Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS2022-0365

Järnvägsmarknadslag (2022:365)

Publicerad den 10 maj 2022
Utfärdad den 28 april 2022

Inledande bestämmelser

Lagens syfte och innehåll

Denna lag innehåller bestämmelser om förvaltning och användning av järnvägsinfrastruktur samt tillhandahållande av tjänster åt järnvägsföretag. Syftet med lagen är att säkerställa en väl fungerande järnvägsmarknad.

Lagen genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde.

Bestämmelserna i lagen avser

  • inledande bestämmelser (1 kap.),

  • licens (2 kap.),

  • redovisning av järnvägsverksamhet (3 kap.),

  • krav för att säkerställa infrastrukturförvaltares oberoende (4 kap.),

  • krav för att säkerställa infrastrukturförvaltares oberoende i vertikalt integrerade företag (5 kap.),

  • rätt att utföra och organisera trafik (6 kap.),

  • infrastrukturkapacitet (7 kap.),

  • infrastrukturförvaltares avgifter (8 kap.),

  • tjänster (9 kap.),

  • tillsyn (10 kap.),

  • överklagande (11 kap.).

Lagens tillämpningsområde

Denna lag ska tillämpas på

  1. förvaltning av järnvägsinfrastruktur,

  2. förvaltning av sådana privatägda anslutningslinjer eller privatägda sidospår som behövs för tillträde till en anläggning för tjänster,

  3. utförande och organisation av järnvägstrafik, och

  4. tillhandahållande av tjänster.

Denna lag ska inte tillämpas på verksamhet vid

  1. tunnelbana och spårväg,

  2. lokala och regionala järnvägsnät som är fristående och enbart avsedda för persontrafik eller museitrafik, eller

  3. privatägda järnvägsnät som ägaren eller infrastrukturförvaltaren endast använder för transporter av eget gods.

Bestämmelserna i 3, 10 och 11 kap. ska dock tillämpas för ett järnvägsföretag som bedriver verksamhet vid ett järnvägsnät enligt första stycket 2 och som står under direkt eller indirekt kontroll av ett företag eller någon annan som även utför eller organiserar trafik på ett järnvägsnät av annat slag.

För ett järnvägsföretag ska 2–5 kap. tillämpas endast om företaget i egenskap av järnvägsföretag har som huvudsaklig verksamhet, eller som en av flera huvudsakliga verksamheter, att tillhandahålla gods- eller persontrafik eller dragkraft för sådan trafik.

För den som förvaltar en privatägd anslutningslinje eller ett privatägt sidospår som behövs för tillträde till en anläggning för tjänster ska endast 6, 10 och 11 kap. tillämpas.

För en tjänsteleverantör ska endast 9, 10 och 11 kap. tillämpas. Detsamma gäller för den som förvaltar spår inom en anläggning för tjänster, när det gäller dessa spår.

Tillsynsmyndighet

Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) ska utöva tillsyn, pröva ansökningar om licens och utföra andra uppgifter enligt vad som framgår av denna lag.

Tillsynsmyndigheten är tillståndsmyndighet enligt artikel 16 och regleringsorgan enligt artikel 55 i direktiv 2012/34/EU och fullgör de uppgifter som framgår av direkt tillämpliga EU-rättsakter som har utfärdats med stöd av direktivet och av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 av den 22 september 2010 om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik.

Ord och uttryck i lagen

I lagen avses med

  • anläggning för tjänster: mark, spår, installationer, byggnader och utrustning som iordningställts för att det ska gå att utföra eller tillhandahålla en sådan tjänst som avses i 9 kap.,

  • drift av järnvägsinfrastruktur: beslutsfattande om tilldelning av tåglägen och beslutsfattande om uttag av avgifter för användning av järnvägsinfrastruktur och trafikledning,

  • EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

  • infrastrukturförvaltare: den som förvaltar järnvägsinfrastruktur och driver anläggningar som hör till infrastrukturen,

  • järnvägsföretag: den som tillhandahåller dragkraft och utför järnvägstrafik,

  • järnvägsinfrastruktur: spår-, signal- och säkerhetsanläggningar avsedda för järnvägstrafik, trafikledningsanläggningar, anordningar för elförsörjning av trafiken samt övriga fasta anordningar som behövs för anläggningarnas bestånd, drift eller brukande, dock inte om anläggningarna och anordningarna utgör, eller är belägna inom, privatägda anslutningslinjer, privatägda sidospår eller andra anläggningar för tjänster än stationer för passagerare,

  • järnvägsnät: sammanhängande järnvägsinfrastruktur som förvaltas av en och samma infrastrukturförvaltare,

  • tjänsteleverantör: den som ansvarar för förvaltning av en anläggning för tjänster eller för tillhandahållande av sådana tjänster som avses i 9 kap.,

  • tågläge: den infrastrukturkapacitet som enligt en tågplan får tas i anspråk för att framföra ett tåg från en plats till en annan under en viss tidsperiod,

  • tågplan: en plan över alla tåglägen under en viss angiven period,

  • väsentliga uppgifter: beslutsfattande om tilldelning av tåglägen och beslutsfattande om uttag av avgifter för användning av järnvägsinfrastruktur.

Tillsynsmyndighetens beslut om undantag

Tillsynsmyndigheten får, efter att ha informerat Europeiska kommissionen, besluta att en infrastrukturförvaltare för en lokal lågtrafikerad järnvägslinje inte ska tillämpa 4 eller 5 kap. Detta gäller dock endast under förutsättning att linjen

  1. inte är en del av ett järnvägsnät som förvaltas av staten,

  2. är högst 100 kilometer lång,

  3. huvudsakligen används för godstrafik, och

  4. används av endast ett järnvägsföretag eller att den som utför de väsentliga uppgifterna för linjen inte är ett järnvägsföretag eller ett företag som kontrolleras av ett järnvägsföretag.

Om linjen används av endast ett järnvägsföretag, får tillsynsmyndigheten besluta att infrastrukturförvaltaren inte heller ska tillämpa 7 eller 8 kap.

Tillsynsmyndigheten får besluta att en infrastrukturförvaltare för lokal järnvägsinfrastruktur som saknar strategisk betydelse för järnvägsmarknaden inte ska tillämpa 4 kap. 3, 4, 6 eller 7 §, 5 kap. 2–5 §§, 7 eller 8 kap. Ett sådant beslut får, när det gäller skyldighet att upprätta en verksamhetsplan enligt 7 kap. 5 §, även avse infrastrukturförvaltare för regional järnvägsinfrastruktur som saknar strategisk betydelse för järnvägsmarknaden.

Innan ett sådant beslut meddelas ska tillsynsmyndigheten inhämta beslut från Europeiska kommissionen i frågan om huruvida infrastrukturen kan anses sakna strategisk betydelse.

Bemyndiganden

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheter för infrastrukturförvaltare att föra register över sin järnvägsinfrastruktur och andra liknande anläggningar och anordningar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn, registrering och ärendehandläggning enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och sådana direkt tillämpliga EU-rättsakter som avses i 8 § andra stycket.

Licens

Krav på järnvägsföretag

Ett järnvägsföretag ska ha en licens för sin verksamhet.

Ytterligare bestämmelser om tillstånd för järnvägsföretag finns i 3 kap. järnvägssäkerhetslagen (2022:367) och 4 kap. lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem.

Krav för utfärdande av licens

En licens ska beviljas ett järnvägsföretag som

  1. har sin hemvist eller sitt säte i Sverige,

  2. med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomisk förmåga och gott anseende anses vara lämpligt att tillhandahålla dragkraft och utföra järnvägstrafik, och

  3. genom en försäkring eller motsvarande kan täcka den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av järnvägsverksamheten.

Kraven i första stycket får anpassas till den verksamhet som ska bedrivas. I licensen ska tillsynsmyndigheten ange hur kraven har anpassats och vilken verksamhet som licensen gäller för.

En licens eller ett annat motsvarande tillstånd som är utfärdat i en annan stat inom EES eller i Schweiz gäller i Sverige.

Omprövning av licens

En licens ska omprövas om verksamheten förändras på något väsentligt sätt.

Licensinnehavaren är skyldig att på förhand anmäla sådana förändringar som avses i första stycket till tillsynsmyndigheten.

Återkallelse av licens

Tillsynsmyndigheten får återkalla en licens om

  1. förutsättningarna för licensen inte längre uppfylls,

  2. licensinnehavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen eller sådana direkt tillämpliga EU-rättsakter som avses i 1 kap. 8 § andra stycket, eller

  3. licensinnehavaren under minst sex sammanhängande månader inte har använt licensen.

Om ett konkursförfarande eller ett förfarande enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion har inletts mot licensinnehavaren, ska tillsynsmyndigheten återkalla licensen om det finns grundad anledning att anta att en tillfredsställande finansiell omstrukturering inte kan åstadkommas inom rimlig tid.

Bemyndigande

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om omprövning av licenser, om tillfälliga licenser och om tillfällig indragning av licenser.

Redovisning av järnvägsverksamhet

Redovisningsskyldighet och bokföring

Järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare som både tillhandahåller transporttjänster och förvaltar järnvägsinfrastruktur ska särredovisa verksamheterna.

Allmänna medel som betalas ut till en av dessa två verksamheter får inte föras över till den andra verksamheten.

Ett järnvägsföretag som tillhandahåller både godstransporter och helt eller delvis offentligt finansierade persontransporter ska särredovisa verksamheterna.

Allmänna medel som betalas ut till persontransportverksamhet får inte föras över till andra verksamheter och ska redovisas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70.

Särskilda bestämmelser om

  1. redovisning i vertikalt integrerade företag finns i 5 kap. 10 §, och

  2. separata räkenskaper för tjänsteleverantörer och företag eller organ som kontrollerar en tjänsteleverantör finns i 9 kap. 7 §.

Offentliggörande av redovisning

Den som är skyldig att särredovisa en verksamhet enligt 1 eller 2 § ska offentliggöra den redovisningen.

Undantag från tillämpningsområdet

Detta kapitel gäller inte för den som utför museitrafik.

Skyldigheten att särredovisa enligt 1 § gäller inte heller för den verksamhetsutövare som, utan att ta emot allmänna medel, bedriver järnvägstrafik och förvaltar järnvägsinfrastruktur endast i syfte att förse den egna verksamheten med sådana tjänster som avses i 9 kap.

Bemyndigande

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om redovisning och bokföring enligt 1 och 2 §§.

Krav för att säkerställa infrastrukturförvaltares oberoende

Tillämpningsområde

Detta kapitel gäller inte för en infrastrukturförvaltare i ett vertikalt integrerat företag i den utsträckning som det finns avvikande bestämmelser i 5 kap.

Grundläggande skyldighet

En infrastrukturförvaltare ska behandla järnvägsföretag och andra sökande av infrastrukturkapacitet på ett opartiskt och icke-diskriminerande sätt.

Infrastrukturförvaltares organisation och oberoende

En infrastrukturförvaltare ska vara organisatoriskt och juridiskt åtskild från järnvägsföretag.

En infrastrukturförvaltare ska vara organiserad så att den i fråga om de väsentliga uppgifterna är oberoende i förhållande till järnvägsföretag och andra sökande av infrastrukturkapacitet.

Styrelseledamöters och andra befattningshavares oberoende

En ledamot i en infrastrukturförvaltares styrelse får inte vara påverkad av någon personlig, ekonomisk eller yrkesmässig intressekonflikt i förhållande till järnvägsföretag eller andra sökande av infrastrukturkapacitet och ska agera på ett opartiskt och icke-diskriminerande sätt i förhållande till järnvägsföretag och andra sökande av infrastrukturkapacitet. Ledamoten får inte samtidigt vara ledamot i ett järnvägsföretags styrelse.

Infrastrukturförvaltaren ska säkerställa att de personer som rapporterar direkt till infrastrukturförvaltarens styrelse och de befattningshavare som ansvarar för väsentliga uppgifter inte är påverkade av någon personlig, ekonomisk eller yrkesmässig intressekonflikt i förhållande till järnvägsföretag eller andra sökande av infrastrukturkapacitet och att de agerar på ett opartiskt och icke-diskriminerande sätt i förhållande till järnvägsföretag och andra sökande av infrastrukturkapacitet.

Infrastrukturförvaltaren ska även säkerställa att en befattningshavare som ansvarar för väsentliga uppgifter inte samtidigt är ledamot i ett järnvägsföretags styrelse.

Krav på opartiskhet vid trafikledning och planering av underhåll

En infrastrukturförvaltare ska utföra trafikledning och planering av underhåll på ett öppet, opartiskt och icke-diskriminerande sätt i förhållande till järnvägsföretag och andra sökande av infrastrukturkapacitet.

