Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott

Trafikbrottslagen

Utfärdad: 1951-09-28

1 §

Brister vägtrafikant, den som för spårvagn eller den som någon annanstans än på väg för motordrivet fordon i väsentlig mån i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna, döms för vårdslöshet i trafik till dagsböter.

Om någon vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn gör sig skyldig till grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom, döms för grov vårdslöshet i trafik till fängelse i högst två år.

Hänvisad författning:

Genom lagen 1994:1416 infördes i 1 st. bestämningen ”i väsentlig mån” – Jfr TraF (1998:1276) 2:1 och 14:14. Bih. Se även anm. vid 4 §.

Rättsfall:

Ang. ”förande” av motorfordon H 1931:138; 1934:81, 616; 1935:354, 506; 1936:69; 1939:383; 1940:230; 1943:429; 1944:307; 1947:253; 1949:559; 1951:314; 1968:581 – Ang. ansvar enl. §:ns lydelse före 1995: Ang. 1 st. H 1956:597, 639; 1958:461; 1960:202, 283 (fråga huruvida ovarsamhet varit ringa), 1960:292 (förare av renhjord); 1963:317 (sammanstötning mellan lastbilar vid omkörningsförsök); 1968:317 (omkörning); 1963:550 (färdsätt vid övergångsställe); 1964:136, 279; 1965:404; 1968:217 (färd under mörker); 1969:220 (militär befälhavare som beordrat släckande av lyktorna på pansarvagn men ej själv fört vagnen); 1971:204 (kollision mellan bil på huvudled och moped förd in på denna); 1971:261 (lastbil från avtagsväg förd in på huvudled); 1973:449 (somnat vid ratten); 1974:562 B (fotgängare, som på övergångsställe först återvänt mot trottoaren och sedan gått ut framför en bil, påkörd; fråga om ansvar för bilens förare); 1981:998 (bil gick av vägen i halt väglag; vårdslöshet?); 1070 (ringa oaktsamhet?); 1982:714 (vid omkörning i vinterväglag med omkr. 70 km/tim. sladdade den omkörande bilen mot den omkörda); se även H 1977:468, 1978:360 samt 1987:187 och 1989:552 båda anm. vid BrB 3:7 – Fråga om ansvar jämväl för allmänfarlig vårdslöshet H 1958:90 – Vårdslöshet i trafik eller hastighetsöverträdelse? H 1979:274 – Tillämpning av 2 st. H 1955:464; 1956:293; 1978:251. Val av påföljd för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död H 1971:186 (jfr nedan under 4 §).

Äldre rätt:H 1931:134, 183; 1932:651; 1934:355, 448, 715; 1935:118, 380; 1937:326; 1939:282; 1940:149; 1941:243, 273; 1945:11; 1946:28, 381, 424; 1950:273. Då bilförare dömts jäml. 2 st. har, oaktat brott mot 4 § ej styrkts, lagts honom till last såsom försvårande omständighet att han förde bilen efter betydande spritförtäring H 1957:513 – Jfr H 1959:63, anm. vid BrB 1:2 – Fråga om kravet på gärningsbeskrivningens utformning vid åtal för vårdslöshet i trafik H 1993:134 anm. även vid RB 45:4.

Ang. ansvar enl. §:ens lydelse fr.o.m. år 1995: H 1996:764 (ansvar för den som kört in i vägkorsning utan att kontrollera att trafiksignalerna inte slagit om till rött) – Bilförare som kört på och skadat fotgängare på obevakat övergångsställe frikändes från ansvar för vårdslöshet i trafik (ej ”i väsentlig mån” brustit) men dömdes för vållande till kroppsskada H 1996:590 – Hastighetsöverträdelse eller vårdslöshet i trafik? H 2001:286 – Ej ansvar för bilförare som kört på fotgängare efter att ha bländats av solen H 2007:3; ej heller för bussförare som under körningen sysslat med administrativa göromål 2009:819; inte heller ansvar för bilförare som vid vänstersväng blivit påkörd av mötande personbil i mycket hög hastighet 2011:349.

SFS 1994:1416

2 §

Hindrar eller stör vägtrafikant eller den som för spårvagn onödigtvis i väsentlig mån trafiken på väg, dömes, där ej gärningen är belagd med straff enligt 1 §, till böter.

Hänvisad författning:

Jfr TraF (1998:1276) 2:1. Bih.

SFS 1975:611

3 §

För någon uppsåtligen körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra sådant fordon, dömes för olovlig körning till böter. Har han tidigare innehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt eller är det eljest att anse som grovt, må dömas till fängelse i högst sex månader.

