Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Dokumentet som PDF i original:

52006IE1173.pdf

23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/163


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Det europeiska medborgarskapet och former för hur det skall göras synligt och effektivt”

(2006/C 318/28)

Den 19 januari 2006 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om ”Det europeiska medborgarskapet och former för hur det skall göras synligt och effektivt”.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 13 juli 2006. Föredragande var Bruno Vever.

Vid sin 429:e plenarsession den 13–14 september 2006 (sammanträdet den 14 september) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 111 röster för, 22 röster emot och 13 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning

1.1

Att de europeiska medborgarskapsrättigheterna formellt skrivits in i de senaste fördragen har inte varit tillräckligt för att förhindra att skepsisen mot EU tilltar i den allmänna opinionen. Européerna har en negativ bild av EU, med lager på lager av brister: brist på synlighet, brist på anpassning, brist på information, brist på dialog och brist på effektivitet – de vanligaste i en alltför lång lista. Totalt sett har det uppstått en brist på förtroende. Processen för ratificering av det konstitutionella fördraget blev lidande av det, och blockeringen riskerar i sin tur att späda på EU-skepsisen.

1.2

Därför är det brådskande att reagera. I dag måste det vara mindre prioriterat att utarbeta nya rättighetsdeklarationer än att sätta in konkreta åtgärder som innebär att detta EU-medborgarskap kan utnyttjas till fullo. Här krävs en kraftfull och förnyad satsning från kommissionens sida, en uppförandekodex för bättre styresformer i institutionerna, ett stopp för den växande klyftan mellan ambitionerna för Europa och de obetydliga anslagen, förstärkt samarbete mellan de stater som är beredda att avancera tillsammans samt mer påtryckningar och fler initiativ från det civila samhällets aktörer.

1.3

EESK föreslår först och främst åtgärder mot de särskilt omotiverade bristerna inom EU:

Ny beredning och snabbt antagande av en europeisk föreningsstadga.

Samma sak gällande en europeisk stadga för ömsesidiga bolag och stiftelser.

Etablering av en förenklad Europastadga som är öppen för småföretag.

Genomföra Europapatentet bland de medlemsstater som ratificerat det.

Avskaffande av all dubbelbeskattning, åtminstone inom eurozonen.

Icke-diskriminerande överförbarhet av sociala förmåner.

1.4

EESK föreslår för det andra att mer medborgaranpassade styresformer utvecklas inom EU:

Det gäller att åtgärda den bristande medvetenheten om EU i massmedierna genom att uppmuntra välfungerande lösningar, med stöd av ett Europakontor för den audiovisuella sektorn.

Samrådsfasen i utarbetandet av projekt behöver förstärkas så att man på ett bättre sätt kan se till att de får ett mervärde för medborgarna.

Orsakerna till att projekt om europeiska medborgarrättigheter blockerats i rådet eller blivit föremål för att kommissionen dragit tillbaka lagförslag måste klargöras och redovisas offentligt.

På alla områden som direkt berör det civila samhället gäller det att främja självreglering och samreglering som angreppssätt i arbetslivsfrågor.

I samarbete med de olika stödorganen för inre marknaden måste man begreppsmässigt fastställa hur offentliga tjänster på EU-nivå skall fungera, på sikt inklusive tullarna vid gemenskapens yttre gränser.

Mer interaktiva sätt att lägga upp Europainformationen behöver utvecklas.

Aktörerna på arbetsmarknaden behöver engageras i strukturfondernas insatser ute på fältet.

1.5

Slutligen föreslår EESK att gemensamma initiativ av identitetsstärkande karaktär stöds:

Gemenskapsfinansiering av större, särskilt betydelsefulla europeiska projekt (transeuropeiska nät, forskning, högteknologi) bör prioriteras högre.

Det är centralt att investera i ambitiösa europeiska utbildningsprogram, bland annat på språkområdet, och det bör finnas en europeisk volontärtjänst som är attraktiv för ungdomar.

Kända personligheter skall uppmanas att vittna om sin identitet som européer.

Det krävs investeringar i europeiska program som är lika ambitiösa på kultur- och mediaområdena, med en gemensam stadga för stiftelser och donationer.

Det behövs framsteg med avseende på ekonomisk och social integration inom eurozonen.

Det gäller att fatta beslut med starkt politiskt symbolvärde, t.ex. att välja Europaparlamentet på samma dag, att göra 9 maj till EU:s helgdag och att redan nu verka för en europeisk rättighet till folkliga initiativ.

1.6

På det övergripande planet är EESK övertygad om att sådana initiativ gör att européer får en djupare känsla för sitt EU-medborgarskap, att de utnyttjar de friheter som öppnas för dem och därmed återger EU den identitet, den dynamik, den konkurrenskraft och den sammanhållning som de enskilda staterna knappast kan svara för i dag.

1.7

För att bidra till detta mål åtar sig EESK att inrätta en permanent arbetsgrupp för ”Aktivt EU-medborgarskap” och att inom en snar framtid arrangera ett symposium på detta tema.

2.   Inledning

2.1

Bakom den förhärskande EU-skepsis som drar ned intrycket är européerna starkt fästa vid de centrala resultaten av det europeiska bygget. De betraktar dem som både naturliga och oåterkalleliga:

Freden och samarbetet mellan medlemsstaterna.

Fullständig tillgång till demokratiska rättigheter.

Fri rörlighet och frihandel.

En vilja att stå eniga inför globala utmaningar.

2.2

Européerna ställer också krav på detta europeiska projekt. De förväntar sig ett verksamt mervärde:

Deras politiska, medborgerliga, ekonomiska och sociala rättigheter och medbestämmande skall göras gällande.

Deras identitet och livskvalitet skall stödjas på ett bättre sätt under stora förändringsskeden.

Det behövs mer av tillväxt, sysselsättning och ekonomisk och social utveckling.

Deras gemensamma intressen i världen måste hävdas på ett effektivare sätt.

2.3

För många européer är dessa förväntningar långtifrån uppfyllda med avseende på orosmoment i det dagliga livet och inför framtiden. De franska och nederländska valmanskårernas nej till utkastet till konstitutionellt fördrag är särskilt avslöjande tecken på denna ”sjuka” och på opinionsundersökningarna, även om annat än EU-anknutna motiv sannolikt spelat in.

