7 213

 

 

2.2 med anordning för påhängsvagn, med tre eller flera hjulaxlar,

 
 
 
 

2.2.1 inte vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

 

3 501–4 999

 

2 669

 

 

5 000–5 999

 

2 826

 

 

6 000–6 999

 

3 525

 

 

7 000–7 999

 

8 453

 

 

8 000–8 999

 

11 021

 

 

9 000–9 999

 

11 811

 

 

10 000–10 999

 

15 676

 

 

11 000–11 999

 

16 476

 

 

12 000–12 999

 

17 486

 

 

13 000–13 999

 

18 496

 

 

14 000–14 999

 

19 506

 

 

15 000–

 

20 015

 

 

2.2.2 vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för tunga fordon

 

7 000–17 999

 

4 638

 

 

18 000–19 999

 

6 416

 

 

20 000–

 

9 491

 

 

2.3 med annan draganordning än anordning för påhängsvagn, med två hjulaxlar,

 
 
 
 

2.3.1 inte vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

 

3 501–8 999

 

2 420

 

 

9 000–9 999

 

2 547

 

 

10 000–10 999

 

2 821

 

 

11 000–11 999

 

3 801

 

 

12 000–12 999

 

4 781

 

 

13 000–13 999

 

5 261

 

 

14 000–14 999

 

5 937

 

 

15 000–15 999

 

6 480

 

 

16 000–16 999

 

8 210

 

 

17 000–

 

9 908

 

 

2.3.2 vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

 

7 000–

 

300

 

 

2.4 med annan draganordning än anordning för påhängsvagn, med tre eller flera hjulaxlar,

 
 
 
 

2.4.1 inte vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

 

3 501–11 999

 

2 232

 

 

12 000–12 999

 

3 041

 

 

13 000–13 999

 

3 811

 

 

14 000–14 999

 

4 581

 

 

15 000–15 999

 

5 351

 

 

16 000–16 999

 

6 711

 

 

17 000–17 999

 

7 571

 

 

18 000–18 999

 

8 943

 

 

19 000–19 999

 

10 451

 

 

20 000–

 

11 024

 

 

2.4.2 vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

 

7 000–

 

500

 

 

2.5 utan draganordning, med två hjulaxlar,

 
 
 
 

2.5.1 inte vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

 

3 501–8 999

 

2 420

 

 

9 000–9 999

 

2 547

 

 

10 000–10 999

 

2 821

 

 

11 000–11 999

 

3 801

 

 

12 000–12 999

 

4 781

 

 

13 000–13 999

 

5 261

 

 

14 000–14 999

 

5 937

 

 

15 000–15 999

 

6 480

 

 

16 000–16 999

 

8 210

 

 

17 000–

 

9 908

 

 

2.5.2 vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

 

12 000–12 999

 

317

 

 

13 000–13 999

 

879

 

 

14 000–14 999

 

1 236

 

 

15 000–

 

2 799

 

 

2.6 utan draganordning, med tre hjulaxlar,

 
 
 
 

2.6.1 inte vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

 

3 501–11 999

 

2 232

 

 

12 000–12 999

 

3 041

 

 

13 000–13 999

 

3 811

 

 

14 000–14 999

 

4 581

 

 

15 000–15 999

 

5 351

 

 

16 000–16 999

 

6 711

 

 

17 000–17 999

 

7 571

 

 

18 000–18 999

 

8 943

 

 

19 000–19 999

 

10 451

 

 

20 000–

 

11 024

 

 

2.6.2 vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

 

12 000–16 999

 

552

 

 

17 000–18 999

 

1 134

 

 

19 000–20 999

 

1 471

 

 

21 000–22 999

 

2 268

 

 

23 000–

 

3 525

 

 

2.7 utan draganordning, med fyra eller flera hjulaxlar,

 
 
 
 

2.7.1 inte vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

 

3 501–11 999

 

2 232

 

 

12 000–12 999

 

3 041

 

 

13 000–13 999

 

3 811

 

 

14 000–14 999

 

4 581

 

 

15 000–15 999

 

5 351

 

 

16 000–16 999

 

6 711

 

 

17 000–17 999

 

7 571

 

 

18 000–18 999

 

8 943

 

 

19 000–19 999

 

10 451

 

 

20 000–

 

11 024

 

 

2.7.2 vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

 

12 000–16 999

 

552

 

 

17 000–18 999

 

1 134

 

 

19 000–22 999

 

1 471

 

 

23 000–24 999

 

1 492

 

 

25 000–26 999

 

2 329

 

 

27 000–28 999

 

3 698

 

 

29 000–

 

5 486

 

 

C

 

EG-mobilkranar, traktorer, motorredskap och tunga terrängvagnar

 
 
 
 

1.

 

Traktorer och motorredskap som hör till skatteklass I

 

0–1 300

 

370

 

0

 

1 301–3 000

 

425

 

55

 

3 001–7 000

 

1 360

 

95

 

7 001–

 

5 160

 

168

 

2.

 

Motorredskap som inte beskattas enligt punkt 1 och mobilkranar

 

2 001–

 

1 000

 

0

 

3.

 

Tunga terrängvagnar som hör till skatteklass I

 
 
 
 

3.1 med två hjulaxlar

 

2 001–6 000

 

300

 

35

 

6 001–14 000

 

1 700

 

70

 

14 001–

 

7 300

 

200

 

3.2 med tre eller flera hjulaxlar

 

2 001–6 000

 

300

 

30

 

6 001–14 000

 

1 500

 

50

 

14 001–18 000

 

5 500

 

130

 

18 001–

 

10 700

 

170

 

D

 

Släpvagnar

 
 
 
 

1.

 

Släpvagnar med skattevikt över 750 men högst 3 000 kilogram

 

751–2 000

 

360

 

0

 

2 001–3 000

 

380

 

21

 

2.

 

Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dras av en bil som inte kan drivas med dieselolja,

 
 
 
 

2.1 med en hjulaxel

 

3 001–

 

580

 

11

 

2.2 med två hjulaxlar

 

3 001–13 000

 

580

 

9

 

13 001–

 

1 480

 

0

 

2.3 med tre eller flera hjulaxlar

 

3 001–13 000

 

580

 

6

 

13 001–

 

1 180

 

0

 

3.

 

Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dras av en bil som kan drivas med dieselolja, om det är fråga om

 
 
 
 

3.1 styraxel för påhängsvagn,

 
 
 
 

3.1.1 med en hjulaxel

 

3 001–5 000

 

630

 

78

 

5 001–8 000

 

2 190

 

107

 

8 001–

 

5 400

 

198

 

3.1.2 med två eller flera hjulaxlar

 

3 001–8 000

 

610

 

42

 

8 001–11 000

 

2 710

 

76

 

11 001–14 000

 

4 990

 

114

 

14 001–

 

8 410

 

160

 

3.2 andra släpvagnar,

 
 
 
 

3.2.1 med en hjulaxel

 

3 001–8 000

 

320

 

36

 

8 001–

 

2 120

 

64

 

3.2.2 med två hjulaxlar

 

3 001–8 000

 

310

 

23

 

8 001–11 000

 

1 460

 

38

 

11 001–14 000

 

2 600

 

58

 

14 001–17 000

 

4 340

 

76

 

17 001–

 

6 620

 

84

 

3.2.3 med tre eller flera hjulaxlar

 

3 001–11 000

 

300

 

14

 

11 001–17 000

 

1 420

 

30

 

17 001–25 000

 

3 220

 

50

 

25 001–

 

7 220

 

65

 

4.

 

Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dras av en traktor, ett motorredskap eller en tung terrängvagn skatteklass I,

 
 
 
 

4.1 med en hjulaxel

 

3 001–8 000

 

550

 

45

 

8 001–

 

2 800

 

120

 

4.2 med två hjulaxlar

 

3 001–8 000

 

550

 

20

 

8 001–11 000

 

1 550

 

50

 

11 001–17 000

 

3 050

 

170

 

17 001–

 

13 250

 

250

 
 

4.3 med tre eller flera hjulaxlar

 

3 001–11 0000

11 001–14 000

14 001–20 000

20 001–25 000

25 001–30 000

30 001–

 

550

2 150

3 350

7 850

13 100

19 100

 

20

40

75

105

120

45

 

SFS 2014:1502

Bilaga 3

SFS 2009:1468

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 2006:227

1. Denna lag träder i kraft d. 1 maj 2006. Genom lagen upphävs fordonsskattelagen (1988:327) och lagen (1976:339) om saluvagnsskatt.

2. Fordonsskatt som avser tid före utgången av sept. 2006 skall, med avseende på skatteplikten och skattens storlek, beräknas enligt äldre bestämmelser.

3. Om fordonsskatt på grund av denna lag skall tas ut med ett annat belopp än tidigare och fordonsskatt har beslutats för tid efter ikraftträdandet enligt fordonsskattelagen, behöver inte tillkommande belopp betalas in om det understiger 200 kronor. Överskjutande belopp skall inte återbetalas om det understiger 100 kronor.

4. Bestämmelserna i 14 a och 14 c §§ fordonsskattelagen om befrielse eller nedsättning av fordonsskatt för vissa fordon gäller fortfarande beträffande sådana fordon som vid ikraftträdandet omfattas av bestämmelserna.

5. Brukandeförbud som har inträtt med stöd av 64 § fordonsskattelagen skall gälla som användningsförbud enligt 6 kap. 1 § i denna lag.

6. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en bestämmelse i fordonsskattelagen eller lagen om saluvagnsskatt som har ersatts med en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

SFS 2006:473

Denna lag träder i kraft d. 1 okt. 2006 i fråga om 12 § och i övrigt d. 1 juli 2006.

SFS 2007:1391

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2008.

SFS 2008:186

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2008.

SFS 2008:1384

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2009.

SFS 2009:228

Denna lag träder i kraft d. 29 april 2009.

SFS 2009:846

Denna lag träder i kraft d. 15 febr. 2010.

SFS 2009:1467

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2010.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 11 a § tillämpas även på bilar som för första gången blivit skattepliktiga under tiden d. 1 juli–d. 31 dec. 2009. För sådana bilar återbetalas utan ansökan erlagd fordonsskatt för perioden med avdrag för belopp som återbetalats på grund av avställning eller avregistrering. Återbetalning sker till den som vid lagens ikraftträdande var antecknad i vägtrafikregistret som ägare av fordonet.

SFS 2009:1468

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

2. Äldre lydelse av 2 kap 11 a § gäller fortfarande för personbilar som blivit skattepliktiga för första gången före lagens ikraftträdande.

3. Bestämmelserna i 2 kap. 12 § gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

SFS 2009:1469

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2013.

2. Bestämmelserna i 2 kap. 10 § tredje och fjärde styckena samt äldre lydelse av 2 kap. 11 § gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

SFS 2010:1505

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2011.

SFS 2011:478

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juni 2011.

2. Lagen ska tillämpas från och med d. 1 maj 2011 i fråga om bilar som från och med detta datum är klassificerade i utsläppsklassen El enligt avgasreningslagen (2011:318).

3. I övrigt gäller äldre bestämmelser för vägtrafikskatt som avser tid före d. 1 juni 2011.

SFS 2011:1260

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2012.

2. De nya bestämmelserna om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 1 kap. 8 § 5 tillämpas på kostnader i ärenden och mål som inleds efter utgången av 2011.

3. Bestämmelserna om ränta i 5 kap. 8 § andra stycket tillämpas på ränta som hänför sig till tid från och med d. 1 jan. 2013. För ränta som hänför sig till tid dessförinnan gäller bestämmelserna om ränta i 19 kap. skattebetalningslagen (1997:483).

4. Den nya lydelsen av 7 kap. 1 § tillämpas på vitesförlägganden som meddelas efter utgången av 2011.

SFS 2012:222

Denna lag träder i kraft d. 1 juni 2012.

SFS 2012:759

(Utkom d. 4 dec. 2012)

SFS 2012:761

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

2. I fråga om 2 kap. 11 a § gäller äldre bestämmelser fortfarande för personbilar som blivit skattepliktiga för första gången före lagens ikraftträdande.

SFS 2013:108

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2013.

2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

SFS 2013:965

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2014.

2. Den nya bestämmelsen i 1 kap. 6 a § ska inte tillämpas vid befrielse från fordonsskatt enligt 2 kap. 11 a § om fordonet före ikraftträdandet var befriat från fordonsskatt.

3. I övrigt gäller fortfarande äldre bestämmelser för vägtrafikskatt som avser tid före d. 1 jan. 2014.

SFS 2014:671

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2015.

SFS 2014:1413

Denna lag träder i kraft d. 2 jan. 2015.

SFS 2014:1502

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2015.

2. I fråga om 2 kap. 9 och 10 §§ gäller äldre bestämmelser fortfarande för vägtrafikskatt som avser tid före d. 1 jan. 2015.

SFS 2017:1215

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2018.