Infrastrukturförvaltaren ska säkerställa att de befattningshavare som ansvarar för beslut som rör trafikledning eller planering av underhåll inte är påverkade av någon personlig, ekonomisk eller yrkesmässig intressekonflikt i förhållande till järnvägsföretag eller andra sökande av infrastrukturkapacitet och att de agerar på ett opartiskt och icke-diskriminerande sätt i förhållande till järnvägsföretag och andra sökande av infrastrukturkapacitet.

Uppdrag åt någon annan att sköta infrastrukturförvaltarens uppgifter

En infrastrukturförvaltare får uppdra åt någon annan att sköta driften av järnvägsinfrastrukturen, under förutsättning att

  1. opartiskhet och icke-diskriminering i förhållande till järnvägsföretag och andra sökande av infrastrukturkapacitet kan säkerställas,

  2. kommersiellt känslig information från järnvägsföretag och andra sökande av infrastrukturkapacitet kan skyddas, och

  3. den som ska sköta driften inte är ett järnvägsföretag eller ett företag som kontrollerar ett järnvägsföretag eller kontrolleras av ett järnvägsföretag.

Samarbetsavtal

En infrastrukturförvaltare får ingå samarbetsavtal med järnvägsföretag om det sker på ett icke-diskriminerande sätt. Ett samarbetsavtal ska syfta till att skapa fördelar för transportkunderna, såsom sänkta kostnader och förbättrad prestanda på den del av järnvägsnätet som avtalet avser.

Infrastrukturförvaltaren och det eller de järnvägsföretag som avser att ingå ett samarbetsavtal, ska anmäla det till tillsynsmyndigheten.

Finansiella krav

Intäkter

Intäkter från förvaltning av järnvägsinfrastruktur får endast användas av infrastrukturförvaltaren för att finansiera den egna verksamheten.

Lån

En infrastrukturförvaltare får inte direkt eller indirekt ge lån till ett järnvägsföretag. Infrastrukturförvaltaren får inte heller direkt eller indirekt ta emot lån från ett järnvägsföretag.

Bemyndigande

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav för att säkerställa infrastrukturförvaltares oberoende.

Krav för att säkerställa infrastrukturförvaltares oberoende i vertikalt integrerade företag

Vertikalt integrerade företag

Med ett vertikalt integrerat företag avses en organisationsstruktur där

  1. en infrastrukturförvaltare kontrolleras av ett företag som på samma gång kontrollerar ett eller flera järnvägsföretag som bedriver järnvägstrafik på infrastrukturförvaltarens järnvägsnät,

  2. en infrastrukturförvaltare kontrolleras av ett eller flera järnvägsföretag som bedriver järnvägstrafik på infrastrukturförvaltarens järnvägsnät, eller

  3. en infrastrukturförvaltare kontrollerar ett eller flera järnvägsföretag som bedriver järnvägstrafik på infrastrukturförvaltarens järnvägsnät.

Med kontroll i första stycket avses detsamma som i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer. Med kontroll avses inte sådan kontroll som utövas av staten över järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare som är oberoende av varandra.

Med ett vertikalt integrerat företag avses också ett företag som organiseras i klart avgränsade avdelningar som inte är separata juridiska personer, där minst en avdelning utför uppgifter som infrastrukturförvaltare och en eller flera andra avdelningar tillhandahåller transporttjänster.

Grundläggande skyldigheter i ett vertikalt integrerat företag

Allmänt om infrastrukturförvaltares oberoende

En infrastrukturförvaltare i ett vertikalt integrerat företag ska vara en egen juridisk person. Detta krav gäller dock inte i sådana vertikalt integrerade företag som avses i 1 § tredje stycket.

Avgörande inflytande över väsentliga uppgifter

Andra enheter än infrastrukturförvaltaren i ett vertikalt integrerat företag får inte ha ett avgörande inflytande över de väsentliga uppgifterna.

Uppdrag åt en annan enhet att sköta de väsentliga uppgifterna

I ett vertikalt integrerat företag får en annan enhet än infrastrukturförvaltaren utföra de väsentliga uppgifterna endast om den enheten uteslutande utför sådana uppgifter.

Särskilda krav i fråga om styrelseledamöter och vissa befattningshavare

En infrastrukturförvaltare i ett vertikalt integrerat företag ska säkerställa att en ledamot i förvaltarens styrelse och en befattningshavare som ansvarar för de väsentliga uppgifterna hos förvaltaren inte får en ersättning som grundar sig på det finansiella resultatet för andra enheter i det vertikalt integrerade företaget.

Finansiella krav och krav på finansiell insyn i ett vertikalt integrerat företag

Vinstutdelning

En infrastrukturförvaltare som ingår i ett vertikalt integrerat företag får inte lämna vinstutdelning i fråga om en vinst som har genererats av förvaltningen av järnvägsinfrastrukturen till en ägare som utövar kontroll över både infrastrukturförvaltaren och ett järnvägsföretag i det vertikalt integrerade företaget.

Lån

Ett lån mellan infrastrukturförvaltaren och en annan enhet i samma vertikalt integrerade företag är tillåtet endast om låneavtalet ingås på marknadsmässiga villkor.

Tjänster

Om en enhet i ett vertikalt integrerat företag tillhandahåller en tjänst åt infrastrukturförvaltaren i det vertikalt integrerade företaget, ska tjänsten regleras genom ett avtal och tillhandahållas till marknadspris eller till ett pris som motsvarar kostnaden för att utföra tjänsten och en rimlig vinst.

Skulder

En infrastrukturförvaltares skulder ska hållas faktiskt och redovisningsmässigt åtskilda från andra enheters skulder i samma vertikalt integrerade företag.

Redovisning

Redovisningen i ett vertikalt integrerat företag ska utformas så att kraven i 6–9 §§ och 4 kap. 8 och 9 §§ samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa bestämmelser kan kontrolleras.

Redovisningen ska ge möjlighet till insyn i betalningsströmmarna mellan olika enheter i det vertikalt integrerade företaget genom att olika verksamheter redovisas separat.

Bemyndiganden

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. krav för att säkerställa infrastrukturförvaltares oberoende i ett vertikalt integrerat företag,

  2. överlåtelse av infrastrukturförvaltares uppgifter till en annan enhet i samma vertikalt integrerade företag, och

  3. gemensamma informationssystem och hur känslig information ska hanteras i vertikalt integrerade företag.

Rätt att utföra och organisera trafik

Trafikeringsrätt

Ett järnvägsföretag som har sitt säte i en stat inom EES eller i Schweiz har rätt att på rättvisa, icke-diskriminerande och öppna villkor utföra och organisera trafik på svenska järnvägsnät.

Även andra fysiska eller juridiska personer som har sin hemvist eller sitt säte i en stat inom EES eller i Schweiz, som har ett allmännyttigt eller kommersiellt intresse av infrastrukturkapacitet och som uppfyller de krav som uppställts av infrastrukturförvaltaren med stöd av 7 kap. 9 §, har rätt att på rättvisa, icke-diskriminerande och öppna villkor organisera trafik på svenska järnvägsnät.

Rätten att utföra eller organisera trafik enligt första och andra styckena gäller även på privatägda anslutningslinjer och privatägda sidospår som behövs för tillträde till en anläggning för tjänster.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vem som, utöver dem som anges i 1 §, har rätt att utföra eller organisera trafik på järnvägsnät som förvaltas av staten.

I fråga om andra järnvägsnät bestämmer infrastrukturförvaltaren vem som, utöver dem som anges i 1 §, har rätt att utföra eller organisera trafik.

Undantag för viss järnvägsinfrastruktur

Rätten att utföra eller organisera trafik enligt 1 § gäller inte på järnvägsinfrastruktur som endast är avsedd för stads- och förortstrafik.

Bemyndigande

Regeringen får meddela föreskrifter om begränsningar i rätten att ta upp och lämna av passagerare på linjen mellan Stockholms centralstation och Arlanda flygplats.

Infrastrukturkapacitet

Grundläggande skyldigheter

En infrastrukturförvaltare ska behandla en ansökan om infrastrukturkapacitet från den som har rätt att utföra eller organisera trafik. Infrastrukturförvaltaren ska på ett konkurrensneutralt och icke-diskriminerande sätt och mot en avgift tilldela den sökande infrastrukturkapacitet i enlighet med denna lag.

En infrastrukturförvaltare får inte obehörigen föra vidare eller utnyttja uppgifter som en sökande i samband med ansökan tillhandahåller om sina affärs- eller driftsförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Av bilaga VII till direktiv 2012/34/EU framgår en tidsplan som förvaltaren ska följa vid tilldelning av infrastrukturkapacitet och planering av banarbeten.

En infrastrukturförvaltare ska bedöma behovet av att organisera tåglägen för olika typer av transporter, inklusive behovet av reservkapacitet. Om ansökningarna om infrastrukturkapacitet inte kan samordnas, ska förvaltaren tilldela kapacitet med hjälp av avgifter eller i enlighet med prioriteringskriterier som medför ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande av infrastrukturen.

Infrastrukturförvaltaren får, efter samråd med berörda parter, reservera viss järnvägsinfrastruktur för viss järnvägstrafik om det finns alternativ järnvägsinfrastruktur. Att infrastrukturen har reserverats för viss järnvägstrafik får inte hindra annan trafik på denna järnvägsinfrastruktur, om kapacitet finns tillgänglig och järnvägsfordonen har de tekniska egenskaper som krävs.

En infrastrukturförvaltare ska samarbeta med andra infrastrukturförvaltare för att på ett effektivt sätt kunna tillhandahålla och tilldela infrastrukturkapacitet på mer än ett järnvägsnät. Behovet av tåglägen för internationell trafik ska särskilt beaktas.

Minimipaket av tillträdestjänster

En infrastrukturförvaltare ska ge dem som har tilldelats infrastrukturkapacitet rätt att använda denna kapacitet. Vidare ska dessa på ett konkurrensneutralt och icke-diskriminerande sätt ges tillgång till:

  1. användning av järnvägsinfrastrukturen, inklusive växlar,

  2. trafikledning, inklusive signalsystem, kontroll, tågklarering samt överföring och tillhandahållande av information om tågrörelser,

  3. användning av elförsörjningsutrustning för drivmotorström till tåg, där det finns tillgång till sådan, och

  4. all övrig information som behövs för att utföra den järnvägstrafik för vilken kapacitet har tilldelats.

Verksamhetsplan

En infrastrukturförvaltare som helt eller delvis finansieras av allmänna medel ska anta en verksamhetsplan för sitt järnvägsnät. Verksamhetsplanen ska innehålla en redogörelse för planerad användning och utveckling av järnvägsnätet. Innan verksamhetsplanen antas ska infrastrukturförvaltaren ge berörda företag, organisationer och myndigheter möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i planen.

Tillsynsmyndigheten får, efter att ha informerat Europeiska kommissionen, besluta att en förvaltare av en sådan lokal lågtrafikerad järnvägslinje som avses i 1 kap. 10 § första stycket ska undantas från kravet i 5 § på att upprätta en verksamhetsplan.

Rapportering av avvikelser

För järnvägsnät där verksamhetsstyrning med kvalitetsavgifter enligt 28 § tillämpas ska infrastrukturförvaltaren tillhandahålla ett system för att rapportera och registrera avvikelser från den användning av infrastrukturen som har fastställts i en tågplan och i ett trafikeringsavtal samt orsakerna till sådana avvikelser.

Beskrivning av järnvägsnät

En infrastrukturförvaltare ska upprätta en beskrivning av det järnvägsnät som förvaltaren råder över. Beskrivningen ska innehålla uppgifter om tillgänglig infrastruktur samt information om villkoren för tillträde till och användning av infrastrukturen och om förfaranden och kriterier för fördelning av infrastrukturkapacitet.

Beskrivningen ska upprättas efter samråd med berörda parter. Beskrivningen ska offentliggöras, uppdateras regelbundet och ändras vid behov.

En infrastrukturförvaltare får i beskrivningen av järnvägsnätet ställa krav på den som ansöker om infrastrukturkapacitet i syfte att säkerställa framtida avgiftsintäkter och en effektiv användning av järnvägsinfrastrukturen. Kraven ska vara lämpliga, tydliga och icke-diskriminerande. De får endast avse ekonomisk garanti och förmåga att ansöka om kapacitet.

Tilldelningsförfarande

Ansökan

Den som har rätt att utföra eller organisera trafik på svenska järnvägsnät kan ansöka om infrastrukturkapacitet i form av ett tågläge hos en infrastrukturförvaltare i enlighet med förvaltarens beskrivning av järnvägsnätet.

Om infrastrukturkapacitet begärs på flera järnvägsnät, får ansökan göras hos en av de berörda infrastrukturförvaltarna. Denne ska då begära kapacitet hos övriga infrastrukturförvaltare i enlighet med ansökan.

Infrastrukturkapacitet för banarbeten

Infrastrukturförvaltaren ska senast under tilldelningsförfarandet ange vilken infrastrukturkapacitet som förvaltaren önskar använda för planerade banarbeten.

