Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS2001-0453

Socialtjänstlag (2001:453)

Socialtjänstlagen

Utkom från trycket den 19 juni 2001.
Utfärdad den 7 juni 2001.

Socialtjänstens mål

Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas

  • ekonomiska och sociala trygghet,

  • jämlikhet i levnadsvillkor,

  • aktiva deltagande i samhällslivet.

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.

Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.

Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas.

Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande.

Med barn avses varje människa under 18 år.

SFS 2012:776

Bestämmelser om vård utan samtycke ges i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Kommunens ansvar

Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän.

Bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan kommuner i fråga om stöd och hjälp enligt denna lag finns i 2 a kap.

I fråga om den som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. finns det särskilda bestämmelser om bistånd och placering av barn i den lagen.

SFS 2018:347

[Upphävd g. Lag (2011:328).]

SFS 2011:328

[Upphävd g. Lag (2011:328).]

SFS 2011:328

Kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer. Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.

Vad som i denna lag eller annan författning sägs om socialnämnd gäller i förekommande fall den eller de nämnder som utses enligt första stycket.

SFS 2003:199

Utöver avtalssamverkan enligt 9 kap. 37 § kommunallagen (2017:725) får en kommun sluta avtal med en enskild person om att utföra kommunens uppgifter inom socialtjänsten. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte överlämnas.

SFS 2018:573

Kommunen får även träffa överenskommelse med regionen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen om att, inom ramen för socialtjänstens uppgifter, samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser. Kommunen ska bidra till finansieringen av sådan verksamhet som bedrivs i samverkan. Enligt bestämmelser i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser får kommunen delta i finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.

Riksrevisionen får granska sådan verksamhet som bedrivits i samverkan med och delvis finansierats av Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Vid en sådan granskning har Riksrevisionen rätt att ta del av de uppgifter som behövs för att granska verksamheten.

SFS 2019:909

När den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med regionen upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommunen eller regionen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål.

Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det.

Av planen ska det framgå

  1. vilka insatser som behövs,

  2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för,

  3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller regionen, och

  4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.

SFS 2019:909

Om ansvarsfördelningen mellan kommuner i fråga om stöd och hjälp enligt denna lag

Kapitlet infört g. SFS2011-0328

Ansvarig kommun

Rubriken införd g. SFS2011-0328

Den kommun där den enskilde vistas ansvarar för stöd och hjälp enligt 2 kap. 1 §, om inte annat följer av 3–5 §§.

Rättsfall:

Äldre rätt: Ang. vistelsekommunens ansvar när rätt till bistånd enl. 6 § (motsv. nuv. 4:1) inträtt under vistelse på vårdinstitution R 19842:32 I–III – Ang. vistelsekommunens ansvar för bistånd i form av transporter resp. hemhjälp under sommarvistelse utanför bosättningskommunen R 19842:33 I och II – Ang. innebörden av kommunens yttersta ansvar för stöd och hjälp R 19842:63R 19842:95 – Hemortskommunen ansvarig för bistånd till hjälpsökande även under tid då denne vistas utomlands för behandling av sjukdom R 1987:174 – Utlänning med tillfälligt uppehållstillstånd här vägrad bistånd, då han pga. långvariga vistelser utomlands ansågs sakna hemvist i kommunen R 1995:70 – Bistånd åt asylsökande tillgodosågs i princip ej enl. denna lag utan enl. lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl., nu ersatt av lagen 1994:137, anm. under 4:4 utlänningslagen (2005:716) i Bih. R 1989:123 – Kommun, som beslutit om familjehemsplacering i annan kommun, hade kvar ansvaret för den placerade även efter det att denna placering upphört och kommunen lämnat medgivande enl. 25 § (motsv. nuv. 6:6) om fortsatt vistelse där R 1991:89 – Ansvaret för skolpliktigs behov av speciallärare vilar på folkbokföringskommunen R 1994:25 – Kommun var skyldig lämna bistånd enl. 6 § (motsv. nuv. 4:1) åt gravt synskadad till ledsagarservice för fritidsaktiviteter, ehuru denne var berättigad till särskilda omsorger enl. omsorgslagen (1985:568)R 1993:6 – Hjälpbehov, som föranlett placering i familjehem i annan kommun enl. lagen (1990:52) om vård av unga, ansågs ha upphört när vården enl. nämnda lag upphörde. Bistånd pga. senare hjälpbehov ålåg därför vistelsekommunen R 1997:53 – Kommun har ej rätt att avvisa ansökan om bistånd inför en där planerad sommarvistelse pga. att sökanden vid ansökningstillfället ej anlänt till kommunen R 2008:18.

SFS 2011:328

Om det står klart att en annan kommun än vistelsekommunen ansvarar för stöd och hjälp åt en enskild, är vistelsekommunens ansvar begränsat till akuta situationer.

SFS 2011:328

Om den enskilde är bosatt i en annan kommun än vistelsekommunen, ansvarar bosättningskommunen för det stöd och den hjälp som den enskilde behöver. Med bosättningskommun avses i detta kapitel

  1. den kommun där den enskilde är stadigvarande bosatt, eller

  2. om den enskilde är stadigvarande bosatt i en kommun men har sin starkaste anknytning till en annan kommun, den sistnämnda kommunen, eller

  3. om den enskilde saknar stadigvarande bostad, den kommun till vilken han eller hon har sin starkaste anknytning.

SFS 2011:328

En kommun behåller ansvaret för stöd och hjälp åt en enskild som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun i

  1. familjehem enligt 6 kap. denna lag eller 9 § 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

  2. hem för vård eller boende eller i stödboende enligt 6 kap.,

  3. särskild boendeform för äldre människor enligt 5 kap. 5 § andra eller tredje stycket eller 7 kap. 1 § första stycket 2,

  4. bostad med särskild service enligt 5 kap. 7 § tredje stycket eller 7 kap. 1 § första stycket 2,

  5. bostad med särskild service eller annan särskilt anpassad bostad enligt 9 § 8 eller 9 lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller

  6. annat boende, om det inte är klarlagt vilken kommun som är den enskildes bosättningskommun.

Rättsfall:

En kommun som enl. bosättningslagen tar emot en nyanländ invandrare för bosättning i kommunen men som tillhandahåller bostad i en annan kommun är ansvarig för stöd till den enskilde enl. socialtjänstlagen HFD 2021:46.

SFS 2018:1724

Den kommun där den enskilde är folkbokförd ansvarar för stöd och hjälp

  1. under kriminalvård i anstalt,

  2. under vård på sjukhus eller i annan sjukvårdsinrättning på initiativ av någon annan än en kommun,

  3. som aktualiserats inför avslutningen av vård enligt 1 eller 2.

SFS 2011:328

Vistelsekommunens skyldighet att bistå bosättningskommunen

Rubriken införd g. SFS2011-0328

När en enskild avser att vistas en kortare tid i en annan kommun än bosättningskommunen, och till följd av hög ålder, funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom behöver stöd och hjälp för detta, är vistelsekommunen skyldig att på begäran

  1. bistå med den utredning som bosättningskommunen behöver för att kunna pröva den enskildes behov av stöd och hjälp,

  2. verkställa bosättningskommunens beslut.

SFS 2011:328

Om en bosättningskommun har begärt verkställighet enligt 6 § 2, ska bosättningskommunen ersätta vistelsekommunen för verkställighetskostnaderna. Ersättningen ska betalas enligt den ersättningsnivå som bosättningskommunen tillämpar för motsvarande insatser.

SFS 2011:328

Ansökan om insatser i en annan kommun

Rubriken införd g. SFS2011-0328

En person som önskar flytta till en annan kommun, får ansöka om insatser i den kommunen om han eller hon

  1. till följd av hög ålder, funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård- eller omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig i den andra kommunen utan att de insatser som han eller hon behöver lämnas, eller

  2. på grund av våld eller andra övergrepp behöver flytta till en annan kommun men inte kan göra det utan att de insatser som han eller hon behöver lämnas.

Rättsfall:

Äldre rätt: Ej bistånd till 90-årig kvinna för bosättning i servicehus i annan kommun för att komma närmare anhöriga R 1990:23.

Ang. prövning av ansökan enl. denna § HFD 2014:5.

SFS 2011:328

En ansökan enligt 8 § ska behandlas som om den enskilde var bosatt i inflyttningskommunen. Är den sökandes behov tillgodosedda i bosättningskommunen, får hänsyn inte tas till den omständigheten när ansökan prövas.

Bosättningskommunen är skyldig att på begäran bistå med den utredning som den andra kommunen behöver för att kunna pröva ansökan.

SFS 2011:328

Överflyttning av ärende

Rubriken införd g. SFS2011-0328

Ett ärende som avser vård eller någon annan åtgärd i fråga om en enskild person kan flyttas över till en annan kommun.

En kommun som anser att ett ärende ska flyttas över ska begära det hos den andra kommunen. Ärendet ska då flyttas över om den som berörs av ärendet har starkast anknytning till den andra kommunen och det med hänsyn till den enskildes önskemål, hjälpbehovets varaktighet och omständigheterna i övrigt framstår som lämpligt.

En begäran enligt andra stycket ska vara skriftlig. Den andra kommunen ska skriftligen och utan dröjsmål meddela sin inställning.

Rättsfall:

Fråga om överflyttning av ärende till annan kommun HFD 2013:46.

SFS 2011:328

Om berörda kommuner inte är överens om att flytta över ärendet, får den kommun som begärt överflyttning ansöka om det hos Inspektionen för vård och omsorg. En sådan ansökan får också göras av en kommun, som inte inom en månad har fått svar från en annan kommun på en begäran om överflyttning.

Inspektionen för vård och omsorg ska pröva ansökningen så snart som möjligt. Beslut i ärendet ska meddelas inom tre månader från det att ansökan kom in, om det inte finns särskilda skäl för en längre handläggningstid.

SFS 2012:944

Uppgifter som behövs för att en kommun ska kunna ta över ett ärende enligt 10 eller 11 § ska lämnas ut av den kommun som överlämnar ärendet.

SFS 2011:328

Vissa uppgifter inom socialtjänsten, m.m.

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2009-0596

Till socialnämndens uppgifter hör att

  • göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen,

  • medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen,

  • informera om socialtjänsten i kommunen,

  • genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden,

  • svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det.

Rättsfall:

Socialnämnd överskred sin befogenhet genom beslut om ekonomisk hjälp till familjer utan individuell prövning (äldre rätt) R 1991:61.

Socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen ska bygga på nämndens sociala erfarenheter och särskilt syfta till att påverka utformningen av nya och äldre bostadsområden i kommunen. Nämnden ska också verka för att offentliga lokaler och allmänna kommunikationer utformas så att de blir lätt tillgängliga för alla.

Socialnämnden ska även i övrigt ta initiativ till och bevaka att åtgärder vidtas för att skapa en god samhällsmiljö och goda förhållanden för barn och unga, äldre och andra grupper som har behov av samhällets särskilda stöd. Socialnämnden ska i sin verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning.

SFS 2015:982

Insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet.

För utförande av uppgifter inom socialtjänsten ska det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

I verksamhet enligt denna lag får endast den som har ett sådant bevis som avses i 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659) använda yrkestiteln undersköterska. Den som saknar behörighet att använda yrkestiteln får inte använda en titel som kan förväxlas med den yrkestiteln.

Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.

SFS 2021:738

Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet rörande barn och unga.

    Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och unga som innefattar

  1. bedömning av om utredning ska inledas,

  2. utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller

  3. uppföljning av beslutade insatser.

Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

SFS 2016:147

Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Anmärkning om flytt:

Förutv. 3 b § nu 3 c §.

SFS 2016:147

För utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, får socialnämnden även använda handläggare som har annan utländsk utbildning än sådan som avses i 3 b §, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kraven enligt första stycket är uppfyllda.

Anmärkning om flytt:

Tidigare beteckning 3 b §.

SFS 2016:147

I verksamhet enligt denna lag får endast den som har ett sådant bevis om rätt att använda yrkestiteln undersköterska som avses i 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659) utses till fast omsorgskontakt.

Lagen 2022:388, med ikraftträdande 1 juli 2023 i fråga om 3 kap. 3 d § och i övrigt 1 juli 2022, innehåller även:

2. Den som vid ikraftträdandet av 3 kap. 3 d § är tillsvidareanställd med yrkestiteln undersköterska får utses att vara fast omsorgskontakt, trots att han eller hon inte har fått bevis enligt 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659) om rätt att använda yrkestiteln undersköterska, dock längst fram t.o.m. d. 30 juni 2033.

SFS 2022:388

Socialnämnden skall i den uppsökande verksamheten upplysa om socialtjänsten och erbjuda grupper och enskilda sin hjälp. När det är lämpligt skall nämnden härvid samverka med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.

Socialnämndens insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.

SFS 2012:776

Socialnämnden bör genom hemtjänst, dagverksamheter eller annan liknande social tjänst underlätta för den enskilde att bo hemma och att ha kontakt med andra.

Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgivningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan därmed jämförlig verksamhet.

Rättsfall:

Äldre rätt: Ang. färdtjänst R 19832:82 anm. vid 4:1.

SFS 2012:776

Socialnämnden ansvarar för att det finns tillgång till öppna insatser för att kunna möta barns, ungas och vårdnadshavares olika behov.

För ett barn som har fyllt 12 men inte 15 år får nämnden besluta om öppna insatser även utan vårdnadshavarens samtycke, om det är lämpligt och barnet samtycker till det.

För ett barn som har fyllt 15 år får nämnden besluta om öppna insatser även utan vårdnadshavarens samtycke, om det är lämpligt och barnet begär eller samtycker till det.

I 6 b § finns särskilda bestämmelser om kontaktperson och om kontaktfamilj.

SFS 2023:292

Socialnämnden får utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj (kontaktfamilj) med uppgift att hjälpa den enskilde och hans eller hennes närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det.

Om en person som inte har fyllt 21 år har behov av särskilt stöd och särskild vägledning för att motverka en risk för missbruk av beroendeframkallande medel, för brottslig verksamhet eller för något annat socialt nedbrytande beteende, får nämnden utse en särskilt kvalificerad kontaktperson för den unge om denne begär eller samtycker till det.

För ett barn

  • som inte har fyllt 12 år får en kontaktperson eller en särskilt kvalificerad kontaktperson utses endast om barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det,

  • som har fyllt 12 men inte 15 år får en kontaktperson eller en särskilt kvalificerad kontaktperson utses om barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det eller, om sådant samtycke saknas, om det är lämpligt och barnet samtycker till det,

  • som har fyllt 15 år får en kontaktperson eller en särskilt kvalificerad kontaktperson utses endast om det är lämpligt och barnet begär eller samtycker till det.

SFS 2023:292

Socialnämnden ska kontinuerligt följa hur insatser som avses i 6 b § genomförs när dessa har beviljats barn och unga.

SFS 2015:982

Socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. Socialnämnden ska även arbeta för att förebygga och motverka missbruk av spel om pengar.

Socialnämnden ska genom information till myndigheter, grupper och enskilda och genom uppsökande verksamhet sprida kunskap om skadeverkningar av missbruk och om de hjälpmöjligheter som finns.

SFS 2017:809

Rätten till bistånd

Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.

Den som inte kan försörja sig men som kan arbeta har rätt till försörjningsstöd enligt första stycket om han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande, i vilket ingår att vid behov delta i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande utbildning vid folkhögskola. Om det finns godtagbara skäl har den enskilde rätt till försörjningsstöd även om han eller hon inte står till arbetsmarknadens förfogande.

Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i övrigt får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap.

Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.

Hänvisad författning:

Ang. färdtjänst, som ej betraktas som en form av bistånd, se lagar 1997:735 och 736 om riksfärdtjänst resp. färdtjänst, båda anm. efter lagen 1993:387 efter denna lag.

Rättsfall:

Äldre rätt:

R 19832:3 anm. vid 16:3; jfr 19832:98 – Bistånd borde inte vägras 20-åring därför att hjälpbehovet skulle kunna tillgodoses genom temporär återflyttning till föräldrahemmet R 19842:53 – Bidragsförskott skall beaktas vid bestämmande av socialbidrag R 19842:76; likaså flerbarnstillägg 19852:13 – Ekonomiskt bistånd vägrat när sökanden underlåtit att söka arbete på anvisat sätt R 19842:92; likaså när den hemarbetande föräldern till 4 och 3 år gamla barn avstått från erbjudna daghemsplatser och därför inte sökt förvärvsarbete 19852:5 – Vid prövning av fråga om bistånd åt den som under äktenskapsliknande förhållanden sammanbodde med annan beaktades bådas ekonomiska förhållanden R 19852:1, 1995:48 (redan från sammanflyttningen) – Ej rätt till bistånd för make i familj med minderåriga barn när andra maken inte stått till arbetsmarknadens förfogande R 1995:79 – Bidrag hade inte behövts om sökandens sambo genomgått vuxenutbildning med utbildningsbidrag, men sambon ansågs inte skyldig genomgå sådan utbildning R 1986:6 – För rätt till bistånd åt flyktingar krävdes att de inte utan giltigt skäl avbröt studier i svenska för invandrare R 1995:88 – Bistånd vägrat när sökanden underlät att delta i arbetssökarverksamhet som ordnats av socialnämnden R 1995:97 – Fråga om arrendator av mindre jordbruk, vilket inte gav full försörjning, haft giltigt skäl att inte ta extraarbete R 1986:19 – Högskolestuderande som inte kunde få studiemedel vägrades bistånd, då han inte ställt sig till arbetsmarknadens förfogande R 1987:37; av samma skäl vägrades bidrag till vuxenstuderande som hade vuxenstudiestöd understigande socialbidragsnormen 1987:88; ang. bistånd till studerande under ferier 1987:103 – Den som aktivt deltagit i arbetsmarknadsutbildning i form av ungdomspraktik resp. i ALU-verksamhet för att förbereda start av eget företag ansågs ha stått till arbetsmarknadens förfogande R 1998:24 I och II – Extra tillägg till studiebidrag skall ej räknas som inkomst vid behovsbedömningen R 1990:7, 1996:12 – Fråga om social hemhjälp eller ekonomiskt bistånd till åldring som var inneboende i sin sons familj R 1987:43 – Ej rätt till bistånd när makars inkomster understigit socialhjälpsnormen pga. att ena maken begränsat sin arbetstid med stöd av den tidigare gällande lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. R 1987:167 – Ang. bestämmande av socialbidrag till moder som sammanbodde med vuxen dotter R 1988:23; till 18-årig arbetslös son som bodde kvar hos sina föräldrar efter studietiden 1994:61 – Hemsjukvårdsbidrag har till den del det inte utgjorde ersättning för merkostnader räknats som inkomst vid behovsprövningen R 1988:35 – Fråga om valfriheten betr. uttag av föräldrapenning inverkade på rätten till bistånd R 1988:120 – Ang. bistånd till person som pga. förtida uttag hade reducerad folkpension R 1988:129 – Banktillgodohavande om ca 35 000 kr ansågs utgöra hinder för bistånd R 1988:160 – Behov av bistånd till begravningskostnader bedömdes när den avlidne var underårigt barn efter familjens inkomst- och förmögenhetsförhållanden R 1989:64 I; när den avlidne var vuxen enbart efter dödsboets tillgångar 1989:64 II – Ej bistånd till begravningskostnader när den avlidna kort före dödsfallet tecknat kapitalförsäkring med ende dödsbodelägaren som försäkrad och lämnat gåvor till denne och hans närstående till betydande belopp R 1994:53 – När rätt till bistånd förelåg kunde kommunen ej välja att gå i borgen för banklån i stället för att lämna kontant bidrag R 1992:89 – Fråga, om bistånd kunde vägras den som i tiden före ansökningen om bistånd haft inkomster överstigande tillämplig bidragsnorm men inte planerat sin ekonomi R 1994:50, jfr 1997:2; eller som genom att betala skulder försatt sig i en akut nödsituation 1995:56 – Fråga om betydelsen för rätt till bistånd att sökanden betalt debiterad prel. F-skatt R 1995:85 I, eller mottagit överskjutande skatt som kronofogdemyndigheten omhändertagit för betalning av sökandens skulder 1995:85 II – Kommun ägde ej som villkor för bistånd kräva deltagande i ”särskilt sommarjobb” R 1995:92; jfr nu 4:4.

Fråga huruvida ansökan om hjälp avsåg enbart nedsättning av avgift enl. hemhjälpstaxa eller även bistånd enl. denna § i tidigare lydelse R 1986:17 – Se även rättsfall anm. vid 5:7 – Ang. rätt att få kommunal barnomsorg enligt biståndsreglerna i tidigare lydelse av denna § R 1996:89.

Fråga om innebörden av begreppet ”skälig levnadsnivå” i tidigare motsvarighet till denna § R 19842:13; 1993:11 (Socialstyrelsens bruttonormer för socialbidrag grundläggande) – Avsteg från nämnda normer får göras när särskilda omständigheter föranleder det R 1994:58, 76, 80, 83 – Fråga om skälig levnadsnivå för värnpliktig under tjänstgöring R 1986:91 – Bistånd kan inte vägras pga. att sökanden inte betalt avgifter till socialförsäkringen R 1986:141 – Fråga om asylsökandes behov av bistånd kunde anses tillgodosett genom att han anvisades plats på statlig utredningsförläggning R 1987:12 – Ensamstående vuxenstuderande med minderåriga barn vägrad bistånd som tillskott till studiemedel när det ej var fråga om nödsituation R 1996:13 – Fråga om försörjningsstöd till företagare R 2000:37.

Socialnämnd ägde ej på ansökan av 15-åring mot vårdnadshavarens vilja lämna barnet bistånd i form av familjehemsplacering R 19832:18; jfr betr. äldre lag 19832:14 – Fyrbarnsfamilj i små ekonomiska omständigheter fick bidrag för rekreationsresa från Skåne till Stockholm R 19832:59 – Mor fick bistånd till kostnader för att i utlandet hämta minderårigt barn för återförening med henne R 19842:6 – Behov av fortsatt daghemsplats ansågs i visst fall inte grunda rätt till bistånd R 19842:29 II – Narkotikamissbrukare ansågs berättigad till bistånd, fastän han ej fullföljt behandlingsplan R 19842:86 – Fråga om bistånd: för att tillgodose epileptikers transportbehov R 19852:14, i form av nedsättning av avgift i servicehus 19852:22, för behandling av allergi med akupunktur hos annan än läkare 19852:34, för att barn med speciella behov betr. undervisning och skolmiljö skulle kunna gå i fristående skola 1986:90, för kostnader för ledsagare vid vuxen utvecklingsstörds rekreationsresa utomlands 1987:22, till begravningskostnader för underårigt barn 1987:57 – Fråga om bistånd till narkotikamissbrukare för av honom önskad behandling på enskilt behandlingshem i stället för vård på kommunalt behandlingshem R 19852:67 – Sökande med svåra sviter efter en trafikolycka hade en längre tid haft sin utomlands bosatta mor hos sig; fråga om detta haft sådan betydelse för rehabiliteringen att bistånd skulle utgå R 1987:36 – Mor fick bistånd för att utöva umgängesrätt med en i Italien bosatt 13-årig dotter R 1987:109; och för att möjliggöra för två barn, födda 1987 och 1989, att besöka sin far i Finland (3 000 kr till flygresa) 1994:81 – Bidragsnorm för begravningskostnad frångicks när det förekommit kostnader som inte beaktats i normen R 1988:67 – Avsides boende kvinna med två barn fick bidrag till bilkostnader för att uppnå skälig levnadsnivå R 1989:99 – Bistånd för betalning av skatteskuld R 1989:122R 1990:44 anm. vid 5:7 – Ej bistånd åt psykiskt sjuk till vård på önskat behandlingshem när god vård gavs inom sjukvården R 1990:45 – Psykiskt utvecklingsstört barn hade rätt till personlig vårdare även under tid av undervisning i särskola R 1990:117 – Social distriktsnämnd skyldig lämna bistånd till sjukvård i form av psykoterapi R 1991:92 – Ej bistånd i form av skuldsanering R 1992:16, ej heller för hjälp med rastning av hund 1992:42, eller till fördyrade matkostnader hänförliga till bulimi 1995:52, eller till vård i form av psykoterapi 1992:57 – Ej skäl till bistånd till betalning av kvarstående skatt i visst fall R 1996:14.

Ang. bistånd enl. tidigare motsvarighet till denna § i form av färdtjänst; även fråga om gränsdragningen mellan färdtjänstbeslut som överklagas genom kommunalbesvär och genom förvaltningsbesvär R 19832:82 I och II.

Nya lagen:

Försörjningsstöd lämnades för erläggande av avgift för sluten sjukhusvård R 2004:59 – Inget bistånd till privat psykoterapibehandling då sökandens tillstånd inte var tillräckligt akut R 2004:79 – Familj som avvisat erbjudande av vistelsekommunen om bostad i kommun i annan del av landet kunde ej vägras bistånd till försörjning m.m. R 2004:130 – Rätt till bistånd enligt 4:1 kan komma i fråga betr. behandling för spelmissbruk; däremot är 5:9 ej tillämplig i sådant fall R 2005:51 – Kommun har ej rätt att avslå ansökan om bistånd på den grunden att den enskilde kan få hjälp av en frivilligorganisation R 2007:43 – Bistånd till högre hyreskostnad pga. bostadsbyte kan ej vägras pga. att bytet skett utan samråd med socialnämnden R 2008:21 – Begäran om hemtjänst (som äv. omfattar fönsterputsning och gardinupphängning) ska prövas mot bakgrund av den enskildes praktiska och ekonomiska möjligheter att få sina behov tillgodosedda på annat sätt R 2008:38 – Bistånd lämnades till kostnader för boende i kolonistuga R 2009:4R 2009:103 anm. vid 5:9 – Försäkringsersättning för ideell skada undantogs ej vid prövning av rätt till försörjningsstöd R 2010:42 – Fråga om förutsättningar för ändring av tidigare meddelat beslut om bistånd (demensboende) HFD 2012:11 – Rätt till bistånd enl. denna lag förelåg oavsett att sökanden avböjt prövning av rätten till insatser enl. lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade HFD 2013:45 – En person som beviljats assistansersättning för assistans under dagtid ansågs ej ha rätt till bistånd i form av hemtjänstinsatser i samband med sänggående på kvällen HFD 2016:56 – Fråga om tillgång till internet i hemmet är en förutsättning för en enskild att vara tillförsäkrad en skälig levnadsnivå HFD 2017:23 – Sparade medel ska beaktas vid prövning av rätten till ekonomiskt bistånd även om medlen härrör från extra tillägg till studiebidrag HFD 2017:26 – En person som höll sig gömd i syfte att undandra sig verkställighet av avvisningsbeslut ansågs ej ha rätt till försörjningsstöd HFD 2017:33 – Fråga om under hur lång tid som redan förbrukade medel påverkar den enskildes rätt till ekonomiskt bistånd HFD 2017:51 – Rätten till bistånd för utlänning utan uppehållstillstånd eller uppehållsrätt och som genomgick rättspsykiatrisk vård ansågs ej kunna begränsas till akuta nödsituationer HFD 2018:39 – Vuxen dotters del av boendekostnaden skulle beaktas när förälders rätt till bistånd för boende prövades HFD 2020:40 – Fråga om vilka krav som bör ställas på en förstagångssökande av försörjningsstöd om att stå till arbetsmarknadens förfogande HFD 2020:46 – Socialnämnd ansågs ej skyldig att vid prövning av rätt till försörjningsstöd ta hänsyn till ersättning som skulle ha utgått om sökanden ansökt om andra bidrag, s.k. fiktiva inkomster HFD 2022:26 – Fråga om en person med god man hade rätt till bistånd i form av anskaffande av bostad HFD 2022:46 – Rätten till bistånd för andrahandshyra är inte beroende av att hyresvärden har samtyckt till andrahandsuthyrningen HFD 2023:26.

SFS 2021:159

Följande inkomster ska inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 1 §

  1. hemmavarande barns inkomster av eget arbete,

  2. hemmavarande skolungdomars inkomster av eget arbete, om skolungdomarna är under 21 år.

Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning.

Inkomster som avses i första stycket får dock beaktas vid tillämpning av 1 § till den del de överstiger ett prisbasbelopp per kalenderår enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.

SFS 2013:421

För den som har fått försörjningsstöd under sex månader i följd ska 25 procent av inkomsterna av anställning inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 1 § (särskild beräkningsregel).

Den särskilda beräkningsregeln gäller under två år. Därefter måste kravet på att försörjningsstöd ska ha lämnats under sex månader i följd uppfyllas på nytt för att den särskilda beräkningsregeln ska gälla igen.

Den särskilda beräkningsregeln gäller inte inkomster som anges i 1 a §.

SFS 2013:421

För den som har beviljats eller beviljas bistånd i form av boende i en sådan särskild boendeform som avses i 5 kap. 5 §, ska det ingå i en skälig levnadsnivå att kunna sammanbo med make eller sambo. Detta gäller under förutsättning att paret varaktigt har sammanbott eller, om den ena parten redan bor i ett sådant boende, att paret dessförinnan varaktigt har sammanbott.

Första stycket gäller oavsett om maken eller sambon har behov av boende i särskild boendeform.

Anmärkning om flytt:

Tidigare beteckning 1 b §.

SFS 2013:421

Socialnämnden får ge bistånd utöver vad som följer av 1 § om det finns skäl för det.

Socialnämnden får utan föregående behovsprövning erbjuda hemtjänst till äldre personer.

Ett sådant erbjudande förutsätter att den äldre personen har informerats om:

  1. i vilken utsträckning och på vilket sätt han eller hon kan påverka utförandet av insatserna,

  2. på vilket sätt kommunen följer upp insatserna, och

  3. rätten att alltid kunna ansöka om bistånd enligt 1 §.

Kommunen ska följa upp insatserna med utgångspunkt i kommunens riktlinjer, insatsernas kvalitet enligt 3 kap. 3 § och värdegrunden i 5 kap. 4 §.

SFS 2018:669

Den som har hemtjänst med stöd av 1 eller 2 a § ska erbjudas en fast omsorgskontakt, om det inte bedöms vara uppenbart obehövligt.

Den fasta omsorgskontakten ska tillgodose den enskildes behov av trygghet, kontinuitet, individanpassad omsorg och samordning när hemtjänstinsatsen verkställs.

SFS 2022:388

Visa lydelse

SFS 2023:820

Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för

  1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning och telefon,

  2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.

Skäliga kostnader enligt första stycket 1 ska i enlighet med vad regeringen närmare föreskriver beräknas enligt en för hela riket gällande norm (riksnorm) på grundval av officiella prisundersökningar av olika hushållstypers baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl, ska socialnämnden dock beräkna dessa kostnader till en högre nivå. Nämnden får också i ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre nivå, om det finns särskilda skäl för detta.

Hänvisad författning:

Ang. riksnormen se SocialtjänstF (2001:937)2: efter denna lag.

Rättsfall:

Äldre rätt: Ang. bistånd till hyresskuld och löpande hyra för person intagen i kriminalvårdsanstalt R 19832:79 – Att behovet av medel till hyra avhjälpts genom handlån ansågs i visst fall inte medföra att rätten till bistånd bortfallit R 19842:27 – Bistånd i form av transporter skulle ges, fastän make kunde tillgodose behovet till relativt stor del R 19842:39 – Bistånd till nödvändig tandvård skulle ha lämnats fastän sökanden efter ansökningen fått erforderliga medel som hon före nämndens beslut förbrukat för andra ändamål R 19842:59 – Fråga om bistånd för betalning av skulder avseende egen villa R 1986:9; för inköp av zigenska kläder 1986:76 – Barn i familjehem fick inte socialbidrag till vissa kostnader med hänsyn till att familjehemmet uppbar omkostnadsersättning från socialnämnden och allmänt barnbidrag R 1988:80 I och II – Bistånd kunde i visst fall utgå för kostnader för att bo i husvagn R 1988:137 – Bistånd lämnat till kostsam tandvård R 1989:24 I, men ej till annan tandvård 1989:24 II – Bistånd till kostnad för telefoninstallation vägrat i visst fall R 1994:42 I, men medgivet i annat fall R 1994:42 II – Bistånd gavs i form av bostad som fyllde kravet på skälig levnadsnivå R 1990:119 – Vid bistånd åt ung bidragssökande för anskaffande av hemutrustning godtogs en enklare standard än eljest R 1995:80 – Ej rätt till bistånd för asylsökande som erbjudits plats i förläggning R 1991:30; däremot sådan rätt när asylsökanden fått permanent uppehållstillstånd 1991:41 – Av föräldrar tecknad borgen för dotterns förpliktelser enl. hyresavtal utgjorde ej hinder för dotterns behov av bistånd till hyresbetalning R 1995:63 – ”Skäliga kostnader” för boende ansågs föreligga trots att de översteg av kommunen antagen norm R 1996:99 I och II – Hemmaboende ungdomar ansågs ha rätt till bistånd till eget boende först om detta varit nödvändigt för en skälig levnadsnivå R 1997:79 I–III.

SFS 2018:1894

Socialnämnden får begära att den som får försörjningsstöd under viss tid ska delta i av nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet om den enskilde inte har kunnat erbjudas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Den praktik eller kompetenshöjande verksamhet som avses i första stycket ska syfta till att utveckla den enskildes möjligheter att i framtiden försörja sig själv. Verksamheten ska stärka den enskildes möjligheter att komma in på arbetsmarknaden eller, där så är lämpligt, på en fortsatt utbildning. Den ska utformas med skälig hänsyn till den enskildes individuella önskemål och förutsättningar.

Socialnämnden ska samråda med Arbetsförmedlingen innan beslut fattas enligt första stycket.

Rättsfall:

Ang. krav på invandrare att deltaga i kommuns introduktionsprogram för invandrare (äldre rätt) R 1996:70 – Jfr R 1998:24 I och II anm. vid 1 § – Studerande med studiemedel hade rätt till bistånd för kostnader som hänförde sig till tid efter terminens slut HFD 2011:56 – Försörjningsstöd ansågs ej kunna villkoras av att den biståndssökande medverkar till verkställighet av beslut om utvisning efter avtjänat fängelsestraff HFD 2014:37.

SFS 2013:421

Om den enskilde utan godtagbart skäl avböjer att delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet som anvisats enligt 4 §, får fortsatt försörjningsstöd vägras eller nedsättas. Detsamma gäller om han eller hon utan godtagbart skäl uteblir från praktiken eller den kompetenshöjande verksamheten.

Rättsfall:

Hjälpsökande kunde ej avstängas från socialbidrag för att han inte följt med biståndsbeslut förenade rehabiliteringsföreskrifter (äldre rätt) R 19832:70 – Sökande kunde ej vägras bistånd för att hon inte underkastat sig psykolog- eller läkarundersökning HFD 2011:49.

Den som deltar i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet enligt 4 § ska i det sammanhanget inte anses som arbetstagare. I den utsträckning den enskilde utför uppgifter som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utförs vid förvärvsarbete, ska han eller hon dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1–9 §§, 3 kap. 1–4 och 6–13 §§, 4 kap. 1–4 och 8–10 §§ samt 7–9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) och av bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring i socialförsäkringsbalken.

Rättsfall:

En praktikant som tidigare varit visstidsanställd och som senare blev tillsvidareanställd var inte att betrakta som arbetstagare under praktikperioden AD 2012:59.

SFS 2010:1284

[Ersättning för barns kostnader för fritidsaktiviteter]

Kapitlet upphävt g. SFS2015-0970

upphävd genom

SFS 2015:970

upphävd genom

SFS 2015:970

upphävd genom

SFS 2015:970

Särskilda bestämmelser för olika grupper

Barn och unga

Socialnämnden ska

  1. verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden,

  2. i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och unga,

  3. bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att förhindra att barn och unga far illa,

  4. aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland barn och unga av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt dopningsmedel,

  5. aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk av spel om pengar bland barn och unga,

  6. tillsammans med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs, uppmärksamma och verka för att barn och unga inte vistas i miljöer som är skadliga för dem,

  7. med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och unga som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,

  8. i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om barnets eller den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet,

  9. i sin omsorg om barn och unga tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts, och

  10. i sin omsorg om barn och unga tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vård och fostran utanför det egna hemmet upphört eller sedan verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård upphört.

Rättsfall:

R 19832:18 anm. vid 4:1 – R 19852:4.

SFS 2017:809

Socialnämnden ska i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de begränsningar som följer av 15 kap. denna lag och av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Nämnden ska aktivt verka för att samverkan kommer till stånd.

SFS 2009:496

Kommunen ska sörja för att påföljden ungdomstjänst kan verkställas så snart det kan ske. Verkställigheten ska påbörjas senast två månader efter det att domen vunnit laga kraft, om inte särskilda skäl talar mot det.

Socialnämnden ska bestämma det närmare innehållet i en utdömd ungdomstjänst i en arbetsplan och utse en handledare för den unge. Socialnämnden ska kontrollera att arbetsplanen följs.

SFS 2015:85

Kommunen skall sörja för att medling enligt lagen (2002:445) om medling med anledning av brott kan erbjudas när brottet har begåtts av någon som är under 21 år.

SFS 2006:901

Kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om ett samarbete i fråga om barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa barn och unga eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.

SFS 2019:909

När ett barns bästa kräver det, får socialnämnden förbjuda eller begränsa möjligheterna för en person som har sitt hem inom kommunen att i hemmet ta emot andras barn.

Ett sådant förbud omfattar inte fall då det med hänsyn till särskilda omständigheter är uppenbart befogat att ett barn tas emot i hemmet.

Rättsfall:

Äldre motsvarighet till denna § ansågs tillämplig även beträffande kortvariga besök utan samband med vård och fostran R 2001:26.

Kommunen ska sörja för

  1. att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor som gäller vårdnad, boende, umgänge och frågor som gäller barnets försörjning (samarbetssamtal), och

  2. att föräldrar får hjälp att träffa avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a § tredje stycket föräldrabalken.

Kommunen ska sörja för att familjerådgivning genom kommunens försorg eller annars genom lämplig yrkesmässig rådgivare kan erbjudas dem som begär det.

Med familjerådgivning avses i denna lag en verksamhet som består i samtal med syfte att bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållanden och familjer.

SFS 2013:1000

Kommunen ska sörja för att föräldrar som inte är överens i frågor om vårdnad, boende eller umgänge kan erbjudas informationssamtal under sakkunnig ledning.

I lagen (2021:530) om informationssamtal finns bestämmelser om sådana samtal.

Anmärkt författning:

Lag (2021:530) om informationssamtal – F (2021:534) om informationssamtal.

SFS 2021:531

Äldre människor

Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund).

Socialnämnden ska verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.

SFS 2010:427

Socialnämnden ska verka för att äldre människor får goda bostäder och ska därutöver ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service.

Kommunen ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd.

Kommunen får även inrätta särskilda boendeformer för äldre människor som främst behöver stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service och som därutöver har behov av att bryta oönskad isolering.

Den äldre personen ska, så långt det är möjligt, kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges.

Anmärkt författning:

Lag (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar.

Rättsfall:

Äldre rätt: Ang. omfattningen av hemhjälp under den biståndsbehövandes vistelse i fritidshus utom kommunen R 1988:24 – Omprövning av beslut om bistånd i form av hemtjänst (s.k. gynnande beslut) till biståndstagarens nackdel ansågs inte kunna ske annat än under generella förutsättningar R 2000:16.

90-årig kvinna med vissa fysiska sjukdomsbesvär och känslor av otrygghet och social isolering ansågs berättigad till särskilt boende R 2007:86 – Äldre makar kunde ej kräva att få plats tillsammans på särskilt boende när endast den ene hade behov av boendet R 2010:44.

SFS 2018:1724

Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område.

Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen ska kommunen samverka med regionen samt andra samhällsorgan och organisationer.

Kommunen ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, jiddisch, meänkieli, romani chib eller samiska där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor.

SFS 2019:909

Människor med funktionshinder

Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.

Socialnämnden skall medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd.

Kommunen skall inrätta bostäder med särskild service för dem som till följd av sådana svårigheter som avses i första stycket behöver ett sådant boende.

Rättsfall:

Äldre rätt: Ej rätt för rörelsehindrad till bistånd enl. 6 § i 1980 års lag (motsv. nuv. 4:1) i form av hjälp med att röka R 1990:44 – Bistånd enl. 6 § (motsv. nuv. 4:1) kunde ej vägras psykiskt utvecklingsstörd därför att han avböjt erbjudande om särskilda omsorger enl. lagen 1985:568R 1991:25 – Psykiskt utvecklingsstörd med rätt till särskild omsorg enl. lagen 1985:568 i form av boende på elevhem var ej berättigad till bistånd enl. 6 § (motsv. nuv. 4:1) R 1991:65.

Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på dessa områden.

Kommunen ska planera sina insatser för människor med fysiska och psykiska funktionshinder. I planeringen ska kommunen samverka med regionen samt andra samhällsorgan och organisationer.

SFS 2019:909

Kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om ett samarbete i fråga om personer med psykisk funktionsnedsättning. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.

SFS 2019:909

Missbrukare

Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs.

Rättsfall:

Nämnd skyldig lämna bistånd enl. 6 § i 1980 års lag (motsv. nuv. 4:1) i form av vård på behandlingshem R 1991:97 – Ang. bistånd för spelmissbruk se R 2005:51 anm. vid 4:1 – Försörjningsstöd gavs till alkoholmissbrukare för kostnader för bl.a. bostad trots att han inte följt uppgjord behandlingsplanering R 2009:103 – Fråga om omfattningen av domstolarnas prövning i mål om bistånd HFD 2013:39.

Kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om ett samarbete i fråga om personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel, dopningsmedel eller spel om pengar.

Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.

SFS 2019:909

Personer som vårdar eller stödjer närstående

Rubriken har denna lydelse enligt SFS2009-0549

Socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder.

SFS 2009:549

Brottsoffer

Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp.

Socialnämnden ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.

Socialnämnden ansvarar för att ett barn, som utsatts för brott, och dennes närstående får det stöd och den hjälp som de behöver.

Socialnämnden ska också särskilt beakta att ett barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott och ansvara för att barnet får det stöd och den hjälp som barnet behöver.

SFS 2012:776

Våldsutövare

Rubriken införd g. SFS2021-0645

Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsätter eller har utsatt närstående för våld eller andra övergrepp ska ändra sitt beteende.

När socialnämnden fullgör uppgiften ska nämnden särskilt beakta säkerheten för den som utsätts eller har utsatts för våld eller andra övergrepp och dennes närstående.

SFS 2021:645

Skuldsatta personer

Rubriken införd g. SFS2016-0686

Kommunen ska lämna budget- och skuldrådgivning till skuldsatta personer. Denna skyldighet gäller även under ett skuldsaneringsförfarande och till dess att en beviljad skuldsanering eller F-skuldsanering är helt avslutad.

Konsumentverket ska stödja och ge vägledning för den budget- och skuldrådgivning som kommunerna ska svara för.

Anmärkning om flytt:

Förutv. 12 § upphävd g. Lag 2009:596.

SFS 2016:686

Vård utanför det egna hemmet

Kapitelrubriken har denna lydelse enl. SFS2015-0982

Allmänna bestämmelser om vård utanför det egna hemmet

Socialnämnden ska sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett

  1. familjehem,

  2. hem för vård eller boende, eller

  3. stödboende för barn och unga i åldern 16–20 år (stödboende).

Barn i åldern 16–17 år får tas emot i ett stödboende endast om det finns särskilda skäl.

Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård.

Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön.

Rättsfall:

Äldre rätt: Fråga om gravt handikappad kunde få önskad tillsyn i sin gamla bostad i stället för vård i annan bostad med lägre vårdkostnader R 1986:175 – Vid prövning av fråga om rätt till bistånd i form av vård på enskilt behandlingshem beaktades inte vårdtagarens egen ekonomiska situation R 1987:101R 1988:80 I och II anm. vid 4:3 – Ej rätt till bistånd för vistelse vid enskilt behandlingshem under tid innan biståndsfrågan aktualiserats hos socialnämnden R 1989:90 I, eller för redan avslutad vård utan socialnämndens medverkan 1989:90 II.

SFS 2015:982

Varje kommun ansvarar för att det finns tillgång till familjehem, hem för vård eller boende och stödboenden. Enligt 3 § ska dock behovet av vissa hem tillgodoses av staten.

Rättsfall:

R 1989:14.

SFS 2015:982

Behovet av sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall ska tillgodoses av staten. Statens institutionsstyrelse leder verksamheten vid hemmen. Bestämmelser om tillsyn m.m. över verksamheten vid hemmen finns i 13 kap.

Statens institutionsstyrelse får, om det finns särskilda skäl för det, genom avtal uppdra åt en region eller en kommun att inrätta och driva ett sådant hem som avses i första stycket.

För vård i ett hem som avses i denna paragraf får staten ta ut avgift av den kommun som begärt placeringen.

SFS 2019:909

Vård i familjehem, hem för vård eller boende och stödboende ska bedrivas i samråd med socialnämnden. Detta gäller även sådana hem som avses i 3 §.

Hänvisad författning:

Se SocialtjänstF (2001:937)8:2 efter denna lag.

SFS 2015:982

Särskilda bestämmelser om mottagande av barn

När ett barn placeras skall det i första hand övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående. Vad som är bäst för barnet skall dock enligt 1 kap. 2 § alltid beaktas.

Ett barn får inte utan socialnämndens medgivande eller beslut om vård tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan som har vårdnaden om honom eller henne.

Socialnämnden får inte lämna medgivande eller fatta beslut om vård utan att förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i hemmet är utredda av socialnämnd .

Socialnämnden får inte placera ett barn i ett sådant enskilt hem som vid upprepade tillfällen tar emot barn för tillfällig vård och fostran (jourhem) om inte förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i det är utredda av socialnämnd.

Om det inte finns särskilda skäl får ett barn vårdas i ett jourhem i högst två månader efter det att socialnämndens utredning enligt 11 kap. 2 § om ingripande till barnets skydd eller stöd avslutats.

Rättsfall:

Äldre rätt: Talan om medgivande ansågs inte kunna föras betr. den som bereddes vård enl. lagen 1980:621R 19822:81.

SFS 2012:776

Om socialnämndens prövning gäller ett barn och medgivande eller beslut om vård enligt 6 § och avser ett tilltänkt enskilt hem i en annan kommun, ska nämnden informera och samråda med den kommunen innan den fattar sitt beslut. Om det finns någon i det enskilda hemmet som vistas där efter beslut av en annan kommun, ska nämnden informera och samråda även med den kommunen.

SFS 2012:776

Socialnämnden ska i samband med beslut om placering i ett familjehem ingå avtal med dem som nämnden avser att anlita som familjehem. Nämndens och familjehemmets åtaganden som avser barnets behov av stöd och skydd under placeringen ska framgå av avtalet.

SFS 2012:776

Socialnämnden ska tillhandahålla den utbildning som behövs för dem som nämnden avser att anlita för vård av barn i familjehem eller jourhem.

SFS 2012:776

    Socialnämnden ska i fråga om de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, annat enskilt hem, stödboende eller hem för vård eller boende

  1. medverka till att de får god vård och fostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden,

  2. verka för att de får lämplig utbildning,

  3. verka för att de får den hälso- och sjukvård som de behöver,

  4. lämna vårdnadshavarna och föräldrarna råd, stöd och annan hjälp som de behöver.

SFS 2015:982

Socialnämnden ska i fråga om de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, stödboende eller hem för vård eller boende lämna dem som vårdar sådana barn råd, stöd och annan hjälp som de behöver.

SFS 2015:982

    Socialnämnden ska noga följa vården av de barn och unga som vårdas i ett familjehem, jourhem, stödboende eller hem för vård eller boende främst genom

  1. regelbundna personliga besök i det hem där barnet eller den unge vistas,

  2. enskilda samtal med barnet eller den unge,

  3. samtal med den eller dem som tagit emot barnet eller den unge i sitt hem, och

  4. samtal med vårdnadshavarna.

Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till anhöriga och andra närstående.

SFS 2015:982

När vård ges i ett familjehem, stödboende eller hem för vård eller boende, ska det finnas en av socialnämnden särskilt utsedd socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet eller den unge.

Socialsekreteraren ska besöka barnet eller den unge regelbundet i den omfattning som är lämplig utifrån barnets eller den unges behov och önskemål.

SFS 2015:982

Vårdas ett barn med stöd av denna lag i ett annat hem än det egna, ska socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande behövs och hur vården bör inriktas och utformas.

SFS 2022:665

När ett barn är placerat i ett sådant hem som avses i 6 kap. 6 § första stycket och en vårdnadshavare eller barnet, om barnet har fyllt 15 år, begär att vården ska upphöra, ska socialnämnden särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om flyttningsförbud enligt 24 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

SFS 2022:665

När barnet har varit placerat i samma familjehem under två år från det att placeringen verkställdes, ska socialnämnden särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken. Därefter ska frågan övervägas årligen.

Vid ett sådant övervägande ska följande särskilt beaktas:

  • barnets och familjehemsföräldrarnas inställning till en vårdnadsöverflyttning,

  • barnets relation till familjehemsföräldrarna och deras förmåga att tillgodose barnets behov av en trygg och god uppväxt,

  • familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att tillgodose barnets behov av kontakt med sina föräldrar och andra närstående, och

  • barnets relation till sina föräldrar.

SFS 2022:665

Ett medgivande enligt 6 § att ta emot ett barn för stadigvarande vård och fostran meddelas av socialnämnden i samma kommun som enligt 2 a kap. ansvarar för att tillgodose vårdnadshavarens behov av stöd och hjälp.

Den nämnd som har lämnat medgivande enligt 6 § fullgör skyldigheterna enligt 7 §.

Rättsfall:

R 19842:79.

SFS 2011:328

Enskilda personer eller sammanslutningar får inte bedriva verksamhet som syftar till att förmedla barn till hem som avses i 6 §.

Om vårdnaden av ett barn har flyttats över till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som barnet tidigare varit familjehemsplacerat hos, får kommunen fortsätta att betala dessa vårdnadshavare skälig ersättning. Vid sådan överflyttning av vårdnaden ska socialnämnden ge särskilt förordnade vårdnadshavare råd och stöd.

Råd och stöd ska ges av socialnämnden i den kommun som beslutat om familjehemsplaceringen om särskilt förordnade vårdnadshavare begär det.

SFS 2012:776

Placering av ett barn över nationsgränserna

Rubriken införd g. SFS2012-0321

Socialnämnden får godkänna att en utländsk myndighet placerar ett barn i Sverige endast om

  1. det är bäst för barnet att placeras här, särskilt med beaktande av barnets anknytning hit,

  2. barnets inställning till placeringen så långt det är möjligt har klarlagts,

  3. barnets vårdnadshavare och, om barnet fyllt 15 år, barnet samtycker till åtgärden,

  4. förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i hemmet är utredda av nämnden,

  5. barnet har beviljats uppehållstillstånd, om ett sådant tillstånd behövs, och

  6. placeringen sker med stöd av rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (Bryssel II-förordningen) eller med stöd av den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

SFS 2022:956

Socialnämnden får placera ett barn i ett annat land endast om

  1. det är bäst för barnet att placeras där, särskilt med beaktande av barnets anknytning dit,

  2. barnets inställning till placeringen så långt det är möjligt har klarlagts,

  3. barnets vårdnadshavare och, om barnet fyllt 15 år, barnet samtycker till placeringen,

  4. socialnämnden genom en överenskommelse med den behöriga myndigheten i det land där barnet ska placeras har gjort det möjligt att följa upp placeringen, och

  5. landet har en tillfredsställande ordning i fråga om tillsyn.