2. För fordon som blir skattepliktiga för första gången före d. 1 jan. i 2020, ska i stället för vad som sägs i 1 kap. 6 b § om det högsta värdet, det lägsta värdet beaktas vid bestämmande av fordonsskatt.

3. För vägtrafikskatt som avser tid före d. 1 juli 2018 gäller 2 kap. 7, 9 och 10 §§ i dess äldre lydelse.

4. För bilar som för första gången blivit skattepliktiga före d. 1 juli 2018 gäller 2 kap. 11 a § i den äldre lydelsen.

SFS 2018:824

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2018.

SFS 2019:375

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2019.

SFS 2020:1063
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 mars 2021.

  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid bestämmande av fordonsskatt för fordon som har ställts av före ikraftträdandet.

  3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för fordonsskatt som avser tid före ikraftträdandet.

SFS 2021:164
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 april 2021.

  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för fordonsskatt som avser tid före ikraftträdandet.

  3. För fordon som blivit skattepliktiga för första gången före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

SFS 2022:349
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 juni 2022.

  2. För fordon som blivit skattepliktiga för första gången före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

SFS 2022:1233

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2023.

Lag 2006:227

Författare: Peder Brynolf

Författare: Peder Brynolf

Fordonsskatten infördes i Sverige den 1 januari 1923 och har sedan dess utgjort ett fast inslag i beskattningen av trafiken. Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Målet har lagts fast av riksdagen genom 1998 års transportpolitiska beslut, prop. 1997/98:56, 1997/98:TU10. Jfr prop. 2008/09:93, 2008/09:TU14. Till grund för 1998 års beslut ligger bl.a. Kommunikationskommitténs betänkanden SOU 1996:26, SOU 1996:165 och SOU 1997:35.

Bestämmelser om fordonsskatt fanns ursprungligen i förordningen (1922:260) om automobilskatt, kungörelsen (1930:288) om särskild skatt i vissa fall för användande i trafik av fordon som icke registrerats och traktorskatteförordningen (1969:297). Den 1 januari 1974 infördes en särskild kilometerbeskattning av dieseldrivna fordon. Bestämmelserna om fordonsskatt och bestämmelserna om den nya kilometerskatten sammanfördes härvid i vägtrafikskatteförordningen (1973:601), se SOU 1972:42, prop. 1973:94, SkU 1973:41. Bestämmelser om schablonskatt vid tillfällig användning överfördes den 1 januari 1977 till lagen (1976:339) om saluvagnskatt, jfr prop. 1975/76:181, SkU 1975/76:61. Den äldre vägtrafikskatteförordningen (1973:601) ersattes den 1 januari 1989 med vägtrafikskattelagen (1988:327), DsFi 1986:23, prop. 1987/88:159, SkU 1987/88:38. I samband med att kilometerskatten avskaffades den 1 oktober 1993 fick lagen rubriken fordonsskattelagen, se SOU 1992:53, prop. 1992/93:124, 1992/93:SkU13, SFS 1992:1440 och SFS 1992:1441. Skatteverkets tillkomst den 1 januari 2004 har medfört ändringar, prop. 2002/03:99, 2003/04:SkU2. Fordonsskatten höjdes den 1 januari 2005 med 2 procent för dieseldrivna personbilar, med 23 procent för övriga personbilar och med 40 procent för lätta bussar och lätta lastbilar. Höjningen genomförs som en del i en grön skatteväxling, prop. 2004/05:1, 2004/05:FiU1. Den 1 januari 2006 höjdes fordonsskatten på lätta bussar och lätta lastbilar med ytterligare 60 procent för att bli mer likställd med fordonsskatten på personbilar, prop. 2005/06:1 Finansplan m.m. avsnitt 5.5.1.1, 2005/06:FiU1.

År 2006 genomfördes en genomgripande omläggning av fordonsbeskattningen (prop. 2005/06:65, SFS 2006:227 m.fl.). Fordonsskatten för personbilar baserades på koldioxidutsläpp, förfarandereglerna anpassades till reglerna i skattebetalningslagen (1997:483) och bestämmelserna om fordonsskatt och saluvagnsskatt samlades i den nya vägtrafikskattelagen (2006:227) (VSL). Den nya lagen trädde i kraft den 1 maj 2006 och den koldioxidbaserade fordonsskatten för personbilar tillämpas fr.o.m. den 1 oktober 2006. Genom en särskild övergångsbestämmelse kan fordonsägare som köpt en el- eller hybridbil fortsätta att åtnjuta den femåriga fordonsskattebefrielse som gällde för dessa fordon enligt tidigare regler.

Äldre personbilar klass I samt personbilar klass II (husbilar), lätta lastbilar och lätta bussar kvarstod övergångsvis i det viktbaserade systemet. För att undvika betungande övergångsregler regleras beskattningen av dessa lätta fordon i lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt, jfr prop. 2005/06:65, 2005/06:SkU15, SOU 2004:63 Skatt på väg.

I omläggningen under år 2006 ingår också en sänkning av fordonsskatten för tunga bussar och tunga lastbilar med motorer som uppfyller miljöklass 2005 eller strängare krav. Vidare infördes en lättnad i fordonsskatten för dieseldrivna personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar med partikelutsläpp som är högst 5 mg/km, om skatteplikten för bilen har inträtt för första gången före utgången av 2007. Skattelättnaden uppgick till totalt 6 000 kr, jfr prop. 2005/06:167, 2005/06:SkU27, SOU 2002:64 Vissa vägtrafikskattefrågor. Den 1 januari 2008 sänktes fordonsskatten för dieselpersonbilar och höjdes fordonsskatten för lätta lastbilar och lätta bussar, prop. 2007/08:11, 2007/08:SkU17. Den 1 juli 2008 förtydligades att det är Skatteverket som beslutar om befrielse från dröjsmålsavgift och infördes ett undantag från förvaltningslagens (1986:223) regler om rättelse och omprövning beträffande Vägverkets beslut om vägtrafikskatt genom automatiserad behandling, prop. 2007/08:52, 2007/08:SkU23. Under år 2009 har inrättandet av Transportstyrelsen föranlett namnändring i lagen, prop. 2008/09:31, 2008/09:TU3. Vidare har lagen ändrats så att EG-mobilkranar beskattas på samma sätt som de flesta övriga mobilkranar, prop. 2008/09:53, 2008/09:TU9. Införandet av förvaltningsrätter har genomförts i lagtexten, prop. 2008/09:165, 2008/09:JuU23.

Riksdagen har våren 2010 fattat beslut (prop. 2009/10:41, 2009/10:SkU21) om en rad förändringar. Koldioxidbeloppet i den koldioxidbaserade fordonsskatten har höjts samtidigt med nivån för uttag av skatt. Beskattningen av dieseldrivna personbilar i det koldioxidrelaterade skatteuttaget har justerats med följdändringar i den viktbaserade fordonsskatten. Personbilar med bättre miljöegenskaper har skattebefriats. Lätta lastbilar, lätta bussar och husbilar har inordnats i den koldioxidrelaterade fordonsskatten och fordonsskatten för tunga elhybridbussar har sänkts. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 2010, den 1 januari 2011 och den 1 januari 2013. Den 1 maj 2011 ersattes lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen med en ny avgasreningslag (2011:318). Lagstiftningen innebär bl.a. att den då gällande indelningen av bilar i miljöklasser ersattes av en indelning i utsläppsklasser. Vidare infördes en ny utsläppsklass (El), prop. 2010/11:51, 2010/11:MJU9, SFS 2011:318. I anslutning till dessa förändringar förtydligades vägtrafikskattelagen så att det framgår att miljöklasserna i den upphävda lagen ska tillämpas vid beskattningen även efter den 1 maj 2011. Den avsedda skattelättnaden för den nya utsläppsklassen El infördes i lagen genom 2010/11:SkU36.

Den 1 januari 2013 höjdes fordonsskatten för flertalet personbilar, lätta lastbilar och lätta bussar genom att nivån då koldioxidbeloppet tas ut sänktes från 120 gram till 117 gram koldioxid per kilometer. Bränslefaktorn för bilar som drivs med dieselolja sänktes från 2,4 till 2,33. I det viktbaserade systemet höjdes fordons-skatten samtidigt med 60 kr. Nya regler införs för befrielse från fordonsskatt i syfte att öka miljökraven. En femårig skattebefrielse gäller för bilar vars koldioxidutsläpp inte överstiger ett beräknat högsta koldioxidutsläpp i förhållande till fordonets tjänstevikt. Bilar som är utrustade med teknik för drift med etanolbränsle eller gasbränsle, förutom gasol, får ha ett högre utsläppstal. Elbilars och laddhybriders förbrukning av elektrisk energi får vara högst 37 kWh per 100 kilometer, prop. 2012/13:1 Finansplan m.m., s. 292 ff., 2012/13:FiU1.

Förbudet i 67 kap. 26 § SFL mot att överklaga förvaltningsrättens beslut avseende Skatteverkets beslut att avvisa en för sent inkommen begäran om omprövning har flyttats till förvaltningsprocesslagen. I anslutning härtill har vägtrafikskattelagens hänvisning SFL:s bestämmelse upphävts. Jfr prop. 2012/13:45, 2012/13:JuU15.

I syfte att uppnå en enhetlig beskattning av bilar som registreras första gången i Sverige och bilar som registrerats första gången i ett annat land har en definition av vad som avses med ”skattepliktig för första gången” införts i vägtrafikskattelagen och i lagen med särskilda bestämmelser om fordonsskatt. Förändringen genomfördes sedan det uppmärksammats att beskattningen av husbilar inte var enhetlig. De nya reglerna tillämpas inte på fordon som före ikraftträdandet den 1 januari 2014 var befriade från fordonsskatt enligt 2 kap. 11 a § vägtrafikskattelagen. Jfr prop. 2013/14:1, 2013/14:FiU1.

Den 1 januari 2015 höjdes fordonsskatten för flertalet personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar i det koldioxidbaserade systemet i syfte att minska koldioxidutsläppen. Koldioxidbeloppet höjdes från 20 till 22 kronor och gränsen för uttag av koldioxidbelopp sänktes från 117 gram till 110 gram. För alkohol- och gasbilar höjdes koldioxidbeloppet från 10 till 11 kronor. Vidare höjdes bränslefaktorn för dieseldrivna bilar från 2,33 till 2,37. I det viktbaserade systemet höjdes fordonsskatten med 11 procent för dieseldrivna fordon och med 14 procent för övriga fordon. Ett fel i bilaga 2 korrigerades. Se prop. 2014/15:1 Finansplan s. 264 ff., 2014/15:FiU1.

I samband med polisväsendets omorganisation den 1 januari 2015 har orden polisen och polis bytts till ordet polisman för att förtydliga bestämmelsens innebörd, prop. 2013/14:110, 2013/14:JuU23. Bilinspektörer har fått möjlighet att ta hand om ett fordons registreringsskyltar och medge fortsatt färd. Prop. 2013/14:232, 2014/15:JuU3.

Den 1 januari 2018 infördes ett bonus-malus-system för alla nya lätta fordon. Miljöanpassade fordon med relativt låga utsläpp av koldioxid premieras genom en bonus och fordon med relativt höga utsläpp av koldioxid belastas med ett förhöjt koldioxidbelopp under de tre första åren. Det förhöjda koldioxidbeloppet uppgår till 82 kronor per gram i intervallet 95 till 140 gram per kilometer och 107 kronor per gram vid utsläpp som överstiger 140 gram per kilometer. År fyra återgår koldioxidbeloppet till 22 kronor per gram. I begreppet lätta fordon inkluderas personbilar klass I och II samt lätta bussar och lätta lastbilar med en totalvikt på maximalt 3 500 kilogram. Fordon som kan drivas med etanol eller annan gas än gasol är undantagna från det förhöjda koldioxidbeloppet. Fordonsskatten för nya dieseldrivna lätta fordon justerades genom att bränslefaktorn, som kompenserar för den lägre beskattningen av diesel, gjordes om till ett bränsletillägg. De nya reglerna tillämpas på fordon med fordonsår 2018 eller senare som blir skattepliktiga för första gången den 1 juli 2018 eller senare. Den femåriga fordonsskattebefrielsen för fordon med bättre miljöegenskaper slopades men kvarstår för äldre fordon. Bestämmelserna om bonus finns i förordningen (2017:1334) om klimatbonusbilar. Det högsta bonusbeloppet ges till de bilar som släpper ut noll gram koldioxid. Bonusen minskar därefter för varje gram koldioxid som bilen släpper ut. Gasbilar får en fast bonus på 10 000 kronor. Se prop. 2017/18:1 Finansplan och skattefrågor, avsnitt 6.16, 2017/18:FiU1. Bestämmelserna om bonus avskaffas den 1 april 2024, men gäller fortfarande för bilar som ställts på före detta datum.