Förslag till tågplan

Infrastrukturförvaltaren ska ta fram ett förslag till tågplan med utgångspunkt i de ansökningar som kommit in och med beaktande av behovet av reservkapacitet. I förslaget ska det även anges vilka tåglägen för internationell trafik som planerats tillsammans med andra infrastrukturförvaltare.

Infrastrukturförvaltaren ska i så stor utsträckning som möjligt tillmötesgå alla ansökningar om infrastrukturkapacitet samt beakta den ekonomiska effekten på de sökandes verksamhet och andra förhållanden av betydelse för de sökande.

Berörda parter ska ges möjlighet att yttra sig över förslaget till tågplan. Tidsfristen för att yttra sig får inte understiga en månad för det första förslaget till tågplan.

Samordning

Infrastrukturförvaltaren ska genom samordning av ansökningarna försöka lösa de eventuella intressekonflikter som uppstår vid kapacitetstilldelningen. Infrastrukturförvaltaren får föreslå en sökande en annan infrastrukturkapacitet än den begärda.

Tågplan

Om ansökningarna kan samordnas, ska infrastrukturförvaltaren fastställa kapacitetstilldelningen i en tågplan.

Infrastrukturförvaltarens tvistlösning

Om en intressekonflikt mellan två eller flera sökande inte kan lösas, ska infrastrukturförvaltaren tillhandahålla ett förfarande för skyndsam tvistlösning.

Överbelastad infrastruktur

Om ansökningarna inte kan samordnas trots förfaranden för samordning och tvistlösning, ska infrastrukturförvaltaren så snart som möjligt förklara den del av infrastrukturen där ansökningarna är oförenliga som överbelastad och ange under vilka tider så är fallet.

Om det är uppenbart att det kommer att uppstå en betydande kapacitetsbrist på en del av infrastrukturen inom kommande tågplaneperiod, ska infrastrukturförvaltaren förklara denna del av infrastrukturen som överbelastad innan ett förfarande för samordning inleds enligt 13 §.

Kapacitetsförstärkningsplan

När järnvägsinfrastruktur har förklarats överbelastad enligt 16 § ska infrastrukturförvaltaren göra en kapacitetsanalys och upprätta en kapacitetsförstärkningsplan.

Extra avgift

Den som betalar en extra avgift enligt 8 kap. 4 § har företräde vid tilldelningen av överbelastad infrastruktur.

Prioriteringskriterier

Om möjligheten att enligt 8 kap. 4 § ta ut en extra avgift inte används eller inte leder till att det avgörs vilken sökande som ska tilldelas infrastrukturkapacitet, ska infrastrukturförvaltaren tilldela kapacitet i enlighet med de prioriteringskriterier som anges i beskrivningen av järnvägsnätet.

Ansökan om tågläge inom gällande tågplan

En infrastrukturförvaltare ska besvara en ansökan om enstaka tåglägen inom en gällande tågplan så snart som möjligt men senast inom fem arbetsdagar. Ansökningar som avser mer än enstaka tåglägen ska besvaras så snart som möjligt.

Åtgärder vid störningar och liknande

Vid störningar i järnvägstrafiken ska infrastrukturförvaltaren vidta alla nödvändiga åtgärder för att återställa trafiken till normala förhållanden. Infrastrukturförvaltaren ska ha en beredskapsplan i detta syfte.

Om förhållandena kräver det, får infrastrukturförvaltaren i en röjnings- eller nödsituation utan förvarning och under den tid som behövs för reparationer vidta åtgärder som inte är förenliga med tidigare beslut om kapacitetstilldelning.

Ett järnvägsföretag är skyldigt att vid röjnings- och nödsituationer på infrastrukturförvaltarens begäran och i enlighet med vad parterna kommer överens om ställa sådana resurser till förfogande som förvaltaren anser mest lämpliga för att återställa förhållandena till de normala.

Tåglägen

Ett tågläge ska tilldelas för en tågplaneperiod i taget. Den som har tilldelats ett tågläge får inte överlåta det. Ett tågläge ska inte anses som överlåtet om den som inte är ett järnvägsföretag anlitar ett järnvägsföretag för att utföra trafiken.

Den som har överlåtit ett tågläge ska uteslutas från tilldelning av tåglägen under innevarande eller nästkommande tågplaneperiod.

Den som har tilldelats ett tågläge och under en månad inte har använt tågläget i den utsträckning som anges i beskrivningen av järnvägsnätet ska på begäran av infrastrukturförvaltaren avstå från tågläget. Detta gäller inte om den låga användningen beror på faktorer som inte är av ekonomisk art och som ligger utanför innehavarens kontroll.

Om ett tågläge inte har använts, kan detta beaktas vid en senare tilldelning av tåglägen.

Ramavtal

Ett avtal mellan ett järnvägsföretag eller någon annan sökande av infrastrukturkapacitet och en infrastrukturförvaltare om användning av infrastrukturen för längre tid än en tågplaneperiod (ramavtal) kan inte göras gällande mot en annan sökande i den mån det i avtalet anges bestämda tåglägen eller avtalet på något annat sätt utformats så att det utesluter andra sökandes rätt att använda infrastrukturen.

Ett ramavtal ska innehålla villkor som gör att avtalet kan ändras eller begränsas för att göra det möjligt att bättre använda infrastrukturen.

Ett ramavtal ska gälla i fem år. Infrastrukturförvaltaren får samtycka till en kortare eller längre period, om det finns särskilda skäl. Avtalet får förlängas för perioder av samma längd som det ursprungliga avtalet.

Trots första stycket får ett ramavtal i fråga om järnvägstrafik som bedrivs på sådan infrastruktur som har reserverats för viss järnvägstrafik i enlighet med 2 § andra stycket gälla i 15 år, om infrastrukturförvaltaren har vidtagit omfattande investeringar i infrastrukturen för att möta den sökandes behov. Om det finns synnerliga skäl, får ett sådant ramavtal ingås för längre tid än 15 år och innehålla detaljerade villkor om den infrastrukturkapacitet som ska tillhandahållas den sökande. Sådana villkor får avse turtäthet, volym och tåglägenas kvalitet.

Trafikeringsavtal

I samband med tilldelning av ett tågläge ska infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget eller någon annan sökande av infrastrukturkapacitet ingå de avtal av administrativ, teknisk och ekonomisk natur som behövs för användningen av tågläget (trafikeringsavtal). Avtalsvillkoren ska vara konkurrensneutrala och icke-diskriminerande.

Järnvägstrafik får inte utföras utan att trafikeringsavtal har ingåtts.

Verksamhetsstyrning med kvalitetsavgifter

Ett trafikeringsavtal ska innehålla villkor om verksamhetsstyrning med kvalitetsavgifter, som ska gälla vid normala driftsförhållanden. Kvalitetsavgiften ska betalas av den part som orsakar avvikelser från den användning av infrastrukturen som fastställts i tågplanen och trafikeringsavtalet.

I ett trafikeringsavtal får undantag göras från kravet på verksamhetsstyrning med kvalitetsavgifter i fråga om

  1. lågt trafikerade järnvägsnät,

  2. sådana delar av järnvägsnät där risken för driftsstörningar på grund av en parts avvikelser från den användning av infrastrukturen som fastställts i tågplanen och trafikeringsavtalet är obetydlig, och

  3. tider på dygnet då risken för driftsstörningar på grund av sådana avvikelser är obetydlig.

Infrastrukturförvaltaren avgör när det inte längre råder normala driftsförhållanden och ska genast underrätta dem med vilka trafikeringsavtal ingåtts och som är berörda om detta. Motsvarande gäller när det åter råder normala driftsförhållanden.

Kvalitetsavgifter ska utformas så att både infrastrukturförvaltaren och den som använder infrastrukturen vidtar skäliga åtgärder för att minimera driftsstörningar i järnvägssystemet och för att förbättra järnvägsnätets prestanda.

Bemyndigande

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. kapacitetstilldelning,

  2. beskrivning av järnvägsnät, och

  3. beredskapsplaner.

Infrastrukturförvaltares avgifter

Avgifter för användning av järnvägsinfrastruktur

En infrastrukturförvaltare ska ta ut konkurrensneutrala och icke-diskriminerande avgifter för användning av järnvägsinfrastrukturen.

Samarbete mellan infrastrukturförvaltare

En infrastrukturförvaltare ska samarbeta med andra infrastrukturförvaltare för att åstadkomma effektiva avgiftssystem för järnvägsföretag och andra som bedriver trafik på mer än ett järnvägsnät. Behovet av konkurrenskraftiga avgifter för internationell trafik ska särskilt beaktas.

Avgifter för minimipaketet av tillträdestjänster

Avgifter för användning av de tillträdestjänster som avses i 7 kap. 4 § ska fastställas till den kostnad som uppstår som en direkt följd av framförandet av järnvägsfordon, om inte något annat följer av 4–8 §§.

Infrastrukturförvaltaren får ta ut en extra avgift för användning av överbelastad infrastruktur för att åstadkomma ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande av järnvägsinfrastrukturen.

Om infrastrukturförvaltaren inte har gjort eller genomfört en kapacitetsförstärkningsplan enligt 7 kap. 17 §, får den extra avgiften inte tas ut utan tillsynsmyndighetens godkännande. Ett sådant godkännande ska lämnas om planen inte kan genomföras på grund av omständigheter utanför förvaltarens kontroll eller om de alternativ som står till buds för att komma till rätta med överbelastningen inte är ekonomiskt eller finansiellt rimliga.

Infrastrukturförvaltaren får differentiera de avgifter som avses i 3 § för att

  • ta hänsyn till kostnaden för den miljöpåverkan som framförandet av ett tåg orsakar, eller

  • ge incitament till att utrusta tåg med ett europeiskt fordonsbaserat tågskyddssystem (ETCS).

En differentiering av avgifterna får inte leda till en ökning av infrastrukturförvaltarens totala intäkter.

Infrastrukturförvaltaren får, för att uppnå kostnadstäckning, ta ut högre avgifter än de som följer av 3 och 4 §§, om det är förenligt med ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande av infrastrukturen. Avgifterna får inte sättas så högt att de marknadssegment som kan betala åtminstone den kostnad som uppstår som en direkt följd av framförandet av järnvägsfordon, med tillägg av ett vinstuttag som marknaden kan bära, hindras från att använda infrastrukturen.

Avgifter för särskilda infrastrukturprojekt

Infrastrukturförvaltaren får, på grundval av den långsiktiga kostnaden för ett särskilt infrastrukturprojekt som ökar effektiviteten i järnvägssystemet och har avslutats efter 1988, ta ut högre avgifter än de som följer av 3 och 4 §§, om projektet inte skulle ha kommit till stånd om avgifterna hade begränsats på det sätt som följer av 3 och 4 §§.

Rabatt på avgifter

Infrastrukturförvaltaren får ge rabatt på avgifter för att främja utvecklingen av ny järnvägstrafik eller användningen av avsevärt underutnyttjade linjer. Rabatten ska vara tidsbegränsad.

Infrastrukturförvaltaren får även ge rabatt på avgifter som avser ett bestämt infrastrukturavsnitt, om rabatten kan hänföras till administrativa kostnadsbesparingar.

En rabatt på avgifter ska tillämpas på lika villkor för alla användare i viss trafik.

Bokningsavgifter

Infrastrukturförvaltaren får ta ut en lämplig avgift för kapacitet som är tilldelad men inte har använts.

Avgifter för museitrafik

En infrastrukturförvaltare behöver inte ta ut avgifter enligt 3 § av den som bedriver museitrafik på järnväg på ideell grund.

Bemyndiganden

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. undantag från avgifter,

  2. avgiftssamarbete enligt 2 §, och

  3. analyser av marknadssegment enligt 6 § och krav på offentliggörande av sådana analyser.

Tjänster

Grundläggande tjänster

En tjänsteleverantör ska på ett icke-diskriminerande sätt ge tillträde till anläggningar för tjänster och tillgång till de tjänster som tillhandahålls i dessa anläggningar (grundläggande tjänster) till järnvägsföretag och andra som ansöker om det.

De anläggningar som avses i första stycket är

  1. stationer för passagerare, inklusive byggnader och övriga faciliteter, däribland faciliteter för förmedling av reseinformation och lokaler som är lämpliga för biljettförsäljning,

  2. godsterminaler,

  3. rangerbangårdar och andra anläggningar för tågbildning och växling,

  4. sidospår för uppställning,

  5. underhållsanläggningar, dock inte anläggningar för tyngre underhåll av höghastighetståg eller andra typer av rullande materiel som kräver särskilda anläggningar,

  6. andra tekniska anläggningar än de som avses i 5 samt anläggningar för rengöring och tvätt,

  7. hamnanläggningar med järnvägsanslutning, och

  8. bränsledepåer.