2.4

Reella framsteg med EU-medborgarskapets rättigheter, inledda genom Maastrichtfördraget, har faktiskt varit integrerade i senare fördrag (Amsterdam, Nice), i stadgan om grundläggande rättigheter samt i det konstitutionella fördrag som de fått rösta om (genom att stadgan inlemmades fick den också rättslig effekt). Det konvent som beredde det konstitutionella fördraget var en verklig nyskapelse: Det innefattade parlamentariker och öppnade sig mot det civila samhället, och man gick särskilt in för att förstärka dessa rättigheter på politiskt, medborgerligt, ekonomiskt och socialt plan. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har, utöver deltagandet i konventet, under de senaste åren konsekvent verkat för ett fullständigt erkännande av det europeiska medborgarskapets rättigheter och för att hänsyn skall tas till medborgarnas farhågor. Men att de europeiska medborgarskapsrättigheterna formellt skrivits in i fördragen har inte varit tillräckligt för att förhindra att skepsisen mot EU tilltar i den allmänna opinionen. Citatet från Jean Monnet om att ”vi inte skapar ett förbund av stater, vi förenar människorna” uppfattas knappast i dag som en dominerande realitet när det gäller hur unionen fungerar.

2.5

I dag finns det en risk – av en hel rad orsaker – att allmänna opinionens farhågor förstärks:

2.5.1

Att det konstitutionella fördraget inte ratificerats kommer att ställa det utvidgade EU på hårda funktionella prov. Nicefördragets tunga och komplicerade skrivningar, som det nya fördraget var tänkt att åtgärda, kommer snabbt att få negativa effekter.

2.5.2

Den växande klyftan mellan den ambition för Europa som kungjorts och de kraftlösa styrmedel som unionen förfogar över, både politiskt (beslutsproblem med 27 stater) och budgetmässigt (blygsamma resurser planerade för 2007–2013).

2.5.3

De nya europeiska medborgarrättigheterna i det konstitutionella fördraget, som innefattar stadgan om grundläggande rättigheter, kommer inte att kunna bli officiella.

2.5.4

Dessa ogynnsamma förutsättningar medför en stor risk att läget inte kan förbättras, och att EU fastnar i den mycket otacksamma roll som syndabock som alltför många medborgare redan tilldelar unionen.

2.6

Som EESK underströk i sitt bidrag till Europeiska rådet den 15–16 juni 2006 (1) får den period av eftertanke som man enades om till följd av dagens blockering av det konstitutionella fördraget inte bli förevändning för att förhala arbetet med att förbättra banden mellan medborgarna och EU. Det torde tvärtom vara högst angeläget att förbättra allmänna opinionens uppfattning om EU. Annars hamnar vi en spiral av misstro, avståndstagande och låsta positioner, och återverkningarna av detta går inte att mäta. Det skulle för övrigt vara en ren illusion att göra anspråk på att åtgärda det aktuella misslyckandet med ratificeringen av det konstitutionella fördraget på ett eller annat sätt utan att först uppamma en starkare känsla av samhörighet med EU bland medborgarna. Det innebär för det första att analysera i vilka avseenden, och varför, alltför många européer tycker att Europeiska unionen i dag är både osynlig och oattraktiv.

3.   En alltför dålig uppfattning om EU-medborgarskapet

3.1

Ett ”medborgarskap” upplevs intuitivt och till och med emotionellt innan det uttrycks i form av rättigheter och skyldigheter. Ett ”EU-medborgarskap” måste upplevas som ett mervärde, något som berikar utan att det undertrycker det nationella medborgarskapet, och som ”en ny frontlinje” som bereder vägen för fler rättigheter, friheter och plikter. På alla dessa områden, och trots konkreta framsteg på handelsområdet, har EU-medborgarskapet inte på långa vägar visat vad det är värt. Ibland har man till och med ett intryck av att nästan allt har gjorts för att avskräcka från det. Låt oss göra några enkla iakttagelser. För alla européer, och först och främst ”mannen på gatan”, finns det fyra klara brister med EU:

3.1.1

Unionen är svår att uppfatta och uppleva. Det europeiska projektets mål och konturer, även i geopolitiskt avseende (vilka är gränserna?), är suddiga i dag, och det beror i lika hög grad på skiftande politisk ståndpunkt till själva integrationsmålet som på att det saknas tydliga kriterier för hur utvidgningsprocessen, som framstår som permanent, skall drivas.

3.1.2

Unionen är svår att ta till sig och känna närhet till. Trots de friheter och rättigheter som uppnåtts framstår EU som en angelägenhet för framför allt politikerkretsarna, diplomatkåren och experterna. Medborgarnas anknytning verkar bara vara sekundär och mycket begränsad. Inte ens de nationella och lokala myndigheterna går fria från denna känsla av utanförskap visavi EU, som ofta uppfattas som främmande än i dag.

3.1.3

Det saknas information och dialog. Européerna är dåligt insatta i sina rättigheter, sina friheter och villkoren för hur deras inre marknad fungerar. Deras frågor om EU blir ofta mottagna med avoghet, de handläggs inte ordentligt och de blir inte besvarade på ett tillfredsställande sätt. Regeringarna tenderar för sin del att lägga fram en bild av EU som passar dem själva, och ta avstånd från eller skyla över det som begränsar dem. De riskerar till och med att spela ett högt spel med unionens trovärdighet. Massmedierna (radio, TV), som i huvudsak är nationella, ger intryck av att vara mycket dåligt insatta i dessa frågor. Journalisterna själva anser att frågorna är komplexa på grund av att de fått otillräcklig utbildning på området. De sprider knappast annat än punktvis information i ämnet, ofta summarisk och ibland felaktig – förhållandet att det inte finns någon ”europeisk” opinion utöver en komplicerad totalsumma av nationella opinioner gynnar inte heller utvecklingen av europeiska medier och vice versa.

3.1.4

På det ekonomiska och sociala området är effektiviteten för dålig. Många upplever att EU varken är en välfungerande motor – på grund av de otillräckliga resultaten med avseende på tillväxt och sysselsättning, inklusive de kvalitativa resultaten – eller ett verksamt skydd mot den hårdnande konkurrensen utifrån – som ofta uppfattas som för skarp eller illojal – och utlokaliseringar (där spänningarna också förstärkts av att skillnaderna i produktionskostnader inom den utvidgade unionen har ökat som aldrig förr).