SFS 2012:321

Internationella adoptioner

Ett barn med hemvist utomlands får inte utan socialnämndens medgivande tas emot av någon i syfte att adopteras. Medgivandet ska ha lämnats innan barnet lämnar det land där barnet har sin hemvist.

Ett medgivande får lämnas om sökanden är lämpad att adoptera. Om barnet är känt, ska sökandens lämplighet prövas i förhållande till det enskilda barnet och adoptionen ska även i övrigt kunna antas vara till barnets bästa.

Socialnämnden ska göra en samlad bedömning av sökandens lämplighet. Vid bedömningen ska särskilt beaktas

  • sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov och den planerade adoptionens innebörd,

  • sökandens personliga egenskaper och sociala nätverk,

  • sökandens ålder och hälsotillstånd, och

  • stabiliteten i relationen, om medgivande söks av makar eller sambor.

Innan ett medgivande lämnas ska sökanden ha deltagit i en av kommunen anvisad föräldrautbildning inför adoption. Om sökanden har adopterat barn från utlandet tidigare, får medgivande lämnas även om han eller hon inte har deltagit i föräldrautbildning.

SFS 2018:1281

Ett medgivande enligt 12 § upphör att gälla om inte barnet har tagits emot i sökandens vård inom tre år från det att medgivandet lämnades.

SFS 2018:1281

Den eller de som vill adoptera är skyldiga att anmäla till socialnämnden om deras omständigheter ändras mer väsentligt under den tid medgivandet gäller. Om ett barn inte har föreslagits för adoption inom två år från det att medgivandet lämnades, ska socialnämnden, om det inte är obehövligt, kontrollera om omständigheterna har ändrats.

Medgivandet ska återkallas, om förutsättningarna för det inte längre finns. Medgivandet kan återkallas även när barnet har tagits emot av den eller dem som vill adoptera, om en fortsatt vistelse hos dem inte vore förenlig med barnets bästa.

SFS 2018:1281

När ett visst barn har föreslagits för adoption, skall socialnämnden skyndsamt och senast inom två veckor från det att den eller de som vill adoptera kommit in med en anmälan om detta pröva om samtycke skall ges till att adoptionsförfarandet får fortsätta. Om det är fråga om ett adoptionsförfarande som omfattas av lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, skall därvid 3 § i den lagen tillämpas. Den tid inom vilken prövning skall ske får förlängas om det finns synnerliga skäl.

Ett medgivande enligt 12 § att ta emot ett barn med hemvist utomlands i syfte att adoptera det och ett samtycke enligt 14 § till att adoptionsförfarandet får fortsätta meddelas av socialnämnden i samma kommun som enligt 2 a kap. ansvarar för att tillgodose den eller de sökandes behov av stöd och hjälp.

Den socialnämnd som lämnat samtycke enligt 14 § ska fullgöra skyldigheterna enligt 7 §.

SFS 2011:328

Om rätt för auktoriserade sammanslutningar att i vissa fall förmedla barn från utlandet för adoption finns bestämmelser i lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling.

Föreskrifter om enskild verksamhet och anmälningsplikt

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2009-0596

Ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg yrkesmässigt bedriva

  1. verksamhet i form av stödboende eller hem för vård eller boende enligt 6 kap.,

  2. verksamhet i form av boenden som motsvarar dem som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styckena eller 5 kap. 7 § tredje stycket,

  3. verksamhet i form av hem för viss annan heldygnsvård,

  4. verksamhet i form av hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet, oavsett var verksamheten bedrivs,

  5. verksamhet som har till uppgift att till socialnämnden föreslå familjehem och jourhem till barn samt som lämnar stöd och handledning till sådana hem som tar emot barn, eller

  6. hemtjänst.

Kommun och region som driver verksamhet som avses i första stycket 1–4 och 6 ska anmäla denna verksamhet till Inspektionen för vård och omsorg innan verksamheten påbörjas.

SFS 2019:909

Tillstånd att bedriva sådan verksamhet som avses i 1 § får beviljas endast om verksamheten uppfyller kraven på god kvalitet och säkerhet.

Tillstånd får vidare endast beviljas den som genom erfarenhet eller på annat sätt har förvärvat insikt i de föreskrifter som gäller för verksamheten. I fråga om en juridisk person ska prövningen sammantaget avse

  1. den verkställande direktören och andra som genom en ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten,

  2. styrelseledamöter och styrelsesuppleanter,

  3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag, och

  4. personer som genom ett direkt eller indirekt ägande har ett väsentligt inflytande över verksamheten.

Vidare krävs att sökanden i övrigt bedöms lämplig. I fråga om en juridisk person krävs att samtliga som anges i andra stycket 1–4 bedöms lämpliga.

Vid lämplighetsbedömningen ska viljan och förmågan att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt och andra omständigheter av betydelse beaktas

Sökanden ska även ha ekonomiska förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för verksamheten.

Tillstånd får förenas med villkor av betydelse för kvaliteten och säkerheten i verksamheten

Om verksamheten helt eller till väsentlig del ändras eller flyttas, ska nytt tillstånd sökas.

Rättsfall:

Fråga om hur lämpligheten ska prövas vid ansökan om tillstånd att bedriva enskild verksamhet HFD 2022:36 I, II.

SFS 2018:1156

Den som har beviljats tillstånd enligt 1 § ska anmäla förändringar i den krets av personer som avses i 2 § till Inspektionen för vård och omsorg senast en månad efter förändringen.

SFS 2018:1156

Inspektionen för vård och omsorg får ta ut en avgift för ansökningar om tillstånd enligt 1 §.

SFS 2018:1156

Bestämmelserna i 11 kap. 5 och 6 §§ gäller i tillämpliga delar i enskild verksamhet som står under Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn enligt denna lag. Anteckningar och andra uppgifter i en personakt som tillhör en sammanställning av uppgifter som avses i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ska bevaras och därefter gallras två år efter det att den sista anteckningen gjordes i akten. Uppgifterna ska dock inte gallras så länge uppgifter om samma person inte har gallrats enligt andra stycket.

Uppgifter i en sammanställning som avses i lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ska gallras två år efter det att de förhållanden som uppgifterna avser har upphört.

Gallringen ska vara avslutad senast kalenderåret efter det att gallringsskyldigheten inträdde.

Den socialnämnd som beslutat om en insats som genomförs i en enskild verksamhet får träffa avtal med den som bedriver verksamheten om att handlingar ska överlämnas till nämnden när gallringsskyldigheten inträder. Detta gäller dock inte handlingar som avses i 3 a §.

SFS 2012:944

Handlingar i en personakt i enskild verksamhet som avser barn som har placerats eller tagits emot i ett hem för vård eller boende, stödboende eller sådant boende som avses i 5 kap. 7 § tredje stycket ska överlämnas för bevarande till den socialnämnd som beslutat om insatsen, när gallringsskyldigheten enligt 3 § första stycket inträder.

När gallringsskyldigheten enligt 3 § första stycket inträder ska handlingar i enskild verksamhet, av hänsyn till forskningens behov, i ett representativt urval av kommuner och i övriga kommuner i fråga om ett representativt urval av personer överlämnas för bevarande till den socialnämnd som beslutat om insatsen.

SFS 2015:982

En handling i en personakt i enskild verksamhet som står under Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn enligt denna lag ska, om det begärs av den som akten rör, så snart som möjligt tillhandahållas denne för läsning eller avskrivning på stället eller i avskrift eller kopia, om inte annat följer av 15 kap. 1 §.

En fråga om utlämnande enligt första stycket prövas av den som ansvarar för personakten. Anser denne att personakten eller någon del av den inte bör lämnas ut ska han eller hon genast med eget yttrande överlämna frågan till Inspektionen för vård och omsorg för prövning.

SFS 2012:944

Inspektionen för vård och omsorg får besluta att en personakt i enskild verksamhet som står under inspektionens tillsyn enligt denna lag ska tas om hand

  1. om verksamheten upphör,

  2. om det på sannolika skäl kan antas att personakten inte kommer att handhas enligt föreskrifterna i denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller

  3. om den som ansvarar för personakten ansöker om det och det finns ett påtagligt behov av att akten tas om hand.

En omhändertagen personakt ska återlämnas, om det är möjligt och det inte finns skäl för omhändertagande enligt första stycket. Beslut i fråga om återlämnande meddelas av Inspektionen för vård och omsorg efter ansökan av den som vid beslutet om omhändertagande ansvarade för personakten.

Personakter som har tagits om hand ska förvaras avskilda hos arkivmyndigheten i den kommun där akterna omhändertagits. Personakterna ska bevaras i minst två år från det att de kom in till arkivmyndigheten, dock får handlingar som avses i 7 kap. 3 a § inte gallras. En myndighet som har hand om en personakt som har omhändertagits har, om en uppgift ur akten begärs för ett särskilt fall, samma skyldighet att lämna uppgiften som den haft som ansvarat för akten före omhändertagandet.

SFS 2012:944

Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, som har rapporterats enligt 14 kap. 3 §, ska i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet utredas av den som bedriver verksamheten.

Rapporten samt utredningen och övrig dokumentation enligt 14 kap. 6 § ska bevaras och därefter gallras fem år efter det att den sista anteckningen gjordes.

Den socialnämnd som har beslutat om en insats som genomförs i en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet, får träffa avtal med den som bedriver verksamheten om att sådana handlingar som avses i andra stycket ska överlämnas till nämnden när gallringsskyldigheten inträder.

SFS 2010:429

Avgifter

Stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär medför inte kostnadsansvar för den enskilde vårdtagaren. Kommunen får dock, utom beträffande barn, ta ut ersättning för uppehället av den som på grund av missbruk av alkohol, narkotika eller därmed jämförbara medel får vård eller behandling i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem. Regeringen meddelar föreskrifter om den högsta ersättning som får tas ut för varje dag. För andra stöd- och hjälpinsatser får kommunen ta ut skälig ersättning.

Om ett barn genom socialnämndens försorg får vård i ett annat hem än det egna, är föräldrarna skyldiga att i skälig utsträckning bidra till kommunens kostnader enligt grunder som regeringen föreskriver. Socialnämnden får i sådana fall uppbära underhållsbidrag som avser barnet.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte i fråga om tjänster för vilka avgift har bestämts enligt 2 §.

Hänvisad författning:

Se SocialtjänstF (2001:937)6: efter denna lag.

Rättsfall:

Ang. tidigare motsv. till 1 st. R 19852:39.

Kommunen får enligt grunder som kommunen bestämmer ta ut skäliga avgifter som inte överstiger kommunens självkostnader i följande fall:

  1. familjerådgivning,

  2. verksamhet för barn och unga enligt 5 kap. 1 § som inte är stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär,

  3. föräldrautbildning inför adoption,

  4. hemtjänst,

  5. dagverksamhet,

  6. bostad i sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § andra och tredjestyckena eller 7 § tredje stycket och som inte omfattas av 12 kap. jordabalken, och

  7. annan liknande social tjänst.

I fråga om avgifter för hemtjänst, dagverksamhet och bostad i särskilt boende finns ytterligare bestämmelser i 3–9 §§.

SFS 2018:1724

Med prisbasbelopp avses i detta kapitel prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.

SFS 2010:1284

Med avgiftsunderlag avses den inkomst som den enskilde kan antas komma att få under de närmaste tolv månaderna, fördelad med lika belopp per månad.

Inkomsten ska beräknas med tillämpning av 102 kap. 29 § 1, 2, 4 och 5 socialförsäkringsbalken. Vid tillämpning av 102 kap. 29 § 4 balken ska dock endast sådan inkomst som avses i 97 kap. 13 § första stycket 1 medräknas. Som inkomst ska även räknas bostadsbidrag enligt 96–98 kap., särskilt bostadstillägg enligt 102 kap. 26 § och boendetillägg enligt 103 a–103 e kap. samma balk. En kommun kan i sitt taxebeslut bestämma att inkomsten ska beräknas på ett sätt som är mer fördelaktigt för den enskilde.

I fråga om makar ska den enskildes inkomst anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomster.

SFS 2011:1518

Den enskildes avgifter får

  1. för hemtjänst och dagverksamhet, tillsammans med avgifter som avses i 17 kap. 8 § första stycket 1 och 2 hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), per månad uppgå till högst en tolftedel av 0,5392 prisbasbelopp,

  2. för bostad i särskilt boende per månad uppgå till högst en tolftedel av 0,5539 prisbasbelopp.

SFS 2017:613

Avgifterna enligt 5 § får inte uppgå till ett så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel av sitt avgiftsunderlag för sina personliga behov och andra normala levnadskostnader (förbehållsbelopp). När avgifterna fastställs skall kommunen dessutom försäkra sig om att omsorgstagarens make eller sambo inte drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation. Om avgifterna baseras på den enskildes betalningsförmåga skall avgiftsunderlaget beräknas enligt 4 §.

SFS 2001:847

Kommunen ska bestämma den enskildes förbehållsbelopp genom att beräkna den enskildes levnadskostnader, utom boendekostnaden, med ledning av ett minimibelopp. Boendekostnaden ska beräknas för sig och läggas till minimibeloppet. För sådan boendekostnad som anges i 5 § ska dock inget förbehåll göras.

Minimibeloppet ska, om inte annat följer av 8 §, alltid per månad utgöra lägst en tolftedel av

  1. 1,4789 prisbasbelopp för ensamstående, eller

  2. 1,2066 prisbasbelopp för var och en av sammanlevande makar och sambor.

Minimibeloppet enligt första stycket ska täcka normalkostnader för livsmedel, kläder, skor, fritid, hygien, dagstidning, telefon, hemförsäkring, öppen hälso- och sjukvård, tandvård, hushållsel, förbrukningsvaror, resor, möbler, husgeråd och läkemedel.

SFS 2022:1034

Kommunen ska höja minimibeloppet i skälig omfattning om den enskilde på grund av särskilda omständigheter varaktigt har behov av ett inte oväsentligt högre belopp än det som anges i 7 § andra stycket.

Kommunen får minska minimibeloppet i skälig omfattning om den enskilde inte har en kostnad för en sådan post som anges i 7 § tredje stycket därför att

  1. kostnaden ingår i avgiften för hemtjänst och dagverksamhet,

  2. kostnaden ingår i avgiften eller hyran för bostad i särskilt boende, eller

  3. posten tillhandahålls kostnadsfritt.

Kommunen får dock inte minska minimibeloppet med anledning av att den enskilde omfattas av sådan avgiftsfrihet som avses i 17 kap. 3 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).

SFS 2017:47

Kommunen skall ändra en avgift om något förhållande som påverkar avgiftens storlek har ändrats. Avgiften får ändras utan föregående underrättelse, om ändringen beror på förändringar i prisbasbeloppet.

En ändring av avgiften skall gälla från och med månaden efter den månad då anledning till ändring har uppkommit. En ändring av avgiften skall dock gälla från och med den månad under vilken de förhållanden har uppkommit som föranleder ändringen, om förhållandena avser hela den månaden.

SFS 2001:847

Återkrav m.m.

Om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att lämna uppgifter eller på annat sätt förorsakat att ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § betalats ut obehörigen eller med för högt belopp, får socialnämnden återkräva vad som har betalats ut för mycket.

Om någon i annat fall än som avses i första stycket tagit emot sådant ekonomiskt bistånd obehörigen eller med för högt belopp och skäligen borde ha insett detta, får socialnämnden återkräva vad som har betalats ut för mycket.

Rättsfall:

Socialnämnd som till sökande förskotterat ett belopp i ekonomiskt bistånd för kostnader som sedan ej uppstått ansågs ej ha rätt att avräkna beloppet från sökandens försörjningsstöd HFD 2013:18.

SFS 2015:970

Socialnämnden får, i andra fall än som avses i 1 §, återkräva bistånd som den enskilde har erhållit enligt 4 kap. 1 § endast om det har lämnats

  1. som förskott på en förmån eller ersättning,

  2. till den som är indragen i arbetskonflikt, eller

  3. till den som på grund av förhållanden som han eller hon inte kunnat råda över hindrats från att förfoga över sina inkomster och tillgångar.

Har ekonomisk hjälp lämnats i annat fall än som avses i 4 kap. 1 § får socialnämnden återkräva hjälpen, om den har getts under villkor om återbetalning.

Ett beslut som avser ekonomisk hjälp som kan komma att återkrävas enligt denna paragraf skall vara skriftligt. Beslutet skall innehålla uppgifter om den eller de omständigheter som enligt denna paragraf utgör grund för återbetalningsplikten. Beslutet skall delges den enskilde.

Rättsfall:

Äldre rätt: Jfr R 19832:98 – Återkrav kunde ej omfatta inkassokostnader R 1992:18 – I brist på övergångsbestämmelser ej rätt till återkrav av bistånd enl. äldre lag R 2003:81.

Vill socialnämnden föra talan om ersättning som en enskild inte återbetalar frivilligt för ekonomisk hjälp som avses i 1 eller 2 § eller för kostnader som kommunen har haft enligt 8 kap. 1 § första eller andra stycket, skall talan väckas hos förvaltningsrätten inom tre år från det kommunens kostnader uppkom. Talan väcks vid den förvaltningsrätt inom vars domkrets den enskilde är bosatt.

Talan om ersättning får inte bifallas, om den ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller en del av denna kan antas bli ur stånd att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt eller annars synnerliga skäl talar mot bifall till ersättningsanspråket.

SFS 2009:836

Socialnämnden får helt eller delvis efterge den ersättningsskyldighet som avses i 1 och 2 §§ och i 8 kap. 1 § första och andra styckena.

Nämndorganisation

Socialnämnden

För en socialnämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (2017:725).

Rättsfall:

Till tjänsteman kunde ej delegeras att självständigt och utan nämndens beslut i det särskilda fallet föra nämndens talan i högre instans i mål enl. 2 § lagen 1980:621 (nu 4 § lagen 1990:52) R 19832:108 I och II.

SFS 2017:742

Socialnämnden skall själv eller genom ombud föra kommunens talan i mål och ärenden som enligt denna lag eller annan författning ankommer på socialnämnden.

Rättsfall:

R 19832:108 anm. vid 1 §.

Socialnämnden skall hos fullmäktige, kommunstyrelsen och övriga nämnder och hos andra myndigheter göra de framställningar som nämnden finner påkallade.

Socialnämnden får inhämta yttranden och upplysningar från kommunstyrelsen och övriga nämnder och från beredningar och tjänstemän i den egna kommunen, när det behövs för nämndens verksamhet.

Delegation

Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får ges endast åt en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden i ärenden som är en uppgift för nämnden enligt 6 kap. 6, 8–8 b och 11 a–13 §§ denna lag, 4, 6 och 6 a §§, 11 § första och andra styckena, 13, 13 b och 13 c §§, 14 § tredje stycket, 21, 22, 24, 26, 27, 31 b, 31 d, 31 i, 32 a, 32 b och 43 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt 11 och 13 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

Första stycket gäller även i ärenden enligt 6 kap. 14 § om samtycke vägras och beslut enligt 9 kap. 3 § om att föra talan om återkrav enligt 9 kap. 1 §.

Rättsfall:

R 19832:108 anm. vid 1 §.

SFS 2022:665

Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får när det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum

Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte omfatta befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 5 kap. 2 § denna lag eller att fullgöra nämndens uppgifter enligt 16 kap. 18 § eller 18 kap. 19 § socialförsäkringsbalken.

SFS 2018:1282

Bestämmelser om rätt att i vissa fall fatta beslut i socialnämndens ställe finns i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

Handläggning av ärenden

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden.

Vad som har kommit fram vid utredning och som har betydelse för ett ärendes avgörande ska tillvaratas på ett betryggande sätt.

SFS 2012:776

När en anmälan enligt 1 § rör barn eller unga ska socialnämnden genast göra en bedömning av om barnet eller den unge är i behov av omedelbart skydd. En sådan bedömning ska dokumenteras.

Beslut att inleda eller inte inleda utredning ska, om det inte finns synnerliga skäl, fattas inom fjorton dagar efter det att anmälan har kommit in. Ett sådant beslut behöver dock inte fattas om det redan pågår en utredning om det barn eller den unge som anmälan avser.

SFS 2012:776

Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen ska bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Utredningen ska inte göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet.

Utredningen ska bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom fyra månader. Finns det särskilda skäl får socialnämnden besluta att förlänga utredningen för viss tid.

Den som berörs av en sådan utredning ska, om inte särskilda skäl talar mot det, genast underrättas om att en utredning har inletts.

SFS 2012:776

När någon behöver vårdas i ett hem för vård eller boende, stödboende eller familjehem ska en plan upprättas för den vård som socialnämnden avser att anordna (vårdplan).

En vårdplan som gäller ett barn ska revideras senast när barnet har varit placerat i två år. Vårdplanen ska vid denna tidpunkt, om det inte möter särskilda hinder, särskilt avse barnets långsiktiga boende. Därefter ska vårdplanen revideras vid behov.

För barn och unga som vårdas i ett hem för vård eller boende, stödboende eller familjehem ska en plan upprättas över hur vården ska genomföras (genomförandeplan).

Vård- och genomförandeplanen ska även uppta åtgärder och insatser som andra huvudmän har ansvar för.

SFS 2020:1260

Socialnämnden ska, om det inte är obehövligt, underrätta regionen om att ett barn eller en ung person i åldern 18–20 år, i anslutning till att vård utanför det egna hemmet inleds, ska erbjudas en sådan hälsoundersökning som avses i lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet.

Anmärkt författning:

Lag (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet.

SFS 2019:909

Socialnämnden är skyldig att slutföra en utredning enligt 2 § och fatta beslut i ärendet även om barnet byter vistelsekommun. Detsamma gäller om en utredning inletts enligt 1 § och ärendet avser vård av missbrukare. Den nya vistelsekommunen är skyldig att på begäran bistå med den utredning som socialnämnden kan behöva för att fatta beslut i ärendet.

Första stycket gäller inte om den nya vistelsekommunen samtycker till att ta över utredningen av ärendet eller om ärendet annars flyttas över.

SFS 2003:407

Socialnämnden får besluta om uppföljning av ett barns situation när en utredning som gäller barnets behov av stöd eller skydd avslutats utan beslut om insats.

En sådan uppföljning får ske om barnet, utan att förhållanden som avses i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga föreligger, bedöms vara i särskilt behov av nämndens stöd eller skydd men samtycke till sådan åtgärd saknas.

SFS 2012:776

Socialnämnden får besluta om uppföljning av ett barns situation efter det att en placering med stöd av denna lag i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende har upphört.

En sådan uppföljning får ske om barnet, utan att förhållanden som avses i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga föreligger, bedöms vara i särskilt behov av nämndens stöd eller skydd men samtycke till sådan åtgärd saknas.

Bestämmelser om uppföljning när vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga upphör finns i 21 b och 21 c §§ den lagen.

SFS 2022:665

Vid en uppföljning enligt 4 a eller 4 b § får nämnden ta de kontakter som anges i 2 § första stycket och samtala med barnet i enlighet med 10 § tredje stycket.

Uppföljningen ska avslutas senast två månader från det att utredningen som gäller ett barns behov av stöd och skydd avslutats eller placeringen har upphört eller när nämnden dessförinnan finner skäl att inleda utredning enligt 11 kap. 1 § första stycket.

Nämnden ska underrätta barn som fyllt 15 år och vårdnadshavare som berörs om beslutet att inleda respektive avsluta uppföljningen.

SFS 2012:776

Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling skall dokumenteras. Dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.

Handlingar som rör enskildas personliga förhållanden skall förvaras så att obehöriga inte får tillgång till dem.

Dokumentationen skall utformas med respekt för den enskildes integritet. Den enskilde bör hållas underrättad om de journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig skall detta antecknas.

Socialnämnden ska i alla ärenden tillämpa 26 § förvaltningslagen (2017:900).

SFS 2018:812

1) I ärenden hos socialnämnden som avser myndighetsutövning mot någon enskild tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900):

1)

Senaste lydelse 2018:812.

  • 10 § om partsinsyn,

  • 11 och 12 §§ om åtgärder om handläggningen försenas,

  • 23 § om utredningsansvaret,

  • 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,

  • 25 § om kommunikation,

  • 31 § om dokumentation av beslut,

  • 32 § om motivering av beslut,

  • 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och

  • 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.

Bestämmelserna i 10 och 25 §§ förvaltningslagen tillämpas dock inte i fråga om uppgifter som rör någon annan sökande i ett ärende om ett sådant boende som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styckena eller 7 § tredje stycket eller om någon annan liknande social tjänst.

Vad som sägs i första stycket gäller också när det är fråga om en ansökan eller ett yttrande till en annan myndighet i ett mål eller ärende som rör myndighetsutövning mot enskild hos denna.

SFS 2018:1724

Den som enligt 8 § ska underrättas och ges tillfälle att yttra sig enligt 25 § förvaltningslagen (2017:900) har rätt att få företräde inför nämnden, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Den som ges tillfälle att yttra sig ska underrättas om sin rätt att få företräde inför nämnden.

SFS 2018:812

När en åtgärd rör ett barn ska barnet få relevant information. Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. Om barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.

Ett barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt denna lag. Ett barn som är yngre får höras i domstol, om barnet inte kan antas ta skada av det.

Vid en sådan utredning som avses i 2 § om behov av ingripande till ett barns skydd eller stöd får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. Detsamma gäller vid en utredning på socialnämndens initiativ om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 7 eller 8 § föräldrabalken.

Rättsfall:

R 19832:18 anm. vid 4:2.

SFS 2012:776

Socialnämnden har rätt att ta del av uppgifter om förmån, ersättning eller annat stöd åt enskild hos Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och arbetslöshetskassorna. Om det finns skäl för det ska dessa myndigheter och arbetslöshetskassorna på eget initiativ lämna sådana uppgifter till socialnämnden.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas ut enligt första stycket.

SFS 2009:1005

Socialnämnden har rätt att ta del av uppgifter om enskilda hos Arbetsförmedlingen. Om det finns skäl för det ska Arbetsförmedlingen på eget initiativ lämna sådana uppgifter till socialnämnden.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas ut enligt första stycket.

SFS 2008:971

Socialnämnden har rätt att hos Skatteverket ta del av uppgifter om enskilda som avser inkomstslaget kapital enligt inkomstskattelagen (1999:1229) eller återbetalning av skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Om det finns skäl för det ska Skatteverket på eget initiativ lämna sådana uppgifter till socialnämnden.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas ut enligt första stycket.

Anmärkt författning:

F (2008:975) om uppgiftsskyldighet i vissa fall enl. socialtjänstlagen (2001:453).

SFS 2011:1407

[Upphävd g. Lag (2017:590).]

SFS 2017:590

Vid delgivning med enskild i mål eller ärende enligt denna lag som avser myndighetsutövning får 34–38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932) inte tillämpas.

SFS 2010:1972

Behandling av uppgifter

Gallring

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2003-0135

Anteckningar och andra uppgifter i en personakt hos socialnämnden som tillhör en sådan sammanställning av uppgifter som avses i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten skall gallras fem år efter det att sista anteckningen gjordes i akten. Uppgifterna skall dock inte gallras så länge uppgifter om samma person inte har gallrats av nämnden enligt andra stycket.

Uppgifter i en sammanställning som avses i lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten skall gallras fem år efter det att de förhållanden som uppgifterna avser har upphört.

Gallringen skall vara avslutad senast kalenderåret efter det att gallringsskyldigheten inträdde.

Anmärkt författning:

Lag (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänstenF (2001:637) i samma ämne.

SFS 2003:135

Följande handlingar får inte gallras med stöd av bestämmelserna i 1 § första stycket:

  1. handlingar som kommit in eller upprättats i samband med utredning om faderskap eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken,

  2. handlingar som kommit in eller upprättats i samband med utredning om adoption,

  3. handlingar som kommit in eller upprättats i samband med att ett barn har placerats eller tagits emot i ett hem för vård eller boende, familjehem, stödboende, sådant boende som avses i 5 kap. 7 § tredje stycket eller annat enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan som har vårdnaden om barnet.

Avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a § tredje stycket föräldrabalken som godkänts av socialnämnden får inte gallras förrän barnet fyllt arton år.

Handlingar ska vidare undantas från gallring enligt bestämmelserna i 1 § av hänsyn till forskningens behov i ett representativt urval av kommuner och i övriga kommuner beträffande ett representativt urval av personer.

SFS 2015:982

[Upphävd g. Lag (2003:135).]

SFS 2003:135

[Upphävd g. Lag (2003:135).]

Se SocialtjänstF (2001:937) 7:2 efter denna lag.

SFS 2003:135

Socialnämndens uppgiftsskyldighet m.m.

Socialnämnden skall, enligt vad regeringen närmare föreskriver, lämna ut personuppgifter till Socialstyrelsen för angelägna statistiska ändamål.

Anmärkt författning:

F (1981:1370) om skyldighet för socialnämnderna att lämna statistiska uppgifter.

Socialnämnden skall lämna ut personuppgifter till statliga myndigheter, när detta begärs för forskningsändamål och det kan ske utan risk för att den enskilde eller någon honom eller henne närstående lider men.

Socialnämnden ska på begäran av en annan myndighet lämna uppgifter till denna om utbetalad ekonomisk hjälp, om syftet är att undvika felaktiga utbetalningar från det allmänna eller en felaktig beskattning.

Om kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs av flera nämnder ska varje sådan nämnd, i den utsträckning det begärs, till de övriga lämna

  1. uppgifter om att en person är aktuell i ett ärende inom socialtjänsten, och

  2. de uppgifter som behövs för att administrera fördelningen av platser inom särskilda boendeformer i kommunen.

Uppgiftsskyldigheten enligt andra stycket gäller inte uppgifter som omfattas av sekretess enligt 26 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen(2009:400).

SFS 2011:1407

Om en domstol har dömt någon till ungdomsvård eller till ungdomstjänst, eller om ungdomstjänst har förordnats genom ett strafföreläggande som har godkänts, ska socialnämnden underrätta åklagaren, om det kan antas att det finns förutsättningar för åtgärd enligt 30 b § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare eller 32 kap. 4 § brottsbalken.

SFS 2023:313

Om socialnämnden i sin verksamhet iakttagit något som tyder på att nya medel används för missbruksändamål eller att ändringar sker i missbruksmönster av kända medel, ska nämnden utan dröjsmål anmäla detta till Folkhälsomyndigheten.

SFS 2013:633

Av 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) framgår att socialnämnden utan hinder av sekretess kan polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet. Av 10 kap. 21–23 §§ samma lag följer att sekretess även i vissa andra fall inte hindrar att uppgifter som angår misstanke om brott lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet.

Detsamma gäller enligt 10 kap. 19 § samma lag uppgifter som behövs för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående brott som avses i den paragrafen. Av 10 kap. 18 a § samma lag framgår att sekretess inte heller hindrar att en uppgift som rör en enskild som inte har fyllt tjugoett år lämnas till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen i brottsförebyggande syfte under vissa angivna förutsättningar. Av 10 kap. 18 b § samma lag framgår att sekretess inte heller hindrar att en uppgift som rör en enskild lämnas till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen i syfte att förebygga terroristbrottslighet under vissa angivna förutsättningar. Av 10 kap. 18 c § samma lag framgår dessutom att sekretess inte heller hindrar att en uppgift som rör en enskild eller en närstående till den enskilde lämnas till Polismyndigheten i syfte att förebygga våld eller andra övergrepp mot en närstående under vissa angivna förutsättningar.

Från socialtjänsten ska utan hinder av sekretess lämnas

  1. uppgifter om huruvida någon vistas i ett hem för vård eller boende, stödboende eller familjehem, om uppgifterna för särskilt fall begärs av en domstol, en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten eller Skatteverket,

  2. uppgifter som behövs i ett ärende hos Skatteverket om skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481), och

  3. uppgifter om en studerande som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja denne från högskoleutbildning eller polisprogrammet.

SFS 2021:645

Tillsyn m.m.

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2009-0596

Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över socialtjänsten och verksamheten vid hem som avses i 6 kap. 3 §.

Tillsynen över enskild verksamhet avser

  1. verksamhet för vilken det krävs tillstånd enligt 7 kap. 1 § första stycket,

  2. verksamhet som en kommun genom avtal enligt 2 kap. 5 § har överlämnat till enskild att utföra, samt

  3. annan enskild verksamhet som kommunen upphandlar tjänster från för att fullgöra skyldigheter enligt denna lag.

SFS 2012:944

Tillsyn enligt denna lag innebär granskning av att den verksamhet som avses i 1 § uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter.

Föreläggande enligt 5 och 8 §§, återkallelse av tillstånd och förbud enligt 9–11 §§ får användas endast när verksamheten inte uppfyller de krav som framgår av lagar och andra föreskrifter.

SFS 2009:596

Inspektionen för vård och omsorg ska inom ramen för sin tillsyn

  1. lämna råd och ge vägledning,

  2. kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps,

  3. förmedla kunskap och erfarenheter som erhålls genom tillsynen, och

  4. informera och ge råd till allmänheten.

SFS 2012:944

Vid tillsyn som rör barns förhållanden får barnet höras om det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet. Barnet får höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande.

SFS 2009:596

Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag är skyldig att på Inspektionen för vård och omsorgs begäran lämna över handlingar och annat material som rör verksamheten och lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för sin tillsyn.

Inspektionen för vård och omsorg får förelägga den som bedriver verksamheten att lämna vad som begärs enligt första stycket. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

SFS 2012:944

Inspektionen för vård och omsorg eller den som myndigheten förordnar har rätt att inspektera verksamhet som står under dess tillsyn. Den som utför inspektionen har rätt att få tillträde till lokaler eller andra utrymmen som används för verksamheten. För tillträde till bostäder krävs dock att den eller de boende lämnar sitt samtycke till inspektionen. Den som utför inspektionen har rätt att tillfälligt omhänderta handlingar och annat material som rör verksamheten. Den vars verksamhet inspekteras är skyldig att lämna den hjälp som behövs vid inspektionen.

SFS 2012:944

Vid sådan inspektion som anges i 6 § har den som utför inspektionen rätt att av Polismyndigheten få den hjälp som behövs för att inspektionen ska kunna genomföras.

Anmärkning om flytt:

Förutv. 7 § upphävd g. Lag 2002:437.

SFS 2014:761

Om Inspektionen för vård och omsorg finner att det i verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag förekommer ett missförhållande som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till, får inspektionen förelägga den som svarar för verksamheten att avhjälpa missförhållandet. Om inspektionen finner att kraven i 7 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styckena inte är uppfyllda i verksamhet som beviljats tillstånd, eller att en sådan förändring som avses i 7 kap. 2 a § inte har anmälts, får inspektionen förelägga den som beviljats tillståndet att avhjälpa bristen. Ett föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som inspektionen anser nödvändiga för att det påtalade missförhållandet eller bristen ska kunna avhjälpas. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

Inspektionen för vård och omsorg får även förelägga den kommun eller den region som inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 7 kap. 1 § andra stycket att fullgöra denna skyldighet. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

SFS 2019:909

Om ett missförhållande enligt 8 § första stycket är allvarligt och Inspektionen för vård och omsorgs föreläggande inte följts, får inspektionen besluta att helt eller delvis återkalla tillståndet för verksamheten. Om verksamheten inte är tillståndspliktig får inspektionen i stället besluta att helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet.

Om missförhållandet innebär fara för enskildas liv, hälsa eller personliga säkerhet i övrigt, får Inspektionen för vård och omsorg utan föregående föreläggande besluta att helt eller delvis återkalla tillståndet för verksamheten. Om verksamheten inte är tillståndspliktig får inspektionen i stället besluta att helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet.

Ett tillstånd att bedriva verksamhet får även återkallas utan föregående föreläggande om tillståndshavaren inte uppfyller kraven i 7 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styckena.

SFS 2018:1156

Om det finns sannolika skäl för att ett tillstånd helt eller delvis kommer att återkallas eller om det finns sannolika skäl för att verksamheten helt eller delvis kommer att förbjudas enligt 9 §, och ett sådant beslut inte kan avvaktas, får Inspektionen för vård och omsorg besluta att tills vidare helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet.

Beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns synnerliga skäl, får beslutets giltighet förlängas med ytterligare sex månader.

SFS 2012:944

Om underlåtenhet att iaktta skyldigheterna enligt lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn är av allvarligt slag, får Inspektionen för vård och omsorg besluta att återkalla tillståndet för verksamheten. Om verksamheten inte är tillståndspliktig får inspektionen besluta att förbjuda fortsatt verksamhet.

SFS 2015:982

Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m.

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2010-0429

Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:

  1. myndigheter vars verksamhet berör barn och unga,

  2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten, Kriminalvården, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen,

  3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och

  4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.

De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet.

Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i första stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.

Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 7 § lagen (1993:335) om Barnombudsman.

Rättsfall:

R 19852:6 – Sjukhus ansågs ha fullgjort sin skyldighet att lämna ut begärda uppgifter till socialnämnd genom intyg med sammanfattning av uppgifter ur patientjournalen R 2007:29 – Ej kränkning av art. 6.2 eller 8 i Europakonventionen att polisman i anmälan till socialnämnd uttalat att en person gjort sig skyldig till våldsbrott innan skuldfrågan hade prövats av domstol H 2013:1055 – Anmälan enl. denna § sker vid myndighetsutövning H 2014:910.

SFS 2015:982

Socialnämnden bör erbjuda barnet, vårdnadshavaren och den som gjort anmälan enligt 1 § ett möte om det med hänsyn till barnets bästa är lämpligt.

SFS 2012:776

Socialnämnden får informera den som gjort anmälan enligt 1 § om att utredning har inletts, inte har inletts eller redan pågår. Sådan information ska på begäran lämnas till anmälaren om det med hänsyn till omständigheterna inte är olämpligt att göra detta.

SFS 2012:776

Var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden.

SFS 2012:776

Var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet.

SFS 2010:429

Den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse ska genast rapportera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, som rör den som får, eller kan komma i fråga för, insatser inom verksamheten.

Rapporteringsskyldigheten fullgörs

  1. i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet till den som bedriver verksamheten,

  2. i verksamhet vid Statens institutionsstyrelse till ledningen, och

  3. i övrigt till berörd socialnämnd.

SFS 2010:429

Den som enligt 3 § ska ta emot rapporter ska informera den som fullgör uppgifter inom respektive verksamhet om de skyldigheter som han eller hon har enligt 2 och 3 §§.

SFS 2010:429

Den som, i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet, enligt 3 § ska ta emot rapporter ska informera berörd socialnämnd om de rapporter han eller hon har tagit emot.

SFS 2010:429

Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, ska dokumenteras, utredas och avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål.

SFS 2010:429

    Ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande, ska snarast anmälas till Inspektionen för vård och omsorg. Den utredning som gjorts med anledning av det inträffade ska bifogas anmälan. Anmälan ska göras av

  1. socialnämnden,

  2. den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet, eller

  3. Statens institutionsstyrelses ledning.

Den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet ska informera berörd socialnämnd om anmälan.

SFS 2012:944

Tystnadsplikt

Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt denna lag får inte obehörigen röja vad han eller hon därvid har fått veta om enskildas personliga förhållanden.

Hänvisad författning:

Ang. brott mot tystnadsplikt se BrB 20:3.

Den som är eller har varit verksam inom enskild familjerådgivning får inte obehörigen röja en uppgift som en enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med rådgivningen.

I det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

SFS 2009:496

Övriga bestämmelser

[Upphävd g. Lag (2011:328).]

SFS 2011:328

[Upphävd g. Lag (2011:328).]

SFS 2011:328

Överklagande och verkställighet av beslut

Rubriken införd g. SFS2008-0965

Socialnämndens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om nämnden har meddelat beslut i fråga om

  • ansökan enligt 2 a kap. 8 §,

  • bistånd enligt 4 kap. 1 §,

  • vägran eller nedsättning av fortsatt försörjningsstöd enligt 4 kap. 5 §,

  • förbud eller begränsning enligt 5 kap. 2 §,

  • medgivande enligt 6 kap. 6 §,

  • medgivande enligt 6 kap. 12 §,

  • återkallelse av medgivande enligt 6 kap. 13 §,

  • samtycke enligt 6 kap. 14 §, eller

  • avgifter eller förbehållsbelopp enligt 8 kap. 4–9 §§.

Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. En förvaltningsrätt eller kammarrätt får dock förordna att dess beslut ska verkställas först sedan det har vunnit laga kraft.

På begäran av sökanden får verkställandet av beslut om bistånd enligt 4 kap. 1 § senareläggas om verkställandet sker inom ett valfrihetssystem enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.

Hänvisad författning:

Ang. 1 st. se Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar14 § under FörvProc.

Rättsfall:

Äldre rätt: Besvär ang. tillämpning av fastställd taxa för social hemhjälp skulle föras som kommunalbesvär R 19832:67 – Socialnämnd ej skyldig verkställa länsrätts beslut om bistånd enl. 6 § i 1980 års lag (motsv. nuv. 4:1) innan beslutet vunnit laga kraft (äldre lag) R 19832:3 – Talan mot beslut att säga upp kommunal daghemsplats skulle föras genom kommunalbesvär R 19842:29 I – Att nämnden betalat ut bistånd enl. KamR:ns dom hindrade ej prövning av nämndens talan att bistånd inte skulle utgå R 19842:33 I (plenum) – Fråga om visst beslut utgjort ett beslut enl. äldre 37 § (motsv. nuv. 9:4) R 1986:138 – Socialnämnds besked ang. umgänge med barn under tid då flyttningsförbud enl. äldre 28 § (motsv. nuv. 6:8) gällde kunde inte överklagas genom förvaltningsbesvär R 1988:89 – Socialnämnd ansågs ha besvärsrätt i mål om förbud enl. 70 § (delvis motsv. nuv. 13:6) R 1988:104 – Sedan biståndssökande avlidit ägde dödsboet ej talerätt i biståndsfrågan R 1991:24 – Ej besvärsrätt för kommunal nämnd när nämndens beslut om bistånd till underårig undanröjts av kammarrätten R 1992:24R 1996:34 (krav på prövningstillstånd när länsrätt avslagit överklagande av socialnämnds avvisningsbeslut) – Ang. krav på prövningstillstånd vid överklagande till KamR:n se vidare rättsfall vid kommunallagen (2017:725) 13:12; se även 16:5 nedan.

Skrivelse från socialförvaltning med uppmaning att sälja en bil vid äventyr att rätten till bistånd kunde komma att ifrågasättas utgjorde ett överklagbart beslut R 2007:7 – Förvaltningsdomstols avgörande i mål om ekonomiskt bistånd innebärande att den enskilde nekats stöd utgör inte något hinder mot att samma sak prövas på nytt HFD 2019:61.

SFS 2015:970

Inspektionen för vård och omsorgs beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol i ärenden om

  1. tillstånd enligt 7 kap. 1 §,

  2. omhändertagande av personakt enligt 7 kap. 5 §,

  3. föreläggande enligt 13 kap. 5 och 8 §§,

  4. återkallelse av tillstånd och förbud enligt 13 kap. 911 §§, samt

  5. överflyttning av ärende enligt 2 a kap. 11 §.

I fråga om överklagande av Inspektionen för vård och omsorgs beslut enligt 7 kap. 4 § gäller i tillämpliga delar 6 kap. 711 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Andra beslut av Inspektionen för vård och omsorg enligt denna lag får inte överklagas.

Beslut av Socialstyrelsen enligt 16 kap. 6 § andra stycket får inte överklagas.

Beslut av Inspektionen för vård och omsorg och domstol i fråga som avses i första stycket 2, 3 och 4 gäller omedelbart.

SFS 2013:1146

    Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett beslut om omhändertagande av personakt. Begäran om sådan hjälp får dock göras endast om

  1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen(1984:387) behöver tillgripas, eller

  2. det annars finns synnerliga skäl.

SFS 2014:761

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av beslut enligt denna lag.

Böter

Till böter döms den som

  1. bryter mot 3 kap. 3 § tredje stycket,

  2. överträder ett förbud eller en begränsning som har meddelats med stöd av 5 kap. 2 §,

  3. åsidosätter någon av bestämmelserna i 6 kap. 6 § första stycket eller 12 § första stycket, eller, om inte gärningen är belagd med straff i lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling, 10 §,

  4. utan tillstånd driver verksamhet som avses i 7 kap. 1 §,

  5. i strid mot ett förbud som har meddelats enligt 13 kap. 9 eller 10 § fortsätter verksamheten.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 2 eller 3 får väckas endast efter medgivande av Socialstyrelsen.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 4 eller 5 får väckas endast efter medgivande av Inspektionen för vård och omsorg.

SFS 2021:738

Särskild avgift

Beträffande rubriken, se SFS2002-0437

En kommun som inte inom skälig tid tillhandahåller bistånd enligt 4 kap. 1 § som någon är berättigad till enligt ett beslut av socialnämnden, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun som inte inom skälig tid på nytt tillhandahåller biståndet efter det att verkställigheten av ett sådant beslut avbrutits.

En kommun som inte inom skälig tid tillhandahåller bistånd enligt 4 kap. 1 § som någon är berättigad till enligt en domstols avgörande, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun som inte inom skälig tid på nytt tillhandahåller biståndet efter det att verkställigheten av ett sådant avgörande avbrutits.

Särskild avgift ska inte åläggas om den enskilde enligt 3 § tredje stycket begärt att få senarelägga verkställandet.

Om en bosättningskommun med stöd av 2 a kap. 6 § 2 har begärt att en vistelsekommun ska verkställa ett beslut, ska vistelsekommunen i fall som avses i första och andra styckena betala den särskilda avgiften enligt denna paragraf.

Avgifter enligt denna paragraf tillfaller staten.

SFS 2011:328

Den särskilda avgiften fastställs till lägst tio tusen kronor och högst en miljon kronor.

När avgiftens storlek fastställs skall det särskilt beaktas hur lång tid dröjsmålet har pågått och hur allvarligt det i övrigt kan anses vara.

Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl för det. I ringa fall skall inte någon avgift tas ut.

Rättsfall:

Särskild avgift eftergavs då kommun trots stora ansträngningar ej lyckats finna lämplig kontaktperson R 2009:12.

SFS 2006:495

Frågor om särskild avgift prövas efter ansökan av Inspektionen för vård och omsorg av den förvaltningsrätt inom vars domkrets kommunen är belägen.

SFS 2012:944

Om en kommun efter att ha ålagts att betala särskild avgift fortfarande underlåter att tillhandahålla biståndet får ny särskild avgift enligt 6 a § första eller andra stycket dömas ut.

SFS 2006:495

Särskild avgift enligt 6 a § första stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 6 c § delgetts kommunen inom två år från tidpunkten för det gynnande beslutet om biståndet eller inom två år från det att verkställigheten av det gynnande beslutet avbrutits.

Särskild avgift enligt 6 a § andra stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 6 c § delgetts kommunen inom två år från det att domen om biståndet vunnit laga kraft eller inom två år från det att verkställigheten av domen avbrutits.

Om en vistelsekommun enligt 6 a § fjärde stycket ska betala den särskilda avgiften, ska första och andra styckena avse vistelsekommunen.

SFS 2011:328

Rapporteringsskyldighet

Rubriken införd g. SFS2006-0495

Socialnämnden ska till Inspektionen för vård och omsorg och till de revisorer som avses i 3 kap. 10 § kommunallagen (2017:725) rapportera alla gynnande nämndbeslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verkställts inom tre månader från dagen för beslutet. För varje beslut ska nämnden ange tidpunkten för beslutet och vilken typ av bistånd beslutet gäller samt kortfattat uppge skälen för dröjsmålet.

Socialnämnden ska vidare dels till Inspektionen för vård och omsorg, dels till revisorerna rapportera alla gynnande nämndbeslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verkställts på nytt inom tre månader från den dag då verkställigheten avbröts. För varje beslut ska nämnden ange tidpunkten för beslutet och vilken typ av bistånd beslutet gäller samt kortfattat uppge skälen för dröjsmålet.

Rapportering enligt denna paragraf ska ske en gång per kvartal.

SFS 2017:742

Socialnämnden ska till Inspektionen för vård och omsorg och till de revisorer som avses i 3 kap. 10 § kommunallagen (2017:725) anmäla när nämnden har verkställt ett gynnande beslut som enligt 6 f § har rapporterats som ej verkställt. Datum för verkställigheten ska då anges.

SFS 2017:742

Socialnämnden skall till fullmäktige lämna en statistikrapport över hur många av nämndens gynnande beslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verkställts inom tre månader från dagen för respektive beslut. Nämnden skall vidare ange vilka typer av bistånd dessa beslut gäller samt hur lång tid som har förflutit från dagen för respektive beslut.

Nämnden skall till fullmäktige även lämna en statistikrapport över hur många av nämndens gynnande beslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verkställts på nytt inom tre månader från den dag då verkställigheten avbröts. Nämnden skall vidare ange vilka typer av bistånd dessa beslut gäller samt hur lång tid som har förflutit från dagen för respektive beslut.

Rapportering enligt denna paragraf skall ske en gång per kvartal.

SFS 2006:495

Om en bosättningskommun har begärt verkställighet enligt 2 a kap. 6 § 2 ska skyldigheten i 6 f–6 h §§ att rapportera till Inspektionen för vård och omsorg och till kommunfullmäktige avse även vistelsekommunen.

SFS 2012:944

[Upphävd g. Lag (2018:654).]

SFS 2018:654

Kommuner utanför regioner

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2019-0909

Det som sägs i denna lag om regioner ska tillämpas också på en kommun som inte tillhör någon region.

SFS 2019:909

Socialtjänsten i krig m.m.

Regeringen får meddela särskilda föreskrifter om socialtjänsten enligt denna lag, om riket kommer i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i.

Bemyndiganden

Rubriken införd g. SFS2009-0596

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter inom socialtjänsten som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet som avser

  1. barn och unga,

  2. äldre personer,

  3. personer med funktionsnedsättning,

  4. missbrukare, och

  5. personer som anges i 5 kap. 11 och 11 a §§.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid sådana hem som avses i 6 kap. 3 §.

Hänvisad författning:

Se SocialtjänstF (2001:937)8:2 efter denna lag.

SFS 2021:645

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. villkor för tillstånd enligt 7 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styckena, och

  2. avgift för ansökningar enligt 7 kap. 2 b §.

SFS 2018:1156

Förbud mot förvandling

Rubriken införd g. SFS2009-0596

Om ett föreläggande har förenats med vite enligt denna lag får vitet inte förvandlas till fängelse.

SFS 2009:596

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 2001:453

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2002 då socialtjänstlagen (1980:620) upphör att gälla.

2. Ett tillstånd eller ett förbud enligt den gamla lagen skall anses som ett tillstånd eller förbud enligt denna lag.

3. Ett överklagande av socialnämnds eller länsstyrelses beslut som fattats före ikraftträdandet av denna lag skall prövas enligt bestämmelserna i den gamla lagen.

4. En ansökan om tillstånd att bedriva sådan verksamhet som avses i 7 kap. 1 § som gjorts före denna lags ikraftträdande, men som gäller tid efter d. 1 jan. 2002 skall prövas i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

SFS 2001:847

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2003 i fråga om 8 kap. 4 § och i övrigt d. 1 juli 2002.

2. I fråga om beslut enligt 8 kap. 2 § som meddelats före ikraftträdandet men som avser tid därefter skall de nya bestämmelserna tillämpas med avseende på tiden efter ikraftträdandet.

