Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Dokumentet som PDF i original:

32009R0169.pdf

5.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 61/1


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 169/2009

av den 26 februari 2009

om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar

(kodifierad version)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 83,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)

Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (3) har ändrats flera gånger (4) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Konkurrensregler för transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar är ett led i den gemensamma transportpolitiken och i den allmänna ekonomiska politiken.

(3)

Konkurrensregler för dessa områden bör ta hänsyn till transportområdets särskilda karaktär.

(4)

Eftersom konkurrensreglerna för transportområdet avviker från de allmänna konkurrensreglerna bör företagen ges möjlighet att få kännedom om vilka regler som gäller i varje särskilt fall.

(5)

Systemet med konkurrensregler på transportområdet bör gälla såväl gemensam finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning för transportverksamhet som drivs gemensamt av grupper av företag som viss verksamhet med anknytning till transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar som drivs av företag som tillhandahåller transportrelaterade tjänster.

(6)

För att säkerställa att handeln mellan medlemsstaterna inte påverkas och att konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids är det nödvändigt att för de tre ovannämnda transportgrenarna i princip förbjuda alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden mellan företag samt varje missbruk av en dominerande ställning inom den inre marknaden som skulle kunna ha sådana verkningar.

(7)

Vissa typer av avtal, beslut och samordnade förfaranden på transportområdet, som endast har till syfte eller resultat att utnyttja tekniska förbättringar eller uppnå tekniskt samarbete, kan undantas från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal eftersom de bidrar till att öka produktiviteten. Mot bakgrund av de erfarenheter som kommer att vinnas genom tillämpningen av denna förordning kan rådet på kommissionens förslag ändra listan över sådana typer av avtal.

(8)

För att främja en förbättring av den ibland alltför splittrade branschstrukturen inom trafiken på landsväg och inre vattenvägar bör även sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som har till syfte att skapa och driva grupper av företag inom dessa två transportgrenar för att idka transportverksamhet, inklusive gemensam finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning för transportverksamhet som drivs gemensamt, undantas från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal. Ett sådant generellt undantag kan medges endast under förutsättning att den totala transportkapaciteten för en grupp av företag inte överstiger en bestämd maximigräns och att den individuella kapaciteten hos de företag som tillhör gruppen inte överstiger vissa gränser som är satta på så sätt att inget av dessa företag kan uppnå en dominerande ställning inom gruppen. Kommissionen bör dock ha befogenhet att ingripa om i enstaka fall sådana avtal har verkningar som är oförenliga med de villkor enligt vilka ett konkurrensbegränsande avtal kan erkännas som lagligt och som utgör ett missbruk av undantaget. Det förhållandet att en grupp av företag har en total transportkapacitet som överstiger den fastställda maximigränsen eller inte är berättigad till det generella undantaget på grund av den individuella kapaciteten hos de företag som tillhör gruppen utesluter dock inte att det kan röra sig om ett lagligt avtal, beslut eller samordnat förfarande, om det i övrigt uppfyller villkoren enligt denna förordning.

(9)

I första hand åligger det företagen själva att bedöma om deras avtal, beslut eller samordnade förfaranden huvudsakligen medför konkurrensbegränsningar eller sådana ekonomiska vinster som kan rättfärdiga dessa begränsningar och att i enlighet med denna bedömning på eget ansvar bestämma om dessa avtal, beslut eller samordnade förfaranden är lagliga eller olagliga.

(10)

Företagen bör därför tillåtas att träffa eller tillämpa avtal utan att behöva offentliggöra dem. Det föreligger således en risk att sådana avtal kan förklaras ogiltiga med retroaktiv verkan om de skulle undersökas till följd av en anmälan eller på kommissionens eget initiativ, men detta utesluter inte att de med retroaktiv verkan kan förklaras lagliga i händelse av en sådan senare undersökning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

I fråga om transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar gäller bestämmelserna i denna förordning alla avtal, beslut och samordnade förfaranden som har till syfte eller resultat att fastställa transportpriser och villkor, begränsa eller kontrollera transportutbudet, dela upp transportmarknader, utnyttja tekniska förbättringar eller åstadkomma tekniskt samarbete eller gemensam finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning eller tillbehör, där sådan verksamhet har direkt samband med tillhandahållandet av transporttjänster och behövs för transportverksamhet som drivs gemensamt av en sådan grupp av företag inom trafiken på landsväg och inre vattenvägar som avses i artikel 3, samt missbruk av en dominerande ställning på transportmarknaden. Dessa bestämmelser gäller även den verksamhet som drivs av dem som tillhandahåller transportrelaterade tjänster och som har ovannämnda syfte eller resultat.