Vägtrafikskattelagens bestämmelser om att uppgift om fordonets utsläpp av koldioxid ska hämtas från vägtrafikregistret och om vilket utsläppsvärde som ska användas för alternativbränslefordonen samlades den 1 juli 2018 i en ny paragraf (1 kap. 6 a §). Samtidigt klargjordes att det är värdet för viktad/blandad körning som ska användas för vissa laddhybrider och att det är det högsta värdet som ska användas om det finns flera uppgifter i vägtrafikregistret om ett fordons koldioxidutsläpp. Eftersom kunskapen om effekterna av den nya körcykel som är under införande ännu är begränsad används i stället det lägsta värdet fram till den 1 januari 2020. Se prop. 2017/18:1 Finansplan och skattefrågor, avsnitt 6.16, 2017/18:FiU1.

Den 1 mars 2021 infördes förmånligare regler för husbilar av fordonsår 2018 eller senare. Den tid som en avställning minst måste vara för att medföra lägre fordonsskatt sänktes från 15 till 4 dagar för avställningsperioder som påbörjas under de tre första åren från det att husbilen blev skattepliktig för första gången, dvs. under den tid då det förhöjda koldioxidbeloppet i bonus-malus-systemet tas ut. Se prop. 2020/21:1 avsnittet Skattefrågor punkt 13.27, bet. 2020/21:FiU1.

Den 1 april 2021 höjdes det koldioxidbelopp som tas ut under de tre första åren från det att ett fordon blir skattepliktigt för första gången. Beloppet höjdes till 107 kronor per gram i intervallet 90 till 130 gram per kilometer och till 132 kronor per gram över 130 gram per kilometer. Se prop. 2020/21:68, bet. 2020/21:SkU16.

Den 1 juni 2022 sänktes den nedre gränsen från 90 till 75 gram per kilometer och den övre gränsen från 130 till 125 gram per kilometer, prop. 2021/22:1 finansplanen avsnitt 11.12, prop. 2021/22:91, bet. 2021/22:SkU20.

Den 1 januari 2023 infördes ett nytt undantag från det användningsförbud som gäller när fordonsskatt inte har betalats för ett fordon. Undantaget innebär att fordon som sålts enligt lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall får användas av en ny ägare även om fordonsskatt inte har betalats av en tidigare ägare. Prop. 2021/22:239, bet. 2021/22:TU18.

I vägtrafikskatteförordningen (2006:242) (VSF) anges hur arbetsuppgifterna fördelar sig mellan Skatteverket och Transportstyrelsen. Vidare preciseras hur skatteår, skatteperioder och betalningsmånader fördelar sig på slutsiffra. I förordningen finns också bestämmelser om betalning av saluvagnsskatt och om omhändertagande av registreringsskyltar.

Bestämmelser om fordons registrering finns i lagen (2019:375) om fordons registrering och användning (LFR) och förordningen (2019:383) om fordons registrering och användning (FFR). Bestämmelser om Transportstyrelsens behandling av personuppgifter i verksamhet på vägtrafikområdet finns i vägtrafikdatalagen (2019:369) och vägtrafikdataförordningen (2019:382). Lagarna infördes den 1 juli 2019 och ersatte då lagen (2001:558) om vägtrafikregister, prop. 2018/19:33, bet. 2018/19:TU12.

De centrala definitionerna finns i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner (VTD). Lagen infördes den 1 oktober 2001 genom prop. 2000/01:95, 2000/01:TU15.

Fordonslagen (2002:574) (FOL) och fordonsförordningen (2009:211) (FOF) innehåller grundläggande bestämmelser om kontroll av fordon. FOL infördes den 1 maj 2003, prop. 2001/02:130, 2001/02:TU13, och ersätter bl.a. fordonskungörelsen (1972:595).

Skatteverket har lämnat allmänna råd och informerat om beskattningen av traktorer, motorredskap och tunga terrängvagnar (SKV A 2007:38), och SKV M 2007:33), dröjsmålsavgift på fordonsskatt, överlastavgift och saluvagnsskatt (RSV Sv 1996:1) samt återbetalning och avräkning av fordonsskatt (RSV Sv 1996:2). Skatteverkets rättsliga vägledning finns på Skatteverkets webbplats och innehåller lagtext, förarbeten, praxis och kommentarer till ledning för tillämpningen. Innehållet uppdateras löpande.

Författare: Peder Brynolf

Statens inkomster av fordonsskatt beräknas uppgå till 16 miljarder kronor under år 2020, prop. 2020/21:1.

Författare: Peder Brynolf

Att den koldioxidbaserade fordonsskatten inte omfattar alla lätta fordon framgår indirekt genom att dessa fordon i stället är skattepliktiga enligt (2006:228) lagen med särskilda bestämmelser om fordonsskatt. Avsikten är att dessa ska omfattas på längre sikt. Riksdagen har under våren 2010 fattat beslut om att lätta lastbilar, lätta bussar och husbilar som tas i bruk för första gången efter 2010 inordnas i den koldioxidrelaterade fordonsskatten. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2011. Prop. 2009/10:41, 2009/10:SkU21.

Författare: Peder Brynolf

Ansvaret för administrationen av vägtrafikskatt är delat. Skatteverket ger ut föreskrifter och rekommendationer, fastställer blanketter och beslutar om nedsättning och befrielse i vissa fall. Transportstyrelsen beslutar om och verkställer uppbörd av skatt och avgifter genom automatiserad behandling, beräknar skattevikt och för in denna i vägtrafikregistret samt ansöker om indrivning av obetalda skatter och avgifter. Skatteverkets fordonsskatteenhet i Örebro fattar övriga beslut om skatt, skattevikt, undantag från användningsförbud och anstånd. Kronofogdemyndigheterna driver in obetalda skatter och avgifter. Ytterligare bestämmelser om arbetsfördelningen mellan Skatteverket och Transportstyrelsen finns i VSF.

Författare: Peder Brynolf

Särskilda skattesatser gäller för fordon som kan drivas med dieselolja, se 2 kap. 10 § och bilaga 2.

Författare: Peder Brynolf

Skatteverket kan besluta om befrielse från skatteplikten för fordon som används vid räddningstjänst, jfr 2 kap. 3 §.

Författare: Peder Brynolf

Fordonsskatten för vissa tunga elhybridbussar sänktes den 1 januari 2010 till den lägre skattenivå som gäller för bussar som inte kan drivas med dieselolja. Syftet är att ge ett incitament till inköp av elhybridbussar. Bestämmelsen bygger på den definition av elhybridbussar som uppställts av FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE) och innehåller särskilda villkor som syftar till att begränsa lättnaden till energieffektiva bussar (prop. 2009/10:41, 2009/10:SkU21).

Författare: Peder Brynolf

Betalningsmånaden bestäms enligt 3 § VSF efter registreringsnumrets slutsiffra. Om fordonsskatten ska betalas för skatteår är betalningsmånaderna mars (0), april (1), maj (2), juni (3), augusti (4), oktober (5), november (6), december (7), januari (8) och februari (9). Skatteåret är de tolv månader som följer på betalningsmånaden. Varje skatteår är indelat i tre skatteperioder om fyra månader. Den månad som föregår en skatteperiod är betalningsmånad för perioden. Transportstyrelsen sänder ett inbetalningskort till den skattskyldige snarast möjligt, i fråga om uppbörd för skatteår eller skatteperiod dock senast den 12:e i uppbördsmånaden. Om fordonsägaren inte fått inbetalningskortet ska han anmäla detta till Transportstyrelsen senast en vecka innan skatten ska vara betald, se 8 § VSF. Betalningstidpunkten regleras i 5 kap.

Författare: Peder Brynolf

Termen fordonsår används i de sammanhang då ett fordons ålder får betydelse. Den nya termen används i bestämmelserna om veteranfordon, 2 kap. 2 §, men har också betydelse för om skatteplikt föreligger enligt VSL eller lagen med särskilda bestämmelser om fordonsskatt. Tidigare användes vägtrafikregistrets uppgift om årsmodell. Enligt rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon ingår inte längre termen årsmodell i EG:s regelsystem. Någon uppgift om årsmodell förs därför inte längre in i det svenska vägtrafikregistret, jfr prop. 2005/06:65 s. 96 och 111.

Författare: Peder Brynolf

Av 2 § VTD framgår att tjänstevikten är fordonets vikt i normalt, fullt driftfärdigt skick inklusive förare. Totalvikten är summan av tjänstevikten och största antalet passagerare och största mängden gods som fordonet är inrättat för. Den högsta bruttovikten på väg med bärighetsklass 1 framgår av bilaga 1 till trafikförordningen (1998:1276).

Författare: Peder Brynolf

Paragrafen infördes den 1 januari 2014 i syfte att åstadkomma en mer enhetlig beskattning av fordon som endast har varit registrerade i det svenska vägtrafikregistret och fordon som före registreringen i vägtrafikregistret har varit registrerade i ett fordonsregister i ett annat land. Förändringen genomförs sedan det uppmärksammats att beskattningen av husbilar inte var enhetlig. Av övergångsbestämmelserna framgår att de nya reglerna inte ska tillämpas på fordon som före ikraftträdandet var befriade från fordonsskatt enligt 2 kap. 11 a § vägtrafikskattelagen. Jfr prop. 2013/14:1, 2013/14:FiU1.

Författare: Peder Brynolf

I samband med att bonus-malus infördes den 1 juli 2018 klargjordes att det är värdet för viktad/blandad körning som ska användas för vissa laddhybrider och att det är det högsta värdet som ska användas om det finns flera uppgifter om ett fordons koldioxidutsläpp. Det är omläggningen till en ny testkörcykel som bättre motsvarar verkliga förhållanden (Worldwide harmonized Light vehicles Test Procedure, WLTP) som gör att det kan finnas mer än en uppgift om ett fordons koldioxidutsläpp, prop. 2017/18:1 Finansplan och skattefrågor, avsnitt 6.16, 2017/18:FiU1.

Författare: Peder Brynolf

Eftersom kunskapen om effekterna av den körcykel som är under införande ännu är begränsad ska det lägsta värdet användas fram till den 1 januari 2020, se övergångsbestämmelserna till SFS 2017:1215 och prop. 2017/18:1 avsnitt 6.16.12.

Författare: Peder Brynolf

Hänvisningarna till skatteförfarandelagen (2011:1244) (SFL) infördes den 1 januari 2012 genom prop. 2010/11:165, 2011/12:SkU3. De nya bestämmelserna om ersättning ska tillämpas på kostnader i ärenden och mål som inleds efter utgången av 2011.

Författare: Peder Brynolf

Vitesförelägganden som meddelats efter utgången av 2011 kan överklagas , jfr prop. 2010/11:165, 2011/12:SkU3.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelser om vilka fordon som ska vara registrerade för att få användas finns i 5–9 §§ LFR. Tanken med bestämmelserna är att de ska innehålla en uttrycklig lagreglering av all användning av fordon i trafik inom Sverige gränser, jfr prop. 2000/01:95, 2000/01:TU15.

Uttrycket ”är eller bör vara upptagna i vägtrafikregistret” innebär att fordonsskatt ska tas ut för oregistrerade fordon som bort vara registrerade. När det gäller registrerade fordon som inte bort vara registrerade ska skatt också tas ut, men det finns möjlighet att överklaga registreringen. Framställs en invändning om felaktig registrering i ett mål om fordonsskatt kan invändningen inte prövas, jfr RÅ82 1:47. Jfr motsvarande uttryck i 2 kap. 4 §.

Räddningsfordon kan enligt 2 kap. 3 § medges befrielse från fordonsskatt. Att ambassader, konsulat och vissa internationella organ är befriade från fordonsskatt framgår av lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall och lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

Författare: Peder Brynolf

Institutet tillfällig registrering tillkom den 1 oktober 2001 och motsvarades tidigare av bestämmelser om exportvagnsförteckning och om interims- och turistvagnslicens, prop. 2000/01:95, 2000/01:TU15.

Författare: Peder Brynolf

Den 1 maj 2006 utvidgades VTD:s definition av personbil så att den omfattar husbilar, och beteckningen personbilar klass II skapades för denna kategori. Övriga personbilar betecknas personbil klass I. Skillnader mellan EU:s regelverk och de svenska reglerna hade medfört att identiska husbilar kunde registreras antingen som personbil eller som lastbil i vägtrafikregistret, jfr prop. 2005/06:65 s. 98 ff. I VSL är det för närvarande endast aktuellt med personbilar klass I. Detta framgår indirekt genom att personbilar klass II är skattepliktiga enligt lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt. Den 1 januari 2011 omfattas även personbilar klass II av VSL:s regler, prop. 2009/10:41, 2009/10:SkU21.

Författare: Peder Brynolf

Terrängmotorfordon är ett motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in i terrängskoter (tjänstevikt upp till 400 kg), lätt terrängvagn (tjänstevikt upp till 2 000 kg) och tung terrängvagn (tjänstevikt över 2 000 kg).

