Denna lag gäller

1. alla bulkfartyg, oavsett i vilken stat de är registrerade, som anlöper en terminal för att lasta eller lossa fasta bulklaster, och

2. alla terminaler som anlöps av sådana bulkfartyg.

Lagen skall dock inte tillämpas

1. på terminaler som endast i undantagsfall används för lastning och lossning av fasta bulklaster, eller

2. när lastning och lossning sker endast med bulkfartygets egen utrustning.

I lagen används beteckningar med följande betydelse.

SFS 2011:550

Vad som sägs i denna lag om redare skall även gälla den som i redarens ställe utövar ett avgörande inflytande över fartygets drift.

På samma sätt skall det som sägs om befälhavare även gälla den som av befälhavaren har utsetts att ansvara för lastning eller lossning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka krav som bulkfartygen skall uppfylla för att anses lämpliga för lastning och lossning av fasta bulklaster, och

2. vilka krav som en terminal skall uppfylla.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela närmare föreskrifter om

1. sådana informationsbroschyrer och kvalitetssäkringssystem som avses i 6 § 4 respektive 5,

2. befälhavares skyldigheter i samband med lasthantering,

3. terminalrepresentantens skyldigheter,

4. förfarandet inför och i samband med lastning och lossning av bulkfartyg, och

5. sådana lastnings- och lossningsplaner som avses i 9 §.

Regeringen bestämmer den myndighet som skall utöva tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag och bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om tillsynen och om avgifter till staten för denna.

Terminaloperatören skall

1. förvissa sig om att ett bulkfartyg kan lastas eller lossas på ett säkert sätt genom att kontrollera att fartyget uppfyller de krav som har föreskrivits med stöd av 4 § första stycket 1,

2. kontrollera att en terminal uppfyller kraven i de bestämmelser som har meddelats med stöd av 4 § första stycket 2,

3. ansvara för att en eller flera terminalrepresentanter utses,

4. ansvara för att informationsbroschyrer utarbetas och tillhandahålls befälhavaren på bulkfartyg som anlöper terminalen för att lasta eller lossa fasta bulklaster, och

5. ansvara för att ett kvalitetssäkringssystem utvecklas, genomförs och upprätthålls.

Befälhavaren skall

1. ansvara för att lastning och lossning av bulkfartyget sker på ett säkert sätt,

2. i god tid före fartygets ankomst informera terminalen i enlighet med de bestämmelser som meddelats med stöd av 4 § andra stycket 4,

3. innan lastning sker kontrollera att han eller hon har fått nödvändig lastinformation och, om så krävs, en bulkdensitetsdeklaration för fast bulklast, och

4. i övrigt fullgöra de skyldigheter som följer av denna lag eller av bestämmelser som har meddelats med stöd av 4 § andra stycket 2.

Terminalrepresentanten skall

1. utan dröjsmål till befälhavaren och till den myndighet som regeringen utser med stöd av 5 § anmäla sådana uppenbara brister ombord på ett bulkfartyg och andra sådana omständigheter som kan äventyra säkerheten vid lastning eller lossning av fasta bulklaster, och

2. i övrigt fullgöra de skyldigheter som terminalrepresentanten har enligt denna lag eller enligt bestämmelser som har meddelats med stöd av 4 § andra stycket 3.

Innan fasta bulklaster lastas eller lossas skall befälhavaren och terminalrepresentanten komma överens om en lastnings- eller lossningsplan.

Med förbehåll för befälhavarens rättigheter och skyldigheter enligt regel VI/7.7 i 1974 års SOLAS-konvention skall den myndighet som regeringen utser med stöd av 5 § stoppa lastning och lossning av fasta bulklaster om det finns klara indikationer på att lastningen eller lossningen medför säkerhetsrisker för fartyget eller besättningen. Myndigheten skall även ingripa om befälhavaren och terminalrepresentanten inte är överens om hur lastningen eller lossningen skall ske och ett ingripande krävs för att upprätthålla säkerheten eller skydda den marina miljön.

Om fartyget eller dess utrustning skadas i samband med lastning eller lossning skall terminalrepresentanten rapportera detta till befälhavaren.

En skada som uppstår i samband med lastning eller lossning skall repareras om det är nödvändigt för att fartygets eller besättningens säkerhet skall upprätthållas.

Om en skada på fartyget eller dess utrustning är sådan att fartygets sjövärdighet försämras och försämringen inte är obetydlig, skall terminalrepresentanten lämna information om skadan till den myndighet som regeringen har utsett med stöd av 5 § samt till flaggstatens administration eller till en erkänd organisation som staten företräds av. Myndigheten skall därefter, med beaktande av eventuella synpunkter från fartygets befälhavare samt den administration eller organisation som nyss sagts, avgöra om fartyget måste repareras innan det får avgå.

Om myndigheten anser att en omedelbar reparation är nödvändig skall myndigheten förbjuda fartyget att avgå från terminalen. Ett sådant beslut skall innehålla uppgifter om de åtgärder som skall vidtas innan fartyget får avgå och när åtgärderna senast skall vidtas.

Ett beslut enligt 13 § andra stycket får förenas med vite. Ett förbud som förenas med vite får riktas till fartygets befälhavare, redare eller ägare.

Ett beslut enligt 13 § andra stycket skall gälla till dess att nödvändig reparation har utförts och godkänts av den myndighet som har fattat beslutet och fartygets befälhavare samt betalning har erlagts eller säkerhet ställts för de kostnader för tillsynsförrättningen som enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall betalas av redaren eller fartygsägaren.

Om någon inte inom den förelagda tiden vidtar en åtgärd som åligger honom eller henne enligt beslut som har meddelats med stöd av 13 § andra stycket, eller om han eller hon inte kan underrättas om beslutet utan sådant dröjsmål som äventyrar syftet med beslutet, får den myndighet som har fattat beslutet låta verkställa åtgärden på bekostnad av redaren eller fartygets ägare. Detsamma gäller även i andra fall när ett beslut har meddelats om att omedelbar åtgärd krävs men det inte kan förväntas att åtgärden kommer att vidtas av den som beslutet riktar sig till.

Den myndighet som med stöd av 13 § andra stycket har förbjudit ett fartyg att avgå ska genast anmäla beslutet till Polismyndigheten, Tullverket, Sjöfartsverket, Kustbevakningen och den berörda hamnen. Om det behövs ska Polismyndigheten och Kustbevakningen vidta åtgärder för att förhindra att förbudet överträds. Så länge förbudet gäller ska Tullverket och Sjöfartsverket ställa in de förrättningar för fartygets resa som ankommer på dem.

SFS 2015:440

Ett beslut enligt 13 § andra stycket gäller omedelbart om inte annat beslutas.

Beslutet får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms

1. den terminaloperatör som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter enligt 6 §,

2. den befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter enligt 7 §, och

3. den terminalrepresentant som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter enligt 8 §.

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 13 § andra stycket.

Överträds ett förbud som har meddelats med stöd av 13 § andra stycket döms fartygets redare eller ägare som om han eller hon själv hade begått gärningen, om han eller hon underlåtit att göra vad som skäligen kunnat fordras för att förhindra det inträffade.

Om ett förbud enligt 13 § andra stycket har förenats med vite, skall den som bryter mot förbudet inte dömas till ansvar.