Artikel 2

Undantag för tekniska avtal

1.   Förbudet enligt artikel 81.1 i fördraget gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden som har till syfte och resultat att utnyttja tekniska förbättringar eller uppnå tekniskt samarbete genom

a)

standardisering av utrustning, transporttillbehör, fordon eller fasta installationer,

b)

utbyte eller gemensam användning av personal, utrustning, fordon eller fasta installationer för utförandet av transporttjänster,

c)

organisation och utförande av successiva, kompletterings-, ersättnings- eller kombinerade transporter och fastställande och tillämpning av totalpriser och -villkor för sådan verksamhet, inklusive särskilda priserbjudanden,

d)

användning för resor med ett enda transportmedel av de sträckor som är mest rationella från driftssynpunkt,

e)

samordning av tidtabeller för anslutande förbindelser,

f)

sammanslagning av enstaka försändelser,

g)

uppställande av enhetliga regler för tariffernas struktur och villkoren för tillämpningen av dessa, förutsatt att dessa regler inte omfattar transportpriser och -villkor.

2.   Kommissionen ska vid behov lägga fram förslag för rådet om att utvidga eller förkorta uppräkningen i punkt 1.

Artikel 3

Undantag för grupper av små och medelstora företag

1.   Avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 81.1 i fördraget är undantagna från förbudet i samma artikel, om syftet är

a)

upprättande och drift av grupper av företag inom trafiken på landsväg och inre vattenvägar för att bedriva transportverksamhet,

b)

gemensam finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning eller -tillbehör, om denna verksamhet har direkt samband med tillhandahållandet av transporttjänster och behövs för den gemensamma verksamhet som bedrivs av ovannämnda grupper av företag,

förutsatt att gruppens totala transportkapacitet inte överstiger

i)

10 000 ton vid transport på landsväg,

ii)

500 000 ton vid transport på inre vattenvägar.

Den individuella transportkapaciteten hos varje företag som tillhör en sådan grupp får inte överstiga 1 000 ton vid transport på landsväg eller 50 000 ton vid transport på inre vattenvägar.

2.   Om tillämpningen av ett sådant avtal, beslut eller samordnat förfarande som avses i punkt 1 i ett visst fall har verkningar som är oförenliga med de villkor som anges i artikel 81.3 i fördraget, kan företagen eller företagssammanslutningarna åläggas att upphöra med dessa verkningar.

Artikel 4

Upphävande

Förordning (EEG) nr 1017/68, ändrad genom den förordning som anges i bilaga I del A, ska upphöra att gälla med undantag av artikel 13.3 som ska fortsätta att tillämpas på beslut som fattats enligt artikel 5 i förordning (EEG) nr 1017/68 före den 1 maj 2004 fram till dess att giltighetstiden för dessa beslut utgår.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 5

Ikraftträdande, befintliga avtal

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Förbudet i artikel 81.1 i fördraget ska inte tillämpas på avtal, beslut och samordnade förfaranden som gällde eller tillämpades på dagen för Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning eller på dagen för Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning och som på grund av anslutningen faller inom tillämpningsområdet för artikel 81.1 i fördraget, om de inom sex månader från dagen för anslutningen ändras så att de uppfyller villkoren i artikel 3 i denna förordning. Denna punkt gäller inte de avtal, beslut och samordnade förfaranden som på dagen för anslutningen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 26 februari 2009.

På rådets vägnar

I. LANGER

Ordförande


(1)  EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 67.

(2)  EUT C 161, 13.7.2007, s. 100.

(3)  EGT L 175, 23.7.1968, s. 1.

(4)  Se bilaga I.


BILAGA I

DEL A

Upphävd förordning och ändringar av denna i kronologisk ordning

(som det hänvisas till i artikel 4)

Rådets förordning (EEG) nr 1017/68

(EGT L 175, 23.7.1968, s. 1)

utom artikel 13.3

Rådets förordning (EG) nr 1/2003

(EUT L 1, 4.1.2003, s. 1)

endast artikel 36

DEL B

Icke upphävda ändringar i kronologisk ordning

1972 års anslutningsakt

1979 års anslutningsakt

1994 års anslutningsakt

2003 års anslutningsakt


BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL

Förordning (EEG) nr 1017/68

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 3

Artikel 2

Artikel 4.1 första stycket, första inledningsfrasen, första strecksatsen

Artikel 3.1 första stycket, första inledningsfrasen, a

Artikel 4.1 första stycket, första inledningsfrasen, andra strecksatsen

Artikel 3.1 första stycket, första inledningsfrasen, b

Artikel 4.1 första stycket, andra inledningsfrasen, första strecksatsen

Artikel 3.1 första stycket, andra inledningsfrasen, i

Artikel 4.1 första stycket, andra inledningsfrasen, andra strecksatsen

Artikel 3.1 första stycket, andra inledningsfrasen, ii

Artikel 4.1 andra stycket

Artikel 3.1 andra stycket

Artikel 4.2

Artikel 3.2

Artikel 4

Artikel 30.1

Artikel 5.1

Artikel 30.3 andra stycket

Artikel 5.2

Artikel 31

Bilaga I

Bilaga II