Författare: Peder Brynolf

Enligt 6 § 2 p. LFR är släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller tunga terrängvagnar som är konstruerade för en högsta hastighet av 30 kilometer i timmen inte registreringspliktiga om dragfordonet endast används som en traktor som hör till skatteklass II.

Är dragfordonet en traktor som hör till skatteklass II som med stöd av 2 kap. 18 § tillfälligt används för transporter på andra vägar än enskilda rekommenderar Skatteverket att registrerings- och skatteplikt inte ska föreligga, se SKV A 2007:38.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelsen syftar till att göra det enklare att inneha samlarfordon och infördes den 1 januari 1985, prop. 1983/84:178, SkU 1983/84:40. Den rullande tidsgränsen på 30 år infördes den 1 juli 1994, se Ds 1993:19, prop. 1993/94:181 och 1993/94:SkU27. Tidigare användes vägtrafikregistrets uppgift om årsmodell vid åldersbestämningen. Eftersom denna uppgift inte längre införs i registret har termen fordonsår definierats i 1 kap 5 §, jfr prop. 2005/06:65 s. 111 och prop. 2005/06:167 s. 38.

Författare: Peder Brynolf

Skattebefrielsen för veteranlastbilar begränsades den 1 januari 2001 eftersom den inte ansågs förenlig med Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer som ligger till grund för vägavgiftssystemet. En förutsättning för befrielse från vägavgift är att lastbilen inte används yrkesmässigt. För de lastbilar som är skattepliktiga till både fordonsskatt och vägavgift ansågs det inte förenligt med direktivet att medge befrielse från fordonsskatt utan att ett motsvarande villkor uppställdes. Eftersom ett sådant villkor hade införts för befrielse från vägavgift samordnades reglerna genom att veteranlastbilar inte befriades från fordonsskatt om de var vägavgiftspliktiga; om vägavgiftslagens villkor för befrielse för veteranlastbilar uppfylldes erhölls således också befrielse från fordonskatt, prop. 2000/01:31, 2000/01:SkU11 och 2000/01:SkU13. Vid övergången till VSL har villkoret att fordonet inte används i yrkesmässig trafik uttryckligen skrivits in i lagtexten och gäller nu också lastbilar som inte är vägavgiftspliktiga, personbilar och bussar. Förändringen syftar till att motverka de konkurrenssnedvridningar som kan uppstå om exempelvis en äldre personbil används som taxibil, prop. 2005/06:65 s. 96. Villkoret fick sin nuvarande utformning i samband med att begreppet yrkesmässig trafik fick en ny reglering och en innebörd som inte omfattar taxitrafik, prop. 2011/12:80, 2011/12:TU8.

Författare: Peder Brynolf

Jfr kommentaren till 1 kap. 1 § 2 st.

Författare: Peder Brynolf

Genom 2 p. upprätthålls den skattefrihet som redan den 1 januari 2002 gällt för den kategori fordon som tidigare kallades jordbrukstraktorer och som nu ska benämnas traktorer, motorredskap eller tunga terrängvagnar som tillhör skatteklass II, prop. 2001/02:1, 2001/02:FiU1.

Författare: Peder Brynolf

Tunga påhängsvagnar är inte skattepliktiga. I stället tas en förhöjd skatt ut av dragbilen. Särskilda skattesatser gäller därför för dragbilar med anordning för påhängsvagn. Omläggningen till beskattning av dragbilarna genomfördes den 1 januari 1985 i syfte att förhindra en skattemotiverad användning av utländska påhängsvagnar, se DsFi 1983:5, prop. 1983/84:178 och SkU 1983/84:40. Sedan den 1 januari 1993 har befrielsen varit tillämplig på påhängsvagnar som hanteras av s.k. terminaltraktorer inom hamnområden m.m., se prop. 1988/89:48, 1988/89:TU19, prop. 1990/91:35, 1990/91:TU8 och prop. 1992/93:28, 1992/93:TU7.

Författare: Peder Brynolf

Släpvagnar med en skattevikt av högst 750 kg undantogs från skatteplikt genom VSL för att minska administrationen med mindre släpvagnar som ställs på och av ofta. Samtidigt infördes en enhetsskatt om 360 kr per år för släpvagnar i intervallet 751–2 000 kg, jfr prop. 2005/06:65 s. 94.

Författare: Peder Brynolf

Med räddningstjänst avses verksamhet av det slag som i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor beskrivs som räddningstjänst. Verksamheten ska syfta till att vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser hindra eller begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. Som räddningstjänst anses inte sådant återställande eller saneringsarbete som sätts in för att undanröja skadeverkningar som redan inträffat. Befrielsegrunden infördes den 1 januari 1977, prop. 1975/76:181, SkU 1975/76:61. När bestämmelsen flyttades över till VSL den 1 maj 2006 infördes också en definition av begreppet räddningstjänst, i 1 kap. 3 §, jfr prop. 2005/06:65 s. 113. Fordon som används för räddningstjänst är befriade från vägavgift, se 6 § lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon.

Författare: Peder Brynolf

Vem som är skattskyldig för ett visst skatteår eller en viss skatteperiod regleras i 5 kap. 2 §.

Författare: Peder Brynolf

Uttrycket ”är eller bör vara upptagen i vägtrafikregistret som ägare” gör det möjligt att frångå vägtrafikregistrets uppgift om registrerad ägare vid bedömning av skattefrågan. I RÅ 1964 ref. 46 hade ett registrerat fordon skrotats och sålts utan att förhållandena registrerats. I målet om den nye ägarens skattskyldighet gjorde domstolarna en fri bedömning av frågan om den nye ägaren bort vara registrerad eller ej. I RÅ80 1:70 hade en anmälan om äganderättsövergång inte registrerats. Sedan säljaren påförts skatt för tid efter anmälan prövade domstolarna i skattemålet en invändning om att skattskyldighet inte förelåg eftersom förvärvaren bort vara registrerad som ägare. Avgörandena gällde tillämpningen av motsvarande stadgande i äldre lag, jfr motsvarande uttryck i 6 §. Beträffande den prövning som ska göras enligt den tidigare bilregisterkungörelsens regler, se RÅ84 1:11.

Författare: Peder Brynolf

Den enhetliga skattesatsen infördes genom VSL. Därvid anfördes bl.a. följande. På sikt anser regeringen att det är lämpligt att även fordonsskatten för motorcyklar baseras på deras utsläpp av koldioxid. Flera motorcykelmodeller släpper ut lika mycket koldioxid som bensinsnåla personbilar. Även inom EU finns det en strävan efter att relatera fordonsskatten för motorcyklar efter utsläppet av koldioxid. I dagsläget saknas det dock uppgifter i vägtrafikregistret om motorcyklars utsläpp av koldioxid. Jfr prop. 2005/06:65 s. 93.

Författare: Peder Brynolf

Rubriken ändrades när lätta lastbilar, lätta bussar och husbilar inordnades i beskattningen den 1 januari 2011, prop. 2009/10:41, 2009/10:SkU21.

Författare: Peder Brynolf

En koldioxidbaserad fordonsskatt tillämpas sedan den 1 oktober 2006, prop. 2005/06:65, 2005/06:SkU15. I propositionen (prop. 2005/06:65 s. 81 ff.) anfördes bl.a. att en koldioxidbaserad fordonsskatt kommer att komplettera koldioxidskatten på drivmedel som styrmedel för att minska utsläpp av koldioxid och ge nybilsköpare en stimulans att välja bränsleeffektiva fordon. Att stimulera nybilsförsäljningen av bränslesnåla bilar är viktigt, eftersom en bils livslängd sträcker sig över en lång period. Sverige har en personbilspark som är bland de äldsta i EU-15 (Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike). En koldioxidbaserad fordonsskatt kommer dessutom att ge bilindustrin ett incitament till att intensifiera forskning och utveckling mot mer bränslesnåla bilar och till att introducera bränsleeffektiva modeller av befintliga bilar i Sverige.

Författare: Peder Brynolf

Begränsningen till personbilar med fordonsår 2006 och personbilar som uppfyller miljöklass 2005, El eller Hybrid beror i huvudsak på att vägtrafikregistret saknar koldioxiduppgift för övriga fordon. Uppgifter om fordons utsläpp av koldioxid började antecknas i vägtrafikregistret under november 1999. För äldre personbilar som har uppfyllt miljöklass 2005 tidigt kan uppgiften också saknas. I dessa fall är tanken att den ska föras in i registret efter utredning. Om så inte är möjligt får, enligt vad som anförs i propositionen, beskattning ske efter skälig grund, se prop. 2005/06:65 s. 85.

Författare: Peder Brynolf

Lätta lastbilar, lätta bussar och husbilar inordnades i den koldioxidrelaterade fordonsskatten den 1 januari 2011, prop. 2009/10:41, 2009/10:SkU21.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelsen om bränslefaktor, bränsletillägg och miljötillägg finns i 2 kap. 10 §.

Författare: Peder Brynolf

I samband med införandet av bonus–malus den 1 juli 2018 ersattes bränslefaktorn med ett bränsletillägg för att göra det nya systemet mer lättförståeligt, prop 2017/18:1 Finansplan och skattefrågor, avsnitt 6.16.7, 2017/18:FiU1.

Författare: Peder Brynolf

För att säkerställa statens behov av fordonsskatten som intäktskälla ingår ett fiskalt grundbelopp i den nya fordonsskatten. Vid införandet gjorde regeringen bedömningen att en koldioxidbaserad fordonsskatt utan fiskal komponent skulle medföra risk för att skattebasen eroderas, se prop. 2005/06:65 s. 86.

Författare: Peder Brynolf

Vid omläggningen till en koldioxidbaserad fordonsskatt har den givits en budgetneutral utformning. Koldioxidbeloppet har således bestämts till en nivå som gör att statens skatteintäkter varken ökar eller minskar, se prop. 2005/06:65 s. 86.

Den 1 januari 2011 höjdes koldioxidbeloppet för bilar som inte drivs med alkohol eller gas från 15 till 20 kr per gram koldioxid. Gränsen för uttag av skatt höjdes samtidigt till 120 gram. Se prop. 2009/10:41, 2009/10:SkU21. Den 1 januari 2013 sänktes gränsen för uttag av koldioxidbeloppet till 117 gram. I det viktbaserade systemet höjdes fordonsskatten samtidigt med 60 kr. Se prop. 2012/13:1 Finansplan s. 292 ff., 2012/13:FiU1. Den 1 januari 2015 höjdes koldioxidbeloppet till 22 kronor och sänktes gränsen för uttag av koldioxidbeloppet till 111 gram. För alkohol- och gasbilar höjdes koldioxidbeloppet från 10 till 11 kronor. I det viktbaserade systemet höjdes fordonsskatten med 11 procent för dieseldrivna bilar och med 14 procent för övriga fordon. Se prop. 2014/15:1 Finansplan s. 264 ff., 2014/15:FiU1.

Författare: Peder Brynolf

Fordon som kan drivas med både alternativa och konventionella drivmedel har i princip två olika utsläppsvärden för koldioxid beroende på vilken typ av bränsle som används. Generellt sett är koldioxidutsläppet lägre om ett fordon drivs med ett alternativt drivmedel jämfört med bensin eller dieselolja (konventionella drivmedel). Det har ansetts motiverat att ge dessa fordon en stimulans inom den koldioxidbaserade fordonsskatten genom att låta koldioxidbeloppet för de fordon som kan drivas med alternativa drivmedel vara lägre än för övriga fordon. Beloppet har bestämts till 10 kronor per gram koldioxidutsläpp överstigande 100 gram per kilometer, se prop. 2005/06:65 s. 88. Gränsen för uttag av skatt höjdes den 1 januari 2011 till 120 gram, prop. 2009/10:41, 2009/10:SkU21. Den 1 januari 2013 sänktes gränsen för uttag av koldioxidbeloppet till 117 gram, prop. 2012/13:1 Finansplan m.m., s. 292 ff., 2012/13:FiU1.

Författare: Peder Brynolf

I paragrafen finns regler om ett förhöjt koldioxidbelopp. Det förhöjda koldioxidbeloppet utgör en del i det bonus-malus-system som infördes den 1 juli 2018. Miljöanpassade fordon med relativt låga utsläpp av koldioxid premieras genom en bonus och fordon med relativt höga utsläpp av koldioxid belastas med ett förhöjt koldioxidbelopp under de tre första åren. Det förhöjda koldioxidbeloppet uppgick inledningsvis till 82 kronor per gram i intervallet 95 till 140 gram per kilometer och 107 kronor per gram över 140 gram per kilometer. Den 1 april 2021 höjdes beloppet till 107 kronor per gram i intervallet 90 till 130 gram per kilometer och 132 kronor per gram över 130 gram per kilometer. Den 1 juni 2022 ändrades gränserna så att det lägre beloppet tas ut i intervallet 75 till 125 gram per kilometer och det högre beloppet när utsläppen överstiger över 125 gram per kilometer. År fyra återgår koldioxidbeloppet till 22 kronor per gram. I begreppet lätta fordon inkluderas personbilar klass I och II samt lätta bussar och lätta lastbilar med en totalvikt på maximalt 3 500 kilogram. Fordon som kan drivas med etanol eller annan gas än gasol är undantagna från det förhöjda koldioxidbeloppet. Bestämmelserna om bonus finns i förordningen (2017:1334) om klimatbonusbilar. Jfr prop. 2017/18:1 Finansplan och skattefrågor, avsnitt 6.16, 2017/18:FiU1 och prop. 2020/21:68, 2020/21:SkU16.