Som en grundläggande tjänst avses också tillhandahållande av hjälpmedel för olycksundsättning.

En tjänsteleverantör som tillhandahåller en grundläggande tjänst ska så långt som möjligt tillmötesgå samtliga ansökningar om tillgång till tjänsten. En ansökan ska besvaras inom rimlig tid.

Ett beslut om avslag på en ansökan om tillgång till en grundläggande tjänst ska i förekommande fall och om möjligt innehålla en upplysning om ett alternativ som innebär att den sökande kan bedriva trafiken på samma linjer under ekonomiskt godtagbara förhållanden. Avslagsbeslutet ska vara skriftligt om tjänsteleverantören står under direkt eller indirekt kontroll av ett företag eller organ med en dominerande ställning på den svenska marknaden för järnvägstransporttjänster.

Om en anläggning för tjänster som avses i 1 § andra stycket inte har varit i bruk under minst två år i följd och ett järnvägsföretag eller någon annan sökande av tjänst har uttryckt intresse för tillträde till anläggningen, ska ägaren till anläggningen offentliggöra att den helt eller delvis kan hyras eller leasas. Detta krav gäller dock inte om det kan visas att anläggningen ska användas för ett annat ändamål.

Tilläggstjänster och extratjänster

En tjänsteleverantör som tillhandahåller en tilläggstjänst eller en extratjänst åt ett järnvägsföretag eller någon annan som ansöker om en sådan tjänst är skyldig att göra det på ett icke-diskriminerande sätt.

Tilläggstjänster är

  1. tillhandahållande av drivmotorström,

  2. uppvärmning av persontåg,

  3. kontroll av farligt gods, och

  4. assistans för drift av icke-standardtåg.

Extratjänster är

  1. telekommunikationstjänster,

  2. tillhandahållande av extra information,

  3. teknisk kontroll av rullande materiel,

  4. biljettförsäljning på stationer, och

  5. tyngre underhåll som tillhandahålls i underhållsanläggningar avsedda för höghastighetståg eller andra typer av rullande materiel som kräver särskilda anläggningar.

Tillträde för genomfartstrafik

Om järnvägstrafik inom en anläggning för tjänster är nödvändig för att nå en annan anläggning för tjänster, ska tjänsteleverantörerna genom samarbete säkerställa icke-diskriminerande tillträde för sådan genomfartstrafik.

Avgifter för tjänster

Avgifter för tjänster enligt detta kapitel och för användning av spår inom en anläggning för tjänster ska vara icke-diskriminerande.

Avgiften för sådana grundläggande tjänster som avses i 1 § och för sådan genomfartstrafik som avses i 5 § får inte överstiga kostnaden för att tillhandahålla tjänsten med tillägg av en rimlig vinst. Detsamma gäller avgifter för sådana tilläggstjänster och extratjänster som avses i 4 §, om tjänsteleverantören är ensam om att tillhandahålla dessa tjänster.

Som rimlig vinst ska anses sådan avkastning på eget kapital som tar hänsyn till den risk som tjänsteleverantören löper och som ligger i linje med den genomsnittliga avkastningen för företag i branschen under de senaste åren.

Krav på oberoende och separata räkenskaper

Om en tjänsteleverantör som tillhandahåller en grundläggande tjänst inom en sådan anläggning som avses i 1 § andra stycket 1–4, 7 eller 8 står under direkt eller indirekt kontroll av ett företag eller organ med en dominerande ställning på den svenska marknaden för järnvägstransporttjänster, ska

  1. tjänsteleverantören och det dominerande företaget eller organet ha separata räkenskaper för tjänstetillhandahållandet respektive transporttjänsterna, och

  2. tjänsteleverantören organiseras så att beslutsfattandet är oberoende i förhållande till det dominerande företaget.

Bemyndiganden

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. tillhandahållande, redovisning och bokföring av tjänster, och

  2. skyldigheter för tjänsteleverantörer att tillhandahålla information om sina tillträdesvillkor och avgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om i vilken utsträckning genomförandeakter om tillträde till tjänster i enlighet med artikel 13.9 i direktiv 2012/34/EU ska tillämpas på andra än järnvägsföretag som ansöker om tillträde till en tjänst.

Tillsyn

Allmänna bestämmelser

Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Tillsynsmyndigheten ska också utöva tillsyn över efterlevnaden av direkt tillämpliga EU-rättsakter som har utfärdats med stöd av direktiv 2012/34/EU och av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 av den 22 september 2010 om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik.

Tillsynsmyndigheten har rätt att av den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen på begäran få

  1. sådana upplysningar och ta del av sådana handlingar som behövs för

    1. tillsynen,

    2. bedömningen av ansökningar om licens,

    3. prövning av tvist enligt 8 §,

    4. fullgörande av Sveriges skyldighet att lämna uppgifter om förhållanden som regleras i denna lag till Europeiska kommissionen och Europeiska unionens järnvägsbyrå, och

    5. klart definierade statistiska ändamål,

  2. tillträde till anläggningar, fordon och annan materiel, områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, som har anknytning till den verksamhet som berörs, och

  3. tillgång till nödvändig personal, materiel eller liknande utan kostnad.

Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten får begära verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av ett beslut som gäller åtgärder enligt första stycket. Då gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande.

Infrastrukturförvaltare samt järnvägsföretag och andra sökande av infrastrukturkapacitet ska utan uppmaning ge tillsynsmyndigheten full insyn i förhandlingar om avgifter.

Den som bedriver verksamhet som omfattas av denna lag ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna sådana uppgifter som behövs för förvaltningen och utvecklingen av det statliga järnvägsnätet.

Krav i syfte att garantera tillsynsmyndighetens oberoende

Den befattningshavare vid tillsynsmyndigheten som ansvarar för sådana tillsynsbeslut som avses i artikel 56 i direktiv 2012/34/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2370 av den 14 december 2016 om ändring av direktiv 2012/34/EU vad gäller öppnandet av marknaden för inrikes persontrafik på järnväg och styrningen av järnvägsinfrastrukturen, ska årligen göra en åtagande- och intresseförklaring. I förklaringen ska befattningshavaren redovisa sådan eventuell anknytning till företag i järnvägsbranschen som kan anses påverka hans eller hennes opartiskhet vid utförande av arbetet.

En befattningshavare som avses i 5 § får under ett år från det att anställningen vid tillsynsmyndigheten upphört inte utföra arbete eller inneha någon ansvarsställning på något av de företag eller någon av de enheter som omfattas av den tillsyn som avses i samma paragraf.

Förelägganden

Tillsynsmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att denna lag eller de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen ska följas. Detsamma gäller för att säkerställa efterlevnaden av sådana direkt tillämpliga EU-rättsakter som avses i 1 § andra stycket.

Ett föreläggande får förenas med vite.

Om någon har påförts konkurrensskadeavgift enligt 3 kap. 5 § konkurrenslagen (2008:579) eller dömts att betala vite enligt 6 kap. 2 § samma lag, får vite enligt denna lag inte dömas ut för samma förfarande.

Prövning av tvist

Ett järnvägsföretag eller den som ansökt om eller beviljats infrastrukturkapacitet eller tillgång till en tjänst får till tillsynsmyndigheten hänskjuta tvister om huruvida ett beslut som fattats av en infrastrukturförvaltare, en tjänsteleverantör eller ett vertikalt integrerat företag står i överensstämmelse med 4–9 kap., föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa kapitel eller sådana direkt tillämpliga EU-rättsakter som avses i 1 § andra stycket.

Om det vid prövningen av en tvist om tillträde till en grundläggande tjänst enligt 9 kap. 1 § bedöms att inget praktiskt möjligt alternativ till tjänsten finns tillgängligt och att det är möjligt att tilldela tjänstekapacitet i anläggningen, ska tillsynsmyndigheten besluta att tjänsteleverantören ska tilldela den sökande lämplig del av tjänstekapaciteten.

Tillsynsmyndigheten ska begära in relevant information och inleda samråd med de berörda parterna i tvisten inom en månad från det att tvisten hänskjutits till myndigheten. Tillsynsmyndigheten ska så snart som möjligt och senast sex veckor från det att all relevant information i tvisten har lämnats in, besluta i de frågor som tvisten gäller.

Övervakning av tillämpning av samarbetsavtal

Tillsynsmyndigheten ska övervaka tillämpningen av samarbetsavtal enligt 4 kap. 7 §. Myndigheten får lämna rekommendationer om att ett avtal bör ändras eller upphävas.

Bemyndiganden

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. vilka uppgifter som ska lämnas enligt 4 §, och

  2. prövning av tvister.

Överklagande

Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag, föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen eller sådana direkt tillämpliga EU-rättsakter som avses i 10 kap. 1 § andra stycket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Ett beslut enligt denna lag, föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen eller sådana direkt tillämpliga EU-rättsakter som avses i 10 kap. 1 § andra stycket gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Ett beslut om återkallelse av licens gäller dock inte förrän det har fått laga kraft, om inte något annat anges i beslutet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 2022:365
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 juni 2022.

  2. Bestämmelserna i 4 kap. 3, 4, 8 och 9 §§ gäller inte för en infrastrukturförvaltare som förvaltar järnvägsinfrastruktur med stöd av ett avtal om offentlig-privat partnerskap som har ingåtts före d. 16 juni 2015 om den privata parten i avtalet också är ett järnvägsföretag som tillhandahåller persontrafik på järnvägsinfrastrukturen.

  3. Bestämmelserna i 5 kap. 2, 3 och 5–10 §§ gäller inte för ett vertikalt integrerat företag som förvaltar järnvägsinfrastruktur med stöd av ett avtal om offentlig-privat partnerskap som har ingåtts före d. 16 juni 2015 om det i det vertikalt integrerade företaget ingår ett järnvägsföretag som tillhandahåller persontrafik på järnvägsinfrastrukturen.

  4. En licens som har beviljats enligt 3 kap. 2 § den upphävda järnvägslagen (2004:519) gäller som en licens enligt 2 kap. denna lag.

  5. Ett låneavtal mellan en infrastrukturförvaltare och en annan enhet inom ett vertikalt integrerat företag som har ingåtts före ikraftträdandet är tillåtet trots att det inte uppfyller kraven i 5 kap. 7 §, om lånet har ingåtts till marknadsränta och har betalats ut och betalas av.

  6. Äldre föreskrifter gäller för mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet.

Lag 2022:365

Författare: Anna Förander

Författare: Anna Förander

Järnvägsmarknadslagen är en av fyra lagar som sedan 1 juni 2022 ersätter den upphävda järnvägslagen (2004:519). I den nya lagen regleras förhållanden som är av betydelse för att säkerställa en icke-diskriminerande och fungerande järnvägsmarknad. Det gäller framför allt regler som riktar sig till den som förvaltar järnvägsinfrastruktur och fördelar tåglägen (infrastrukturförvaltare). Lagen riktar sig också till den som tillhandahåller tjänster, som t.ex. lastning/lossning och underhåll. I lagen finns även bestämmelser som direkt eller indirekt riktar sig till den som utför och/eller organiserar trafik. Det är i första hand järnvägsföretag, men även t.ex. regionala kollektivtrafikmyndigheter eller, i fråga om godstransporter, speditörer. Nytt är att lagen innehåller särskilda regler om s.k. vertikalt integrerade företag, dvs. organisationsstrukturer eller företag som både förvaltar järnvägsinfrastruktur och bedriver järnvägstrafik, se 5 kap. 1 §.

Förarbeten till järnvägsmarknadslagen utgörs av prop. 2021/22:83 Fjärde järnvägspaketet. Stora delar av lagens innehåll har dock oförändrade flyttats över från järnvägslagen och tidigare förarbeten är därför fortsatt relevanta. I vilken utsträckning så är fallet framgår av författningskommentaren till respektive paragraf, prop. 2021/22:83, del I, s. 480 f.

Genom järnvägsmarknadslagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (det s.k. SERA-direktivet) inklusive ändringar i det direktivet som tillkommit genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2370 av den 14 december 2016 om ändring av direktiv 2012/34/EU vad gäller öppnandet av marknaden för inrikes persontrafik på järnväg och styrningen av järnvägsinfrastrukturen.

Även om det i järnvägsmarknadslagen finns regler om exempelvis avtal (se t.ex. 7 kap. 27 § om trafikeringsavtal), utgör järnvägsmarknadslagen en del av den offentligrättsliga regleringen på järnvägsområdet vid sidan av t.ex. järnvägstekniklagen (2022:366), järnvägssäkerhetslagen (2022:367) och lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem. Därutöver finns civilrättslig lagstiftning på järnvägsområdet. Det är i första hand järnvägstrafiklagen (2018:181), där det finns bestämmelser om bl.a. transportavtal och skadeståndsansvar, se prop. 2017/18:62. Särskilda bestämmelser om transport av resenärer på järnväg finns också i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/782 av den 29 april 2021 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (EU:s tågpassagerarförordning).