3.2

De EU-medborgare som är mer förtrogna med hur Europa fungerar, på grund av sina kontakter, sina yrken eller sina resor, upplever inte bara de fyra nämnda bristerna på samma sätt, de uppfattar även andra som är lika kännbara:

3.2.1

Det brister i fråga om sammanhållning, och detta är oundvikligen kopplat till utvidgningarna. De administrativa, kulturella och sociala skillnaderna har ofta ökat, och differenserna i utvecklingsnivå har på sina håll tredubblats. Till detta kommer skillnader i integrationsgrad i ekonomiskt och monetärt avseende med en eurozon som i dag är begränsad till 12.

3.2.2

Det brister i genomförandet av inre marknaden. Fortfarande finns det höga hinder för tjänstesektorn (2/3 av BNI), den offentliga upphandlingen (16 % av BNI) och skatteuppbörden. Den fria rörligheten för medborgare i de nya medlemsstaterna är fortfarande föremål för övergångsrestriktioner. Inre marknaden fungerar i bästa fall på halvfart.

3.2.3

Att det brister i enkelhet är uppenbart för alla EU-medborgare när de kommer i kontakt med lagar och förordningar. De gemenskapsdirektiv och andra föreskrifter som skulle förenkla deras tillvaro läggs alltför ofta ovanpå nationella bestämmelser som fortfarande sväller ut.

3.2.4

Det brister i fråga om resurser, vilket går hand i hand med att det saknas ett europeiskt allmänintresse och en europeisk statsmakt, och det är tydligt för varje betraktare: På det finansiella planet ligger gemenskapsbudgeten, som reducerats till omkring 1 % av BNI (mot 20 % i Förenta staterna, visserligen under helt andra förutsättningar) och som blev föremål för både svåra och uppslitande förhandlingar om den senaste programperioden 2007–2013, knappast på en nivå som svarar mot alla uppgifter som ålagts EU. På det institutionella planet är beslutsfattandet i regel komplicerat på grund av de många inblandade parterna, och i många fall på grund av att det fortfarande finns krav eller förfaranden som förutsätter enhällighet bland medlemsstaterna.

3.2.5

Det brister i fråga om transnationell infrastruktur (transporter, energi, telekommunikationer), samtidigt som budgetresurserna är otillräckliga. Genom överenskommelsen i Europeiska rådet i december 2005 halverade man till och med (knappt 2 % av budgeten i stället för nästan 4 %) den finansieringsram som kommissionen föreslagit för 2007–2013, även om senare diskussioner med Europaparlamentet gjorde det möjligt att mildra restriktionerna något.

3.2.6

Det framgår också tydligt av kommissionens rapporter (om införlivande av direktiv, förfaranden vid brott mot gemenskapsrätten) att alltför många medlemsstater brister i disciplin gentemot gemenskapen.

3.2.7

Det brister i kommunikationen om och genomförandet av Lissabonstrategin, och detta gör till slut uppräkningen fullständig. Strategin, som inte på länga vägar orsakat ökade EU-investeringar i forskning, innovation, gemensamma infrastrukturnät och utbildning, har i praktiken misslyckats klart med den mobilisering som krävs och med de uppställda målsättningarna (budgetplanen för 2007–2013, som är restriktiv på alla dessa områden, var symptomatisk i detta avseende).

3.3

Hos många EU-medborgare växer det fram en inställning som egentligen är rätt logisk inför denna – totalt sett imponerande – uppstapling av upplevda brister i EU:s sätt att fungera: brist på förtroende. För att åtgärda detta måste man beslutsamt angripa samtliga funktionsbrister som fastställts. För att bidra till detta är det inte rätt tidpunkt att fortsätta att modifiera en förteckning över europeiska rättigheter som är lika fint formulerad som den är dåligt känd och dåligt genomförd. Nu handlar det om att klargöra och förenkla EU-medborgarnas väg till Europa och ge dem nycklarna till ett synligare och verksammare gemensamt medborgarskap.

3.4

Man kommer inte att lyckas göra några större framsteg utan starkare stöd för detta arbetssätt från de viktigaste aktörerna i Europa. Detta kommer att kräva följande:

3.4.1

En kraftfull och förnyad (dvs. djärvare och hårdare) satsning från kommissionens sida när det gäller dessa krav, särskilt genom att kommissionen utnyttjar sina befogenheter att lägga förslag och genom samrådsmetoderna.

3.4.2

EU-institutionerna måste fungera bättre genom ett verkligt engagemang för att tjäna medborgarna, exempelvis en uppförandekod för bättre styresskick, och insatser för att överlämna ansvaret till medborgarna i större utsträckning när det gäller frågor som direkt berör dem.

3.4.3

De politiska ledarna måste börja tala väl om Europa och sluta ge en bild av att EU står för onödiga uppoffringar och överdriven teknokrati samtidigt som ledarna själva ensidigt tar åt sig äran av alla framsteg. Detta innebär också att medierna måste bli mer pedagogiska.

3.4.4

De politiska ledarna måste också visa större ansvar genom att tilldela nödvändiga medel till det Europa som de bygger tillsammans (vad avser beslut, budget och disciplin), medel som motsvarar de ambitioner som officiellt uttalas för Europa.

3.4.5

Ett förstärkt samarbete mellan de stater som är beredda att avancera tillsammans för att öppna vägen, på villkor som inte ifrågasätter gemenskapsmetoden, när kravet på enhällighet utgör ett alltför stort hinder för framsteg som den europeiska allmänheten anser som nödvändiga.

3.4.6

Mer påtryckningar och fler initiativ från arbetsmarknadsparterna och andra aktörer i det civila samhället. Utan deras aktiva och konstanta stöd kan man inte tänka sig någon märkbar och effektiv utveckling av det europeiska medborgarskapet.

3.5

EESK påpekade i sitt yttrande ”Handlingsprogrammet ’Aktivt medborgarskap’ (2) att kommissionens program ”Medborgare för Europa” för åren 2007–2013 hämmades av det alltför snäva insatsområdet och den alltför magra budgeten (235 miljoner euro som sedan skars ned till 190 miljoner, dvs. mindre än en halv euro per invånare för denna period). Trots lovvärda avsikter finns det ingen möjlighet att med programmet uppnå målet om ett Europa där ”medborgarna ställs i centrum”. Programmet kommer möjligen att kunna fungera som komplement.

3.6

I dag måste det vara mindre prioriterat att utarbeta nya rättighetsdeklarationer eller att göra bidragsmässiga punktinsatser än att sätta in avgörande åtgärder som innebär att detta EU-medborgarskap kan utnyttjas till fullo. För att kunna gå vidare på denna väg föreslår EESK att man utvecklar nya initiativ på tre områden:

Åtgärder mot de särskilt omotiverade bristerna inom EU.