Författare: Peder Brynolf

Ordningen med en bränslefaktor och två fasta miljötillägg infördes den 1 januari 2011. Bränslefaktorn utjämnar skatteskillnaden mellan bensin och diesel vid en genomsnittlig årlig körsträcka. Enligt riksdagens beslut hösten 2009 sänktes bränslefaktorn till 2,4 den 1 januari 2013 då skatten på diesel höjs med 20 öre per liter. I den viktbaserade beskattningen sänktes skattesatserna för personbilar för att kompensera för att skatten på dieselolja höjdes den 1 januari 2011 och den 1 januari 2013. Jfr prop. 2009/10:41, 2009/10:SkU21. I anslutning till en höjning av fordonsskatten den 1 januari 2013 har bränslefaktorn satts ner från 2,4 till 2,33, se prop. 2012/13:1 Finansplan m.m., s. 302 f., 2012/13:FiU1. Den 1 januari 2015 höjdes bränslefaktorn från 2,33 till 2,37, se prop. 2014/15:1 Finansplan s. 264, 2014/15:FiU1. I samband med införandet av bonus-malus den 1 juli 2018 ersattes bränslefaktorn med ett bränsletillägg för att göra det nya systemet mer lättförståeligt. Av 2 kap. 7 § framgår att bränsletillägget används för dieselfordon med fordonsår 2018 eller senare som blir skattepliktiga för första gången den 1 juli 2018 eller senare, prop. 2017/18:1 Finansplan och skattefrågor, avsnitt 6.16.7, 2017/18:FiU1.

Författare: Peder Brynolf

I samband med en bensinskattehöjning hösten 1979 kompenserades personbilstrafiken i glesbygd för sin genomsnittligt längre körsträcka och för de zontillägg som tas ut vid försäljning av bensin. Kompensationen utformades som en nedsättning av fordonsskatten i de kommuner som ingick i stödområde 5 och 6. Nedsättningsbeloppet har successivt höjts och bestäms av praktiska skäl till ett belopp som är jämnt delbart med tolv. Det är den skattskyldiges adress enligt vägtrafikregistret som avgör var en bil hör hemma. Bedömningen görs vid den tidpunkt då skattskyldigheten för ett visst skatteår eller en viss skatteperiod uppkommer. Vid efterbeskattning görs bedömningen vid ingången av den period som efterbeskattningen avser. Sista stycket innebär att den lägre skatten tillämpas endast då skattedebitering ska ske för helt skatteår eller hel skatteperiod, när skatt påförs därför att skatteplikt inträder för ett fordon (t.ex. då avställning upphör) eller vid efterbeskattning, se prop. 1979/80:109, SkU 1979/80:47 och prop. 1987/88:159, SkU 1987/88:38.

Författare: Peder Brynolf

I paragrafen redovisas hur beskattningen av de fordon som inte är att anse som lätta går till. Skattesatserna anges i bilaga 2 till lagen.

Författare: Peder Brynolf

När skatteplikt föreligger för del av skatteår eller skatteperiod beräknas skatt för de kalendermånader under vilka skatteplikt till någon del förelegat. Om fordonsskatten för år uppgår till minst 4 800 kr beräknas skatten per dag. Vid avställningar som är kortare än 15 dagar används denna senare möjlighet bara om avställningen gjorts i samband med ett ägarbyte. Den 1 mars 2021 infördes förmånligare regler för husbilar av fordonsår 2018 eller senare. Den tid som en avställning minst måste vara för att medföra lägre fordonsskatt sänktes från 15 till 4 dagar för avställningsperioder som påbörjas under de tre första åren från det att husbilen blev skattepliktig för första gången, dvs. under den tid då det förhöjda koldioxidbeloppet i bonus–malus-systemet tas ut. Se prop. 2020/21:1 avsnittet Skattefrågor punkt 13.27, 2020/21:FiU1.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelsen fick sin vida utformning i samband med att den allmänna skatteplikten utvidgades till att omfatta alla skatteperioder under vilka skatteplikt till någon del föreligger; syftet med utvidgningen var att i princip alla bilar som används i trafiken ska vara beskattade, jfr prop. 1924:206, BeU 1924:41. Någon möjlighet att få skatten beräknad per dag med hänvisning till att den årliga skatten överstiger 4 800 kr finns inte i dessa fall. Däremot kan den ändrade beskaffenheten eller användningen medföra att skatt ska beräknas för skatteperiod i stället för skatteår och vice versa.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelser om när registreringsbesiktning ska ske vid ändrad beskaffenhet finns i 6 kap. 10 § FOF. Har ett registreringsbesiktigat eller typgodkänt fordon ändrats så att det inte längre överensstämmer med utförandet vid besiktningen eller när typintyget utfärdades, eller har det i övrigt ändrats så att dess beskattningsförhållande påverkas, ska ägaren inom en månad från den dag då förändringen skedde eller inom en vecka efter det att avställningen upphörde inställa fordonet för registreringsbesiktning. Med ändring avses inte avvikelser vad gäller utstyrsel, som inte påverkar skatteförhållandet eller försämrar säkerheten, eller utbyte av motor på annat fordon än motorcykel mot en med denna helt överensstämmande motor. Med ändring avses inte heller byte av däckdimension på annat fordon än bil, motorcykel eller släpvagn som dras av bil och inte heller ändring av traktor från fotogendrift till bensindrift.

Författare: Peder Brynolf

I avsnittet finns regler om beskattning av traktorer, motorredskap och tunga terrängvagnar. Beskattningen av traktorer och motorredskap infördes 1970, se SOU 1968:50, prop. 1969:45, BeU 1969:35 och prop. 1969:165, BeU 1969:74. Den 1 juli 1987 ändrades gränsdragningen mellan jordbrukstraktorer och trafiktraktorer till i princip nuvarande regler, se DsFi 1985:8, prop. 1986/87:50, SkU 1986/87:10. Den 1 januari 1993 infördes särskilda skatteregler för tunga terrängvagnar, se DsK 1987:15, prop. 1988/89:48, 1988/89:TU19 och prop. 1992/93:28, 1992/93:TU7. Vid överflyttningen till VSL den 1 maj 2006 byttes begreppen trafiktraktor och jordbrukstraktor ut mot begreppen skatteklass 1 och skatteklass II, prop. 2005/06:65, 2005/06:SkU15. Samtidigt infördes i VTD begreppen traktor klass I och traktor klass II för de traktorer som hör till skatteklass I respektive II. I SKV A 2007:38 och SKV M 2007:33 finns allmänna råd och information om beskattningen av traktorer, motorredskap, tunga terrängvagnar och släpvagnar till sådana fordon.

Författare: Peder Brynolf

Fordonsägaren ska skriftligen ange traktorns användningssätt i ansökan om registrering, 2 kap. 3 § FFR, i anmälan om ägarbyte, 5 kap. 3 § FFR, eller om användningen ändras så att traktorn byter skatteklass, 5 kap. 15 § FFR. Om uppgift om användningen saknas vid registrering avställs traktorn enligt 4 kap. 1 § FFR. Transportstyrelsens kontroll i fråga om skatteklass för traktor som ägs av juridisk person bör enligt förarbetena innefatta kontroll i mervärdesskatteregistret av näringsgrenskod etc.

Författare: Peder Brynolf

Enligt SKV A 2007:38 avses här med transporter alla slags transporter oavsett om det som transporteras är gods, personer eller något annat. Även om gods i regel lastas på en släpvagn som är kopplad till traktorn bör, enligt Skatteverket, som transport också räknas att ett efterfordon dras av traktorn (t.ex. grävmaskin på hjul, karusellvagn, varuvagn, bostadsvagn, kompressor). Med väg som inte är enskild avses allmän väg, gata eller annan allmän plats som är upplåten för allmän samfärdsel, jfr specialmotiveringen till 11 a § i DsFi 1985:8.

Författare: Peder Brynolf

Klassindelningen av motorredskap finns i 2 § VTD och innebär att motorredskap som är konstruerade för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen hänförs till klass I och att övriga motorredskap hänförs till klass II. Bilar som byggts om till motorredskap klass I beskattades tidigare som trafiktraktorer. Denna regel slopades den 1 januari 1997 för att undvika en konkurrenssnedvridning mellan bl.a. mobila lyftplattformar och mobila lyftkranar. Se prop. 1996/97:14, 1996/97:SkU8.

Författare: Peder Brynolf

Av förarbetena, prop. 1986/87:50 s. 18 och 28, framgår att andra transporter får utföras i endast ringa omfattning, och att 10 procent av den totala körtiden bör kunna ses som ringa omfattning. Till lantbruk räknas enligt SKV A 2007:38 även uppfödning och skötsel av rid- och tävlingshästar, renskötsel och pälsdjursskötsel. I rekommendationerna ges vidare exempel på vad som utgör produkter från och förnödenheter för lantbruk. Det bör enligt Skatteverkets rekommendationer krävas att transporten går från eller till lantbruket etc. Som ett exempel anges att transport av kvävegödsel från en järnvägsstation till en lagerbyggnad i anslutning till stationen inte kan anses som en transport för lantbruk. Eftersom gödsel anses som förnödenhet för lantbruk bör även slam kunna transporteras till ett lantbruk för att spridas på åkrarna.

Författare: Peder Brynolf

Med transport av endast traktorn med förare bör, enligt SKV A 2007:38, avses att traktorn framförs utan last, dvs. utan att något transporteras med traktorn och utan att passagerare medföljer. Som sådan transport bör också räknas om en traktor med släpvagn, som i regel används för att transportera last, körs med släpvagnen tom.

Författare: Peder Brynolf

Med gods som är lastat på traktorn bör, enligt SKV A 2007:38, avses bl.a. gods i en grävskopa eller behållare (t.ex. sand i en sandspridare) som är monterad på traktorn.

Författare: Peder Brynolf

Med redskap som ska drivas av traktorn bör, enligt SKV A 2007:38, avses ett redskap som arbetar när det dras av traktorn eller på annat sätt kopplas till traktorn. Ett redskap med egen drivanordning kan således inte transporteras med stöd av denna regel. Med gods som behövs för drift av traktorn eller redskapet avses bl.a. drivmedel och reservdelar. Gods som föraren behöver kan enligt Skatteverkets rekommendationer vara t.ex. en personbil som tas med på en släpvagn och som föraren ska använda för hemtransport, men inte motorredskap som ska användas på arbetsplatsen.

Författare: Peder Brynolf

Den tillfälliga användningen ska anmälas till Transportstyrelsens bilregister innan användningen börjar, se 5 kap. 14 § FFR. Fordonsskatt ska betalas senast tre veckor efter den dag då den tillfälliga användningen började, se 5 kap. 5 § 2 st. När Transportstyrelsen får in en anmälan om tillfällig användning görs en kontroll i vägtrafikregistret om tillfällig användning förekommit tidigare. Om detta har skett utreds hur traktorn vanligen används, hur den tillfälliga användningen är beskaffad och hur traktorn kommer att användas i fortsättningen. Som riktmärke gäller, enligt SKV A 2007:38, att tillfällig användning som trafiktraktor kan medges högst tre gånger per år. En traktor bör enligt Skatteverkets rekommendationer anses vara en jordbrukstraktor även när den tillfälligt används som en trafiktraktor. En släpvagn som dras av traktorn är således inte registreringspliktig och därmed inte heller skattepliktig.

Möjligheten att tillfälligt använda tunga terrängvagnar på ett sätt som faller in under skatteklass 1 tillkom med VSL, prop. 2005/05:65 s. 120.

Författare: Peder Brynolf

EG-mobilkran tillagd den 29 april 2009. Prop. 2008/09:53, 2008/09:TU9.

Möjligheten att tillfälligt använda tunga terrängvagnar på ett sätt som faller in under skatteklass 1 tillkom med VSL, prop. 2005/05:65 s. 120.

Författare: Peder Brynolf

Dessa nedsättningsmöjligheter fanns tidigare i 21–22 §§ fordonsskatteförordningen (1993:1028) och prövades av länsstyrelserna. Bestämmelsen om nedsättning för fordon som förts ut från Sverige tar sikte på de fall när ett fordon har förts ut från Sverige permanent och syftar till att undvika dubbelbeskattning av fordonet. Jfr Riksskatteverket, Handledning – vägtrafikskatt, 1989.