Kommentar till 5 p i övergångsbestämmelserna till SFS 2022:365

Enligt punkten är ett sådant lån tillåtet även om det inte fullt ut uppfyller kraven i 5 kap. 7 §. Sådana lån som ingåtts före ikraftträdandet behöver inte ha ingåtts på villkor som återspeglar den berörda enhetens individuella riskprofil. I övrigt ska dock lånet ha ingåtts till en ränta som motsvarar marknadsränta. Vidare ska lånet ha betalats ut och betalas av genom att det sker amorteringar. Det är fråga om en offentligrättslig marknadsreglering och bestämmelsen påverkar inte lånets civilrättsliga giltighet, se prop. 2021/22:83 s. 534.

Författare: Anna Förander

Att lagen avser förvaltning av infrastruktur innebär att den innehåller regler för infrastrukturförvaltare, till exempel Trafikverket som förvaltar det statliga järnvägsnätet.

Författare: Anna Förander

Den som använder järnvägsinfrastruktur är de som utför trafik genom att tillhandahålla dragkraft (lok, motorvagnar), det vill säga järnvägsföretag. Även aktörer som enbart organiserar trafik, utan att själva utföra den, använder järnvägsinfrastruktur. För persontrafik är det till exempel regionala kollektivtrafikmyndigheter och för godstrafik till exempel speditörer. Även de som enbart organiserar trafik kan ansöka om tåglägen och är då så kallade andra sökande av infrastrukturkapacitet.

Författare: Anna Förander

Med tjänster åt järnvägsföretag avses till exempel lastning och lossning av gods, rangering, underhåll av fordon och tillhandahållande av drivmotorström. Regler för tjänsteleverantörer finns i 9 kap. Där listas i 9 kap. 1 § andra stycket och 9 kap. 4 § vilka anläggningar för tjänster och tjänster som omfattas av lagens reglering.

Författare: Anna Förander

Med en väl fungerande järnvägsmarknad menas att de som ansöker om infrastrukturkapacitet (tåglägen) eller om tillträde till sådana tjänster som regleras i lagen ska behandlas på ett konkurrensneutralt och icke-diskriminerande sätt till exempel i fråga om tåglägen och banavgifter.

Författare: Anna Förander

Hänvisningen till direktivet är dynamisk och åsyftar direktivet i vid varje tid gällande lydelse och innefattar därmed till exempel ändringsdirektivet (EU) 2016/2370.

Författare: Anna Förander

I kapitlet finns regler om lagens syfte och innehåll, lagens tillämpningsområde inklusive undantag från tillämpningsområdet, tillsynsmyndigheten och dess uppgifter samt legaldefinitioner och bemyndiganden i anslutning till kapitlet.

Författare: Anna Förander

Licens är det marknadsrelaterade tillstånd som järnvägsföretag behöver för att utföra järnvägstrafik tillsammans med ett säkerhetsrelaterat tillstånd, gemensamt säkerhetsintyg som regleras i järnvägssäkerhetslagen (2022:367). För järnvägssystem som inte omfattas av den EU-rättsliga regleringen av järnväg finns särskilda bestämmelser i lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem. För järnvägsföretag som enbart utför trafik inom sådana järnvägssystem krävs endast ett nationellt trafiksäkerhetstillstånd.

Författare: Anna Förander

I kapitlet finns regler om krav på särredovisning och offentliggörande av redovisning i vissa fall.

Författare: Anna Förander

I kapitlet finns regler från direktiv (EU) 2016/2370 som syftar till att säkerställa infrastrukturförvaltares oberoende från järnvägsföretag.

Författare: Anna Förander

I kapitlet finns särskilda regler för att säkerställa oberoende för infrastrukturförvaltare i så kallade vertikalt integrerade företag, det vill säga företag eller företagskonstellationer, som både förvaltar järnvägsinfrastruktur och bedriver järnvägstrafik.

Författare: Anna Förander

I kapitlet finns regler om vilka som har trafikeringsrätt på svenska järnvägsnät.

Författare: Anna Förander

I kapitlet finns bland annat regler om ansökningsförfarandet och fördelningen av infrastrukturkapacitet samt innehåll i trafikeringsavtal.

Författare: Anna Förander

I kapitlet finns bland annat regler om banavgifter och hur de ska fastställas.

Författare: Anna Förander

I kapitlet finns samtliga regler som riktar sig till den som tillhandahåller tjänster till järnvägsföretag samlade, till exempel vilka tjänster som avses, fördelning av kapacitet i tjänsteanläggningar och avgiftsuttag.

Författare: Anna Förander

I kapitlet finns bland annat regler om tillsynsmyndighetens (Transportstyrelsens) tillsyn och befogenheter samt regler om tillsynsmyndighetens så kallade prövning av tvister mellan å ena sidan järnvägsföretag eller annan sökande av infrastrukturkapacitet och å andra sidan infrastrukturförvaltare eller tjänstetillhandahållare.

Författare: Anna Förander

I kapitlet finns bland annat bestämmelser om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut.

Författare: Anna Förander

Punkten innebär att det i lagen finns bestämmelser som riktar sig till infrastrukturförvaltare, till exempel Trafikverket i egenskap av förvaltare av det statliga järnvägsnätet.

Författare: Anna Förander

Syftar på linjer och spår som undantas från begreppet järnvägsinfrastruktur enligt definitionen av begreppet i 1 kap. 9 § och som därmed undantas från flertalet bestämmelser i lagen. Trots detta ska spår och linjer omfattas av trafikeringsrätt enligt 6 kap. om de behövs för att ett järnvägsföretag ska få tillträde till en anläggning för tjänster.

Författare: Anna Förander

Syftar på att det i lagen finns bestämmelser som riktar sig till järnvägsföretag, som utför trafik, och andra aktörer som enbart organiserar trafik utan att själva utföra trafiken, såsom regionala kollektivtrafikmyndigheter (persontrafik) eller speditörer (godstrafik). Båda kategorierna kan ansöka om kapacitet i form av tåglägen och ingå trafikeringsavtal med infrastrukturförvaltare.

Författare: Anna Förander

Reglerna, som finns samlade i 9 kap., riktar sig till den som tillhandahåller tjänster som riktar sig till järnvägsföretag och som behövs för att utföra järnvägstrafik. Reglerna handlar om tillträde till, och fördelning av, kapacitet i anläggningar för tjänster samt avgiftsuttag.

Författare: Anna Förander

Paragrafen inleder regleringen av undantag från lagens tillämpningsområde (4–7 §§). Utgångspunkten är att lagen tillämpas för järnvägsverksamhet i Sverige. Genom paragrafen undantas de verksamheter som enligt artikel 2.1–2.3 i direktiv 2012/34/EU ska eller, i vissa fall, får undantas från regleringen.

Författare: Anna Förander

Tunnelbana och spårväg omfattas inte av lagen. Det finns ingen särskild marknadsreglering för dessa transportslag. Däremot finns regler i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

Författare: Anna Förander

Genom punkten undantas fristående lokala och regionala nät enbart avsedda för persontrafik inklusive museitrafik. Med fristående nät avses dels tekniskt fristående nät där det inte finns någon fysisk koppling till det övriga järnvägsnätet (till exempel Roslagsbanan), dels funktionellt fristående nät där det inte bedrivs någon trafik ut på det övriga järnvägsnätet (Saltsjöbanan), prop. 2021/22:83 s. 482.

Författare: Anna Förander

Undantaget avser i första hand så kallade industrispår, prop. 2021/22:83 s. 483.

Författare: Anna Förander

Stycket innehåller ett undantag från paragrafens första stycke 2. Även om verksamhet (både infrastrukturförvaltning och bedrivande av trafik) vid lokala och regionala nät som är fristående och enbart avsedda för persontrafik undantas från lagens tillämpning, ska järnvägsföretag som står under direkt eller indirekt kontroll av ett företag eller någon annan som även utför eller organiserar trafik vid ett järnvägsnät av annat slag, det vill säga ett järnvägsnät som inte är fristående (i första hand det statliga järnvägsnätet som förvaltas av Trafikverket), omfattas av 3 kap., det vill säga. regler om särredovisning. Därutöver ska även lagens allmänna krav om tillsyn (10 kap.) och rätt till överklagande (11 kap.) tillämpas i fråga om sådana företag. Beträffande begreppen utföra och organisera trafik, se kommentaren till 1 kap. 3 § 3.

Författare: Anna Förander

I paragrafen begränsas de järnvägsföretag för vilka 2–5 kap. är tillämpliga. För att omfattas av dessa kapitel, som till exempel innefattar krav på licens (2 kap.), ska järnvägsföretaget ha som huvudsaklig verksamhet att bedriva gods- eller persontrafik eller att tillhandahålla dragkraft för sådan trafik. Att tillhandahålla dragkraft innebär att framföra ett lok som drar person- eller godstrafikvagnar alternativt ett tåg med motorvagnar. Avgränsningen innebär att reglerna ska tillämpas av företag som är aktörer på person- eller godstrafikmarknaden och som därmed ska konkurrera med andra företag på samma villkor. Beträffande bedömningen av huvudsaklig verksamhet, se prop. 2021/22:83 s. 483.

Författare: Anna Förander

I paragrafen regleras i vilken utsträckning den som förvaltar privatägda anslutningslinjer eller sidospår omfattas av lagens reglering. Sådana linjer och spår undantas från begreppet järnvägsinfrastruktur (jfr 1 kap. 9 §). Den som förvaltar sådana spår och linjer är därmed, i fråga om dessa, inte att betrakta som infrastrukturförvaltare i lagens mening och undantas från de flesta av lagens regler. I ett avseende omfattas dock även förvaltningen av sådana linjer och spår av lagens krav. Det gäller trafikeringsrätt, det vill säga en rätt att få använda linjen eller spåren som regleras i 6 kap., i de fall dessa behövs för att någon ska få tillträde till en sådan anläggning för tjänster som regleras i 9 kap. Därutöver är de allmänna bestämmelserna i 10 kap. om tillsyn och 11 kap. om överklagande tillämpliga. Tillsynsmyndigheten kan alltså använda sig av de tillsynsverktyg som regleras i lagen för att säkerställa efterlevnad av lagen i här aktuellt avseende och den som blir föremål för tillsyn och beslut har rätt att överklaga dessa. Det kan noteras att förvaltningen inte omfattar exempelvis 8 kap. som reglerar infrastrukturförvaltares avgifter. De begränsningar i fråga om avgiftsuttag som framgår av 8 kap. gäller därmed inte för här aktuell upplåtelse av linjer och spår. Beträffande begreppet privatägd med mera, se prop. 2021/22:83 s. 165 f., 171 f och 484 f.

Författare: Anna Förander

Genom bestämmelsen undantas tjänsteleverantörer och de som förvaltar spår inom anläggningar för tjänster, se definition av begreppet i 1 kap. 9 §, från andra bestämmelser i lagen än de som finns i 9, 10 och 11 kap. I 9 kap. har samtliga regler som gäller för tjänstetillhandahållare samlats. Det gäller till exempel skyldigheter att tilldela kapacitet i anläggningarna och tillträde till tjänster på ett icke-diskriminerande sätt (9 kap. 1 och 4 §§) och i vissa fall begränsningar i avgiftsuttaget (9 kap. 6 §), se prop. 2021/22:83 s. 172 f och 484 f.

Författare: Anna Förander

Regeringen har genom 1 kap. 5 § järnvägsmarkandsförordningen (2022:416) bestämt att Transportstyrelsen är tillsynsmyndighet. Omfattningen av tillsynen framgår av 10 kap. 1 §. Utöver efterlevnad av lagen och förordningen ska myndigheten även utöva tillsyn över efterlevnaden av direkt tillämpliga EU-rättsakter som har utfärdats med stöd av direktiv 2012/34/EU. Med att utföra andra uppgifter enligt vad som framgår av lagen avses bland annat att pröva tvister enligt 10 kap. 8 §.

Författare: Anna Förander

Tillstånd enligt artikel 16 i direktiv 2012/34/EU benämns i denna lag för licens (2 kap).

Författare: Anna Förander

Transportstyrelsen fullgör i egenskap av tillsynsmyndighet enligt 1 kap. 5 § järnvägsmarknadsförordningen (2022:416) båda uppgiften som tillståndsmyndighet, som prövar licenser enligt 2 kap., och regleringsorgan för järnvägssektorn, som utövar tillsyn över järnvägstransportmarknaderna i de avseenden som regleras i denna lag.

Författare: Anna Förander

Regleringen innebär en fortsättning på bestämmelserna om lagens tillämpningsområde. För 10 och 11 §§ gäller dock att tillsynsmyndigheten måste fatta ett beslut om undantag från lagens krav. 10 § avser lokala lågtrafikerade linjer och 11 § lokal, och i ett fall även regional, järnvägsinfrastruktur som saknar strategisk betydelse.