Utveckling av mer medborgaranpassade styresformer i unionen.

Stöd till gemensamma initiativ av identitetsstärkande karaktär.

4.   Åtgärder mot de särskilt omotiverade bristerna inom EU

4.1

EU-medborgarna har goda skäl att förvåna sig över frånvaron av gemensamma verktyg och europeiska friheter på nyckelområden som tvärtom borde användas för att framhäva tillhörigheten till unionen. Detta gäller i synnerhet den särskilt omotiverade bristen på gemenskapsrättslig status för europeiska föreningar, en brist som också gäller ömsesidiga bolag och småföretag. Det finns inte heller något gemensamt gemenskapspatent eller skydd mot dubbelbeskattning inom EU, inbegripet sociala förmåner och pensioner. Dessa olika brister diskuteras mer i detalj nedan.

4.2

Ett halvt sekel efter inrättandet av inre marknaden framstår det som en paradox att de tusentals föreningar som inrättats för att skydda sina medlemmars intressen på europeisk nivå inte kan åberopa en EU-rättslig status, utan tvingas använda lagstiftningen i det land där de är placerade, oftast belgisk rätt.

4.2.1

Ett förslag till sådana bestämmelser drogs tillbaka av kommissionen i oktober 2005, tillsammans med ett sextiotal andra förslag som återkallades med hänvisning till förenklingen av lagstiftningen eller bristande utsikter att få förslagen antagna. Genom att dra tillbaka detta förslag till gemenskapsrättsligt status, utan att samråda med berörda aktörer, råkade kommissionen tyvärr kasta ut barnet med badvattnet.

4.2.2

Som en första signal om att man vill förstärka det europeiska medborgarskapet kunde kommissionen återta tillbakadragandet och på nytt presentera förslaget. Naturligtvis borde sedan parlamentet och rådet åta sig att snabbt anta förslaget efter att ha förklarat och motiverat orsakerna till blockeringen.

4.3

Samma tillvägagångssätt borde också gälla i fråga om gemenskapsrättslig status för ömsesidiga bolag och stiftelser. Även här drog kommissionen i onödan tillbaka ett förslag. En sådan bolagsform skulle även den bidra till att främja nya europeiska initiativ, och samtidigt innebära ett erkännande av mångfalden inom den europeiska företagsamheten.

4.4

En annan paradox är frånvaron av en enhetlig och förenklad gemenskapsrättslig status med syfte att underlätta de små och medelstora företagens verksamhet. Visserligen finns det mångåriga program, deklarationer och till och med en stadga för småföretag, men dessa har inte inneburit några märkbara förändringar för företagarna.

4.4.1

År 2002 presenterade kommittén enhälligt detaljerade rekommendationer för en sådan bolagsform (3). Dessa har ännu inte lett till något förslag från kommissionen. Samtidigt följer det ena officiella uttalandet på det andra om att företagsamheten och konkurrenskraften borde öka i Europa, vilket leder till en situation som blir allt svårare att rättfärdiga.

4.4.2

Kommittén upprepar således sin begäran till kommissionen att snarast möjligt lägga fram ett förslag till en sådan bolagsform.

4.5

Ett misslyckande med stort symbolvärde är gemenskapspatentet, som undertecknades 1975 men som ännu inte har ratificerats av samtliga medlemsstater.

4.5.1

Upprepade uppmaningar från Europeiska rådet till medlemsstaterna, dvs. till sig själv, att äntligen finna en lösning har varit förgäves. De europeiska uppfinnarna får även fortsättningsvis arbeta med ett komplext och dyrbart system om de vill skydda sina rättigheter på ett effektivt sätt. För EU, som har fastställt målet att fram till 2010 bli världens mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomi, illustrerar denna blockering en beklaglig oförmåga.

4.5.2

Om det även fortsättningsvis visar sig omöjligt att uppnå enhällighet föreslår kommittén att gemenskapspatentet sätts i verket på ett effektivt, enkelt och konkurrenskraftigt sätt i de medlemsstater som har ratificerat det.

4.6

Frågan om dubbelbeskattning mellan medlemsstater forsätter att präglas av ett virrvarr, lika komplext som ofullständigt, av hundratals bilaterala överenskommelser mellan stater, vilket gör medborgarna beroende av skönsmässiga bedömningar inom skatteförvaltningarna, som inte heller de är välinformerade om vilka bestämmelser som gäller.

4.6.1

Kommissionens förslag till gemensam och förenklad förordning för att reda ut detta problem har inte lett någonstans eftersom staterna inte har kunnat fatta ett enhälligt beslut.

4.6.2

Om dessa bestämmelser kunde genomföras i de medlemsstater som har godkänt dem och som kan genomföra dem vore det ett stort steg framåt. Det vore särskilt logiskt om alla länderna i euroområdet kom överens om att anta bestämmelserna.

4.6.3

EESK vill också understryka behovet av att säkerställa möjligheterna att överföra sociala förmåner, utan skattemässig diskriminering, inom ramen för den fria rörligheten inom gemenskapen. EESK påminner särskilt om sitt nyligen utarbetade yttrande om överföring av kompletterande pensionsrättigheter (4), där kommittén efterlyser en harmonisering av beskattningen av kompletterande pensionsrättigheter, en aspekt som saknas i direktivförslaget: De skattemässiga skillnaderna i medlemsstaterna utgör ett allvarligt hinder för rörligheten eftersom arbetstagarna kan drabbas av dubbelbeskattning av avgifter och förmåner.

5.   Utveckling av mer medborgaranpassade styresformer i unionen

5.1

Det europeiska bygget upplevs fortfarande som en statlig fråga, där medborgarna står i bakgrunden. För att åtgärda detta krävs att man utvecklar ett funktionssätt i unionen som på ett tydligare sätt är inriktat på att tjäna medborgarna: Man bör främja en mer europeisk inställning i medierna, bättre analysera konsekvenserna av olika förslag för medborgarna, bättre använda förfaranden som dialog och samråd, redovisa orsakerna till blockeringar och tillbakadraganden, i större utsträckning främja förfaranden som självreglering och samreglering, stimulera utvecklingen av gränsöverskridande kollektivavtalsförhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna, verka för allmänna tjänster med utgångspunkt i inre marknaden och yttre gemenskapstullar, utveckla en EU-information som är mer interaktiv, engagera arbetsmarknadsparterna och andra representativa aktörer i det civila samhället ute på fältet i genomförandet av program med gemenskapsstöd. Dessa olika krav diskuteras mer i detalj nedan.