Författare: Peder Brynolf

En motsvarande reglering för övriga punktskatter samt mervärdesskatt m.m. finns i 13 kap. 1 § SBL. Av 1 kap 7 § följer att även dröjsmålsavgift och ränta omfattas av bestämmelsen.

Författare: Peder Brynolf

Särskilda villkor kan t.ex. bestå i en skyldighet att anmäla ändrade förhållanden till Skatteverket.

Författare: Peder Brynolf

Saluvagnsskatten är en schabloniserad ersättning för fordonsskatten och tas ut i anslutning till att Transportstyrelsen ger någon tillstånd att bruka oregistrerade eller avställda fordon i sin yrkesverksamhet. Bestämmelser om saluvagnsskatt infördes första gången genom kungörelsen (1930:288) om särskild skatt i vissa fall för användande i trafik av fordon som icke registrerats, prop. 1930:122. Under perioden den 1 januari 1977– den 1 maj 2006 fanns bestämmelserna i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, prop. 1975/76:181, SkU 1975/76:61. Vid överflyttningen av reglerna till VSL slopades skatteplikten för lätta släpvagnar, motorredskap och traktorer, prop. 2005/06:65, 2005/06:SkU15.

Författare: Peder Brynolf

Enligt 2 kap. 2 § 2 st. 4 p. är tunga påhängsvagnar undantagna från fordonsskatt. I stället påförs dragbilarna en förhöjd fordonskatt. Denna metod används inte när det gäller saluvagnsskatt. Saluvagnsskatt utgår därför också för tunga påhängsvagnar, prop. 1983/84:178, SkU 1983/84:40. Traktorer och motorredskap är inte skattepliktiga för saluvagnsskatt, prop. 2005/06:65 s. 97.

Författare: Peder Brynolf

Saluvagnslicens får enligt 12 § LFR meddelas den som yrkesmässigt tillverkar, transporterar eller handlar med fordon eller släpfordon. Licensinnehavaren erhåller särskilda saluvagnsskyltar som monteras på det fordon som för tillfället används med stöd av licensen. Frågor om saluvagnslicens handläggs enligt 27 § LFR av Transportstyrelsen, prop. 2000/01:95, 2000:01:TU15. En saluvagnslicens kan återkallas, t.ex. om saluvagnsskatten inte har betalats, se 14 § 2 p. LFR.

Författare: Peder Brynolf

När saluvagnslicens meddelas första gången tas avgifter och skatt ut genom postförskott. Av 2 kap. 6 § framgår att saluvagnsskatt ska betalas senast tre veckor efter det att saluvagnslicens har meddelats. Om skattskyldighet gäller vid ingången av december månad ska skatten betalas före ingången av det skatteår som skatten avser. Av 10 § och 11 § VSF framgår att den årliga betalningen av skatten och avgifterna sker genom att Transportstyrelsen senast den 10 december skickar ut ett inbetalningskort. Har den skattskyldige inte fått något inbetalningskort ska han anmäla detta till Transportstyrelsen senast den 20 december.

Författare: Peder Brynolf

När fordonsbeskattningen den 1 maj 2006 överfördes till nuvarande VSL anpassades förfarandereglerna i VSL till den nu upphävda skattebetalningslagens (1997:483) förfaranderegler, se prop. 2005/06:65 s. 73 ff.

Författare: Peder Brynolf

Det är Transportstyrelsen som på beskattningsmyndighetens vägnar fattar det grundläggande besluten om fordonsskatt och saluvagnskatt samt beslut om dröjsmålsavgift. Besluten fattas för Skatteverkets räkning. Övriga beslut, med undantag av beslut med stöd av ansvarsbestämmelserna i 6 kap. 4-6 §§, fattas av Skatteverket, jfr 1 kap. 2 §.

Författare: Peder Brynolf

Beskattningsmyndigheten har en skyldighet att rätta uppenbart oriktiga beslut. Av praktiska skäl har denna regel kompletterats med en möjlighet för den myndighet som beslutar genom automatiserad behandling att vidta rättelse. Andra stycket anger under vilka förutsättningar Transportstyrelsen ska rätta eventuellt felaktiga beslut. De fel som kan behöva rättas är exempelvis programmerings- eller systemfel som ger upphov till ett större antal felaktiga debiteringar, och där rättelse enklast kan ske av den myndighet som har att svara för dessa funktioner (se prop. 1987/88:159 s. 54). Bestämmelsen anger inte vem som kan initiera en sådan rättelse som det är fråga om, men det torde i normalfallet vara Transportstyrelsen. Bestämmelsens utformning utesluter dock inte att även enskilda kan påpeka fel som kan rättas med stöd av bestämmelsen. Se prop. 2005/06:65 s. 122.

Tidigare fanns ett bemyndigande för Skatteverket att meddela föreskrifter för bestämmande av skatten i de fall då uppgifter saknas i vägtrafikregistret. Bestämmelsen har slopats eftersom bestämmelsen i 10 § om skönsbeskattning ger en vidare legal grund för skatteuttag i sådana fall, prop. 2005/06:65 s. 127.

Författare: Peder Brynolf

Förvaltningslagens regler om rättelse och ändring av beslut ska inte tillämpas på de beslut som Transportstyrelsen fattar genom automatiserad databehandling, prop. 2017/18:235, 2017/18:KU22.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelserna har utformats efter förebild från 21 kap. 1 § SBL. I 1 st. klargörs förutsättningarna för när Skatteverket ska ompröva ett beslut. Av 2 st. framgår att en obligatorisk omprövningsskyldighet föreligger för det fall den skattskyldige överklagar ett beslut. Denna skyldighet framgår av bestämmelserna i 6 kap. 6 § 1 st. i den numera upphävda taxeringslagen (1990:324) till vilka 7 kap. 4 § hänvisar. 3 st. ger Skatteverket möjlighet att, under samma former som vid omprövning, besluta i en fråga i vilken något beslut ännu inte fattats. Det rör sig alltså inte om någon egentlig omprövning, utan endast om ett beslut fattat i samma ordning som ett omprövningsbeslut. Se prop. 2005/06:65 s. 74.

Författare: Peder Brynolf

1 st. innebär att en fråga som prövats i domstol och därigenom vunnit negativ rättskraft inte därefter kan omprövas; s.k. res judicata. I 2 st. görs undantag för fallet att Högsta förvaltningsdomstolen har ändrat rättstillämpningen i den aktuella frågan. Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra omprövning på begäran av en skattskyldig av en fråga som tidigare prövats av domstol genom lagakraftvunnet beslut, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett avgörande av Högsta förvaltningsdomstolen som meddelats därefter, jfr motiven till TL, prop. 1989/90:74 s. 403 ff.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelserna avviker något från motsvarande bestämmelser i den numera upphävda SBL. I 1 st. anges således att en begäran om omprövning som huvudregel ska ha kommit in till Skatteverket senast tredje året efter utgången av det kalenderår under vilket skatteåret eller skatteperioden gått till ända.

I 2 st. finns ett undantag från huvudregeln för de fall då den skattskyldige inte inom två månader före treårsfristens utgång har fått kännedom om ett beslut till hans eller hennes nackdel. Den skattskyldige har möjlighet att komma in med en begäran om omprövning inom 60 dagar från den dag han eller hon fick kännedom om beslutet. Någon motsvarande regel finns inte beträffande överklagande.

I 3 st. anges tiden för omprövning i det särskilda fallet att den skattskyldige vill begära omprövning av ett beslut på den grunden att fordonet före den tidpunkt som är avgörande för skattskyldigheten har gått över till en ny ägare. I sådant fall ska framställningen göras senast 60 dagar efter den dag då skatten senast skulle ha betalats. Om den skattskyldige har fått ett krav på skatten först sedan den skulle ha betalats, räknas dock tiden från mottagningsdagen. Om en begäran om ändring av skatten på denna grund kommer in senare än inom 60 dagar ska Skatteverket inte ta upp den till prövning. Se prop. 2005/06:65 s. 124.

Författare: Peder Brynolf

I bestämmelserna anges tillämpliga tidsfrister i de fall då omprövning sker på initiativ av Skatteverket. Enligt 1 st. gäller därvid en motsvarande tid som för den skattskyldige, dvs. omprövning ska ske senast tredje året efter utgången av det kalenderår under vilket skatteåret eller skatteperioden har gått ut. Som förutsättning härför gäller emellertid att det är fråga om ett omprövningsbeslut som är till fördel för den skattskyldige. Vad beträffar frågan om ett omprövningsbeslut är till fördel eller nackdel för den skattskyldige uttalas i prop. 1989/90:74 s. 308 att samtliga omprövningsbeslut som leder till högre skatt för den skattskyldige får anses vara till den skattskyldiges nackdel. Omvänt torde då gälla att beslut som leder till lägre skatt är till fördel för den skattskyldige.

I 2 st. utsträcks den i 1 st. angivna fristen såtillvida att ett omprövningsbeslut får meddelas även efter treårsfristen, dock under förutsättning att det av material som är tillgängligt för Skatteverket framgår att ett beskattningsbeslut är felaktigt. Detta innebär således att fristen i 1 st. är av begränsad betydelse, eftersom varje beslut som är felaktigt – och som omprövas till den skattskyldiges fördel – får rättas med stöd av 2 st.

I 3 st. regleras Skatteverkets möjligheter att meddela omprövningsbeslut till nackdel för den skattskyldige, genom att ett sådant omprövningsbeslut inte får meddelas senare än under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket skatteåret har gått ut. För att kunna meddela ett beslut efter denna tid krävs att förutsättningar för efterbeskattning föreligger. Se prop. 2005/06:65 s. 124 f.

Författare: Peder Brynolf

I punkten klargörs bl.a. att oriktiga uppgifter som lämnas under revision eller utredning kan föranleda efterbeskattning, se prop. 1991/92:43, 1991/92:SkU7.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelser om efterbeskattning infördes med den äldre vägtrafikskatteförordningen (1973:601), prop. 1973:94, SkU 1973:4. Möjligheten att efterbeskatta vid oriktig uppgift i mål om skatt tillades genom prop. 1977/78:136, SkU 1977/78:50. När bestämmelsen överfördes till VSL uttalades att någon ändring i sak inte är avsedd i förhållande till fordonsskattelagen, prop. 2005/06:65 s. 126.

Författare: Peder Brynolf

Den tidigare fordonsskattelagen innehöll bestämmelser om skattetillägg. Eftersom skattetillägg i praktiken inte tillämpats i vägtrafikbeskattningen och det vid misskötsamhet finns andra fullgoda sanktioner har bestämmelserna inte överförts till VSL. Definitionen av oriktig uppgift har därför placerats i anslutning till bestämmelsen om efterbeskattning. Den har utformats efter förebild från andra skatteförfattningar, prop. 2005/06:65 s. 77. Motsvarande bestämmelser i (de numera upphävda) SBL och TL fick sin nuvarande utformning genom prop. 2002/03:106, 2002/03:SkU16 och 2002/03:SkU19.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelsen om ringa belopp vid prövning av flera skatteperioder under samma skatteår infördes när lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) ersatte lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, prop. 1983/84:71, SkU 1983/84:22. LPP upphävdes 2002.

Författare: Peder Brynolf

Sexårsfristen infördes när LPP ersatte lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, prop. 1983/84:71, SkU 1983/84:22.

Författare: Peder Brynolf

Om den skattskyldige har avlidit får, enligt 66 kap. 29 § SFL beslut om efterbeskattning inte meddelas efter utgången av det andra året efter det kalenderår under vilket bouppteckning efter den skattskyldige har lämnats in för registrering. I 66 kap. 32 § SFL finns regler om förlängning av fristen för efterbeskattning när den skattskyldige delgivits misstanke för brott som avser skatt, åtal väckts för sådant brott eller preskriptionstiden förlängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen (1971:69). I 66 kap. 33 och 34 §§ SFL finns bestämmelser om när ett beslut om efterbeskattning senast ska meddelas i dessa fall, och om att bestämmelserna också är tillämpliga på juridiska personer om motsvarande åtgärd vidtagits mot den som företräder personen.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelsen behandlar förutsättningarna för s.k. skönsbeskattning och är tillämplig beträffande samtliga de skattebeslut som kan fattas med stöd av 4 kap. Bestämmelsen infördes med VSL och innebar då en utvidgning i förhållande till den regel som fanns i fordonsskattelagen och som innebar att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, fick meddela föreskrifter för bestämmande av skatten i de fall då uppgifter saknas i vägtrafikregistret, se prop. 2005/06:65 s. 127.