3. Ett överklagande av ett beslut enligt 8 kap. 2 § som fattats före d. 1 juli 2002 skall prövas enligt paragrafens äldre lydelse i den del det avser tid före ikraftträdandet. För den del av beslutet som avser tid efter ikraftträdandet skall prövningen göras enligt de nya bestämmelserna.

SFS 2002:378

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2002.

SFS 2002:437

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2002.

2. Äldre bestämmelser gäller när fråga är om dröjsmål med verkställighet av avgöranden som meddelats före lagens ikraftträdande.

SFS 2002:1039

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2003.

SFS 2003:135

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2003.

SFS 2003:199

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2003.

SFS 2003:407

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2003.

SFS 2003:737

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004. Om en skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 12 kap. 10 § andra stycket har begärt uppgifter från socialtjänsten, skall efter ikraftträdandet i stället uppgifterna lämnas till Skatteverket.

SFS 2003:1215

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004.

SFS 2004:770

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2005.

2. Äldre föreskrifter skall gälla i ärenden där ansökan om medgivande har kommit in till socialnämnden före d. 1 jan. 2005.

SFS 2004:851

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2005. Bestämmelserna i 2 kap. 6 § andra stycket tillämpas även på verksamhet som har bedrivits före ikraftträdandet.

SFS 2005:126

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2005.

SFS 2005:452

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2005.

SFS 2006:463

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2006.

SFS 2006:495

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2006.

2. I fråga om särskild avgift med anledning av dröjsmål med att verkställa en kommuns gynnande beslut får enbart tid från och med lagens ikraftträdande beaktas vid bedömningen av om skälig tid överskridits. Detsamma gäller i fråga om särskild avgift med anledning av dröjsmål med att verkställa en kommuns gynnande beslut eller en domstols gynnande avgörande, om verkställigheten av beslutet eller domen avbrutits.

SFS 2006:735

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2006.

SFS 2006:860

Denna lag träder i kraft d. 1 okt. 2006.

SFS 2006:901

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2007 utom i fråga om 5 kap. 1 c § som träder i kraft d. 1 jan. 2008.

SFS 2006:936

Denna lag träder i kraft d. 15 nov. 2006.

SFS 2007:174

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2007.

SFS 2007:225

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2007.

SFS 2007:409

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2008.

SFS 2007:1315

1. Denna lag träder i kraft d. 1 april 2008.

2. Gallring med stöd av bestämmelserna i 7 kap. 3 § i sin nya lydelse får göras tidigast d. 1 april 2010.

3. Bestämmelserna i 7 kap. 3 a § tillämpas inte om sista anteckningen i handlingarna har gjorts före ikraftträdandet av denna lag.

SFS 2007:1429

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2008.

2. Bestämmelsen gäller endast inkomster som intjänats efter d. 1 jan. 2008.

SFS 2008:79

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2008.

SFS 2008:329

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2008.

SFS 2008:939

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2009.

SFS 2008:965

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2009.

SFS 2008:971

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2009.

SFS 2008:1424

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2009.

SFS 2009:496

Denna lag träder i kraft d. 30 juni 2009.

SFS 2009:549

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2009.

SFS 2009:596

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2009 i fråga om rubriken till 3 kap. och i fråga om 3 kap. 3 § och 11 kap. 11 b § samt i övrigt d. 1 jan. 2010.

2. Ansökningar om tillstånd enligt 7 kap. 1 § och ansökningar om överflyttning av ärenden enligt 16 kap. 1 § som inte har prövats slutligt vid ikraftträdandet ska överlämnas för handläggning hos Socialstyrelsen. Detsamma gäller icke avslutade tillsynsärenden, ärenden som har överlämnats till länsstyrelsen för prövning av utlämnande av handlingar i en personakt, ärenden där länsstyrelsen har omhändertagit en personakt och ärenden där länsstyrelsen har ansökt om särskild avgift.

3. Rapporter om icke verkställda nämndbeslut enligt 16 kap. 6 f § som inkommit till länsstyrelsen före d. 1 jan. 2010 ska överföras till Socialstyrelsen. Detsamma gäller anmälningar om verkställda beslut enligt 16 kap. 6 g §.

4. Tillstånd att bedriva enskild verksamhet som har meddelats av länsstyrelsen före ikraftträdandet ska gälla som tillstånd som har meddelats av Socialstyrelsen.

5. Verksamhet som är anmälningspliktig enligt 7 kap. 1 § tredje stycket och som har påbörjats före d. 1 jan. 2010 ska, i de fall verksamheten inte tidigare har anmälts till länsstyrelsen, anmälas till Socialstyrelsen senast d. 31 dec. 2010. Anmälningar som har gjorts till länsstyrelsen före d. 1 jan. 2010 ska överföras till Socialstyrelsen.

SFS 2009:726

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2010.

SFS 2009:836

Denna lag träder i kraft d. 15 febr. 2010.

SFS 2009:981

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2010.

SFS 2009:1005

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2010.

SFS 2009:1233

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2010.

SFS 2010:52

Denna lag träder i kraft d. 1 mars 2010.

SFS 2010:204

1. Denna lag träder i kraft d. 1 dec. 2010.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande vid handläggning av ärenden om ekonomisk ersättning till enskild som får ersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar.

SFS 2010:250

Denna lag träder i kraft d. 1 juni 2010.

SFS 2010:427

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2011.

SFS 2010:429

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2011. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för anmälningar som har gjorts före ikraftträdandet.

SFS 2010:741

Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2010.

SFS 2010:1284

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2011.

SFS 2010:1972

1. Denna lag träder i kraft d. 1 april 2011.

2. Äldre bestämmelser gäller om en handling har skickats eller lämnats före d. 1 april 2011.

SFS 2011:328

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2011.

2. En kommun är skyldig att slutföra en utredning och fatta beslut i ett ärende som inkommit till kommunen före ikraftträdandet, om inte kommunen och en annan kommun som är ansvarig för ärendet enligt de nya föreskrifterna kommer överens om överflyttning av ärendet och den enskilde samtycker till det.

3. En kommun som beviljat insatser före ikraftträdandet ska behålla ansvaret för insatserna till dess att kommunen och en annan kommun som är ansvarig för ärendet enligt de nya föreskrifterna kommer överens om överflyttning av ärendet och den enskilde samtycker till det.

4. Föreskrifterna i 2 a kap. 6 och 7 §§ ska inte tillämpas i ärenden där beslut meddelats före ikraftträdandet.

SFS 2011:1407

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2012.

SFS 2011:1518

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2012.

SFS 2012:132

Denna lag träder i kraft d. 1 maj 2012.

SFS 2012:321

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

SFS 2012:597

Denna lag träder i kraft d. 1 nov. 2012.

SFS 2012:776

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2013.

SFS 2012:803

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2013.

SFS 2012:944

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juni 2013.

2. Vid tillämpning av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska Inspektionen för vård och omsorg vara den enskildes motpart, om inspektionen efter ikraftträdandet är behörig att handlägga den typ av fråga som är föremål för prövning.

3. För gärningar som avses i 16 kap. 6 § första stycket 3 och 4 och som har begåtts före ikraftträdandet gäller 7 kap. 1 § och 13 kap. 9 och 10 §§ i sin äldre lydelse.

SFS 2013:273

(Utkom d. 21 maj 2013.)

SFS 2013:303

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2013.

SFS 2013:421

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2013.

2. Den nya bestämmelsen i 4 kap. 1 b § tillämpas inte på inkomster som har intjänats före utgången av juni 2013.

SFS 2013:633

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2014.

SFS 2013:1000

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2014.

SFS 2013:1146

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2014.

2. En handläggare som före d. 1 juli 2014 anställts för att utföra de uppgifter som anges i 3 kap. 3 a § andra stycket är till och med d. 30 juni 2022 behörig att utföra de angivna uppgifterna.

SFS 2014:468

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2014.

SFS 2014:579

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2015.

SFS 2014:761

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2015.

SFS 2015:85

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2015.

SFS 2015:967

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2016.

SFS 2015:970

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2016.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för en ansökan om ersättning för kostnader för barns fritidsaktiviteter som har kommit in före ikraftträdandet

SFS 2015:982

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2016.

SFS 2016:147

Denna lag träder i kraft d. 15 april 2016.

SFS 2016:654

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2016.

SFS 2016:686

Denna lag träder i kraft d. 1 nov. 2016.

SFS 2016:1302

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2017.

SFS 2017:47

Denna lag träder i kraft d. 1 april 2017.

SFS 2017:210

1. Denna lag träder i kraft d. 15 april 2017.

2. Ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ som vid ikraftträdandet bedriver sådan verksamhet som avses i 7 kap. 1 § första stycket 1–4 och som omfattas av undantaget från tillståndsplikt i andra stycket samma paragraf i sin äldre lydelse, eller sådan verksamhet som avses i 7 kap. 1 § första stycket 5, får fortsätta att bedriva verksamheten efter ikraftträdandet under förutsättning att ansökan om tillstånd ges in senast d. 1 april 2018. Sådan verksamhet får dock bedrivas utan tillstånd längst till dess att tillståndsmyndigheten har fattat slutligt beslut i tillståndsärendet.

SFS 2017:590

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2018.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för uppgifter i ärenden om ersättning som har beslutats enligt den upphävda lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.

SFS 2017:613

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2018.

SFS 2017:742

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

SFS 2017:809

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2018.

SFS 2018:347

Denna lag träder i kraft d. 1 juni 2018.

SFS 2018:573

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2018.

SFS 2018:654

(Publicerad d. 7 juni 2018.)

SFS 2018:669

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2018.

SFS 2018:690

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2019.

SFS 2018:812

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2018.

SFS 2018:1156

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2019.

2. Den som påbörjat hemtjänstverksamhet före ikraftträdandet ska senast d. 1 mars 2019 ansöka om tillstånd enligt denna lag för att få fortsätta bedriva verksamheten. Påbörjad verksamhet utan tillstånd får endast fortsätta fram till dess att slutligt beslut i tillståndsärendet fått laga kraft.

SFS 2018:1281

Denna lag träder i kraft d. 1 sept. 2018.

SFS 2018:1282

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2019.

SFS 2018:1369

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2019.

SFS 2018:1724

Denna lag träder i kraft d. 2 april 2019.

SFS 2018:1894

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2019.

SFS 2019:312

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2019.

SFS 2019:473

Denna lag träder i kraft d. 1 sept. 2019.

SFS 2019:909

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2020.

SFS 2020:353

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2020.

SFS 2020:574

Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2020.

SFS 2020:1260

Denna lag träder i kraft d. 1 mars 2021.

SFS 2021:159

Denna lag träder i kraft d. 1 april 2021.

SFS 2021:531

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2022.

SFS 2021:645

Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2021.

SFS 2021:738
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2023.

  2. Den som vid ikraftträdandet är tillsvidareanställd med yrkestiteln undersköterska ska även i fortsättningen få använda titeln trots att han eller hon inte har fått bevis enligt 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659) om rätt att använda den, dock längst fram till och med d. 30 juni 2033.

SFS 2021:1314

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2022.

SFS 2022:388
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2023 i fråga om 3 kap. 3 d § och i övrigt d. 1 juli 2022.

  2. Den som vid ikraftträdandet av 3 kap. 3 d § är tillsvidareanställd med yrkestiteln undersköterska får utses att vara fast omsorgskontakt, trots att han eller hon inte har fått bevis enligt 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659) om rätt att använda yrkestiteln undersköterska, dock längst fram till och med d. 30 juni 2033.

SFS 2022:665

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2022.

SFS 2022:935

Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2022.

SFS 2022:956

Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2022.

SFS 2022:1034
  1. Denna lag träder i kraft d. 2 aug. 2022.

  2. Lagen ska dock tillämpas för tid fr.o.m. d. 1 aug. 2022.

SFS 2023:292

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2023.

SFS 2023:313

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2023.

SFS 2023:820

Denna lag träder i kraft d. 1 mars 2024.

Lag 2001:453

Författare: Lars Clevesköld

Författare: Lars Clevesköld

Lagen har ersatt socialtjänstlagen (1980:620). Avsikten med 1980 års SoL var att ge den kommunala socialvården en i princip enhetlig reglering. 1980 års SoL ersatte socialhjälpslagen (1956:2), vissa delar av barnavårdslagen (1960:97) och nykterhetsvårdslagen (1954:579) samt lagen (1976:381) om barnomsorg. I såväl den nu gällande som den tidigare SoL saknas föreskrifter om tvångsvård. Sådana finns för socialtjänstens vidkommande i särskilda lagar, nämligen lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Till lagen anknyter socialtjänstförordningen (2001:937), lagen (2001:454) och förordningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, förordningen (1981:1370) om skyldighet för socialnämnderna att lämna statistiska uppgifter samt förordningen (2008:975) om uppgiftsskyldighet i vissa fall enligt socialtjänstlagen (2001:453). Jämför också lagen (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn, lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn och lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder. Förarbetena till den nu gällande SoL finns i prop. 2000/01:80, 2000/01:SoU18; prop. 2000/01:149, 2001/02:SoU3; prop. 2001/02:96, 2001/02:SoU17; prop. 2001/02:122, 2001/02:KU27; prop. 2001/02:190, 2002/03:KU12; prop. 2002/03:36, 2002/03:SoU14; prop. 2002/03:20, 2002/03:SoU12; prop. 2002/03:53, 2002/03:SoU15; prop. 2002/03:99, 2003/04:SkU2; prop. 2002/03:132, 2003/04:SfU4; prop. 2003/04:131, 2004/05:SoU3; prop. 2003/04:152, 2004/05:SfU4; prop. 2004/05:39, 2004/05:SoU12; prop. 2004/05:137, 2004/05:LU25; prop. 2005/06:99, 2005/06:LU27; prop. 2005/06:115, 2005/06:SoU26; prop. 2005/06:200, 2005/06:SkU35; prop. 2005/06:161, 2005/06:KU35; prop. 2005/06:165, 2005/06:JuU34; prop. 2005/06:166, 2005/06:JuU19; prop. 2006/07:37, 2006/07:SoU9; prop. 2006/07:38, 2006/07:SoU10; prop. 2006/07:89, 2006/07:AU13; prop. 2006/07:129, 2007/08:SoU5; prop. 2007/08:1, utgiftsområde 9, 2007/08:SoU1; prop. 2007/08:43, 2007/08:SoU8; prop. 2007/08:53, 2007/08:JuU26: prop. 2008/09:5, 2008/09:AU4; prop. 2008/09:29, 2008/09:SoU5; prop. 2007/08:160, 2008/09:KU2; prop. 2008/09:1, utgiftsområde 9, 2008/09:SoU1; prop. 2008/09:150, 2008/09:KU24; prop. 2008/09:82, 2008/09:SoU19; prop. 2008/09:160, 2008/09:SoU22; prop. 2008/09:158, 2008/09:KU23; prop. 2008/09:165, 2008/09:JuU23; prop. 2009/10:60, 2009/10:AU7; prop. 2009/10:88, 2009/10:SoU9; prop. 2009/10:116, 2009/10:SoU18; prop. 2009/10:131, 2009/10:SoU19; prop. 2009/10:192, 2009/10:CU20; prop. 2009/10:222, 2010/11:SfU4; prop. 2009/10:237, 2010/11:JuU2; prop. 2010/11:49, 2010/11:SoU12; prop. 2010/11:166, 2011/12:SkU4; 2011/12:SfU1; prop. 2011/12:53, 2011/12:CU12; prop. 2011/12:85, 2011/12:CU23; prop. 2011/12:147, 2011/12:SoU21; prop. 2012/13:10, 2012/13:SoU4; prop. 2011/12:171, 2012/13:JuU5; prop. 2012/13:20, 2012/13:SoU5; prop. 2012/13:82, 2012/13:SoU19; prop. 2012/13:77, 2012/13:SoU18; prop. 2012/13:94, 2012/13:SoU22; prop. 2012/13:116, 2012/13:SoU27; prop. 2012/13:189, 2013/14:SoU4; prop. 2012/13:175, 2013/14:SoU2; prop. 2013/14:110, 2013/14:JuU23; prop. 2013/14:118, 2013/14:KU41; prop. 2013/14:168, 2013/14:SoU26; prop. 2014/15:25, 2014/15:JuU9; prop. 2015/16:1, utg.omr 25, 2015/16:FiU3; prop. 2015/16:1, utg.omr. 9, 2015/16:SoU1; prop. 2015/16:43, 2015/16:SoU5; prop. 2015/16:44, 2015/16:UbU6; prop. 2015/16:136, 2015/16:SoU12; prop. 2015/16:125, 2015/16:CU19, prop. 2016/17:1, utg.omr 25, 2016/17:FiU3; prop. 2016/17:43, 2016/17:SoU5; prop. 2016/17:59, 2016/17:SoU11; prop. 2016/17:85, 2016/17:SoU13; prop. 2016/17:106, 2016/17:SoU18; prop. 2016/17:171, 2016/17:KU30; prop. 2016/17:175, 2016/17:AU15; prop. 2017/18:155, 2017/18:SoU20; prop. 2017/18:158, 2017/18:FiU43; prop. 2017/18:199, 2017/18:KU44; prop. 2017/18:261, 2018/19:KrU2; prop. 2017/18:273, 2018/19:SoU4; prop. 2018/19:68, 2018/19:SoU21; prop. 2018/19:102, 2018/19:SoU20; prop. 2018/19:162, 2019/20:KU3; prop. 2019/20:131, 2019/20:JuU23; prop. 2019/20:123, 2019/20:JuU35, prop. 2020/21:35, bet. 2020/21:SoU5; prop. 2020/21:55, bet. 2020/21:SoU21; prop. 2020/21:150, bet. 2020/21:CU17; prop. 2020/21:163, bet. 2020/21:SoU26; prop. 2020/21:1875, bet. 2020/21:SoU30.

Lagen har i materiellt avseende i huvudsak samma innehåll som 1980 års SoL, varför förarbetena till den tidigare lagen alltjämt är av betydelse. Bland viktigare förarbeten till 1980 års SoL kan nämnas SOU 1974:39 och SOU 1977:40, prop. 1979/80:1 och SOU 1979/80:44 samt prop. 1996/97:124. Möjligheten att ålägga en kommun sanktionsavgift vid domstolstrots avhandlas i prop. 2001/02:122 och 2001/02:KU27. Den s.k. maxtaxan i omsorger om äldre och handikappade avhandlas i prop. 2000/01:149 och 2001/02:SoU3. 1980 års SoL kommenteras bl.a. av Gunnar Bramstång i boken Sociallagstiftningen. En kommentar till socialtjänstlagen, lagen om vård av unga samt lagen om vård av missbrukare, 1985 (härefter Bramstång, 1985), medan den nu gällande SoL kommenteras av Lars Lundgren och Per-Anders Sunesson i Nya sociallagarna med kommentarer (härefter Lundgren m.fl.). Hänvisning kan även lämnas till Ann-Charlotte Landelius, Självbestämmande, valfrihet och samtycke inom socialtjänsten (ak. avh.), 1996; Håkan Strömberg, Bengt Lundell, Speciell förvaltningsrätt, 20 uppl. 2019; Lotta Westerhäll, Den svenska socialrätten, 1990, s. 227 ff.; Rättssäkerhetsfrågor inom socialrätten (red. Lotta Vahlne Westerhäll), 2002 (härefter Vahlne Westerhäll, 2002) samt Legitimitetsfrågor inom socialrätten (red. Lotta Vahlne Westerhäll), 2007 (härefter Vahlne Westerhäll, 2007). De formella reglerna för socialtjänstens verksamhet beskrivs utförligt i Lars Clevesköld, Lars Lundgren, Anders Thunved, Handläggning inom socialtjänsten, 16 uppl. 2012 (härefter Clevesköld m.fl.). Även Margareta Erman, Socialtjänstlagen. En vägledning, 2005. Socialstyrelsen har givit ut bl.a. följande föreskrifter respektive allmänna råd med anknytning till SoL: Avgifter inom äldre- och handikappomsorg (SOSFS 2002:8); Socialnämndens skyldighet att föra förteckning över barn som vistas i familjehem eller annat enskilt hem (SOSFS 2003:15 med ändring 2011:14 och 2013:24); Personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som avser äldre personer (SOSFS 2007:17); Samordning av insatser för habilitering och rehabilitering (SOSFS 2007:10 med ändring SOSFS 2008:20 och HSLF-FS 2017:19); Personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som avser personer med funktionshinder (SOSFS 2008:32); Lex Sarah (SOSFS 2011:5 med ändring 2013:16); Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9, ändrad t.o.m. HSLF-FS 2020:64); Grundläggande kunskaper hos personal som arbetar i socialtjänstens omsorg om äldre (SOSFS 2011:12); Värdegrunden i socialtjänstens omsorg om äldre (SOSFS 2012:3); Socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende (SOSFS 2012:11 med ändring HSLF-FS 2019:25); Ekonomiskt bistånd (SOSFS 2013:1, ändrad t.o.m.HSLF-FS 2021:31). Kunskaper hos personal som ger stöd, service eller omsorg enligt SoL och LSS till personer med funktionsnedsättning (SOSFS 2014:2): Våld i nära relationer (SOSFS 2014:4, ändrad t.o.m. HSLF-FS 2020:59); Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2014:5, ändrad t.o.m. HSLF-FS 2020:58); Handläggning av ärenden som gäller barn och unga (SOSFS 2014:6); Basal hygien i vård och omsorg (SOSFS 2015:10, ändrad t.o.m. HSLF-FS 2017:6); Socialnämndernas skyldighet att lämna statistiska uppgifter om ekonomiskt bistånd (HSLF-FS 2015:30 med ändring HSLF-FS 2018:12); Hem för vård eller boende (HSLF-FS 2016:55); Stödboende (HSLF-FS 2018:56); Behörighet att utföra vissa arbetsuppgifter i socialtjänstens barn- och ungdomsvård (HSLF-FS 2017:79); Hälsoundersökningar av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet (HSLF-FS 2019:19); Handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare (HSLF-FS 2019:30). Tidigare gällande allmänna råd rörande tillfälliga besöksförbud i äldreboenden har upphävts genom HSLF-FS 2020:47). Socialstyrelsen har också gett ut bl.a. Anmäla oro för barn – stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare; Samtal med barn i socialtjänsten; Utreda barn och unga – handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen, handbok 2015 m.fl. handböcker.

Författare: Lars Clevesköld

SoL karakteriseras som en ”målinriktad ramlag”. Beteckningen ”ramlag” innebär att den innehåller tämligen få preciserade regler om socialtjänstens utformning, varigenom kommunerna får betydande frihet att själva organisera verksamheten utifrån egna behov och förutsättningar. Lagens ”målinriktning” innebär att lagstiftaren i denna har angivit vissa mål i stället för att i detalj söka reglera dess gestaltning. Kommunernas frihet att utöva den sociala biståndsverksamheten begränsas följaktligen av vissa framför allt i 1 kap. 1 § angivna mål.

Författare: Lars Clevesköld

Stadgandet bygger i påtaglig mån på den begreppsbildning som återfinns i 1 kap. 2 § RF. Detta s.k. målsättningsstadgande betraktas inte som rättsligt bindande utan närmast som en programförklaring. Samma synsätt torde vara befogat vad första stycket i SoL:s portalstadgande beträffar.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelserna i andra stycket ger inte endast vägledning för socialtjänstens inriktning utan även för formerna för verksamhetens bedrivande. Den enskildes ansvar för både sin egen och medmänniskors situation understryks.

Författare: Lars Clevesköld

Självbestämmanderätten är – liksom valfriheten och motivationen – en utgångspunkt för socialtjänsten. JO har mot bakgrund av detta kritiserat att ekonomiskt bistånd lämnats i form av rekvisition, JO:s beslut den 12 december 2012, dnr 5261-2011. Jfr även 3 kap. 5 § SoL, varav framgår att socialnämndens insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med denne.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen innebär ett förstärkt barnperspektiv i överensstämmelse med artikel 3 i FN:s barnkonvention. Med ”åtgärder” avses individuella utredningar, stöd och behandlingsinsatser. Begreppet barnets respektive den unges bästa, som återfinns bl.a. i 5 kap. 1 § och 2 § SoL samt 6 kap. FB är inte statiskt utan relativt och förändras i takt med ny kunskap och ändrade värderingar. Vid intressekonflikt mellan barn och vuxna äger barnets intresse principiellt företräde. Jfr Titti Matsson, Begreppet barnets bästa – till vilken nytta? i Vahlne Westerhäll, 2007, s. 90. JO har kritiserat att en socialnämnd i ett ärende som rörde bistånd till boende för en förälder inte övervägde barnperspektivet, JO 2018/19 s. 518.

Författare: Lars Clevesköld

Stycket är en anpassning till artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Enligt den ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Den närmare innebörden av barnets bästa är inte definierad i lag. Vad som är barnets bästa får i stället avgöras i varje enskilt fall. Inga andra intressen får ta över det som är bäst för barnet. Med vård- och behandlingsinsatser avses såväl heldygnsinsatser (t.ex. placering i familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende) som öppna insatser (t.ex. kontaktperson, kontaktfamilj och strukturerade öppenvårdsprogram).

Författare: Lars Clevesköld

Enligt den definition av begreppet ”barn” som ges i FN:s konvention om barnets rättigheter ska med ”barn” i princip avses varje människa under 18 år.

Författare: Lars Clevesköld

SoL bygger på den kommunala självstyrelsens princip. Kommunens valfrihet begränsas endast i den mån kommunen i SoL har ålagts särskilda uppgifter. Exempel på sådan tvingande reglering utgör bestämmelserna om rätten till bistånd enligt 4 kap. samt om skydd för underåriga i 6 kap. När det gäller insatser på begäran av utländsk myndighet, se JO 2002/03 s. 273.

Författare: Lars Clevesköld

I princip är socialtjänsten subsidiär i förhållande till andra biståndsformer. ”Det yttersta ansvaret” betyder sålunda inte att en kommun ska axla uppgifter som ankommer på kriminalvården eller sjukvården, men socialnämnden bör vid behov se till att vårdbehövande kommer i åtnjutande av t.ex. kroppssjukvård eller psykiatrisk vård. Tillfälligt bistånd vid akut behov i avvaktan på att annan huvudman rycker in kan befinnas erforderligt, se exempelvis RÅ84 2:63, RÅ 1991 ref. 92, RÅ 1992 ref. 57 och RÅ 2004 ref. 79, samtliga avgöranden avseende behov av psykoterapi. I fallet HFD 2011 not. 92 fann HFD inte visat att vårdbehovet var så akut att kommunen måste träda in. Beträffande gränsdragningsproblem, jfr även RÅ 1995 ref. 52: Rätten till bistånd har inte ansetts innefatta fördyrande matkostnader hänförliga till bulimi (hetsätning).

Författare: Lars Clevesköld

Tidigare var socialnämnden en obligatorisk kommunal nämnd, men sedan år 1992 har kommunen frihet att bestämma om nämndorganisationen inom socialtjänsten, jfr (numera) 6 kap. kommunallagen (2017:725). Även samverkan mellan kommuner och regioner är möjlig, 3 kap. 9 § kommunallagen samt lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet. JO har uttalat att när en kommunstyrelse fullgjorde kommunens uppgifter inom socialtjänsten, så borde styrelsen i socialärendena inte kalla sig för ”socialnämnden”. Enligt JO:s mening bör som en allmän utgångspunkt gälla att det rätta namnet på myndigheten, dvs. den kommunala nämnden/styrelsen ska användas, i alla fall vid externa kontakter. Det blir missvisande om det t.ex. i ett formellt beslut anges att ärendet har prövats av ”socialnämnden” när det i själva verket är till exempel kommunstyrelsen eller kommunstyrelsens sociala utskott som har fattat beslutet (JO:s beslut den 10 juni 2014, dnr 3416-2013).

Författare: Lars Clevesköld

Med begreppet ”enskild person” avses både fysiska och juridiska personer. ”Fysiska personer” är vanliga människor. Med ”juridisk person” menas sådana sammanslutningar som bolag, föreningar, samfälligheter och stiftelser. Vanliga människor omfattas inte av begreppet ”juridisk person”, som alltså inte syftar på till exempel advokater eller andra jurister.

Författare: Lars Clevesköld

Kommunens övergripande eller yttersta ansvar för socialtjänsten är inte överlåtbart och inte heller befogenheten att fatta beslut om tvångsåtgärder enligt LVU och LVM samt uppgifter enligt FB i samband med t.ex. fastställande av faderskap. Att ansvaret inte kan överlåtas utgör självfallet inget hinder mot delegation inom en förvaltning, eftersom beslut fattade på delegation i formell mening anses fattade av den nämnd som lämnat delegationen.

Författare: Lars Clevesköld

Som exempel på icke överlåtbara exponenter av ”myndighetsutövning” kan nämnas befogenheten att fatta beslut om olika former av bistånd samt om tvångsåtgärder enligt LVU och LVM, jfr 12 kap. 4 § 2 st. RF. Även utanför området för otvetydig myndighetsutövning är försiktighet vid överlåtelser motiverad. Själva ansvaret för fullgörandet av obligatoriska uppgifter synes nämligen inte kunna överlåtas på annan, varför kommunen torde bli ersättningsskyldig enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) om överlämnade uppgifter inte fullgörs korrekt och felet eller försummelsen – som i sig inte behöver innefatta ”myndighetsutövning” – kan ställas i relation till sådan verksamhet. Se Bramstång, Förvaltningsrättens begreppsbildning och grundläggande principer i konkret belysning, 1993, s. 23 ff. samt Bertil Bengtsson och Erland Strömbäck, Skadeståndslagen. En kommentar, 7 uppl. 2021. Jfr även JO 2001/02 s. 250 (fråga om anlitande av privaträttsliga subjekt som utredare inom socialtjänsten).

Författare: Lars Clevesköld

Se prop. 1997/98:1, utgiftsområde 10, s. 12 f. Riksrevisionen har övertagit granskningen från Riksrevisionsverket, jfr prop. 2001/02:190 s. 85 f.

Författare: Lars Clevesköld

Med socialtjänstinsatser avses i denna bestämmelse insatser enligt SoL eller någon annan lag som reglerar sociala insatser från kommunen, såsom LSS, LVU och LVM. Bestämmelsen ska dock inte tillämpas när det huvudsakliga skälet till kontakterna är att man vill åstadkomma en prövning av behov av tvångsvård.

Författare: Lars Clevesköld

En likalydande bestämmelse finns i 16 kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL. Begreppet hälso- och sjukvård har här samma betydelse som i HSL. Således omfattas även behov av rehabilitering, habilitering och hjälpmedel.

Författare: Lars Clevesköld

Behovet av en plan kan uppmärksammas av kommunen eller regionen, och den andre huvudmannen är enligt denna bestämmelse och motsvarande bestämmelse i 16 kap. 4 § HSL skyldig att delta i upprättandet av planen. Även den enskilde, dennes närstående eller någon annan kan ta initiativ till att kommunen eller regionen prövar om det behövs en plan. Enligt bestämmelsen ska en plan upprättas om kommunen eller regionen bedömer att det behövs. Det räcker att en av huvudmännen gör den bedömningen för att skyldigheten ska inträda för båda.

Författare: Lars Clevesköld

En plan ska bara upprättas om det behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda. Bedömningen härav ska göras i varje enskilt fall utifrån det som framkommer i kontakten med den enskilde och övriga uppgifter om dennes hälsotillstånd och sociala situation. Den enskildes och de närståendes uppfattning om behovet bör tillmätas stor betydelse. Skyldigheten för kommun och region att samplanera är inte begränsad till personer med stora och omfattande behov, utan gäller alltid när någon har behov av insatser från både kommunen och regionen och dessa insatser behöver samordnas. Detta innebär att de planer som upprättas i hög grad kan variera i omfattning beroende på de enskilda personernas behov. För vissa personer bör kommunen och regionen utgå från att det finns behov av en individuell plan. Det gäller personer med omfattande behov, t.ex. personer med en kombination av psykisk sjukdom och missbruksproblem, personer med allvarliga psykiska sjukdomar och funktionsnedsättning, ungdomar med omfattande psykosociala behov och dementa personer med behov av somatiska insatser. Om det redan finns en plan upprättad som uppfyller kraven i bestämmelsen är det inte nödvändigt att upprätta en särskild individuell plan.

Författare: Lars Clevesköld

En plan ska upprättas bara om den enskilde samtycker till det. I de fall dennes tillstånd medför att han eller hon inte kan lämna samtycke bör kontakt tas med närstående för att få en uppfattning om den enskildes inställning. Sekretessbestämmelserna måste iakttas i kontakten mellan region, kommun och andra myndigheter. Även detta medför i de flesta fall att samtycke från den enskilde krävs för att sekretessbelagda uppgifter ska kunna lämnas vidare mellan myndigheterna.

Författare: Lars Clevesköld

Skyldigheten inträder så snart ett behov av en plan har upptäckts. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål, vilket i normalfallet innebär att den första kontakten mellan kommunen och regionen tas inom några dagar från det att ett behov har identifierats. Tiden måste dock anpassas till behoven hos den enskilde. Ibland kan det vara nödvändigt med en omedelbar planeringsinsats från kommunen och regionen.

Författare: Lars Clevesköld

Begreppet närstående ska här ges en vid innebörd och förutom familj och släktingar även omfatta andra som den enskilde har en nära personlig relation till.

Författare: Lars Clevesköld

Att insatser från andra aktörer ska redovisas i planen innebär att huvudmännen och den enskilde tillsammans identifierar vilka åtgärder från andra aktörer som kan ha betydelse för den enskildes behov. Det kan exempelvis handla om insatser från Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. Eftersom den enskilde måste samtycka till att planen upprättas är det denne som avgör vilka insatser som ska redovisas i planen.

Författare: Lars Clevesköld

Att en av huvudmännen ska ha det övergripande ansvaret för planen innebär att denne exempelvis ska vara sammankallande till de möten som behövs vid upprättandet av planen och ha den huvudsakliga kontakten med den enskilde och dennes närstående i frågor som gäller planen.

Författare: Lars Clevesköld

Vistelsebegreppet har egentligen en formell innebörd och avser såväl tillfälligt som mera långvarigt uppehåll. Se Gunnar Bramstång, Socialtjänst och prejudikat. Några reflexioner med utgångspunkt från den frivilliga missbrukarvården, i Festskrift tillägnad Håkan Strömberg på 75-årsdagen den 18 februari 1992, s. 29 ff., 34–41 i synnerhet (härefter Bramstång, 1992). Jfr RÅ 1995 ref. 70: Utlänning med tillfälligt uppehållstillstånd, som efter sin ankomst till Sverige under långa tidsperioder vistats i sitt hemland, har vägrats ekonomiskt bistånd enligt dåvarande 6 § (numera 4 kap. 1 § 1 st.) SoL, eftersom han inte ansetts ha haft sitt egentliga bo och hemvist i vistelsekommunen här i riket. En underårig har normalt samma vistelsekommun som föräldrarna, JO 1994/95 s. 277. Se också RÅ 1984 2:95 (behandling), RÅ 1984 2:33 (fritid), RÅ 1987 ref. 174 (utlandsresa) samt JO 2004/05 s. 227 (migrerande missbrukare).

Författare: Lars Clevesköld

I paragrafen föreskrivs att det är vistelsekommunen som har ansvar för stöd och hjälp. Vistelsekommun är den kommun där den enskilde vistas när det aktuella behovet uppstår och den enskilde ansöker om en insats. Var behovet ursprungligen har uppstått saknar betydelse. Med stöd och hjälp avses här genom hänvisningen till 2 kap. 1 § allt som ryms inom kommunens yttersta ansvar.

Författare: Lars Clevesköld

Här finns en upplysning om att en annan kommun än vistelsekommunen kan ha ansvar för stöd och hjälp. Därvid avses bosättningskommunen i 3 §, den kommun som fattat beslut i 4 § och folkbokföringskommunen i 5 §.

Författare: Lars Clevesköld

Vistelsekommunens ansvar är begränsat till akuta situationer i de fall då det står klart att en annan kommun har ansvar för stöd och hjälp åt en enskild. Begreppet akuta situationer har utvecklats i praxis i fråga om kommunernas yttersta ansvar (se t.ex. RÅ 1995 ref. 70, RÅ 1996 ref. 13, RÅ 1996 not. 53). De insatser som kan bli aktuella är exempelvis hjälp att arrangera en hemresa, logi och matpengar fram till avresan eller insatser i övrigt som den enskilde inte kan vänta med. Det kan i vissa fall vara tveksamt om förutsättningarna för att en annan kommuns ansvar enligt någon av bestämmelserna i 2 a kap. är uppfyllda. Vistelsekommunens ansvar är i sådana fall inte begränsat till akuta situationer.

Författare: Lars Clevesköld

Om en enskild är bosatt i en annan kommun än vistelsekommunen, är det bosättningskommunen som ansvarar för stöd och hjälp. I de flesta fall sammanfaller dock bosättningskommun och vistelsekommun. Ansvaret innebär att bosättningskommunen utreder behovet av, beslutar om, verkställer och finansierar de stöd- och hjälpinsatser som den enskilde kan behöva. Den faktiska verkställigheten kan överlämnas till annan genom avtal, enligt de regler som gäller för detta. Så länge en kommun är bosättningskommun ansvarar kommunen för den enskildes behov, oavsett om han eller hon vistas i kommunen eller inte. Om det krävs för att en enskild som kommunen har ansvar för ska få sina behov tillgodosedda, kan insatserna behöva vidtas utanför kommunen. Det nu sagda gäller exempelvis om den enskilde tillfälligt besöker en annan kommun på semester, studier eller liknande, så länge inte anknytningen till vistelsekommunen blir så stark att den kommunen i stället bör ses som bosättningskommun (se paragrafens andra stycke). I så fall kan begäran om överflyttning ske enligt 10 och 11 §§.

Författare: Lars Clevesköld

Den kommun som den enskilde är stadigvarande bosatt i är i de allra flesta fall den kommun där han eller hon är eller borde vara folkbokförd. Ledning kan vid denna bedömning hämtas i reglerna i folkbokföringslagen (1991:481) och den praxis som utvecklats i anslutning till den lagen. Detta gäller dock inte kvarskrivna (efter den 1 januari 2019: personer med skyddad folkbokföring), eftersom de i enlighet med folkbokföringslagens bestämmelser är folkbokförda på en annan adress än den där de är stadigvarande bosatta. I det fallet blir det faktiska boendet och inte folkbokföringsadressen avgörande.

Författare: Lars Clevesköld

I vissa fall kan en enskild ha starkare anknytning till en annan kommun än den där han eller hon är stadigvarande bosatt, t.ex. personer som flyttar ofta. För dessa personer ska den kommun till vilken den enskilde har starkast anknytning anses vara bosättningskommun. Även här kan ledning sökas i reglerna om var en person borde vara folkbokförd och sådant som den enskildes familje- och arbetsförhållanden, samt var den enskilde har sitt sociala nätverk och vilken uppfattning han eller hon själv har i fråga om sin anknytning till olika kommuner.

Författare: Lars Clevesköld

Den beslutande kommunen behåller ansvaret för enskilda som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun i vissa särskilt angivna boendeformer. Med familjehem och hem för vård eller boende avses alla former av sådana hem, även särskilda ungdomshem som avses i 6 kap. 3 §. Samma förhållande gäller om en kommun har tagit emot en nyanländ invandrare för bosättning enligt lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning men placerat den enskilde i boende i en annan kommun, och förutsättningen i 6 p. är uppfylld (HFD:s dom den 29 juni 2021, mål nr 3444-20).

Med hänsyn till att det redan av 3 § följer att en bosättningskommun ska ansvara för enskilda som tillfälligt vistas i en annan kommun, får 4 § framförallt betydelse i de fall då det inte finns någon klarlagd bosättningskommun, och i de fall då den enskilde inte bara tillfälligt vistas i den andra kommunen, utan får anses bli stadigvarande bosatt där. Så kan exempelvis ofta vara fallet vid insatser som avser bostad med särskild service enligt SoL och vid LSS-boenden.

Av praxis följer att en kommun som beslutat om insatser för en enskild är behörig att vidta åtgärder för den enskilde så länge samma hjälpbehov kvarstår. I denna paragraf slås dock fast en skyldighet för den kommun som beslutat om boende i annan kommun att fatta de beslut som behövs för den enskilde. Vidare omfattar denna bestämmelse samtliga insatser som den enskilde kan ha behov av, inte bara de som har samband med det ursprungliga hjälpbehovet. Ansvaret för den kommun som beslutat om boende i annan kommun omfattar således alla stöd- och hjälpinsatser. Ansvaret kan upphöra inte bara efter överflyttning av ärendet utan även av andra skäl, t.ex. att den enskildes behov upphör.

Författare: Lars Clevesköld

I sjätte punkten åsyftas framförallt hemlösa, men också andra enskilda för vilka bosättningskommunen inte är klarlagd. Med ”annat boende” menas främst härbärgen och liknande, men också andra boendeformer, även eget boende som ordnas för en enskild.

Författare: Lars Clevesköld

När en person inte är folkbokförd i Sverige har vistelsekommunen biståndsansvaret (prop. 2010/11:49 s. 47 som i sin tur hänvisar till prop. 1996/97:124 s. 161 ff. och s. 191). Det kan uppstå situationer när saken tolkas som att flera kommuner kan ha ansvaret samtidigt. Lagstiftaren har uttalat att när problemet uppstår får det lösas genom överenskommelser eller en begäran om överflyttning.

Författare: Lars Clevesköld

Ansvaret för folkbokföringskommunen omfattar alla stöd- och hjälpinsatser som den enskilde kan ha behov av.

Författare: Lars Clevesköld

Folkbokföringskommunens ansvar omfattar hela den tid den enskilde avtjänar sitt fängelsestraff, således både under anstaltstiden och under den tid utslussningsåtgärder pågår.

Författare: Lars Clevesköld

Härmed avses semesterresor och andra kortare vistelser upp till sex månader. Enligt 3 § är bosättningskommunen i dessa fall ansvarig för de stöd- och hjälpinsatser som en enskild kan behöva. Med uttrycket att en enskild avser att vistas i en kommun under kortare tid ska förstås att vistelsen föranleds av den enskildes önskemål och sker på den enskildes initiativ. Paragrafen omfattar inte den situationen att en kommun vill verkställa en insats i en annan kommun (jämför 5 §).

Författare: Lars Clevesköld

Skyldigheterna gäller när den enskilde till följd av hög ålder, funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom har behov av insatser för att kunna genomföra vistelsen. Begreppet allvarlig sjukdom syftar på svåra sjukdomstillstånd med ett fortskridande förlopp, där det knappast kan bli fråga om ett helt tillfrisknande. Samma persongrupp avses som i 8 § 1.

Författare: Lars Clevesköld

Vistelsekommunen är bara skyldig att bistå med utredning och med att verkställa beslut om bosättningskommunen begär det. Om bosättningskommunen kan utreda ärendet på egen hand och väljer att utföra insatsen, antingen med egen personal eller genom avtal med privata utförare, har vistelsekommunen inte något ansvar enligt denna paragraf. Vistelsekommunen har dock fortfarande ansvar i akuta situationer enligt 3 §.

Författare: Lars Clevesköld

Bosättningskommunen kan behöva hjälp med att informera sig om vilka förhållanden som gäller på plats och förvissa sig om att insatserna är genomförbara. Alla utredningsåtgärder som kan anses erforderliga för ett fullgott beslutsunderlag omfattas av skyldigheten. Eftersom bestämmelsen ålägger den informationsgivande kommunen en förpliktelse att lämna information kan utlämnandet ske utan hinder av eventuell sekretess.

Författare: Lars Clevesköld

Vistelsekommunen ska bistå med att verkställa de beslut som bosättningskommunen fattar, om bosättningskommunen begär det. Vistelsekommunens uppgift i detta avseende följer direkt av lag och ska därför inte ses som ett utförande genom avtal enligt 2 kap. 5 §. Vistelsekommunen kan välja att själv utföra insatsen eller att genom avtal låta någon annan utföra den. Vistelsekommunen svarar för kvaliteten i den insats som utförs och att verksamheten uppfyller de övriga krav som finns. Vistelsekommunens ansvar enligt denna paragraf medför att den kommunen har en viss rapporteringsskyldighet och kan bli föremål för särskild dröjsmålsavgift enligt 16 kap. 6 a § fjärde stycket.

Författare: Lars Clevesköld

Lösningen har valts därför att det enligt lagstiftaren framstår som ”mest rimligt” att den kommun som fattar beslutet och ansvarar för kostnaderna också har kontroll över de ekonomiska konsekvenser som ett genomförande har. I de flesta fall bör den enskilde kunna ta med sig sitt beslut och den kostnad som det innebär för t.ex. hemtjänsten i bosättningskommunen till vistelsekommunen. Detta leder till mindre administration för båda kommunerna. Vistelsekommunen kommer således att få olika ersättningar beroende på vilken kommun som ersättningen utgår ifrån. Den hjälp i utredningen som vistelsekommunen kan behöva bistå bosättningskommunen med ses som en del i samverkan mellan kommunerna och har inte bedömts bli så omfattande att det anses rimligt att administrera med ersättning. Bosättningskommunen ska således endast ersätta vistelsekommunen för den verkställighet som den på begäran har bistått med. Regler för ersättning till vistelsekommunen gäller både för biståndsinsatser enligt SoL och för insatser enligt LSS.

Författare: Lars Clevesköld

Prövningen av en ansökan enligt paragrafen görs i två steg. Inflyttningskommunen prövar först om sökanden tillhör någon av personkretsarna. Kommunen ska därvid väga in alla omständigheter som kan vara relevanta. Om bedömningen görs att sökanden tillhör personkretsen ska kommunen gå vidare och bedöma sökandens behov av insatser. Vid prövningen i detta andra steg blir det alltså fråga om att avväga behovet av insats i förhållande till övriga relevanta bestämmelser i socialtjänstlagen, t.ex. om bistånd enligt 4 kap. och om omsorgsinsatser till äldre människor enligt 5 kap. (HFD 2014 ref. 5). Enligt 16 kap. 3 § kan förvaltningsbesvär föras över beslut enligt denna paragraf.

Författare: Lars Clevesköld

När det är fråga om att bedöma behovet av vård och omsorg till följd av hög ålder kan hänsyn tas till omständigheter som påverkar det fysiska eller psykiska välmåendet, såsom otrygghet och ensamhet (HFD 2014 ref. 5). Jämför också kommentaren till 5 kap. 5 § 2 st. Frågor rörande äldre och funktionshindrade behandlas ingående i prop. 1996/97:124 s. 120 ff. Jfr även prop. 2005/06:115 Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre.

Författare: Lars Clevesköld

Under begreppet allvarlig sjukdom faller svåra sjukdomstillstånd med ett fortskridande förlopp, där det knappast kan bli fråga om tillfrisknande.

Författare: Lars Clevesköld

Dvs. kontinuerliga insatser, som behöver ges dygnet runt för att tillgodose behov av personlig omvårdnad, tillsyn, skydd och sjukvård, se om denna förutsättning särskilt yttrande i RÅ 2010 not. 48.

Författare: Lars Clevesköld

Med ”våld eller andra övergrepp” avses samma sak som i 5 kap. 11 § andra och fjärde styckena. 8 § är dock, till skillnad från 5 kap. 11 § andra och fjärde styckena, inte begränsad till kvinnor och barn och inte heller till att övergreppen ska ha begåtts av en närstående. I begreppet ”övergrepp” kan också inrymmas sådana gärningar som avses i 4 kap. 4 b § brottsbalken om olaga förföljelse (se prop. 2010/11:45, Förbättrat skydd mot stalkning).

Författare: Lars Clevesköld

Behovet att flytta ska vara styrt av den enskildes utsatta situation, och även behovet av insatser ska följa av situationen. Det kan exempelvis röra sig om hjälp med att ordna boende eller ekonomiskt bistånd. I andra punkten används begreppet ”insatser”, till skillnad från begreppet ”omfattande vård- eller omsorgsinsatser” som används i första punkten. Skälet till det är att insatser enligt andra punkten kan vara av en annan karaktär än de som avses i första punkten. Vilka personer som ska anses ha behov av att flytta på grund av våld eller andra övergrepp får avgöras i varje enskilt fall utifrån den enskildes situation, men omfattar i vart fall den som har skyddade personuppgifter.

Författare: Lars Clevesköld

Normalt bör en enskild anses ha starkast anknytning till den kommun där han eller hon är eller borde ha varit folkbokförd, jfr folkbokföringslagen. I övrigt får det göras en samlad bedömning av i vilken kommun den enskildes behov bäst kan tillgodoses, jfr HFD 2013 ref. 46. Med hänsyn till principerna för socialtjänsten är det naturligt att tillmäta den enskildes önskemål mycket stor betydelse. Att flytta över ett ärende mot den enskildes vilja bör normalt inte förekomma. Det kan emellertid inte uteslutas fall där det finns anledning att frångå den enskildes vilja. I sådant fall bör det krävas en utförlig motivering till att den enskildes vilja har frångåtts. Den enskilde är inte part i ett överflyttningsmål hos IVO enligt 11 §. Den nämnd som har gjort en ansökan om överflyttning har därför att utröna och redovisa den enskildes vilja. För att en överflyttning ska ske krävs en viss varaktighet hos hjälpbehovet. Det får inte vara fråga om behov av akut hjälp som kan förutses upphöra relativt snart. Typiskt sett bör det i ärenden som ska flyttas över vara fråga om mångåriga insatser. En kommun som anser att ett ärende ska flyttas över ska begära överflyttning hos den andra kommunen. Skyldigheten att flytta över ett ärende gäller först om en sådan begäran har framställts.

Författare: Lars Clevesköld

Härmed avses att svar normalt bör lämnas inom en månad. Även svaret ska vara skriftligt. Jfr 11 § första stycket andra meningen.

Författare: Lars Clevesköld

Särskilda skäl kan t.ex. vara att det kommer fram nya omständigheter eller att det är svårt att få fram nödvändiga uppgifter.

Författare: Lars Clevesköld

Regeln är sekretessbrytande.

Författare: Lars Clevesköld

Socialnämnd anses genom denna bestämmelse kunna lämna ”frivillig” hjälp i situationer där 4 kap. 1 § inte är tillämplig; t.ex. för att förebygga uppkomsten av sociala missförhållanden. Ett lagstöd för rätten att lämna ”frivilligt” bistånd är nödvändigt, eftersom kommunens allmänna kompetens enligt 2 kap. 3 § kommunallagen (2017:725) inte anses innefatta rätt att understödja enskilda.

Författare: Lars Clevesköld

Det har ansetts att de i texten angivna rättigheterna särskilt bör framhållas, se prop. 1979/80:1 Del A s. 140. Samhällets möjligheter att verkligen tillhandahålla utlovade sociala rättigheter är dock beroende av läget på arbets- och bostadsmarknaden samt tillgängliga utbildningsresurser.

Författare: Lars Clevesköld

Kravet på god kvalitet gäller både privat och offentlig verksamhet inom socialtjänsten samt såväl myndighetsutövning som övriga insatser. Se närmare prop. 1996/97:124 s. 51 ff.

Författare: Lars Clevesköld

Beträffande personal och kompetensfrågor, se prop. 1996/97:124 s. 47 ff. JO har i JO 2015/16 s. 456, kritiserat en handläggare för att inte ha uppfyllt kraven i 1 kap. 9 § RF på saklighet och opartiskhet.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen har utformats efter förebild av 31 § den numera upphävda hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Beträffande intentionerna, se prop. 1997/98:113 s. 92 ff.

Författare: Lars Clevesköld

När samhället tar över ansvaret för barns uppväxt och vård och placerar barnet i en miljö där socialtjänsten inte har daglig insyn är det nödvändigt med ett fungerande uppföljningssystem för att undvika att barn och ungdomar vanvårdas. Barn och unga inom socialtjänsten är en utsatt grupp, och deras säkerhet och trygghet måste kunna garanteras. Socialnämnden åläggs därför att inom ramen för kvalitetsarbetet se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom den sociala barn- och ungdomsvården. Det är också viktigt att socialtjänsten tar föräldrars information om det egna barnets förhållanden på allvar. Barn kan ha lättare att vända sig till en förälder i en svår situation än till en myndighetsperson. Enligt 6 kap. 7 c § SoL ska dessutom placerade barn ha en egen socialsekreterare som kan bidra till kvalitetssäkringen. För att systemet med riskhantering ska fungera är det väsentligt att socialnämnden i sitt arbete med kvalitetsledningssystem är effektiv när det gäller att analysera möjliga risker, att förebygga fel och försummelser samt att åtgärda missförhållanden i verksamheten. Det är av central betydelse vid upptäckta missförhållanden att omständigheterna utreds och att ansvarsförhållanden och systembrister klarläggs. Jfr Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9).

Författare: Lars Clevesköld

Regeringen har i 8 kap. 3 § SoF förordnat att Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om kraven för att en annan examen än socionomexamen ska anses relevant. Genom övergångsbestämmelser, senast SFS 2019:312, är en handläggare som före den 1 juli 2014 anställts för att utföra de uppgifter som anges i 3 kap. 3 a § 2 st. till och med den 30 juni 2022 behörig att utföra de angivna uppgifterna.

Författare: Lars Clevesköld

Paragrafen upplyser om att bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av vissa utländska yrkeskvalifikationer finns i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Genom lagen (2016:145) genomförs allmänna bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU (yrkeskvalifikationsdirektivet). Direktivet reglerar erkännande av yrkeskvalifikationer. Det ger yrkesutövaren samma rättigheter som det mottagande medlemslandets egna medborgare att utöva det yrke som personen i fråga är kvalificerad för i ursprungslandet samt att utöva det på samma villkor som det mottagande medlemslandets egna medborgare. Direktivet underlättar även friheten att tillfälligt tillhandahålla tjänster.

Författare: Lars Clevesköld

Regeringen har i 7 a kap. SoF förordnat Socialstyrelsen att pröva ansökningar av detta slag. Socialstyrelsens avslagsbeslut kan överklagas med stöd av 3 § 2 st. och 22 § förvaltningslagen, jfr 16 kap. 4 § med kommentar.

Författare: Lars Clevesköld

Genom 4 kap. 2 b § SoL stadgas sedan den 1 juli 2022 att den som har hemtjänst i form av ett behovsprövat bistånd (enligt 4 kap. 1 § SoL) eller som har hemtjänst till äldre utan föregående behovsprövning (enligt 4 kap. 2 a § SoL) ska erbjudas en fast omsorgskontakt, om det inte bedöms vara uppenbart obehövligt.

I 3 kap. 3 d § SoL regleras vem som får utses till fast omsorgskontakt. I bestämmelsen slås fast att endast den som har ett sådant bevis om rätt att använda yrkestiteln undersköterska som avses i 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659, PSL) får utses till fast omsorgskontakt.

I 4 kap. 5 a § PSL stadgas att bevis om rätt att använda yrkestiteln undersköterska efter ansökan ska utfärdas till den som har en utbildning med inriktning mot vård och omsorg från gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning, eller som annars har förvärvat en motsvarande kompetens. Grunden för att få en skyddad yrkestitel som undersköterska kommer att vara det nya utbildningsinnehållet i gymnasieskolans vård- och omsorgsprogram.

Paragrafens ikraftträdande har bestämts till den 1 juli 2023, samtidigt som ikraftträdandet av 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659, PSL).

Den som den 1 juli 2023 var tillsvidareanställd med yrkestiteln undersköterska får utses att vara fast omsorgskontakt, trots att han eller hon inte har fått bevis enligt 4 kap. 5 a § PSL om rätt att använda yrkestiteln undersköterska, dock längst fram till och med den 30 juni 2033.

Författare: Lars Clevesköld

Biståndserbjudanden måste lämnas med beaktande av den enskildes i 1 kap. 1 § fastslagna integritetsintresse samt den i 1 kap. 1 § 3 st. RF grundlagsfästa legalitetsprincipen: ”Den offentliga makten utövas under lagarna”. Integritetsaspekter får ge vika där missförhållanden enligt LVU och LVM kan antas föreligga samt i allvarliga nödsituationer.

Författare: Lars Clevesköld

Redan av 1 kap. 1 § framgår att verksamheten ska bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Bestämmelsen i 3 kap. 5 § riktar sig i första hand till socialtjänstemännen och anger klart att socialtjänsten inte får företa åtgärder ”över huvudet” på klienten, prop. 1979/80:1 Del A s. 528. Stadgandets främsta funktion får anses vara att understryka betydelsen av den enskildes aktiva roll och bestämmande över sin situation, jfr JO 2001/02 s. 222. Undantag gäller vid ingripande tvångsvis enligt LVU och LVM. Vikten av den enskildes motivation och principiella valfrihet, då olika behandlingsalternativ står till buds, belyses av resonemangen i RÅ80 2:48, RÅ85 2:67, RÅ 1989 ref. 90 I och RÅ 1991 ref. 97. Jfr också RÅ 2004 ref. 130. I det sistnämnda fallet hade en person av kommundelsnämnd begärt bistånd enligt dåvarande 6 § (numera 4 kap. 1 §) i form av vård på behandlingshem, medan nämnden erbjudit bistånd i form av öppenvård. Av HFD:s domskäl kan utläsas att den enskildes önskemål i princip bör vara avgörande. Undantag härifrån kan tänkas, om socialnämndens utredning visar att de åtgärder som föreslås av den enskilde inte är ändamålsenliga för att avhjälpa det föreliggande vårdbehovet eller i vart fall att de av nämnden förordade åtgärderna är mera ägnade att leda till ett varaktigt resultat. De tidigare avgörandena kommenteras i Bramstång, 1992, s. 43 ff. Se även Gunnar Bramstång, Vilja, valfrihet, samråd och resurser. Några nyckelord för socialtjänsten och dess missbrukarvård i Skrifter tillägnade Gustaf Petrén, 1984, s. 11 ff.

Författare: Lars Clevesköld

I fråga om transportstöd finns bestämmelser i lagen (1997:736) om färdtjänst samt i lagen (1997:735) om riksfärdtjänst.

Författare: Lars Clevesköld

Hemtjänst innefattar dels uppgifter av servicekaraktär, dels uppgifter som är mer inriktade mot personlig omvårdnad. Med serviceuppgifter avses bl.a. praktisk hjälp med hemmets skötsel, såsom städning och tvätt, fönsterputsning och gardinupphängning (RÅ 2008 ref. 38), hjälp med inköp, ärenden på post- och bankkontor och hjälp med tillredning av måltider samt distribution av färdiglagad mat. Med personlig omvårdnad avses de insatser som därutöver behövs för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov. Det kan handla om hjälp för att kunna äta och dricka, klä och förflytta sig, sköta personlig hygien och i övrigt insatser som behövs för att bryta isolering eller för att den enskilde ska känna sig trygg och säker i det egna hemmet. Jfr regionens ansvar för vardagstolkning för döva, 8 kap. 7 § HSL. Vidare ingår i hemtjänstbegreppet även viss ledsagning respektive avlösning av anhörig.

Författare: Lars Clevesköld

Stadgandet ger uttryck åt en av de grundläggande principerna i socialtjänsten, normaliseringsprincipen.

Författare: Lars Clevesköld

Se JO 1998/99 s. 243 (fråga om en socialnämnds ansvar för att tillhandahålla social service genom social jour eller annan därmed jämförlig verksamhet).

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen innebär inte att kommunen måste bedriva öppna insatser i egen regi. Insatser kan tillhandahållas också genom avtal och köp av tjänster eller genom samverkan med organisationer och andra myndigheter, däribland andra kommuner.

Författare: Lars Clevesköld

En förutsättning för att bevilja öppna insatser är att barnet begär eller samtycker till insatserna. Det faktum att nämnden ges en möjlighet att fatta beslut mot vårdnadshavarens vilja innebär inte att ett sådant beslut ovillkorligen ska fattas när barnet begär eller samtycker till det. Det måste också bedömas vara till barnets bästa och utgå ifrån barnets behov. Beslut om insats bör alltid föregås av en lämplighetsprövning. Vårdnadshavarens inställning kan t.ex. vara en omständighet som gör att socialnämnden anser det olämpligt att besluta om vissa insatser, och i stället försöker på annat sätt förbättra barnets situation. Det är viktigt att inte pressen på barnet ökar genom att han eller hon försätts i en konfliktsituation i förhållande till vårdnadshavaren.

Författare: Lars Clevesköld

En kontaktperson eller kontaktfamilj tillsätts på rent frivillig grund. Behov av kontaktperson ska visserligen bedömas föreligga, men om någon begär en sådan ligger däri en stark presumtion för det konkreta behovet. Något krav på en lämplighetsprövning, motsvarande kravet i 6 a § andra stycket, finns inte. Kontaktperson eller kontaktfamilj är inte skyldig att avge formliga rapporter till socialnämnden. Motsvarande insats finns enligt LSS och LVU.

Författare: Lars Clevesköld

Unga som riskerar en kriminell livsstil kan ha stort behov av stöd och hjälp av en kontaktperson med särskilda kvalifikationer, men insatsen ska användas även för att motverka missbruk och annat socialt nedbrytande beteende. För insatsen krävs samtycke från den unge eller dennes vårdnadshavare, men det kan nämnas att 22 § LVU möjliggör förordnande utan samtycke. Den unges uppfattning om lämplig person ska efterhöras. Kontaktpersonen ska fungera som ett personligt stöd och hjälp och aktivt ingripa i olika svåra situationer som kan uppstå. Kontaktpersonen bör följa den unges utveckling samt motivera till lämpliga fritidsaktiviteter. Kontaktpersonen bör söka god kontakt med vårdnadshavarna och arbeta nära dessa och den unges nätverk. Kontaktpersonen bör också ha kontakter med skola, arbetsplats och myndigheter i avsikt att stödja den unge och hjälpa till i kontakterna med dessa, men inte överta vårdnadshavarnas eller den unges ansvar och uppgifter. Även om viss kontroll och uppföljning ingår ska kontaktpersonen inte ses som den unges övervakare.

Författare: Lars Clevesköld

I ett ärende om utseende av kontaktperson för ett barn som inte har fyllt 15 år ska båda vårdnadshavarna höras innan nämnden fattar beslut om insatsen. Det bör uppmärksammas att kontaktperson eller kontaktfamilj anses kunna utses även i det fall då en umgängesberättigad förälder finner sig behöva stöd och hjälp vid umgängesrättens utövande. Vårdnadshavarens medgivande krävs inte i dessa situationer. Kontaktperson kan också förordnas då domstol beslutat att umgänge får ske endast i närvaro av kontaktperson. När det gäller kontaktperson efter förordnande av domstol, se JO 2002/03 s. 252.

Författare: Lars Clevesköld

Paragrafen tydliggör att socialnämnden har ett särskilt ansvar för att kontinuerligt följa genomförandet av insatser i form av kontaktperson, kontaktfamilj och särskilt kvalificerad kontaktperson när dessa har beviljats barn och unga. Dessa insatser utförs oftast av arvoderade personer som inte har något anställningsförhållande till nämnden. När det gäller kontaktfamiljer pågår insatsen dessutom ofta under lång tid och kan ha en omfattning som gränsar till en familjehemsplacering.

Författare: Lars Clevesköld

Denna term definieras inte i SoL. För att ett bruk av alkohol ska övergå i missbruk måste förutsättas att konsumtionen medför något slag av medicinska eller sociala skadeverkningar. Härvid synes en viss skillnad föreligga mellan bruk av alkohol och bruk av narkotika. Det senare medför i vissa fall snabbt beroende och därmed även de nyss angivna skadeverkningarna, medan alkoholbruk kan pågå länge utan påvisbara skadeverkningar. Visst stöd kan vid missbruksbegreppets bestämning sökas i 1954 års nykterhetsvårdslags legaldefinition med dess iterations- och skaderekvisit. ”Alkoholmissbruk föreligger”, hette det i 1 § 2 st., ”då någon, ej blott tillfälligt, använder alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan”. Enda skillnaden mellan missbruk av å ena sidan alkohol och å andra sidan narkotika torde bestå i att upprepningskravet kan behöva justeras något. Samma krav på relativt vanemässig konsumtion under en längre tidrymd som uppställs i fråga om alkohol torde knappast böra upprätthållas i fråga om vissa starkt vanebildande narkotiska medel (s.k. hård eller tung narkotika). Åtgärder med stöd av SoL måste förutsätta att den enskilde missbrukarens frivilliga inställning kommer till klart och otvetydigt uttryck, se närmare Bramstång, 1985, s. 94 ff. Jfr beträffande barn och unga 5 kap. 1 §.

Författare: Lars Clevesköld

Här avses personer som har utvecklat ett missbruk eller beroende av spel om pengar. Detta är en snävare definition än att ha spelproblem, som inkluderar skadeverkningar på hälsa, det sociala livet och ekonomin. Exempel på åtgärder från socialtjänsten är att tidigt uppmärksamma spelproblem av olika grad i verksamheter som möter grupper med ökad risk för att ha eller utveckla spelmissbruk, t.ex. via förebyggande arbete i samarbete med föreningar och som en del av föreningsstödet (till exempel i form av policykrav för att få medel) samt förebyggande arbete inom skolan. För att få vård och stöd inom socialtjänsten krävs inte att personen som söker hjälp i kommunen har diagnostiserats som spelberoende. Behandlingen av personer med den kliniska diagnosen hasardspelsyndrom ligger i huvudsak inom hälso- och sjukvårdslagens ansvarsområde. Lagstiftaren har dock gjort bedömningen att tvångsvård enligt LVM inte blir tillämplig i fråga om spelmissbruk.

Författare: Lars Clevesköld

Jfr Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd, SOSFS 2013:1 med ändring intill HSLF-FS 2021:31. Beslut om bistånd förutsätter att det finns en ansökan från den enskilde, JO:s beslut den 16 december 2009, dnr 4248-2008. JO har uttalat att en socialnämnd borde ha godtagit att en ansökan om bistånd gjordes av den enskildes gode man och att nämnden är skyldig att pröva en ansökan om bistånd från den enskilde även om den inte är egenhändigt undertecknad, beslut den 23 februari 2021, dnr 8665-2019. Om den enskilde är oklar kan handläggaren ha anledning att fråga om den enskilde vill ansöka om bistånd, JO 1987/88 s. 2151 och JO 2020/21 s. 476. Men står det klart att den enskilde vill ansöka om bistånd ska saken hanteras och föranleda ett formellt beslut, även om handläggaren anser att den enskilde inte uppfyller förutsättningarna för bistånd, JO 2017/18 s. 432.

Författare: Lars Clevesköld

SoL förutsätter en individuell behovsprövning, se t.ex. RÅ 1991 ref. 61. Se även HFD 2017 ref. 51 om under hur lång tid som redan förbrukade medel ska kunna påverka den enskildes rätt till ekonomiskt bistånd samt HFD 2017 ref. 26 rörande frågan om sparade medel, motsvarande extra tillägg till studiebidrag, ska beaktas vid bedömningen av rätt till bistånd. Behovsbedömningen ska dikteras av en helhetssyn, jfr JO 2000/01 s. 301. I praktiken sker emellertid en viss standardisering vid ekonomiskt bistånd genom att socialnämnder ofta tillämpar ett system med bruttonormer. Detta innebär att man fastställer ett totalbelopp, som ska täcka alla normala levnadsomkostnader. Regeringen ska fastställa en riksnorm för försörjningsstöden, 4 kap. 3 § SoL, se 2 kap. 1 § SoF. Riksnormen grundar sig på Konsumentverkets senaste pris- och konsumtionsundersökningar och delas upp på olika hushållstyper och åldersintervaller. Skulle detta standardbelopp inte visa sig tillräckligt i ett visst fall, sker en mera ingående individuell behovsprövning.

Författare: Lars Clevesköld

Härmed åsyftas såväl samhälleliga som privata åtgärder utanför socialtjänstens ram. Som exempel på de förra kan nämnas socialförsäkringar och diverse sociala bidrag samt allmän sjukvård. I förhållande till dylika biståndsformer är hjälp med stöd av SoL subsidiär, och biståndsskyldighet föreligger endast i den mån andra insatser från samhällets sida i det konkreta fallet visar sig otillräckliga. Den enskildes hjälpbehov kan även tänkas bli tillgodosett på privat väg genom egna disponibla tillgångar eller anhörigas insatser. Väl att märka är att det är till fyllest att behovet ”kan” tillgodoses på annat sätt. Bistånd kan därför i princip inte utges, om den enskilde vägrar att utnyttja tillgängligt bankkonto eller att söka lämpligt, till buds, stående arbete, jfr RÅ 1995 ref. 79. Möjligen kan i sistnämnda situation tillfällig hjälp lämnas liksom även i fall då den enskilde står inför en tidskrävande försäljning av fastighet. Det torde däremot inte kunna krävas att den enskilde gör förtida uttag av pension. Missbrukare kan inte vägras försörjningsstöd trots att han inte deltar i rehabilitering, RÅ 2009 ref. 103, eller inkommer med drogtester, JO den 21 december 2018, dnr 2121-2017. Inte heller kan en utvisad person nekas bistånd på den grunden att han inte medverkat till att anskaffa de resehandlingar som krävs för att beslutet om utvisning av honom ska kunna verkställas, HFD 2014 ref. 37. Möjligheten till insatser enligt LSS ska inte vägas in, HFD 2013 ref. 45, om inte det sökta biståndet är av samma karaktär som assistansinsatsen, HFD 2016 ref. 56. Det går inte att bortse från en tillgång i form av ideellt skadestånd vid prövning av rätten till försörjningsstöd, RÅ 2010 ref. 42. Företagare hade ej rätt till bistånd under ett uppbyggnadsskede, RÅ 2000 ref. 37. Ej bistånd till psykoterapi i avvaktan på behandling via regionen (då: landstinget), RÅ 2004 ref. 79, se vidare kommentaren till 2 kap. 1 § första stycket. Se RÅ84 2:27: Den omständigheten att sökanden hade lyckats få medel till betalning av hyran genom handlån från en vän ansågs inte medföra att hans rätt till bistånd enligt dåvarande 6 § (numera 4 kap. 1 §) bortfallit, jfr RÅ 1995 ref. 63 angående betydelsen av föräldrars borgensförbindelse för dotters förpliktelse enligt hyresavtal; RÅ84 2:39: Rätt till bistånd i form av transporter enligt dåvarande 6 § ansågs föreligga, trots att make till relativt stor del kunnat tillgodose transportbehovet; RÅ84 2:59: Rätt till bistånd enligt samma paragraf för nödvändig tandvårdsbehandling ansågs föreligga utan hinder av att sökanden efter ansökan om bistånd fått tillgång till erforderliga medel men före socialnämndens beslut förbrukat dessa för andra ändamål; RÅ84 2:53: Däremot har bistånd i annat fall vägrats till redan genomförd tandvårdsbehandling som inte var av akut karaktär, HFD 2019 not. 17. Bistånd enligt dåvarande 6 § skulle ej vägras en 20-årig sökande med hänvisning till att hjälpbehovet kunde tillgodoses genom temporär återflyttning till föräldrahemmet; RÅ84 2:76: Vid bestämmande av socialbidragets storlek har bidragsförskott inräknats i den gemensamma familjeinkomsten; RÅ 2005 ref. 51: Rätt till bistånd för behandling mot spelmissbruk kan förekomma. Rätt till bistånd till (eventuellt otillåtet) boende i kolonistuga har bedömts föreligga, RÅ 2009 ref. 4.

Författare: Lars Clevesköld

Paragrafen utgör SoL:s centralstadgande vad individuellt inriktat bistånd beträffar. Rättighetskonstruktionen och dess vaghet har tilldragit sig doktrinens uppmärksamhet, se t.ex. Bramstång, 1985, s. 48 ff. och Sten Holmberg, Den enskildes biståndsrätt enligt socialtjänstlagen (ak. avh.), 1988, s. 13 ff. Till skillnad från socialhjälpslagen (1956:2) har biståndsrätten enligt 4 kap. 1 § SoL inte knutits till några i lagtexten direkt angivna situationer (rättsfaktabeskrivningar) utan till en behovsbedömning. Av lagmotiven framgår emellertid att biståndsberättigade kan vara barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt, är sjuka, handikappade eller saknar medel till sin försörjning. Personer i yrkesverksam ålder kan på grund av sjukdom, handikapp, otillräckliga inkomster, arbetslöshet, indragning i konflikter på arbetsmarknaden, bristande försörjningsförmåga till följd av hemmavarande barn i späd ålder eller missbruk av alkohol eller narkotika vara i behov av tillfälligt eller mera permanent bistånd. En person kan av hälsoskäl behöva avhålla sig från arbete under konvalescensen efter en sjukdom eller för att hindra att en åkomma förvärras. Pensionärer tillhör slutligen de grupper där biståndsbehov kan tänkas uppkomma. Biståndets former, omfattning och förutsättningar framgår närmare av 4 kap. 2–6 §§ och 2 a kap. 8 §. Om en domstol ger den enskilde rätt till bistånd ska domstolen normalt inte gå närmare in på utformningen av insatsen, utan detta ska överlåtas till kommunen, HFD 2013 ref. 39. Nämnden har inte rätt att göra en egen bedömning av vilka delar av den insats som domstolen bestämt om, som ska verkställas, JO den 23 april 2020, dnr 165-2019. Se också JO 1996/97 s. 254 samt JO 1997/98 s. 321 och 324 liksom JO:s beslut den 14 september 2020, dnr 8374-2018. Nämnden kan inte som villkor för ekonomiskt bistånd kräva att någon lämnar urinprov för drogtest, JO 2016/17 s. 497. Ett beslut om löpande bistånd får inte av besparingsskäl ändras till biståndstagarens nackdel, RÅ 2000 ref. 16. Inte heller får nämnden av besparingsskäl låta beslutade insatser upphöra en tid, JO 2005/06 s. 204. I HFD 2012 ref. 11 godtogs ändring av ett biståndsbeslut om demensboende. JO har framhållit vikten av att en socialnämnd som tillhandahåller en bostad på ett tydligt sätt klargör om detta enbart är ett bistånd eller om nämnden ingår ett hyresavtal med den enskilde, JO 2017/18 s. 422. JO har i JO 2015/16 s. 417 uttalat sig om hyreskontrakt för bistånd i form av korttidsboende, som innefattade rätt för personalen att bland annat undersöka den boendes rum. I JO 2018/19 s. 487 har JO kritiserat att villkor om tillsynsbesök togs in i ett hyreskontrakt. JO har också i JO 2018/19 s. 482 kritiserat en genomsökning av ett bostadsrum utan samtycke. Om avhysning från träningslägenhet, se JO 2017/18 s. 422 samt JO:s beslut den 31 januari 2017, dnr 7023-2015. JO har i JO 2016/17 s. 500 uttalat sig om obligatoriska urinprov på stödboende. Den som håller sig gömd i syfte att undandra sig verkställighet av ett avvisningsbeslut har inte rätt till bistånd, HFD 2017 ref. 33. Däremot kan en person, som i och för sig saknar rätt att vistas i riket, men är föremål för rättspsykiatrisk vård här, ha rätt till bistånd, se HFD 2018 ref. 39.

Författare: Lars Clevesköld

Formuleringen ”den som inte kan försörja sig men som kan arbeta” avser att bestämma en viss personkrets av biståndssökande som omfattas av bestämmelsen, det vill säga de som inte själva kan tillgodose sina behov och som endast har arbetslöshet som försörjningshinder samt söker försörjningsstöd enligt paragrafens första stycke. Personer som har andra försörjningshinder som först kräver insatser i form av t.ex. utredning av arbetsförmåga, arbetsträning eller annan social eller medicinsk rehabilitering omfattas inte.

Författare: Lars Clevesköld

Kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande innebär i normalfallet att den biståndssökande ska vara anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen. Vidare krävs att den biståndssökande ska ha för avsikt att arbeta och vara aktiv i sitt arbetssökande, inte enbart invänta anvisningar från Arbetsförmedlingen. Det kan t.ex. handla om att skicka ansökningar till olika arbetsgivare eller kontakta dem på annat sätt och söka information om arbeten. För att anses vara aktivt arbetssökande kan det inte utan vidare sättas ett mått på ett visst antal sökta arbeten per vecka eller månad. Det har också betydelse huruvida de sökta arbetena är lämpliga utifrån den enskildes personliga förutsättningar och realistiska mot bakgrund av dennes utbildning, erfarenhet och övriga kvalifikationer. Det är inte tillräckligt att enbart söka arbete inom det yrkesområde där man tidigare arbetat om det finns möjlighet att få något annat lämpligt arbete. En helhetsbedömning måste göras av samtliga relevanta omständigheter. Även ett deltagande i något av Arbetsförmedlingen tillhandahållet arbetsmarknadspolitiskt program, andra insatser som tillhandahålls inom ramen för den statliga arbetsmarknadspolitiken liksom aktiviteter eller insatser inom ramen för etableringsuppdraget tyder på att den biståndssökande står till arbetsmarknadens förfogande. Deltagande i arbetsmarknadspolitiska program ska inte ses som en del av sökaktiviteten, men kan vara en anledning att sänka kraven på arbetssökandet. Det saknas skäl att ställa lägre krav på att den enskilde är aktivt arbetssökande när han eller hon ansöker om försörjningsstöd för första gången, HFD 2020 ref. 46.

Författare: Lars Clevesköld

Med att kravet gäller ”vid behov” avses att kravet inte ska ställas rutinmässigt. Det aktualiseras om den enskilde saknar tillräckliga språkkunskaper i svenska och detta orsakar att denne inte kan få ett arbete eller klarar av att söka arbete. Socialtjänsten måste göra en bedömning av om den enskilde är i behov av att delta i sfi för att klara av, eller bidra till, sin försörjning. Socialtjänsten ska göra en bedömning av den sökandes språkkunskaper och om det finns brister som orsakar svårigheter för denne att klara sin försörjning genom arbete. Den enskilde kan tillfrågas om sin inställning i saken och om vilka utbildningar i svenska som han eller hon har deltagit i. Sökanden kan avkrävas betyg eller intyg avseende genomförd utbildning i svenska. Det behöver dock inte vara så att bristande kunskap i svenska språket är orsaken till att den enskilde har svårigheter att klara sin försörjning genom arbete. Det kan vara fråga om en tillfällig period av arbetslöshet eller att socialtjänsten anser att den enskilde inom en nära framtid kommer att få ett arbete där svenska inte behövs. I sådana fall finns inte samma skäl för socialtjänsten att ställa krav på att delta i sfi. En helhetsbedömning måste göras. Detta innebär att hänsyn inte endast ska tas till den enskildes språkkunskaper utan även exempelvis till vilka arbetsmarknadspolitiska insatser denne tar del av. Ett exempel på en situation när en enskild inte kan anses ha ett behov av att delta i sfi är om den enskilde är anvisad till ett arbetsmarknadspolitiskt program eller får arbetslöshetsersättning.

Författare: Lars Clevesköld

I 20 kap. 24–33 §§ resp. 24 kap. 1115 §§ skollagen (2010:800) finns bestämmelser om vad som avses med kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare och motsvarande utbildning vid folkhögskola. Avsikten är inte att krav om att delta i sfi ska ha företräde framför andra krav som kan ställas för att anses stå till arbetsmarknadens förfogande. Kravet på deltagande i sfi har således inte företräde framför deltagande i de arbetsmarknadspolitiska insatser som erbjuds av Arbetsförmedlingen.

Författare: Lars Clevesköld

Vad som är godtagbara skäl till att inte stå till arbetsmarknadens förfogande får bedömas från fall till fall. Det kan exempelvis vara fråga om sjukdom i familjen eller andra trängande familjeangelägenheter.

Författare: Lars Clevesköld

Avgörande är om rätten att ta ut avgift är reglerad i 8 kap., inte om det i det enskilda fallet föreligger en rätt för kommunen enligt 8 kap. att ta ut avgift eller inte, eller om kommunen väljer att avstå från att ta ut avgift trots att det finns en rätt att göra det. Regleringar av rätten att ta ut avgift finns i 8 kap. 1 och 2 §§ SoL.

Författare: Lars Clevesköld

Samhällets hjälp ska inte endast avse vad som direkt fordras för den enskildes grundbehov utan ska uppnå en viss kvalitet. Biståndet bör täcka utgifter för mat, dryck och kläder, för hemutrustning och för hushållet behövliga artiklar. Själva bostadskostnaden bör omfattas och vidare löpande utgifter för telefon, radio och TV samt tidningar. Även andra kostnader för en normal livsföring bör täckas, däribland kostnader för läkarvård, akut tandvård och glasögon. Bedömningen av vad som utgör ”skälig levnadsnivå” ska enligt motiven ske bl.a. med utgångspunkt i den tid och de förhållanden under vilka den hjälpbehövande lever. Det måste därför i princip överlämnas åt kommunerna att fastställa vilken levnadsnivå som ska anses skälig. Beträffande tillämpning av s.k. bruttonormer, se kommentaren till 4 kap. 1 § 1 st. Till ”skälig levnadsnivå” har bl.a. hänförts rekreationsresa för fyrabarnsfamilj i små ekonomiska omständigheter, RÅ83 2:59, och kostnader för hämtning av minderårig dotter, som vistades i annat land, för återförening med modern i Sverige, RÅ84 2:6. Beträffande godtagbar standard på hemutrustning vid ung biståndssökandes första egna boende, se RÅ 1995 ref. 80. Beträffande tillgång till internet i hemmet och inverkan av handikappersättning, se HFD 2017 ref. 23.

Författare: Lars Clevesköld

Det sociala biståndets dominerande syfte framgår här. Hjälptagaren bör inte vänjas vid en passiv tillvaro som understödstagare, utan biståndet bör vara ägnat att i görligaste mån främja dennes möjligheter att på sikt klara sig själv. Målsättningen är sålunda ”hjälp till självhjälp”. Om alkoholutandningsprov och rekvisitioner, se JO 2003/04 s. 250. Jfr även kommentaren till 4 kap. 4 §.

Författare: Lars Clevesköld

Med hemmavarande barn och skolungdomar avses barn och skolungdomar som bor i det hushåll för vilket bistånd beräknas, men även t.ex. barn och ungdomar som på grund av gymnasiestudier inackorderats på annan ort. Barn och skolungdomar som bor växelvis hos respektive förälder eller bor med umgängesförälder räknas som hemmavarande hos båda föräldrarna. Om barnen och ungdomarna inte är hemmavarande ingår de inte i hushållsgemenskap med föräldrarna och det görs därför skilda biståndsberäkningar för föräldrarna och barnen respektive skolungdomarna.

Författare: Lars Clevesköld

Med barn avses här den som ännu inte fyllt 18 år. Bestämmelsen gäller endast i de fall föräldrar är underhållsskyldiga för barnet. Föräldrars underhållsskyldighet för ett barn upphör då barnet fyller 18 år, eller, om den unge går i skolan efter denna tidpunkt, under den tid som skolgången pågår, dock längst intill dess den unge fyller 21 år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning, 7 kap. 1 § FB. När föräldrars underhållsskyldighet för barnet upphört och barnet därför har fullt ansvar för sin försörjning saknas anledning att bortse från någon del av det vuxna barnets inkomster oavsett om det vuxna barnet bor kvar hemma eller inte. HFD har i HFD 2020 ref. 40 uttalat att utgångspunkten också är att ett hemmavarande vuxet barn ska stå för sin del av boendekostnaden, vilket påverkar förälderns rätt till bistånd.

Författare: Lars Clevesköld

Med inkomst av eget arbete avses både inkomst grundad på anställning och inkomst grundad på egen näringsverksamhet. Däremot omfattas inte t.ex. inkomst av kapital eller ersättningar i form av skadestånd. Kommunerna har dock, om de så önskar, i praktiken möjlighet att bortse även från sådana inkomster med stöd av bestämmelserna i SoL.

Författare: Lars Clevesköld

Barn och ungdomar har inte någon underhållsskyldighet gentemot föräldrar eller syskon. Inkomster över gränsen kan därför inte användas för att täcka andra än barns eller ungdomars egna behov vid beräkningen av familjens behov av bistånd. De kommuner som så önskar har dock möjlighet att avstå också från att använda även dessa högre inkomster som underlag vid sin biståndsberäkning. Bedömningen av den enskildes behov ska vara densamma oavsett om den unge har egna arbetsinkomster eller inte. Gränsen på ett prisbasbelopp gäller i förhållande till den unges disponibla arbetsinkomst, dvs. efter skatteavdrag.

Författare: Lars Clevesköld

Vid prövningen av rätten till ekonomiskt bistånd utgår i normalfallet socialtjänsten från hushållets ekonomiska situation vid ansökningstillfället. För att kunna göra en bedömning av den unges arbetsinkomster behöver därför socialtjänsten begära in uppgifter om den unges sammanlagda arbetsinkomster från början av kalenderåret fram till ansökningstillfället. Någon avstämning vid årets slut av utbetalt bistånd mot intjänad årsinkomst ska dock inte göras, eftersom det skulle strida mot de grundläggande principerna för prövning av rätten till ekonomiskt bistånd.

Författare: Lars Clevesköld

Med detta avses att försörjningsstöd ska ha utgått under en sammanhängande tid om sex månader. Bestämmelsen innebär inte något krav på att den enskilde ska ha fått försörjningsstöd från en och samma kommun under sex månader i följd.

Författare: Lars Clevesköld

Det är enbart inkomster av anställning som omfattas av paragrafen. Bestämmelsen omfattar inte sådana inkomster som träder i stället för eller grundas på anställningsinkomster, såsom sjukpenning, sjukersättning, föräldrapenning, pension eller livränta. Inte heller omfattas t.ex. inkomst av kapital eller näringsverksamhet eller ersättningar i form av skadestånd. Vid bedömningen av behovet av ekonomiskt bistånd räknar socialnämnden i regel med den enskildes faktiska inkomst, dvs. inkomst efter skatteavdrag. Något annat är inte avsett att gälla i detta fall. Den som bedriver näringsverksamhet har i många fall inte rätt till ekonomiskt bistånd (jfr RÅ 2000 ref. 37). Även om begreppet inkomst av anställning kan avse inkomster till företagare som bedriver näringsverksamhet i aktiebolagsform, ska socialnämnden göra en bedömning av om den enskilde uppfyller de allmänna förutsättningarna för bistånd enligt 4 kap. 1 §, t.ex. om bistånd i det enskilda fallet kan utgå till den som bedriver näringsverksamhet.

Författare: Lars Clevesköld

Eftersom paragrafen enbart gäller för den som uppfyller kravet om att ha fått försörjningsstöd under sex månader i följd behöver socialnämnden, vid en biståndsprövning som omfattar mer än en person, göra en bedömning av om varje person i hushållet, var för sig, uppfyller kravet. Då hela hushållets inkomster i regel beaktas vid en biståndsprövning torde i de allra flesta fall de som ingår i hushållet ha fått försörjningsstöd under lika lång tid och därmed omfattas av paragrafen under samma tid. För t.ex. två nyblivna sambor som tidigare bott var för sig och haft försörjningsstöd under olika lång tid, kommer paragrafen enbart att gälla för den i hushållet som uppfyller kravet om att ha fått försörjningsstöd under sex månader i följd.

Författare: Lars Clevesköld

Med detta avses att under en sammanhängande tid om 24 månader ska 25 procent av inkomsterna av anställning inte beaktas när rätten till ekonomiskt bistånd bedöms. Tvåårsperioden börjar när den enskilde fått försörjningsstöd under sex månader i följd. Det saknar betydelse om den enskilde är självförsörjande under en del av tvåårsperioden eller om han eller hon får bistånd under hela perioden. Om den enskilde ansöker om ekonomiskt bistånd någon gång under perioden ska rätten till bistånd enligt 4 kap. 1 § bedömas utan att 25 procent av inkomsterna av anställning beaktas. Om den enskilde flyttar till en ny kommun inom perioden om två år omfattas han eller hon fortfarande av paragrafen.

Författare: Lars Clevesköld

Om den enskilde efter perioden på nytt ansöker om bistånd ska prövningen ske utan tillämpning av den särskilda beräkningsregeln. Enligt andra stycket gäller den särskilda beräkningsregeln igen om den enskilde efter tvåårsperioden åter har fått försörjningsstöd under sex månader i följd. Det är därmed möjligt att omfattas av bestämmelsen under flera tvåårsperioder.

Författare: Lars Clevesköld

Beträffande olika hithörande biståndssituationer, jfr prop. 1996/97:124 s. 90 ff. Ett allmänt riktmärke vid biståndsgivningen är att den enskilde genom biståndet enligt 4 kap. 1 § tredje stycket ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Om återkrav av sådant bistånd, se 9 kap. 2 § andra stycket. Om förhållandet mellan 4 kap. 1 § och 2 §, se JO 2003/04 s. 236. JO har uttalat att en ansökan om bistånd i form av boende inte bör prövas enligt 4 kap. 2 § utan enligt 4 kap. 1 §, beslut den 9 mars 2018, dnr 3642-2016.

Författare: Lars Clevesköld

I paragrafen anges att socialnämnden utan föregående behovsprövning får erbjuda hemtjänst till äldre personer under förutsättning att personen har fått viss information. Kommunen kan i sina riktlinjer ange vilken ålder personen ska ha för att erbjudas hemtjänst enligt bestämmelsen. Den äldre personen ska ansöka om hemtjänst hos socialnämnden som prövar ansökan utifrån kommunens riktlinjer, till exempel mot ålderskrav och kommunens ansvar enligt i 2 a kap. Bestämmelsen innebär inte någon inskränkning av enskildas rätt att ansöka om bistånd enligt 4 kap. 1 § eller för kommunens skyldighet att enligt 11 kap. 1 § utreda och pröva sådana ansökningar. Bestämmelsen påverkar inte bosättningskommunens respektive vistelsekommunens ansvar för att ge insatser till enskilda.

Författare: Lars Clevesköld

Hemtjänst är ett samlingsbegrepp för olika typer av insatser som den enskilde kan få i syfte att underlätta den dagliga livsföringen. Begreppet är inte definierat i SoL men avser serviceuppgifter, personlig omvårdnad och trygghetslarm. Det ligger på varje kommun att i sina riktlinjer närmare precisera de hemtjänstinsatser som kan komma i fråga utan föregående behovsprövning. Eftersom behoven av insatser, i vilken omfattning och på vilket sätt de bör genomföras, kan ändras över tid är det viktigt att utföraren är lyhörd för den äldres synpunkter och uppfattning.

Författare: Lars Clevesköld

Den äldre personen ska ha fått information om förutsättningarna för erbjudandet. Informationen ska ges på ett sådant sätt att den äldre personen kan tillgodogöra sig den. Om biståndshandläggaren bedömer att den äldre inte förmår tillgodogöra sig informationen ska en utredning enligt 11 kap. 1 § avseende rätten till bistånd enligt 4 kap. 1 § göras.

Författare: Lars Clevesköld

Som exempel kan nämnas möjligheten att få välja insatser inom ramen för ett visst antal beviljade timmar.

Författare: Lars Clevesköld

Även om kommunen erbjuder hemtjänst utan föregående behovsprövning kvarstår kommunens skyldighet att göra en biståndsprövning enligt 4 kap. 1 § om den äldre personen vill det eller om kommunen bedömer att en utredning enligt 11 kap. 1 § bör göras, exempelvis för att den äldre behöver mer hemtjänst än vad som erbjuds enligt bestämmelsen.

Författare: Lars Clevesköld

Eftersom insatserna kan erbjudas utan föregående behovsprövning blir utgångspunkten för uppföljningen den enskildes uppfattning om utförandet av insatserna.

Författare: Lars Clevesköld

I första stycket stadgas den som har hemtjänst i form av ett behovsprövat bistånd (enligt 4 kap. 1 § SoL) eller som har hemtjänst till äldre utan föregående behovsprövning (enligt 4 kap. 2 a § SoL) ska erbjudas en fast omsorgskontakt, om det inte bedöms vara uppenbart obehövligt. Kontakten ska erbjudas oavsett den enskildes ålder.

Skyldigheten att erbjuda en fast omsorgskontakt gäller inte om det bedöms vara uppenbart obehövligt. Huvudregeln är, till följd av denna formulering, att en fast omsorgskontakt alltid ska erbjudas och att utrymmet för att avstå från det är mycket begränsat. Det ska göras en bedömning av behovet i varje enskilt fall. Exempel på när någon fast omsorgskontakt inte behöver erbjudas kan till exempel vara personer som endast har trygghetslarm, matdistribution eller hjälp med städning eller inköp.

Samtidigt ska varken typen av eller antalet insatser avgöra om en fast omsorgskontakt ska erbjudas eller inte. Det kan finnas enskilda med ett begränsat antal insatser som trots det ändå kan behöva stöd med att planera och strukturera vardagen och behöva samordna kontakter till andra yrkesgrupper och myndigheter. Också den som har begränsade sociala nätverk och måttliga kognitiva nedsättningar kan behöva en omsorgskontakt även utan att ha något stort behov av hemtjänstinsatser. Individens egen inställning till behovet ska också vägas in i bedömningen.

En fast omsorgskontakt kan tillhandahållas av antingen socialnämnden eller av en privat aktör som kommunen slutit avtal med. Den fasta omsorgskontakten ska vara en del av den verksamhet som verkställer hemtjänstinsatser och inte erbjudas inom ramen för biståndshandläggningen som sådan.

Den fasta omsorgskontakten ska vara en utpekad person. I 3 kap. 3 d § ges med verkan från den 1 juli 2023 en bestämmelse om vem som kan utses till omsorgskontakt, nämligen den som har rätt att använda yrkestiteln undersköterska. Även 3 kap. 3 § andra stycket SoL måste beaktas, jfr prop. 1996/97:124 s. 48 samt SOSFS 2011:12.

Författare: Lars Clevesköld

Av andra stycket framgår att den fasta omsorgskontakten ska tillgodose den enskildes behov av trygghet, kontinuitet, individanpassad omsorg och samordning när hemtjänstinsatsen verkställs. Att behoven ska tillgodoses när insatsen verkställs innebär att den fasta omsorgskontakten inte ska bedöma och tillgodose den enskildes behov av biståndsinsatser i sig, utan i stället bedöma och tillgodose den enskildes behov av trygghet m.m. inom ramen för verkställigheten av hemtjänstinsatsen.

Det sagda innebär att omsorgskontakten behöver arbeta i en nära relation till omsorgstagaren och skapa en helhetsbild av dennes situation och anpassa stödet till personens individuella behov. I uppdraget är omsorgsarbetet en central del, vilket innebär att den fasta omsorgskontakten kan behöva utföra beviljade hemtjänstinsatser. Det kan även innebära att genomföra medicinska uppgifter efter anvisning eller delegering från hälso- och sjukvården. Det kan också handla om läkemedelshantering, sårvård, provtagning och rehabiliterande uppgifter.

Ett sätt för den fasta omsorgskontakten att öka kontinuiteten i hemtjänstinsatsen kan vara att tillsammans med den enskilde upprätta den genomförandeplan (jfr SOSFS 2014:5) som beskriver hur en beslutad socialtjänstinsats ska genomföras för den enskilde. Samordning kan åstadkommas genom att den fasta omsorgskontakten, med beaktande av regelverken om sekretess och tystnadsplikt, informerar och samverkar med anhöriga och närstående, arbetslaget i hemtjänsten och andra yrkesgrupper som är delaktiga i den enskildes situation, som till exempel legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal hos kommunen, regionen och privata vårdgivare.

Den fasta omsorgskontaktens uppgift att tillgodose behovet av omsorg ska skiljas från uppdraget som s.k. fast vårdkontakt enligt patientlagen (2014:821), även om uppdragen i vissa fall kan komma att överlappa varandra. Enligt 6 kap. 2 § patientlagen ska en fast vårdkontakt utses för patienten om han eller hon begär det, eller om det är nödvändigt för att tillgodose hans eller hennes behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet. Det innebär att patienten ska få en tydligt utpekad person som ska bistå och stödja patienten i kontakterna med vården och hjälpa till att samordna vårdens insatser. Syftena är framför allt att stärka patientens ställning men även att tydliggöra vårdens ansvar för samordning och kontinuitet. En fast vårdkontakt bör kunna bistå patienterna i att samordna vårdens insatser, informera om vårdsituationen, förmedla kontakter med andra relevanta personer inom hälso- och sjukvården och vara kontaktperson för andra delar av hälso- och sjukvården. En fast vårdkontakt kan också vara kontaktperson för socialtjänsten och i förekommande fall andra berörda myndigheter som t.ex. Försäkringskassan (prop. 2013/14:106 s. 99100).

Författare: Lars Clevesköld

Utgångspunkten vid bedömningen ska vara vad en låginkomsttagare på orten normalt kan kosta på sig. En biståndsmottagare, som under pågående bidragsperiod byter till en dyrare bostad, kan aldrig nekas försörjningsstöd för merkostnaden för hyra med hänvisning till att han eller hon inte har samrått med nämnden före bostadsbytet. Vad som måste prövas är i stället om bytet var nödvändigt för att tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå (RÅ 2008 ref. 21).

Författare: Lars Clevesköld

I begreppet ingår även resor för aktivt arbetssökande.

Författare: Lars Clevesköld

Riksnormen framgår av 2 kap. 1 § SoF.

Författare: Lars Clevesköld

Höjning av nivån kan motiveras av att sökanden av medicinska skäl har behov av särskild kost eller på grund av funktionshinder (jfr kommentaren till rubriken närmast före 5 kap. 7 §) har svårigheter att upprätthålla kontakter med andra, vilket medför extra utgifter. Sänkning kan t.ex. betingas av att den enskilde råkat i ett akut nödläge och därigenom blivit i behov av ett tillfälligt, reducerat bistånd.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen gäller alla som får försörjningsstöd, men socialnämnden ska göra en individuell bedömning av om den enskilde har behov av att delta i kompetenshöjande verksamhet, och i så fall vilka insatser som svarar mot behovet. Även den som följer en utbildning som finansieras med t.ex. studiemedel omfattas av paragrafen. Även om dessa personer normalt sett inte bör förekomma bland dem som söker försörjningsstöd kan, om så ändå sker i samband med studieuppehåll, socialnämnden begära att han eller hon deltar i någon form av praktik, även om detta inte krävs för att kunna återgå till studier. När det gäller denna grupp blir syftet mer begränsat än för övriga som får försörjningsstöd. Åtgärderna får utformas med hänsyn till att denna grupp i första hand söker försörjningsstöd därför att andra alternativ, som t.ex. feriearbete, saknas.

Författare: Lars Clevesköld

Krav på deltagande får inte ha karaktären av att människor i sociala nödlägen utnyttjas eller utsätts för krav som inte är relevanta och sakligt grundade på behov av kompetensutveckling. Det är inte meningen att bestämmelsen ska användas för personer som har problem av mer personlig natur, som t.ex. allvarliga missbruksproblem eller andra klart uttalade sociala problem. I sådana fall måste socialtjänsten först hantera dessa grundläggande problem innan ställning kan tas till hur man på bästa sätt kan stärka den enskildes förmåga att i framtiden försörja sig själv. Praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet får alltså inte ersätta vård- och behandlingsinsatser. Detta hindrar inte att sådan verksamhet i vissa fall kan utnyttjas som ett led i socialnämndens arbete för att bryta ett begynnande missbruk eller som ett komplement till andra insatser mot missbruket.

Författare: Lars Clevesköld

Deltagande i de åsyftade aktiviteterna måste vara sakligt motiverat genom behov av kompetensutveckling; i annat fall kan fråga om illojal maktanvändning i det enskilda fallet uppkomma. I beslut den 21 mars 2012, dnr 1859-2011, har JO uttalat att en socialnämnd inte borde ha anvisat en biståndssökande till kompetenshöjande verksamhet innan ansökan om försörjningsstöd hade prövats och sökandens behov av kompetenshöjande verksamhet hade utretts. Praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet får inte ersätta vård- eller behandlingsinsatser. Deltagandet ska vara målinriktat och får inte ses som en lösning tills vidare. Beslut om erbjudande att delta i kompetenshöjande verksamhet kan inte överklagas genom förvaltningsbesvär, vilket däremot är fallet beträffande beslut om vägran eller nedsättning av försörjningsstöd till följd av den enskildes bristande medverkan, se 4 kap. 5 § samt 16 kap. 3 §.

Författare: Lars Clevesköld

Om nämnden inte accepterar de av den enskilde för avböjande eller vägran anförda skälen, bör i första hand viss nedsättning av försörjningsstödet övervägas. Att helt vägra försörjningsstöd bör endast undantagsvis komma i fråga; jfr även 2 a kap. 1–5 §§ om det yttersta ansvaret. Äldre rätt, se RÅ 1995 ref. 88, RÅ 1995 ref. 92 och RÅ 1995 ref. 97 samt RÅ 1996 ref. 70. Om överklagande, se 16 kap. 3 §.

Författare: Lars Clevesköld

Deltagande i nämnda verksamhet syftar till att stärka den enskildes möjligheter att få arbete och utgör alltså inte i sig ett arbete. Jfr även lagen (2000:625) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelserna i 5 kap. 1 § representerar det legala syftet med alla de omsorger som den offentliga barnavården omfattar. Samtliga vidtagna åtgärder av såväl frivillig natur (SoL) som av tvångskaraktär (LVU) ska dikteras och uppbäras av detta syfte. Stadgandet placerar barnets och den unges intressen helt i förgrunden; önskemål och överväganden av annan karaktär får vid en avvägning stå tillbaka. Om barnperspektivet i ett biståndsärende, JO 2006/07 s. 281.

Författare: Lars Clevesköld

Den åsyftade kvalitetsbedömningen måste – liksom uttrycket ”gynnsam utveckling” – principiellt ske efter en genomsnittsnorm, en allmänt vedertagen standard, se Bramstång, 1985, s. 98.

Författare: Lars Clevesköld

Av lagtexten följer att nämnden har ansvar för förebyggande arbete, t.ex. uppsökande verksamhet, för barn och unga som kan anses tillhöra en riskgrupp. Dessa insatser genomförs som regel i samverkan med andra verksamheter. Bestämmelser om uppsökande verksamhet och förebyggande arbete finns även i 3 kap. 1, 4 och 7 §§.

Författare: Lars Clevesköld

Ansvaret för missbruksfrågor är intimt förknippat med ansvaret för barns och ungas sociala och personliga utveckling i övrigt. Till 5 kap. 1 § har därför förts bestämmelser om att socialnämnden aktivt ska förebygga och motverka missbruk bland barn och unga av beroendeframkallande medel samt dopningsmedel. Berusningsmedel nämns särskilt för att täcka in, förutom alkohol, alla typer av narkotika och hälsofarliga varor som ungdomar kan tänkas använda sig av i berusningssyfte eller annat syfte som kan vara farligt för deras hälsa och utveckling, jfr 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) och lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Att dopningsmedel nämns särskilt sammanhänger med att de medel som omfattas av dopningslagen inte anses vara beroendeframkallande, jfr lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel. Se även kommentaren till 3 kap. 7 §.

Författare: Lars Clevesköld

Det är särskilt angeläget att kommunerna arbetar aktivt för att förebygga och motverka spelmissbruk bland barn och unga och för att stödja barn och unga som växer upp i familjer där spelmissbruk förekommer. Spelproblem bland unga följs också av en förhöjd risk för högre förekomst av negativa sociala relationer, försämrade skolresultat, kriminalitet, depressioner och hög alkoholkonsumtion.

Författare: Lars Clevesköld

Texten tydliggör socialnämndens ansvar för att uppmärksamma och motverka skadliga uppväxtmiljöer för barn och unga. Förebyggande arbete ska bedrivas tillsammans med andra samhällsorgan, organisationer och övriga berörda. Bestämmelser om samverkan finns även i t.ex. 5 kap. 1 a §.

Författare: Lars Clevesköld

Meningen är att genom frivilliga insatser med stöd av SoL söka förebygga uppkomsten av situationer där LVU kan bli tillämplig. Vid utredning efter brott ska planerade, frivilliga, åtgärder redovisas i ett s.k. ungdomskontrakt, 11 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Författare: Lars Clevesköld

Sådan vård kan beredas i familjehem, i hem för vård eller boende liksom i stödboende (jfr 6 kap. 2 §). I RÅ83 2:18 ansågs socialnämnd sakna befogenhet att på ansökan av ett 15-årigt barn men mot vårdnadshavarens vilja lämna barnet bistånd i form av vistelse i familjehem. Jfr även JO 1989/90 s. 219 ff., där frågorna avsåg samråd med vårdnadshavare vid upprättande av behandlingsplan för familjehems- och institutionsplacerad 16-åring samt fråga om bistånd till underårig utan vårdnadshavarens samtycke. JO har den 18 juni 2019, dnr 3381-2018, kritiserat att ett barn flyttades från ett familjehem till ett annat utan samtycke från barnets vårdnadshavare, och den 28 juni 2019, dnr 7562-2017, kritiserat att en flicka placerades på ett HVB-hem utan mammans samtycke. Om barnet har två vårdnadshavare krävs samtycke från båda, JO den 25 juni 2018, dnr 1915-2017 och den 14 september 2020, dnr 1994-2019. JO har också kritiserat att en socialnämnd hämtade ett barn i skolan för att placera det i ett jourhem, JO 2019/20 s. 481.

Författare: Lars Clevesköld

Tvist om umgänge eller vårdnad förutsätts inte. – Socialnämnden får endast i rena undantagssituationer åsidosätta eller motverka ett beslut om umgängesrätt som har fattats av domstol, JO 2004/05 s. 214. JO har i bl.a. JO 2013/14 s. 430 och 2019/20 s. 563 samt i beslut den 8 juni 2017, dnr 924-2016, och i JO 2019/20 s. 568 liksom i JO 2020/21 s. 521 kritiserat socialnämnder för att inte ha verkställt domstols avgörande om umgänge med umgängesstöd. Samma kritik i ärende rörande kontaktfamilj för barn, JO den 12 november 2018, dnr 2299-2017. JO har kritiserat en socialnämnd som ensidigt krävde att en umgängesförälder skulle underkasta sig drogtest som förutsättning för umgänge, JO:s beslut den 29 december 2020, dnr 5837-2019. JO har uttalat sig om lokaler för umgängesstöd i JO:s beslut den 30 juni 2020, dnr 9119-2019. JO uttalade bland annat att det inte finns stöd för en socialnämnd att erbjuda umgängesstöd endast under förutsättning att umgänget kan förläggas till nämndens umgängeslokal.

Författare: Lars Clevesköld

När ett barn har placerats tidigt i livet och varit placerat under lång tid kan barnets största känslomässiga anknytning finnas hos familjehemmet. Barnet kan ha förlorat kontakten med sina anhöriga eller sakna möjlighet att få stöd från dem. Ungdomar som fortfarande går i skolan kan behöva bo kvar i familjehemmet till dess skolgången har avslutats. De kan under en relativt lång period därefter ha behov av stöd i form av boende och personligt eller ekonomiskt stöd. Detta kan t.ex. innebära att en familjehemsplacering inte automatiskt upphör när den unge fyller 18 år. Bestämmelsen är avsedd att tydligt påtala socialtjänstens ansvar gentemot dessa barn och unga. Den omfattar barn och unga som vårdats och fostrats utanför det egna hemmet, dvs. varit placerade i familjehem eller hem för vård eller boende, däri inräknat sådana hem som avses i 12 § LVU, eller i stödboende.

Författare: Lars Clevesköld

Sista delen av meningen avser att tydliggöra socialnämndens ansvar att tillgodose det behov av stöd och hjälp som den unge kan ha efter att verkställighet av sluten ungdomsvård avslutats. Flertalet av de unga som döms till sluten ungdomsvård har sådana allvarliga personliga och sociala problem att det är nödvändigt med fortsatta insatser efter frigivningen. Det finns därför i princip alltid skäl för socialtjänsten att uppmärksamma unga som verkställer sluten ungdomsvård inför att verkställigheten ska upphöra. Jämför om samråd 3 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen syftar till att slå fast att samverkan som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa ska ske även i övergripande frågor, och inte endast i individärenden och i den uppsökande verksamheten (jfr 3 kap. 4 § och 5 §). Samverkan ska ske beträffande alla barn och ungdomar som på ett eller annat sätt kan vara i behov av insatser från socialnämndens sida, oavsett om ärendet rör barnmisshandel, ungdomar som missbrukar eller någon annan fråga. Här avses även insatser på övergripande nivåer, t.ex. för att motverka missbruk och ungdomskriminalitet. Samarbetspartner kan t.ex. vara skolan eller förskolan (29 kap. 13 § skollagen [2010:800]), polisen (6 § polislagen [1984:387]), hälso- och sjukvården (5 kap. 8 § hälso- och sjukvårdslagen [2017:30]), Kriminalvården (4 § förordningen [2007:1172] med instruktion för Kriminalvården), Försäkringskassan (5 § förordningen [2009:1174] med instruktion för Försäkringskassan) och frivilligorganisationer. I individärenden kan det någon gång finnas skäl att samverka med enskilda personer, t.ex. en släkting till det berörda barnet eller någon annan person som har god kännedom om barnets förhållanden. Bestämmelsen är inte sekretessbrytande. Socialnämnden har ett förstahandsansvar för att samverkan kommer till stånd.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen innebär att kommunerna har en skyldighet att ha rutiner för att administrera påföljden ungdomstjänst. Det är således en obligatorisk uppgift för en kommun, men den behöver inte inom den egna kommunen ha resurser för att anordna ungdomstjänst, utan kan mycket väl tillförsäkra sig tillgång till ungdomstjänstplatser genom samarbete med andra kommuner. Det viktiga är att den unge, som dömts för att ha begått ett brott, kan genomgå påföljden ungdomstjänst inom vistelsekommunen eller den kommun som befinns lämplig.

I samband med införandet av ungdomstjänsten diskuterades behovet av en särskild verkställighetslag (se prop. 2005/06:165 s. 68), men det ansågs lämpligare att behovet av vägledning i första hand tillgodosågs av Socialstyrelsen. I allmänna råd om handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare (HSLF-FS 2019:30) har Socialstyrelsen gett rekommendationer för handläggningen. I Socialstyrelsens handbok Barn och unga som begår brott – Handbok för socialtjänsten, 2009, anges, liksom i prop. 2014/15:25 s. 64, att socialnämnden inte behöver avvakta en lagakraftvunnen dom innan verkställigheten av ungdomstjänsten påbörjas. Att domen inte har vunnit laga kraft utgör således inget hinder mot att ungdomstjänsten påbörjas. Detta förutsätter dock att socialnämnden och den unge är överens om detta. Om den unge har överklagat en dom på ungdomstjänst framstår det som både möjligt och lämpligt att socialnämnden låter verkställigheten anstå.

Författare: Lars Clevesköld

Tvåmånadersfristen gäller både när ungdomstjänsten döms ut självständigt och när den förstärker en ungdomsvård. Undantag från tvåmånadersfristen får bara göras om det finns särskilda skäl. Det kan t.ex. röra sig om svårigheter med att få fram en arbetsplats som är lämplig för den enskilde eller andra omständigheter kopplade till den unges personliga förhållanden. I ett enskilt fall kan det också vara omöjligt att påbörja ungdomstjänsten på grund av tungt vägande personliga skäl hos den unge, exempelvis att den unges skolgång skulle riskera att störas. När ungdomstjänst döms ut som förstärkningspåföljd till ungdomsvård kan det också i vissa fall finnas ett intresse av att styra när i tiden som ungdomstjänsten bör verkställas i förhållande till insatserna enligt ungdomskontraktet. I sådana fall bör socialtjänsten kunna göra undantag från fristen. Verkställigheten ska dock inte påbörjas senare än vad som är nödvändigt utifrån vad hindret består i. Om det är till fördel för den unge bör socialnämnden ha relativt stora möjligheter att låta verkställigheten påbörjas senare än inom fristen. Allmänna svårigheter i en kommun att få fram ungdomstjänstplatser kan dock inte anses utgöra särskilda skäl för att senarelägga verkställigheten.

Författare: Lars Clevesköld

Det är inte rätten som bestämmer det närmare innehållet i ungdomstjänsten. Av andra stycket framgår att det i stället är socialnämnden som i en arbetsplan ska bestämma det närmare innehållet i en ådömd ungdomstjänst. Det är inte en förutsättning att domstolen vid sitt avgörande har information om vad påföljden faktiskt kommer att innebära. Det finns alltså inget krav på att en arbetsplats ska vara ordnad innan domstolen dömer i målet. Det är heller inte en förutsättning att domstolen ska ha kunskap om möjliga arbetsplatser eller arbetsuppgifter. Finns sådana uppgifter tillgängliga vid domstolens prövning bör de dock redovisas. Det ligger också i sakens natur att innehållet i ungdomstjänsten inte kan fastställas förrän efter domen när det finns kunskap om antalet utdömda arbetstimmar.

Författare: Lars Clevesköld

Socialnämnden ska utse en handledare för den unge på den tilltänkta arbetsplatsen. Se i övrigt Socialstyrelsens allmänna råd om handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare (HSLF-FS 2019:30).

Författare: Lars Clevesköld

Ett stort antal kommuner har tidigare på frivillig grund anordnat medling vid ungdomsbrott. Medlingsverksamheten har emellertid gjorts till en obligatorisk uppgift för kommunerna i syfte att unga lagöverträdare och brottsoffer vid ungdomsbrottslighet på lika villkor i hela landet ska kunna erbjudas medling. Medlingen har även en viss ställning i straffsystemet, vilket också legat till grund för att frågan om medling inte ska avgöras av var den unge är bosatt. Det är den kommun som i övrigt enligt SoL har ansvaret för den unge som ska svara för medlingsverksamheten för denne. Där det är fråga om små kommuner kan det vara en fördel att samarbeta kommunerna emellan. Att ett sådant samarbete är möjligt framgår av 2 kap. 5 §.

Författare: Lars Clevesköld

Medling kan vara en lämplig åtgärd även för dem som inte är straffmyndiga och insatsen förutsätter inte ett brottmålsförfarande. Medling ska alltså erbjudas även om gärningsmannen är yngre än 15 år. Det finns inte heller något hinder för att medla i de fall gärningsmannen är över 21 år när kommunen finner detta lämpligt.

Författare: Lars Clevesköld

Av paragrafen följer en skyldighet för kommuner och regioner att komma överens om ett samarbete när det gäller barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. En motsvarande bestämmelse finns i 16 kap. 3 § HSL.

Bestämmelsen omfattar barn och unga som vårdas med stöd av SoL eller LVU. Med vård utanför det egna hemmet avses här vård i familjehem, hem för vård eller boende eller stödboende enligt 6 kap. 1 § första stycket SoL, vård i jourhem enligt 6 kap. 6 § tredje stycket SoL och vård i särskilda ungdomshem enligt 12 § LVU (se 6 kap. 3 § SoL). Eftersom barn och unga som vårdas i särskilda ungdomshem som drivs av SiS omfattas av överenskommelserna mellan kommun och region kan det vara lämpligt att överenskommelserna mellan kommunerna och regionerna även omfattar samverkan med SiS särskilda ungdomshem samt strukturer för hur sådan samverkan lämpligen kan ske. Överenskommelserna bör utgå från berörda barns och ungas behov och syfta till att identifiera de områden där det är nödvändigt med ett gemensamt ansvar för vård- och stödinsatser. Det kan t.ex. handla om frågor om gemensamma mål, ansvarsfördelning och övergripande rutiner för samarbete. Överenskommelser bör avse samverkan och ansvarsfördelning såväl inför en placering som under genomförandet av vården och inför att vården ska avslutas. Redan under socialnämndens utredning av ett barns behov av placering behövs samarbete mellan kommun och region. Organisationer som företräder samhällsplacerade barn och deras närstående ges bör, i den utsträckning det är möjligt, ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i en överenskommelse. Eftersom det är fråga om en skyldighet i lag att ingå överenskommelser kan IVO i sin tillsyn kontrollera att överenskommelser ingås mellan kommun och region.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen gäller oberoende av om medgivande till att ta emot barnet krävs enligt 6 kap. 6 § eller ej. Bestämmelsen har en vidare räckvidd än situationer som gäller mottagande av barn för vård och fostran utanför det egna hemmet. Syftet med bestämmelsen är att socialnämnden ska kunna ingripa när det behövs för att skydda barn från att vistas i olämpliga miljöer, exempelvis vid missförhållanden i feriehem eller privata familjedaghem. Det finns också situationer när en person upplåter sitt hem till ungdomar och där bjuder på alkohol e.d. och där miljön är klart olämplig för barn att vistas i (prop. 2000/01:80 s. 166). Förbudet kan avse även kortvariga besök utan samband med vård och fostran, RÅ 2001 ref. 26. Det avsedda tillämpningsområdet belyses även i prop. 1996/97:124 s. 116 och 177 f. Ett förbud behöver inte vara generellt utan kan begränsas eller förses med villkor. Beslut med stöd av bestämmelsen överklagas enligt 16 kap. 3 §, och överträdelser är straffsanktionerade (böter) enligt 16 kap. 6 §.

Författare: Lars Clevesköld

Andra stycket avser t.ex. den situationen att den enskilde i sitt hem tillfälligt tar emot de egna barnens lekkamrater eller barn till anhöriga.

Författare: Lars Clevesköld

6 kap. 18 § FB innehåller bestämmelser om domstols rätt att i mål om vårdnad, boende eller umgänge uppdra åt socialnämnd eller annat organ att i barnets intresse ordna samarbetssamtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna. I samtalen kan således tas upp frågor som gäller vårdnad, boende och umgänge, men även frågor som gäller barnets försörjning. Med frågor som gäller barnets försörjning avses både föräldrars försörjningsansvar för barnet och frågor förknippade med detta, som barnets behov och relevanta ekonomiska stödformer. Bestämmelsen innebär inte någon skyldighet för kommunerna att vid samarbetssamtal bistå föräldrar med att upprätta avtal om underhållsbidrag eller att kommunerna ska godkänna innehållet i dem. Det ankommer på kommunen att i varje enskilt fall och i överensstämmelse med föräldrarnas önskan bestämma omfattningen och inriktningen av samtalen. JO har (JO:s beslut den 6 november 2017, dnr 5753-2016) uttalat att samarbetssamtal kan hållas med vanlig socialtjänstsekretess enligt 26 kap. 1 § OSL eller med familjerådgivningssekretess enligt 26 kap. 3 § OSL. Familjerådgivningssekretessen är absolut vilket innebär att en familjerådgivare inte kan delta i en vårdnads-, boende- eller umgängesutredning i ett senare skede om inte den enskilde (dvs. båda föräldrarna) efterger sekretessen. Vilken sekretess som gäller vid samarbetssamtalen beror på samtalens karaktär. Det måste enligt JO vara tydligt för föräldrarna vad det är för sekretess som gäller under samtalen och att de får tydlig information om att samtalsledaren, om så är fallet, senare kan komma att genomföra en utredning om vårdnad, boende eller umgänge i tvisten mellan parterna. Se även JO 2002/03 s. 279.

Författare: Lars Clevesköld

Föräldrar som är ense kan reglera frågor om vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn genom avtal, som godkänns av socialnämnden. Om kraven på ett sådant avtal, se JO 2002/03 s. 283. Ett godkänt avtal gäller och har samma verkan som ett domstolsavgörande. Beträffande 1998 års vårdnadsreform, se närmare prop. 1997/98:7, 1997/98:LU12 samt Anita Wickström, 1998 års vårdnadsreform och socialtjänsten, 1998.

Författare: Lars Clevesköld

Om val av personal, se JO 1999/2000 s. 272.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelserna om äldreomsorgen åsyftar såväl strukturinriktade och allmänt inriktade insatser som individuella åtgärder samt vilar på principerna om självbestämmande och normalisering. Den service som den äldre väljer ska beredas utan inslag av ingrepp i den personliga integriteten. Se ytterligare prop. 1996/97:124 s. 53 f. och 120 ff. avseende äldre och funktionshindrade. JO har i JO 2019/20 s. 460 kritiserat att en anhörig till en person på ett särskilt boende förbjöds att vistas på boendet, vilket innebar en inskränkning bl.a. i den boendes nyttjande av sin hyresrätt.

Författare: Lars Clevesköld

Värdegrunden innebär att socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Värdegrunden gäller för både offentlig och enskilt bedriven verksamhet inom äldreomsorgen. Värdegrunden omfattar såväl handläggning av ärenden som utförande av insatser. Den ska vara vägledande för äldreomsorgens verksamheter t.ex. vad gäller personalens bemötande. Även om värdegrunden utformas så att verksamheten ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande så kan den enskilde inte grunda en rättighet att få visst bistånd direkt på bestämmelsen. Den enskildes rätt till bistånd regleras i 4 kap. 1 §.

Värdighet i betydelsen att en person även vid hög ålder har rätt att leva sitt liv utifrån sin identitet och personlighet innebär att hon eller han bör få stöd i att behålla sina intressen och vanor, men även i vissa fall att bryta ett mönster av vanor. Begreppet värdigt liv har en övergripande karaktär och kan innebära sådant som privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet, individanpassning, insatser av god kvalitet och gott bemötande av den äldre personen och hennes eller hans närstående.

Välbefinnande tar sikte på den subjektivt upplevda känslan av välbefinnande. Vad som gör att människor upplever välbefinnande är individuellt. Med välbefinnande avses i detta sammanhang upplevelsen av den egna livssituationen. Att känna sammanhang och mening hela livet, ha tillgång till familj och nära vänner, en god hälsa och känna trygghet i tillvaron kan utgöra en allmän beskrivning av välbefinnande.

Socialstyrelsen har gett ut allmänna råd om grundläggande kunskaper hos personal som arbetar i socialtjänstens omsorg om äldre (SOSFS 2011:12) samt allmänna råd om värdegrunden i socialtjänstens omsorg om äldre (SOSFS 2012:3).

Författare: Lars Clevesköld

Till sådana boendeformer räknas bl.a. ålderdomshem, servicehus, gruppboende och sjukhem för långtidssjukvård. Bostaden ska uppfylla tre grundläggande krav, nämligen a) vara så utformad och utrustad att den boende kan utveckla sina personliga resurser att leva ett självständigt liv, b) bereda denne möjlighet att vid varje tid på dygnet erhålla de tjänster som krävs för att klara sin tillvaro och känna sig trygg, samt c) ha tillgång till personal som kan bedöma när det behövs social eller medicinsk vård och som kan svara för att sådan ges. 2 kap. 3 § SoF föreskriver om dygnet-runt-tillgänglig personal. Lägenhet i servicehus hyrs på samma sätt som andra bostäder och kan berättiga till kommunalt bostadstillägg. För frivilligt begagnade serviceanordningar, t.ex. social hemhjälp, utgår ersättning enligt gällande taxor. Bland JO-avgöranden av intresse hänvisas till JO 1992/93 s. 298 ff. (omsorgsbrister – fråga bl.a. om personalens ansvar och den enskildes integritet) samt JO 1993/94 s. 246 ff. (rätt för föreståndare vid ålderdomshem att förfoga över patienters pensioner m.m.) och JO:s beslut den 23 september 2015, dnr 959-2014 (då den boende hyr bostaden enligt eget hyreskontrakt har nämnden inte rätt att besluta om besöksrestriktioner). JO har också kritiserat en socialförvaltning för att ha förbjudit maken till en boende på ett vård- och omsorgsboende att vistas i lokaler där kommunen bedrev vård och omsorg (JO 2019/20 s. 460) och kritiserat en socialnämnd för att ha förbjudit en kvinna att ta emot besökare i en bostad som hon beviljats som biståndsinsats och för att ha tagit in villkor om tillsynsbesök i hyreskontraktet (beslut den 1 oktober 2020, dnr 851-2019). Förvaltningsrätten i Stockholm har upphävt ett allmänt besöksstopp i en kommuns vård- och omsorgsboenden, som var grundat i spridningen av covid-19, eftersom beslutet stred mot lag (dom den 30 november 2020 i mål nr 24825-20). JO tog därför inte upp samma fråga (beslut den 3 februari 2021, dnr 8646-2020).

Författare: Lars Clevesköld

HFD har uttalat (RÅ 2007 ref. 86) att en ensamboende äldre persons otrygghet till följd av sjukdomsbesvär, och hennes känsla av social isolering, medförde att hon inte kunde anses tillförsäkrad en skälig levnadsnivå i den egna bostaden, varför hon var berättigad till bistånd i form av särskilt boende. Jfr även kommentaren till 2 a kap. 8 § 1 p. Den enskilde kan ha rätt till plats på ett visst önskat sjukhem, RÅ 2010 not. 17.

Författare: Lars Clevesköld

Genom tredje stycket förtydligas kommunens möjlighet att inrätta särskilda boenden även för den grupp äldre som inte har så omfattande omsorgsbehov att heldygnsvård är nödvändig, men som däremot bedöms behöva få ökad trygghet och gemenskap med andra, när kvarboende i ordinarie boende inte längre upplevs tryggt. Denna form av särskilt boende bör t.ex. kunna erbjuda gemensamma måltider, kulturella aktiviteter och umgänge för att öka tryggheten och tillgodose behovet av gemenskap hos äldre.

Kommunen ska ha stort utrymme att utforma boendets lokaler på det sätt som kommunen bedömer vara ändamålsenligt. Det krävs inte, som för särskilt boende enligt andra stycket, tillgång till personal dygnet runt, jämför 2 kap. 3 § SoF. Det stöd och den hjälp och service som den enskilde kan behöva bör efter biståndsbedömning kunna erbjudas genom hemtjänstinsatser på samma sätt som vid hemtjänst i ordinarie boende. Kommunens ansvar för hälso- och sjukvård i särskilda boendeformer omfattar inte biståndsbedömt trygghetsboende. Kommunen får däremot erbjuda hemsjukvård. Om den enskildes behov efterhand kommer att överstiga den servicenivå som är rimlig utifrån den tänkta målgruppen för biståndsbedömt trygghetsboende, bör fokus ligga på att motivera den äldre att flytta till ett särskilt boende som bättre svarar mot de behov som han eller hon har. Kommunerna ska ha möjlighet att bestämma hur avtalen ska vara utformade och om man vill avtala bort besittningsrätten i biståndsbedömt trygghetsboende. Parbogarantin enligt 4 kap. 1 c § SoL och 2 kap. 2 § SoF gäller även i fråga om boende enligt tredje stycket.

Författare: Lars Clevesköld

Verksamheten enligt SoL ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet (1 kap. 1 §) och socialnämndens insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne (3 kap. 5 §). Genom 5 kap. 5 § 4 st. förtydligas att den enskildes önskemål ska beaktas inom äldreomsorgen. Vid bedömningen av vilken insats som kan komma i fråga måste en sammanvägning göras av olika omständigheter, såsom den önskade insatsens lämplighet som sådan, kostnaderna för den önskade insatsen i jämförelse med andra insatser samt den enskildes önskemål.

Författare: Lars Clevesköld

Med ”boendet” avses såväl ordinarie boende som boende i en särskild boendeform för service och omvårdnad. Ett beslut om hemtjänst kan avse dels de insatser som ska utföras, dels den tid som det tar att utföra insatserna. De här diskuterade insatserna kan gå utöver vad som följer av regleringen om rätt till bistånd i 4 kap. 1 §, se RÅ 2008 ref. 38. Beslutet behöver inte lägga fast exakt vilka insatser som ska utföras vid vissa bestämt angivna tider. Den enskilde bör ha möjlighet att välja att en viss insats, t.ex. städning, ska utföras vid ett senare tillfälle. Det kan även vara fråga om att kunna välja hur olika insatser ska utföras. I boende i en särskild boendeform för service och omvårdnad bör den äldre personen t.ex. kunna få välja att inta måltiderna i den särskilda matsalen eller i den egna bostaden.

Författare: Lars Clevesköld

I 18 § lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk stadgas att en kommun som ingår i vad som kallas ett förvaltningsområde för respektive minoritetsspråk ska erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller en väsentlig del av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska, meänkieli respektive samiska. Detsamma gäller kommuner utanför ett förvaltningsområde, om kommunen har tillgång till personal som är kunnig i finska, jiddisch, meänkieli, romani chib eller samiska (18 a §). I förevarande stycke anges att kommunen ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor. Stadgandet utgör inte någon rättighetsbestämmelse och enskilda personer beviljas inte insatser med stöd av stadgandet, jfr JO 2010/11 s. 365. Insatser till enskilda personer beviljas i stället som bistånd enligt 4 kap. 1 § och – i vissa fall – 4 kap. 2 §.

Författare: Lars Clevesköld

Av bestämmelsen följer inte en skyldighet att omedelbart skaffa språkkunnig personal. Vid rekrytering bör dock kunskaper i minoritetsspråk vara en merit. Jfr även lagen (2009:724) och förordningen (2009:1299) om nationella minoriteter och minoritetsspråk samt det uppföljningsansvar som enligt förordningen åvilar länsstyrelsen i Stockholms län och sametinget när det gäller förvaltningsmyndigheternas tillämpning av lagen.

Författare: Lars Clevesköld

Begreppet omvårdnad är inte definierat i SoL. Begreppet avser insatser som behövs för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov. Det kan handla om hjälp för att kunna äta och dricka, klä och förflytta sig eller sköta den personliga hygienen (prop. 1996/97:124 s. 88 och prop. 2005/06:115 s. 142).

Författare: Lars Clevesköld

Funktionshinder innebär enligt Världshälsoorganisationens (WHO) definition den begränsning eller det hinder som gör att en människa till följd av en skada inte kan utföra en aktivitet på det sätt eller inom de gränser som kan anses som normalt. Handikapp är en beteckning för de konsekvenser som kan följa av ett funktionshinder, om den miljö eller den situation som den funktionshindrade befinner sig i är sådan att tillvaron försvåras. Begreppet ”funktionsnedsättning” är avsett att efter hand ersätta begreppet ”funktionshinder”, jämför texten i 8 a § samt kommentaren till den paragrafen liksom kommentaren till 16 kap. 10 §.

Författare: Lars Clevesköld

Såväl strukturinriktade och allmänt inriktade som individuella insatser avses. Gränsdragningen till regionens ansvarsområden enligt HSL respektive LSS och dessa lagars principiella företräde bör uppmärksammas. Jfr JO 2000/01 s. 297 och 391 samt 2006/07 s. 265 om ansvaret för personer med psykiska funktionshinder.

Författare: Lars Clevesköld

JO 1990/91 s. 177 ff. avsåg den kommunala hemtjänstens insatser för en handikappad man.

Författare: Lars Clevesköld

Skyldigheten att ingå överenskommelser är avsedd att omfatta kommunernas och regionernas offentligrättsliga åtaganden, och överenskommelserna får inte strida mot några föreskrifter. Om en region och en kommun redan har en överenskommelse om samarbete beträffande personer med psykisk funktionsnedsättning behövs inte någon ytterligare överenskommelse enligt denna paragraf.

Författare: Lars Clevesköld

Med psykisk funktionsnedsättning avses en nedsättning av den psykiska förmågan som kan uppstå till följd av en psykisk sjukdom eller ett annat tillstånd. Termen funktionsnedsättning avses få genomslag i lagstiftningen efter hand (jfr prop. 2008/09:28 s. 8). I författningstexten används därför denna term i stället för termen funktionshinder.

Författare: Lars Clevesköld

Det är viktigt att missbrukaren själv får välja mellan olika behandlingsalternativ, så att inte dennes motivation äventyras, se RÅ 1991 ref. 97, jfr även RÅ 1989 ref. 90 I. Jfr JO 2002/03 s. 205.

Författare: Lars Clevesköld

Om en region och en kommun redan har en överenskommelse om ett samarbete beträffande personer som avses i paragrafen behövs inte någon ytterligare överenskommelse enligt denna paragraf. Jämför även kommentaren till 5 kap. 8 a §.

Författare: Lars Clevesköld

Exempel på andra beroendeframkallande medel är vissa flyktiga lösningsmedel, såsom thinner och lim. Ett beroendeframkallande medel kan också vara sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor under förutsättning att en sådan vara är beroendeframkallande. Det kan också dyka upp nya medel i framtiden som kan vara beroendeframkallande.

Författare: Lars Clevesköld

Alla läkemedel och dopningsmedel omfattas av paragrafen, oavsett om de är beroendeframkallande eller inte.

Författare: Lars Clevesköld

Personer med spelmissbruk eller spelberoende har ofta behov av insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård. Problematiken är ofta sammansatt och insatser behöver samordnas för att bli effektiva och bidra till att lösa individens hela situation. Insatserna kan handla om stöd och råd vid ekonomiska svårigheter, psykosocial behandling eller specialiserade insatser vid samsjuklighet i form av substansberoende och psykisk ohälsa. Att utgå från en helhetssyn på personens livssituation och att tillämpa personcentrerad vård är viktiga utgångspunkter. Både socialtjänsten och hälso- och sjukvården har viktiga uppgifter som ska värderas likvärdigt och samordnas i ett välfungerande vård- och stödsystem som utgår från individernas olika behov och önskemål. Lagstiftaren har uttalat att huvudmännen själva är bäst lämpade att utifrån sina lokala behov gemensamt avgöra hur verksamheten ska dimensioneras, uppgifter fördelas och samverkan säkerställas.

Författare: Lars Clevesköld

Begreppet närstående är mer vidsträckt än ”anhörig” och omfattar även grannar och vänner. Med ”stöd” menas olika insatser som primärt syftar till att fysiskt, psykiskt och socialt underlätta vård- eller stödgivarens situation. Det kan vara fråga om avlösning i utförandet av de insatser som den närstående är i behov av, liksom om korttidsvård eller korttidsboende, dagvård eller dagverksamhet. För andra kan behovet i stället handla om att få information och kunskaper. Regleringen syftar inte till att tvinga anhöriga eller andra personer att utföra mer vård eller stöd utan till att underlätta för dem som av fri vilja utför sådana insatser. Även om stödet regleras som en skyldighet för kommunen kan en person aldrig grunda en rättighet att få stöd direkt på paragrafen. Sådan rätt kan dock både den person som får vård eller stöd av en närstående respektive den närstående som vårdar eller stödjer ha enligt 4 kap. 1 § SoL. Socialstyrelsen har gett ut bl.a. Närståendes vård av äldre – Anhörigas och professionellas perspektiv, 2001; Kommunens stöd till anhörigvårdare – Anhörigas erfarenheter och synpunkter, 2002; Planeringsinstrument för anhörigstöd, 2005; Kommunernas anhörigstöd, slutrapport 2009 samt broschyren Stöd till anhöriga, 2013, och Anhöriga som ger omsorg till närstående, 2014.

Författare: Lars Clevesköld

Inledningsvis klargörs att socialnämnden har ett ansvar för att stödja och hjälpa dem som har utsatts för brott och att det bör bedrivas ett aktivt arbete i detta hänseende. Lydelsen av första punkten är könsneutral, jfr likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § kommunallagen (2017:725). Det förhållandet att en person utsatts för brott behöver inte med automatik föranleda insatser från socialtjänsten. När det gäller lindrigare händelser och även vid viss svårare brottslighet kan det egna nätverket av familj och vänner många gånger lämna det bästa stödet. Även frivilligorganisationer och andra grupper i samhället kan fylla en viktig funktion. Jfr SOSFS 2014:4, Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer.

Författare: Lars Clevesköld

I andra stycket anges att socialnämnden särskilt bör beakta att kvinnor som har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Jfr prop. 1997/98:55 s. 137 f. om kvinnofrid. Med uttrycket ”är eller har varit utsatta för våld i hemmet” avses att en kvinna lever eller har levt tillsammans med en man som systematiskt utsätter henne för misshandel eller andra övergrepp, jfr 4 kap. 4 a § BrB som stadgar om straff för grov kvinnofridskränkning. Socialtjänstens insatser kan t.ex. bestå i att ordna tillfällig bostad åt en kvinna som riskerar fortsatt misshandel i hemmet eller att lämna hjälp i form av rådgivning eller stödperson under tid som polisutredning eller rättegång pågår.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen omfattar inte bara föräldrar utan även syskon och andra närstående som inte är vuxna.

Författare: Lars Clevesköld

Det finns ingen legal eller allmänt accepterad definition av begreppet brottsoffer. Genom denna punkt klargörs att barn som bevittnat t.ex. våld i vissa situationer är att se som offer för brott. Med att barn bevittnat våld eller andra övergrepp avses huvudsakligen att barnet sett eller hört den brottsliga gärningen begås. Således omfattas inte endast fall då barnet sett våld eller andra övergrepp, utan även andra situationer när barnet upplevt t.ex. en pågående misshandel. Formuleringen bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna innebär att den till barnet närstående kan vara antingen offer eller gärningsman. Även barn som bevittnar våld eller andra övergrepp som en närstående vuxen utsätter ett annat barn för omfattas således av bestämmelsen. Jämför sedan den 1 juli 2021 straffbestämmelsen om barnfridsbrott i 4 kap. 3 § brottsbalken.

Författare: Lars Clevesköld

Hur socialnämnden bör fullgöra uppgiften kan variera från kommun till kommun utifårn förutsättningarna i kommunen och den enskildes behov. Bedömningen får göras i det enskilda fallet med utångspunkt i bestämmelserna I lagen. När det är fråga om individuellt anpassade insatser krävs att en behovsprövning görs i det enskilda fallet i enlighet med 4 kap. 1 § eller 2 §.

Författare: Lars Clevesköld

Utgångspunkten för bedömningen om någon ska betraktas som närstående eller inte är om det föreligger en nära och förtroendefull relation, som mellan makar, sambor, pojk- och flickvänner, eller om det är en person som man har ett mer fast och varaktigt förhållande med, som till exempel föräldrar och fosterföräldrar, mor- och farföräldrar, mostrar och fastrar, syskon, barn och barnbarn. Bedömningen ska göras utifrån familje- och levnadsförhållandena i det enskilda fallet. Begreppet är detsamma i 11 §.

Författare: Lars Clevesköld

Det kan avse brott enligt brottsbalkens 3 kap. (brott mot liv och hälsa), 4 kap. (brott mot frihet och frid) eller 6 kap. (sexualbrott) men även andra brott kan beaktas. Det ställs inte något krav på att den som utövar våldet ska vara dömd eller ens polisanmäld för något brott. Begreppet är detsamma i 11 §.

Författare: Lars Clevesköld

En närstående till den som har utsatts kan till exempel vara ett barn. Det kan bli fråga om riskbedömningar vid beslut om insatser till den som utsätter närstående för våld och information till den våldsutsatta.

Författare: Lars Clevesköld

Ansvaret innebär ett förtydligande av det generella ansvar som en kommun har enligt lagen för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Det står inte kommunerna fritt att välja om sådan rådgivning ska erbjudas invånarna, utan det är fråga om en skyldighet för samtliga kommuner.

Författare: Lars Clevesköld

Med budget- och skuldrådgivning avses att invånarna ska ha tillgång till kvalificerad rådgivningsverksamhet. Kommunerna måste därför förvissa sig om att rådgivarna har den utbildning och erfarenhet som krävs för uppdraget samt att de ges möjlighet till regelbunden fortbildning. Kommunerna måste även se till att rådgivningsverksamheten har sådan kapacitet att en hjälpsökande kan få bistånd utan oskäligt dröjsmål. En gäldenär måste snabbt få hjälp att t.ex. ansöka om skuldsanering eller att på annat sätt erbjudas stöd för att lösa sina ekonomiska problem.

Författare: Lars Clevesköld

Skuldsanering eller F-skuldsanering (skuldsanering för företagare och deras närstående) behöver inte vara en lämplig lösning på alla överskuldsatta personers ekonomiska svårigheter. Trots detta bör frågan om skuldsanering alltid väckas tidigt under rådgivningen för att en eventuell ansökan snabbt ska kunna ges in. Även om det ofta är motiverat att undersöka andra alternativ till skuldsanering, t.ex. en frivillig uppgörelse med borgenärerna, får ett sådant arbete inte fördröja en ansökan om skuldsanering som gäldenären önskar att göra.

Författare: Lars Clevesköld

Rådgivningsskyldigheten gäller även om den skuldsatte är föremål för ett pågående förfarande om skuldsanering eller F-skuldsanering. Kommunerna ska erbjuda hjälp under hela skuldsaneringsförfarandet, dvs. även under löptiden för en betalningsplan. Av bestämmelsen framgår att rådgivning ska lämnas till dess att en beviljad skuldsanering eller F-skuldsanering är helt avslutad. Även de gäldenärer som beviljats skuldsanering utan betalningsskyldighet, s.k. nollbeslut, har rätt till rådgivning. Under ett skuldsaneringsförfarande och till dess att en skuldsanering är avslutad bör budget- och skuldrådgivarna vara aktiva i sin kontakt med gäldenären.

Författare: Lars Clevesköld

I andra stycket anges att Konsumentverket ska stödja och ge vägledning för den budget- och skuldrådgivning som kommunerna enligt första stycket ska svara för. Verket ska tillhandahålla bl.a. utbildning, handböcker, information och datasystem för informationssökning, handläggning och statistik. Det ingår även att följa upp, stödja och bidra till vidareutveckling av verksamheten.

Författare: Lars Clevesköld

Innebär placering i privat familj. Byte av familjehem för underårig kräver vårdnadshavarnas samtycke, JO:s beslut den 19 oktober 2012, dnr 3570-2012, samt den 17 december 2012, dnr 4565-2011. JO har kritiserat att ett jourhem inte fick information om att ett placerat barn led av en allmänfarlig sjukdom, beslut den 31 januari 2018, dnr 6616-2016.

Författare: Lars Clevesköld

Härmed avses de institutioner som tidigare har benämnts barnhem, ungdomsvårdsskolor, allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt inackorderings- och behandlingshem för alkohol- och narkotikamissbrukare. Närmare bestämmelser ges i 3 kap. SoF. Vård i familjehem eller i hem för vård eller boende kan anordnas i samförstånd med den hjälpbehövande eller dennes vårdnadshavare. Sådan vård kan emellertid även vara en form av verkställighet av beslut om tvångsvård enligt LVU eller fungera som frivillig eftervård av personer som varit tvångsvis omhändertagna enligt LVU eller lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har i ett principiellt beslut den 6 april 2016 uttalat att det inte finns någon ovillkorlig rätt att få viss kost, till exempel halalslaktat kött, serverad vid ett HVB.

Författare: Lars Clevesköld

Socialnämnden ska sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna kan tas emot i ett stödboende. Med detta avses en verksamhet inom socialtjänsten som tar emot enskilda i åldern 16–20 år i ett eget boende med individanpassat stöd (jämför 3 kap. 1 a § SoF). Om en sådan verksamhet drivs av ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ krävs dessutom att verksamheten bedrivs yrkesmässigt. Stödboende bör kännetecknas av ett visst antal lägenheter/boenden i en sammanhållen verksamhet. Även t.ex. studentkorridorer eller liknande boenden i anslutning till en folkhögskola där barnet eller den unge har ett eget rum kan tänkas. Ett eget boende innebär boende i en lägenhet eller i en liknande boendelösning. Ett delat boende med ett annat barn eller en annan ung person, t.ex. ett syskon, är möjligt.

Huvudsyftet med stödboende är att, under trygga former, träna och förbereda barnet eller den unge för ett självständigt boende och vuxenliv. Stödboende kan vara ett fristående placeringsalternativ eller fungera som utslussning efter annan vård utanför det egna hemmet, t.ex. i familjehem eller HVB men också efter vård vid ett särskilt ungdomshem. I regel bör det främst kunna bli fråga om frivilliga SoL-placeringar i ett stödboende, men även placeringar enligt LVU kan komma i fråga, främst enligt 2 § LVU (miljöfallen).

Ett beslut om placering i stödboende bör ha ett tydligt mål och vara väl underbyggt. Socialnämnden bör särskilt överväga om barnet eller den unge har behov av vård- och behandlingsinsatser som motiverar en annan placeringsform. Barn och unga som bedöms kunna bo i ett eget boende med anpassat stöd, och som inte har behov av sådana vård- och behandlingsinsatser som motiverar en placering i HVB, ska kunna placeras i ett stödboende.

Författare: Lars Clevesköld

Särskilda skäl kan t.ex. vara att barnet bedöms vara moget och förberett för att på ett bra sätt klara av att bo och leva i ett eget boende, att barnet anses moget i övrigt och att barnet själv har uttryckt en önskan att bo i ett eget boende.

Författare: Lars Clevesköld

De grundläggande principerna om kontinuitet, flexibilitet och närhet gäller i fråga om såväl vård i familjehem som institutionsvård. Beträffande tredje stycket, se prop. 1996/97:124 s. 112 ff. och 177. Jfr JO 2001/02 s. 232 (fråga om en socialnämnd hade brustit vid planeringen inför en pojkes flyttning från ett HVB-hem till ett familjehem). När ett barn är familjehemsplacerat måste nämnden underrätta vårdnadshavaren om samtliga förhållanden av betydelse som rör barnet, JO:s beslut den 6 oktober 2015, dnr 1708-2014. JO har i annat sammanhang påmint om bestämmelsen i 1 kap. 2 § RF om att bland annat etniska och språkliga minoriteters möjligheter att behålla och utveckla sitt eget kulturliv ska främjas (JO 2017/18 s. 444). I det fallet kritiserade JO en socialnämnd som borde ha varit aktiv för att på olika sätt ge de placerade barnen stöd för att behålla kontakten med sitt kulturella ursprung samt bevara och utveckla sitt romska språk.

Författare: Lars Clevesköld

Kommunen är ensam ansvarig för all planering av institutionsvård, familjehemsvård och resurser för tillfälliga placeringar i akutsituationer. Vid planeringen bör beaktas även institutioner drivna i enskild regi.

Författare: Lars Clevesköld

Se närmare 3 kap. SoF samt förordning (2007:1132) med instruktion för Statens institutionsstyrelse.

Författare: Lars Clevesköld

Sådana ”särskilda skäl” kan föreligga t.ex. då en institution är samlokaliserad med andra verksamheter och där det då är naturligt att samma huvudman svarar för driften.

Författare: Lars Clevesköld

Nämnden bibehåller, som framgår av 6 kap. 1 § 3 st., sitt ansvar även efter det att den enskilde har tagits emot i ett annat hem än det egna. På motsvarande sätt som gäller för familjehem och hem för vård eller boende ska stödboenden för barn och unga i åldern 16–20 år bedrivas i samråd med socialnämnden. Jfr även 6 kap. 7 b § SoL samt 5 kap. 1 c § SoF om skyldighet för socialnämnden att besöka familjehemmen m.m.

Författare: Lars Clevesköld

På initiativ av socialutskottet (1998/99:SoU6) anges att släktplacering ”skall” övervägas. Släktplacering kan vara att föredra sett ur ett livsperspektiv. En sedvanlig utredning av det tilltänkta familjehemmet ska alltid göras. Om personerna i barnets nätverk inte kan tillförsäkra barnet en god vård ska placeringen inte ske där utan i ett annat familjehem. Jfr JO 2001/02 s. 204 (fråga om en socialnämnd vid familjehemsplacering av en fyraårig flicka, vars vårdnadshavare dömts till ett långt fängelsestraff för mord på flickans mor, hade fullgjort sin skyldighet att överväga en s.k. anhörigplacering).

Författare: Lars Clevesköld

Liksom tidigare lagstiftning vilar SoL på ett enhetligt koncessionssystem. Oavsett barnets ålder krävs sålunda socialnämndens medgivande till eller beslut om vård för mottagande av barn för stadigvarande vård och fostran, vari ligger dels ett varaktighetskrav, dels ett ändamålskrav. Ordet ”medgivande” syftar på privatplaceringar och ”beslut om vård” på de placeringar där socialnämnden ska fatta beslut om familjehemsplaceringen. Den som åsidosätter bestämmelsen i 6 kap. 6 § första stycket döms enligt 16 kap. 6 § till böter. En placering kräver medgivande av vårdnadshavaren och av den unge när denne fyllt 15 år. JO har uttalat sig om fortsatt placering i ett jourhem när vårdnadshavaren återtagit sitt samtycke men den unge, som fyllt 16 år, vägrade flytta, JO 2020/21 s. 485.

Författare: Lars Clevesköld

Medgivande eller beslut om vård krävs sålunda inte vid placering hos förälder som inte har vårdnaden.

Författare: Lars Clevesköld

Jfr RÅ82 2:81: Talan om medgivande enligt 25 § socialtjänstlagen (1980:620) att ta emot underårig för stadigvarande vård och fostran i enskilt hem har ansetts ej kunna föras beträffande den som bereddes vård enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (numera LVU). Jfr RÅ84 2:10 angående betydelsen av fysiskt handikapp samt RÅ 1993 ref. 102 med vägrat medgivande till personer som levde i ett homosexuellt förhållande. Tillstånd ska avse visst barn och får inte meddelas före barnets födelse. Bedömningen av hemmets kvalitet måste ske efter en genomsnittsnorm, en allmänt vedertagen standard, se närmare Bramstång, 1985, s. 114 f. Jfr JO 2002/03 s. 210. I 5 kap. 1 b § SoF uppställs krav på inhämtande av uppgifter från belastningsregistret och misstankeregistret. JO har i JO 2016/17 s. 527 uttalat att en viss familjehemsutredning varken var tillräckligt utförlig eller tillräckligt tillförlitlig för att kunna ligga till grund för en bedömning av om familjehemmet var lämpligt. I beslutet utvecklar JO sin syn på vad en familjehemsutredning bör innehålla. JO har den 3 september 2019, dnr 2919-2018, kritiserat att en tidigare genomförd familjehemsutredning var föråldrad och dessutom inte tog sikte på det aktuella barnets särskilda behov. Utgångspunkten är att ett barn inte ska placeras i ett outrett familjehem, varför JO har kritiserat att utredning inte inleddes förrän drygt en månad efter placeringen, JO den 14 juni 2021, dnr 8153-2019. Om ett barn placeras tillfälligt i en familj som barnet känner sedan tidigare behöver hemmet inte utredas lika ingående som ett för barnet främmande hem, men när placeringen verkar bli långdragen måste en regelrätt utredning ske och läggas fram för nämnden, JO:s beslut den 22 september 2017, dnr 538-2016, samt JO 2019/20 s. 486. Se även Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem, stödboende och hem för vård eller boende (SOSFS 2012:11). JO har i JO 2018/19 s. 472 kritiserat att en ensamkommande 13 årig flicka placerades i familjehem där det påstods att hon var gift med en son i familjen. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har i ett principbeslut den 11 maj 2017 granskat socialtjänstens handläggning av ärenden rörande ensamkommande barn som uppges vara gifta vid ankomsten till Sverige. Socialnämnden ska underrätta Försäkringskassan om en placering, se JO den 2 september 2019, dnr 5830-2018.

Författare: Lars Clevesköld

Det krävs inte att det är den socialnämnd som lämnar medgivande till stadigvarande vård och fostran i hemmet som gjort utredningen, men det är den socialnämnd som lämnar medgivandet som ansvarar för att ärendet är utrett på ett sådant sätt att utredningen kan ligga till grund för ett beslut om placering. En utredande socialnämnd har möjlighet att anlita uppdragstagare som är fysiska personer och som knyts till nämnden på ett sådant sätt att de kan anses delta i nämndens verksamhet för att utföra utredningen. En sådan uppdragstagare står under nämndens arbetsledning och utför arbetsuppgifter som normalt ankommer på en anställd. Grundläggande bestämmelser som de om sekretess, tjänstefelsansvar och tillsyn blir därmed tillämpliga beträffande det arbete som utförs.

Författare: Lars Clevesköld

Att det ska röra sig om mottagande av barn vid upprepade tillfällen för att en utredningsskyldighet ska föreligga är en markering av att familjer som vårdar t.ex. en nära anhörigs eller goda vänners barn under en kortare tid, dvs. en familj som barnet känner väl sedan tidigare, inte behöver utredas på samma sätt som ett för barnet främmande hem, även om det ändå är mycket viktigt att hemmet är lämpligt för barnet. Om socialnämnden har anledning att misstänka att det är olämpligt för barnet att vistas i hemmet bör nämnden inte medverka till att barnet placeras där utan att förhållandena först utreds och hemmet konstateras vara lämpligt.

Författare: Lars Clevesköld

Det förutsätts att det rör sig om olika barn för att hemmet ska betraktas som ett jourhem. Att t.ex. morföräldrar efter socialnämndens medverkan vid upprepade tillfällen vårdar ett barnbarn medför alltså inte att morföräldrarnas hem ska betraktas som ett jourhem. Om ett hem däremot t.ex. kontrakteras för att vid upprepade tillfällen ta emot olika barn ska det redan före den första placeringen betraktas som ett jourhem.

Författare: Lars Clevesköld

Särskilda skäl kan t.ex. föreligga om en process om vården av barnet pågår eller det saknas ett lämpligt familjehem där barnet stadigvarande kan placeras. Det kan också handla om att barnet kan komma att flytta hem till sina vårdnadshavare inom en kortare tid eller om att det finns en tilltänkt familj som kan ta emot barnet vid en något senare tidpunkt. Det finns ingen skyldighet för nämnden att, i samband med tidsfristens utgång, fatta ett nytt beslut om placering i jourhemmet. Om placeringen överskrider sex månader ska socialnämnden enligt 6 kap. 8 § SoL eller 13 § LVU överväga respektive ompröva vården.

Författare: Lars Clevesköld

Socialnämnden har ett ansvar för att de familjehem, jourhem och andra enskilda hem, som används för att ta emot barn, är ordentligt utredda. Det förekommer att en annan kommun kan ha barn och ungdomar eller vuxna placerade i ett tilltänkt enskilt hem. Den kommunen kan ha värdefull information om hemmet, som är av betydelse för den kommun som utreder ett tilltänkt enskilt hem för placering. Kontakter med andra kommuner är då en viktig del i placeringskommunens referenstagning när det gäller att bedöma hemmets lämplighet för det aktuella barnet. Samrådsskyldigheten avser inte endast socialnämnden i den andra kommunen utan även andra organ, t.ex. skolförvaltningen.

Författare: Lars Clevesköld

Avtalet ska ingås direkt med dem som nämnden avser att anlita. Syftet med avtalet ska vara att tydligt klargöra vad som är socialtjänstens respektive familjehemmets ansvar och åtaganden när det gäller stöd och skydd till barnet. Avtalen ska innehålla vad som ingår i nämndens respektive familjehemmets ansvar för att olika insatser kommer till stånd och för att målen i vård- och genomförandeplanen uppnås. Det bör även innehålla övriga rättigheter och skyldigheter som nämnden respektive familjehemmet har när det gäller stöd och skydd till barnet. Därutöver bör avtalen innehålla uppgifter om uppdragets omfattning, uppsägningstider och ersättning. Det bör också framgå vad som gäller om familjehemmet har flera familjehemsplacerade barn och vill ta emot ytterligare barn.

Författare: Lars Clevesköld

Målsättningen för nämnden bör vara att sådan utbildning ska lämnas innan barnet placeras i hemmet. Av naturliga skäl kan det komma att bli så att utbildningen kan erbjudas först sedan placering skett. Det är emellertid väsentligt att utbildningen kommer till stånd så snart det är möjligt.

Författare: Lars Clevesköld

Socialnämnden ska i fråga om barn som vårdas i de uppräknade vårdformerna medverka till att de får en god vård och fostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden, verka för att de får lämplig utbildning och den hälso- och sjukvård som de behöver samt lämna vårdnadshavarna och föräldrarna råd, stöd och annan hjälp som de behöver. Eftersom bestämmelsen endast gäller barn och eftersom stödboende gäller för barn och unga i åldern 16–20 år träffar denna bestämmelse endast barn i åldern 16–17 år om de vårdas i ett stödboende (med ”barn” avses enligt 1 kap. 2 § varje människa under 18 år).

Författare: Lars Clevesköld

Det är en viktig uppgift för socialnämnden att verka för att barn och ungdomar som placeras utanför det egna hemmet får den lämpliga utbildning som de behöver. Det är däremot skolan som har ansvaret för utbildningen. Det har därför inte lagts på socialtjänsten att ansvara för att barn och ungdomar verkligen får lämplig utbildning. Det är emellertid angeläget att socialtjänsten verkar för att placerade barn och ungdomar får den utbildning de har rätt till enligt skollagen. Det betyder att nämnden ska vara aktiv i att få till stånd undersökningar, insatser och behandlingar som barnet eller den unge kan vara i behov av i skolan. Till exempel kan det vara lämpligt att socialnämnden är delaktig när skolan tar fram ett åtgärdsprogram för någon som är placerad i familjehem, stödboende eller i HVB.

Författare: Lars Clevesköld

Liksom fallet är i fråga om utbildning är det en viktig uppgift för socialnämnden att verka för att barn och ungdomar som placeras utanför det egna hemmet får den hälso- och sjukvård som de behöver. Det är däremot regionen som har ansvaret för hälso- och sjukvården. Det har därför inte lagts på socialtjänsten att ansvara för att barn och ungdomar verkligen får den hälso- och sjukvård de behöver. Det är emellertid angeläget att socialtjänsten verkar för att placerade barn och ungdomar får sitt behov av hälso- och sjukvård tillgodosett enligt den lagstiftning som reglerar detta område. Det betyder att nämnden ska vara aktiv i att få till stånd undersökningar, insatser och behandlingar som barnet eller den unge kan vara i behov av inom hälso- och sjukvården. Här kan erinras om de bestämmelser om individuella planer och samverkan som finns i 2 kap. 7 § SoL och i 5 kap. 8 § samt 16 kap. 4 § HSL. Enligt 7 § tandvårdslagen (1985:125) ska folktandvården svara för regelbunden och fullständig tandvård för personer till och med det år då de fyller 23 år. Det är även betydelsefullt att socialtjänsten följer upp att placerade barn och unga får tandvård i enlighet med bestämmelsen, trots att det inte ansetts finnas behov av någon särskild reglering av saken.

Författare: Lars Clevesköld

Paragrafen omfattar, till skillnad från vad som tidigare gällt, inte privatplaceringar. Grunderna för en placering på privat initiativ i ett annat enskilt hem är annorlunda än de som ligger till grund för en placering som sker på socialnämndens initiativ, där det finns ett uttalat behov av stöd eller skydd. Kravet på att det ska finnas en skyldighet för socialnämnden att lämna dem som vårdar barn i ett annat enskilt hem råd, stöd och annan hjälp är därmed inte lika starkt. Däremot kan kommunen göra det i förebyggande syfte när den finner att det är lämpligt. Eftersom bestämmelsen endast gäller barn och eftersom stödboende gäller för barn och unga i åldern 16–20 år träffar denna bestämmelse endast barn i åldern 16–17 år om de vårdas i ett stödboende.

Författare: Lars Clevesköld

Samhället tar på sig ett stort ansvar när barn och unga placeras i familjehem eller HVB. Att noga följa och stödja de barn och ungdomar som omhändertagits för samhällsvård är därför en av den sociala barn- och ungdomsvårdens allra viktigaste uppgifter. Det primära syftet med uppföljningen är att se till att vården är rättssäker och trygg och utgår från barnens och de ungas behov, med utgångspunkt i de vårdplaner och genomförandeplaner som upprättats. Ett annat syfte är att få underlag för överväganden och omprövningar av om vården fortfarande behövs. Uppföljningar är också en förutsättning för att uppdaga eventuella missförhållanden i placeringshemmet. Det krävs därför att socialnämnden har fortlöpande kontakt med barn och ungdomar som placerats samt genom personliga besök samtalar enskilt med dem. En särskild socialsekreterare ska enligt 6 kap. 7 c § SoL utses för att ansvara för kontakterna med ett barn eller en ungdom som ges vård i ett familjehem eller i HVB. I SOSFS 2012:11 ger Socialstyrelsen råd om uppföljningsbesök. Bestämmelserna i paragrafen har i sak flyttats över från 5 kap. 1 b § SoF. Bestämmelsen träffar såväl barn som unga, vilket innebär att den blir tillämplig på barn och unga i åldern 16–20 år om de vårdas i ett stödboende. JO har i beslut den 23 juni 2021, dnr 2965-2019, allvarligt kritiserat en socialnämnd som utan något formellt beslut placerade en flicka hos hennes morföräldrar och därefter inte tog sitt ansvar för henne. Liknande kritik i JO-beslut den 12 maj 2021, dnr 2232-2019.

Författare: Lars Clevesköld

Syftet med paragrafen är att garantera att det under hela den tid vården pågår finns en särskilt utsedd socialsekreterare som har att ansvara för kontakterna med barnet eller den unge. Det är socialnämndens ansvar att se till att en sådan socialsekreterare utses. Om den särskilt utsedda socialsekreteraren slutar sin tjänst eller av annan anledning inte kan ansvara för kontakterna med barnet eller den unge ska socialnämnden genast utse en ersättare. Självfallet ska barnet eller den unge informeras om något sådant sker. Paragrafen omfattar vård i familjehem och HVB. Bestämmelsen träffar såväl barn som unga vilket innebär att den blir tillämplig på barn och unga i åldern 16–20 år om de vårdas i ett stödboende.

Författare: Lars Clevesköld

I stycket regleras omfattningen av kontakterna med barnet eller den unge. En viktig beståndsdel i möjligheten att skapa en god relation med barnet eller den unge är att den ansvariga socialsekreteraren genomför regelbundna besök i den omfattning som är lämplig utifrån barnets eller den unges behov och önskemål. Socialsekreteraren ska enligt 6 kap. 7 b § dessutom föra enskilda samtal med barnet eller den unge.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen, som är i överensstämmelse med socialförvaltningsrättens aktualitetsprincip, gäller oavsett om vården ges på en institution, i ett familjehem eller i ett annat enskilt hem efter privat initiativ. Socialnämnden är, trots bestämmelsen i 37 § 2 st. FL, oförhindrad att avbryta en insats i form av vård i familjehem när det saknas behov av sådan vård (HFD 2019 ref. 63). Om förberedelse för hemtagning, se JO 2003/04 s. 207 och 223. Om omplacering, se JO 2003/04 s. 230. Om övervägandet leder till ett beslut om att biståndet till placeringen tidsbegränsas, uppkommer ett ärende som bl.a. innefattar kommunikationsplikt enligt (numera) 25 § FL, JO 2010/11 s. 346.

Författare: Lars Clevesköld

De regelbundna överväganden av vården som nämnden gör kan i vissa fall bidra till osäkerhet och ovisshet för både barn, vårdnadshavare och familjehem, såväl i de fall där barnet rotat sig i familjehemmet och behöver få veta om det får stanna kvar som i de fall barnet på sikt förväntas kunna återvända hem. För att åstadkomma förutsägbarhet och öppenhet kring halvårsövervägandena föreskrivs därför att nämnden utifrån barnets bästa också ska överväga om vården bör fortsätta på längre sikt, och hur den i så fall bör inriktas och utformas. Begreppet ”lång sikt” kan inte exakt definieras, men handlar t.ex. om att i samband med överväganden se och tänka framåt i det enskilda barnets liv och överväga hur möjligheterna för en återförening ser ut. Lång sikt kan vara en sak för ett barn som placerats tidigt i livet och något annat för den som placerats t.ex. i skolåldern. I vissa fall kan den långsiktiga planeringen göras på ett tidigt stadium, t.ex. om det kan antas att föräldrarna inom överskådlig tid inte kommer att kunna utöva den praktiska vården av barnet. I andra fall kan det ta längre tid och sammanfalla med treårsregeln för övervägande om vårdnadsöverflyttning eller vid en senare tidpunkt. Det är förutsättningarna i det enskilda fallet som avgör när en sådan diskussion ska inledas och hur den ska utformas. Det påverkas exempelvis av allvarlighetsgraden i den problematik som föranlett placeringen, föräldrarnas inställning, deras tillgång till adekvat behandling osv. En annan aspekt är barnets situation och bedömningen av hur det enskilda barnet påverkas av den ovisshet som finns när det gäller frågan om att stanna kvar i familjehemmet under lång tid eller återvända hem.

Författare: Lars Clevesköld

Är vårdnadshavarna bosatta i olika kommuner, torde i och för sig båda socialnämnderna bli att betrakta som formellt behöriga, men nämnden i den kommun där barnet har sin starkaste anknytning bör som regel prioriteras såsom varande närmast ansvarig för barnet, jfr 6 kap. 7 § med dess bestämmelser om nämndens fortsatta ansvar för barnet. Regeln syftar endast på privatplaceringar, jfr kommentaren till 6 kap. 6 § 1 st.

Författare: Lars Clevesköld

Innebörden av detta begrepp behandlas i prop. 1978/79:108. Där uttalas bl.a. att enskilda personer med begränsade kontakter i utlandet i regel ska tillåtas att förmedla enstaka adoptivbarn. På motsvarande sätt bör det inte betraktas som en otillåten verksamhet om en enskild i något enstaka fall, utan att det kan anses ske planmässigt, förmedlar kontakter mellan villiga vårdare och ett barns företrädare.

Författare: Lars Clevesköld

I fråga om annat stöd än ekonomiskt gäller att den enligt 2 a kap. 1–5 §§ ansvariga kommunen ska tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan föreligga efter en vårdnadsöverflyttning (5 kap. 1 §).

Författare: Lars Clevesköld

Här tydliggörs att socialtjänstens ansvar för barnet och särskilt förordnade vårdnadshavare inte avslutas i och med att familjehemsplaceringen ersätts av en vårdnadsöverflyttning. Paragrafen riktar sig till socialnämnden och grundar inte någon självständig rättighet för vårdnadshavare. Rätten till bistånd regleras i 4 kap. 1 § SoL. Även i 5 kap. 1 § nionde strecksatsen SoL finns en bestämmelse som anger att socialnämnden har ett ansvar för att tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad har avgjorts.

Författare: Lars Clevesköld

Fram till dess att en vårdnadsöverflyttning sker är det enligt 2 a kap. 4 § SoL placeringskommunen som ansvarar för det stöd och den hjälp som kan komma i fråga. Därefter är det som regel vårdnadshavarens bosättningskommun som tar över ansvaret enligt 2 a kap. 3 § SoL. Genom bestämmelsen i andra stycket får emellertid särskilt förordnade vårdnadshavare en möjlighet att ha kvar den upparbetade kontakten med placeringskommunen, om de så önskar.

Författare: Lars Clevesköld

Enligt artikel 82 i Bryssel II-förordningen och artikel 33 i 1996 års Haagkonvention ska den utländska myndigheten först samråda behörig myndighet i det tänkta mottagarlandet. Frågan om tillstånd prövas av socialnämnden i den kommun där barnet avses bli placerat (se 13 § lagen [2022:948] med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen och 3 § lagen [2012:318] om 1996 års Haagkonvention). Paragrafen tillämpas alltså när barnet ännu befinner sig i utlandet och syftar till att säkerställa att den placering som den utländska myndigheten överväger i Sverige är lämplig och i övrigt genomförbar. Endast om socialnämnden lämnat godkännande till placeringen, kan barnet placeras här. Socialnämndens beslut i fråga om godkännande av en placering kan inte överklagas genom förvaltningsbesvär, jfr 16 kap. 3 § SoL där beslut enligt 6 kap. 11 a § SoL inte är med i uppräkningen av överklagbara beslut. En socialnämnd som har godkänt en placering här i landet ansvarar inte för kostnader som kan uppstå i samband med placeringen, t.ex. barnets levnadskostnader eller arvode till ett familjehem. Beroende på omständigheterna kan det i stället vara den utländska myndighet som beslutat om placeringen som ska betala för detta. När barnet har kommit till Sverige, bereds vården som vid ett motsvarande svenskt beslut om vård utanför det egna hemmet. Vad som gäller för sådan vård ska alltså tillämpas, framför allt SoL. Detta gäller bl.a. sådant som förberedelse, uppföljning, tillsyn och skyddsåtgärder som t.ex. omedelbart omhändertagande. Not 213 ny text

Författare: Lars Clevesköld

Omständigheter av betydelse vid bedömningen är om det finns kontakter med föräldrar eller släktingar i Sverige, liksom om barnet har sin nationella eller kulturella bakgrund här. Även barnets möjligheter att tala det språk som används i det hem där barnet avses bli placerat är en omständighet som ska beaktas. För att socialnämnden ska kunna bedöma om det är bäst för barnet att placeras här i landet förutsätts att den utländska myndigheten i den utredning som har överlämnats till socialnämnden redovisar bl.a. på vilket sätt barnet har anknytning hit.

Författare: Lars Clevesköld

När en åtgärd rör barn är socialnämnden alltid skyldig att ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (11 kap. 10 §). Detta gäller även vid bedömningen av om det är bäst för ett barn att placeras här i landet. I andra punkten anges därför att barnets inställning till placeringen så långt det är möjligt ska ha klarlagts. Det kan förekomma situationer där det är olämpligt att efterfråga barnets inställning. En bedömning av om ett barns inställning kan inhämtas måste därför göras från fall till fall. Det är omständigheter som är relaterade till barnets person som avgör om det är lämpligt att inställningen klarläggs. Praktiska svårigheter för den utländska myndigheten att höra barnet är inte ett godtagbart skäl för att inte klargöra inställningen. Om det saknas information om barnets uppfattning i den utredning som har överlämnats till socialnämnden, kan något godkännande till placeringen normalt inte lämnas. Godkänns ändå placeringen, bör nämnden noga redovisa på vilka grunder beslutet har fattats.

Författare: Lars Clevesköld

Samtycke till åtgärden ska ha inhämtats från den eller dem som har vårdnaden om barnet. Är vårdnaden överflyttad till en myndighet, är det myndigheten som ska samtycka till åtgärden. Har det barn som ska placeras fyllt 15 år, ska han eller hon också själv samtycka till åtgärden. Det sagda innebär dels att tvångsvisa placeringar inte kan komma i fråga, dels att samtycke måste ha lämnats till att placeringen sker i Sverige.

Författare: Lars Clevesköld

För en placering i ett enskilt hem här i landet krävs att förhållandena i hemmet och förutsättningarna för vård är utredda av socialnämnden. Det godkännande som lämnas av socialnämnden ska grunda sig på en lika gedigen utredning som annars krävs för ett medgivande eller beslut om vård enligt socialtjänstlagen (jfr 6 § andra stycket). För att utredningen ska kunna genomföras måste den utländska myndigheten i sitt underlag ha angett vilket enskilt hem som begäran om placering avser.

Författare: Lars Clevesköld

Om uppehållstillstånd krävs för att barnet ska få komma till Sverige ska barnet ha beviljats ett sådant tillstånd. Uppehållstillståndet ska finnas när barnet reser hit. I 5 kap. 15 c § utlänningslagen (2005:716) finns en särskild grund för tidsbegränsat uppehållstillstånd för ett utländskt barn som avses bli placerat här i landet enligt 6 kap. 11 a § SoL. Av nämnda paragraf i utlänningslagen framgår att det är socialnämnden som ska ansöka om ett sådant uppehållstillstånd. Uppehållstillståndet ska gälla i minst ett år.

Författare: Lars Clevesköld

Utgångspunkten i Bryssel II-förordningen är att placeringsförfarandet regleras i nationell rätt (artikel 82.7). Av förordningen framgår dock att en placering alltid ska föregås av ett godkännande av behörig myndighet i den anmodade medlemsstaten (artikel 82.1), om inte barnet ska placeras hos en förälder (artikel 82.2). Det framgår också att en begäran om godkännande ska åtföljas av en redovisning med viss information om barnet, skälen för placeringen eller vården och finansieringen och till exempel den tänkta varaktigheten av placeringen (artikel 82.1). Vidare ska den anmodade medlemsstaten översanda sitt avgörande om att bevilja eller vägra ett godkännande inom tre månader. Möjlighet till förlängning av tidsfristen finns vid exceptionella omständigheter (artikel 82.6).

Paragrafens hänvisning till Bryssel II-förordningen är dynamisk till sin karaktär, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Det är inte möjligt med placeringar här i landet i andra fall, dvs. placeringar som övervägs av en myndighet i en stat som inte är medlem i Europeiska unionen och inte heller är fördragsslutande stat till 1996 års Haagkonvention.

Författare: Lars Clevesköld

En viktig utgångspunkt för vård i ett annat hem än det egna är att vården som huvudregel ska utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. För placeringar av barn gäller alltså principerna om närhet, kontinuitet och placering hos en anhörig eller annan närstående. Principerna är inte absoluta men får till konsekvens att en placering utomlands endast kan komma i fråga i undantagsfall. Det finns dock situationer där det kan bedömas vara bäst för barnet att placeras i ett annat land. Det kan handla om fall där ett barn har förlorat sina föräldrar, eller där en ensam förälder är allvarligt sjuk, och det anses vara bäst för barnet att det får växa upp i det land där han eller hon har sina viktigaste anhöriga eller andra närstående. En placering av ett barn i ett annat land kan i vissa fall även ske om barnet har sin nationella eller kulturella bakgrund där. När socialnämnden tar ställning till vad som är bäst för barnet, måste alla omständigheter beaktas, bl.a. möjligheten för barnet att tillförsäkras god skolgång. Om det efter socialnämndens överväganden fortfarande råder någon tvekan om huruvida en placering i det andra landet är bäst för barnet, ska någon placering inte sökas där. Liksom när det gäller inhemska placeringar är det den socialnämnd som placerat ett barn i utlandet som ansvarar för de kostnader som kan uppstå i samband med placeringen, t.ex. barnets levnadskostnader eller arvode till ett familjehem. När barnet har fått hemvist i utlandet är det myndigheterna i det landet som i första hand är behöriga att vidta åtgärder till skydd för barnet (jfr bland annat artikel 8 i Bryssel II-förordningen och artikel 5 i 1996 års Haag-konvention).

Författare: Lars Clevesköld

Av andra punkten framgår att socialnämnden så långt det är möjligt ska ha klarlagt barnets inställning till placeringen. Socialnämnden ska dokumentera och redovisa inställningen. Om det inte har ansetts möjligt att klarlägga barnets inställning, ska orsakerna till detta noga dokumenteras och redovisas. Det kan förekomma situationer där det är olämpligt att efterfråga barnets inställning. En bedömning av om ett barns inställning kan inhämtas måste därför göras från fall till fall. Det är omständigheter som är relaterade till barnets person som avgör om det är lämpligt att inställningen klarläggs. När en åtgärd rör barn är socialnämnden alltid skyldig att ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (11 kap. 10 §). Detta gäller givetvis även vid bedömningen av om det är bäst för ett barn att placeras i utlandet.

Författare: Lars Clevesköld

Samtyckeskravet innebär att endast placeringar enligt socialtjänstlagen kan komma i fråga utomlands, dvs. endast frivilliga placeringar. Placeringar enligt LVU är alltså inte möjliga. Bestämmelsen ska inte tolkas så att det finns hinder mot att den som vårdas med stöd av LVU rent tillfälligtvis vistas utomlands, t.ex. genom att följa med familjehemsföräldrarna på en semesterresa.

Författare: Lars Clevesköld

Inför en placering av ett barn i utlandet är det nödvändigt att socialnämnden – på motsvarande sätt som vid placering av ett barn i en annan kommun – kontaktar myndigheterna där placeringen ska äga rum. En sådan kontakt är en förutsättning för ett bra mottagande av barnet. Om placeringen sker med stöd av Bryssel II-förordningen (artikel 56) eller 1996 års Haagkonvention (artikel 33), ska samråd ha skett med centralmyndigheten eller annan behörig myndighet i det aktuella landet innan något beslut om placering får fattas. Dessutom ska nödvändigt godkännande till placeringen i förekommande fall ha inhämtats från den utländska myndigheten. Den överenskommelse som avses i fjärde punkten kan innebära att det ges möjlighet att höra sig för om förhållandena i det utländska boendet och vid behov framföra önskemål om anpassningar till en mer ändamålsenlig vård. Skulle brister eller missförhållanden upptäckas och efter påpekanden kvarstå, måste placeringen avbrytas.

Författare: Lars Clevesköld

Socialnämnden måste ha kunskap om hur tillsynen utövas i det andra landet och göra bedömningen att ordningen är tillfredsställande utifrån de krav som måste ställas. Tillsynen ska leda till att brister som kan påverka säkerheten för den enskilde upptäcks och påtalas. Den ska också innefatta en kontroll av att lagstadgade krav uppfylls och att en god kvalitet säkerställs. För att socialnämnden ska få kännedom om hur tillsynen i det andra landet utövas kan det vara nödvändigt att myndigheten där redovisar vad som gäller. Ett land kan ha en tillfredsställande ordning för tillsyn även om tillsynen inte utförs på samma sätt som i Sverige. Den ordning som erbjuds måste dock anses så bra att nämnden känner sig trygg med sin bedömning att placeringen i utlandet är bäst för barnet.

Författare: Lars Clevesköld

Beslut i fråga om medgivande får överklagas, 16 kap. 3 §.

Författare: Lars Clevesköld

I flera ursprungsstater finns åldersgränser eller regler om maximal åldersskillnad mellan barnet och den som adopterar. Vissa ursprungsstater accepterar inte ogifta eller samkönade par som adoptivföräldrar. Det kan alltså förekomma att någon som bedöms som lämplig vid en medgivandeprövning i Sverige inte kan bli aktuell för adoption av barn från vissa stater. Om socialnämnden känner till att så är fallet, är det lämpligt att sökandena får information om det.

Författare: Lars Clevesköld

Motsvarande bestämmelse finns i artikel 5 a) i 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (jfr prop. 1996/97:91 och 1996/97:SoU15). Bestämmelsen tar dock sikte på alla adoptioner. Barnets bästa har i det här sammanhanget absolut prioritet. Även i 4 kap. FB finns bestämmelser om förutsättningar för adoption.

Författare: Lars Clevesköld

När sökandens lämplighet bedöms i förhållande till ett visst barn kan det faktum att barnet har en anknytning till sökanden ha betydelse för bedömningen av sökandens lämplighet. Det krävs dessutom att adoptionen även i övrigt kan antas vara till barnets bästa. Bestämmelsen syftar till att på ett så tidigt stadium som möjligt avstyra adoptioner som inte är till barnets bästa, t.ex. eftersom barnet har en fungerande familjesituation i hemlandet. Bestämmelsen är tillämplig såväl vid enskilda adoptioner som då sökanden anlitar en auktoriserad adoptionssammanslutning och oavsett om adoptionen omfattas av 1993 års Haagkonvention eller inte.

Författare: Lars Clevesköld

Kravet att det kan ”antas” att adoptionen är till barnets bästa innebär ett lägre krav än vad som gäller vid domstolens beslut om adoption. Vilket underlag som behövs för bedömningen beror på omständigheterna i det enskilda fallet. I första hand ankommer det på sökanden att ta fram underlaget, men även socialnämnden kan ha anledning till utredning, t.ex. för att kontrollera lämnade uppgifter. Saknas tillräcklig utredning ska medgivande inte lämnas.

Författare: Lars Clevesköld

Avsikten med att betona att en samlad bedömning ska göras är att tydliggöra att de omständigheter som lyfts fram ska ses tillsammans och att syftet inte är att socialnämnden vid sin bedömning ska ”bocka av” kriterier, vilket bland annat innebär att det inte anges några riktmärken vad gäller sökandens ålder. Det handlar i stället om att göra en bedömning av sökanden som person. Sökanden ska ha förmåga att vara förälder till ett adoptivbarn och ha förutsättningar att ge barnet en trygg uppväxt. Lämplighetsbedömningen ska ta sin utgångspunkt i barnets bästa. Även vid en samlad bedömning kan dock naturligtvis en viss omständighet, t.ex. sökandens hälsotillstånd, få stor eller till och med avgörande betydelse för bedömningen.

Författare: Lars Clevesköld

Häri innefattas att den eller de som vill adoptera har en allmän kunskap om barn och barns behov. Bedömningen av om den eller de som vill adoptera har tillfredsställande kunskaper och insikter ska göras i samband med utredningen. En annan sak som bör tas upp i utredningen inför lämplighetsbedömningen är sökandens eller sökandenas motiv för adoption och förväntningar på barnet.

Författare: Lars Clevesköld

Häri ingår förmågan till samspel.

Författare: Lars Clevesköld

En riktpunkt bör vara att den som vill adoptera får vara högst 42 år då ansökan hos socialnämnden görs (för tidigare praxis se RÅ 1995 ref. 67). Varje enskilt fall måste dock avgöras efter en sammanvägning av samtliga omständigheter i just det fallet. I enskilda ärenden kan det alltså finnas anledning att göra en annan bedömning. Riktpunkten kan t.ex. frångås om den ena av ett sökande par är något äldre än 42 år. Ett annat exempel är adoption av ett syskon eller av ett känt barn såsom ett släktingbarn eller ett sommarbarn.

Författare: Lars Clevesköld

Båda sökandena i ett par ska ha så god hälsa att de kan bedömas fungera fullt ut i föräldrarollen under adoptivbarnets hela uppväxt. Det är också av stor vikt att en eventuell sorg över att inte kunna få ett biologiskt barn är bearbetad.

Författare: Lars Clevesköld

Att stabiliteten i relationen ska beaktas särskilt i de fall då två personer ansöker gemensamt, dvs. som makar eller sambor, innebär bl.a. att sökandenas relation ska vara varaktig och förtroendefull och att paret tidigare har kunnat hantera påfrestningar som relationen har utsatts för. Detta innebär att det inte bör komma i fråga att besluta om medgivande om sökandena har bott ihop under en mycket begränsad tid. Stabiliteten i relationen hänger nära samman med de personliga egenskaperna och det sociala nätverket och ska bedömas som en del av en helhet.

Författare: Lars Clevesköld

Utbildningen kan anordnas av kommunen, men kommunen kan också anvisa utbildning i annans regi. Om kommunen anordnar utbildningen får den ta ut avgifter enligt 8 kap. 2 §.

Författare: Lars Clevesköld

Det är utredarens uppgift att bedöma om den eller de som vill adoptera behöver delta i sådan utbildning eller inte.

Författare: Lars Clevesköld

Om de blivande föräldrarna i enlighet med ursprungsstatens regelverk bor tillsammans med barnet under en tid i barnets hemviststat innan det fattas ett adoptionsbeslut, ska de anses ha tagit emot barnet i sin vård.

Författare: Lars Clevesköld

Till exempel arbetslöshet, olika sjukdomar eller förändringar i familjebilden.

Författare: Lars Clevesköld

Socialnämnden ska kontrollera om omständigheterna har ändrats om det inte har lämnats ett s.k. barnbesked inom två år från medgivandet. Nämnden kan då på eget initiativ fånga upp ändrade förhållanden som annars riskerar att inte komma till dess kännedom. Det kan röra förändringar av relevans för medgivandet, t.ex. arbetslöshet, sjukdomar eller förändringar i familjebilden. Det ger även nämnden en möjlighet att lämna råd och stöd till den som har fått medgivandet. Hur uppföljningen ska ske beror på omständigheterna i det enskilda fallet, inte minst vilken kontakt som redan finns mellan socialnämnden och den som har fått medgivandet. Det kan i många fall vara lämpligt att socialnämnden träffar personen eller begär in underlag. Kontrollen innebär inte att det ska göras en ny medgivandeprövning. Om det framkommer att förhållanden har förändrats väsentligt kan socialnämnden dock behöva göra en förnyad bedömning. Om den visar att det inte längre finns förutsättningar för ett medgivande, ska detta enligt andra stycket återkallas. En kontroll behöver inte ske om det är obehövligt. Det kan t.ex. handla om att den som vill adoptera själv redan har anmält förändrade förhållanden enligt första meningen eller att det visar sig att ett barnbesked, och därmed även en prövning enligt 14 §, är nära förestående.

Författare: Lars Clevesköld

Återkallelse innebär att adoptionsförfarandet avbryts. Har socialnämnden tidigare, i enlighet med 14 §, beslutat att förfarandet får fortsätta förlorar således även det beslutet sin betydelse. Jfr JO 2006/07 s. 293. Återkallelse av medgivande får överklagas, 16 kap. 3 §.

Författare: Lars Clevesköld

Angående denna prövning, se prop. 1996/97:91 s. 61 f.

Författare: Lars Clevesköld

Har sökanden sedan medgivandet lämnats flyttat till en ny kommun, ankommer det på dess socialnämnd att samtycka till att adoptionsförfarandet får fortsätta.

Författare: Lars Clevesköld

En statlig tillståndsplikt gäller för alla enskilda utförare av verksamhet enligt paragrafen. Ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ som har slutit avtal med en kommun om att bedriva enskild verksamhet i form av hem för vård eller boende, stödboende, vissa boendeformer för äldre eller funktionshindrade, hem för heldygnsvård eller hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet ska ha tillstånd av IVO för att yrkesmässigt få bedriva sådan verksamhet. Vidare krävs motsvarande tillstånd för att yrkesmässigt få bedriva verksamhet som har till uppgift att till socialnämnden föreslå familjehem och jourhem för barn samt som lämnar stöd och handledning till familjehem och jourhem som tar emot barn. Tillstånd ska enligt 7 kap. 2 § SoL beviljas endast om verksamheten uppfyller krav på god kvalitet och säkerhet. Tillståndet kan tidsbegränsas, 4 kap. 3 § SoF.

En verksamhet som enbart har till uppgift att till socialnämnden föreslå familjehem och jourhem för vuxna, eller en verksamhet som enbart har till uppgift att lämna stöd och handledning till sådana hem, omfattas inte av tillståndsplikten. Skyddsbehovet har ansetts särskilt angeläget när det gäller stöd och handledning till familjehem och jourhem som tar emot barn i hemmet. Mot den bakgrunden har tillståndsplikten avgränsats till att avse sådana verksamheter. I de fall enskilda utförare bedriver verksamhet med stöd och handledning till hem som tar emot både barn och vuxna är dessa tillståndspliktiga.

Att det föreligger en tillståndsplikt för verksamheterna fråntar inte socialnämnden dess ansvar när det gäller utredning av familjehemmet eller jourhemmet och beslut om placering av ett barn i ett sådant hem.

Författare: Lars Clevesköld

Med denna term förstås att verksamheten bedrivs kontinuerligt och i förvärvssyfte. Innebörden av de i 1–4 p. åsyftade verksamheterna belyses i prop. 1996/97:124 s. 184 f. samt i kommentarerna till 6 kap. 1 §.

Författare: Lars Clevesköld

Till kategorin hem för vård eller boende hör bl.a. privata storfosterhem. Enligt motivuttalanden ska alla hem där verksamheten bedrivs yrkesmässigt, eller där antalet vårdade eller boende regelbundet överstiger fyra, anses som hem för vård eller boende. Ett förhållande som kan tyda på yrkesmässighet är att familjens huvudsakliga försörjning kommer från driften av hemmet. Om gränsdragningen mellan hem för vård eller boende och institutioner som bedriver en verksamhet av annan karaktär, se Bramstång, 1985, s. 174 och Lundgren m.fl. Den som den 1 juli 1997 hade tillstånd enligt stadgan om enskilda vårdhem att inrätta ett hem för vård eller boende skulle anses ha fått tillstånd att bedriva motsvarande verksamhet enligt då införd lydelse av 69 § socialtjänstlagen (1980:620). Enligt 2 p. övergångsbestämmelserna till den nu gällande SoL ska ett tillstånd eller förbud enligt den gamla lagen anses som ett tillstånd eller förbud enligt den nu gällande lagen.

Författare: Lars Clevesköld

Det spelar, för avgörandet av om tillståndsplikt föreligger för en öppenvårdverksamhet, inte någon roll om verksamheten bedrivs i en särskilt anpassad lokal eller inte.

Författare: Lars Clevesköld

Begreppet hemtjänst finns, men definieras inte, i lagen. Inte heller i övrigt finns det någon legaldefinition av begreppet. SoL vilar på utgångspunkten att det är den enskildes behov som utgör utgångspunkten för vilken insats som ska beviljas. Hemtjänst syftar till att göra det möjligt för den enskilde att bo kvar i det egna hemmet eller boendet. Vilka insatser som anses utgöra hemtjänst beror alltså på syftet med insatsen. Se vidare kommentaren till 3 kap. 6 §.

Författare: Lars Clevesköld

Anmälningsskyldigheten omfattar inte de konsulentstöd till hemmen som avses i punkt 5. Skälet är att det ingår i socialnämndens grundläggande uppdrag att till dem som vårdar ett barn i bl.a. familjehem och jourhem lämna råd, stöd och annan hjälp som de behöver.

Författare: Lars Clevesköld

Kvalitetskravet innebär bl.a. att den som förestår verksamheten ska ha lämplig utbildning, tidigare erfarenhet och vitsordad personlig lämplighet.

Författare: Lars Clevesköld

Utöver kunskap om innehållet i SoL omfattar kravet på insikt även kunskap om bl.a. de arbetsrättsliga och arbetsmiljörättsliga regler som reglerar verksamheten. Vidare krävs att den som söker tillstånd kan visa att den har kunskap om de ekonomiska regelverk som styr associationsformen, exempelvis reglerna i ÅRL och ABL. Kunskapen kan exempelvis visas genom en redogörelse för erfarenhet av liknande verksamhet eller utbildning på området.

Författare: Lars Clevesköld

Utöver vd kan det även bli aktuellt att pröva annan som genom en ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten. Det ska vara fråga om en ledande funktion på motsvarande nivå som en vd, exempelvis en förvaltare, eller någon som inte har en sådan formell ställning, men i praktiken utövar ett motsvarande inflytande. En anställd med arbetsledande funktion som exempelvis en föreståndare ingår inte i prövningen, om det inte finns andra omständigheter som talar för det. Jämför beträffande föreståndare även kommentaren till första stycket.

Författare: Lars Clevesköld

Även minoritetsägare kan omfattas av prövningen. Regleringen är dock inte avsedd att träffa samtliga ägare; det krävs att ägandet ger ett väsentligt inflytande över verksamheten. Eftersom ägande kan struktureras på många olika sätt måste bedömningen av vem som har ett väsentligt inflytande göras samlat utifrån alla omständigheter i det enskilda fallet. Hur ägarförhållandena ser ut i övrigt kan påverka vilket inflytande en delägare har över verksamheten. Som en huvudregel kan dock med ägare som har ett väsentligt inflytande i ett aktiebolag avses ägare som representerar mer än 10 procent av det röstberättigade aktiekapitalet. Om verksamheten bedrivs av en fysisk person ska endast han eller hon prövas. Föreningar och stiftelser har inga ägare varför prövningen där som utgångspunkt kommer att omfatta styrelsen.

Författare: Lars Clevesköld

Bedömningen ska ske samlat för hela den berörda kretsen i punkt 1–4, dvs. kravet ska i ett aktiebolag vara uppfyllt av styrelsen, den verkställande direktören och ägarna sammantaget. I ett handelsbolag ska kraven uppfyllas av bolagsmännen och eventuella kommanditdelägare gemensamt. I en ekonomisk eller ideell förening ska kraven vanligtvis uppfyllas av styrelsen. Det krävs alltså inte att samtliga personer i den berörda kretsen har kunskapen, utan endast att den sökande kan visa att kunskapen finns representerad inom kretsen.

Författare: Lars Clevesköld

Vid bedömningen ska ekonomisk skötsamhet vägas in, dvs. att de uppräknade personerna skött redovisning, betalning av skatter och arbetsgivaravgifter m.m. eller om de exempelvis varit föremål för konkurs eller näringsförbud. Vid bedömningen ska hänsyn också tas till brottslighet av förmögenhetsrättslig karaktär. Även t.ex. begångna vålds- och sexualbrott bör kunna vägas in vid en prövning. Enbart den omständigheten att en person har dömts för ett brott ska dock inte per automatik innebära att lämplighetskravet inte anses uppfyllt, utan prövningen ska göras utifrån den verksamhet som ska bedrivas och omständigheterna i det enskilda fallet. Tillståndsmyndigheten ska göra en samlad bedömning av alla omständigheter, såsom exempelvis hur långt tillbaka i tiden brottet begicks, brottets beskaffenhet och hur sökanden har uppträtt därefter. Om företrädarna tidigare drivit en verksamhet vars tillstånd har återkallats, om verksamhet bedrivits olagligen eller om ansvarig myndighet i samband med sin tillsyn funnit allvarliga brister i verksamheten kan det också påverka bedömningen av företrädarnas lämplighet.

Författare: Lars Clevesköld

Kravet på ekonomiska förutsättningar gäller under hela den tid då verksamheten bedrivs. I kravet på ekonomiska förutsättningar ligger att verksamheten ska bedrivas på ett sätt som innebär att den bär sina kostnader och att det finns ekonomiskt utrymme för nödvändiga investeringar. Det kan bli aktuellt att ingripa mot en aktör om ekonomin kraftigt försämras, t.ex. genom att antalet brukare eller aktörens tillgångar minskar, på ett sådant sätt att det påverkar förutsättningarna att bedriva en verksamhet av godtagbar kvalitet enligt lagar och andra föreskrifter. Om verksamheten visar ett underskott bör det vägas in om det finns fonderade eller andra medel, exempelvis en bankgaranti, tillgängliga för att hantera underskottet. En prognos som visar att det finns förutsättningar att inom skälig tid nå ett överskott kan också vara en indikation på att kravet är uppfyllt. Om det är fråga om ett bolag som ingår i en koncern bör det även beaktas om ekonomin i koncernen som helhet påverkar aktörens ekonomiska förutsättningar.

Författare: Lars Clevesköld

Villkor i annat syfte än att främja kvalitet och säkerhet kan ses som utslag av ”illojal maktanvändning”.

Författare: Lars Clevesköld

Syftet med att ändringar av personer i den berörda kretsen ska anmälas är att underlätta för myndigheternas tillsyn. Anmälan ska ske senast en månad efter förändringen, dvs. när en person exempelvis valts, utsetts eller avgått från sitt uppdrag. Det finns dock inte något hinder mot att en anmälan görs i förväg.

Författare: Lars Clevesköld

Genom regleringen i paragrafen ges IVO möjlighet att ta ut en avgift för sin tillståndsprövning. Denna prövning omfattar även tillståndsansökningar som föranleds av förändringar av befintlig verksamhet. En avgift kan således även tas ut vid sådana ansökningar som avses i 2 § sjätte stycket. Vid beräkningen av avgifterna gäller principen om full kostnadstäckning, dvs. avgifterna ska beräknas så att de täcker myndighetens kostnader för att pröva ansökningarna. Avgifterna kan differentieras beroende på hur omfattande ansökan är, så att det finns ett samband mellan den avgift som myndigheten tar ut och kostnaden för prövningen av ärendet. Avgiftssättningen bör så långt som möjligt vara transparent och preciserad på förhand, så att företagen kan inkludera kostnaderna för att ansöka om tillstånd i sina kalkyler. I 4 kap. 2 § SoF finns föreskrift om storleken av avgiften för en ansökan om tillstånd att bedriva enskild verksamhet.

Författare: Lars Clevesköld

Med personakt avses en akt med handlingar rörande en eller flera enskilda personer. Personakten kan innehålla dels handlingar och anteckningar som tillkommit inom socialtjänsten, dels handlingar som har givits in dit (prop. 1996/97:124 s. 182). Förutom de personakter som upprättas inom socialtjänstverksamheten görs även olika typer av sammanställningar om klienterna (prop. 1989/90:72 s. 89).

Författare: Lars Clevesköld

Datum för sista anteckning i akten bildar utgångspunkt för beräknande av gallringsfristen. Det är därför viktigt att anteckning görs om förekommande kontakter. Syftet med gallringsbestämmelserna är att klienternas handlingar ska gallras bort, sedan deras kontakter med verksamheten har avslutats. I 3 a § andra stycket finns en viss spärr mot gallring.

Författare: Lars Clevesköld

Innebörden är att en uppgift i en sammanställning om en bestående åtgärd, t.ex. placering i ett särskilt boende, inte ska gallras förrän två år efter det att placeringen upphört. Först då får personakten gallras, om dessutom två år har gått från sista anteckningen i personakten, jfr 1 st. i paragrafen.

Författare: Lars Clevesköld

Det kan vara fråga om såväl all som viss dokumentation. Avsikten är att handlingarna lämpligen bör tillföras nämndens personakt och sedan följa de regler om gallring som gäller för nämndens egna akter. Handlingar som överlämnas till nämnden från den enskilda verksamheten bör dock förvaras på sådant sätt att det framgår om handlingarna har upprättats i eller inkommit i den enskilda verksamheten, jfr även 5 § tredje stycket med kommentar. Regleringen innebär att det är fråga om tillåtet överlämnade av handlingar, dvs. att det inte är fråga om ett obehörigt röjande.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen om överlämnande gäller såväl när placeringen varit frivillig med stöd av SoL som efter placering enligt LVU. Överlämnandeskyldigheten innebär att det är fråga om tillåtet överlämnade av handlingar, dvs. det är inte fråga om ett obehörigt röjande.

Författare: Lars Clevesköld

I 7 kap. 2 § SoF föreskrivs att handlingar ska undantas från gallring i de kommuner som ingår i Östergötlands, Gotlands och Västernorrlands län samt i Göteborgs kommun. I landets övriga kommuner ska handlingar undantas från gallring när det gäller personer födda den femte, femtonde och tjugofemte i varje månad.

Författare: Lars Clevesköld

Vid gemensamma akter gäller ifrågavarande rätt i princip endast de avsnitt som berör den enskilde själv.

Författare: Lars Clevesköld

Omhändertagande enligt 1 och 2 p. kan beslutas ex officio, men aktens ägare bör i regel beredas tillfälle till yttrande före beslutsfattandet, se 25 § FL.

Författare: Lars Clevesköld

Avskildhetskravet innebär att personakter från enskild verksamhet inte får sammanblandas med akter som har överlämnats från den offentliga socialtjänsten, då olika sekretessregler gäller. Har inte annat bestämts av fullmäktige framgår av 8 § arkivlagen (1990:782) att kommunstyrelsen är ”arkivmyndighet”.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen motsvaras av 23 e § LSS. I första stycket åläggs den som bedriver enskild verksamhet en skyldighet att utreda rapporterade missförhållanden och påtagliga risker för sådana. Utredningsskyldighetens omfattning är, liksom i offentlig verksamhet, beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Se vidare Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om lex Sarah (SOSFS 2011:5).

Författare: Lars Clevesköld

I andra stycket föreskrivs en skyldighet att bevara rapporter om missförhållanden eller risker för sådana, utredning samt övrig dokumentation med anledning av det som inträffat. För att Inspektionen för vård och omsorg (tillsynsmyndigheten) ska ges rimlig möjlighet att följa upp, utvärdera och kontrollera rapporter om missförhållanden och hur dessa har hanterats inom den socialtjänst som utförs i enskild verksamhet, bör handlingarna bevaras i fem år från det att den sista anteckningen gjordes och därefter gallras.

Författare: Lars Clevesköld

Den socialnämnd som har beslutat om en insats som genomförs i en enskild verksamhet får enligt tredje stycket träffa avtal med den som bedriver verksamheten om att anmälningar om missförhållanden med tillhörande dokumentation ska överlämnas till socialnämnden när gallringsskyldigheten inträder. Detta ger nämnden en möjlighet att kontrollera och följa upp verksamheten enligt 10 kap. 8 § kommunallagen (2017:725). I de fall handlingarna rör enskilda måste dock beaktas att ett sådant avtal inte bryter bestämmelser om tystnadsplikt. Handlingar som överlämnas med stöd av denna paragraf betraktas som inkomna hos socialnämnden. Arkivlagens regler kommer därmed att gälla för handlingarna.

Författare: Lars Clevesköld

Om återkrav, se kommentaren till 9 kap. 3 § första stycket.

Författare: Lars Clevesköld

Här åsyftas närmast inackordering utan samband med vård i enskilt hem eller inackorderingshem. Om avgiften, högst 80 kr per dag, se 6 kap. 1 § SoF.

Författare: Lars Clevesköld

Ersättningsskyldigheten anknyter till FB:s regler om underhållsskyldighet, dvs. blir beroende av barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Närmare bestämmelser om föräldrarnas ersättningsskyldighet ges i 6 kap. 2 § SoF, varav bl.a. framgår att det belopp som var och en av föräldrarna ska bidra med inte får överstiga vad som motsvarar underhållsstödsbeloppet enligt 18 kap. 20 § socialförsäkringsbalken. Jfr JO 2007/08 s. 278 och 281 samt 20 § LSS.

Författare: Lars Clevesköld

Den kommunala självkostnadsprincipen gäller. Däremot föreligger inget hinder mot att avgifterna differentieras med hänsyn till den enskildes betalningsförmåga, jfr RÅ 1970 ref. 11, RÅ 1974 ref. 87, RÅ 2001 ref. 71. Jfr även Socialstyrelsen, Avgifter inom äldre- och handikappomsorg, Kartläggning och analys av kommunernas avgiftssystem, 2014, Uppgifter för beräkning av avgifter för äldre- och funktionshinderomsorgen år 2021 (meddelandeblad i december 2020). Om avgifter inom äldreomsorgen, JO 2004/05 s. 236.

Författare: Lars Clevesköld

Uttrycket sådant boende avser endast bostaden och inte de omsorgs- och serviceinsatser som tillhandahålls inom de särskilda boendeformerna. Sådana insatser omfattas av begreppet hemtjänst.

Författare: Lars Clevesköld

Såväl särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd, som särskilda boendeformer för äldre människor som främst behöver stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service och som därutöver har behov av att bryta oönskad isolering, omfattas av SoL:s bestämmelser om högkostnadsskydd.

Paragrafen är inte tillämplig på en upplåtelse av en bostad i särskilt boende som omfattas av 12 kap. jordabalken (hyreslagen). Avgörande för om en upplåtelse ska anses utgöra ett hyresavtal i hyreslagens mening är om upplåtelsen ingår eller inte ingår som ett underordnat moment i vården eller servicen. Enligt praxis har det hittills vid upplåtelse av lägenhet och rum i särskilt boende vanligtvis ansetts vara fråga om ett hyresförhållande. Mot bakgrund av den tilltänkta målgruppen för de särskilda boendeformerna för äldre människor som främst behöver stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service kan det antas att de vård- och omsorgsinsatser som kommer att ges i sådana boenden i allmänhet kommer att vara förhållandevis begränsade. Därmed torde oftast hyreslagens bestämmelser om hyra och inte SoL:s bestämmelser om avgifter bli tillämpliga.

Författare: Lars Clevesköld

Tolvmånadersperioden ska börja löpa från och med den månad då den enskilde ska börja betala avgift. Mot bakgrund av att förbehållsbeloppet och de högsta lagreglerade avgifterna anges per månad ska även den uppskattade årsinkomsten räknas om till en månadsinkomst. Årsinkomsten ska därvid fördelas med lika belopp per månad. Månadsinkomsten utgör den enskildes avgiftsunderlag.

Författare: Lars Clevesköld

Inkomsterna ska beräknas med utgångspunkt i det skatterättsliga inkomstbegreppet. Beräkningen innebär att uppskattat överskott efter avdrag för preliminär skatt i inkomstslaget tjänst och näringsverksamhet kommer att ligga till grund för beräkning av avgiftsunderlaget. Därutöver ska läggas överskott i inkomstslaget kapital, beräknat till den faktiska nettoinkomsten den 31 december året innan det år som den insats som avgiften utgör betalning för hänför sig till. Därtill kommer att bostadstillägg till pensionärer och bostadsbidrag ska räknas som inkomst. Förmögenhet enligt 102 kap. 10–13 §§ SFB ska däremot inte påverka avgiftsunderlagets storlek. Jfr Socialstyrelsens allmänna råd om avgifter inom äldre- och handikappomsorg, SOSFS 2002:8, som dock hänför sig till äldre lagstiftning.

Författare: Lars Clevesköld

Syftet med regeln om beräkning av avgiftsunderlaget är att slå fast den yttersta ramen för beräkningen. En kommun kan därför i sitt taxebeslut bestämma att inkomsten ska beräknas på ett sätt som är mer fördelaktigt för den enskilde. Regeln tar inte sikte på enskilda fall utan på kollektivet av omsorgstagare, och hänsyn måste tas till likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § kommunallagen (2017:725).

Författare: Lars Clevesköld

Motsvarande gäller inte sambors inkomster, eftersom det inte finns någon lagstadgad underhållsskyldighet mellan dem.

Författare: Lars Clevesköld

De omvårdnads- och serviceinsatser som tillhandahålls inom särskilt boende, inklusive s.k. korttidsboende, faller in under begreppet hemtjänst. Även dessa insatser omfattas alltså av den lagstadgade högsta avgiften för hemtjänst och dagverksamhet.

Författare: Lars Clevesköld

Om en kommunal insats utgår under en kortare tidsperiod än en månad bör nivån på avgiften anpassas därefter på ett proportionerligt sätt. Därtill gäller redan enligt 8 kap. 2 § att avgifterna ska vara skäliga och att de inte får överstiga kommunens självkostnad.

Författare: Lars Clevesköld

Boendekostnad ingår i begreppet normal levnadskostnad. Kostnad för boende kan vara hyra, bostadsrättsavgift eller kostnad för egen bostadsfastighet. Om den enskilde betalar sin boendekostnad såsom avgift, dvs. om bestämmelsen om högsta boendeavgift är tillämplig på boendet, ska inget förbehåll göras för boendekostnaden, jfr 7 § 1 st. Se även HFD 2019 ref. 11 om hur den del av förbehållsbeloppet som avser andra kostnader än boendekostnaden ska bestämmas när den enskilde inte har en viss kostnad därför att den ingår i avgiften. Minimibeloppet får då minskas.

Författare: Lars Clevesköld

Om den del av den enskildes medel som är disponibel för avgiftsuttag inte är tillräckligt stor för att täcka avgifterna följer det av regeln om förbehållsbelopp att kommunen måste sätta ner avgifterna. Betalar den enskilde avgift för såväl hemtjänst och dagverksamhet som bostad i särskilt boende innebär regleringen att avgifterna sammantaget inte får inkräkta på den enskildes förbehållsbelopp. Inom denna ram bestämmer kommunen själv hur avgifterna ska sättas ner.

Författare: Lars Clevesköld

Se närmare prop. 1997/98:113 s. 81 och 121 med hänvisning till prop. 1992/93:129 s. 18. Där uttalade departementschefen att avgiftsregler inte får utformas så att samboende/makar får en sådan försämrad ekonomisk situation att kostnadsskäl hindrar nödvändig vård eller att makar tvingas till skilsmässa av ekonomiska skäl. Även när den ena maken flyttar till en särskild boendeform ska det vara ekonomiskt möjligt för den andra att bo kvar i sin ursprungliga bostad under rimliga privatekonomiska villkor.

Författare: Lars Clevesköld

Vid boende i egen bostadsfastighet eller bostadsrättslägenhet bör räntekostnader för bostadslån som inte är avdragsgilla anses ingå i boendekostnaden. Likaså bör i förekommande fall driftskostnader, fastighetsskatt och tomträttsavgäld anses utgöra en del av boendekostnaden. Det är de faktiska kostnaderna som ska läggas till grund för beräkning av förbehållsbeloppet. Dessa kan därför inte bestämmas enligt en schablon, även om de faktiska boendekostnaderna kan behöva uppskattas mera schablonmässigt i de fall utredning om kostnadernas storlek saknas eller framstår som ofullständig eller illa underbyggd. När det gäller vad som kan inräknas i faktisk boendekostnad för den som bor i egen fastighet måste godtas alla sådana löpande kostnader som normalt drabbar en fastighetsägare, inbegripet mindre reparationer och normalt underhåll av fastigheten (RÅ 2008 ref. 28). Om den enskilde får bostadsbidrag, bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg ska detta räknas in i avgiftsunderlaget och inte beaktas vid fastställande av bostadskostnaden. Om omsorgstagaren delar bostad med en annan vuxen person som har egen inkomst bör omsorgstagaren normalt få tillgodoräkna sig högst halva bostadskostnaden. Under en rimlig övergångsperiod efter flyttning till särskilt boende bör den enskilde få förbehålla sig medel för den tidigare bostaden.

Författare: Lars Clevesköld

Det finns inget hinder för en kommun att fastställa ett högre belopp än det lagstadgade minimibeloppet, under förutsättning att det sker inom ramen för likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § kommunallagen (2017:725). Jfr också 8 kap. 8 §.

Författare: Lars Clevesköld

Med begreppet sambor avses personer som tidigare omfattades av definitionen av sambor i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem liksom homosexuella sambor enligt lagen (1987:813) om homosexuella sambor, se numera sambolagen (2003:376): Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. Om makar lever i skilda hushåll, t.ex. när den ena maken har flyttat till ett särskilt boende, ska de betraktas som ensamstående.

Författare: Lars Clevesköld

Uttrycket normalkostnader används för att markera att det är fråga om schabloniserade kostnader, vilka i huvudsak grundar sig på Konsumentverkets beräkningar för hushållsbudget.

Författare: Lars Clevesköld

Posten livsmedel är inte beräknad att täcka kostnader för måltider som den enskilde köper via hemtjänsten i ordinärt eller särskilt boende eller liknande.

Författare: Lars Clevesköld

Posterna dagstidning och telefon avser att täcka kostnader för prenumeration på en daglig tidning liksom abonnemangs- och samtalsavgifter för telefon.

Författare: Lars Clevesköld

Posten är beräknad för att täcka en årlig tandundersökning samt mindre omfattande behandlingsåtgärder.

Författare: Lars Clevesköld

Här avses lokalresor med kollektivtrafik, inklusive färdtjänst och sjukresor.

Författare: Lars Clevesköld

Exempelvis underhållskostnad för barn, fördyrade kostnader för resor, bl.a. arbets- och sjukresor, eller kostnader för god man. Likaså kostnader på grund av funktionshinder såsom habilitering, rehabilitering och resor liksom kostnader för särskild kost som köps via hemtjänsten eller i särskilt boende eller dagverksamheten. Den faktiska merkostnaden bör godtas om den inte är oskäligt hög. När det gäller yngre personer med funktionshinder bör de vidare förbehållas extra medel för att de ska ges möjlighet att sätta bo, bilda familj och liknande.

Författare: Lars Clevesköld

Härmed avses en kostnad som är regelbundet återkommande under i varje fall större delen av ett år. Däremot behöver den inte återkomma årsvis.

Författare: Lars Clevesköld

Kostnaden bör i varje fall uppgå till ett par hundra kronor per månad.

Författare: Lars Clevesköld

Kommunen får, men måste inte, sänka nivån på minimibeloppen. Kommunen måste i detta sammanhang beakta likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § kommunallagen (2017:725).

Författare: Lars Clevesköld

Enligt 17 kap. 3 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) får vårdavgifter och andra avgifter för sådan vård och sådana förbrukningsartiklar som avses i 17 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen inte tas ut för patienter som är 85 år eller äldre. När kommunen bestämmer minimibeloppets storlek får kommunen inte beakta sådan avgiftsfri öppen hälso- och sjukvård.

Författare: Lars Clevesköld

Det kan avse både det fallet att den enskildes avgiftsutrymme har minskat, t.ex. på grund av lägre inkomster eller ett högre förbehållsbelopp, och det fallet att den enskildes avgiftsutrymme har ökat på grund av förbättrade inkomster. En förutsättning för att en kommun ska få kunskap om ändrade förhållanden av individuell natur är att den enskilde själv lämnar den informationen till kommunen. Kommunen får själv avgöra på vilket sätt den ska kunna få del av denna information.

Författare: Lars Clevesköld

Om ändringen enbart beror på förändringar i prisbasbeloppet får kommunen ändra ett avgiftsbeslut utan att dessförinnan underrätta den enskilde. Kommunen bör dock försäkra sig om att den enskilde får information på ett sådant sätt att det tydligt framgår vad ändringen beror på.

Författare: Lars Clevesköld

Det finns inga bestämmelser som reglerar huruvida ett individuellt avgiftsbeslut ska meddelas för viss tid eller tills vidare. Kommunen får själv bestämma vilken typ av beslut som ska meddelas.

Författare: Lars Clevesköld

Det krävs inte att den enskilde haft för avsikt att framkalla den felaktiga utbetalningen; har denne förorsakat sådan föreligger strikt ansvar. Bakgrunden kan dock beaktas vid en prövning om eftergift enligt 9 kap. 4 §. Talan om återbetalning förs hos förvaltningsrätten, se 9 kap. 3 §. Nämndens beslut om att väcka talan om återkrav utgör inte i sig myndighetsutövning men det kan ändå vara lämpligt att nämnden följer regleringen om kommuniceringsskyldighet i (numera) 25 § förvaltningslagen (JO 2015/16 s. 423). Om utredning i form av hembesök och förhållandet till 6 § bidragsbrottslagen (2007:612) se JO 2014/15 s. 373. Att återkrav kan ske i form av skadestånd framgår av Högsta domstolens beslut i skadeståndsfrågan den 21 maj 2007 i mål B 4554-06 (NJA 2007 s. 973). I målet tillerkändes en socialnämnd av hovrätten skadestånd för felaktigt utbetalda socialbidrag. Högsta domstolen avslog begäran om prövningstillstånd. JO har kritiserat en socialtjänst för att den använt medel på en klients servicekonto för att betala hennes skuld avseende hemtjänstavgift, trots att syftet med servicekontot bara var att klientens hyra skulle bli korrekt betald, JO:s beslut den 19 februari 2016, dnr 5042-2014.

Författare: Lars Clevesköld

Förskottskaraktären bör noga klargöras för hjälptagaren. Beträffande ett av socialnämnder i sammanhanget praktiserat fullmaktssystem, se Bramstång, 1985, s. 129 f. och Lundgren m.fl. samt JO 2000/01 s. 314. En vanlig form av förskott på förmån är socialbidrag som utbetalas till någon som väntar på Försäkringskassans beslut om t.ex. sjukersättning, sjukpenning eller underhållsstöd. Socialnämnds rätt till ersättning regleras i 107 kap. 5 § SFB. Jfr RÅ 1986 ref. 138 och RÅ 2001 ref. 58.

Författare: Lars Clevesköld

Återbetalningsplikten, som motiveras av att hjälp ska kunna lämnas utan att behöva betraktas som ett neutralitetsbrott från samhällets sida, gäller endast den i arbetskonflikten indragne själv och inte om hjälpen har utgått till make eller barn.

Författare: Lars Clevesköld

Här avses bl.a. de fall då felaktigheter uppstått i tekniska system för löneutbetalningar och banktransaktioner, varigenom den enskilde hindrats från att förfoga över sina tillgångar och därför har ansökt om försörjningsstöd.

Författare: Lars Clevesköld

Återkravsrätten förutsätter i de fall som avses i detta stycke att nämnden redan vid hjälpens lämnande har klargjort för hjälptagaren dennes återbetalningsskyldighet. Jfr JO 1999/2000 s. 249. Om denna förutsättning och handläggningen i övrigt, se JO 2000/01 s. 293. Om återkrav grundat på rambeslut m.m., se JO 2003/04 s. 240. Om återbetalning sker genom att belopp betalas ut till nämnden med stöd av biståndstagarens fullmakt, måste nämnden undersöka om denne har möjlighet att avstå från beloppet, och nämnden får inte använda fullmakten om det står klart att den enskilde motsätter sig detta, JO:s beslut den 24 september 2015, dnr 5046-2013.

Författare: Lars Clevesköld

Regleringen medger inte att socialnämnden ansöker om betalningsföreläggande för att på så sätt försöka få betalt för en fordran som avser ersättning för kommunens kostnader för uppehället av den som på grund av missbruk får vård eller behandling i ett hem för vård eller boende. Om den enskilde inte betalar frivilligt i dessa fall är nämnden hänvisad till att väcka talan hos förvaltningsrätten, JO:s beslut den 12 januari 2012, dnr 6332-2010. Jfr dock även kommentaren till 9 kap. 1 §. Kommunen kan inte kringgå regleringen genom att ta upp det för mycket utbetalda som inkomst under en kommande biståndsperiod, HFD 2013 ref. 18.

Författare: Lars Clevesköld

I sådana situationer kan nämnden överväga att efterge kravet jämlikt bestämmelserna i 9 kap. 4 §.

Författare: Lars Clevesköld

Nämndens prövningsrätt är fri. Förutom i de situationer som anges i 9 kap. 3 § 2 st. kan det finnas anledning till eftergift bl.a. när sådan antas kunna medverka till fortsatt rehabilitering. Även risk för att betalning kan inverka negativt på ett uppnått behandlingsresultat kan utgöra anledning till eftergift. Om förutsättningarna för ändring av ett beslut om eftergift, se JO 1999/2000 s. 231.

Författare: Lars Clevesköld

Se härom t.ex. Håkan Strömberg, Kommunalrätt, 15 uppl. 1995; Ulf Lindquist, Sten Losman, Kommunallagen: en handbok med lagtext och kommentarer, 14 uppl. 2017 samt Lena Dalman, Kommunallagen med kommentarer och praxis, 5 uppl. 2011.

Författare: Lars Clevesköld

Socialnämnd kan inte delegera till tjänsteman hos nämnden att självständigt och utan nämndens beslut i det enskilda fallet föra talan i högre instans rörande vård enligt LVU, se RÅ83 2:108. Socialchef har med stöd av socialnämndens delegationsordning funnits vara behörig att på nämndens vägnar överklaga länsrättens dom i ett mål om bistånd enligt dåvarande 6 § (numera 4 kap. 1 §), då frågan i målet inte kunnat anses vara av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, se RÅ 1994 ref. 67.

Författare: Lars Clevesköld

Jfr 6 kap. 37 § och 38 § kommunallagen (2017:725) samt JO 2002/03 s. 284.

Författare: Lars Clevesköld

Härmed avses endast beslut med karaktär av slutligt avgörande och som är självständigt överklagbara. När ett beslut fattas på delegation ska beslutsfattarens namn anges, det räcker inte med t.ex. ”Socialnämnden”, JO den 28 juni 2019, dnr 7886-2018.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen innebär att uppdraget till socialnämnden att utse någon att genomföra en adoptionsutredning enligt 4 kap. 14 § föräldrabalken kan delegeras. Liksom när det gäller vårdnadsutredningar är det lämpligt att uppgiften att utse utredare läggs på någon vid nämnden som leder och fördelar arbetsuppgifter av sådant slag, t.ex. socialchefen eller chefen för familjerätten

Författare: Lars Clevesköld

Denna punkt sammanhänger med 1998 års vårdnadsreform, se kommentaren till 5 kap. 3 § 1 st.

Författare: Lars Clevesköld

Står ett barn under vårdnad av två vårdnadshavare och samtycker endast den ena till en åtgärd till stöd för barnet, får socialnämnden enligt 6 kap. 13 a § FB besluta att åtgärden får vidtas utan den andra vårdnadshavarens samtycke, om det krävs med hänsyn till barnets bästa och åtgärden gäller t.ex. behandling enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), behandling i öppna former enligt 4 kap. 1 § SoL, kontaktperson eller vissa insatser enligt LSS.

Socialnämndens beslutanderätt kan delegeras åt en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden. En motsvarande bestämmelse finns t.ex. för beslut som gäller omedelbart omhändertagande och förebyggande insatser enligt LVU (se 4 §).

Möjligheten att delegera ett beslut om medgivande är begränsad jämfört med möjligheten att delegera själva beslutet om en insats enligt SoL eller LSS. Beslut om en insats får kommunen i princip delegera till en tjänsteman vid socialnämndens förvaltning, se 10 kap. 1 § SoL och 6 kap. 37 § och 38 § kommunallagen (2017:725). Det innebär att ett beslut om t.ex. stödsamtal med en socialsekreterare kan fattas av en tjänsteman vid nämndens förvaltning, medan beslutet om medgivande måste fattas av en särskild avdelning. Även beslutet om medgivande bereds dock av tjänstemän vid nämndens förvaltning, liksom andra beslut som fattas av socialnämnden i dess helhet eller av en särskild avdelning.

Författare: Lars Clevesköld

S.k. ordförandebeslut behandlas i 6 § och 11 § LVU samt 13 § LVM.

Författare: Lars Clevesköld

Utredningsplikten följer redan av den för förvaltningsmyndigheter utan direkt lagstöd gällande officialprincipen. Helt allmänt bör en utredning kännetecknas av allsidighet, objektivitet, diskretion samt största möjliga skyndsamhet. Beträffande dessa krav samt förutsättningarna för inledande av utredning, se Bramstång, 1985, s. 151 ff. samt Lundgren m.fl. En utförlig beskrivning av kraven på en utredning lämnas i Clevesköld m.fl., s. 173 ff. Se även JO 2013/14 s. 387 och 392 om hembesök. JO har i JO 2018/19 s. 550 kritiserat att en orosanmälan rörande en missbrukare, som inkommit från en annan socialförvaltning, handlades enligt 11 kap. 1 § SoL i stället för enligt 7 § LVM. JO har kritiserat en socialnämnd som inte inledde utredning i samband med att en person avhystes från sin bostad, JO den 31 oktober 2018, dnr 1683-2017. JO har i JO 2017/18 s. 427 kritiserat att nämnden gjorde oanmält hembesök för att kontrollera anonyma uppgifter om att beviljad hemtjänst inte behövdes. När syftet med ett hembesök ändras (från att avse behov av hemutrustning till att avse frågan om den biståndssökande var sambo) bör hembesöket avbrytas och nytt samtycke inhämtas senare, JO 2019/20 s. 473. Ett hembesök måste förankras, inte bara hos den biståndssökande, utan också hos annan (vuxen) boende, JO den 21 juni 2021, dnr 6367-2019. Det finns inga formella hinder mot att socialtjänsten inom ramen för en utredning om försörjningsstöd utan sökandens samtycke hämtar in allmänt tillgängliga uppgifter om sökanden från internet. Socialtjänsten bör dock informera om att man kan komma att hämta in eller kontrollera uppgifter på t.ex. internet. Principerna om samråd, respekt och integritet ska iakttas. Socialtjänsten bör inte ägna sig åt ett mer eller mindre allmänt och rutinmässigt sökande efter information om en enskild biståndssökande. Först om det av någon anledning bedöms nödvändigt att exempelvis kontrollera en uppgift som den enskilde har lämnat bör en sökning på internet komma i fråga. Sökningen bör alltså ha ett bestämt syfte. Inhämtad information som tillförs ärendet ska vara relevant för handläggningen av ärendet. Den ska dokumenteras och kommuniceras med sökanden innan ett beslut i ärendet fattas. Det kan inte komma i fråga att socialtjänsten hämtar eller försöker hämta in sådan information från internet som inte är offentlig, dvs. som inte är tillgänglig för var och en. Handläggare och andra tjänsteman bör inte använda privata Facebookkonton eller liknande för informationsinhämtning i tjänsten (JO 2015/16 s. 403). JO har kritiserat en socialnämnd för att den i en barnutredning hämtade in uppgifter ur belastningsregistret och misstankeregistret rörande barnets föräldrar. Sådant kan bara göras när ingripande enligt LVU aktualiseras. JO väckte frågan om förtydligande av saken hos regeringen, JO 2018/19 s. 464. När beslutet i ett ärende fattas har beslutsfattaren inte rätt att vara anonym, se JO 2018/19 s. 515. – Efter en anmälan enligt 14 kap. 1 § kan nämnden kontakta vårdnadshavaren utan att en utredning enligt 11 kap. 1 § inleds, se JO 1999/2000 s. 238. JO har den 9 oktober 2019, dnr 6086-2017, uttalat sig om en socialsekreterare som efter avslutad utredning fortsatte att engagera sig för den enskilde.

Författare: Lars Clevesköld

JO har påpekat att en framställning om bistånd som regel bör göras skriftligt, men det finns inget hinder för socialtjänsten att handlägga en framställning som görs muntligt, t.ex. när den enskilde besöker handläggaren vid förvaltningen. Det finns inte heller lagstöd för att kräva att en biståndsansökan ska lämnas in personligen. Det är en annan sak att nämnden för utredningens skull kan behöva träffa den enskilde personligen (JO:s beslut den 29 november 2011, dnr 2521-2011). JO har kritiserat ett alltför långtgående utredningsformulär som användes i ärenden om ekonomiskt bistånd, JO:s beslut den 5 oktober 2015, dnr 1561-2014. JO har i JO 2015/16 s. 412 uttalat sig om den situationen att utredaren är ”Facebookvän” med sökanden. Vidare har JO i JO 2015/16 s. 456 uttalat sig om kravet på opartiskhet enligt 1 kap. 9 § regeringsformen.

Författare: Lars Clevesköld

Dokumentationskravet innebär bl.a. att muntliga uppgifter som regel måste upptecknas skriftligen och handlingar av betydelse fogas till akten i ärendet. Det finns inget krav på ett ordagrant återgivande, men det ligger i sakens natur att anteckningen måste ge uttryck för det som uppgiftslämnaren har berättat (JO 2015/16 s. 456). JO har kritiserat att det i en vårdnadsutredning togs in uppgifter om att den ena parten hade utövat våld, utan att det ens angavs varifrån uppgifterna kom. Parten i fråga betecknades dessutom genomgående som ”våldsutövaren” i dokumentet, JO:s beslut den 7 december 2020, dnr 4454-19. Motsvarande kritik i JO:s beslut den 14 oktober 2020, dnr 5887-2019. I inspektionsprotokoll den 28 maj 2012, dnr 1781-2012, har JO framhållit att anteckningar i en journal ska skrivskyddas i nära anslutning till att de införs, eftersom utgångspunkten är att journalanteckningar ska ges en slutlig utformning utan något egentligt dröjsmål. JO har kritiserat att dokumentation i bostad skedde genom fotografering mot den enskildes vilja, JO 2013/14 s. 383. Onödiga uppgifter ska inte dokumenteras, JO 2013/14 s. 399. Det som kommit fram ska sammanställas i ett särskilt dokument (”utredning”) inom rätt kort tid, JO:s beslut den 16 september 2015, dnr 5472-2014, med hänvisning till SOSFS 2014:5. I samband med en muntlig ”orosanmälan” bör handläggaren kontrollera att de uppgifter som handläggaren har antecknat är korrekta. Kontrollen bör dokumenteras, JO den 14 juni 2019, dnr 8154-2018.

Författare: Lars Clevesköld

Ett hembesök för att undersöka barnets förhållanden bör vidtas i en utredning och inte i samband med skyddsbedömningen, JO 2020/21 s. 47. Syftet med gränsen på fjorton dagar är att förkorta tiden inför beslut om utredning och att på så sätt minska ovissheten för berörda barn och föräldrar. Tidsbegränsningen ska samtidigt ses som ett led i strävan att göra hela processen från anmälan till eventuell utredning och påbörjad insats så kort som möjligt. Två veckor är dock inte en absolut gräns. Tidsperioden kan förlängas om det finns synnerliga skäl för detta. Anmälan kan inkomma i ett läge när det finns uppenbara skäl som gör det omöjligt att hinna ta ställning till anmälan innan tidsgränsen passerats. Det kan t.ex. handla om att samordna socialtjänstens utredningsarbete med polisens förhör med en ung lagöverträdare, där polisförhöret behöver hållas innan socialtjänsten inleder sin utredning. Men det kan också handla om att det, trots ansträngningar, inte går att få tag i familjen. Här avgör dock även allvaret i anmälan om det går att avvakta med att inleda en utredning. Kravet på synnerliga skäl innebär att detta bara kan bli aktuellt i rena undantagsfall. Möjligheten att åberopa synnerliga skäl för att förlänga tidsperioden för förhandsbedömning ska tolkas restriktivt. Organisatoriska skäl, arbetsanhopning eller bristande resurser för hantering av anmälningar utgör inte synnerliga skäl för att förlänga tiden. JO har kritiserat att en orosanmälan på grund av semester blev liggande i en e-postlåda i mer än fyra veckor, JO:s beslut den 14 oktober 2020, dnr 6221-2019.

Författare: Lars Clevesköld

Tidsgränsen om två veckor gäller inte anmälningar som kommer in efter det att en utredning redan har inletts. Däremot ska nämnden alltid göra en omedelbar skyddsbedömning när en anmälan kommer in.

Författare: Lars Clevesköld

Stadgandets allmänna bakgrund framgår av prop. 1996/97:124 s. 109 f. Bestämmelsen om behövliga kontakter har införts i syfte att undanröja oklarheter i fråga om socialnämndens möjligheter att utan vårdnadshavarens samtycke inhämta uppgifter. Vid konsultationer och kontakter kan det bli nödvändigt att lämna ut eljest sekretessbelagda uppgifter med stöd av 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen, OSL. Uppmaningen att undvika onödig skada får särskild betydelse i integritetskänsliga fall. En socialnämnd bör vara restriktiv när det gäller att i ett barnavårdsärende hämta in en förälders patientjournal från hälso- och sjukvården, JO:s beslut den 10 januari 2017, dnr 6617-2016. Om hörande av barnet utan vårdnadshavarens samtycke eller medverkan, se 11 kap. 10 § 3 st. Mot den enskildes vilja är fotografering i hemmet inte tillåten, JO 2013/14 s. 383. JO har uttalat att oanmälda hembesök inte bör förekomma utan att det finns skäl för detta, beslut den 31 mars 2021, dnr 9181-2019. Ett hembesök som görs för att klarlägga ett barns situation och om det finns skäl för ett ingripande från myndighetens sida innehåller ett sådant inslag av myndighetsutövning att det som regel är olämpligt att andra än myndighetens representanter deltar i besöket (JO 2015/16 s. 388 som också hänvisar till JO 2000/01 s. 285 och JO 2004/05 s. 213). I JO 2015/16 s. 377 har JO kritiserat att hembesök skedde tillsammans med uniformerad polis. JO uttalade också om ett besök på arbetsplatsen: Att från socialtjänstens sida söka upp en vårdnadshavare på hans eller hennes arbetsplats får anses vara en extraordinär åtgärd som över huvud taget inte bör komma i fråga inom ramen för en förhandsbedömning. Utrymmet för att besöka en vårdnadshavare på arbetsplatsen får för övrigt anses mycket begränsat även under en pågående barnavårdsutredning. JO har i JO 2016/17 s. 514, kritiserat att utredare besökt barnets förskola för att observera barnet utan vårdnadshavarnas samtycke. JO har haft anledning att uttala, att när en utredning gäller ett barns förhållande i en förälders hem, ligger det i sakens natur att nämnden hämtar in uppgifter från den föräldern, JO 2015/16 s. 392. Kritik mot ”beteendeobservationer” av elev i skola, JO 2020/21 s. 434, och mot barnsamtal i skola, JO den 28 november 2019, dnr 1580-2018 respektive den 4 december 2019, dnr 3515-2017. I beslutet den 28 november 2019, dnr 1580-2018 kritiserade JO även att barnens gode man (för ensamkommande barn) inte informerats. Om utredningen gäller omplacering av barn som fyllt 15 år, ska barnet höras, JO 2015/16 s. 399.

Författare: Lars Clevesköld

Den till ”viss tid” bestämda fristen ska avse bestämd tid och får inte förlängas ”tills vidare”. Uttrycket särskilda skäl innefattar helt allmänt krav på en omständighet av medelstyrka; exempel anges i prop. 1996/97:124 s. 180. När socialförvaltningen inser att en utredning inte kan slutföras inom fyramånadersfristen ska nämnden underrättas om saken. Det ankommer därefter på nämnden att bestämma om utredningstiden ska förlängas. Även om förvaltningen för egen del anser att det inte finns förutsättningar för en förlängning får detta enligt JO inte föranleda att frågan om förlängd utredningstid undanhålls nämnden. Om nämnden, eller den som i nämndens ställe ska fatta beslut i saken, anser att det inte finns skäl för förlängning, bör nämnden/beslutsfattaren vidta åtgärder för att se till att utredningen slutförs inom den frist som anges i lagen (JO:s beslut den 24 februari 2012, dnr 3188-2010 och dnr 4531-2010). JO har haft anledning att påpeka att socialtjänsten inte får avsluta en utredning och direkt öppna en ny utredning för att skapa en ny fyramånadersfrist (JO:s beslut den 22 mars 2016, dnr 5121-2014 och JO 2018/19 s. 498). Liknande kritik i JO:s beslut den 29 oktober 2020, dnr 3372-2019. JO har i JO 2018/19 s. 502 kritiserat att en utredning om placering av ett barn i familjehem föll på att föräldrarna motsatte sig placeringen, varefter nämnden inledde utredning som syftade till LVU-vård. JO ansåg att om den första utredningen hade utförts korrekt skulle den ha lett till beslut i LVU-frågan. Som det nu var blev utredningstiden alltför lång. – Fyramånadersfristen är en maximitid och mildrar inte kravet att utredningen ska bedrivas skyndsamt, JO:s beslut den 31 augusti 2017 dnr 153-2017.

Författare: Lars Clevesköld

En underrättelse om att en utredning har inletts ska göras genast, om det inte finns särskilda skäl som talar mot det. Syftet med bestämmelsen har varit att lagfästa rådande praxis om att underrättelse kan avvaktas i vissa särskilda undantagsfall. Barn kan ha berättat om missförhållanden och kan uppleva ett stort obehag inför att föräldrarna underrättas. Ett visst rådrum kan därför behövas för att träffa barnet ytterligare och för att kunna förbereda kontakten med föräldrarna. Det kan också vara en situation där en polisanmälan har gjorts om misstanke om brott mot barnet av någon närstående, och polisen behöver hålla förhör innan föräldrarna underrättas om misstanken. Om tidsfrist för underrättelse enligt tidigare lydelse av stycket (som hade ett absolut krav på omedelbar underrättelse), se JO 1999/2000 s. 243 och numera JO 2013/14 s. 414. Om helt utebliven underrättelse, se JO 2004/05 s. 202 samt JO 2005/06 s. 208 samt JO den 14 november 2018 dnr 4169-2017. Nämnden måste givetvis kontrollera vilka som är vårdnadshavare, JO den 26 juni 2019 dnr 2350-2018. Socialnämnden får inte underlåta att inleda utredning i syfte att kringgå informationsplikten, JO 2012/13 s. 274.

Författare: Lars Clevesköld

Vårdplanen är obligatorisk även i de fall en utredning leder till att vård kan ges under frivilliga former. Det övergripande syftet med vårdplanen är att tydliggöra mål och medel utifrån det enskilda barnets behov. Kraven på en vårdplan framgår av 5 kap. 1 a § 1 st. SoF. Där stadgas att vårdplanen, om det inte möter särskilda hinder, ska beskriva de särskilda insatser som behövs, det sätt på vilket umgänget med föräldrar, vårdnadshavare och andra närstående ska ordnas, målet med vården och den vårdbehövandes och hans eller hennes eventuella vårdnadshavares syn på den planerade vården. Vårdplanen behöver kompletteras med en behandlingsplan som konkret visar hur insatserna ska genomföras. Vårdplanen får förutsättas bli undertecknad av vårdnadshavaren, barnet (om det är över 15 år) samt handläggande tjänsteman hos den socialnämnd som beslutar om placeringen. Jfr kommentaren till 5 kap. 1 § sjunde strecksatsen om ungdomskontrakt. Att nämnden inte ensam kan bestämma om umgänget klargörs av JO 2020/21 s. 460. Samma sak sägs av JO den 2 september 2019, dnr 4317-2018, där det även klargörs att planen är ett levande dokument som kan och ska revideras när det finns behov av det.

Författare: Lars Clevesköld

Begreppet vårdplan har lagts till inom parentes i syfte att förtydliga vilken sorts plan det handlar om. Begreppet vårdplan finns redan i 5 kap. 1 a § första stycket SoF, där det närmare framgår vad vårdplanen ska beskriva. Vårdplanen ska revideras vid behov. Det betyder att den ska revideras även när det finns anledning att ändra vårdens inriktning eller utformning, t.ex. när nämnden utifrån barnets bästa överväger om vården bör fortsätta på längre sikt, och hur den i så fall bör utformas. Bestämmelsen gäller såväl barn som unga vilket innebär att den blir tillämplig på barn och unga i åldern 16–20 år om de vårdas i ett stödboende.

Författare: Lars Clevesköld

Det är den sammanlagda placeringstiden som åsyftas oberoende av placeringsform eller om barnet bott i samma familjehem under placeringstiden. Vidare gäller bestämmelsen oberoende av vilken grund som föranlett omhändertagandet eller placeringen. Av 1 kap. 2 § 3 st. SoL framgår att med ”barn” avses i detta sammanhang en människa som är under 18 år.

Författare: Lars Clevesköld

När vårdplanen upprättas finns inte alltid nödvändig kunskap om vilka behov som vården behöver tillgodose på längre sikt. Det går inte heller alltid att vid denna tidpunkt fullt ut bedöma t.ex. föräldrars förmåga till förändring och vilken uthållighet de kommer att ha i sina ansträngningar för att kunna få hem sitt barn.

Författare: Lars Clevesköld

Enligt 5 kap. 1 a § andra stycket SoF ska genomförandeplanen, om det inte möter särskilda hinder, beskriva bl.a. insatsernas mål, genomförande, uppföljning samt olika samverkansfrågor.

Författare: Lars Clevesköld

Begreppet genomförandeplan har lagts till inom parentes i syfte att förtydliga vilken sorts plan det handlar om. Begreppet genomförandeplan finns redan i 5 kap. 1 a § andra stycket SoF, där det närmare framgår vad genomförandeplanen ska beskriva. Bestämmelsen gäller såväl barn som unga, vilket innebär att den blir tillämplig på barn och unga i åldern 16–20 år om de vårdas i ett stödboende.

Författare: Lars Clevesköld

Såväl vårdplanen som genomförandeplanen ska uppta åtgärder och insatser som andra huvudmän har ansvar för. Detta står i överensstämmelse med vad som redan framgår av 5 kap. 1 a § andra stycket SoF, dvs. att genomförandeplanen ska redogöra för när och hur den unge ska kunna tillgodogöra sig åtgärder och insatser som andra huvudmän än socialnämnden ansvarar för. Det kan t.ex. handla om extra stödinsatser i skolan eller behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen omfattar barn och unga som vårdas stöd av SoL eller LVU. Med vård utanför det egna hemmet avses här vård i familjehem, hem för vård eller boende eller stödboende enligt 6 kap. 1 § första stycket SoL, vård i jourhem enligt 6 kap. 6 § tredje stycket SoL och vård i särskilda ungdomshem enligt 12 § LVU (se 6 kap. 3 § SoL). En hälsoundersökning kan erbjudas såväl före som efter placeringen av barnet eller den unge men ska ske i nära anslutning till att placeringen inleds. En hälsoundersökning kan anses obehövlig om barnet eller den unge under det senaste året har genomgått en hälsoundersökning eller om placeringen förväntas bli mycket kortvarig. En hälsoundersökning kan också anses obehövlig om barnet eller den unge har erbjudits hälsoundersökning enligt lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Om socialnämnden har underrättat regionen om att en hälsoundersökning ska erbjudas är regionen skyldigt att, i enlighet med lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet, erbjuda barnet eller den unge en sådan undersökning.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsens syfte är primärt att skapa säkerhet för att utredningen inte på grund av flyttning avstannar och läggs ned. Jfr JO 2002/03 s. 196 samt JO 2015/16 s. 382.

Författare: Lars Clevesköld

Alla utredningsåtgärder som kan anses erforderliga för skapandet av ett fullgott beslutsunderlag omfattas av bestämmelsen. Bestämmelsen är sekretessbrytande.

Författare: Lars Clevesköld

En uttrycklig viljeförklaring krävs. Socialnämnden får inte kringgå kravet på samtycke genom att avsluta ett ärende och göra anmälan enligt 14 kap. 1 § till den nya kommunen, se JO 1997/98 s. 331. Se också Clevesköld m.fl., s. 86 ff.

Författare: Lars Clevesköld

Paragrafen reglerar uppföljning efter avslutad utredning oberoende av samtycke från vårdnadshavaren eller barnet. Bestämmelsen syftar, förutom till fortsatt uppsikt över barnets förhållanden, till fortsatt motivationsarbete för att möjliggöra de insatser för barnet som behövs. Bestämmelsen får endast tillämpas när en utredning, som gäller ett barns behov av stöd och skydd, har inletts men avslutats utan beslut om insats och det är motiverat utifrån bedömningen att barnet, utan att det föreligger sådana förhållanden som motiverar tvångsvård, bedöms vara i särskilt behov av nämndens stöd och skydd men samtycke till sådan åtgärd saknas, jämför JO:s beslut den 5 oktober 2017, dnr 1875-2016 och JO 2018/19 s. 505. Syftet med bestämmelsen är att ge socialnämnden en möjlighet att följa den som är under 18 år i de fall det finns en berättigad oro för hans eller hennes situation i hemmet eller förhållanden i övrigt. I detta ligger att möjligheten till uppföljning inte ska tillämpas annat än när det finns starka skäl för det. Uppföljningen ska genomföras på ett genomtänkt, varsamt och respektfullt sätt. Det är även möjligt att besluta om uppföljning efter avslutad utredning om en ansökan om tvångsomhändertagande av barnet avslagits av domstol. Beslutet att inleda uppföljning motsvarar till sin karaktär det handläggningsbeslut som fattas när det gäller att inleda utredning. Beslutet kan inte överklagas, jfr 16 kap. 3 §.

Författare: Lars Clevesköld

Paragrafen motsvarar 4 a § men är avsedd att tillämpas efter det att en placering har upphört. Se i övrigt kommentaren till 4 a §.

Författare: Lars Clevesköld

I första stycket ges nämnden befogenhet att ta nödvändiga kontakter eller samtala med barnet även utan att föräldrarna är närvarande. Nämnden får konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Uppföljningen ska bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet.

Författare: Lars Clevesköld

I andra stycket anges att uppföljningen får pågå i högst två månader. Under denna tid bör socialtjänsten med viss regelbundenhet, beroende på barnets ålder och behov, ha kontakt med föräldrar och barn och i övrigt ta de kontakter som behövs. Inleder nämnden en ny utredning ska uppföljningsbeslutet upphöra att gälla.

Författare: Lars Clevesköld

I tredje stycket åläggs socialnämnden en skyldighet att underrätta barn som fyllt 15 år och vårdnadshavare som berörs både om beslutet att inleda och beslutet att avsluta uppföljningen. Informationsskyldigheten är av största betydelse och det får inte råda någon tvekan om huruvida uppföljning pågår eller inte pågår.

Författare: Lars Clevesköld

Dokumentationen ska innehålla väsentlig, korrekt och tillräcklig information. Endast de uppgifter som har betydelse med hänsyn till verksamhetens art och det enskilda fallet behöver dokumenteras. Dokumentationen av vad som framkommit vid utredning bör således begränsas till vad som behövs för en riktig bedömning av ärendet och dess handläggning. JO har kritiserat en socialnämnd som dokumenterat barnärenden på ett sätt som syftade till att försvåra den ena vårdnadshavarens insyn, JO 2020/21 s. 464. Vid en strikt tillämpning av paragrafen kan det inte anses föreligga någon dokumentationsskyldighet för uppgifter i en muntlig anmälan som görs utanför ramen för ett pågående ärende. Enligt JO får det dock anses ligga i sakens natur att den som tar emot en muntlig anmälan, som innehåller uppgifter av den karaktären att de kan komma att ligga till grund för åtgärder från socialnämndens sida, ska dokumentera uppgifterna (JO 2012/13 s. 268).

Författare: Lars Clevesköld

Stadgandet innebär ett komplement till relevanta sekretessbestämmelser. Enligt 5 kap. 1 § OSL är myndigheter i regel skyldiga att registrera inkomna eller upprättade allmänna handlingar. För socialnämndens vidkommande gäller enligt 2 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) undantag från denna skyldighet i fråga om handlingar som hör till enskildas personakter.

Författare: Lars Clevesköld

I utredningar avseende skydd för underåriga utan vårdnadshavarens samtycke kan vid intressekonflikt hänsyn till den vuxnes integritet få stå tillbaka. JO har dock allvarligt kritiserat en socialförvaltning för att till en barnavårdsutredning rörande LVU ha fogat journalkopior rörande moderns psykiatriska vård, JO:s beslut den 5 november 2015, dnr 1002-2015.

Författare: Lars Clevesköld

JO har i beslut den 21 mars 2016, dnr 6098-2014, uttalat sig om att en sekretesskyddad utredning skickats via e-post, och till fel mottagare.

Författare: Lars Clevesköld

I 26 § förvaltningslagen (2017:900) anges att en myndighet inom ramen för sitt utredningsansvar enligt 23 § kan begära ett yttrande från en annan myndighet eller från någon enskild (remiss). Om en myndighet behöver inhämta yttranden från flera ska det göras samtidigt (s.k. solfjäderremiss) om inte ett annat tillvägagångssätt framstår som lämpligare. Det ska framgå av remissen vad yttrandet ska avse och när det senast ska ha kommit in till myndigheten.

Författare: Lars Clevesköld

Helt allmänt kännetecknas myndighetsutövning av a) offentligrättslig reglering, b) den enskildes beroendeställning och c) beslutets eller åtgärdens icke alltför obetydliga effekt för denne.

Författare: Lars Clevesköld

Jfr JO 2001/02 s. 294 (fråga om sökandens rätt att i ett biståndsärende få lämna uppgifter muntligt).

Författare: Lars Clevesköld

Beslut får inte fattas förrän svarsfristen verkligen löpt ut, JO den 22 januari 2019, dnr 5391-2017.

Författare: Lars Clevesköld

JO har kritiserat en socialnämnd för ”uppenbara brister” i en beslutsmotivering (JO 2012/13 s. 299).

Författare: Lars Clevesköld

Jfr JO 2001/02 s. 272 (fråga om beslut i biståndsärenden får delges den enskilde genom att denne anmodas att hämta beslutet hos myndigheten).

Författare: Lars Clevesköld

Undantagsbestämmelsen åsyftar s.k. köärenden avseende fördelning av plats i servicehus eller dylikt.

Författare: Lars Clevesköld

En vårdnads-, boende och umgängesutredning avser inte myndighetsutövning hos socialnämnden. Det finns därför ingen obligatorisk kommuniceringsskyldighet. JO har ändå sagt att en utredning alltid ska kommuniceras med parterna. JO har också uttalat att en förutsättning för att detta ska fylla någon funktion är att utredarna verkligen tar del av parternas synpunkter. Det är inte tillräckligt att dessa endast biläggs utredningen, JO den 29 april 2019, dnr 5172-2016, och den 19 juni 2019, dnr 566-2019.

Författare: Lars Clevesköld

Ett ”särskilt skäl” kan vara att en framställning i ett visst ärende är uppenbart ogrundad. Företräde får däremot inte nekas av den anledningen att nämnden anser att den personliga inställelsen saknar värde från utredningssynpunkt, se prop. 1979/80:1 Del A s. 567. Att uppträda vid ett sammanträde inför en nämnd kan kännas svårt för en enskild, som kanske saknar erfarenhet av att agera i sådana sammanhang. Det kan vara av stort värde för den enskilde att under sammanträdet ha sällskap av någon anhörig eller vän. Det gäller även vid samtal som den enskilde har med tjänstemän på förvaltningen. Visserligen är det inte en lagstadgad rättighet att ha med sig en sådan stödperson men det finns inte någon bestämmelse i FL som hindrar detta. Däremot kan sekretesskäl mana till försiktighet när det gäller den information som kan lämnas inför en stödperson. Detta motiverar dock inte att en stödperson helt förbjuds att närvara (JO:s beslut den 17 april 2015, dnr 6082-2013, som också hänvisar till JO 1992/93 s. 417 och JO 2010/11 s. 328). Se även JO den 19 november 2019, dnr 6723-2018. Även den enskildes offentliga biträde eller ombud har rätt att närvara för att bistå sin huvudman, JO den 16 april 2020, dnr 2788-2019.

Författare: Lars Clevesköld

Att se till att information ges är i första hand en uppgift för socialnämnden. Information bör ges så tidigt som möjligt, dels för att information kan lugna barnet, dels för att barnet ska kunna ge uttryck för sin inställning tidigt i processen. Med uttrycket ”relevant information” avses vederhäftig information som är av betydelse för barnet i ärendet. Detta omfattar inte bara faktauppgifter utan även bl.a. information om följderna av barnets inställning. Hänsyn ska tas till barnets bästa och det råder därför inte någon absolut rätt för ett barn att ta del av information som är olämplig för denne. Vid bedömningen av vilken information som ska ges ska hänsyn tas till barnets ålder, mognad och tidigare kunskaper. Informationen och hur den ges bör anpassas efter barns förutsättningar att ta till sig den och den bör ges på ett sådant sätt att den inte blir onödigt uppslitande. JO har i JO 2018/19 s. 513 kritiserat en socialnämnd för att en orosanmälan lästes upp i dess helhet för ett barn. Att ta del av informationen är en möjlighet, inte en skyldighet, för barnet. Ett hinder kan vara att ett barns vårdnadshavare inte samtycker till att barnet har kontakt med socialnämnden och barnet inte har rätt att själv föra sin talan. Så länge vårdnadshavarens rätt att bestämma över barnet i detta avseende är absolut är socialnämnden i dessa fall i praktiken förhindrad att informera barnet. Även reglerna om sekretess är överordnade rätten att ta del av information. Om uppgifter är sekretessbelagda i förhållande till barnet kan de därför inte lämnas ut med hänvisning till bestämmelsen.

Författare: Lars Clevesköld

Andra meningen har tillkommit för att tydliggöra barnets rätt att komma till tals enligt artikel 12 i Barnkonventionen. Barnet kan framföra sina åsikter på olika sätt; det kan ske muntligt, skriftligt eller på något annat sätt. Vidare kan barnet framföra sina åsikter direkt eller genom en företrädare. I domstolsförfaranden är det t.ex. vanligt att barnets åsikter framförs genom att socialtjänsten inhämtar och redovisar dessa för domstolen. Socialtjänsten har således ett stort ansvar när det gäller att ge barn möjligheter att komma till tals. Det är viktigt att barnet får möjlighet att framföra sina åsikter i en miljö som känns trygg och att metoder och arbetssätt är väl anpassade till dennes förutsättningar. Barnets förmåga att förstå det som han eller hon ska uttrycka sin åsikt om måste bedömas i varje enskilt ärende och situationen och informationen anpassas utifrån det. Även om enskilda personer som utgångspunkt har rätt att spela in samtal med socialtjänstemän, kan socialtjänsten i ett särskilt fall förbjuda ett barn att spela in ett enskilt samtal, om det finns risk för att inspelningen blir till men för barnet, till exempel i form av efterföljande press från föräldrarna att få lyssna på det inspelade samtalet, JO 2016/17 s. 523. En 13-årig pojke borde ha fått komma till tals i ett visst fall, JO 2020/21 s. 434.

Författare: Lars Clevesköld

Om barnet inte är i stånd att bilda egna åsikter, eller inte vill framföra sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Behovet av att klarlägga barnets inställning är särskilt stort i de fall då denne är i behov av skydd. Klarläggandet kan ske genom inhämtande av uppgifter från barnets närstående eller någon annan företrädare för denne. Vidare kan inställningen klarläggas genom dokumentation av vad barnet tidigare har framfört. Med hänsyn till principen om barnets bästa är det angeläget att barnets inställning klargörs på ett sätt som innefattar respekt för dennes integritet och självbestämmanderätt (jfr 1 kap. 1 § tredje stycket SoL). JO har i ett fall kritiserat att barnets synpunkt i fråga om boendet inte redovisades i utredningen, JO:s beslut den 16 januari 2020, dnr 7548-2018.

Författare: Lars Clevesköld

Har den underårige fyllt 15 år, men ännu ej uppnått myndighetsåldern, kommer i princip både vårdnadshavaren och den unge att ha partsställning. Om ett barn som företräds av en god man för ensamkommande barn har fyllt 15 år följer av paragrafen att både den gode mannen och barnet ska behandlas som parter i ett ärende som rör barnet hos socialnämnden. Det innebär att den gode mannen inte ensam företräder barnet när socialnämnden ska besluta om t.ex. omplacering av barnet. Han eller hon ska alltså ges möjlighet att komma till tals under utredningen och även ges möjlighet att yttra sig innan socialnämnden fattar ett beslut i ärendet (JO 2015/16 s. 399).

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen gäller endast vid handläggning i domstol. För andra myndigheter gäller således uteslutande vad som sägs i första stycket. Domstolen ska underlåta att höra barnet om barnet kan antas ta skada av det. Så kan t.ex. vara fallet om barnet skulle försättas i en svår lojalitetskonflikt gentemot föräldrarna eller känna stort obehag av att höras i domstol. Domstolarna måste alltså göra en bedömning i varje enskilt fall av om barnet kan antas ta skada av att höras där. Om barnet inte hörs i domstol, gäller det som anges i första stycket. Det är i domstolsförfaranden vanligt att barnet framför sina åsikter till socialtjänsten som dokumenterar dessa och redovisar dem till domstolen.

Författare: Lars Clevesköld

När det gäller samtal med barn som har samband med frågan om brott har begåtts bör ett sådant inte hållas utan att socialtjänsten först samråder med polis eller åklagare (JO 2012/13 s. 288).

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen är begränsad till de situationer då nämnden inlett utredning om bland annat barnets behov av skydd eller stöd, JO 2016/17 s. 519, men är inte tillämplig under en s.k. förhandsbedömning, JO den 26 augusti 2019, dnr 8456-2017, och den 19 november 2019, dnr 6384-2018. Finns det två vårdnadshavare, får barnet höras utan att samtycke krävs av någon av dem. Någon uttrycklig regel om att vårdnadshavarens inställning ska kontrolleras före samtalet finns inte. En allmän utgångspunkt är emellertid att en utredning som rör ett barn som är under 15 år ska bedrivas i samråd med barnets vårdnadshavare. Utgångspunkten är alltså att vårdnadshavarens inställning till att samtal hålls med barnet ska efterfrågas och i största möjliga mån beaktas, JO 2020/21 s. 445. Frivillig medverkan och bästa möjliga samarbete med barnets vårdnadshavare är alltid att föredra och bör eftersträvas så långt det är möjligt (JO 2012/13 s. 288). JO har i det nyss nämnda JO 2016/17 s. 519 godtagit att utredare talade med två pojkar, 12 och 15 år gamla, utan vårdnadshavarnas samtycke. Av 1 kap. 1 § och 3 kap. 5 § följer vidare att vårdnadshavaren bör informeras om samtalet innan det genomförs. Se härtill Socialstyrelsens allmänna råd om handläggning av ärenden som gäller barn och unga (SOSFS 2014:6). JO har i JO 2016/17 s. 506, uttalat oro för att samtal med barn regelmässigt tycks ske utan vårdnadshavares samtycke och av praktiska skäl äger rum i barnets skola. Dock har JO i JO 2016/17 s. 514 godtagit att barnsamtal genomfördes i förskolan. JO har uttalat att det är socialnämnden som har ansvaret för hur samtalet genomförs även om det sker i en skola. När skolan erbjuder en lokal måste nämnden ta ställning till om platsen lämpar sig, så att barnets integritet skyddas och sekretessen upprätthålls, JO:s beslut den 8 april 2021, dnr 7575-2019. Bestämmelsen ger inte socialnämnden rätt att bereda sig tillträde till barnets hem när vårdnadshavaren inte är hemma eller rätt att hämta barnet till en plats som nämnden bedömer som lämplig för ett samtal, JO 2020/21 s. 452.

Författare: Lars Clevesköld

Socialtjänsten har möjlighet att genomföra samtalet med barnet utan att vårdnadshavaren är närvarande. Enligt SOSFS 2014:6 bör socialnämnden träffa barnet såväl med som utan vårdnadshavare.

Författare: Lars Clevesköld

Vad gäller utredningar om överflyttning av vårdnaden avses här enbart utredningar på initiativ av socialnämnden för ställningstagande till om talan ska väckas. Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 7 § FB kan också komma upp i samband med en vårdnadsutredning efter beslut av domstolen enligt 6 kap. 19 § FB. Förevarande bestämmelse ger inte någon rätt att höra barnet utan vårdnadshavarens samtycke vid en sådan utredning. Samma sak gäller när domstolen har begärt s.k. snabbupplysningar enligt 6 kap. 20 § FB, se JO 2013/14 s. 445.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelserna innehåller inte några regler om hur ett samtal med barn praktiskt ska genomföras när vårdnadshavaren motsätter sig samtalet. Hur socialtjänsten bör agera för att få ett samtal till stånd får avgöras utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall. Att ta kontakt med barnet utan vårdnadshavarens vetskap, t.ex. på väg hem från skolan, kan inte anses godtagbart. Lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn kan inte användas för att arrangera att barnet får en utomstående företrädare vid dessa utredningar. Den lagen gäller vid förundersökning om brott mot barnet. Naturligtvis bör samtal med barn alltid genomföras varsamt och med hänsyn till barnets situation och individuella förutsättningar. I de nu aktuella fallen är det av särskild vikt att respektera den lojalitetskonflikt som barnet kan befinna sig i. Barnet får under inga förhållanden pressas på ställningstaganden och synpunkter.

Författare: Lars Clevesköld

Skäl att lämna uppgifter föreligger om uppgifterna har betydelse för socialnämnden i ett ärende om ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. eller ärende om återkrav m.m. av sådant bistånd enligt 9 kap. En förutsättning för att uppgiftsskyldighet ska föreligga är att CSN, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten eller en arbetslöshetskassa har kännedom om sådana omständigheter som gör att myndigheten eller arbetslöshetskassan har grund för att anse att det föreligger skäl att lämna uppgifter. Det kan t.ex. finnas skäl att lämna sådana uppgifter när det framkommer ny information i ett ärende där socialnämnden tidigare har begärt att få ta del av uppgifter. Uppgiftsskyldigheten innebär att det föreligger en sådan sekretessbrytande skyldighet som avses i 10 kap. 28 § OSL.

Författare: Lars Clevesköld

Regeringen har lämnat sådana föreskrifter i 2–4 samt 7 §§ förordningen (2008:975) om uppgiftsskyldighet i vissa fall enligt socialtjänstlagen (2001:453).

Författare: Lars Clevesköld

Jfr om uppgiftsskyldighet kommentaren till 11 §.

Författare: Lars Clevesköld

Regeringen har lämnat sådana föreskrifter i 5 § förordningen (2008:975) om uppgiftsskyldighet i vissa fall enligt socialtjänstlagen (2001:453).

Författare: Lars Clevesköld

Jfr om uppgiftsskyldighet kommentaren till 11 §.

Författare: Lars Clevesköld

Regeringen har lämnat sådana föreskrifter i 6 § förordningen (2008:975) om uppgiftsskyldighet i vissa fall enligt socialtjänstlagen (2001:453).

Författare: Lars Clevesköld

34–37 §§ delgivningslagen (2010:1932) reglerar den situationen att delgivning sker genom att den handling som ska delges lämnas till en annan person än den som är delgivningsmottagare. Handlingen får i de fallen lämnas till en annan vuxen person i samma hushåll eller till arbetsgivaren (surrogatdelgivning). Enligt 38 § kan handlingen lämnas i eller intill den söktes hemvist (s.k. spikning). 47–51 §§ reglerar kungörelsedelgivning, t.ex. genom annonsering. Samtliga dessa delgivningsformer förbjuds i fråga om de ärendeslag som paragrafen anger. Skälet är att ärendena kan innehålla inslag av så personlig karaktär att det för den enskilde framstår som väsentligt att en utomstående inte onödigtvis får kännedom om dem. Bestämmelsen har motsvarigheter i 41 § LVM och i 38 § LVU.

Författare: Lars Clevesköld

Som exempel kan nämnas upphörande av ett kontaktmannaskap eller upphörande av underårigs placering utanför hemmet. Om dessa bestämmelser, se Bramstång, 1985, s. 166 f. samt Lundgren m.fl.

Författare: Lars Clevesköld

I 7 kap. 2 § SoF föreskrivs att handlingar ska undantas från gallring i de kommuner som ingår i Östergötlands, Gotlands och Västernorrlands län samt i Göteborgs kommun. I landets övriga kommuner ska handlingar undantas från gallring när det gäller personer födda den femte, femtonde och tjugofemte i varje månad. Se även prop. 1989/90:72 Arkiv m.m.

Författare: Lars Clevesköld

Här avses av sekretess omfattade, dvs. individrelaterade uppgifter, inte avidentifierade sådana, s.k. mängdstatistik. Se förordningen (1981:1370) om skyldighet för socialnämnderna att lämna statistiska uppgifter.

Författare: Lars Clevesköld

Beträffande denna och påföljande paragraf hänvisas allmänt till kommentarer av Lundgren m.fl.

Författare: Lars Clevesköld

JO har kritiserat en handläggare som på eget initiativ lämnat sekretesskyddade uppgifter till Skatteverket utan att det i övrigt förelåg sådana förutsättningar som anges i paragrafen, JO 2010/11 s. 583.

Författare: Lars Clevesköld

Se prop. 1995/96:196 s. 20 ff. och 1996/97:SoU2. Regleringen innebär i fråga om de angivna rutinärendena en viss justering av den sekretess som gäller mellan olika nämnder med socialtjänstuppgifter inom samma kommun.

Författare: Lars Clevesköld

Undantaget avser kommunal familjerådgivning.

Författare: Lars Clevesköld

Vid misskötsamhet måste socialtjänsten reagera snabbt. För att undvika misslyckanden är det viktigt att den unge är helt införstådd med vikten av att följa de krav som följer av domen på ungdomsvård eller ungdomstjänst. Paragrafen gäller såväl ungdomstjänst i form av fristående påföljd som ungdomstjänst i förening med ungdomsvård. Underrättelseskyldigheten korresponderar med förutsättningarna för undanröjande av ungdomsvård och ungdomstjänst. Socialnämnden ska underrätta åklagarmyndigheten om det kan antas att det finns förutsättningar för åklagare att besluta om varning med stöd av 30 b § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) eller förutsättningar för domstol att meddela varning eller undanröja påföljden enligt 32 kap. 4 § BrB. I vilka fall varning kan meddelas av åklagare respektive varning eller undanröjande beslutas av domstol framgår av de nämnda bestämmelserna. Det kan vara fråga både om misskötsamhet och om hinder för verkställighet utan att det är fråga om misskötsamhet. Jfr kommentaren till 5 kap. 1 b § när det gäller frågan om den unge kan få anstånd med att inleda ungdomstjänst i avvaktan på att domen vinner laga kraft.

Författare: Lars Clevesköld

Folkhälsomyndigheten ska bevaka och utreda behovet av narkotikaklassificering av varor som inte utgör läkemedel samt bevaka och utreda behovet av kontroll av varor enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor (12 § förordningen [2021:248] med instruktion för Folkhälsomyndigheten). Syftet med socialnämndens anmälningsskyldighet är att främja ett snabbare utrednings- och beslutsförfarande för nya droger. Rapporterna bör utformas så att sekretessbelagda uppgifter om enskilda inte läcker ut.

Författare: Lars Clevesköld

Bland dylika brott kan nämnas misshandel av socialarbetare, förstörelse av socialnämndens egendom och i allmänhet brott av sådan natur att en polisanmälan framstår som nödvändig för att socialtjänstverksamheten ska kunna fullgöras.

Författare: Lars Clevesköld

Här avses brott som riktats mot någon som inte har fyllt 18 år och som rör liv och hälsa (bl.a. misshandel och könsstympning av kvinna), frihet och frid (bl.a. olaga frihetsberövande och olaga tvång) samt sexualbrott, dvs. brott som behandlas i bl.a. 3 kap., 4 kap. och 6 kap. BrB. Vidare avses brott som rör överlåtelse av narkotika, dopningsmedel eller alkohol till ungdomar samt vissa allvarliga brott, däribland terroristbrott.

Författare: Lars Clevesköld

Här avses brott enligt 4 § eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 13 kap. 2 eller 3 § luftfartslagen (2010:500), 30 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, 20 kap. 4 § eller 5 § sjölagen (1994:1009) eller 10 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519). Samtliga dessa brott avser att någon utför en uppgift, t.ex. kör bil, under påverkan av alkohol eller narkotika.

Författare: Lars Clevesköld

Förutsättningarna är att det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den unge kommer att utöva brottslig verksamhet, uppgiften kan antas bidra till att förhindra det, och det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den unge eller av andra särskilda skäl inte är olämpligt att uppgiften lämnas ut. Även uppgifter som avser andra personer än den underårige får lämnas ut om uppgifterna rör den unge, exempelvis uppgifter om vilka som tillhör den unges familj eller bekantskapskrets. Sådana uppgifter får dock endast lämnas ut om övriga förutsättningar i paragrafen är uppfyllda. Möjligheterna att lämna uppgifter om brottsmisstankar i brottsutredande syfte har dock inte utökats.

Författare: Lars Clevesköld

Uppgifter kan lämnas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den enskilde kommer att begå brott enligt vissa angivna terroristlagar, under förutsättning att uppgiften kan antas bidra till att förhindra brottet och det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den enskilde eller av andra särskilda skäl inte är olämpligt att uppgiften lämnas ut. En uppgift som angår misstanke om ett begånget brott får dock lämnas endast under de förutsättningar som i övrigt anges i OSL. När det gäller misstanke om ett begånget terroristbrott anges sådana förutsättningar i 10 kap. 22 a § OSL. Den paragrafen omfattas av första stycket andra meningen i 12 kap. 10 § SoL. Att Polismyndigheten kan lämna motsvarande uppgifter till socialtjänsten framgår av 35 kap. 10 c § OSL.

Författare: Lars Clevesköld

Förutsättningarna är i korthet att det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den enskilde mot den närstående kommer att begå ett vålds-, frids- eller sexualbrott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år. En riskbedömning ska göras i varje enskilt fall. Det måste finnas konkreta omständigheter som motiverar bedömningen att det finns en risk för att den enskilde mot den närstående kommer att begå ett sådant brott som avses i paragrafen. Det är tillräckligt att det med hänsyn till samtliga omständigheter bedöms finnas en risk som varken är obetydlig eller avlägsen. Av särskild betydelse är om den enskilde tidigare har begått motsvarande brott eller om det har fattats beslut om kontaktförbud. Det förutsätts också att uppgiften kan antas bidra till att förhindra brottet. Det innebär att det inte krävs att uppgiftslämnandet med säkerhet kan sägas få sådan effekt. Det är tillräckligt med ett antagande om att uppgifterna kan bidra till att Polismyndigheten till exempel ingriper i en konkret situation för att förhindra att ett brott begås eller vidtar åtgärder för att skydda det tilltänkta brottsoffret. Det förutsätts vidare att det med hänsyn till aktuella socialinsatser, eller av andra särskilda skäl, inte är olämpligt att lämna ut uppgiften.

Författare: Lars Clevesköld

Regeln innebär en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet för socialnämnden gentemot Skatteverket för uppgifter som behövs i ett ärende om skyddad folkbokföring (motsvarande tidigare ”kvarskrivning”). Skatteverket kommer framför allt att behöva information av socialnämnden för att kunna bedöma om den skyddade folkbokföringen kan förväntas tillgodose behovet av skydd. Uppgifterna är inte av det slaget att de ska registreras i folkbokföringsdatabasen. De kommer därför endast att finnas i ärendet. Skatteverket kommer även att behöva information från socialnämnden om när ett barn som efter ansökan av socialnämnden beviljats skyddad folkbokföring inte längre bereds vård enligt 2 § LVU eftersom den skyddade folkbokföringen därmed ska upphöra.

Författare: Lars Clevesköld

I stycket anges vissa undantag från det generellt sett starka och omfattande sekretesskyddet på socialtjänstområdet beträffande uppgifter om personliga förhållanden. Huvudregler och undantag behandlas ingående av Lundgren m.fl., med angivande även av belysande rättsfall och JO-uttalanden. Allmänt Håkan Strömberg, Bengt Lundell, Handlingsoffentlighet och sekretess, 13 uppl. 2019 samt Lars Clevesköld, Anders Thunved, Sekretess: handbok för socialtjänsten, 2018.

Författare: Lars Clevesköld

Med socialtjänst avses all verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst oavsett driftsform, dvs. oavsett om verksamheten drivs i offentlig eller enskild regi. Hit räknas t.ex. biståndsinsatser i olika former enligt SoL, handläggning av ärenden enligt FB, såsom faderskapsärenden, verksamhet vid hem för vård eller boende samt verksamhet som bedrivs med stöd av LVU och LVM (jfr prop. 1979/80:1 Del A s. 153 och prop. 2000/01:80 s. 136). Uppräkningen är inte avsedd att vara uttömmande. Tillsynen omfattar bl.a. myndighetsutövning, t.ex. ärendehandläggning, hur kommunen bedriver uppsökande verksamhet, hur kommunen tar hand om anmälningar enligt 14 kap. 1 § SoL m.m. samt själva utförandet av insatserna.

Författare: Lars Clevesköld

Tillsynen omfattar också den verksamhet som bedrivs vid SiS institutioner enligt 6 kap. 3 § SoL. Verksamheten vid SiS institutioner omfattar i huvudsak vård enligt LVU, LVM och lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU). Även den vård som bedrivs med stöd av LSU, och som inte är att anse som socialtjänst i egentlig mening utan som en del av påföljdssystemet, likställs därmed i tillsynshänseende med socialtjänst och är således underkastad inspektionens granskning.

Författare: Lars Clevesköld

Tillsynen omfattar verksamhet för vilken det krävs tillstånd, verksamhet som en kommun genom avtal enligt 2 kap. 5 § SoL har överlämnat till enskild att utföra samt annan enskild verksamhet som kommunen upphandlar tjänster från för att fullgöra skyldigheter enligt SoL. Därmed är även familjehemmen (enskilda hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt) och den s.k. förstärkta familjehemsvården (verksamhet som sköter rekryteringen till familjehem och stödjer dessa hem) underkastade tillsynsmyndighetens granskning. Det ansvar som socialnämnden, enligt SoL och SoF, har för dem som är placerade i familjehem kvarstår oförändrat.

Författare: Lars Clevesköld

Även icke tillståndspliktig aktivitet av angivet slag står sålunda under statlig tillsyn, som ska kunna riktas direkt mot en enskild verksamhet utan att kommunen i princip berörs. I regel antas dock sådan tillsyn också komma att beröra kommunens ansvar och skyldigheter.

Författare: Lars Clevesköld

Tillsyn innebär granskning av att verksamheten följer lagar och andra föreskrifter. Tillsynen omfattar också SoL:s målbestämmelser. För sådan tillsyn bör tydliga bedömningskriterier, allmänna råd, riktlinjer och vägledningar tjäna som verktyg. Nationella riktlinjer, nationella kvalitetsindikatorer, register och statistik samt öppna jämförelser från IVO kan också ligga till grund för tillsynen. Även beslut som t.ex. ges vid tillståndsgivning omfattas av tillsynen. Tillsynen kan ske både som verksamhetstillsyn och som individtillsyn (sådan tillsyn som avser enskildas ärenden). Bestämmelsen ger IVO möjlighet att i såväl pågående som avslutade ärenden granska hur ärendehandläggning och faktiskt utförande av olika insatser har gått till (prop. 2008/09:160 s. 112). Däremot omfattar tillsynen, utöver vad som stadgas i 8 §, inte rätt att ålägga nämnderna att vidta åtgärder eller återkalla beslut om sådana, jfr 12 kap. 2 § RF. Socialnämnden är dock skyldig att överväga om ett tillsynsbeslut ska föranleda någon åtgärd, se JO 1999/2000 s. 241. JO har uttalat sig om länsstyrelsernas tidigare praxis att överlämna klagoskrifter till socialnämnderna för intern klagomålshantering, JO 2006/07 s. 226.

Författare: Lars Clevesköld

Förelägganden, återkallelse av tillstånd och förbud kan således inte användas endast därför att en verksamhet inte lever upp till angivna mål.

Författare: Lars Clevesköld

I den mån allmänheten vänder sig till IVO i ett ärende, som kan bli föremål för tillsyn, är den vägledning och den rådgivning som IVO förmedlar en del i myndighetens tillsynsroll. Även rådgivning till socialnämnder och till dem som utför socialtjänstinsatser i enskild eller offentlig verksamhet ingår därmed i tillsynsrollen om denna har samband med tillsynen.

Författare: Lars Clevesköld

Med barn avses varje människa under 18 år (jfr 1 kap. 2 § SoL). Principen om barnets bästa ska beaktas. Ett barn får bara höras om det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet. Bedömningen måste ske med barnets intresse i fokus och med utgångspunkt i barnets ålder och mognad. Jfr 11 kap. 10 § tredje stycket med kommentarer. Paragrafen motsvarar 26 b § LSS.

Författare: Lars Clevesköld

Med verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag avses all verksamhet som kan betecknas som socialtjänst, oavsett driftsform, inklusive den verksamhet som bedrivs av SiS, jfr kommentaren till 13 kap. 1 § första stycket. Paragrafen motsvarar 26 c § LSS.

Författare: Lars Clevesköld

Det som avses är bl.a. personakter, olika planer och dokumentation som rör verksamheten. Annat material kan t.ex. vara läkemedel.

Författare: Lars Clevesköld

I första hand bör IVO försöka få tillgång till de handlingar och de upplysningar som myndigheten behöver för sin tillsyn utan särskilt föreläggande. Om den som är föremål för tillsynen inte lämnar efterfrågat material frivilligt finns en möjlighet att förelägga denne att komma in med begärda handlingar eller lämna de upplysningar som IVO behöver. Föreläggandet får förenas med vite om det bedöms vara nödvändigt för att det ska åtlydas. Om föreläggandet inte åtlyds kan IVO hos förvaltningsrätten ansöka om att vitet döms ut enligt lagen (1985:206) om viten. För att vitet ska kunna dömas ut fordras att föreläggandet uppfyller de krav som framgår av den lagen, t.ex. att det framgår vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist handlingarna ska avlämnas (2 § viteslagen).

Författare: Lars Clevesköld

Om inspektionen förordnar någon som inte är anställd vid myndigheten att delta vid tillsynen, t.ex. vid behov av expertkunskaper, har en sådan person samma rätt att inspektera verksamheten som myndighetens egen personal.

Författare: Lars Clevesköld

För att enskildas bostäder ska kunna inspekteras, t.ex. vid tillsyn av hur hemtjänsten eller en särskild boendeform fungerar, krävs att de som bor där lämnar samtycke till detta. Om den enskilde på grund av sitt hälsotillstånd inte kan lämna samtycke får den som utför inspektionen genom samtal med anhörig eller annan närstående försöka få klarhet i om den enskilde skulle kunna ha något att invända mot ett besök i dennes bostad.

Författare: Lars Clevesköld

Vid inspektionerna har tillsynsmyndigheten rätt att tillfälligt ta med de handlingar och annat material som behövs. Myndigheten måste dock ta hänsyn till att omhändertagna handlingar eller omhändertaget material kan behövas i den verksamhet som inspekterats. Originalhandlingar eller material ska därför återlämnas så snart det inte längre är nödvändigt för inspektionen att ha tillgång till handlingarna eller materialet.

Författare: Lars Clevesköld

Tillsyn på plats är en viktig del i tillsynsarbetet genom vilken tillsynsmyndigheten kan skaffa sig en uppfattning om verksamheten och snabbt upptäcka brister. Besök och omhändertagande av handlingar och annat material får dock inte störa verksamheten mer än nödvändigt och får inte medföra risk att de insatser som ges påverkas negativt. Den som är föremål för tillsynen är därför skyldig att lämna den hjälp som behövs vid inspektionen.

Författare: Lars Clevesköld

Polisens bistånd ska avse de åtgärder som avses i 6 §, dvs. hjälp att få tillträde till lokaler och hjälp att tillfälligt omhänderta handlingar och annat material som rör verksamheten. Behov av polisens hjälp torde endast kunna uppkomma i sådana situationer då det finns ett verkligt behov av polisens särskilda befogenheter.

Författare: Lars Clevesköld

Ett föreläggande ska användas först om åtgärder inte vidtas frivilligt av den som bedriver verksamheten. Ett föreläggande ska inte heller tillgripas i alla situationer när ett missförhållande uppkommer, utan det krävs att missförhållandet når upp till en viss nivå, dvs. att missförhållandet utgörs av något som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till.

Författare: Lars Clevesköld

Häri omfattas även kommunal hemtjänst m.m., se prop. 2000/01:80 s. 171. I fråga om enskild verksamhet avses tillståndshavarens verksamhet eller den till vilken verksamheten överlämnats respektive från vilken kommunen har upphandlat tjänsten, jfr 7 kap. 1 § och 2 kap. 5 §. Har ansvaret för den omedelbara driften överlämnats till annan, t.ex. en föreståndare, kan föreläggandet riktas till denne, se prop. 1996/97:124 s. 187.

Författare: Lars Clevesköld

Viktigast är naturligtvis att själva missförhållandet avhjälps, medan det i allmänhet är av underordnad betydelse på vilket sätt detta åstadkoms. Med hänsyn härtill finns anledning att understryka att IVO:s anvisning enbart är att se som en rekommendation. Det finns inget som hindrar att den som bedriver verksamheten väljer ett annat sätt att avhjälpa bristen. Det väsentliga är att bristen avhjälps.

Författare: Lars Clevesköld

Beträffande vite, se kommentaren till 5 § andra stycket.

Författare: Lars Clevesköld

Beträffande vite, se kommentaren till 5 § andra stycket.

Författare: Lars Clevesköld

För en återkallelse av tillståndet krävs att missförhållandet är allvarligt, t.ex. om fara för enskildas liv, hälsa eller personliga säkerhet kan uppkomma om inte missförhållandet åtgärdas. Det kan förutsättas att ett förbud mot fortsatt verksamhet kommer att aktualiseras av socialnämnden, jfr RÅ 1988 ref. 104: I mål om motsvarande förbud enligt tidigare lydelse av 13 kap. 6 §, då länsstyrelsen prövade frågan, ansågs vederbörande socialnämnd ha klagorätt.

Författare: Lars Clevesköld

För att bestämmelsen ska vara tillämpbar krävs att missförhållandena är så allvarliga att de innebär fara för enskildas liv, hälsa eller personliga säkerhet i övrigt. Sanktionsmöjligheterna är avsedda att användas endast när missförhållandet är så allvarligt att det inte kan åtgärdas eller om det framgår att den som är ansvarig för verksamheten inte har för avsikt att vidta åtgärder med den skyndsamhet som bedöms behövas.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen är främst avsedd att användas om tillståndshavaren saknar rättslig eller faktiskt möjlighet att åtgärda de brister som aktualiserat frågan om återkallelse av tillståndet, och därmed saknar förutsättningar att följa ett föreläggande. Så kan exempelvis vara fallet om tillståndshavaren är försatt i konkurs eller uppvisar kraftigt vikande ekonomiska förutsättningar och inte har någon möjlighet att avhjälpa bristen. Utrymmet för tillståndshavaren att följa ett föreläggande kan också vara mycket begränsat eller obefintligt om tillståndshavaren exempelvis är ett aktiebolag där samtliga aktier övergått till en person som bedöms vara olämplig att bedriva den aktuella verksamheten. Av 25 § FL följer att tillståndshavaren ska ges tillfälle att yttra sig innan ett beslut om återkallelse fattas.

Författare: Lars Clevesköld

Under sexmånadersperioden ska IVO normalt kunna slutföra utredningen för att ta ställning till om verksamheten ska förbjudas respektive om tillståndet ska återkallas, eller om den som driver verksamheten har möjlighet att avhjälpa missförhållandena. Om det föreligger synnerliga skäl finns dock en möjlighet att förlänga beslutets giltighet i ytterligare sex månader. Synnerliga skäl kan vara att den som bedriver verksamheten har gjort troligt att missförhållandena ska avhjälpas men att det av praktiska skäl kan ske först efter den första sexmånadersperioden. Paragrafen motsvarar 26 h § LSS.

Författare: Lars Clevesköld

Underlåtenheten kan vara av allvarligt slag, t.ex. om IVO (eller Socialstyrelsen) tidigare har påtalat brister vad gäller inhämtande av registerutdrag och underlåtenheten trots detta upprepas. Om en underlåtenhet att inhämta registerutdrag bedöms efter omständigheterna ursäktlig, trots att brister i detta avseende tidigare har påtalats, bör dock inte fortsatt verksamhet förbjudas. Detta kan t.ex. vara fallet då ett HVB-hem räknat fel på någon enstaka dag då det haft för avsikt att återanställa någon som arbetat i verksamheten mindre än sex månader tidigare (jfr prop. 2006/07:37 s. 23). Bestämmelsen riktar sig till all verksamhet som står under tillsyn enligt SoL och således även till verksamhet vid SiS institutioner.

Författare: Lars Clevesköld

Genom formuleringen behöver anmälaren inte sätta sig in i om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd utan kan utgå ifrån sina egna iakttagelser och sin egen bedömning av om ett barn far illa eller misstänks fara illa. Vad som innefattas i begreppet ”fara illa” varierar av naturliga skäl beroende på barnets ålder och förhållandena i övrigt. Formuleringen är inte avsedd att vare sig begränsa eller utvidga den grupp barn som enligt den tidigare lydelsen av anmälningsförutsättningen (”något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd”) förväntades bli anmäld till socialtjänsten.

Anmälningsplikten är obligatorisk, således även för de i fjärde punkten angivna personkategorierna; se närmare prop. 1996/97:124 s. 190. När en förälder som bodde tillsammans med två minderåriga barn frihetsberövades på grund av misstankar om inblandning i upprepad allvarlig brottslighet, borde enligt JO en anmälan till socialnämnden göras (JO 2010/11 s. 130). JO har kritiserat en tjänsteman för att han gjorde en orosanmälan i tjänsten trots att den rörde privata förhållanden, JO 2013/14 s. 402.

Författare: Lars Clevesköld

Rättspsykiatriska undersökningar utanför hälso- och sjukvården bedrivs av rättspsykiatriska avdelningar inom Rättsmedicinalverket, 1 § förordningen (1991:1413) om rättspsykiatrisk undersökning.

Författare: Lars Clevesköld

Av en anmälan bör framgå vilka uppgifter som föranlett denna, JO 2012/13 s. 268. Högsta domstolen har slagit fast att en anmälan enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (orosanmälan) från en förskola eller från den som är verksam där sker vid myndighetsutövning, även när förskolan är enskilt driven (NJA 2014 s. 910). Anmälningsplikten omfattar inte vederbörandes iakttagelser som privatperson.

Författare: Lars Clevesköld

Det saknas en särskild definition av psykisk misshandel. Det är inte fråga om enskilda händelser utan om en relation och ett förhållningssätt som bl.a. hindrar utvecklingen av en positiv självbild hos barnet. Till gruppen hör barn som upplevs negativt av föräldrarna och som ständigt blir känslomässigt avvisade, barn som kränks, hotas med att bli övergivna och som terroriseras. Hit hör t.ex. barn som växer upp i hem där det förekommer våld mellan makarna/samborna. Om kvinnan hotas, kränks eller misshandlas i barnets åsyn bör detta kunna räknas som psykisk misshandel av barnet. Detsamma gäller barn eller unga som växer upp under hot från sin familj. Hit hör t.ex. flickor som växer upp i familjer med starkt patriarkala värderingar och vilkas utveckling hindras genom hot från i första hand manliga släktingar.

Författare: Lars Clevesköld

Den eljest rådande sekretessen mellan olika myndigheter och självständiga verksamhetsgrenar inom socialtjänsten bryts, jfr 10 kap. 28 § OSL. Åsidosättande av anmälningsplikt kan medföra disciplinansvar eller åtal för tjänstefel. Jfr JO 1992/93 s. 319 ff. och 391; JO 1993/94 s. 261 ff. och 264 ff. Beträffande uppgiftsskyldighetens omfattning, se RÅ85 2:6. Beträffande samordning av innehållet i bestämmelserna om uppgiftsskyldighet och vittnesplikt, se prop. 1996/97:124 s. 107 f.

Författare: Lars Clevesköld

Paragrafen innebär en möjlighet för socialnämnden att erbjuda ett möte i samband med att anmälan görs. Syftet med bestämmelsen är att ta tillvara anmälarens engagemang och kompetens och att uppmärksamma barnets situation, oavsett om anmälan leder till utredning eller inte. Anmälaren, vårdnadshavaren och barnet, beroende på dess ålder och mognad, bör kallas till mötet. Det är fråga om ett erbjudande om möte. Det är således frivilligt för barnet, vårdnadshavare och den som gjort anmälan att delta i mötet. Skäl för att inte ha ett möte kan vara att anmälan rör misstanke om brott mot barnet i hemmet, hedersrelaterat våld och förtryck, eller att nämnden har annan information som gör mötesformen olämplig. Informationen i anmälan kan också vara av det slaget att det blir fråga om ett omedelbart omhändertagande.

Författare: Lars Clevesköld

Paragrafen reglerar s.k. återkoppling. Socialnämnden får en skyldighet att informera den som gjort en anmälan enligt 14 kap. 1 § SoL om att utredning har inletts eller inte har inletts med anledning av anmälan eller att en utredning redan pågår. Informationsmöjligheten gäller således i förhållande till de myndigheter och yrkesverksamma som nämns i 1 §. Socialnämndens informationsskyldighet gäller om anmälaren särskilt begär det. Nämnden får även på eget initiativ möjlighet att informera anmälaren. Skyldigheten att informera gäller endast om det med hänsyn till omständigheterna inte framstår som olämpligt att göra detta. Som exempel kan nämnas den situationen när vårdnadshavaren ännu inte underrättats om att en utredning har inletts, jfr 11 kap. 2 § tredje stycket. I dessa fall är det olämpligt att anmälaren får kännedom om att en utredning inletts före vårdnadshavaren. Jfr även 26 kap. 9 a § OSL om undantag från sekretessen.

Författare: Lars Clevesköld

Denna uppmaning till allmänheten är inte straffsanktionerad. När det gäller de situationer där anmälan bör göras kan hänvisas till författningskommentaren till 14 kap. 1 § första stycket. Anmälningsplikten gäller inte bara vid missförhållanden i hemmet utan även när fara för den unges hälsa eller utveckling föreligger utanför hemmet. Den som gjort anmälan med stöd av denna uppmaning till allmänheten omfattas inte av informationsrätten enligt föregående paragraf. I fråga om tidigare lydelse av uppmaningen, se Clevesköld m.fl. s. 142 ff., Socialstyrelsens handbok Anmäla oro för barn – Stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare, år 2014. I ett fall ringde en person till en ledamot i nämnden och uttryckte oro för barnen i en familj på orten. Det torde enligt JO stå klart att personen kontaktade ledamoten i dennes egenskap av befattningshavare i nämnden. I ett sådant fall ska de uppgifter som den enskilde lämnar behandlas som en anmälan enligt förevarande paragraf. Det ankom således på ledamoten att se till att de uppgifter som uppringaren lämnade blev dokumenterade (JO 2014/15 s. 381). Socialnämnden bör endast i nödsituationer efterforska den som gjort en anonym anmälan, JO 2010/11 s. 318. Har anmälaren väl uppgett sitt namn är det inte längre han eller hon som bestämmer om sekretess ska gälla för namnet. Om anmälaren ändå verkar ha den uppfattningen följer det av myndighetens allmänna serviceskyldighet att förvaltningen bör upplysa anmälaren om att man inte kan garantera att anmälaren ska få vara anonym, utan att det ankommer på myndigheten – och eventuellt domstol – att pröva och besluta i den frågan (JO 2015/16 s. 639).

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen motsvaras av 24 a § LSS. I paragrafen anges att var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse (SiS) har en skyldighet att medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet. Genom skrivningen omfattas även den som handlägger ärenden enligt SoL av skyldigheten. Med den som fullgör uppgifter avses den som är yrkesverksam inom den verksamhet som omfattas av bestämmelsen, dvs. den som får ersättning utöver ren kostnadstäckning för sina insatser. Frivilligarbetare faller utanför bestämmelsens tillämpningsområde. Utanför tillämpningsområdet faller även den som endast tillfälligt utför uppgifter om dessa uppgifter inte tillhör områdets kärnverksamhet. T.ex. bör en elektriker som tillkallas för att göra mindre omfattande reparationsarbeten som tar endast några dagar i anspråk inte omfattas av skyldigheten. Däremot omfattas personer som inte endast tillfälligt arbetar i verksamheten, även om det är med uppgifter utanför kärnverksamheten, av bestämmelsen; t.ex. ordinarie vaktmästare och ekonomiansvarig personal. Även familjehem faller utanför bestämmelsen.

Författare: Lars Clevesköld

Med socialtjänst avses all verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst, t.ex. olika former av biståndsinsatser, men även vård som sker utan den enskildes samtycke. All verksamhet vid SiS institutioner, även sådan som inte är att beteckna som socialtjänst i egentlig mening, omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde, alltså även t.ex. vård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård samt administrativt arbete vid SiS huvudkontor.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen motsvaras av 24 b § LSS. Rapporteringsskyldigheten enligt första stycket omfattar hela socialtjänsten och all verksamhet vid SiS. Den som fullgör uppgifter enligt första stycket är skyldig att rapportera missförhållanden eller påtagliga risker för missförhållanden som han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om. Skyldigheten gäller i både kommunal och yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. Skyldigheten gäller inom den egna verksamheten, varvid förstås både tecken på missförhållanden och påtagliga risker för missförhållanden som upptäcks i den egna verksamheten, även om dessa kan ha uppstått i en annan verksamhet. Det kan anmärkas att en fullgjord rapportering enligt denna bestämmelse inte uppfyller en eventuell skyldighet att enligt 14 kap. 1 § anmäla till socialnämnden att nämnden kan behöva ingripa till ett barns skydd.

Det är alltid möjligt att vända sig direkt till tillsynsmyndigheten för att påtala ett missförhållande. Den möjligheten står öppen för envar och bör inte förväxlas med de skyldigheter som den anställde åläggs enligt bestämmelsen. En anställd kan använda sig av denna möjlighet t.ex. om påtalade missförhållanden inte utreds eller åtgärdas av den som bedriver verksamheten eller i fall då missförhållanden upptäcks utanför den egna verksamheten.

Socialstyrelsen har gett ut föreskrifter och allmänna råd om lex Sarah (SOSFS 2011:5).

Författare: Lars Clevesköld

Rapporteringsskyldigheten aktualiseras på ett tidigt stadium, redan under prövningen av om någon är berättigad till en insats inom socialtjänsten och sammanfaller därmed med nämndens utredningsskyldighet enligt 11 kap. 1 §. I lagtexten markeras detta genom att rapporteringsskyldigheten inte endast gäller i förhållande till den som får insatser, utan även den som kan komma ifråga för insatser inom socialtjänsten.

Författare: Lars Clevesköld

Någon sanktion mot underlåtenhet att rapportera ett missförhållande har inte införts. Den som rapporterar ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande kan vara anonym, men rapporteringsskyldigheten enligt lex Sarah är då inte fullgjord, och en sådan rapport är inte en del av det kvalitetsarbete som ska bedrivas enligt 14 kap. 2 §. Om namnet på den som lämnat en rapport (eller anmälan enligt t.ex. 14 kap. 1 §) finns angivet i en allmän handling kan det inte hemlighållas utan stöd i OSL. Under vissa förutsättningar gäller sekretess enligt 26 kap. 5 § OSL för uppgift i anmälan eller utsaga som gjorts av en enskild.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen motsvaras av 24 c § LSS. För att de som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och vid SiS ska känna till de skyldigheter som åvilar dem enligt 2 och 3 §§ åläggs en informationsskyldighet för den som är mottagare av rapporter om missförhållanden. Informationsskyldigheten omfattar både rapporteringsskyldigheten och skyldigheten att medverka till att den verksamhet som genomförs och de insatser som den enskilde får är av god kvalitet.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen motsvaras av 24 d § LSS. I paragrafen anges att den som ska ta emot rapporter i en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet ska informera socialnämnden om mottagna rapporter, t.ex. genom att skicka en kopia på rapporten till socialnämnden. Informationsplikten är tystnadspliktsbrytande. Informationen ska omfatta inte bara att en rapport mottagits utan även vad missförhållandet eller den påtagliga risken för ett missförhållande avser.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen motsvaras av 24 e § LSS.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen motsvaras av 24 f § LSS. I bestämmelsen anges att nämnden, Statens institutionsstyrelses ledning eller den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet har en skyldighet att anmäla ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande till IVO. Liksom tidigare begränsas anmälningsskyldigheten till missförhållanden som är allvarliga. Anmälningsskyldigheten gäller oavsett om det allvarliga missförhållandet avhjälpts eller risken undanröjts eller ej. Till anmälan ska den utredning som har gjorts med anledning av det inträffade bifogas. En utredning behöver inte vara avslutad när anmälan skickas in. Det är viktigt att anmälan om allvarliga missförhållanden görs snarast och för det fall utredningen inte kunnat avslutas kan den avslutade utredningen ges in vid ett senare tillfälle.

Socialstyrelsen har gett ut föreskrifter och allmänna råd om lex Sarah (SOSFS 2011:5 med ändring 2013:16 till följd av att anmälan ska ges in till IVO).

Författare: Lars Clevesköld

Fråga kan t.ex. vara om ett privat företag, som enligt avtal med kommunen ombesörjer viss hemtjänst.

Författare: Lars Clevesköld

Genom överklagande till förvaltningsrätten kan den hjälpsökande få till stånd en rättslig prövning av såväl frågan om socialnämnden över huvud taget är skyldig att lämna bistånd m.m. enligt de angivna paragraferna som frågan vilken form och omfattning biståndet i så fall ska ha. Rätten till överklagande kräver ett formellt avslagsbeslut, JO 2013/14 s. 424. Det är, anses i doktrinen, tack vare denna möjlighet till rättslig prövning som det i någon mån är befogat att tala om en ”rätt” till bistånd, se Håkan Strömberg, Bengt Lundell, Speciell förvaltningsrätt, 20 uppl. 2019. Jfr ytterligare beträffande första stycket Bramstång, 1985, s. 179 ff. och Lundgren m.fl. Om att socialnämnden är skyldig att följa domen, se JO 1996/97 s. 254 samt JO 1997/98 s. 321 och 324. Se även kommentaren till 4 kap. 1 §. Jfr också 16 kap. 6 a–i §§. Avslagsbeslut i fråga om bistånd enligt 4 kap. 2 § respektive 5 kap. 10 § kan endast överklagas för laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725).

Författare: Lars Clevesköld

Att beslutet gäller omedelbart innebär inte bara att beslutet är verkställbart utan också att det ska verkställas omedelbart. Samma sak gäller i fråga om domstolens avgörande att den enskilde har rätt till bistånd, om inte domen innehåller något förordnande om att den ska verkställas först sedan den vunnit laga kraft. Socialnämnden kan i ett överklagande av domen begära inhibition enligt 28 § förvaltningsprocesslagen, men om detta inte begärs eller om överinstansen avslår inhibitionsyrkandet måste en dom som tillerkänner den enskilde rätt till bistånd verkställas omedelbart, JO den 28 mars 2019, dnr 8665-2017. I ett fall hade en socialnämnd inte lyckats verkställa ett beslut om ledsagning på grund av svårigheter att rekrytera personal. JO påpekade att det ändå är socialnämnden som har ansvar för att beslut verkställs och att den enskilde får den insats som beviljats, JO den 27 juni 2019, dnr 1539-2018.

Författare: Lars Clevesköld

Med beslut avses såväl nämndens egna beslut som avgöranden av domstol.

Författare: Lars Clevesköld

Verkställandet kan bara senareläggas på sökandens begäran om hon eller han fått ett konkret erbjudande men tackat nej till detta. En sådan begäran ska dokumenteras i enlighet med bestämmelserna i 11 kap. 5 §. Bestämmelsen innebär en möjlighet men ingen skyldighet för socialnämnden att, på den enskildes begäran, avvakta med verkställandet utan att riskera att påföras särskild avgift. Bestämmelsen tar sikte endast på tjänsteverkställighet inom valfrihetssystem och är inte avsedd att påverka verkställandet eller påförande av avgifter i andra fall. Jfr dock kommentaren till 16 kap. 6 a § 1 st.

Författare: Lars Clevesköld

Grannar har inte ansetts äga klagorätt i mål om tillstånd till inrättande av hem för vård eller boende enligt 7 kap. 1 §, se RÅ 1988 ref. 116.

Författare: Lars Clevesköld

I mål om förbud enligt 70 § 1980 års SoL (nu motsvarande 13 kap. 9 §) har socialnämnden i den kommun där hemmet är beläget tillerkänts klagorätt, se RÅ 1988 ref. 104.

Författare: Lars Clevesköld

Uppräkningen av de beslut som får överklagas enligt bestämmelsen är uttömmande. Angivandet av att andra beslut inte får överklagas är således endast ett förtydligande.

Författare: Lars Clevesköld

Avsikten är att en framställning om biträde vid förrättning ska göras hos den polisenhet inom vars distrikt det föremål som handräckningen avser finns. Den som begär handräckning kan vända sig till Polismyndigheten, om den finns på den aktuella orten, eller till närmaste polisenhet. Det blir en intern fråga för Polismyndigheten att avgöra vilken polisiär enhet som ska verkställa handräckningen.

Författare: Lars Clevesköld

För att motverka att polisens resurser i onödan tas i anspråk för detta slag av verkställighet, klargörs att biträde av Polismyndigheten får begäras endast i sådana situationer då det finns ett verkligt behov av polisens särskilda befogenhet att använda våld. Det är den begärande myndigheten som har att pröva om förutsättningar föreligger att begära biträde av Polismyndigheten.

Författare: Lars Clevesköld

Av 10 § polislagen (1984:387) följer bl.a. att en polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, bl.a. om (1 p.) han möts med våld eller hot om våld eller (6 p.) polismannen annars med laga stöd t.ex. har att bereda sig tillträde till, avspärra, tillstänga eller utrymma byggnad, rum eller område, liksom att biträda någon i myndighetsutövning med en sådan eller någon liknande åtgärd. IVO kan t.ex. begära biträde av Polismyndigheten när den som innehar personakt tidigare satt sig till motvärn eller förklarat sig vägra lämna ut en personakt eller om han eller hon nu eller tidigare uttalat hot i samband med ett omhändertagandebeslut.

Författare: Lars Clevesköld

Det kan exempelvis röra sig om situationer där det finns en överhängande risk för att en personakt kommer att förstöras och man inte kan avvakta med att verkställigheten löses på annat sätt.

Författare: Lars Clevesköld

Sanktionsavgift bör inte tas ut vid obetydliga dröjsmål. Det kan nämligen inte alltid krävas att insatsen ska tillhandahållas omgående. Det finns därför utrymme för en nyanserad tillämpning. Tiden om tre månader från dagen för beslutet fram till dess rapporteringsskyldighet enligt 6 f § respektive 6 i § för socialnämnden inträder, innebär inte att det är denna tid som nämnden skäligen har på sig att verkställa ett beslut. En bedömning av hur lång tid socialnämnden skäligen bör få på sig måste alltid avgöras utifrån en individuell bedömning. Frågan har prövats i RÅ 2010 ref. 81 I och II. HFD har i RÅ 2010 not. 17 uttalat att särskild avgift vid dröjsmål med att tillhandahålla särskilt boende inte ska utgå då väntetid uppstått till följd av att den enskilde förklarat sig endast godta ett visst boende som kommunen inte kunnat tillhandahålla, se även RÅ 2009 ref. 21.

Författare: Lars Clevesköld

Det kan t.ex. gälla bistånd i form av kontaktperson, när kontaktpersonen flyttar från orten och uppdraget därmed upphör.

Författare: Lars Clevesköld

Jfr kommentaren till 16 kap. 6 a § 1 st.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen är tillämplig både i sådana fall då den aktuella domen utformats som en fullgörelsedom, dvs. när kommunen uttryckligen förpliktats eller ålagts att tillhandahålla en viss förmån, och i sådana fall då domstolen i stället valt att förordna eller förklara att sökanden har rätt till förmånen. Något krav på att avgörandet ska ha vunnit laga kraft finns inte.

Författare: Lars Clevesköld

Att socialnämnden i sin rapportering till länsstyrelsen och revisorerna ska ange att 16 kap. 3 § 3 st. tillämpats och att verkställandet senarelagts på sökandens begäran följer av 16 kap. 6 f §.

Författare: Lars Clevesköld

Här föreskrivs att vistelsekommunen ansvarar för skyldighet att betala särskild avgift så snart bosättningskommunen enligt 2 a kap. 6 § 2 har begärt att vistelsekommunen ska verkställa beslut. Om en begäran att bistå med verkställigheten inte har framställts ligger ansvaret för särskild avgift på bosättningskommunen enligt huvudregeln i paragrafen.

Författare: Lars Clevesköld

Regleringen innebär inte något hinder mot att en enskild beslutsfattare straffas för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § BrB samtidigt som kommunen åläggs sanktionsavgift. Socialstyrelsen har gett ut publikationen Icke verkställda beslut och domar enligt LSS och SoL.

Författare: Lars Clevesköld

Beloppsgränserna gäller för varje enskilt fall. Om två olika fall är aktuella samtidigt gäller alltså i stället att avgiften kan bli lägst tjugo tusen och högst två miljoner kr.

Författare: Lars Clevesköld

Här anges exempel på omständigheter som är av betydelse när avgiften bestäms i ett enskilt fall. Därutöver bör det ofta finnas skäl att beakta kostnaden för den insats som inte tillhandahålls i enlighet med lagens krav och den besparing som dröjsmålet medfört för kommunen. Möjligheten att påföra avgift bortfaller inte automatiskt om kommunen verkställer domen sedan länsstyrelsen vänt sig till förvaltningsrätten. En verkställighet på det stadiet torde dock kunna leda till att avgiften bestäms till ett lägre belopp än om verkställigheten skulle ha dröjt under ytterligare tid. Hela perioden fram till tidpunkten för förvaltningsrättens dom bör beaktas vid beräkningen av storleken på sanktionsavgiften, för det fall beslutet inte dessförinnan har verkställts. Vid överprövning av förvaltningsrättens avgörande kan endast den period som prövats av förvaltningsrätten bli föremål för överrättens prövning.

Författare: Lars Clevesköld

Ett skäl till eftergift kan vara när dröjsmålet inte är bagatellartat men det ändå inte kan anses rimligt att lasta kommunen för vad som förekommit. Det bör då röra sig om omständigheter som legat utanför kommunens kontroll. Att man i sin ekonomiska planering prioriterat medlen på ett sådant sätt att resurserna inte räckt till för att tillhandahålla insatsen kan inte utgöra ett skäl för eftergift. Det är dock inte helt uteslutet att inom snäva ramar beakta svårigheter med ekonomisk omprioritering. HFD har med hänsyn till omständigheterna eftergett avgiften för en kommun som under en tid av drygt elva månader inte tillhandahållit beslutad insats i form av kontaktperson (RÅ 2009 ref. 12).

Författare: Lars Clevesköld

Med ringa fall avses främst att dröjsmålet varit förhållandevis kortvarigt.

Författare: Lars Clevesköld

Innan IVO väcker talan ska kommunen erhålla del av de uppgifter av betydelse som tillförts ärendet och beredas tillfälle att yttra sig, jfr 25 § förvaltningslagen (2017:900).

Författare: Lars Clevesköld

Enligt tredje stycket ska bestämmelserna i paragrafen avse vistelsekommunen om denna är ansvarig för att betala särskild avgift enligt 6 a §. Detta gäller så snart en bosättningskommun har begärt bistånd med verkställighet. Tidsfristerna räknas från bosättningskommunens beslut eller från en lagakraftvunnen dom.

Författare: Lars Clevesköld

Skyldigheten att rapportera beslut som inte verkställts efter tre månader kan inte tas till intäkt för att nämnden har tre månader på sig att verkställa ett gynnande beslut. Enligt 16 kap. 3 § gäller ett biståndsbeslut omedelbart och en beslutad insats ska därför i princip verkställas utan dröjsmål (JO:s beslut den 16 mars 2016, dnr 2408-2015).

Författare: Lars Clevesköld

Självfallet ska ett ej verkställt beslut rapporteras varje kvartal, så länge det inte har verkställts.

Författare: Lars Clevesköld

Skälet är att inspektionen och revisorerna ska kunna följa handläggningen av varje redovisat ärende för att kunna bedöma om verkställighet kan anses ha skett inom rimlig tid. Det har inte föreskrivits någon tidsfrist inom vilken socialnämnden ska underrätta inspektionen och revisorerna att verkställighet av ett beslut skett. Det anses ligga i socialnämndens intresse att så snart som möjligt lämna en sådan underrättelse för att undgå en vidare granskning.

Författare: Lars Clevesköld

Det är viktigt att den statistikrapport som socialnämnden lämnar till fullmäktige utformas på ett sådant sätt att sekretessbelagda uppgifter om enskilda inte lämnas ut. Rapporten kan efter begäran lämnas ut till allmänheten eller media. Det ska alltså av socialnämndens redovisning till fullmäktige inte gå att härleda vilka personer besluten gäller. Inte heller ska socialnämnden ange skälen till att de rapporterade besluten inte är verkställda, eftersom meningen inte är att skapa en diskussion kring enskilda ärenden. Det är dock viktigt att det framgår hur stor del av de ej verkställda besluten som gäller bistånd till kvinnor respektive män.

Författare: Lars Clevesköld

Paragrafen föreskriver en skyldighet för en vistelsekommun, som ska bistå en bosättningskommun med verkställighet, att till inspektionen rapportera om beslut som inte har verkställts och att lämna statistikrapporter till kommunfullmäktige i vistelsekommunen. Någon skyldighet att rapportera även till revisorerna har inte införts, eftersom det saknas laglig möjlighet för vistelsekommunens revisorer att granska verkställigheten av beslut som fattats av en annan kommun (jfr 12 kap. kommunallagen, 2017:725). Skyldigheten för bosättningskommunen att rapportera finns dock kvar.

Författare: Lars Clevesköld

Bestämmelsen innebär en möjlighet att meddela föreskrifter såväl när det gäller handläggning av ärenden som utförandet av insatser. Med stöd av bemyndigandet kan t.ex. föreskrifter om vilken kvalitet en viss verksamhet ska hålla och vilka kompetenskrav som kan ställas på personal som är ansvarig för socialtjänstutredningar eller som utför insatser inom socialtjänsten meddelas. Bestämmelsen har motsvarighet i 6 kap. hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) HSL, och 13 § LSS. Regeringen har i 8 kap. 1 § socialtjänstförordningen bemyndigat Socialstyrelsen att meddela här avsedda föreskrifter.

Författare: Lars Clevesköld

Termen funktionsnedsättning anses böra få genomslag i den svenska lagstiftningen efter hand, jfr prop. 2008/09:28, Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, s. 8. I författningstexten används termen därför i stället för termen funktionshinder. Funktionsnedsättning beskriver nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Funktionshinder beskriver i sin tur begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen.

Författare: Lars Clevesköld

Föreskrifterna kan exempelvis avse närmare krav på vilken erfarenhet eller utbildning som ska krävas för att beviljas tillstånd, eller hur den enskilde ska visa att denne har ekonomiska förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för verksamheten. Vissa sådana föreskrifter finns i 4 kap. SoF. Genom 8 kap. 6 § SoF har IVO getts rätt att meddela ytterligare föreskrifter.

Författare: Lars Clevesköld

Jämför 4 kap. 2 § SoF.

Författare: Lars Clevesköld

I vissa situationer kan utdömda viten, som inte har kunnat drivas in, förvandlas till fängelse. Detta är en faktisk omöjlighet när det gäller juridiska personer (till exempel bolag), men vitet är generellt sett förvandlingsbart i de fall adressaten är en fysisk person (alltså en människa). För att inte förvandling ska kunna ske i något fall har av rättviseskäl införts en regel om att ett vite enligt SoL aldrig ska kunna förvandlas till fängelse. Bestämmelsen motsvarar 30 § LSS.