Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Narkotikastrafflag (1968:64)

Narkotikastrafflagen

Utfärdad den 8 mars 1968

1 §

Den som olovligen

  1. överlåter narkotika,

  2. framställer narkotika som är avsedd för missbruk,

  3. förvärvar narkotika i överlåtelsesyfte,

  4. anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk,

  5. bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel, eller

  6. innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika

döms, om gärningen sker uppsåtligen, för narkotikabrott till fängelse i högst tre år.

Bestämmelser om straff för olovlig införsel och utförsel av narkotika och olovlig befattning i vissa fall med narkotika finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

Rättsfall:

”Innehav” av narkotika? H 1981:444, 519 (äldre lag) – Ett eller flera brott? H 1971:396 B; 1989:837 – Fråga om påföljd för brott innefattande införsel till kriminalvårdsanstalt H 1980:237; ang. straffmätning för en intagens narkotikainnehav se 1987:757 – I kriminalvårdsanstalt intagen, som där innehaft 0,7 g cannabisharts, dömd för narkotikabrott till fängelse H 1982:325 – Fråga om gärningsbeskrivning innefattade straffbar gärning enl. denna lag i dess intill 1 juli 1983 gällande lydelse. Även fråga om kravet på bevisningens styrka H 1982:525 – Handhavande av narkotika i direkt anslutning till konsumtion ej innehav i denna lags mening; även fråga om val av påföljd för narkotikabrott H 1983:887 (äldre lag) – Fråga, när narkotika vid en rad tillfällen förvärvats för omedelbar konsumtion, om straffbart innehav uppkommit och om förvärven i så fall skulle bedömas vart för sig som narkotikaförseelse eller tillsammans som ett narkotikabrott H 1986:736 (äldre lag) – Fråga om påföljd för brott enl. p. 4 och 5 H 1987:156 – Visst förfarande bedömt inte som brott enl. p. 5 utan som försök till grovt narkotikabrott H 1987:680 – Fråga om bevisningen var tillräcklig för fällande dom H 1988:534 – Ej frihet från ansvar för det att gärningsmannen förmåtts sälja till en person som utan hans vetskap var polisman i tjänsteutövning H 1989:498 – Var förmedling ägnad att främja ”narkotikahandel”? H 1991:110 – Bevisvärdering i mål om grovt narkotikabrott H 1991:612 anm. även vid RB 45:5 – Frågor om farlighetsgraden hos råopium samt om straffmätning vid narkotikabrott och försök till varusmuggling H 1994:374 – Befattning med en liten mängd metadon bedömd som brott enl. denna §, ej 2 § H 1996:478 – Innehav av liten mängd heroin (170 mg) ansågs ej som ringa brott H 1997:193 – Innehav av liten mängd amfetamin (8 gram) för eget bruk bedömt som narkotikabrott enl. 1 § (ej ringa brott); även fråga om straffmätning H 1997:522 – Fängelse eller villkorlig dom med samhällstjänst för narkotikabrott med straffvärde 3 mån.? H 2001:570 – Fråga om ansvar för narkotikabrott för den, som för annan förvarat pengar och efter erhållen vetskap om att de härrörde från narkotikabrott inte vidtagit någon åtgärd för att avbryta förvaringen H 2003:254 – Fråga om ansvar för den som för annans räkning mottagit paket vilka, honom ovetande, innehöll narkotika och som först 4 dagar efter att han fått vetskap om innehållet överlämnat paketen till polisen H 2003:361 – Att innehavare av lägenhet underlät att ingripa mot att hyresgäst förvarade narkotika i ett förhyrt rum utgjorde ej narkotikabrott eller medverkan därtill H 2003:473 – Fråga om ansvar för hustru som av sin make informerats om att han placerat narkotika i sin svärmoders lägenhet till vilken hustrun hade fritt tillträde H 2004:797 – Innehav av industrihampa som tillgripits från odling med behörigt tillstånd ej narkotikabrott H 2007:219 – Innehav av 0,73 gram kokain för eget bruk bedömt som brott enligt 1 § H 2008:653 – Straffvärdebedömning betr. mefedron H 2011:357; betr. internethandel med mefedron och MDPV 2011:799; betr. ecstasy 2012:115 och 510; betr. kokain 2012:528 (i samtliga fall även generella uttalanden ang. straffvärdebedömning) – Straffmätning ang. amfetamin H 2012:70 – Straffvärdebedömning av transport, förvaring och innehav av ett stort parti cannabisharts H 2012:144 – Den som har brukat narkotika som tidigare har utgjort del av eget innehav av narkotika, ska dömas endast för straffbart innehav H 2017:415 – Straffbart bruk av narkotika av visst slag konsumeras inte av straffbart bruk av narkotika av annat slag H 2021:3.