5.2

Medierna betraktas i dag som den ”fjärde statsmakten”, vid sidan av den lagstiftande, verkställande respektive dömande makten, men det är slående att konstatera att den europeiska dimensionen knappast alls har slagit igenom här till skillnad från i de tre andra statsmakterna, trots att medierna är synligare och välbekanta för alla. Det finns knappast någon stor radio- eller TV-kanal med europeisk räckvidd och karaktär, och flerspråkigheten blir styvmoderligt behandlad i medierna. Det finns jämförelsevis få debatter och politiska program med EU-prägel i medierna. EU-institutionernas verksamhet kommenteras knappast och förblir hemlighetsfull, med undantag av sporadiska händelser som toppmöten, kriser och utvidgningar. I en färsk Eurobarometer rapporteras till exempel att knappt 30 % av de personer som förklarade sig vara intresserade av EU-frågor (andelen av samtliga medborgare är således mindre) kunde ge tre korrekta svar på tre grundläggande frågor (antalet medlemsstater, val och utnämning av EP:s ledamöter, samt den nationella representationen i kommissionen). Det finns alltså skäl att vidta åtgärder för att komma till rätta med denna kroniska informationsbrist, exempelvis genom att

5.2.1

skapa konkurrens bland de nationella medierna om EU-frågorna med incitament att ägna större utrymme åt information om unionens politiska liv,

5.2.2

samordna och främja initiativen bättre i medierna, eventuellt med stöd från en europeisk byrå för audiovisuella frågor som samarbetar med liknande organ i medlemsstaterna.

5.3

När det gäller EU-institutionernas sätt att fungera har de senaste föredragen ägnat mer intresse åt medbeslutande (och med rätta gett Europaparlamentet större befogenheter) än åt samrådsformer, där många förbättringar skulle kunna göras.

5.3.1

I praktiken, och bland annat som en följd av den vitbok som kommissionen presenterade 2002 om bättre styresformer i EU, har vissa verkliga framsteg redan gjorts: fler grönböcker, offentliga samråd på Internet (även om den faktiska räckvidden fortfarande är ojämnt fördelad) och framställningar till EESK om förberedande yttranden i ett tidigare skede.

5.3.2

Bland de åtgärder som fortfarande behöver vidtas kan man nämna mer systematisk användning av tidiga konsekvensanalyser av kommissionens förslag, där man bland annat bör ställa frågor om mervärde och verklig förenkling för medborgare och användare, och man bör se om det går att använda andra tillvägagångssätt än klassisk lagstiftning. Dessa analyser bör alltid åtfölja förslagen. En effektiv förenkling av lagstiftningen kan inte ske utan att man i ett tidigt skede engagerar företrädare för användarna. Dessutom bör parallella program för förenkling finnas på nationell nivå.

5.3.3

Det finns också skäl att se till att kvaliteten på samrådet förbättras: Kommissionen bör i synnerhet redovisa vilken uppföljning som har gjorts av debatten och skälen till att vissa alternativ och argument har behållits och inte andra. Samrådsfasen bör i princip vara åtskild från beslutsfasen i rådet och parlamentet, något som långt ifrån är fallet idag. Utom när det gäller de tidigare nämnda förberedande yttrandena är Europeiska ekonomiska och sociala kommittén själv alltför hämmad vad avser effektiviteten i samrådet genom parallella eller sammanfallande remisser från beslutsorganen.

5.3.4

Europeiska rådet begärde i mars 2006 uttryckligen att arbetsmarknadsparterna och andra aktörer i det civila samhället som berörs direkt av Lissabonstrategin i större utsträckning skall kontrollera processen. EESK välkomnar också att Europeiska rådet förnyade kommitténs mandat att tillsammans med Regionkommittén bidra till att utvärdera och främja genomförandet av strategin. Det diskussionsnätverk som EESK har utvecklat i detta syfte med nationella ekonomiska och sociala råd och liknande representativa organ i medlemsstaterna bidrar på ett positivt sätt till mer medborgaranpassade styresformer i unionen.

5.3.5

På det nationella planet vore det lämpligt om regeringar och parlament systematiskt samrådde med arbetsmarknadsparterna före Europeiska rådets höst- och vårmöten för att engagera dem i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, sysselsättningsriktlinjerna och genomförandet av Lissabonstrategin. Nationella rapporter från medlemsstaterna borde uttryckligen hänvisa till dessa samråd.

5.4

EU-institutionerna borde inte enbart känna sig ansvariga för att genomföra ett tillräckligt samråd med medborgarna och deras representativa organisationer innan man antar förslag och riktlinjer som berör dem. Institutionerna borde använda samma tillvägagångssätt i samband med utdragna blockeringar eller när förslag dras tillbaka, detta av följande skäl:

för att redovisa skäl, argument och ansvar för blockering inom rådet eller tillbakadragande av kommissionen,

för att pejla vilka åsikter som finns bland företrädare för det civila samhället om utsikterna för ett alternativt tillvägagångssätt för att åtgärda de mest negativa konsekvenserna av blockeringen eller tillbakadragandet.

5.5

Ett stort steg mot ett synligt och effektivt europeiskt medborgarskap vore också att i större utsträckning främja samreglering och självreglering, förfaranden där arbetsmarknadens aktörer själva deltar och inte enbart hörs i samråd när det gäller utformningen av sådana ekonomiska och sociala bestämmelser som berör dem direkt.

5.5.1

Det dröjde ända till Maastrichtfördraget 1992 innan de europeiska arbetsmarknadsparternas befogenheter att sluta avtal inom ramen för en självständig yrkesövergripande och sektoriell dialog erkändes officiellt. Det dröjde ytterligare ett årtionde innan ett mellaninstitutionellt europeiskt avtal slöts i december 2003 mellan parlamentet, rådet och kommissionen där man gav självreglering och samreglering mellan aktörer i det civila samhället fullt erkännande inom andra områden och fastställde definitioner och former.

5.5.2

Dessa tillvägagångssätt har vidareutvecklats avsevärt, och berör inte bara den sociala dialogen utan också tekniska standarder, branschbestämmelser, tjänster, konsumentfrågor, energibesparing och miljöfrågor (5). De har emellertid ännu inte utvecklats så långt som de skulle kunna, även om den europeiska allmänheten redan på ett eller annat sätt berörs av dessa regleringsformer.