Författare: Anna Förander

4 kap. och 5 kap. innehåller regler för att säkerställa infrastrukturförvaltares oberoende, 4 kap. gäller samtliga infrastrukturförvaltare och 5 kap. infrastrukturförvaltare i vertikalt integrerade företag.

Författare: Anna Förander

Rekvisitet innebär att Trafikverkets järnvägsnät inte kan bli föremål för undantag.

Författare: Anna Förander

Med väsentliga uppgifter avses beslutsfattande om tilldelning av tåglägen och beslutsfattande om uttag av avgifter för användning av järnvägsinfrastruktur, se 1 kap. 9 §.

Författare: Anna Förander

Infrastrukturförvaltare kan i dessa fall även undantas från bestämmelserna om tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av avgifter. Tillsynsmyndigheten avgör om infrastrukturförvaltaren ska undantas från hela eller delar av 7 och 8 kap. Både enskilda infrastrukturförvaltare och tillsynsmyndigheten kan initiera ett ärende om undantag, se prop. 2021/22:83 s. 487 f.

Författare: Anna Förander

För att tillsynsmyndigheten (Transportstyrelsen) ska få fatta beslut om undantag enligt 1 kap. 11 § måste myndigheten dessförinnan vända sig till Europeiska kommissionen, som avgör om huruvida det är fråga om ett järnvägsnät som ”saknar strategisk betydelse”. Genom paragrafen utnyttjas undantagsmöjligheten i artikel 2.4 i direktiv 2012/34/EU, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2016/2370, se prop. 2021/22:83 s. 489.

Författare: Anna Förander

Paragrafen innehåller ett bemyndigande som möjliggör att på lägre föreskriftsnivå än lag genomföra artikel 30.7 (register över tillgångar) i direktiv 2012/34/EU. Bemyndigandet innebär en rätt för regeringen eller, efter vidare bemyndigande, tillsynsmyndigheten att föreskriva om till exempel vilka infrastrukturförvaltare som ska omfattas av kravet och vad registret ska innehålla.

Författare: Anna Förander

Genom bemyndigandet ges möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för verksamhetsutövare som omfattas av lagen att betala avgifter för tillsyn, registrering och ärendehandläggning som tillsynsmyndigheten utför enligt denna lag, föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen eller enligt de direkt tillämpliga EU-rättsakter som anges i 1 kap. 8 § andra stycket.

Författare: Anna Förander

I paragrafen regleras krav på licens, dvs. det marknadsrelaterade tillstånd som krävs för att bedriva trafik inom EU. Licens är en svensk beteckning på det som i artikel 17.4 direktiv 2012/34/EU kallas tillstånd. Licenskravet begränsas till järnvägsföretag som har som en huvudsaklig verksamhet att tillhandahålla gods- eller persontrafik eller att tillhandahålla dragkraft för sådan trafik. Denna begränsning framgår av 1 kap. 5 §. Exempel på verksamhet som därmed undantas från licenskravet är en fordonstillverkare som utför järnvägstrafik för att testa nya fordon, underhållsföretag som utför trafik för att ta sig till den del av infrastrukturen som ska underhållas eller museiföreningar vars huvudsakliga syfte är att bedriva kulturhistorisk verksamhet.

Författare: Anna Förander

Utöver krav på licens krävs för att bedriva järnvägstrafik även ett säkerhetsrelaterat tillstånd, gemensamt säkerhetsintyg, enligt järnvägssäkerhetslagen eller, i fråga om trafik som bedrivs vid ett sådant järnvägsnät som undantas från den EU-rättsliga regleringen på järnvägsområdet, i stället för licens och gemensamt säkerhetsintyg ett nationellt trafiksäkerhetstillstånd enligt lagen om nationella järnvägssystem. För den som enbart bedriver trafik vid sådana järnvägsnät krävs alltså inte en licens denna lag.

Författare: Anna Förander

Transportstyrelsen ska enligt 2 kap. 2 § järnvägsmarknadsförordningen (2022:416) på sin webbplats offentliggöra en beskrivning av förfarandet för att beviljas en licens.

Författare: Anna Förander

En precisering av kraven finns i 2 kap. 511 §§ järnvägsmarknadsförordningen (2022:416).

Författare: Anna Förander

På motsvarande sätt gäller en licens som har utfärdats i Sverige inom hela EES och i Schweiz, jfr artikel 23.1 i direktiv 2012/14/EU.

Författare: Anna Förander

En väsentlig förändring kan exempelvis vara att företaget bedriver godstrafik och ska utvidga verksamheten till att även omfatta persontrafik eller att omfattningen av verksamheten väsentligt ska utvidgas, prop. 2021/22:83 s. 492.

Författare: Anna Förander

Anmälningsplikten följer även av 2 kap. 1 § som anger att järnvägsföretag (vid varje tidpunkt) är skyldiga att inneha en licens som är prövad mot den verksamhet som bedrivs, prop.2021/22:83 s. 492.

Författare: Anna Förander

Syftar på de krav som uppställs för att beviljas licens enligt 2 §.

Författare: Anna Förander

Genom bemyndigandet ges möjlighet att på lägre föreskriftsnivå än lag genomföra de delar av artikel 24 i direktiv 2012/34/EU som inte genomförs genom lagen, prop. 2021/22:83 s.493. Bemyndigandet förs genom 2 kap. 15 § järnvägsmarknadsförordningen (2022: 416) vidare till Transportstyrelsen.

Författare: Anna Förander

Genom bestämmelsen genomförs artikel 6.1 i direktiv 2012/34/EU. Av artikeln framgår att kravet på särredovisning innebär att det ska upprättas separata resultat- och balansräkningar dels för verksamhet som avser järnvägsföretags tillhandahållande av transporttjänster, dels för verksamhet som avser förvaltning av järnvägsinfrastruktur. För hänvisning till förarbeten, se prop. 2021/22:83 s. 493 f.

Författare: Anna Förander

Genom regleringen genomförs del av artikel 6.1 i direktiv 2012/34/EU. Syftet är att förhindra korssubventionering som kan påverka marknaden genom olika konkurrensförutsättningar.

Författare: Anna Förander

Med helt eller delvis offentligt finansierade persontransporter avses upphandlad trafik som inte drivs på rent kommersiell grund, utan som åtminstone till del finansieras av skattemedel. Det handlar dels om kollektivtrafik (dagliga resor till och från arbete och skola m.m.), dels mer långväga trafik som inte drivs kommersiellt men där det ändå bedöms finnas ett transportpolitiskt intresse av att trafiken ska upprätthållas (för närvarande till exempel nattågstrafik till Övre Norrland).

Författare: Anna Förander

Det är en upplysningsbestämmelse. Regleringen, som syftar till att förhindra korssubventionering som kan påverka konkurrensförhållanden, finns i paragrafen nämnda EU-förordning, se prop. 2021/22:83 s. 494.

Författare: Anna Förander

Paragrafen är en ren upplysningsbestämmelse som upplyser om att kapitlet inte är uttömmande när det gäller bestämmelser om redovisning, utan att det finns särskilda redovisningsregler dels för vertikalt integrerade företag som behandlas tillsammans med övriga regler om sådana företag i 5 kap., dels för dem som tillhandahåller sådana tjänster för järnvägsföretag som regleras i lagens 9 kap.

Författare: Anna Förander

Genom paragrafen genomförs delar av artiklarna 6.1 och 6.3 i direktiv 2012/34/EU. Den som är skyldig att särredovisa är även skyldig att offentliggöra redovisningen.

Författare: Anna Förander

För de verksamhetsutövare som enbart bedriver museitrafik uppställs inga krav på redovisning enligt järnvägsmarknadslagen.

Författare: Anna Förander

Bestämmelsen innebär ett undantag från skyldigheten att särredovisa verksamhet som avser transporttjänster och förvaltning av infrastruktur. Det gäller det fall ett järnvägsföretag i egen regi och för sin egen räkning utför sådana järnvägstjänster som avses i 9 kap. och därvid även förvaltar järnvägsinfrastruktur för att kunna tillhandahålla tjänsten. Eftersom spår inom anläggningar för tjänster numera inte omfattas av begreppet järnvägsinfrastruktur annat än i fråga om spår genom stationer (se definition av begreppet i 1 kap. 9 §) gäller förevarande paragraf endast i de fall tjänsterna utförs på det allmänna järnvägsnätet utanför en anläggning för tjänster eller på ett spår inom ett stationsområde.

Författare: Anna Förander

Utgångspunkten är att 4 kap. gäller alla infrastrukturförvaltare som omfattas av lagen. Denna paragraf innebär dock att för infrastrukturförvaltare i ett vertikalt integrerat företag (se 5 kap. 1 §) gäller i stället 5 kap. i de fall bestämmelserna i de båda kapitlen är oförenliga. Som exempel nämns i prop. 2021/22:83 s. 4964 kap. 4 § första stycket, som anger att en ledamot i en infrastrukturförvaltares styrelse inte samtidigt får vara ledamot i ett järnvägsföretags styrelse. I de fall ett vertikalt integrerat företag utgörs av en och samma juridiska person (5 kap. 1 § tredje stycket) kan det kravet inte efterlevas. Detsamma gäller kravet på organisatorisk och juridisk åtskildhet mellan järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare i 4 kap. 3 § första stycket.

Författare: Anna Förander

Med andra sökande av infrastrukturkapacitet avses de som organiserar trafik utan att själva utföra den, till exempel regionala kollektivtrafikmyndigheter (persontrafik) och speditörer (godstrafik), prop. 2021/22:83 s. 496.

Författare: Anna Förander

Med juridisk åtskildhet avses att en infrastrukturförvaltare inte får ingå i samma juridiska person som ett järnvägsföretag, prop. 2021/22:83 s. 497. Dock är vertikalt integrerade företag som utgör en juridisk person tillåtna, se 5 kap. 1 § tredje stycket.

Författare: Anna Förander

Med väsentliga uppgifter avses beslutsfattande om tilldelning av infrastrukturkapacitet och beslutsfattande som rör uttag av avgifter (se definitionen av begreppet i 1 kap. 9 §), prop. 2021/22:83 s. 497.

Författare: Anna Förander

Med andra sökande av infrastrukturkapacitet avses de som organiserar trafik utan att själva utföra den, till exempel regionala kollektivtrafikmyndigheter (persontrafik) och speditörer (godstrafik), prop. 2021/22:83 s. 496.

Författare: Anna Förander

I stycket regleras krav på oberoende och opartiskt agerande för styrelseledamöter i en infrastrukturförvaltares styrelse. Genom bestämmelsen genomförs delar av artiklarna 7.1 och 7.2 i direktiv 2012/34/EU, i dess lydelse enligt direktiv (EU) 2016/2370. Bestämmelsen riktar sig till till styrelseledamöter och till dem som utser styrelseledamöter, jfr prop. 2021/22:83 s. 498.

Författare: Anna Förander

I stycket regleras en skyldighet för infrastrukturförvaltaren att se till att befattningshavare som rapporterar direkt till styrelsen och de befattningshavare som ansvarar för väsentliga uppgifter dels inte är påverkade av någon intressekonflikt, dels agerar opartiskt. Med väsentliga uppgifter avses beslutsfattande om tilldelning av infrastrukturkapacitet och beslutsfattande som rör uttag av avgifter (se definitionen av begreppet i 1 kap. 9 §), prop. 2021/22:83 s. 497.

Författare: Anna Förander

Med väsentliga uppgifter avses beslutsfattande om tilldelning av infrastrukturkapacitet och beslutsfattande som rör uttag av avgifter (se definitionen av begreppet i 1 kap. 9 §), prop. 2021/22:83 s. 497.

Författare: Anna Förander

Begreppet underhåll används i paragrafen i vid bemärkelse och avser alla slags infrastrukturarbeten som leder till kapacitetsrestriktioner, t.ex. även moderniseringar och ombyggnationer (jfr kommissionens delegerade beslut (EU) 2017/2075 om ersättning av bilaga VII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde).

Författare: Anna Förander

Med andra sökande av infrastrukturkapacitet avses de som organiserar trafik utan att själva utföra den, till exempel regionala kollektivtrafikmyndigheter (persontrafik) och speditörer (godstrafik), prop. 2021/22:83 s. 496.

Författare: Anna Förander

Trafikledning och planering av underhåll ingår i de uppgifter som en infrastrukturförvaltare ska ansvara för (jfr artikel 7.1 i direktiv 2012/34/EU i dess lydelse enligt direktiv (EU) 2016/2370 och definitionen av drift av järnvägsinfrastruktur i artikel 3.2b i samma direktiv och 1 kap. 9 § denna lag). Även om ansvaret att operativt sköta dessa uppgifter lagts på någon annan, ligger ansvaret enligt denna paragraf kvar hos infrastrukturförvaltaren, se prop. 2021/22:83 s. 499.