Förordning (EEG) nr 1308/70 utgör hinder för nationell lagstiftning som har som verkan att odling och innehav av industrihampa förbjuds C-462/01 Hammarsten.

SFS 2000:1228

2 §

Är brott som avses i 1 § första stycket med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter att anse som ringa, döms för ringa narkotikabrott till böter eller fängelse i högst sex månader.

Rättsfall:

Ringa brott? H 1989:837, 1992:108 (även fråga om påföljd vid återfall i ringa brott), 2012:650 (mefedron), 849 (även påföljdsval för ringa brott jämte brott av normalgraden) – Fråga om differentiering av straffet vid eget bruk med hänsyn till narkotikans art H 2005:348 I och II.

SFS 2016:488

3 §

Är brott som avses i 1 § första stycket att anse som grovt, döms för grovt narkotikabrott till fängelse i lägst två och högst sju år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om brottet har utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett en särskilt stor mängd narkotika eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms för synnerligen grovt narkotikabrott till fängelse i lägst sex och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är synnerligen grovt ska det särskilt beaktas om brottet har utgjort ett led i en verksamhet som utövats i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika, avsett en synnerligen stor mängd narkotika eller annars varit av synnerligen farlig eller hänsynslös art.

Rättsfall:

Ang. påföljd för grovt narkotikabrott H 1969:113; 1973:682; 1974:108 anm. vid BrB 30:6; 1977:343 (innehav och försäljning av en större mängd cannabis); 1989:564 anm. vid BrB 29:5; 1991:255 – Fråga om visst narkotikabrott, avseende kokain, borde anses grovt; även fråga om straffmätningen H 1983:754 I och II; d:o angående LSD och MDMA 1992:235; ang. cannabistransport 2012:535 – Grovt brott? H 1985:164, 1998:24 (Rohypnoltabletter) – Framställning av cannabis (marijuana) genom odling i hemmet bedömd med hänsyn till omständigheterna som grovt narkotikabrott H 1998:512 – Brottsrubricering och straffmätning betr. framställning av GHB och förberedelse därtill H 2002:365 – Straffmätning H 2004:354 – Straffvärde i mål rörande syntetiska katinoner (även generella uttalanden ang. brottsrubricering och straffmätning) H 2011:675 I och II – Synnerligen grovt narkotikabrott? H 2017:814 – Se även H 1982:511 anm. vid BrB 31:1.

SFS 2016:488

3 a §

Den som av grov oaktsamhet begår gärning som avses i 1 § första stycket 1–5 döms för vårdslöshet med narkotika till böter eller fängelse i högst ett år.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

SFS 2000:1228

3 b §

Den som uppsåtligen

  1. överlåter, framställer, förvärvar, anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar eller tar annan liknande befattning med narkotikaprekursorer som är avsedda för olovlig framställning av narkotika, eller

  2. förvarar, innehar eller tar annan befattning med sådana narkotikaprekursorer

döms för olovlig befattning med narkotikaprekursorer till fängelse i högst två år.