5.5.3

För att ge bättre stöd åt EU-medborgarskapet i gränsregionerna vore det lämpligt att främja en utveckling mot kollektiva gränsöverskridande förhandlingar i linje med kommissionens förslag i meddelandet från 2005 om den sociala dagordningen.

5.5.4

Utvecklingen av självregleringen och samregleringen bör tillsammans med lagstiftarens åtgärder och vid behov under lagstiftarens kontroll göra det möjligt att föra Europa och européernas medborgerliga rättigheter framåt på många områden, exempelvis följande:

Många aspekter av arbetsmarknadsförhållandena, exempelvis sysselsättning, arbetsvillkor, inledande yrkesutbildning och fortbildning, deltagande, socialt skydd.

Genomförandet av en verklig europeisk tjänstemarknad.

Stärkandet av konsumenternas rättigheter på inre marknaden.

Bättre miljö.

5.5.5

EESK har för sin del inlett ett arbete med att systematiskt redovisa och uppmuntra alternativa regleringsmetoder, till exempel när det gäller tvistlösning, bland annat genom hearingar och på grundval av databasen PRISM 2 som nu har moderniserats och som utgör den viktigaste referenspunkten när det gäller läget för självregleringen i Europa.

5.6

Både den klassiska EU-lagstiftningen (direktiv och förordningar) och samreglering och självreglering bör samverka för att fördjupa inre marknaden och förbättra dess funktion. EU-medborgarna bör kunna betrakta inre marknaden som en naturlig dimension för sina initiativ och verksamhet.

5.6.1

Samtidigt som inre marknaden utgör en naturlig ram för stimulans och konkurrens för de ekonomiska aktörerna bör man inte ställa upp ett totalt och systematiskt motsatsförhållande till begreppen offentlig service och tjänster i allmänhetens intresse, som också behöver uppvärderas på europeisk nivå. De olika europeiska byråer som har inrättats i olika medlemsstater för att bidra till inre marknadens funktion bör därför fastställa mål om att i sin verksamhet tillhandahålla ”europeiska allmännyttiga tjänster”. Sådana riktlinjer skulle kunna spela en värdefull roll i debatten om avregleringen av den europeiska marknaden för allmännyttiga tjänster. De skulle kunna bidra till att övervinna det samlade motståndet hos dem som inte kan tänka sig andra allmännyttiga tjänster än nationella och de som endast kan tänka sig en europeisk avreglering tillsammans med privatiseringar.

5.6.2

På samma sätt borde unionens yttre gränser på sikt förvaltas av en EU-tullmyndighet som överallt hade samma visuella symbol, i stället för av nationella förvaltningar. Ett första steg skulle vara att i samarbete med europeiska byrån för gränsskydd inrätta en europeisk kår av inspektörer och gränsbevakningspersonal samtidigt som alla tulltjänstemän skulle få viss gemensam utbildning. Man borde också utveckla de ömsesidiga erfarenhetsutbytena som i dag är alltför sporadiska. En harmonisering av brottsrubriceringar och påföljder krävs också liksom ömsesidigt erkännande och verkställighet av domstolsbeslut och administrativa beslut mellan medlemsstater.

5.6.3

Europa bör också skaffa sig ett gemensamt instrument för räddningstjänst. Det skall vara rörligt och kraftfullt och kunna ge snabbt och effektivt stöd till medlemsstaterna och deras befolkningar i händelse av naturkatastrofer eller terroristattacker.

5.6.4

När det gäller informationen till medborgarna om deras rättigheter och möjligheter på inre marknaden vore det lämpligt att i alla medlemsstater sprida information (något som i dag ofta saknas) om Solvit-centrum och andra EU-kontaktpunkter som har inrättas i alla medlemsstater för att hjälpa medborgarna att lösa problem som de fortfarande kan drabbas av på handelsområdet. De europeiska byråer som nämndes ovan har knappast trängt igenom hos allmänheten sedan de inrättades. Detta borde kunna lösas genom informationskampanjer.

5.6.5

Information om hur EU och inre marknaden fungerar, exempelvis om medborgarnas rättigheter och friheter på EU-nivå, bör också anpassas till mottagarnas förväntningar och språkbruk. Det är ofta nödvändigt att utgå ifrån allmänhetens frågor och förväntningar, i synnerhet de ungas, i stället för att magistralt lägga fram färdiga svar. Utvecklingen av europeiska kontakt- och informationspunkter bör också gå hand i hand med en verklig förmåga att fullt ut utnyttja samtalspartnernas språkbruk, metoder och synsätt genom en interaktiv dialog som gör det möjligt för var och en att på ett bättre sätt tillägna sig EU-informationen. Användningen av Internet passar väl in i denna kravspecifikation och bör utnyttjas fullt ut, både av EU-institutionerna och av det civila samhällets sammanslutningar, för att göra det europeiska medborgarskapet effektivare.

5.7

Mycket återstår att göra för att involvera den europeiska allmänheten i strukturfondernas åtgärder. Trots att de bestämmelser som styr gemenskapens stöd till AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) uttryckligen föreskriver ett nära samarbete med det civila samhället (jfr Cotonouavtalet) finns det paradoxalt nog ingenting sådant när det gäller deltagande i unionens sammanhållningspolitik från arbetsmarknadsparterna och andra representativa aktörer i det europeiska organiserade civila samhället.

5.7.1

I de strategiska riktlinjer som kommissionen föreslår för perioden 2007–2013 finns endast en informell hänvisning till sådant samråd/deltagande, men utan uttryckliga bestämmelser i textförslaget vare sig det gäller riktlinjerna eller förordningarna för strukturfonderna.

5.7.2

Det finns skäl att åtgärda detta och se till att texterna föreskriver sådant deltagande, med bestämmelser som är direkt tillämpliga för gemenskapsinstitutionerna och i medlemsstaterna.

6.   Stöd till gemensamma initiativ av identitetsstärkande karaktär

6.1

Den europeiska allmänheten förväntar sig att Europa står för ett mervärde i förhållande till den nationella, regionala och lokala identiteten men kan alltför ofta konstatera att detta mervärde är blygsamt eller endast ytligt. Visserligen har framsteg som är väsentliga och av växande betydelse successivt gjorts genom de beslut som fattats av Europas ledare: Europahymnen, EU-flaggan, EU-passet, ömsesidigt stöd mellan ambassader och konsulat och framför allt den gemensamma valutan som redan förenar tolv medlemsstater.