Författare: Anna Förander

Med drift av järnvägsinfrastruktur avses enligt definitionen i 1 kap. 9 § beslutsfattande om tilldelning av tåglägen och beslutsfattande om uttag av avgifter för användning av järnvägsinfrastruktur och trafikledning, jfr artikel 3.2b i direktiv 2012/34/EU, i dess lydelse enligt direktiv (EU) 2016/2370.

Författare: Anna Förander

Med ett icke-diskriminerande sätt avses i denna bestämmelse att samtliga järnvägsföretag på den del av järnvägsnätet som är föremål för ett samarbetsavtal ska behandlas lika, jfr prop. 2021/22:83 s. 500.

Författare: Anna Förander

Bestämmelsen riktar sig till både infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretag. Det åligger båda parter att se till att tillsynsmyndigheten får kännedom om avtalet. Tillsynsmyndigheten har i uppgift att övervaka tillämpningen av samarbetsavtal enligt 10 kap. 9 § och ska, om den finner skäl för det, lämna rekommendationer om att avtalen bör ändras eller upphävas (se noten till 10 kap. 9 §).

Författare: Anna Förander

Beträffande begreppet intäkt se prop. 2021/22:83 s. 337.

Författare: Anna Förander

Paragrafen innehåller ett låneförbud mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag. Att indirekt ge eller ta emot ett lån kan till exempel ske via ett annat bolag som infrastrukturförvaltaren utövar kontroll över eller kontrolleras av eller via en bulvan (beträffande begreppet kontroll, se noten till 5 kap. 1 §). Det kan också handla om att ställa säkerhet för ett lån. Med att indirekt ge ett lån avses normalt inte att en infrastrukturförvaltare beviljar anstånd med betalning av banavgifter eller dylikt, se prop. 2021/22:83 s. 501.

Författare: Anna Förander

Huvudregeln i lagen (se 4 kap. 3 §) innebär att infrastrukturförvaltare ska vara juridiskt och organisatoriskt åtskilda från järnvägsföretag. Detta kapitel innehåller undantag från den regeln under förutsättning att företaget uppfyller de krav som framgår av kapitlet.

Författare: Anna Förander

I paragrafen definieras vad som avses med ett vertikalt integrerat företag, jfr. artikel 3.31 i direktiv 2012/34/EU, i dess lydelse enligt direktiv (EU) 2016/2370. Med vertikal integration avses i denna lag organisatoriska modeller som innebär att förvaltning av infrastruktur och trafikutövning hanteras inom samma organisation på det sätt som anges i denna paragraf. Begreppet företag används i vid bemärkelse och innefattar mer än bolag, till exempel även föreningar. Paragrafen ska ses mot bakgrund av huvudregeln i 4 kap. 3 §, enligt vilken en infrastrukturförvaltare bland annat ska vara organisatoriskt och juridiskt åtskild från varje järnvägsföretag.

Författare: Anna Förander

Stycket innehåller tre olika organisationsstrukturer som utgör vertikalt integrerade företag. Det gäller företag där infrastrukturförvaltaren antingen (1) kontrolleras av ett företag som även kontrollerar järnvägsföretag, (2) kontrolleras av ett järnvägsföretag, eller (3) där infrastrukturförvaltaren kontrollerar ett järnvägsföretag. I samtliga tre fall gäller att järnvägsföretaget i fråga också ska utföra trafik på infrastrukturförvaltarens järnvägsnät. Det är endast järnvägsföretag som har som en huvudsaklig verksamhet att tillhandahålla gods- eller persontrafik eller dragkraft för sådan trafik som träffas av paragrafen (jfr 1 kap. 5 §).

Författare: Anna Förander

Med begreppet kontroll i paragrafen avses detsamma som i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (den s.k. koncentrationsförordningen). Begreppet kontroll definieras i artikel 3.2 i förordningen (se prop. 2021/22:83 s.502).

Författare: Anna Förander

I stycket beskrivs en fjärde variant av ett vertikalt integrerat företag (utöver dem i första stycket). Regleringen innebär att ett vertikalt integrerat företag kan utgöras av en juridisk person, där det dock ska finnas klart avgränsade avdelningar för infrastrukturförvaltning respektive tillhandahåller transporttjänster. Om företaget inte har en sådan uppdelning, är det inte ett vertikalt integrerat företag och träffas i stället av huvudregeln i 4 kap. 3 § första stycket, det vill säga att en infrastrukturförvaltare ska vara juridiskt och organisatoriskt åtskild från järnvägsföretag.

Författare: Anna Förander

I paragrafen regleras krav på juridisk åtskillnad mellan olika enheter inom ett vertikalt integrerat företag. Genom paragrafen genomförs del av artikel 3.31 och 7.2 i direktiv 2012/34/EU, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2016/2370. Undantagna är dock sådana vertikalt integrerade företag som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket, se prop. 2021/22:83 s. 503.

Författare: Anna Förander

Begreppet enhet har i bestämmelserna om vertikalt integrerade företag en vid betydelse och kan till exempel vara bolag, föreningar och, när det gäller sådana vertikalt integrerade företag som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket, avdelningar, se prop. 2021/22:83 s. 503.

Författare: Anna Förander

Med väsentliga uppgifter avses beslutsfattande om tilldelning av infrastrukturkapacitet och beslutsfattande som rör uttag av avgifter (se definitionen av begreppet i 1 kap. 9 §), prop. 2021/22:83 s. 497.

Författare: Anna Förander

Beträffande begreppet enhet, se not till 5 kap. 3 §.

Författare: Anna Förander

Beträffande begreppet väsentliga uppgifter, se not till 5 kap. 3 §.

Författare: Anna Förander

I paragrafen regleras utformningen av ersättningar till styrelseledamöter och befattningshavare som ansvarar för väsentliga uppgifter, det vill säga beslutsfattande om kapacitetstilldelning och beslutsfattande som rör avgiftsuttag (se definitionen av begreppet i 1 kap. 9 §) i ett vertikalt integrerat företag. Genom bestämmelsen genomförs artikel 7.4 i direktiv 2012/34/EU, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2016/2370. Ersättningen får inte grundas på ett järnvägsföretags resultat eller resultatet för någon annan enhet inom det vertikalt integrerade företaget. Som ersättning räknas också en bonus, se prop. 2021/22:83 s. 504.

Författare: Anna Förander

Paragrafen innehåller begränsningar för utdelning av vinst i vertikalt integrerade företag. En infrastrukturförvaltare i ett vertikalt integrerat företag får inte lämna vinstutdelning till en ägare, om ägaren utövar kontroll över både infrastrukturförvaltaren och ett järnvägsföretag i det vertikalt integrerade företaget. Genom bestämmelsen genomförs artikel 7d.1 (jfr skäl 18) i direktiv 2012/34/EU i dess lydelse enligt direktiv (EU) 2016/2370, se prop. 2021/22:83 s. 504. Observera att det finns undantag ifrån bland annat denna bestämmelse i p.3 i övergångsbestämmelserna till lagen. Det gäller vertikalt integrerade företag som förvaltar järnvägsinfrastruktur med stöd av ett avtal om offentlig-privat partnerskap som ingåtts före den 16 juni 2015 (läs A-Train AB, som driver Arlanda Express och förvaltar järnvägsinfrastruktur, se prop. 2021/22:83 s. 352 f.).

Författare: Anna Förander

Begreppet enhet har en vid betydelse och kan till exempel vara bolag, föreningar och, när det gäller sådana vertikalt integrerade företag som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket, även avdelningar, se prop. 2021/22:83 s. 503.

Författare: Anna Förander

Med marknadsmässiga villkor avses att lånet betalas ut och betalas av till marknadsräntor och villkor som återspeglar den berörda enhetens individuella riskprofil. Paragrafen påverkar inte den civilrättsliga giltigheten av ett lån, se prop. 2021/22:83 s. 505.

Författare: Anna Förander

Bestämmelsen innebär att det är tillåtet för andra enheter inom ett vertikalt integrerat företag att tillhandahålla tjänster till en infrastrukturförvaltare som ingår i samma vertikalt integrerade företag om det sker på de villkor som framgår av paragrafen. Bestämmelsen riktar sig till skillnad från flertalet bestämmelser i kapitlet inte enbart till infrastrukturförvaltaren, utan även till de andra enheterna i det vertikalt integrerade företaget, det vill säga de som tillhandahåller tjänsten och som därför kan förväntas ha bäst kännedom om kostnader för att utföra tjänsten och marknadspris, se prop. 2021/22:83 s. 346 f och 505.

Författare: Anna Förander

Med begreppet tjänst avses alla slags tjänster och inte enbart sådana järnvägstjänster som regleras i 9 kap., det vill säga grundläggande tjänster, tilläggstjänster och extratjänster, se prop. 2021/22:83 s. 505.

Författare: Anna Förander

Med att skulder ska hållas faktiskt åtskilda avses bland annat att varje enhet ska betala av sina skulder, se prop. 2021/22:83 s. 345 f. och 505 f.

Författare: Anna Förander

Redovisningen i ett vertikalt integrerat företag, det vill säga för alla enheter i företaget, ska utformas så att de finansiella kraven i lagen och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen kan kontrolleras, se prop. 2021/22:83 s. 506.

Författare: Anna Förander

Redovisningen i ett vertikalt integrerat företag ska ge möjlighet till insyn i betalningsströmmarna i företaget. Detta gäller även i de fall som det vertikalt integrerade företaget består av endast en juridisk person (se 5 kap. 1 § tredje stycket). Olika verksamheter ska redovisas separat så att det kan kontrolleras att regelverket efterlevs, se prop. 2021/22:83 s. 347 f. och s. 506.

Författare: Anna Förander

Genom bemyndigandet ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela ytterligare föreskrifter om krav för att säkerställa infrastrukturförvaltares oberoende i vertikalt integrerat företag (utöver vad som framgår av 5 kap.). Se till exempel 4 kap. järnvägsmarknadsförordningen (2022:416).

Författare: Anna Förander

Bemyndigandena i punkt 2 och 3 avser att möjliggöra genomförande på lägre föreskriftsnivå av de delar av artiklarna 7–7d i direktiv 2012/34/EU, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2016/2370, som inte genomförs i lagen, se prop. 2021/22:83 s. 348 och 506 f.

Författare: Anna Förander

I stycket regleras vilka järnvägsföretag som har rätt att utföra och organisera trafik på svenska järnvägsnät, se prop. 2021/22:83 s. 507. Genom regleringen ges dessa företag rätt att ansöka om kapacitet för att utföra trafik på sådana järnvägsnät enligt 7 kap.

Författare: Anna Förander

I stycket regleras vilka som, utöver järnvägsföretag, har rätt att organisera trafik på svenska järnvägsnät. Det gäller alla som kan uppvisa ett allmännyttigt eller kommersiellt intresse av infrastrukturkapacitet och som uppfyller de krav som uppställs av infrastrukturförvaltaren med stöd av 7 kap. 9 §. Som exempel på aktörer som organiserar trafik på järnväg kan nämnas regionala kollektivtrafikmyndigheter (persontrafik) och speditörer (godstrafik). Genom regleringen ges sådana aktörer rätt att ansöka om kapacitet för att organisera trafik på sådana järnvägsnät enligt 7 kap. En infrastrukturförvaltare ges motsvarande skyldighet att behandla sådana aktörers ansökan om kapacitet enligt 7 kap. 1 §.

Författare: Anna Förander

Stycket innehåller en specialreglering. Privatägda anslutningslinjer och sidospår ingår enligt legaldefinitionen i 1 kap. 9 § inte i ett järnvägsnät, eftersom det i definitionen av järnvägsnät hänvisas till begreppet järnvägsinfrastruktur. Privata anslutningslinjer och sidospår undantas från definitionen av järnvägsinfrastruktur. Trots detta ska tillträdet till sådana spår enligt 1 kap. 6 § och denna paragraf vara öppet om det krävs för tillträde till en anläggning för tjänster (jfr skäl 12 i direktiv 2012/34/EU). För förvaltningen av sådana spår gäller endast 6 kap. i lagen, det vill säga reglerna om öppet tillträde och trafikeringsrätt, se prop. 2021/22:83 s. 349 f och s. 507.

Författare: Anna Förander

I paragrafen regleras vem som bestämmer vilka som har trafikeringsrätt på ett visst järnvägsnät utöver dem som ges trafikeringsrätt genom lagen (6 kap. 1 §). I fråga om det statliga järnvägsnätet bestämmer regeringen. När det gäller andra järnvägsnät än det statliga, bestämmer infrastrukturförvaltaren.

