Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

SFS 2018:752

Publicerad den 13 juni 2018
Förordning om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)
Utfärdad den 7 juni 2018

Regeringen föreskriver1) i fråga om fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)2)

1)

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG.

2)

Senaste lydelse av

3 kap. 5 § 2008:1144

9 kap. 1 b § 2014:1488.

dels att 3 kap. 5 § och 9 kap. 1 b § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 7 §, 3 kap. 7 §, 9 kap. 1 § och 10 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 3 kap. 4 a och 4 b §§, 6 kap. 8 c, 14, 15 och 16 §§ och närmast före 6 kap. 14 och 15 §§, nya rubriker av följande lydelse.

3) Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka zoner som ska finnas och vilka inre vattenvägar som ska ingå i varje zon enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364). Zonindelningen ska vara den som anges i FN:s ekonomiska kommission för Europas resolution nr 61 med rekommendationer om harmoniserade europeiska tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart.

3)

Senaste lydelse 2014:1093.

Transportstyrelsen får hos Europeiska kommissionen begära att ändringar görs av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG beträffande klassificeringen av de svenska inre vattenvägarna.

Ägaren till en farkost eller ägarens ombud får begära en frivillig besiktning av farkosten i syfte att få ett unionscertifikat för inlandssjöfart. En sådan begäran ska beviljas. Om farkosten uppfyller kraven för att få ett sådant certifikat ska detta utfärdas, även om farkosten inte omfattas av 3 kap. 1 a § fartygssäkerhetslagen (2003:364).

Transportstyrelsen får förnya ett unionscertifikat för inlandssjöfart även om Transportstyrelsen inte har utfärdat certifikatet.

4) Transportstyrelsen ska föra ett register över utfärdade unionscertifikat för inlandssjöfart.

4)

Senaste lydelse 2014:1093.

Tillsyn av farkoster som trafikerar eller är avsedda att trafikera inre vattenvägar ska ske i enlighet med artikel 2.01 i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG, i den ursprungliga lydelsen.

Europeiskt identifieringsnummer för fartyg

Transportstyrelsen ska tilldela farkoster ett unikt europeiskt identifieringsnummer för fartyg, om inte farkosten redan har ett sådant nummer. Numret ska vara oförändrat under hela farkostens livstid och ska anges på unionscertifikatet för inlandssjöfart.

Den europeiska databasen för fartygsskrov

Transportstyrelsen ska registrera, radera och hantera uppgifter om farkoster i den europeiska databasen för fartygsskrov enligt artikel 19 i direktiv (EU) 2016/1629, i den ursprungliga lydelsen, och enligt delegerade akter som har antagits av Europeiska kommissionen med stöd av den artikeln.

Om Transportstyrelsen efter tillsyn har ersatt ett unionscertifikat för inlandssjöfart med ett nytt, ska Transportstyrelsen skicka det ersatta certifikatet till den myndighet som har utfärdat det.

5) Transportstyrelsen får till Europeiska kommissionen överlämna en begäran om att en organisation eller ett klassificeringssällskap ska erkännas för att få utfärda och förnya certifikat för svenska fartyg samt att i sådant syfte fastställa minsta tillåtna fribord.

5)

Senaste lydelse 2011:552.

Bestämmelser om förfarandet i fråga om organisationer finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg.

6) Transportstyrelsen ska underrätta

6)

Senaste lydelse 2012:356.

  1. befälhavaren, fartygets redare eller ägare samt den behöriga myndigheten i flaggstaten om beslut enligt 6 kap. 13, 6, 11 eller 13 §§ fartygssäkerhetslagen (2003:364),

  2. befälhavaren, fartygets redare eller ägare, den behöriga myndigheten i flaggstaten, berörda svenska myndigheter samt berörda svenska hamnar om beslut enligt 6 kap. 1, 2 eller 3 § fartygssäkerhetslagen och förbud enligt 7 kap. 1, 1 a, 1 b eller 2 § och om när ett sådant förbud har upphört att gälla,

  3. de behöriga myndigheterna i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om

    a) ett fartyg har tillåtits att gå till ett svenskt reparationsvarv men inte uppfyller villkoren för resan eller fortsätter den utan att anlöpa varvet, eller

    b) ett förbud mot ett fartygs resa har hävts för att hindra överbeläggning av inspektionshamnen,

  4. den behöriga myndigheten i en flaggstat och i en medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet vars hamn omfattas av ett fartygs reguljära trafik, berörda svenska myndigheter samt Europeiska kommissionen om resultatet av förrättningar enligt 5 kap. 12 och 13 §§ fartygssäkerhetslagen och om beslut enligt 6 kap. 1–3, 6, 11 eller 13 § samma lag meddelade med anledning av förrättningarna,

  5. Europeiska kommissionen om det råder bestående oenighet mellan behöriga myndigheter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om huruvida ett fartyg uppfyller kraven avseende inledande kontroller enligt 5 kap. 12 § fartygssäkerhetslagen,

  6. den behöriga myndigheten i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som bär antingen flaggstatens ansvar eller ansvar liknande värdstatens för ett sådant fartyg som avses i 5 kap. 11 § fartygssäkerhetslagen och som går i trafik mellan en hamn inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och en hamn utanför detta område, om de krav som gäller för ett rederi i rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 219/2009 av den 11 mars 2009 om anpassning till rådets beslut 1999/468/EG av vissa rättsakter som omfattas av det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget, med avseende på det föreskrivande förfarandet med kontroll,

  7. berörda medlemsstater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om resultatet av en kontroll enligt 6 kap. 8 a §,

  8. Europeiska kommissionen samt den behöriga myndigheten i övriga medlemsstater inom Europeiska unionen och i den berörda flaggstaten om beslut enligt 7 kap. 1 c § och när ett sådant beslut har upphört att gälla,

  9. Europeiska kommissionen enligt artiklarna 23.5 och 24.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG, i den ursprungliga lydelsen, och enligt artikel 2.20 b-g i bilaga V till samma direktiv,

  10. den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har utfärdat eller förnyat en farkosts unionscertifikat för inlandssjöfart enligt artiklarna 14 andra stycket, 22.1 tredje stycket och 22.4 i direktiv (EU) 2016/1629, i den ursprungliga lydelsen, och enligt artiklarna 2.07.3, 2.09.3 och 2.20 b-g i bilaga V till samma direktiv,

  11. Europeiska kommissionen enligt artikel 3.6 och 4.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/100/EG av den 16 september 2009 om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart, i den ursprungliga lydelsen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 2018:752

Denna förordning träder i kraft den 7 oktober 2018.

På regeringens vägnar

TOMAS ENEROTH
Jonas Ragell
(Näringsdepartementet)