För någon körkortspliktigt fordon med uppsåtligt eller oaktsamt åsidosättande av föreskrift, som meddelats i fråga om rätten att föra sådant fordon, dömes till böter.

Om någon uppsåtligen eller av oaktsamhet såsom förare av körkortspliktigt fordon anställer och brukar den som inte äger rätt att föra fordonet, eller i annat fall tillåter någon annan att föra sådant fordon utan att denne är berättigad därtill, dömes likaledes till böter.

Första-tredje styckena äger motsvarande tillämpning på förare av traktor, moped klass II, snöskoter, terränghjuling, motorredskap eller spårvagn och på den som anställer eller brukar sådan förare eller eljest tillåter någon att föra sådant fordon.

Hänvisad författning:

Ang. 1 st. se Körkortslag (1998:488) 2:1 ff, efter TraFH 1982:193 anm. vid 1 § körkortslagen – Ang. 2 st. se KörkortsF (1998:980) 3:9, efter nämnda lag.

Rättsfall:

Ansvar för olovlig körning och rattfylleri ej ådömt den som ouppsåtligen vållat att bil kom i rörelse H 1967:211 – Rekvisitet ”utan att vara berättigad” ansågs skola vara täckt av uppsåt H 1986:392, 1993:157 (körning sedan spärrtiden gått ut efter återkallelse) – Vid upprepad olovlig körning föreligger särskilt brott för varje tillfälle H 1962:525 – Olovlig körning ej grovt brott enbart därför att körkortet är omhändertaget H 1999:380 – Ang. åsidosättande av föreskrift i körkort H 1947:437 – Ang. 3 st. (tidigare 2 st.) H 1935:506; 1939:383; 1940:719; 1943:429. Jfr R 1961:47 – Uppsåtsbedömningen vid olovlig körning H 2019:721.

SFS 2009:122

4 §

Den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha intagit alkohol i så stor mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter i utandningsluften döms för rattfylleri till böter eller fängelse i högst sex månader.

För rattfylleri enligt första stycket döms också den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen(1968:64) i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Detta gäller dock inte om narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan behörig receptutfärdares ordination.

För rattfylleri enligt första stycket döms också den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn och då är så påverkad av alkohol att det kan antas att han eller hon inte kan framföra fordonet på ett betryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är lika påverkad av något annat medel.

Första och andra styckena gäller inte förare av motordrivet fordon, som är avsett att föras av gående.

Första, andra och tredje styckena gäller inte om förandet av fordonet ingår som ett led i en vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning till vilken tillstånd har lämnats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Hänvisad författning:

Ang. återbetalning av kostnad för blodundersökning i brottmål se RB 31:1.

Rättsfall:

Ang. det subjektiva rekvisitet H 1967:211 anm. vid 3 §; jfr 1956:66 här nedan; fordons egenskap av bil ej täckt av uppsåt 1970:240 (äldre lag) – Ang. delaktighet H 1947:321, 323; 1949:689 – Ansvar för rattfylleri ådömt i fråga om färd med lättviktsmotorcykel, vars motor frånkopplats H 1947:253; samma bedömning betr. moped vars motor inte varit i gång 2011:77; i fråga om förande av bil inom garage 1949:559; i fråga om färd med moped 1954:236; vid förande av moped (fråga om mildrande omständigheter) 1954:362 – Ansvar ej ådömt den som i spritpåverkat tillstånd: då motorn ej var i gång, lett motorcykel H 1951:314; gående vid bil skjutit denna några meter 1961:352; fört moped, vars motor var obrukbar, genom trampning och genom att låta den rulla utför en backe 1978:458 – Ang. straffmätning vid upprepat trafikbrott H 1953:664 B – Frågor om val av påföljd för rattfylleri enl. äldre lydelse H 1965:379; 1966:592, 603; 1968:484 B; 1972:60; 1974:682 (18-åring); 1975:438 (skyddstillsyn), 756 (överlämnande till nykterhetsvård); 1976:39 (internerad vårdad utom anstalt), 587 (18-åring); 1977:614 (villkorlig dom + böter); 1978:92 (skyddstillsyn + böter), 178 (skyddstillsyn), 229 (skyddstillsyn + böter); 1979:381 (skyddstillsyn med öppen psykiatrisk vård); 1980:74 (skyddstillsyn), 112 I (19-åring villkorlig dom + böter), II (19-åring fängelse), 1981:723 I och II (fängelse), 1982:190 (skyddstillsyn + böter för grav alkoholmissbrukare som efter brottet genomgått en gynnsam utveckling); 1984:415 (alkoholmissbrukare som efter brottet varit intagen på behandlingshem; fortsatt skyddstillsyn med vissa föreskrifter), 447 (villkorlig dom + böter; suicidrisk); 1984:928 (rattfylleri i Danmark); 1985:258 (villkorlig dom + böter), 570 (d:o), 1987:175 B (trots att fråga var om återfall skyddstillsyn + böter); 1989:688 (villkorlig dom + böter för alkoholmissbrukare under behandling); 1990:772 (villkorlig dom + böter enl. uttalanden i förarbetena till 1990 års lagstiftn.), 796 (skyddstillsyn + böter; samma uttalanden åberopade); 1991:359 (trots återfall skyddstillsyn; samma uttalanden och BrB 30:9 2 st. 1 åberopade), 379 (väsentligen d:o); 1991:77 I (samma uttalanden men fängelse), 77 II (fängelse); 1991:471 (fängelse) – Straffmätning för rattonykterhet H 1981:308 – Omständigheterna mildrande? H 1962:639, 1966:364, 1976:650 – Annat berusningsmedel än starka drycker H 1956:66 – Ang. beviskravet i rattfyllerimål H 1982:114 – Fråga om ansvar för rattonykterhet när blodprov inte tagits H 1984:637 – Res judicata H 1957:82, anm. vid RB 30:9 – Då det ansetts styrkt, att tilltalad gjort sig skyldig antingen till rattfylleri eller till medhjälp till sådant brott, dömdes han för medhjälp; även fråga om påföljden H 1985:496 – Se även H 1986:489 (blodprovet hade tagits av en laboratorieassistent) – Fråga, om det blivit styrkt att den tilltalade fört bilen H 1990:555 – Fängelse två månader ådömt enbart med hänsyn till mycket hög alkoholhalt H 2015:895 – Rattfylleri med s. k. mopedbil H 2019:684.

SFS 2019:346

4 a §

Är ett brott som avses i 4 § första, andra eller tredje stycket att anse som grovt, skall föraren dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om

  1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften,

  2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, eller

  3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.

Rättsfall:

Ang. påföljdsvalet vid brott motsvarande grovt rattfylleri H 1990:772 anm. vid 4 §; vid grovt rattfylleri enl. förevarande § 1991:558; vid grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik 1992:653 – Grovt rattfylleri enl. p. 3? H 1993:718 – Ang. fråga om ansvar för medhjälp till grovt rattfylleri efter 1994 års ändringar i BrB 1:1 och 23:4 H 1994:624 – Ej grovt rattfylleri vid förande av moped H 1995:232 – För grovt rattfylleri dömdes till skyddstillsyn med samhällstjänst H 1997:278; till skyddstillsyn med föreskrift om alkoholbehandling 1999:9; till villkorlig dom med samhällstjänst 2000:17 I; till fängelse 2000:17 II och 2002:653 – Förande av bil några meter på parkeringsplats med 0,56 mg per liter i utandningsluften ej ansett som grovt rattfylleri H 2003:67 – Straffmätning vid upprepade fall av grovt rattfylleri H 2003:495, anm. även vid BrB 8:2 – Straffmätning vid vållande till annans död, grovt brott, och grovt rattfylleri H 2005:674 och 2012:79, båda anm. även vid BrB 3:7 – Rattfylleri med moped klass 1 är som utgångspunkt ej grovt brott även om alkoholhalten i blodet överstigit 1 promille H 2012:191 – Ang. straffvärde 2017:138.

SFS 1999:217

5 §

Om en vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av en trafikolycka, genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandrar sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan skäligen bör föranleda, eller om han undandrar sig att uppge namn och hemvist eller att lämna upplysningar om händelsen, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet med hänsyn till omständigheterna att anse som grovt, döms till fängelse i högst ett år.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även den som för spårvagn och den som annorstädes än på väg för motordrivet fordon.

Rättsfall:

Jfr TraF (1998:1276) 2:8. Bih.

Rättsfall:

Äldre rätt:H 1936:203; 1939:520 – Då brott (avvikande från olycksplats) begåtts i Danmark, har vid straffmätningen tagits hänsyn till dansk domstolspraxis H 1961:596 – Smitning? H 1973:161; 1974:115 (påkörning av parkerad bil); 1975:498 (efter olycka hade bil blivit liggande på väg som trafikhinder); 1976:6; 1977:412 (ej uppsåt); 1980:681 (bilförare körde på och skadade en mur till en fastighet vid 23-tiden, underrättade fastighetsägaren vid 8-tiden nästa dag); 1981:1169; 1984:659 (uppsåt i frågan om skada uppkommit saknades) – Fråga om bilförare, som av en annan bilförare påståtts ha haft del i trafikolycka, brutit mot 1 st. genom att vägra att på förfrågan uppge sitt namn H 1988:444 – Ansvar för bilförare enl. denna § efter avsiktlig påkörning H 1990:319 – Ansvar enl. denna § för bilförare efter kollision, oaktat skada ej uppstått på den andra bilen H 1998:423.

SFS 1986:1248

6 §

[har upphävts genom lag (1988:944).]

SFS 1988:944

7 §

Ett fordon som har använts vid brott enligt denna lag får förklaras förverkat, om det behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkande inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller annan egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag.

Om någon har gjort sig skyldig till olovlig körning, rattfylleri eller grovt rattfylleri ska det vid bedömningen av om förverkande behövs för att förebygga fortsatt brottslighet särskilt beaktas om gärningsmannen tidigare har gjort sig skyldig till sådan brottslighet.

Första stycket gäller även i fråga om egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt denna lag, om brottet har fullbordats.

Bestämmelser om tillfälligt omhändertagande av egendom i syfte att förhindra rattfylleribrott finns i 24 a–24 d §§ polislagen (1984:387) och i 9–11 §§ lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott.

SFS 2015:59

8 §

Undersökningsledaren eller åklagaren får omedelbart besluta att ett fordon som har tagits i beslag för att det skäligen kan antas bli förverkat enligt 7 § får säljas eller förstöras, om fordonets värde understiger en femtedel av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde vid beslaget. Ett sådant beslut får dock verkställas tidigast tre veckor efter det att en underrättelse om beslutet har sänts till den som beslaget har gjorts hos.

Ett beslut enligt första stycket får inte överklagas. Om rättens prövning av beslaget har begärts enligt 27 kap. 6 § rättegångsbalken, får dock fordonet inte säljas eller förstöras innan beslaget har prövats av tingsrätten.

Intäkter vid försäljning tillfaller staten.

Anmärkt författning:

F (2015:58) om föreskrifter rörande försäljning och förstöring av fordon.

SFS 2015:59

9 §

Om ett fordon som sålts eller förstörts enligt 8 § inte förverkas, har ägaren rätt till ersättning. För egendom som har sålts lämnas ersättning med det belopp som influtit vid försäljningen. Om fordonet har förstörts, lämnas ersättning med skäligt belopp.

Beslut om ersättning fattas av Polismyndigheten efter ansökan av fordonets ägare.

SFS 2015:59

10 §

Den som är missnöjd med ett beslut om ersättning enligt 9 § andra stycket får inom en månad från det att han eller hon fick del av beslutet begära rättens prövning av det. Ansökan görs till den tingsrätt som kunnat pröva beslaget. Vid domstolens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Ersättningen betalas ut av Polismyndigheten sedan beslutet vunnit laga kraft.

SFS 2015:59

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1951:649

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1952, vilken dag lagen d. 7 juni 1934 (nr 247) om straff för vissa brott vid förande av motorfordon skall upphöra att gälla. Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

SFS 1975:611

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1976.

SFS 1977:478

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

(Lagen 1977:478 har enligt förordning 1977:721 trätt i kraft d. 1 maj 1978.)

SFS 1978:92

Denna lag träder i kraft d. 1 maj 1978.

SFS 1986:1248

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1987.

SFS 1988:944

(Utkom d. 23 augusti 1988.)

SFS 1993:1463

Denna lag träder i kraft d. 1 febr. 1994.

SFS 1994:1416

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1995.

SFS 1998:494

Denna lag träder i kraft d. 1 okt. 1998.

SFS 1999:217

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1999.

SFS 1999:880

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2000. De äldre bestämmelserna om moped klass I skall dock tillämpas till och med d. 31 mars 2000.

SFS 2004:1031

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2005.

SFS 2005:285

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2005.

SFS 2008:323

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2008.

SFS 2009:122

Denna lag träder i kraft d. 1 okt. 2009.

SFS 2015:59

1. Denna lag träder i kraft d. 1 april 2015.

2. Om det senaste brottet har begåtts före ikraftträdandet gäller 7 § i den äldre lydelsen.

SFS 2019:346

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2019.