Författare: Anna Förander

I paragrafen regleras undantag från trafikeringsrätten enligt 6 kap.1 § för viss järnvägsinfrastruktur. Genom paragrafen genomförs den möjlighet att undanta viss järnvägsinfrastruktur från trafikeringsrätt som framgår av artikel 2.1 i direktiv 2012/34/EU. Av bestämmelsen framgår att det är möjligt att reservera viss järnvägsinfrastruktur för enbart stads- och förortstrafik, som utifrån svenska förhållanden får anses motsvara lokal kollektivtrafik.

Författare: Anna Förander

Staten har i fråga om sträckan mellan Stockholms central och Arlanda flygplats ingått ett koncessionsavtal som bygger på offentlig-privat partnerskap som bland annat innebär att ett företag tilldelats ensamrätt till trafikering. Genom paragrafen utnyttjas den möjlighet att undanta offentlig-privata partnerskap från regler om bland annat trafikeringsrätt enligt artikel 2.12 i direktiv 2012/34/EU, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2016/2370, se prop. 2021/22:83 s. 351 f. och s. 508.

Författare: Anna Förander

I paragrafen regleras delar av de grundläggande skyldigheter som infrastrukturförvaltare har i kapacitetstilldelningsprocessen.

Författare: Anna Förander

Vilka som har rätt att utföra eller organisera trafik framgår av 6 kap. (i första hand 6 kap. 1 §).

Författare: Anna Förander

Hur avgifter ska tas ut och bestämmas regleras i 8 kap.

Författare: Anna Förander

Europeiska kommissionen har genom ett delegerat beslut ersatt innehållet i bilaga VII. För närvarande utgörs bilaga VII av kommissionens delegerade beslut (EU) 2017/2075 av den 4 september 2017 om ersättning av bilaga VII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde. Av beslutet framgår tidplanen för tilldelningsförfarandet och för planeringen av kapacitetsbegränsningar på grund av banarbeten. Hänvisningen till bilagan är dynamisk, vilket betyder att hänvisningen avser bilagan i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, se prop. 2021/22:83 s. 509.

Författare: Anna Förander

I paragrafen regleras ytterligare delar av infrastrukturförvaltares grundläggande skyldigheter i kapacitetstilldelningsprocessen.

Författare: Anna Förander

Till exempel persontransporter och godstransporter.

Författare: Anna Förander

Kapacitet som sparas för att ha till behov med kortare planeringshorisont (ad hoc-ansökningar under innevarande tågplaneperiod), vanligtvis för godstransporter, jfr prop. 2021/22:83 s. 361 f.

Författare: Anna Förander

Jfr 8 kap. 4 §.

Författare: Anna Förander

I paragrafen regleras infrastrukturförvaltares skyldighet att samarbeta med andra infrastrukturförvaltare för att de tillsammans ska kunna på ett effektivt sätt tillhandahålla tåglägen som sträcker sig över mer än ett järnvägsnät. Internationella tåglägen ska uppmärksammas särskilt.

Författare: Anna Förander

Paragrafen innehåller en beskrivning av vad som ingår i ett tilldelat tågläge. Genom regleringen genomförs artikel 13.1 och p. 1 bilaga II i direktiv 2012/34/EU. Minimipaketet innehåller de tjänster som är nödvändiga för att framkomlighet på infrastrukturen ska kunna planeras och utnyttjas av den som tilldelats ett tågläge, se prop. 2021/22:83 s. 354 f och s. 510.

Författare: Anna Förander

Genom bestämmelsen genomförs artikel 8.3 i direktiv 2021/22:83, jfr prop. 2014/15:120 s. 84 f.

Författare: Anna Förander

Genom bestämmelsen utnyttjas den möjlighet att undanta lokala lågtrafikerade järnvägsnät från kravet på att upprätta en verksamhetsplan enligt artikel 2.3a i direktiv 2012/34/EU, i dess lydelse enligt direktiv (EU) 2016/2370. Redan genom grundbestämmelsen om verksamhetsplan framgår att kravet endast avser infrastrukturförvaltare som helt eller delvis finansieras av allmänna medel. Tillsynsmyndigheten får besluta om undantag i enskilda fall.

Författare: Anna Förander

Sådana avvikelser ska enligt 5 kap. 6 § järnvägsmarknadsförordningen (2022:416) rapporteras i enlighet med den kodstruktur som framgår av bilaga VI punkt 2 c i direktiv 2012/34/EU.

Författare: Anna Förander

Se 7 kap. 14 §.

Författare: Anna Förander

Paragrafen innehåller grundläggande krav i fråga om infrastrukturförvaltares järnvägsnätsbeskrivning (JNB), beträffande hänvisningar till lagförarbeten se prop. 2021/22:83 s. 512.

Författare: Anna Förander

Av paragrafen framgår att infrastrukturförvaltare i sin järnvägsnätsbeskrivning får uppställa vissa krav för att få delta i kapacitetstilldelningsprocessen (jfr 6 kap. 1 §), beträffande hänvisningar till lagförarbeten se prop. 2021/22:83 s. 512.

Författare: Anna Förander

Vilka som har rätt att utföra och/eller organisera trafik på svenska järnvägsnät framgår av 6 kap.

Författare: Anna Förander

Grundläggande krav i fråga om järnvägsnätsbeskrivning se 7 kap. 8 och 9 §§.

Författare: Anna Förander

Något krav på att infrastrukturförvaltaren ska ange detta senast då järnvägsföretag och andra sökande av infrastrukturkapacitet anger sina behov av kapacitet uppställs inte längre. Som framgår av 7 kap. 1 § tredje stycket ska infrastrukturförvaltaren följa den tidsplan för planering, information och samråd om infrastrukturarbeten som leder till kapacitetsrestriktioner som framgår av bilaga VII till direktiv 2012/34/EU. För närvarande utgörs denna bilaga av Europeiska kommissionens delegerade beslut (EU) 2017/2075 av den 4 september 2017 om ersättning av bilaga VII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde.

Författare: Anna Förander

Med banarbeten avses alla slags infrastrukturarbeten, t.ex. underhåll, moderniseringar och ombyggnationer, se prop. 2022/23:83 s. 513.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-lagstiftning och förarbeten se prop. 2021/22:83 s. 513.

Författare: Anna Förander

Med reservkapacitet avses kapacitet som sparas för att kunna tilldelas senare efter så kallade ad hoc-ansökningar under innevarande tågplaneperiod. Bestämmelsen avser i första hand att tillgodose de aktörer som utför och organiserar transporter inom marknadssegment med kortare planeringshorisonter, ofta godstransporter.

Författare: Anna Förander

Jfr 7 kap. 3 §.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 513.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 513 f.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 514.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 514.

Författare: Anna Förander

Se 13 och 15 §§

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 514.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 514 f.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 515.

Författare: Anna Förander

Jfr 7 kap. 2 § första stycket.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 515.

Författare: Anna Förander

Med ”mer än enstaka tåglägen” avses t.ex. större trafikupplägg. Sådana ansökningar behöver inte besvaras inom fem arbetsdagar, utan enda kravet är att det sker så snart som möjligt.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 515 f.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 516.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 516.

Författare: Anna Förander

Det handlar om att en aktör som enbart organiserar trafik, t.ex. en regional kollektivtrafikmyndighet (persontrafik) eller en speditör (godstrafik) ansökt om och tilldelats tågläge. Då har denne rätt att anlita ett järnvägsföretag som utför trafiken utan att det betraktas som en överlåtelse av tågläget.

Författare: Anna Förander

Det vill säga från att tilldelas så kallade ad hoc-tåglägen.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 516.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 516 f.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 517.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 517.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 517 f.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 518.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 518.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 519.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 519.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 520.

Författare: Anna Förander

En infrastrukturförvaltare ska ta ut banavgifter för att täcka hela eller delar av dennes kostnader. Av artikel 31.3 i direktiv 2012/34/EU framgår att infrastrukturförvaltare ska ta ut avgifter som motsvarar de kostnader som uppstår som en direkt följd av framförandet av järnvägsfordon (så kallade direkta kostnader). Hur dessa avgifter ska beräknas och vilka av infrastrukturförvaltarens kostnader som får ligga till grund för avgiften framgår av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/909 av den 12 juni 2015 om förfarandena för beräkning av den kostnad som uppstår som en direkt följd av den tågtrafik som bedrivs.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 520.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 520 f.

Författare: Anna Förander

Ett exempel på en kostnad för miljöpåverkan är externa kostnader för föroreningar som användning av diesellok orsakar, se prop. 2021/22:83 s. 521.

Författare: Anna Förander

Det europeiska fordonsbaserade tågskyddssystemet ETCS ansluter till det europeiska trafikstyrningssystemet för järnväg ERTMS.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 521.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 521.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 521 f.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 522.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 522.

Författare: Anna Förander

I kapitlet har samtliga regler som berör dem som tillhandahåller tjänster och förvaltar spår med mera i anläggningar för tjänster samlats.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 523.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 524.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 524.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 524 f.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 525.

Författare: Anna Förander

I en anläggning för tjänster kan det finnas flera tjänstetillhandahållare och spårinnehavare. Spår inom en anläggning för tjänster är inte att anse som järnvägsinfrastruktur (se definition av begreppet i 1 kap. 9 §). Spåren inom en anläggning för tjänster omfattas därför inte av bestämmelserna om rätt till tillträde och avgifter för järnvägsinfrastruktur. Paragrafen innebär att för genomfartstrafik som är nödvändig för att nå en anläggning för tjänster, ska berörda tjänsteleverantörer genom samarbete säkerställa icke-diskriminerande tillträde. Paragrafen aktualiseras i konfliktsituationer. Det kan gälla en tjänsteleverantör som behöver genomfartsspåret för sin egen verksamhet, till exempel för att sälja tjänsten uppställning, och ett järnvägsföretag som behöver använda samma spår för att nå en annan anläggning för tjänster. Paragrafen anger att tjänsteleverantörerna då ska samarbeta med varandra för att säkerställa tillträde till spåren för genomfart.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 525 f.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 526.

Författare: Anna Förander

Genom paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att avgöra i vilken utsträckning genomförandeakter om tillträde till tjänster som Europeiska kommissionen beslutat med stöd av artikel 13.9 i direktiv 2012/34/EU ska tillämpas på andra sökande än järnvägsföretag, se prop. 2021/22:83 s. 527.

Författare: Anna Förander

Både föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndiganden i lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen, dvs. verkställighetsföreskrifter och andra föreskrifter som inte kräver reglering eller bemyndigande i lag (restkompetensen), se prop. 2021/22:83 s. 528.

Författare: Anna Förander

Beträffande rättsakten, se prop. 2021/22:83 s. 390.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 528 f.

Författare: Anna Förander

Med handlingar avses både pappersdokument och handlingar i elektronisk form.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten, se prop. 2021/22:83 s 529.

Författare: Anna Förander

För närvarande är denna myndighet Trafikverket, se 6 kap. 5 § järnvägsmarknadsförordningen (2022:416).

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 529 f.

Författare: Anna Förander

För närvarande myndighetschefen, dvs generaldirektören, för Transportstyrelsen, se 7 kap. 2 § järnvägsmarknadsförordningen (2022:416).

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 530.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 530 f.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 531.

Författare: Anna Förander

Den krets som kan begära att tillsynsmyndigheten prövar en tvist begränsas till dem som ansöker eller har ansökt om kapacitet på järnvägsnätet eller tillgång till en sådan tjänst som regleras i 9 kap (det vill säga järnvägsföretag eller andra sökande).

Författare: Anna Förander

Den som tillhandahåller sådana tjänster som regleras i 9 kap.

Författare: Anna Förander

Se 5 kap. 1 §.

Författare: Anna Förander

Enligt 4 kap. 7 § andra stycket ska infrastrukturförvaltaren och det eller de järnvägsföretag som ingår ett samarbetsavtal anmäla detta till tillsynsmyndigheten.

Författare: Anna Förander

Paragrafen innehåller en uttömmande beskrivning av vilka befogenheter tillsynsmyndigheten har i fråga om samarbetsavtalen. Myndigheten kan alltså inte meddela förelägganden enligt 10 kap. 7 § vad gäller avtalen. Däremot skulle ett samarbetsavtal kunna innebära att en infrastrukturförvaltare bryter mot andra regler som kan bli föremål för tillsyn och åtgärder enligt lagen, se prop. 2021/22:83 s. 532.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 532 f.

Författare: Anna Förander

Det vill säga direkt tillämpliga EU-rättsakter som har utfärdats med stöd av direktiv 2012/34/EU och enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 av den 22 september 2010 om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik.

Författare: Anna Förander

Hänvisningar till EU-rättslig grund och förarbeten se prop. 2021/22:83 s 533.

Författare: Anna Förander

Det vill säga direkt tillämpliga EU-rättsakter som har utfärdats med stöd av direktiv 2012/34/EU och enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 av den 22 september 2010 om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik.