Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Dokumentet som PDF i original:

52007AE0797.pdf

27.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 175/37


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning nr 11 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien”

(KOM(2007) 90 slutlig – 2007/0037 (COD)

(2007/C 175/09)

Den 11 maj 2007 beslutade rådet att i enlighet med artikel 95 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämda yttrande.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs presidium har beslutat att ge facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion i uppdrag att bereda ärendet.

Med hänsyn till ärendets brådskande karaktär utsåg Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Panagiotis Gkofas till huvudföredragande vid sin 436:e plenarsession den 30-31 maj 2007 (sammanträdet den 30 maj 2007) och antog följande yttrande enhälligt:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Det förslag som EESK mottagit rör ändring av två förordningar. Dessa är förordning nr 11 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien.

1.2

När det gäller gemenskapens politik för att förbättra lagstiftningen anser EESK att det är särskilt viktigt och nödvändigt att minska de administrativa bördor som drabbar företagen på grund av befintlig lagstiftning, eftersom detta är ett avgörande inslag för att förbättra konkurrenskraften och uppnå Lissabonmålen. Till detta medverkar förstås även kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – ”En strategisk översyn av programmet ’Bättre lagstiftning’” och kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – ”Åtgärdsprogram för minskning av administrativa bördor i Europeiska unionen”.

1.3

Den första ändringen avser förordning nr 11, som är mycket gammal och rör avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen. EESK stöder förslaget om att avskaffa kravet på att lämna upplysningar om färdväg, färdlängd, priser och andra transportvillkor och möjligheten att använda fraktsedlar för att tillhandahålla de upplysningar som krävs angående transporten, eftersom det minskar onödiga administrativa bördor och samtidigt garanterar att samma information tillhandahålls även i framtiden.

1.4

EESK har sålunda inga invändningar mot ändringen av förordning nr 11, i synnerhet inte mot att artikel 5 utgår och att artikel 6 ändras genom att femte och sjätte strecksatserna i punkt 1 utgår. Detsamma gäller för ändringen av artikel 6.2, där den tredje meningen skall utgå, och för punkt 3 i denna artikel, som skall ersättas med följande text: ”Om det är möjligt att få alla de uppgifter som anges i punkt 1 genom befintliga handlingar, såsom fraktsedlar eller andra transporthandlingar, och att genom dessa, tillsammans med transportörens färdskrivar- och redovisningssystem, få fullständig information om fraktsatser och befordringsvillkor, så att de i artikel 75.1 av fördraget avsedda formerna av diskriminering därigenom kan fås att upphöra eller undvikas, skall transportörerna inte åläggas att införa nya handlingar.”

1.5

EESK har inga invändningar mot ändringen av förordning (EG) nr 852/2004 som görs för att företag skall undantas från kraven i artikel 5.1 i förordning (EG) nr 852/2004, förutsatt att de rättar sig efter alla övriga krav i förordningen. Enligt artikel 5.1 i förordning (EG) nr 852/2004 skall alla företag – huvudsakligen små företag som säljer sina produkter direkt till slutkonsumenten, t.ex. bagerier, köttaffärer, speceriaffärer, marknadsstånd, restauranger och barer, som definieras som mikroföretag enligt rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikrolivsmedelsföretag samt små och medelstora livsmedelsföretag – inrätta, genomföra och upprätthålla förfaranden grundande på principerna för riskanalys och kritiska styrpunkter (HACCP-principerna).

1.6

EESK anser dock att undantaget för ovannämnda företag som säljer sina produkter direkt till slutkonsumenten, t.ex. bagerier, köttaffärer, speceriaffärer, restauranger och barer, bör utsträckas till att omfatta även små företag såsom de definieras i rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag, små och medelstora livsmedelsföretag.

1.7

För att göra denna ändring av artikel 5 i förordning 852 bör följaktligen två parametrar tas med i beräkningen för att även små företag skall kunna läggas till (där antalet anställda är begränsat till 50, vilket är för många för att få undantag från HACCP-principerna), eller, om vi innefattar dem i förordningen, genom att en särskild referens till och särskilda begränsningar för utskänkningsföretagen införs.

1.8

Den första parametern skulle kunna vara ett åtagande att strikt iaktta hygienbestämmelserna och de särskilda hygienkrav som fastställs i artikel 4 i förordning 852/2004 samt att utbilda personalen. Detta skulle vara tillräckligt för att garantera hygienen för de tillhandahållna livsmedlen och samtidigt underlätta för företagen att uppfylla sina rättsliga åtaganden.

1.9

Den andra parametern för att på samma sätt skapa undantag för små utskänkningsföretag (som enligt definitionen har mindre än femtio anställda) skulle som ett komplement kunna vara att särskilt för dessa företag fastställa att antalet personer som arbetar med tillverkning av produkterna (beredning-kök) inte skulle överstiga tio personer per arbetsskift. Företaget skulle i så fall i förväg ange namnen på de anställda som arbetar i produktionen på en tavla.

1.10

Med ovanstående distinktion, men också klargörande, uppfyller vi kraven i rekommendation 2003/361/EG, genom att särskilt för livsmedelsföretagen, t.ex. bagerier, köttaffärer, speceriaffärer, restauranger och barer, fastställa begränsningarna av produktionen och arbetsskiften på ett sådant sätt att även kraven på förhållanden som skyddar och garanterar folkhälsan uppfylls.

2.   Inledning

2.1

Kommissionen har uppmanat EESK att yttra sig om ändringarna av två förordningar. Dessa är förordning nr 11 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien.

2.2

När det gäller förordning nr 11 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen utreds möjligheten att låta de föråldrade kraven utgå och att ändra vissa andra krav för att minska de administrativa bördorna för företagen. Konkret krävdes det enligt artikel 5 att transportföretag (och medlemsstaternas regeringar) skulle lämna upplysningar om tariffer, prisöverenskommelser och befordringsvillkor senast den 1 juli 1961. Enligt artikel 6.1 i förordningen skall det finnas en transporthandling med uppgifter om bl.a. avsändare, varuslag, ort för godsets mottagande för transport, lossningsplats, färdväg eller färdlängd samt eventuella gränspassager. Eftersom de sistnämnda uppgifterna inte längre är nödvändiga för förordningens mål kan de strykas. Enligt artikel 6.2 tredje meningen i förordningen skall transportören behålla ett exemplar av transporthandlingen med uppgifter om fullständiga transportkostnader och om andra debiteringar och eventuella rabatter eller andra faktorer som påverkar fraktsatser och befordringsvillkor. Denna mening kan strykas eftersom dessa uppgifter nuförtiden ändå finns tillgängliga i transportörernas redovisningssystem. I artikel 6.3 måste det införas en uttrycklig hänvisning till fraktsedlar, som är välkända och används utbrett inom fraktsektorn. Hänvisningen ökar transportföretagens rättsäkerhet genom att det görs klart att det räcker med en fraktsedel om den innehåller alla uppgifter som krävs enligt artikel 6.1.

2.3

En annan omedelbar åtgärd rör Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien. Tanken är att mikrolivsmedelsföretag som kan kontrollera sin livsmedelshygien genom att uppfylla de övriga kraven i förordning (EG) nr 852/2004 skall undantas från kravet att inrätta, genomföra och upprätthålla förfaranden grundade på HACCP-principerna. Detta undantag gäller för mikroföretag som säljer livsmedel direkt till slutkonsumenten.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK har inga invändningar mot ändringen av förordning nr 11 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, där möjligheten att stryka föråldrade krav och ändra vissa andra krav för att minska de administrativa bördorna för företagen utreds.

3.2

EESK anser att det vid ändringen av förordning (EG) nr 852/2004 är nödvändigt att man även beaktar de små företagen, enligt definitionen av dem i rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003. Som det har visat sig i praktiken är det nödvändigt att tillämpa stor flexibilitet när det gäller dessa företag.

3.3

Det bör medges att precis som i mikroföretag är det också i vissa små företag inte möjligt att fastställa HACCP-kriterier, utan endast kritiska styrpunkter (CCP), just på grund av att dessa företag har svårt att spara sin dokumentation och att detta krav därför i hög grad blir en administrativ börda för dem.

3.4

Enligt rekommendation 2003/361/EG definieras företag som mikroföretag om de sysselsätter färre anställda än tio och har en omsättning på mindre än två miljoner euro. Denna definition kan förstås vara korrekt när det gäller antalet anställda i företag i vissa medlemsstater. Likväl är en omsättning på 2 miljoner euro utan jämförelse i övrigt alltför hög för motsvarande antal anställda i andra EU-medlemsstater.

3.5

Dessutom görs det i definitionen i rekommendation 2003/361/EG ingen skillnad mellan företagen, dvs. om de är utskänkningsföretag eller handelsföretag, åtminstone inte när det gäller antalet anställda, men för handelsföretagen har kriteriet om två miljoner euro lagts till, eftersom omsättningen i ett handelsföretag med bara tre anställda åtminstone i vissa medlemsstater kan överstiga 1,5 miljoner euro. Detta förbiseende har bara rättats till för en viss typ av företag. Det är sålunda logiskt – åtminstone i detta yttrande – att beakta att vi inte kan hävda att utskänkningsföretag i olika medlemsstater är mikroföretag bara när de har under tio anställda och inte har mer än två miljoner euro i omsättning. Det finns medlemsstater där man i utskänkningsföretag arbetar i dubbla skift, vilket gör att personalen kan överstiga tio personer, medan omsättningen understiger 500 000 euro.

4.   Särskilda synpunkter

4.1

EESK anser att hänvisningen i texten till rekommendation 2003/361/EG för definition av företagen, särskilt när det gäller tillämpningen av HACCP-principerna, måste göras på ett annat sätt.

4.2

För att göra denna ändring av artikel 5 i förordning 852 bör följaktligen två parametrar tas med i beräkningen för att även små företag skall kunna läggas till (där antalet anställda är begränsat till 50, vilket är för många för att få undantag från HACCP-principerna), eller, om vi innefattar dem i förordningen, genom att en särskild referens till och särskilda begränsningar för utskänkningsföretagen införs.

4.3

Den första parametern skulle kunna vara ett åtagande att strikt iaktta hygienbestämmelserna och de särskilda hygienkrav som fastställs i artikel 4 i förordning 852/2004 samt att utbilda personalen. Detta skulle vara tillräckligt för att garantera hygienen för de tillhandahållna livsmedlen och samtidigt underlätta för företagen att uppfylla sina rättsliga åtaganden.

4.4

Den andra parametern för att på samma sätt skapa undantag för små utskänkningsföretag (som enligt definitionen har mindre än femtio anställda) skulle som ett komplement kunna vara att särskilt för dessa företag fastställa att antalet personer som arbetar med framställning av produkterna (beredning-kök) inte skulle överstiga tio personer per arbetsskift. Företaget skulle i så fall i förväg ange namnen på de anställda som arbetar i produktionen på en tavla.

4.5

Med ovanstående distinktion, men också klargörande, uppfyller vi kraven i 2003/361/EG, genom att särskilt för livsmedelsföretagen, t.ex. bagerier, köttaffärer, speceriaffärer, restauranger och barer, fastställa begränsningarna av produktionen och arbetsskiften på ett sådant sätt att även kraven på förhållanden som skyddar och garanterar folkhälsan uppfylls.

4.6

Enligt EESK:s åsikt bör följande text läggas till i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 852/2004:

4.6.1

”Om inte annat följer av de andra bestämmelserna i förordningen kan punkt 1 ändras så att även små utskänkningsföretag, bagerier, köttaffärer, speceriaffärer, marknadsstånd, restauranger och barer, enligt definitionen i rekommendationen 2003/361/EG, införlivas i undantaget från att tillämpa HACCP-principerna under förutsättning att hygienbestämmelserna tillämpas strikt, att de särskilda hygienkraven enligt artikel 4 i förordning 852/2004 uppfylls och att personalen utbildas. Detta är tillräckligt för att garantera hygienen för de framställda livsmedlen och underlättar samtidigt för företagen att uppfylla sina rättsliga åtaganden. En nödvändig förutsättning är att folkhälsan garanteras.”

4.6.2

”Dessutom bör förutsättningen för att små utskänkningsföretag, bagerier, köttaffärer, speceriaffärer, marknadsstånd, restauranger och barer, som enligt definitionen har färre än 50 anställda, skall kunna undantas även kompletteras med följande parameter: särskilt för dessa företag får antalet anställda som arbetar med framställning av produkterna (beredning-kök) inte överstiga tio personer per arbetsskift.”

Bryssel den 30 maj 2007.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

Ordförande

Dimitris DIMITRIADIS