6.1.1

Dessa framsteg har emellertid gjorts i långsam takt och det finns tillsammans med dessa i dag också stor eftersläpning i arbetet med den gemensamma identiteten på andra, ofta näraliggande, områden. För att åtgärda detta behöver subsidiaritetsbegreppet utformas inte enbart som en form av decentralisering utan på ett sätt som är anpassat efter typfall där det ofta kan krävas europeiska åtgärder.

6.1.2

Mot den bakgrunden bör det ges stöd till gemensamma initiativ av identitetsstärkande karaktär, exempelvis en prioritering av finansiering av stora europeiska projekt, investeringar i ambitiösa europeiska utbildningsprogram, en europeisk volontärtjänst som är attraktiv för ungdomar, kampanjer där kända personligheter vittnar om sin identitet som européer, investeringar i europeiska program som är lika ambitiösa på kultur- och mediaområdena, med en gemensam stadga för stiftelser och donationer. Det behövs också framsteg med avseende på ekonomisk och social integration inom eurozonen. Det gäller också att fatta beslut med starkt politiskt symbolvärde, t.ex. att överallt genomföra val till Europaparlamentet på samma dag, att göra 9 maj till EU:s helgdag och att verka för en europeisk rättighet till folkliga initiativ. Dessa olika rekommendationer diskuteras mer i detalj nedan.

6.2

Den blygsamma EU-budgeten borde vara ytterligare ett skäl till att ägna en större del åt finansiering av verkligt europeiska projekt.

6.2.1

Sådan finansiering bör gynna framför allt gränsregionerna som utgör Europas ”svetsfogar” och som mer än andra regioner påverkas av bristen på harmonisering mellan medlemsstaterna när det gäller sammanhållningen. Arbetsmarknadsaktörer i dessa gränsöverskridande regioner bör tillerkännas en central roll i utarbetandet och genomförandet av gränsöverskridande program. En betydande andel av gemenskapsbudgeten bör avdelas till dessa, med en flerårig ökning av medlen. Man bör i synnerhet öka budgettilldelningen till Eures-programmet och sprida information om dess verksamhet via regionala publikationer, radio- och TV-stationer.

6.2.2

Gemenskapsfinansieringen bör med stöd av effektiva offentlig-privata partnerskap också främja utvecklingen av transeuropeiska nät (transporter, energi, telekommunikationer) för att Europa skall kunna åstadkomma bättre resultat och bli mer sammanlänkat. Tendensen är emellertid den motsatta, vilket visades av Europeiska rådets beslut i december 2005 att halvera det anslag för 2007–2013 som ursprungligen föreslagits av kommissionen för dessa nät, en reduktion som i någon mån mildrades i en överenskommelse med Europaparlamentet.

6.2.3

Det finns också skäl att ytterligare utveckla stora europeiska industriella och tekniska projekt genom gemenskapens budget eller med särskilda bidrag från de medlemsstater som önskar delta. Vissa framsteg som redan har uppnåtts på området flyg- och rymdteknik kan fungera som exempel. Sådana framsteg stärker i allmänhetens ögon bilden av Europa och skapar en känsla av tillhörighet samtidigt som konkurrenskraften ökar. Stora möjligheter när det gäller samarbete och industriell och teknisk integration är emellertid fortfarande outnyttjade på områdena försvar och säkerhet.

6.3

Ambitiösa initiativ bör också inledas för att stärka det europeiska medborgarskapet genom utbildningssatsningar, även EU.

6.3.1

En gemensam bas när det gäller kunskaperna om Europa bör säkerställas på alla utbildningsnivåer: grundskola, gymnasium och universitet. Språkinlärning bör uppmuntras kraftigt och grunda sig på en gemensam referensram för kunskapsnivåerna (se Europarådets initiativ om en europeisk ”språkportfölj”). Ett öppnare Europa bör säkerställas inte så mycket genom katederundervisning som genom utbyten, praktikperioder och andra konkreta erfarenheter. Vänortsprojekt och europeiska utbildningsprogram i skolor och universitet bör prioriteras. Journalisthögskolorna bör omfatta europeiska kursavsnitt.

6.3.2

Ungdomar bör kunna göra en europeisk volontärtjänst som är attraktiv och erfarenhetsmässigt givande, och detta bör ske i mycket större utsträckning än de första försök som har genomförts som hittills bara har berört sammanlagt några tusen personer. En sådan möjlighet skulle på ett lämpligt sätt komplettera studieinriktade utbyten genom Erasmus- och Leonardo-programmen, som har varit mycket framgångsrika och som har utnyttjats av flera miljoner studenter.

6.3.3

För att stärka känslan av en europeisk identitet skulle kulturpersonligheter och idrottsstjärnor kunna användas i informationskampanjer och presentera sig som verkliga ”européer” och genom sin personlighet uppvärdera denna känsla och identitet.

6.4

På samma sätt skulle man också kunna främja ambitiösa initiativ för att uppvärdera den europeiska kulturen och verka för att den sprids i medierna.

6.4.1

Det finns skäl att på ett bättre sätt utnyttja den europeiska kulturens rikedom för att visa på både den gemensamma basen och mångfalden i dess uttrycksformer. Man bör därför främja användningen av filmer, konstnärliga verk och program från andra medlemsstater i originalversion med textning, vilket också skulle göra det lättare att lära sig och upprätthålla kunskaper i andra språk än det egna.

6.4.2

EU bör uppmuntra inrättandet av en europeisk filmskola och utdelningen av egna ”Stjärnpris” eller ”Lumière-pris”, med Oscarsutdelningen som förebild, för att belöna de bästa europeiska filmskaparna och artisterna.

6.4.3

Ett ambitiöst europeiskt kulturprogram som på flera sätt kunde påverka ekonomiska och sociala förhållanden skulle lättare vinna framgång om man inom gemenskapen tillsammans främjade stiftelser och donationer. En lockande europeisk stadga på dessa områden skulle direkt bidra till ökat samarbete i detta avseende.

6.5

Slutligen förtjänar euron en särskild diskussion. För närvarande får man intryck av att de stater som har infört euron betraktar detta mer som en slutpunkt än som en startpunkt. Medborgarna i euroområdet har skäl att ifrågasätta denna attityd.