Författare: Peder Brynolf

Av paragrafen framgår både hur skatten ska betalas och när skatten ska anses vara betald. Att skatten anses betald när den bokförts överensstämmer med ordningen på skatteområdet i övrigt. Före VSL ansågs skatten betald när ett betalningsuppdrag lämnats till post eller bank. Vid övergången ifrågasatte vissa remissinstanser om det var rimligt med användningsförbud och böter eller fängelse om den skattskyldige haft fog för att förlita sig på att skatten bokförts hos Transportstyrelsen. Något undantag för dessa fall infördes inte i reglerna om användningsförbudet. Däremot uttalades att det angivna förhållandet fick beaktas vid bedömningen av om den skattskyldige oaktsamt använt ett fordon i strid mot ett användningsförbud, prop. 2005/06:65 s. 73. I 25 § 2 st. lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon finns ett särskilt undantag från användningsförbudet i motsvarande fall, vilket där torde motiveras av det praktiska behovet att kunna göra snabba av- och påställningar, prop. 2005/06:65 s. 149.

Författare: Peder Brynolf

Om fordonsskatt ska kunna tas ut under månaden före en skatteperiod eller ett skatteår måste skattskyldighetsfrågan avgöras vid en tidigare tidpunkt. Vid den löpande debiteringen är det därför den som är ägare till ett fordon vid uppbördsmånadens ingång som är skyldig att betala fordonsskatten. Äganderättsförändringar efter denna tidpunkt beaktas inte. Rör det sig om en höjning av fordonsskatten på grund av ändrad beskaffenhet eller ändrad användning knyts bedömningen till registreringsbesiktningen, respektive den tidpunkt då användningen ändrades. I rättsfallet RÅ 79 1:39 har en skattskyldig, som sålt sitt fordon betalningsmånadens första dag, ansetts som ägare till fordonet vid betalningsmånadens ingång.

Författare: Peder Brynolf

1 st. avser den ordinarie betalningen, dvs. när fordon är skattepliktiga redan vid betalningsmånadens ingång. Enligt 8 § VSF ska ett inbetalningskort avseende skatten sändas till den skattskyldige snarast möjligt, och vid den ordinarie betalningen senast den 12:e i betalningsmånaden. Har en fordonsägare inte fått sitt inbetalningskort ska han anmäla detta till Transportstyrelsen senast en vecka innan skatten ska vara inbetald. Betalas fordonsskatt efter utgången av den tid då skatten senast skulle ha betalats ska bevis om att skatten har betalats medföras vid färd med fordonet. Detta gäller under två veckor efter betalningsdagen. Om ett fordon blir skattepliktigt under en betalningsmånad uppkommer skattskyldighet både för del av betalningsmånaden och för det skatteår eller den skatteperiod som följer på denna. Den gemensamma betalningen ska erläggas senast tre veckor efter skattepliktens inträde. Bestämmelserna i lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid gäller i fråga om den dag då en betalning senast ska vara gjord. Den månad under vilken denna dag infaller är att anse som förfallomånad.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelsen anger när fordonsskatten ska betalas i de fall då skatten enligt 2 kap. 14 § ska tas ut med ett högre belopp på grund av att fordonets beskaffenhet eller användning har ändrats.

Författare: Peder Brynolf

Om fordonsskatten för ett fordon ändras till följd av en ändring av VSL framgår det av 5 kap. 13 § att den nya skatten ska betalas för tiden från och med dagen för ändringen till skatteårets eller skatteperiodens utgång. Av 5 kap. 14 § framgår att fordonsskatten inte behöver betalas om den understiger 200 kr. Återbetalning ska inte göras av belopp som understiger 100 kr. Betalning av tillkommande skatt ska ske senast 30 dagar efter att ändringen trätt i kraft.

Författare: Peder Brynolf

När en skattebefriad traktor eller tung terrängvagn tillfälligt används för beskattade ändamål ska fordonsskatten betalas inom tre veckor efter det att användningen anmäldes.

Författare: Peder Brynolf

Jämför kommentaren till 3 kap. 3 § 1 st.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelsen avser såväl fordonsskatt som saluvagnsskatt och tar sikte på de fall när skatt har fastställts genom omprövning.

Författare: Peder Brynolf

Hänvisningarna till SFL infördes den 1 januari 2012 genom prop. 2010/11:165, 2011/12:SkU3. De nya räntereglerna ska tillämpas på ränta som hänför sig till tid från och med den 1 januari 2013.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelsen tillkom med VSL och har formulerats efter förebild från 17 kap. 7 § SBL. Den är avsedd att täcka de undantagssituationer som gällde enligt fordonsskattelagen. I 59 § fordonsskattelagen angavs att anstånd kan medges om den skattskyldiges skattebetalningsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller någon annan omständighet som han inte kunnat råda över och det samtidigt föreligger synnerligen ömmande omständigheter. Beträffande bestämmelsens tillämpning anförde departementschefen i förarbetena till fordonsskattelagen att bestämmelsen borde tillämpas restriktivt och att anstånd inte borde komma i fråga annat än i enstaka mycket speciella fall (prop. 1987/88:159 s. 42). Genom rekvisitet ”synnerliga skäl” tydliggörs paragrafens begränsade tillämpningsområde. Ett tidigare villkor om att anstånd endast får medges om skatten inte är förfallen till betalning har bortfallit med VSL. Se prop. 2005/06:65 s. 130.

Författare: Peder Brynolf

Skatteverket har möjlighet att ompröva ett anståndsbeslut om de förhållanden som ligger till grund för anståndet har förändrats väsentligt sedan anstånd beviljats eller om det finns andra särskilda skäl.

Författare: Peder Brynolf

Om fordonsskatt erlagts med för lågt belopp anses skatten vara betald om det erlagda beloppet överstiger skatten för den tid fordonet varit skattepliktigt.

Författare: Peder Brynolf

Det är den som är ägare till ett fordon när skatteplikten upphör som är berättigad till återbetalning av överskjutande fordonsskatt. Av motsvarande stadgande i den äldre vägtrafikskattelagen (1988:327) framgick att det var de registrerade ägarförhållandena som var avgörande i återbetalningsfallen. När stadgandet flyttades över till fordonsskattelagen togs denna precisering bort. Någon saklig ändring tycks dock inte ha varit avsedd, se prop. 1987/88:159 s. 49. Om en anmälan till vägtrafikregistret avser både ägarbyte och avställning återbetalas fordonsskatten till den nye ägaren eftersom denne anses vara ägare till fordonet när avställningen påbörjas, se Skatteverket, Handledning, 2009. I ett speciellt fall bör regeln enligt RSV Sv 1996:2 inte tillämpas. Om skatteplikten upphör under uppbördsmånaden ska någon skatt egentligen inte betalas in. Om fordonsskatten för närmast följande skatteår eller skatteperiod ändå inbetalas i denna situation rekommenderar Skatteverket att skatten återbetalas till den som betalat in den. Motsvarande gäller om lagregeln inte är tillämplig, dvs. när skatteplikten upphört under tid för vilken fordonsskatt inte betalats och skatt därefter inbetalas med för stort belopp. I RSV Sv 1996:2 finns vidare rekommendationer som rör behandlingen av dubbla inbetalningar av en eller flera personer. Om den återbetalningsberättigade har försatts i konkurs bör, enligt Skatteverkets rekommendationer, återbetalning ske till konkursförvaltaren. Bestämmelser om avräkning mot obetald fordonsskatt finns i 8 kap 2 §.

Författare: Peder Brynolf

Nedsättning av skatten kan förekomma om ett fordons beskaffenhet ändras genom att skattevikten blir lägre eller om en ändrad användning medför att en traktor ska beskattas i skatteklass I stället för skatteklass II. Enligt RSV Sv 1996:2 bör regeln tillämpas också när den överskjutande skatten avser ett skatteår eller en skatteperiod som börjar efter skattesänkningen. Detta kan vara fallet om ändringen sker i en betalningsmånad. Också i dessa fall bör således enligt rekommendationerna det överskjutande beloppet återbetalas till den som var skattskyldig när registreringsbesiktningen skedde eller användningen ändrades.

Författare: Peder Brynolf

Syftet med bestämmelsen är att minska behovet av övergångsbestämmelser i de fall fordonsskattesatserna ändras (se prop. 1987/88:159 s. 49). Tillkommande skatt ska enligt 5 § betalas senast 30 dagar efter det att skatteändringen trätt i kraft. Av 2 st. framgår vem som ska betala, eller återfå, den skatt som beräknats med stöd av 1 st.

Författare: Peder Brynolf

Om skatt som ska återbetalas enligt 12 § och 13 § inte har betalats sätts den ned.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelsen infördes den 1 januari 1989, se prop. 1987/88:159, SkU 1987/88:38. Syftet är att minska antalet debiteringar och återbetalningar av små belopp, som kan uppkomma när fordonsskatteuttaget förändras i samband med en lagändring. När bestämmelsen överfördes till VSL höjdes gränsen för uttag av tillkommande skatt till 200 kr. Gränsen för återbetalning bibehölls vid 100 kr eftersom beloppet överensstämde med motsvarande belopp i den numera upphävda skattebetalningslagen. Tillkommande skatt ska enligt 5 § 1 st. betalas senast 30 dagar efter det att skatteändringen trätt i kraft.

Författare: Peder Brynolf

I rådets direktiv 92/106/EEG av den 7 december 1992 om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstater (kombitrafikdirektivet) finns regler som syftar till att underlätta kombinerade transporter. Direktiv 92/106/EEG har upphävt och ersatt rådets direktiv 75/130/EEG av den 17 februari 1975 om upprättandet av gemensamma regler för vissa former av kombinerad landsvägs- och järnvägstransport av gods mellan medlemsstaterna med senare ändringar. I artikel 6 stadgas en skyldighet för medlemsstaterna att återbetala eller sätta ned fordonsskatten när last-, drag- eller släpfordon transporteras på järnväg i kombitransport. Den typ av fordon som vanligen transporteras på järnväg är påhängsvagnar. Dessa är skattefria eftersom skatten för dessa ligger på dragbilen. För övriga fordon kan det dock bli aktuellt med återbetalning, se prop. 1992/93:124, 1992/93:SkU13.

Författare: Peder Brynolf

Jämför kommentaren till 5 kap. 15 § 2 st.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelser om dröjsmålsavgift infördes den 1 januari 1993, SOU 1988:60, prop. 1991/92:93, 1991/92:SkU19. Rekommendationer om dröjsmålsavgift på fordonsskatt finns i RSV Sv 1996:1.

Författare: Peder Brynolf

Dröjsmålsavgift ska betalas för varje separat fordon om en skattskyldig innehar flera fordon, prop. 2005/06:65 s. 132.

Författare: Peder Brynolf

I RSV Sv 1996:1 lämnas rekommendationer om dröjsmålsavgift på fordonsskatt. Som allmän princip gäller att befrielse inte bör komma i fråga så länge någon del av skattebeloppet kvarstår obetald. Vid återbetalning av fordonsskatt bör befrielse inte medges. Fastställer Skatteverket att någon annan är skattskyldig enligt 4 kap. 4 § 3 st. (motsvarar 39 § i den upphävda fordonsskattelagen) bör befrielse från avgiften medges utan ansökan. Befrielse bör också medges om betalning har gjorts i rätt tid men på fel sätt, om inte den skattskyldige trots skriftligt påpekande gjort sig skyldig till upprepad försummelse. Rekommendationer lämnas också beträffande sjukdom och olyckshändelse, för sent erhållet inbetalningskort och övriga fall av oförvållade omständigheter. Om skäl föreligger bör enligt rekommendationerna avgiften vid kortare dröjsmål kunna sättas ned till 0,25 procent, dock lägst lägst 100 kr. I andra fall, då delvis befrielse är motiverad, bör nedsättning normalt ske till häften, dock lägst till 1 500 kr. I vissa fall kan enligt Skatteverkets rekommendationer avgiften sättas ned till belopp som svarar mot skälig dröjsmålsränta.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelser om när fordonsskatt ska betalas finns i 2–7 §§. Av lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift framgår att dröjsmålsavgiften är 2 % på skatt som betalas inom tio dagar efter förfallodagen eller före utgången av förfallomånaden, 4 % på skatt som betalas under månaden efter förfallomånaden och 6 % på skatt som betalas under andra månaden efter förfallomånaden. Avgiften stiger härefter med en procentenhet för varje ytterligare månad. Avgiften är minst 100 kr men får inte överstiga det ursprungliga obetalda beloppet. Har den skattskyldige påmints skriftligen och sker betalning senast på den i påminnelsen angivna dagen ska dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag påminnelsen sändes. Bestämmelserna i lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid gäller i fråga om den dag då en betalning senast ska vara gjord. Den månad under vilken denna dag infaller är att anse som förfallomånad.

Författare: Peder Brynolf

1 och 2 p. infördes med den äldre vägtrafikskatteförordningen (1973:601) och är ett resultat av en allmän bedömning av hur omfattande användningsförbudet bör vara, se SOU 1972:42 s. 219. Vid detta tillfälle undantogs fordon som köpts på avbetalning och återtagits. Sedan detta undantag skapat kontrollsvårigheter slopades det den 1 januari 1975, se prop. 1974:164, SkU 1974:59.