Om brottet med hänsyn till arten och mängden narkotika som avses framställas samt övriga omständigheter är att anse som ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om brottet är att anse som grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om brottet har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett framställning av särskilt stor mängd narkotika eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

SFS 2006:46

4 §

För försök eller förberedelse till narkotikabrott, ringa narkotikabrott, grovt narkotikabrott eller synnerligen grovt narkotikabrott liksom för stämpling till narkotikabrott, grovt narkotikabrott eller synnerligen grovt narkotikabrott döms det, om gärningen avser annan befattning än som avses i 1 § första stycket 6, till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

För försök till olovlig befattning med narkotikaprekursorer döms det, om gärningen avser annan befattning än som avses i 3 b § första stycket 2, till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Rättsfall:

Ang. stämpling se H 1981:1057 anm. vid BrB 23:2 – Fråga om kravet på bevisning för att viss penningtransaktion utgjort medhjälp eller förberedelse till grovt narkotikabrott H 1982:164 (äldre lag) – H 1982:525 och 1987:680, båda anm. vid 1 § – Frågor, om försök resp. förberedelse till narkotikabrott förelegat vid verksamhet för framställning av narkotika H 1992:524H 1992:679 anm. vid BrB 23:1.

SFS 2016:488

5 §

Har flera medverkat till brott som avses i 1–4 §§ och innefattar gärningen inte endast befattning enligt 1 § första stycket 6 eller 3 b § första stycket 2, gäller bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.

Rättsfall:

H 1972:429H 1985:726 anm. vid BrB 23:5.

SFS 2006:46

5 a §

[har upphävts genom lag (1992:861).]

SFS 1992:861

6 §

Narkotika som har varit föremål för brott enligt denna lag skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för narkotikan får dess värde förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt denna lag. Vad som nu sagts om narkotika gäller även narkotikaprekursorer.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag får förklaras7 förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller

  1. egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt denna lag, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse eller stämpling, samt

  2. egendom med vilken har tagits befattning som utgör brott enligt denna lag.

I stället för sådan egendom som avses i andra stycket får dess värde förklaras förverkat.

Påträffas injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i människokroppen, eller andra föremål, som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika, hos någon som har begått brott enligt denna lag eller i ett utrymme som disponeras av honom eller i förbindelse med narkotika som har varit föremål för brott enligt denna lag, skall föremålen, oavsett vem de tillhör, förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

Rättsfall:

Jfr BrB 36:13 och där anm. H 1972:414 – Vinning förverkad H 1971:321 – Pipor använda vid cannabisrökning kunde enl. den intill 1 juli 1983 gällande lydelsen av 6 § icke förklaras förverkade i mål om ansvar för innehav av narkotika H 1975:327 – Ang. förverkande av värde och vinning av såld narkotika H 1977:735; 1991:387; 2016:202 – Konkreta föremål som utgjort betalning för narkotika förverkade såsom vinning av narkotikabrott H 1981:1076 – Ang. 2 st. andra meningen H 1987:680.

SFS 2006:46

7 §

Angående beslag av egendom, som kan antas vara förverkad enligt 6 §, gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med följande avvikelser.

Bestämmelserna i 2 § 1 och 3 § lagen (1958:205) om förverkande av alkohol m.m. ska tillämpas på motsvarande sätt då beslag har skett av narkotika, narkotikaprekursorer eller egendom som avses i 6 § fjärde stycket denna lag. Tiden för att anmäla missnöje ska dock räknas från dagen för förordnandet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om förfarandet med narkotika och narkotikaprekursorer som tagits i beslag.

Hänvisad författning:

RB 27:.

SFS 2019:355

8 §

Med narkotika förstås i denna lag läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper eller effekter och som

  1. på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, eller

  2. av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen.

Rättsfall:

Rensad och nermald rotbark innehållande ett narkotikaklassificerat ämne utgjorde ej narkotika H 2014:259 – Psykotropt ämne förpackat i doser ansågs utgöra narkotika H 2018:983 – S.k. CBD-olja som innehöll THC ansågs utgöra narkotika, trots att den THC som fanns i oljan härrörde från laglig industrihampa H 2019:531.

SFS 1999:43

9 §

Med narkotikaprekursorer förstås i denna lag ämnen som kan användas vid framställning av narkotika och som är förtecknade enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer1) eller rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer2)

1)

EUT L 047, 18.2.2004, s. 1 (Celex 32004R0273).

2)

EUT L 022, 26.1.2005, s. 1 (Celex 32005R0111).

SFS 2006:46