6.5.1

På det ekonomiska planet – vad väntar dessa stater på? Varför fördjupas inte integrationen, varför ökar inte handeln och varför verkar man inte för en större skattemässig harmonisering? Varför är eurogruppen, där de tolv finansministrarna samlas, i dag fortfarande så långt ifrån att skapa en början till ekonomiskt styresskick för euroområdet – det finns ju redan en europeisk centralbank? Varför finns det inga planer bland euroländerna på att framträda gemensamt i ekonomiska och finansiella frågor i internationella sammanhang (Internationella valutafonden, G7 osv.) för att ge euron större tyngd i förhållande till dollarn? Varför har inte euroländerna redan inlett ett nära samarbete i fråga om de nationella budgetarna?

6.5.2

Vid en tidpunkt när kraven på ett effektivare och mer samstämmigt genomförande av Lissabonstrategin skärps kan man undra varför eurogruppen fortfarande bara består av ekonomi- och finansministrar – varför har inte en liknande grupp skapats för socialministrarna? En grupp som täckte både ekonomiska och sociala aspekter och som eventuellt skulle kunna inbegripa även näringslivsministrar skulle säkert kunna utveckla effektivare arbetssätt i fråga om ekonomiska och sociala reformer och framstå som ett gott exempel för främjandet av forskning och genomförandet av gemenskapspatentet. Den skulle också kunna presentera en gemensam rapport om genomförandet av Lissabonstrategin som komplement till de nationella rapporterna.

6.5.3

Medborgarna i euroområdets länder borde höras och engageras i besluten, bland annat genom de organisationer som representerar dem. De borde också stimuleras att utveckla egna initiativ inom euroområdet. Euroområdet, som är ett laboratorium för ökad ekonomisk och social integrering, skulle på så vis också kunna bli ett laboratorium för ett starkare europeiskt medborgarskap.

6.5.4

Naturligtvis skulle man samtidigt behöva bevaka att inte unionens övergripande sammanhållning skadades. De stater som inte är medlemmar i euro-samarbetet skulle på lämpligt sätt informeras, höras, och i största möjliga utsträckning engageras i det ökade samarbetet, ett samarbete som de i princip kommer att behöva delta fullt ut i när de en dag inför euron.

6.6

På det rent politiska planet skulle vissa åtgärder slutligen bidra till ordentliga framsteg för att göra det europeiska medborgarskapet synligare och effektivare:

6.6.1

De allmänna direktvalen till Europaparlamentet bör överallt ske samma dag: En sådan europeisk valdag skulle ge en helt annan dimension åt debatter, inlägg och kommentarer. En gemensam valdag skulle ge en verklig europeisk dimension åt de politiska frågorna i stället för att begränsa dem på ett felaktigt och missvisande sätt till det nationella planet, vilket i stor utsträckning är fallet för närvarande.

6.6.2

Europadagen, den 9 maj, borde göras officiell och firas som helgdag i hela Europa (eventuellt i stället för en annan helgdag som medlemsstaterna själva kunde välja) med arrangemang och program, i synnerhet kulturella program, med direkt europeisk prägel.

6.6.3

En folklig initiativrätt borde införas redan innan bestämmelser om detta skrivs in i fördraget (en miljon underskrifter från flera medlemsstater). Kommissionen skulle på så vis redan nu kunna åta sig att granska och eventuellt föra vidare varje förslag som ligger över ett visst tröskelvärde och som är ett resultat av den folkliga initiativrätten. Kommissionen skulle också kunna åta sig att offentligt redovisa detaljerade skäl till att den inte kunnat följa upp ett sådant initiativ.

7.   Slutsatser

7.1

Trots deklarationer och stadgar kan man, när allt kommer omkring, inte besluta fram ett mer synligt och effektivt europeiskt medborgarskap. Denna status måste förtjänas och arbetas fram. Den utvecklas och drivs fram efterhand. Medborgarskapet kommer att befästas efterhand som det bekräftas. Det är bara genom att utveckla en sådan övergripande dimension präglad av deltagande i det europeiska bygget som det europeiska medborgarskapet kommer att accepteras fullt ut och konstruktionen får en uthållig ”vertikal” dimension.

7.2

Ett aktivt EU-medborgarskap behöver i dag verktyg, inte i form av förklaringar utan i form av operativa åtgärder, något som saknats i alltför hög grad hittills Det finns skäl att nu ge européerna de verktyg som de förväntar sig och som de skulle kunna använda på bästa sätt. Det finns inga tvivel om att dessa verktyg skulle kunna återge EU den identitet, dynamik, konkurrenskraft och sammanhållning som de enskilda staterna knappast kan svara för i dag.

7.3

För att säkerställa uppföljningen av ovanstående rekommendationer och för att bidra till främjandet av effektiva framsteg för de europeiska medborgarna avser Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att inrätta en permanent arbetsgrupp för ”Aktivt EU-medborgarskap”. Denna grupp kommer bl.a. att ha följande uppgifter:

Följa utvecklingen med avseende på framsteg och eftersläpningar på området.

Främja en offentlig dialog med det civila samhällets aktörer.

Stimulera och sprida information om initiativ och goda metoder.

7.4

För att markera inledningen av en sådan uppföljning och ge vägledning kommer ett symposium om det aktiva EU-medborgarskapet att organiseras av EESK i linje med de planer som kommittén presenterade i sitt yttrande om ”Handlingsprogrammet ’Aktivt medborgarskap’ (6).

Bryssel den 14 september 2006

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Anne-Marie SIGMUND


(1)  EESK:s yttrande ”Bidrag till Europeiska rådet den 15–16 juni 2006 – Perioden för eftertanke”, (föredragande: Henri Malosse).

(2)  EESK:s yttrande av den 26.10.2005 om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut fär perioden 2007–2013 om programmet ’Medborgare för Europa’ med målet att främja ett aktivt europeiska medborgarskap”, föredragande: Le Scornet (EUT C 28, 3.2.2006).

(3)  EESK:s yttrande av den 26.4.2002 om ”Små och medelstora företags gemenskapsrättsliga status”, föredragande: Malosse (EUT C 125, 27.5.2002, s. 100).

(4)  EESK:s yttrande av den 20.4.2006 om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bättre möjligheter att överföra kompletterande pensionsrättigheter”, föredragande: Engelen-Kefer.

(5)  Jfr den informationsrapport som antogs den 11 januari 2005 av facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion om ”Dagsläget beträffande samreglering och självreglering på inre marknaden”, föredragande: Bruno Vever.

(6)  EESK:s yttrande av den 26.10.2005 om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut för perioden 2007–2013 om programmet ’Medborgare för Europa’ med målet att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap”, föredragande: Le Scornet (EUT C 28, 3.2.2006).