Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Förordning (1987:899) om statliga parkeringsplatser

Utfärdad: 1987-09-24.
Utkom från trycket den 6 oktober 1987.

Tillämpningsområde

1 §

I denna förordning finns föreskrifter om sådana parkeringsplatser som myndigheterna under regeringen disponerar för uppställning av bilar och andra motorfordon.

Parkeringsavgifter m.m.

2 §

Parkering på parkeringsplatser skall beläggas med en avgift(parkeringsavgift).

Parkeringsavgifter och andra parkeringsvillkor skall anpassas till vad som enligt kommunala föreskrifter gäller för allmänhetens parkering på likvärdiga platser.

3 §

Parkeringsavgifter skall inte tas ut på parkeringsplatser, som har reserverats för statliga myndigheters tjänstefordon eller för fordon som används av handikappade med kommunalt parkeringsmedgivande.

4 §

Parkeringsplatser, som har reserverats för fordon som används av anställda med bilmedgivande enligt det kollektivavtal om bilersättning som gäller för statstjänstemän i allmänhet, får befrias från parkeringsavgifter.

5 §

För användningen av bilvärmeuttag vid parkeringsplatser skall bestämmas en avgift(bilvärmeavgift).

Bilvärmeavgiften skall täcka kostnaderna för anordnande och drift av uttagen.

Skyltning, kontrollavgifter m.m.

6 §

Bestämmelser om skyltning, kontrollavgifter m.m. finns i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering och i Transportstyrelsens föreskrifter.

SFS 2008:1192

Alternativ användning av parkeringsplatser

7 §

Används parkeringsplatser i så liten utsträckning, att det beräknas vara ekonomiskt mer fördelaktigt för staten att platserna används till något annat ändamål än parkering, skall de användas till ett sådant ändamål, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Beslutande myndigheter

8 §

Varje myndighet som har ansvar för sin lokalförsörjning och som disponerar parkeringsplatser som inte är belagda med avgifter av upplåtaren ansvarar för avgiftssättningen och andra frågor enligt denna förordning om inte annat följer av andra stycket.

Om en fastighetsförvaltande myndighet upplåter mark till gemensam parkering för flera myndigheter skall den upplåtande myndigheten svara för avgiftssättningen och andra frågor enligt förordningen.

SFS 1994:671

9 §

[har upphävts genom förordning (1993:1018).]

SFS 1993:1018

Överlåtelse av driften

10 §

De myndigheter som avses i 8 § får på marknadsmässiga villkor helt eller delvis överlåta driften av parkeringsanläggningar till någon annan myndighet eller till något statligt, kommunalt eller enskilt företag. Med driften avses tillsyn av parkeringsanläggningen, uppbörd av avgifter, m.m.

Överklagande

11 §

En statlig myndighets beslut att fastställa storleken av

  • parkeringsavgifter,

  • bilvärmeavgifter eller

  • kontrollavgifter för parkering i strid mot förbud eller villkor får inte överklagas.

Detsamma gäller beslut att i övrigt fastställa regler för uttag av sådana avgifter.

Myndighetens beslut att i ett enskilt fall debitera kontrollavgift får inte heller överklagas.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1987:899

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1987.

Genom förordningen upphävs

– förordningen (1982:208) om avgiftsbeläggning av statliga biluppställningsplatser m.m.,

– regeringens beslut den 15 april 1982 om avgifter för statliga biluppställningsplatser m.m.

SFS 1992:1292

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993.

SFS 1993:1018

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1993.

SFS 1994:671

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994.

SFS 2008:1192

Denna förordning träder i kraft d. 1 jan. 2009. Föreskrifter som har meddelats av Vägverket anses vid tillämpningen av förordningen vara meddelade av Transportstyrelsen.