Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Förordning (1984:555) om tillämpning av en konvention den 4 februari 1983 mellan Sverige och Spanien om social trygghet

Utfärdad: 1984-06-14

Den konvention mellan Sverige och Spanien om social trygghet som har undertecknats den 4 februari 1983 jämte en samma dag undertecknad överenskommelse om tillämpning av konventionen skall gälla här i riket från och med den 1 juli 1984.

Konventionen och tillämpningsöverenskommelsen bifogas denna förordning som bilagorna 1 2.

Med behörig myndighet i artikel 9 samt artikel 36 punkterna a) och b) i konventionen avses riksförsäkringsverket.

Bilaga 1

Konvention mellan Sverige och Spanien om social trygghet

Sveriges regering och Spaniens regering, som önskar reglera de båda staternas ömsesidiga förbindelser på den sociala trygghetens område, har överenskommit att sluta följande konvention:

AVDELNING I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

  1. I denna konvention avses med uttrycken

    1. ”territorium”

      med avseende på Spanien, Spaniens territorium, med avseende på Sverige dess territorium,

    2. ”lagstiftning”

      gällande lagar, förordningar och administrativa föreskrifter som anges i artikel 2,

    3. ”behörig myndighet” med avseende på Spanien arbets- och socialförsäkringsministeriet, med avseende på Sverige regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

    4. ”försäkringsorgan”

      med avseende på Spanien förvaltningsorganen inom den sociala trygghetens allmänna system och inom de under artikel 2, 1. A. nämnda särskilda systemen, med avseende på Sverige det organ eller den myndighet som svarar för tillämpningen av den i artikel 2 angivna lagstiftningen,

    5. ”behörigt försäkringsorgan”

      det försäkringsorgan som i varje enskilt fall är behörigt enligt den tillämpliga lagstiftningen,

    6. ”förbindelseorgan”

      organ för förbindelse och information mellan de båda fördragsslutande staternas försäkringsorgan för underlättande av konventionens tillämpning samt för information till berörda personer beträffande rättigheter och skyldigheter enligt konventionen,

    7. ”familjemedlem”

      en familjemedlem enligt den tillämpliga lagstiftningen,

    8. ”försäkringsperioder”

      avgiftsperioder, anställningsperioder eller andra perioder som i den lagstiftning enligt vilken de fullgjorts betraktas som försäkringsperioder eller därmed jämställda perioder, däribland kalenderår, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats inom den svenska försäkringen för tilläggspension på grund av anställning eller annan förvärvsverksamhet under det ifrågavarande året eller en del därav,

    9. ”kontantförmån”, ”pension” eller ”ersättning”

      en kontantförmån, pension eller ersättning enligt den tillämpliga lagstiftningen, inberäknat alla däri ingående delar som utgår av allmänna medel och alla höjningar och tillägg.

  2. Andra uttryck som används i denna konvention har den betydelse som tillkommer dem enligt den tillämpliga lagstiftningen.

Artikel 2

  1. Bestämmelserna i denna konvention skall tillämpas på

    1. i Spanien

      1. lagstiftningen om den sociala trygghetens allmänna system rörande

        1. moderskap, vanlig sjukdom eller yrkessjukdom, tillfälligt nedsatt arbetsförmåga och olycksfall i eller utom arbetet,

        2. tillfällig eller varaktig invaliditet,

        3. ålderdom,

        4. dödsfall och efterlevande,

        5. familjeförmåner,

        6. omskolning och rehabilitering av handikappade,

        7. socialbidrag och sociala tjänster,

        8. arbetslöshet,

      2. lagstiftningen om följande särskilda system för social trygghet i vad avser de riskfall som åsyftas i A. 1) ovan, nämligen systemen för

        1. lantbruksarbetare,

        2. sjömän,

        3. kolgruvearbetare,

        4. järnvägsarbetare,

        5. husligt anställda,

        6. självständiga och självständigt förvärvsverksamma,

        7. handelsresande,

        8. studerande,

        9. konstnärer,

        10. författare,

        11. tjurfäktare,

        12. professionella fotbollsspelare,

    2. i Sverige

      lagstiftningen om

      1. sjukförsäkring med föräldraförsäkring,

      2. folkpension,

      3. försäkring för tilläggspension,

      4. allmänna barnbidrag,

      5. arbetsskadeförsäkring,

      6. arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.

  2. Där ej annat följer av bestämmelsen i fjärde stycket skall konventionen jämväl tillämpas på lagstiftning som kodifierar, ändrar eller kompletterar den lagstiftning som anges i första stycket.

  3. Konventionen skall tillämpas på lagstiftning om ett nytt system eller en ny gren av social trygghet utöver dem som angetts i första stycket endast om de fördragsslutande staterna träffar överenskommelse härom.

  4. Konventionen skall icke tillämpas på lagstiftning som utvidgar tillämpningsområdet för den i första stycket nämnda lagstiftningen till nya grupper av förmånstagare, om behörig myndighet i den berörda staten inom tre månader efter lagens offentliggörande meddelar den andra statens behöriga myndighet, att en sådan utvidgning av konventionen icke är avsedd.

Artikel 3

Denna konvention gäller, i den mån ej annat däri föreskrives, för de fördragsslutande staternas medborgare, för personer som är eller varit omfattade av lagstiftningen i någon av de fördragsslutande staterna samt för personer som härleder sin rätt från en sådan person.

Artikel 4

I den mån ej annat föreskrives i denna konvention likställes vid tillämpningen av en fördragsslutande stats lagstiftning med denna stats medborgare följande inom statens territorium bosatta personer

  1. medborgare i den andra fördragsslutande staten,

  2. flyktingar som avses i konventionen den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning och protokollet den 31 januari 1967 till nämnda konvention,

  3. statslösa personer varmed förstås personer, som ej någon stat med tillämpning av dess lagstiftning anser såsom dess medborgare,

  4. andra personer med avseende på rättigheter som de härleder från personer som avses i punkterna ovan.

Artikel 5

  1. Pensioner och andra kontantförmåner med undantag av förmåner vid arbetslöshet får, i den mån ej annat föreskrives i denna konvention, icke minskas, ändras, innehållas eller indragas på grund av att förmånstagaren uppehåller sig inom den andra statens territorium.

  2. Kontantförmåner som en av de fördragsslutande staterna har att utge skall, i den mån ej annat föreskrives i denna konvention, utbetalas till medborgare i den andra staten som är bosatta i en tredje stat på samma villkor och i samma omfattning som till där bosatta medborgare i den förstnämnda staten.

AVDELNING II. BESTÄMMELSER OM TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Artikel 6

I den mån ej annat föreskrives i artiklarna 7 och 8 skall de personer som omfattas av konventionen vara underkastade

  1. svensk lagstiftning om de är bosatta i Sverige eller, med avseende på arbetsskadeförsäkring för arbetstagare, om de är sysselsatta i Sverige,

  2. spansk lagstiftning om de är bosatta i Spanien och inom landet arbetar såsom anställda eller för egen räkning eller eljest är försäkrade eller likställda med försäkrade.

Artikel 7

  1. Arbetstagare som av sin arbetsgivare sänds till den andra statens territorium för att utföra ett bestämt arbete av tillfällig natur, vars varaktighet icke överstiger en tidrymd av högst två år, skall undantas från tillämpningen av lagstiftningen i den stat, inom vars territorium de arbetar, och skall alltjämt omfattas av lagstiftningen i den stat varifrån de utsänts.

  2. Resande personal vid land- eller lufttransportföretag med arbete i båda fördragsslutande staterna skall omfattas av lagstiftningen i den stat, där företaget har sitt säte. Är vederbörande bosatt i den andra staten, skall dock lagstiftningen i den staten tillämpas.

  3. Ett fartygs besättning och andra ej blott tillfälligt på ett fartyg sysselsatta personer skall omfattas av lagstiftningen i den stat vars flagga fartyget för. Arbetstagare som används för lastning, lossning eller reparationsarbeten ombord eller för vakttjänst i hamn skall omfattas av lagstiftningen i den stat där hamnen är belägen.

  4. Arbetstagare, som med tillämpning av bestämmelserna i denna artikel skall omfattas av svensk lagstiftning betraktas därvid som bosatta i Sverige.

Artikel 8

  1. För diplomatiska företrädare och karriärkonsuler samt för den administrativa och tekniska personalen vid beskickning och vid konsulat, som förestås av karriärkonsul, liksom även för medlemmar av beskickningarnas respektive konsulatens tjänstepersonal och för personer som uteslutande är anställda i privat tjänst, i hushållet hos diplomatiska företrädare, karriärkonsuler och medlemmar av konsulat som förestås av karriärkonsul skall, i den mån denna personkrets omfattas av Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser respektive Wienkonventionen om konsulära förbindelser, bestämmelserna i dessa konventioner vara tillämpliga.

  2. För andra offentligt anställda än de som avses i första stycket äger vid utsändning till den andra statens territorium bestämmelserna i artikel 7 första stycket tillämpning.

Artikel 9

  1. På gemensam framställning av arbetstagare och arbetsgivare eller på framställning av en självständigt förvärvsverksam person kan de behöriga myndigheterna överenskomma om undantag från bestämmelserna i artiklarna 6 8 för vissa personer eller persongrupper. De behöriga myndigheterna kan också utan att sådan framställning föreligger överenskomma om sådant undantag efter hörande av berörda personer.

  2. Bestämmelserna i artikel 7 fjärde stycket tillämpas i fall som här avses.

AVDELNING III. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Kapitel 1. Förmåner vid ålderdom, invaliditet och till efterlevande

Tillämpning av svensk lagstiftning

Artikel 10

Spanska medborgare såväl som de personer som anges i artikel 4 b), c) och d) skall, om de icke uppfyller de villkor som enligt den svenska lagstiftningen gäller för dem i fråga om rätt till folkpension, vare sig de är bosatta i Sverige eller annorstädes ha rätt till folkpension enligt de regler som gäller för utomlands bosatta svenska medborgare.

Artikel 11

Handikappersättning som inte utgår som tillägg till folkpension, vårdbidrag för handikappat barn, pensionstillskott och inkomstprövade pensionsförmåner utbetalas till personer som anges i artikel 10, förutsatt att de är bosatta i Sverige, varvid reglerna i nämnda artikel gäller i tillämpliga delar.

Artikel 12

Om en medborgare i en av de fördragsslutande staterna eller en person som anges i artikel 4 b), c) eller d) icke har fullgjort erforderliga svenska försäkringsperioder för att uppfylla villkoren för rätt till svensk folkpension enligt de bestämmelser som gäller för utom Sverige bosatta svenska medborgare, skall försäkringsperioder fullgjorda enligt den spanska lagstiftningen medräknas i den mån de icke sammanfaller med svenska försäkringsperioder.

Artikel 13

  1. Övergångsbestämmelserna i den svenska lagstiftningen om beräkning av folkpension för personer födda 1929 eller tidigare berörs ej av denna konvention.

  2. Bestämmelserna i den svenska lagstiftningen om rätt till folkpension för svenska medborgare som är bosatta utom Sverige berörs ej av artikel 5 i denna konvention.

Artikel 14

För utgivande av tilläggspension enligt den svenska lagstiftningen gäller följande:

  1. Den som ej är svensk medborgare tillgodoräknas pensionspoäng endast på grund av förvärvsverksamhet under bosättning i Sverige eller på grund av anställning ombord på svenskt handelsfartyg.

  2. Har någon fullgjort försäkringsperioder inom både den svenska försäkringen för tilläggspension och den spanska pensionsförsäkringen, skall dessa för förvärv av rätt till tilläggspension i erforderlig omfattning sammanräknas i den mån de ej sammanfaller. Härvid likställs tolv inom den spanska pensionsförsäkringen fullgjorda försäkringsmånader med ett kalenderår, för vilket pensionspoäng tillgodoräknats.

  3. För beräkning av storleken av tilläggspensionen beaktas endast försäkringsperioder enligt den svenska lagstiftningen.

  4. Den svenska lagstiftningens bestämmelser om beräkning av tilläggspension för personer som är födda före år 1924 berörs ej av denna konvention.

Tillämpning av spansk lagstiftning

Artikel 15

Rätten till ålders-, invalid- och efterlevandepension enligt spansk lagstiftning för personer som omfattas av pensionsförsäkringen i båda fördragsslutande staterna, fastställs enligt bestämmelserna i artiklarna 16 22.

Artikel 16

För fastställande av rätt till pension tillämpar de spanska försäkringsorganen sin egen lagstiftning. Därvid betraktas perioder, för vilka sökanden eller den person från vilken sökanden härleder sin rätt, tillgodoräknats pensionspoäng inom den svenska tilläggspensioneringen, såsom försäkringsperioder enligt spansk lagstiftning i den mån perioderna icke sammanfaller. Härvid jämställs ett år, för vilket pensionspoäng tillgodoräknats inom den svenska tilläggspensioneringen, med tolv månader fullgjorda inom den spanska försäkringen.

Artikel 17

  1. För att fastställa beräknings- eller regleringsunderlaget för en förmån tillämpar det behöriga spanska försäkringsorganet sin egen lagstiftning.

  2. När hela eller en del av den försäkringsperiod som den sökande utväljer för beräkning av regleringsunderlaget för förmåner har fullgjorts i Sverige, skall det behöriga spanska försäkringsorganet fastställa detta regleringsunderlag på grundval av det minsta försäkringsunderlag som under perioden eller del därav enligt dess lagstiftning gällde för försäkrade i samma yrkeskategori som den försäkrade senast tillhört eller tillhör i Spanien eller på grundval av det försäkringsunderlag som den försäkrade själv utvalt.

  3. Regleringsunderlaget för förmåner för arbetstagare får inte understiga genomsnittet för den allmänna minimilönen under den utvalda tidsperioden.

Artikel 18

  1. Om den försäkrade uppfyller de villkor som den spanska lagstiftningen uppställer för rätt till pension skall det behöriga spanska försäkringsorganet fastställa förmånens storlek enligt de bestämmelser som organet har att tillämpa varvid hänsyn endast tas till de försäkringsperioder som fullgjorts enligt denna lagstiftning.

  2. Om den försäkrade inte uppfyller villkoren om försäkringstid bestäms först ett pensionsbelopp enligt den spanska lagstiftningen efter sammanläggning av försäkringsperioder och därmed likvärdiga perioder (”teoretisk pension”). Därefter minskas beloppet enligt den proportion som råder mellan de försäkringsperioder som fullgjorts av den försäkrade enligt spansk lagstiftning och summan av de perioder som tillgodoräknats enligt båda staternas lagstiftning (”proratapension”).

  3. När den teoretiska pensionen blir lägre än den minimipension som vid varje tidpunkt gäller enligt spansk lagstiftning, skall sistnämnda pension ligga till grund vid beräkningen av den spanska proratapensionens storlek.

  4. De höjningar av pensionsbeloppen som vidtas enligt spansk lagstiftning beroende på höjd allmän inkomstnivå, högre levnadsomkostnader och andra jämförliga faktorer skall minskas med användande av samma proportionella förfarande som anges i andra stycket.

Artikel 19

De villkor, som den spanska lagstiftningen innehåller angående ändring, innehållande eller upphörande av rätt till pension, gäller utan undantag även i förhållande till omständigheter som inträffat under förmånstagarens vistelse i Sverige.

Artikel 20

Svenska eller spanska medborgare, som är bosatta i Spanien och som enligt svensk lagstiftning inte längre omfattas av försäkringen för tilläggspensionering, kan frivilligt vidareförsäkra sig enligt spansk lagstiftning på samma villkor som gäller för personer som inte längre är obligatoriskt försäkrade i den spanska socialförsäkringen. Därvid skall perioder för vilka pensionspoäng tillgodoräknats inom den svenska tilläggspensioneringen, i den mån så erfordras, räknas såsom spanska försäkringsperioder.

Artikel 21

För rätt till pension enligt spansk lagstiftning med tillämpning av artikel 18 andra stycket, skall det krav på aktuell försäkring som uppställs enligt spansk lagstiftning anses uppfyllt om personen i fråga är bosatt i Sverige vid pensionsfallet eller om han vid denna tidpunkt uppbär pension enligt svensk lagstiftning.

Artikel 22

När spansk lagstiftning för rätt till förmån eller för fastställande av dess belopp uppställer krav om fullgörande av försäkringsperioder i en yrkesverksamhet som omfattas av något av den sociala trygghetens särskilda system, skall det behöriga organet endast medräkna försäkringsperioder som fullgjorts enligt svensk lagstiftning och i motsvarande yrke.

Kapitel 2. Sjukdom, moderskap och barns födelse

Artikel 23

Har någon fullgjort försäkringsperioder enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar, skall dessa perioder för förvärv av rätt till en förmån sammanräknas i den mån de icke sammanfaller.

Artikel 24

  1. Är någon bosatt i en fördragsslutande stat och enligt lagstiftningen i denna stat berättigad till sjukvårdsförmåner, erhåller han under tillfällig vistelse i den andra fördragsslutande staten sjukvårdsförmåner om han på grund av sitt tillstånd är i omedelbart behov av sådana förmåner.

  2. I fråga om omfattningen och sättet för tillhandahållande av förmåner tillämpas den för vistelseortens försäkringsorgan gällande lagstiftningen.

  3. De behöriga myndigheterna i de fördragsslutande staterna skall fastställa de avgifter som den vårdsökande skall erlägga för vården på grundval av gällande officiella taxor eller genomsnittskostnader.

Artikel 25

  1. Familjemedlemmar till en i Sverige försäkrad svensk medborgare erhåller sjukvårdsförmåner under bosättning på spanskt territorium på grundval av särskilt avtal mellan den försäkrade eller en representant för familjen och försäkringsorganet för familjemedlemmarnas bosättningsort mot en familjeavgift som fastställs för detta ändamål av den spanska behöriga myndigheten.

  2. I fråga om omfattningen och sättet för tillhandahållande av förmåner tillämpas spansk lagstiftning.

Artikel 26

  1. En person, som uppbär pension enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftning, har rätt till sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen i den stat där han är bosatt. Förmånerna utgår på bekostnad av behörigt organ i den stat där pensionstagaren är bosatt.

  2. Den som är bosatt i Spanien och som erhåller pension enbart enligt svensk lagstiftning har, liksom familjemedlemmar som åtföljer honom, rätt till de sjukvårdsförmåner den spanska lagstiftningen tillförsäkrar pensionärer. Denna rätt beviljas på grundval av särskilt avtal mellan pensionären och försäkringsorganet på bosättningsorten, mot en avgift som årligen fastställes av behörig spansk myndighet.

Kapitel 3. Familjeförmåner

Artikel 27

Allmänt barnbidrag enligt svensk lagstiftning utgår till barn som är spanska medborgare och bosatta i Sverige på samma villkor som till barn som är svenska medborgare.

Artikel 28

Periodiska familjeförmåner som enligt spansk lagstiftning utgår för barn utges till svenska medborgare under förutsättning att fadern eller modern omfattas av spansk lagstiftning och att barnen för sin försörjning är beroende av fadern eller modern.

Kapitel 4. Förmåner vid olycksfall i arbetet och vid arbetssjukdomar

Artikel 29

  1. Rätten till förmåner vid olycksfall i arbetet bestäms av den lagstiftning som gällde för den försäkrade vid tidpunkten för olyckan enligt bestämmelserna i artiklarna 6 9.

  2. Ersättningen för ett nytt olycksfall i arbetet eller en ny arbetssjukdom skall fastställas av behörigt försäkringsorgan med beaktande av den nedsättning i arbetsförmågan som förorsakats av det nya olycksfallet eller den nya arbetssjukdomen enligt den lagstiftning som nämnda organ har att tillämpa.

Artikel 30

  1. Förmåner vid arbetssjukdom bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande stat, vars lagstiftning var tillämplig då den försäkrade innehade en anställning, som medförde risk för arbetssjukdomen, även om sjukdomen först konstaterats i den andra staten.

  2. Skulle den försäkrade ha innehaft sådan anställning i båda staterna, tillämpas lagstiftningen i den stat där han senast haft sådan anställning.

  3. Om en arbetssjukdom föranlett beviljande av förmån enligt en fördragsslutande stats lagstiftning, skall även ersättning för en försämring av sjukdomen som inträffar inom den andra fördragsslutande statens territorium utgå enligt förstnämnda stats lagstiftning. Detta gäller dock ej om försämringen är att hänföra till arbete inom den andra statens territorium i verksamhet, vari fara för sådan sjukdom föreligger.

Kapitel 5. Dödsfallsersättningar

Artikel 31

Dödsfallsersättningar enligt spansk lagstiftning utges med tillämpning endast av denna lagstiftning och på de villkor som anges i denna.

Kapitel 6. Förmåner vid arbetslöshet

Artikel 32

  1. Har någon varit omfattad av båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar, sammanräknas för förvärv av rätt till ersättning vid arbetslöshet försäkrings- eller sysselsättningsperioder, som skall beaktas enligt båda lagstiftningarna, i den mån de ej sammanfaller.

  2. För tillämpning av första stycket krävs att sökanden under de senaste tolv månaderna före framställningen om ersättning utfört förvärvsarbete sammanlagt minst fyra veckor i den fördragsslutande stat, enligt vars lagstiftning han gör framställningen. Har en anställning utan arbetstagarens förvållande upphört tidigare än efter fyra veckor, skall första stycket likväl tillämpas om anställningen var avsedd att vara längre tid.

Artikel 33

Från ersättningstid enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat, vartill någon är berättigad på grund av bestämmelserna i artikel 32, avdrages tid, för vilken ett försäkringsorgan i den andra fördragsslutande staten inom de senaste tolv månaderna före framställningen om ersättning utgivit ersättning till den arbetslöse.

AVDELNING IV. ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 34

Vid tillämpningen av denna konvention skall de båda staternas behöriga myndigheter och försäkringsorgan lämna varandra tekniskt och administrativt bistånd i samma utsträckning som vid tillämpningen av den egna statens lagstiftning. Sådant bistånd lämnas utan vederlag utom då konventionen uttryckligen föreskriver att ersättning skall utgå.

Artikel 35

De båda staternas behöriga myndigheter skall träffa administrativa överenskommelser rörande konventionens tillämpning.

Artikel 36

De båda staternas behöriga myndigheter skall

  1. tse förbindelseorgan,

  2. hålla varandra underrättade om de åtgärder som vidtas för tillämpningen av denna konvention,

  3. meddela varandra alla ändringar i den lagstiftning som anges i artikel 2.

Artikel 37

  1. De båda staternas behöriga myndigheter skall genom förhandlingar bilägga sådana tolkningstvister beträffande konventionen och de administrativa överenskommelserna till denna, som kan uppstå mellan de båda staternas försäkringsorgan.

  2. Skulle tvisten icke kunna lösas genom förhandlingar inom en tidrymd av tre månader räknat från förhandlingarnas början skall den hänskjutas till en skiljenämnd, vars sammansättning och procedur skall fastställas genom överenskommelse mellan de fördragsslutande staterna eller, om sådan överenskommelse icke uppnås inom en tidrymd av ytterligare tre månader, av en skiljeman, som på begäran av vilken som helst av de båda staterna utses av presidenten för den Internationella Domstolen. Det beslut som fattas av skiljenämnden eller skiljemannen skall betraktas som bindande och slutgiltigt.

Artikel 38

De båda staternas försäkringsorgan skall

  1. verkställa de tekniska och administrativa kontroller som rör förvärv, innehållande, återfående, ändring eller indragning av de förmåner som omfattas av denna konvention, varvid kostnaderna för medicinsk kontroll skall erläggas på det sätt och de villkor som anges i den administrativa överenskommelsen,

  2. samarbeta i fråga om utbetalning av förmåner för den andra statens försäkringsorgans räkning på sätt som föreskrivs i den administrativa överenskommelsen,

  3. ta emot och till den andra statens försäkringsorgan vidarebefordra alla meddelanden, ansökningar, förklaringar, besvär eller andra handlingar, som rör tillämpningen av denna konvention och som inlämnas i detta syfte samt

  4. bistå varandra på alla sätt som kan främja tillämpningen av denna konvention.

Artikel 39

  1. De båda staternas behöriga myndigheter och försäkringsorgan kan träda i direkt förbindelse med varandra och med enskilda personer. De kan för dessa förbindelser även använda sig av respektive stats diplomatiska representationer.

  2. De båda staternas behöriga myndigheter och försäkringsorgan skall meddela sig sinsemellan och med enskilda personer på svenska, spanska, franska eller engelska.

Artikel 40

  1. Det behöriga försäkringsorganet kan bevilja en försäkrad förskott under den tid hans ärende är under behandling.

  2. Förskott beviljas efter en prövning i varje enskilt fall, som främst skall avse den försäkrades behov samt grunda sig på en bedömning av rätten till den sökta förmånen och på den tid som krävs för slutligt beslut i ärendet.

  3. När försäkringsorganet i en av de fördragsslutande staterna utgivit förskott kan detta organ eller, på begäran av detta, motsvarande försäkringsorgan i den andra staten avräkna förskottet från de utbetalningar som skall göras till förmånstagaren.

Artikel 41

  1. Ansökningar, bevis, besvär och andra handlingar, som enligt den ena statens lagstiftning inom en viss tid skall inges till behörig myndighet eller behörigt organ, skall anses ha inkommit i rätt tid om de inom fastställd tid ingivits till motsvarande myndighet eller organ i den andra staten.

  2. En ansökan om förmån, som inges enligt den ena statens lagstiftning, skall i tillämpliga fall anses som en ansökan om motsvarande förmån enligt den andra statens lagstiftning. I ålderspensionsfall gäller detta dock ej om sökanden anger att ansökan avser pension endast enligt den förstnämnda statens lagstiftning.

Artikel 42

  1. Utbetalningar enligt denna konvention kan göras i den stats valuta, vars försäkringsorgan är betalningsskyldigt.

  2. Om valutarestriktioner införs i någon av de fördragsslutande staterna, skall staterna omedelbart vidta åtgärder för att säkerställa de rättigheter som härrör ur denna konvention.

Artikel 43

  1. Befrielse från eller nedsättning av skatter, stämpel-, sekretariats-, registrerings- eller andra liknande avgifter, som i en av de fördragsslutande staternas lagstiftning medges för handlingar eller bevis som utfärdas enligt denna stats lagstiftning, skall även omfatta handlingar och bevis som utfärdas enligt den andra statens lagstiftning eller enligt denna konvention.

  2. Handlingar och bevis, som utfärdas för tillämpning av denna konvention, behöver ej legaliseras eller bestyrkas.

Artikel 44

För fastställande av rätt till förmåner enligt denna konvention beaktas även försäkrings- och vistelseperioder som fullgjorts före konventionens ikraftträdande.

Artikel 45

  1. Denna konvention äger tillämpning även på försäkringsfall som inträffat före dess ikraftträdande. Konventionen grundar likväl ingen rätt till utbetalning av förmåner för tid före dess ikraftträdande.

  2. En förmån som på grund av den försäkrades nationalitet icke beviljats eller som på grund av dennes bosättning inom den andra statens territorium indragits skall, när konventionen träder i kraft, på därom gjord ansökan beviljas eller åter utbetalas.

  3. På därom gjord ansökan skall en förmån som beviljats före konventionens ikraftträdande omräknas, varvid konventionens bestämmelser skall tillämpas. Sådan förmån kan också omräknas utan ansökan. Omräkning som nu sagts får ej medföra minskning av utgående förmån.

  4. Bestämmelser i de fördragsslutande staternas lagstiftning om preskription och upphörande av rätt till förmåner skall icke tillämpas på rätt enligt bestämmelserna i första tredje styckena ovan under förutsättning att den försäkrade inkommer med ansökan inom en tidrymd av två år från konventionens ikraftträdande.

  5. Inkommer ansökan efter utgången av nämnda tidsperiod föreligger rätt till förmån, i den mån rätten icke preskriberats eller upphört, från och med ansökningsdagen såvida icke förmånligare regler gäller enligt lagstiftningen i staten i fråga.

Artikel 46

  1. Denna konvention skall gälla utan tidsbegränsning. Den kan uppsägas av var och en av de fördragsslutande staterna. Uppsägningen skall meddelas senast tre månader före utgången av det löpande kalenderåret, varvid konventionen upphör att gälla vid kalenderårets slut.

  2. Uppsäges konventionen, skall dess bestämmelser äga fortsatt giltighet i fråga om sådana rättigheter som förvärvats med tillämpning av dess bestämmelser.

  3. De fördragsslutande staterna skall träffa särskild överenskommelse för att garantera intjänade rättigheter, som grundas på försäkringsperioder vilka tillgodoräknats före uppsägningen av konventionen.

Artikel 47

Denna konvention skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall utväxlas i Madrid.

Konventionen skall träda i kraft första dagen i den andra månaden efter den då ratifikationsinstrumenten utväxlats.

Till bekräftelse härav har de båda fördragsslutande staternas befullmäktigade ombud undertecknat denna konvention.

Som skedde i Stockholm den fjärde februari 1983 i två exemplar på svenska och spanska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.

Bilaga 2

Administrativ överenskommelse angående tillämpning av konventionen den 4 februari 1983 mellan Sverige och Spanien om social trygghet

Med stöd av artikel 35 i konventionen den 4 februari 1983 mellan Sverige och Spanien om social trygghet har de båda staternas behöriga myndigheter överenskommit om följande bestämmelser angående konventionens tillämpning:

KAPITEL I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

  1. Vid tillämpningen av denna överenskommelse avses med uttrycket ”konventionen” konventionen den 4 februari 1983 mellan Sverige och Spanien om social trygghet.

  2. De i konventionens artikel 1 definierade uttrycken har i denna överenskommelse samma innebörd.

Artikel 2

Förbindelseorgan enligt konventionens artikel 36 är

  1. i Spanien

    riksförsäkringsinstitutet,

  2. i Sverige

    1. riksförsäkringsverket,

    2. arbetsmarknadsstyrelsen

      beträffande arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.

  3. Förbindelseorganen har de uppgifter som anges i denna överenskommelse. De skall inom sina verksamhetsområden underlätta tillämpningen av konventionen och denna överenskommelse genom att informera de försäkrade om deras rättigheter och skyldigheter enligt konventionen. Därvid skall de även beakta de behöriga myndigheternas föreskrifter, när så erfordras. De kan träda i direkt förbindelse såväl med varandra som med berörda personer eller dess ombud, varvid de skall lämna varandra bistånd i allt som rör konventionens tillämpning.

  4. Den behöriga myndigheten i en fördragsslutande stat kan utse andra förbindelseorgan. Den skall om så sker underrätta den behöriga myndigheten i den andra staten.

KAPITEL II. BESTÄMMELSER RÖRANDE TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Artikel 3

I fall som avses i konventionens artikel 7 skall det behöriga försäkringsorganet i den fördragsslutande stat, vars lagstiftning skall tillämpas, på begäran utfärda intyg om att personen i fråga omfattas av denna lagstiftning. Sådant intyg utfärdas

i Spanien av riksförsäkringsinstitutet,

i Sverige av riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa.

KAPITEL III. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Sjukdom, moderskap och barns födelse

Artikel 4

  1. När ett behörigt försäkringsorgan i en av de fördragsslutande staterna har att tillämpa bestämmelserna i konventionens artikel 23 skall den person, varom fråga är, förete intyg om de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning.

  2. Sådant intyg skall på begäran av den person varom fråga är utfärdas

    i Spanien av riksförsäkringsinstitutet,

    i Sverige av riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa.

  3. Om personen själv inte företer sådant intyg, kan det behöriga försäkringsorganet av behörigt organ i den andra staten begära att intyg utfärdas och översänds.

Artikel 5

  1. För att göra gällande sin rätt till sjukvårdsförmåner i Spanien enligt konventionens artikel 24 skall den försäkrade för det spanska försäkringsorganet förete ett på särskilt formulär utfärdat intyg om hans eller hans familjemedlemmars rätt till sådana förmåner.

  2. För att utöva den rätt som bekräftats på sätt som anges i första stycket erhåller den försäkrade när frågan är om öppen vård, efter erläggande av en fastställd summa ett häfte med sjukvårdskuponger från det spanska försäkringsorganet.

  3. Om den försäkrade är i behov av sjukhusvård skall sådan meddelas efter remiss och enligt de regler som gäller inom den spanska socialförsäkringen. Remiss erfordras dock ej i brådskande fall. Kostnaden för sjukhusvården erläggs av den försäkrade så snart denna avslutats.

  4. Vid öppen vård skall läkemedel ej utges på det sätt som annars gäller inom socialförsäkringen. Vid sjukhusvård innefattar sluträkningen även kostnaden för läkemedel.

  5. Vid slutet av den tillfälliga vistelsen kan den försäkrade på ansökan få ersättning från det spanska försäkringsorganet för sjukvårdskuponger som ej utnyttjats.

Artikel 6

  1. Priset för de häften med sjukvårdskuponger och villkoren för återbetalning enligt reglerna i andra femte styckena i föregående artikel skall fastställas årligen.

  2. Kostnaderna för sjukhusvård debiteras av den institution som tillhandahållit vården på grundval av genomsnittskostnaderna i landet.

  3. Det spanska förbindelseorganet skall ge det svenska förbindelseorganet all den information rörande socialförsäkringens kostnader för sjukhusvård, som kan vara av värde för detta.

Artikel 7

  1. För att erhålla sjukvårdsförmåner i Spanien enligt bestämmelserna i konventionens artikel 25 skall den försäkrade eller någon som företräder familjen ingå ett särskilt avtal med den provinsdelegation eller det lokalkontor till riksförsäkringsinstitutet inom vars område familjemedlemmarna är bosatta. Därvid skall företes intyg som styrker att den person från vilken rätten härleds är försäkrad i Sverige.

  2. Det särskilda avtal som avses i föregående stycke ger, mot erläggande av en avgift per familj och månad, rätt till samma sjukvårdsförmåner som den spanska socialförsäkringen erbjuder familjemedlemmar till sina egna försäkrade.

  3. Den försäkrade eller den person som representerar familjen skall underrätta provinsdelegationen eller riksförsäkringsinstitutets lokalkontor när försäkringsskyddet i Sverige upphör så att rätten till förmåner jämväl kan bringas att upphöra.

Artikel 8

  1. För att erhålla sjukvårdsförmåner i Spanien enligt bestämmelserna i konventionens artikel 26 andra stycket skall pensionären ingå ett särskilt avtal med den provinsdelegation eller det lokalkontor till riksförsäkringsinstitutet inom vars område han är bosatt. Därvid skall företes intyg som styrker att pensionären åtnjuter pension enligt svensk lagstiftning.

  2. Det särskilda avtal som avses i föregående stycke ger mot erläggande av en månadsavgift rätt till samma sjukvårdsförmåner som den spanska socialförsäkringen erbjuder sina egna pensionärer.

Ålders-, invaliditets- och efterlevandeförmåner

Artikel 9

Ansökan om ålders-, invalid- eller efterlevandepension kan göras hos det behöriga försäkringsorganet på sökandens bosättnings- eller vistelseort eller hos förbindelseorganet i någon av de fördragsslutande staterna. Om det organ som mottagit ansökan inte är behörigt skall detta vidarebefordra ansökan med alla handligar till behörigt organ.

Artikel 10

  1. Om en ansökan berör båda de fördragsslutande staternas lagstiftning skall förbindelseorganet i den stat där ansökan ingetts underrätta förbindelseorganet i den andra staten om mottagandet av ansökan och samtidigt översända två exemplar av den blankett som fastställts i enlighet med artikel 17 i denna överenskommelse. Avser ansökan invalidpension skall även det läkarintyg som finns i ärendet bifogas.

  2. När de blanketter som avses i föregående stycke mottagits skall det mottagande organet genom att återsända ett exemplar av blanketterna lämna det organ som först erhöll ansökan uppgift om de försäkringsperioder som den försäkrade fullgjort enligt dess lagstiftning. Därvid skall även anges om den sökande har rätt till pension och i så fall med vilket belopp och från vilket datum.

Artikel 11

  1. De behöriga försäkringsorganen skall sända varandra kopior av de beslut som fattats i de ärenden rörande förmåner som handlagts med tillämpning av konventionens avdelning III, kapitel 1.

  2. De behöriga försäkringsorganen skall vidare underrätta varandra om alla omständigheter som kan leda till att en förmån beviljas, innehålls, dras in eller ändras. I förekommande fall skall handlingarna i ärendet bifogas.

  3. Blanketter och handlingar avsedda för de behöriga försäkringsorganen skall alltid översändas via förbindelseorganet i den andra staten.

  4. Översändande av blanketter ersätter översändandet av handlingar som styrker uppgifterna i blanketterna.

Artikel 12

De behöriga försäkringsorganen skall utbetala ålders-, invalid- och efterlevandepensioner direkt till förmånstagarna. Betalning av sådana pensioner skall ske på de förfallodagar som gäller enligt det lands lagstiftning som det utbetalande organet tillämpar.

Artikel 13

De spanska och svenska förbindelseorganen skall varje kalenderår under första kvartalet informera varandra om summan av de förmånsbelopp som de behöriga försäkringsorganen under föregående år utbetalat till förmånstagare bosatta inom den andra fördragsslutande statens territorium.

Förmåner vid arbetsskada

Artikel 14

  1. Ansökningar om arbetsskadeförmåner kan inges till det behöriga försäkringsorganet i den stat där arbetsolycksfallet inträffat eller arbetsjukdomen visat sig eller till försäkringsorganet i den stat där den arbetsskadade är bosatt eller vistas.

  2. Om ansökan ingetts till försäkringsorganet i den stat där den arbetsskadade är bosatt eller vistas skall detta organ översända handlingarna till det behöriga försäkringsorganet med angivande av datum för ansökan.

  3. Vad avser utbetalning av förmåner vid arbetsskada skall vad som sägs i artiklarna 12 och 13 tillämpas.

Artikel 15

När ett behörigt försäkringsorgan för tillämpning av bestämmelserna i konventionens artikel 29 andra stycket har behov av uppgifter om en persons arbetsoförmåga för att fastställa och utbetala en förmån, kan detta organ vända sig till det behöriga försäkringsorganet i den andra staten för att erhålla läkarutlåtanden och för särskilda kontroller.

Arbetslöshetsförmåner

Artikel 16

  1. I fall som avses i konventionens artikel 32 första stycket skall det behöriga försäkringsorgan som mottagit ansökan om förmån begära att det behöriga försäkringsorganet i den andra staten där arbetstagaren varit försäkrad utfärdar och översänder ett intyg rörande de försäkringsperioder som denne fullgjort och som skall sammanläggas.

  2. Det i första stycket avsedda intyget skall i enlighet med bestämmelserna i konventionens artikel 33 ange de perioder under vilka försäkringsorganet i den andra staten utgett arbetslöshetsförmåner under de sista tolv månaderna före datum för ansökan.

KAPITEL IV. ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 17

  1. Förbindelseorganen i de båda staterna skall fastställa formulär för de blanketter, intyg och meddelanden som erfordras för den handläggning och de förfaranden som anges i denna överenskommelse.

  2. När så erfordras skall förbindelseorganen bistå varandra med översättning av handlingar.

Artikel 18

Det behöriga försäkringsorganet på en förmånstagares bosättningsort skall utföra de administrativa och medicinska kontroller som den andra statens behöriga organ begär beträffande sina förmånstagare. Därtill skall läkarutlåtanden som inhämtats som ett led i organets egen medicinska kontroll översändas även utan ansökan därom.

Artikel 19

  1. Såvitt gäller ersättning för utgifter enligt konventionens artikel 38 a) skall det försäkringsorgan, som verkställt de kontroller som avses i nämnda artikel, verifiera dessa utgifter och enligt de regler som gäller för detta organ betala den som haft kostnaderna. Organet skall var sjätte månad till det försäkringsorgan som begärt kontrollerna översända en sammanställning av de ersättningsberättigade utgifter som förekommit under det senaste halvåret, med precisering av varje fall.

  2. Ersättning skall inte utges för utgifter för läkarundersökningar som verkställts på grund av bestämmelser som gäller i en fördragsslutande stat och som därefter meddelats ett försäkringsorgan i den andra staten.

Artikel 20

Utbetalning av förskott i fall som avses i konventionens artikel 40 skall i första hand göras av försäkringsorganet på bosättningsorten. De behöriga försäkringsorganen i de båda fördragsslutande staterna skall underrätta varandra om de förskott som beviljas.

Artikel 21

Denna överenskommelse träder i kraft samtidigt med konventionen och gäller för samma tid.

Upprättat i Stockholm den fjärde februari 1983 i två exemplar på svenska och spanska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.