Författare: Peder Brynolf

Skatten för innevarande och närmast föregående skatteår måste vara betald om användningsförbud ska kunna undvikas. Detta gäller även om fordonsskatten erläggs för skatteperiod.

Författare: Peder Brynolf

Har fordonet bytt ägare gäller ett användningsförbud på grund av obetald skatt också mot den nya ägaren. Den nye ägaren kan dock bruka fordonet utan hinder av att den tidigare ägaren inte har betalat sin skatt, om det rör sig om ytterligare skatt som beslutats efter ägarbytet eller skatt som påförts genom efterbeskattning. Följande exempel återfinns i Skatteverket, Handledning, 2009. – A säljer en bil till B den 12 januari 2006. Den 26 januari beslutar Skatteverket att A ska betala ytterligare fordonsskatt för bilen. Sista betalningsdag för skatten bestäms till den 23 februari. Även om A inte betalar skatten i tid får B använda bilen, eftersom Skatteverkets beslut meddelades efter ägarbytet. Jfr prop. 2005/06:65 s. 133.

Författare: Peder Brynolf

3 p. motiveras av anståndsreglerna i 5 kap. 8–11 §§. Användningsförbud inträder om ett medgivet anstånd löper ut utan att skatten har betalats, se prop. 1987/88:159 s. 57.

Författare: Peder Brynolf

Denna dispensmöjlighet infördes 1979 för de fall då en skuld för vägtrafikskatt avbetalas enligt en överenskommelse med kronofogdemyndighet, DsB 1978:5, prop. 1978/79:94, SkU 1978/79:45. Den praxis som utvecklats under Riksskatteverkets tillämpning av dispensregeln fram till år 1989 innebär att dispens medges för resor till och från arbetet om allmänna kommunikationer saknas eller om den skattskyldige är beroende av att använda fordonet i näringsverksamhet. Dispens har inte medgivits på den grunden att köparen inte känt till att fordonet var belagt med användningsförbud. Inte heller har dispens medgivits för fordon som sålts på avbetalning och därefter återtagits av säljaren. Motsvarande gäller för fordon som leasats och därefter återtagits, jfr Skatteverket, Handledning, 2009, s. 85. Vid övergången till fordonsskattelagen uttalade departementschefen att den dittillsvarande restriktiva tillämpningen borde bestå, se prop. 1987/88:159 s. 57. När bestämmelsen överfördes till VSL konstaterades att det saknas anledning att frångå dessa uttalanden, prop. 2005/06:65 s. 133.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelser om att användarförbudet upphör vid exekutiv försäljning infördes 1979, se prop. 1978/79:94, SkU 1978/79:45. Undantaget gäller även om bilen säljs vidare av den som förvärvat den vid en exekutiv försäljning. Om gäldenären åter blir ägare till bilen inträder dock användarförbud igen, se Skatteverket, Handledning, 2009. Konkursfallen behandlades som dispensfall fram till 1986, då stadgandet i princip fick sin nuvarande lydelse, se prop. 1985/86:92, SkU 1985/86:31. Enligt den praxis som utvecklats dessförinnan medgavs inte dispens vid konkurser för fordon som köpts på kredit med förbehåll om återtaganderätt eller leasats. Undantaget vid försäljning av fordon enligt lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall infördes den 1 januari 2023, prop. 2021/22:239, bet. 2021/22:TU18.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelserna under detta avsnitt fick sin huvudsakliga utformning i samband med att den äldre vägtrafikskatteförordningen (1973:601) infördes, se SOU 1972:42, prop. 1973:94, SkU 1973:41.

Författare: Peder Brynolf

Syftet med bestämmelsen är att träffa de fall där användningsförbudet kan antas ha överträtts avsiktligt. Därvid bör den skattskyldige inom den tidsram som anges i 1 st. ha hunnit få såväl ett inbetalningskort avseende fordonsskatten, som en påminnelse om att betala. Genom 2 st. görs bestämmelsen tillämplig även för avställda fordon. Beträffande dessa fordon kan nämnas att den tvåmånadersfrist som anges i 1 st. löper oavbruten även om fordonet vid en senare tidpunkt ställs av. Flyttning av fordonet enligt 3 st. bör enligt förarbetena till bestämmelsen bl.a. medges om fordonet annars skulle utgöra en trafikfara, se prop. 1981/82:225 s. 56. Fordonet bör också få flyttas om det är lastat med gods som skulle kunna innebära problem om färden avbröts direkt, t.ex. levande djur och kylvaror. Bilinspektörer fick möjlighet att ta hand om ett fordons registreringsskyltar och medge fortsatt färd genom prop. 2013/14:232, 2014/15:JuU3.

Författare: Peder Brynolf

I 1 st. ges straffbestämmelser för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder, eller låter använda, ett fordon som blivit avskyltat på den grunden att det använts i strid mot ett användningsförbud. Liksom föregående bestämmelse ska även denna bestämmelse tillämpas på avställda fordon. Detta framgår av 2 st. I 3 st. ges en straffbestämmelse för den som använder, eller låter använda, ett fordon i strid mot ett användningsförbud, utan att fordonet dessförinnan blivit avskyltat. Till skillnad mot 1 st. gäller här endast penningböter som påföljd. Även för tillämpning av denna straffbestämmelse krävs att uppsåt eller oaktsamhet förelegat.

Författare: Peder Brynolf

Vid överföringen till VSL har bestämmelsen kompletterats på så sätt att det uttryckligen anges att det krävs uppsåt i förhållande till att fordonet används utan ägarens lov. Genom bestämmelsen föreskrivs att den som uppsåtligen använder någon annans fordon utan lov kan drabbas av samma rättsverkningar som ägaren enligt 4 §. Hänvisningen till 4 § innebär bl.a. att det på motsvarande sätt krävs uppsåt eller oaktsamhet i förhållande till att fordonet har användningsförbud. Motsvarande gäller den som innehar fordonet med nyttjanderätt och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar någon annan förare än den som ägaren har utsett. Se prop. 2005/06:65 s. 135.

Författare: Peder Brynolf

Enligt paragrafen kan även föraren dömas om han eller hon känt till att fordonet inte fick användas. Detta gäller dock inte när fordonet provkörs i vissa särskilt angivna sammanhang. Bestämmelsen skiljer sig från 5 § på så sätt att ägarens lov saknar betydelse och att det krävs att föraren har uppsåt i förhållande till att fordonet har användningsförbud.

Författare: Peder Brynolf

Förfarandereglerna infördes den 1 maj 2006 och är utformade i enlighet med motsvarande regler i (den numera upphävda) SBL, prop. 2005/06:65 s. 73 f.

Författare: Peder Brynolf

Av 7 b § förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. framgår att beslut av Skatteverket som överklagas till förvaltningsrätt ska tas upp av Förvaltningsrätten i Karlstad om beslutet avser ärenden enligt vägtrafikskattelagen (2006:227), lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt, eller lagen (1997:1137) om vägavgifter för vissa tunga fordon, jfr prop. 2005/06:65 s. 76.

Författare: Peder Brynolf

Av andra bestämmelser följer t.ex. att beslut med stöd av ansvarsbestämmelserna i 6 kap. 4–7 §§ överklagas till allmän domstol.

Författare: Peder Brynolf

Ett beslut om vägtrafikskatt, som har fattats av Transportstyrelsen genom automatiserad behandling, får överklagas först när beslutet har omprövats av Skatteverket. Om ett sådant beslut ändå överklagas ska överklagandet inte avvisas. Det ska i stället anses utgöra en begäran om omprövning. Om något grundläggande beslut inte har fattats får ett första beslut fattas i den form som gäller för omprövningsbesluten, även om detta beslut i teknisk mening inte är att betrakta som ett omprövningsbeslut.

Författare: Peder Brynolf

Det generella kravet på prövningstillstånd inom fordonsbeskattningen infördes den 1 januari 2004 i samband med skatteverksreformen, prop. 2002/03:99. Även enligt lagen (2004:629) om trängselskatt krävs det prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

Författare: Peder Brynolf

Skatteverksreformen den 1 januari 2004 innebar att funktionen med ett allmänt ombud återinfördes inom skatteförvaltningen, se prop. 2002/03:99. I 1 st. klargörs vem som ska vara den skattskyldiges motpart när denne överklagar ett beslut. Som huvudregel gäller att Skatteverket är den skattskyldiges motpart. För det fall att även det allmänna ombudet överklagar ett beslut ska dock bestämmelserna i 67 kap. 11 § andra stycket SFL tillämpas. Enligt nämnda bestämmelser ska i ett sådant fall det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol föras av det allmänna ombudet. Av 2 st. framgår att det allmänna ombudet också får föra talan till den skattskyldiges förmån.

Författare: Peder Brynolf

För att ge den skattskyldige möjlighet att hinna överklaga beslut som fattats mot slutet av fristens utgång gäller en särskild regel för dessa beslut, nämligen att den skattskyldige då har tre veckor på sig att överklaga från dagen för delgivning.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelserna i SFL behandlar Skatteverkets skyldighet till rättidsprövning samt obligatorisk omprövning och har i huvudsak utformats efter motsvarande bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223), men avpassats efter skatteområdet. En av de mer väsentliga skillnaderna är att Skatteverkets omprövningsskyldighet inbegriper såväl beslutets laglighet som dess riktighet i övrigt, jämfört med den mer begränsade omprövningsskyldighet som följer av 27 § FL.

Författare: Peder Brynolf

Vid överklagande gäller SFL:s bestämmelser om tidsfrister för s.k. anslutningsbesvär och en möjlighet för såväl Skatteverket som det allmänna ombudet att föra talan till den skattskyldiges förmån. Att förvaltningsrättens beslut avseende Skatteverkets beslut att avvisa en för sent inkommen begäran om omprövning inte kan överklagas framgår av 33 § fjärde stycket FPL, jfr prop. 2012/13:45, 2012/13:JuU15.

Författare: Peder Brynolf

Avrundningsregeln gäller inte bara vägtrafikskatt utan också dröjsmålsavgifter och ränta, se 1 kap. 7 §.

Författare: Peder Brynolf

Högre beloppsgränser gäller när skatteuttaget för ett skatteår eller en skatteperiod ändras vid en lagändring, se 5 kap. 14 § 2 st.

Författare: Peder Brynolf

När skatteplikten upphör eller skatten sänks därför att fordonets beskaffenhet eller användning ändras kan det bli aktuellt att återbetala skatt. Av 5 kap. 12 § framgår till vem återbetalningen ska ske. Återbetalning kan också bli aktuell på annan grund, som när fordon använts vid kombitrafik (5 kap. 15 §). När Transportstyrelsen gör en återbetalning avräknas automatiskt obetalda skatter och avgifter. Utöver obetald fordonsskatt, saluvagnsskatt, dröjsmålsavgift och ränta avräknas vissa avgifter som tas ut enligt förordningen (2010:1578) om provavgifter för körkort och yrkesmässig trafik, m.m., t.ex. skyltavgift och registerhållningsavgift. I RSV Sv 1996:2 avsnitt 6 lämnas allmänna råd om hur avräkningen ska genomföras och om utformningen av underrättelsen till den skattskyldige. Där framgår också att fordonsskatt som betalats in till Kronofogdemyndigheten redovisas till Transportstyrelsen först när skatten betalats till fullo, och att hänsyn därför inte kan tas till sådana delbetalningar vid en automatisk avräkning. Om det senare visar sig att skatten var betald kan beskattningsmyndigheten rätta den felaktiga avräkningen.

Vägtrafikskatten ingår inte i skattekontosystemet, se prop. 2005/06:65 s. 78 f.

Författare: Peder Brynolf

Bestämmelsen innebär att en begäran om omprövning eller ett överklagande inte medför att den skattskyldige kan hålla inne skatten. Om den skattskyldige önskar skjuta upp betalningen har han eller hon i stället att söka anstånd i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 8–11 §§.

Författare: Peder Brynolf

Lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. innehåller regler om betalningsanmaning, gäldenärsutredning, uppskov, säkerhet, ackord, konkurs etc. Av 2 § framgår att utmätning av lön får ske för fordran enligt VSL och lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt. Det är Transportstyrelsen som begär indrivning för Skatteverkets räkning. Enligt 5 § VSF behöver indrivning inte begäras för en fordran som understiger 100 kr, om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Författare: Peder Brynolf

Skatteskalorna för tunga bussar och tunga lastbilar lades den 1 maj 2006 om till bredare viktintervall om 1000 kg för att underlätta jämförelser med EU:s regler, jfr prop. 2005/06:65.

Fordonsskatten för tunga bussar och tunga lastbilar sänktes den 1 januari 2011 till EU:s minimiskattesatser för lastbilar, prop. 2009/10:41, 2009/10:SkU21.

Bilaga 2 korrigerades den 1 januari 2015, se prop. 2014/15:1 Finansplan s. 264 ff., 2014/15:FiU1.